Category Archives: Mitt handikapp

Förra torsdagen så var vi med hela klassen i Sjuhäradshallen, som jag och min klasskompis var en gång som jag skrev om. Nu hängde hela klassen med. Jag fick åka lyx fram och tillbaka istället för att åka buss, så vi var framme före de andra. Vår idrottslärare hängde med denna gången. Så innan de andra kom så var vi inne i det här gymnastikrummet och hoppade studsmatta, det var jättekul. Om ni har läst mitt förra inlägg om det här så vet ni att det fanns ett kuddhåla där inne som vi hoppade i och hade det jätteroligt i, den hade de stängt av för tillfället nu, det var lite tråkigt! :(

När de andra kom var vi vid den stora idrottshallen med olika aktiviteter som de fick testa på. Det var nästan exakt samma saker där som det var när jag och min klasskompis var där, förutom att vi fick testa på golf i torsdags. Plus det sista så tog de fram två stora mål som man skulle ligga i och  lyssna efter bollen, det var för blinda då så vi fick inte se, och halva gänget spelade och vi andra satt bredvid och sen bytte vi. Man fick vara helt tyst så man hörde bollen. Jag körde också, det var jättesvårt att veta var bollen var och var man själv var :). Jag skulle skrattat ihjäl mig om någon skulle filmat mig när jag var helt vilsen där på golvet! :)

Vi åkte direkt på morgonen och kom hem vid lunch, sen hade vi bara en lektion kvar, det blev som en halv friluftsdag, som förra gången jag och min klasskompis var där. Den här gången var också rolig:)

Läs gärna det inlägget om Sjuhäradshallen där jag var där förra gången, där står det lite mer om vad vi gjorde och så. Den heter: Sjuhäradshallen.

Alice spelar golf!
(Roligt med en bild va?:))

Jag ska börja åka buss själv, whoho! På onsdagar åker jag in till träningen själv också möer mamma upp mig upp mig där jag stannar också åker vi till träningen. Nu första gången var mormor med mig och åkte buss, det var mysigt. Vi gick ner och väntade på bussen. Vi satt där uppe så att jag såg var jag var, så jag har lite koll när jag åker själv sen. Mitt busskort ligger i ett litet fodrar men när jag skulle betala med det så behövde jag inte ta ut det ut den här plastfickan den ligger i, det trodde jag, utan att man håller bara den över en automaten, det tyckte jag var bra. Marko och Elliot följer mig ner varje gång så att de ser att jag har hoppat på bussen. Jag kanske inte ska sitta där uppe som jag och mormor gjorde så att jag har lätt att komma på och ut bussen, utan vi såg en plats längst fram som jag kunde sitta på, så kan jag komma in lätt och ut lättare på bussen, smart.

En nu en sak som gör mig ännu mer självständig. Det här ska bli spännande! :)

Jag har varit hemma första gången själv på en vardagsmorgon, whoho! Jag kommer att vara det varannan fredag när jag är hos mamma nu mera, för då har jag sovmorgon och Marko och Elliot åker till dagis (jag säger ”dagis” på  min blogg:)) och jag vill ha sovmorgon. Så igår när de åkte så klev jag upp ungefär vid halv åtta, och det var jätteskönt att vara hemma själv. Jag åt chiapuddding som var bara att ta ut från kylen, sen satte jag mig i soffan och chillade när jag var klar med allt.

Sen orkade jag inte vänta längre så jag gick ner och tog på mig. Jag har svårt att knäppa jackan så jag försökte med det i säkert fem sex minuter, och sen tänkte jag när jag inte hade lyckats att ”en sista gång sen skiter jag i det”, och det blev så efter sista gången också. Jag skulle åka Elon ner så jag tog min vätska i knät eftersom att jag har svårt att lägga den i Elonvätskan, så den värmde ju lite också. Det spöregnade på morgonen, men när jag skulle åka så slutade och jag klarade mig ända ner till skolan, vilken tur jag hade. Sen tog jag Elon hem. Så stolt jag är över mig själv för att jag klarade en morgon så bra själv, för att vara första gången. :) Som jag har börjat tänka ”om man inte vågar eller inte testar, så utvecklas man inte!” och det är sant tycker jag!

