Hej! Jag undrar vilka hjälpmedel du använder
i din vardag? Du har ju din assistent i skolan, men har du något annat,
t.e.x dator eller annat? Allmänt liksom

ÅÅ TACK för din fråga! Som sagt jag har ju hjälpmedel i skolan med
specialbestick, sugrör och rullstol. Hemma hos mamma har jag ganska mycket
hjälpmedel, mycket och mycket men. De grejerna är: Specialtoalett, lättare handtag på en kniv, tjockare bestick som i skolan, sugrör, elrullstolen, vi tar med den manuella rullstolen ibland, öronproppar som ska dämpa ljud (skriver om det snart), en dusch uppifrån som ska göra det extra lätt att duscha, ortoser som jag använder både i skolan och på helgerna och till sist kodlås som gör att jag kan gå in i huset, nycklar ska vi ens inte prata om, hihi :) det var alla mina hjälpmedel, mycket av det här använder jag i vardagen, men vissa saker använder jag bara ibland. Dator är som vanligt en MacBook Air.

Så här ser vissa hjälpmedel ut som jag sa.

Jag tycker inte om när någon annan människa som ska vara med mig en hel skoldag och hjälpa mig för att Helen är sjuk. När Helen är sjuk så får jag oftast en ung tjej, dem är säkert jättegulliga men jag känner mig lite obekväm med unga tjejer, de vet inte alls hur jag funkar. När de känner sig obekväma så känner jag mig obekväm och då förstår man hur bra man har det när min assistent är på plats. Vi gör allt automatiskt utan att tänka på det, så när Helen är sjuk så brukar ”vikarien” fråga mig massor av saker och då brukar jag tänka ”oj, brukar jag och Helen göra så här?”, man blir ju så bortskämd att alltid ha någon som man känner och som känner mig där. :)). Skoldagen blir liksom inte som vanligt på något sätt, fast man gör exakt samma grejor som när Helen är i skolan och hjälper mig. Rubriken ”kan själv” vet Helen om hur mycket jag klarar själv eller inte, men den nya vet inte det. Vardagen är skillnad när den inte är som den ska. Jag gör det mesta själv men just den här tryggheten att ha en assistent som t.e.x Helen är jätte värdefullt att ha. Som sagt utan assistent skulle det bli svårt i skolan tror jag. Allt förutom på lektionerna är Helen med mig och det behöver jag ha känner jag. Det värsta som kan hända i skolan tycker jag är att någon eller några springer på mig eller att jag tappar balansen och  då är ju ingen där om inte Helen eller någon är där. Som sagt jag tycker att assistenter är bra att ha för den som har en cp-skada. Det är ju naturligtvis inte assistentens fel att den inte vet, det förstår jag ju också. Skönt att Helen inte är sjuk så ofta.

Vad vill du veta mer om
mitt handikapp som
du inte vet?

Var inte rädd för att fråga! :)

PICT0939 PICT0937

En ny sak jag inte visste om min CP-skada var att jag sätter ofta i halsen p.g.a att mitt lok som sitter i halsen är lite seg på att stänga säg än andras. Jag vet ju att jag sätter i halsen ofta men jag trodde inte att det var p.g.a av min skada som jag gjorde så, man lär sig något nytt varje dag. Därför så ska jag vara extra extra noga med att verkligen sitta upp när jag dricker. Jag använder alltid sugrör hemma, borta och i skolan ja överallt :). Det är mycket lättare att inte hålla glaset för det blir så ansträngt då och när någon hjälper mig så får jag panik av att det blir mycket i munnen :). I skolan är det inte något speciellt problem när jag ska äta, ingen tittar direkt. Jag har special bestick, sugrör, plast talrik istället för glas, bricka har alla och oftast 100 servetter :). Det som är lite svårt och jobbigt med att äta är att jag blir kladdig om munnen mycket och att jag tuggar oftast med öppen mun, men jag försöker tänka på det men om jag inte kommer ihåg det så brukar Helen eller Malin säga till mig, någon av de brukar sitta jämte mig i matsalen. Men det går bra att vara i matsalen.

Vi med handikapp eller något annat funktionshinder måste ta mer plats som jag sa i min tweet i veckan. Med det så menar jag att våga gå ut och visa dig, våga stå upp för vem du är, våga ge dig ut i samhället, bry dig inte om folk stirrar ut dig eller inte, våga vara dig själv och lev ditt liv som du vill leva, låt inte ditt funktionshinder stoppa dig. Ut med din elrullstol, ortoser,  skenor eller vem du är, bara gå ut och känn den härliga luften och bara strunt i om folk tittar på dig. Våga stå upp för vem  du är! Du är du och det ska du vara stolt över. Det kan vara jobbigt för dig utan funktionshinder eller handikapp också att visa dig, men strunt i vad folk tycker och tänker gå ut och upptäck världen. Det är bara en tanke och bara ord som folk uttrycker sig med det är inget annat än en tanke och några ord, jag lovar. Känn dig  inte intryckt i soffan. Om det nu skulle hända att folk tittar eller viskar åt dig när du är ute, vad gör du då? Jo du bryr dig inte så enkelt är det. Det viktigaste är att du känner dig fri och t.e.x åka till stan eller vara i samhället. Det finns så mycket att se här i världen. Visa att människor med handikapp eller funktionshinder är vanliga människor, vi är vanliga människor. Livet kan vara bra även om man är lite annorlunda, jag lovar, det blir vad man gör det till, jag lovar! :), titta mitt liv är ju underbart som du har sett på bloggen :).
Det jag vill säga med det här är att stå upp för dig, gå ut och vissa dig det är inte farligt!