Jag har ingen taxi på morgonen nu mera för jag har börjat åka med Elliot och Marko ner till skolan på morgonen, och jag kommer jättetidigt, ungefär vid halv åtta, så de släpper bara ut mig ur bilen också går jag in. När jag kommer in i skolan så är korridorerna helt tomma, man kan nästa höra om ett sugrör

skulle åka ner på golvet. Men det är jätteskönt tycker jag att vara så tidig. Då sätter jag mig i koridoren och grejar med min dator till skolan börjar, det är så skönt. Vi har bara gjort så sen i tisdags, så inte så länge. Nu har mitt nya schema börjat, jippi! :) En bit till att bli så självständig som möjligt!

Hemma! :)

På lov är det bra att ta det lugnt, men så blir det inte riktigt för mig denna veckan :). Igår k0m Ella, Elin och Per hit och tog en lunch + en fika, det var trevligt. Idag så kommer Maria från Habiliteringen som ett hembesök, för att LSS vill att ett intyg på hur mycket jag klarar i vardagen med mera, så då måste hon tydligen komma hit och så ska vi sätta oss ner och gå igenom min vardag helt enkelt, vi kommer mest sitta ner och prata, jag kanske får göra något. Så det blir intressant.

Sen så ska jag och mormor göra vår klassiker, åka och bada på morgonen. Men ikväll ska mamma redan skjutsa hem mig till mormor och morfar, så ska jag ha en mysig kväll med de och sova över, och sen på morgonen badar vi, efter det tar vi kanske en fika, det blir mysigt. Sen så ska mormor skjutsa hem mig och vara med mig och Elliot som mormor och morfar brukar vara på onsdagar. Jag ska träna på onsdag men mormor kör in mig till mammas och pappas jobb så jag får vara där ett tag innan jag åker och tränar. Det här ska bli jättekul, ser fram emot hela veckan såklart men mest idag och imorgon. På torsdag åker jag, Elliot och Marko till Kerttu i Alingsås, det blir mysigt. Sen åker jag till pappa och stannar där hela helgen, på fredag så får jag gosa med goa Lance och goa Jenny! :)

Jag som person är väldigt positiv och trygg i mig själv, och det tror jag att det är en fördel att vara det när man har ett handikapp eller en cp-skada. Då suddar man ut den där cp-skadan lite, tror jag. Att man testar på nya saker och hittar på nya ideer, och sån är jag lite som person, jag är väldigt glad för det. Jag tror att p.g.a det så skiter jag i om jag har en cp-skada eller inte, jag ska framåt, så är det bara. Hinderna fram till målet löser jag, det finns inget annat alternativ för mig i livet. I will not give up!

Fast jag har svårt med balans och så, så ska det inte hindra mig från att testa ny saker i mitt liv. Min cp är inte ett hinder för mig, det är bara en diagnos, det är bara något jag får leva med, det här är jag liksom. Därför ska inte det ställa till det. Såklart jag kan inte göra vissa saker, de går bara inte, men då får man bara göra det på ett annat sätt, så att det blir bäst för mig, som t.e.x när jag var liten så fixade jag inte att pärla, men jag ville så gärna ha den där pärlplattan som alla de andra hade i handen när man kom hem. Jag försökte och försökte men till slut gav jag upp. Men istället fick jag en hel burk med stora pärlor istället, och då gick det mycket lättare, så fick jag ta min egna pärlplatta i handen sen. Det finns lösningar på allt, det är lika dant idag, man hittar lösningar på nästan allt.

Man måste bara försöka några extra gånger innan man lyckas. Som i mitt fall och i de flesta fallen så lyckas man till slut fast man har hållit på med att få i den där laddningskabeln till datorn i fem tio minuter, så ska jag lyckas, och det gör jag till slut, bara att kämpa på, jag ger aldrig upp. Jag tog bara ETT exempel nu. Ett annat väldigt bra och tydligt exempel som jag har varit med om flera gånger är när man ska ta på sig tunna strumbyxor, oj, oj, oj, inget ting för mig och min cp egentligen, och man ska bara göra det själv. Håller man på där i 15min med de där byxorna och blir genomsvett, och äntligen får man på sig de. Men ibland (inte alltid) så händer det som inte får hända, MAN TAR DE PÅ FEL HÅLL!! Blir så irriterad på det. Också får man göra om det och sitta där i 15 minuter till, för jag ska klara det själv! Så är det bara! Också blir man så himla lycklig när man har fått på de och man har lyckats!

Som sagt man blir så himla lycklig när man klarar en sak som man aldrig har klarat innan eller hållit på med den där saken jättelänge, och jag tror att man blir extra glad om man klarar något med ett handikapp, det blir jag iallafall. Det är så himla go känsla när man inte har klarat en sak innan, och när man klarar den! :) I LOVE THAT! :)

Jag tycker inte att det spelar någon roll hur långt tid det tar, det kan ta en timme eller tre fyra år, spelar ingen roll, bara man klarar det till slut, och då är det så gött! Mina brorsor kan saker nu när de bara är några månader, men jag kan inte det än, efter 13 år, men jag blir inte ledsen för det, tvärtom nästan, jag bli glad utav att se det. Att de kan det, det är ju deras utveckling, det är coolt att se, tycker jag. Att en ett åring som Elliot är så mycket smidigare, t.e.x på golvet, än vad en 13 åring är som mig! :) Att lyckas är nästan det bästa som finns! :) Ingen jag känner ser eller bryr sig om mitt handikapp, de ser mig som den person jag är, och hjälper mig när jag behöver hjälp, det är väldigt skönt tycker jag. Det finns ett inlägg om det, som ni gärna får läsa, jag berättar inte om det nu för jag har ju redan sagt hur jag känner kring det i ett annat inlägg, så läs gärna det! :)

Mammas jobbas kompis och hennes dotter Frida, ni vet, de tränar på Friskis&Svettis i Borås, och hennes tränningsledare känner hon lite, och då har hon ett pass för funktionshindrade före mammas jobbar kompis pass. Mammas jobbas kompis föreslog att jag kunde gå på det förra året i december var det, och att hon som håller i det sa att jag får testa på två gånger, det var ju snällt. Vi gick inte på det då, utan vi sa att vi kan ta det nästa år. Mammas jobbar kompis sa att hon är jättegullig.

Så igår gick vi på det, men först var jag på mammas jobb. Mammas jobbar kompis kör som sagt ett pass efter det jag går på, med henne, faktiskt i samma rum också. Så hon var där när jag och mamma kom med bilen. Hon var med på hela mitt pass, hon bytte om så hon fick lite upp värmning. Hon stod jämte mig och körde övningarna med mig, och hjälpt mig ibland, det var roligt att hon var med, tyckte jag. :) Frida följde bara mig in, för hon kunde inte vara med, tyvärr. Men det var roligt ändå. Jag blev varm så det var tur att jag var ombytt.

Det var mycket för armarna så jag blev fort trött i dem. Det var svårt. Men de sa att vi kör ganska samma övningar så snart kommer du att lära dig de det fort, och då kommer det att gå lättare. De har ett program man kör efter sina egna förutsättningar. Nästa gång ska vi köra hinderbana, det blir spännande och se vad det är.

Jag har aldrig varit på Friskis och Svettis innan så det var kul att se. Det var fräscht och jättestort med massor av lokaler och flera våningar med gym och så, omklädningsrum, ja, ni vet ni som har varit där. Det var en jättestor hall jämte där vi var, jag kikade bara in genom fönstret, för det var några som tränade där inne, men herregud vad stort det var där inne, och då såg jag bara rätt fram in i en liten springa!

Jag kanske gör ett inlägg med lite inriktat på vad vi gjorde på träningen i onsdag, om ni vill, skriv till mig om ni vill det, så vet jag, tack! :)