Vuxenhabiliteringen – Besök

I fredags skulle jag besöka vuxenhabiliteringen för första gången. Det besöket skulle ta två timmar eftersom att vi skulle ha inskrivningssamtal och även göra CPU mätning. Ni vet som jag även gjorde på barn, där de mäter armar och ben för att se hur min rörlighet är och se om jag har blivit stelare eller inte. Jag skulle vara där klockan ett, så jag gick bara i skolan på två lektioner och sen åkte jag med taxin till Borås.
Nu när jag är 18 så behöver jag inte ha med mig någon på habiliteringsbesök eller läkarbesök om jag inte vill. Men jag vill ha med mig någon såhär i början, så i fredags fick mamma följa med.

Jag träffade min nya arbetsterapeut och min nya fysioterapeut, men det roliga var att min fysioterapeut ska tyvärr sluta, så det blev hej och hejdå. Jag och mamma hade suttit och fyllt i en bunt med papper i veckan som vi tog med, det var frågor om allt möjligt som handlade om min kropp och om min CP-skada.
Vi gick inte igenom allt på samtalet men litegrann, och min arbetsterapeut frågade mig massvis utav frågor. Hon berättade även om vad vuxen habiliteringen innebär, vad de kan hjälpa till med och hon frågade även mig vilka saker som jag vill ha hjälp med. Det ända som jag vill ha hjälp med just nu är att vi följer upp CPU så att man har lite koll på min kropp. Sen har de kontakt med habiliteringen här på Riksgymnasiet vilket jag tycker är bra, om jag vill alltså, och det vill jag. Jag fick ge samtycke för det men också för massor utav andra saker eftersom att jag nu är 18.

Vi pratade om massor utav saker. Sen var det dax för CPU mätning, de tog på sig visir också började vi. Det kom även in en till tjej in i rummet som skulle mäta spaciteten i mina armar och händer. Så det var tre tjejer som stod typ på mig, drog i mina armar och skrev upp siffror i sina block. Det är mycket rörelser som jag inte är van vid att göra, så det är ganska jobbigt även om jag inte behöver göra något. Det ända jag behöver göra är att slappna av och andas vilket är lättare sagt än gjort.
Sen gick hon tjejen som hade hand om mina armar och de andra två gick över till benen.
De gjorde de här snabba rörelserna som de även gjorde på barn, de är det värsta på CPU mätningarna tycker jag, de gillar jag inte. De drar in benet mot kroppen långsamt och sen drar de benet snabbt utåt, så kan t.ex en rörelse se ut. Jag gillar inte det för att det blir oftast stelt då och jag är inte beredd på när det händer. Det kallas för att de testar tonusen i mina muskler. Det heter nämligen tonus, det jag ”har” i mina muskler.
Sen gjorde de lite andra benmätningar som inte är lika jobbiga.

Sen var det dax för att ligga på magen, jag gillar verkligen inte att ligga på mage på CPU mätningarna, det blir jobbigt att andas då. Men det tog jag mig igenom också. Det sista tittade de på hur jag satt, stod och låg, så jag gjorde det rakt och bra, de kikade även på min rygg så den var rak och det var den. Sen fick jag skruva upp och på en kork på en flaska för de ville se hur jag gjorde det. Jag övar på det med min arbetsterapeut i skolan så jag är van vid sånt där. Min kropp lutade sig både åt det ena och det andra hållet, för jag koncentrerade mig så, så de höll i mig bakifrån och framifrån för att jag inte skulle ramla och för att jag skulle få stöd. Jag hade nämligen inget stöd att luta mig mot eftersom att jag satt på en brits, tillskillnad från i skolan då jag sitter på en stol med armstöd.
Sen var CPU mätningen äntligen klar och då var jag helt slut efter två timmar.

Det sista vägde och mätte de mig, jag är lite för smal tyvärr. Det har jag varit i hela mitt liv och sen hade jag en ”normal” vikt men nu har jag gått ner igen, jag tror tyvärr att det beror på mina magproblem.

Nästa gång som jag ska göra CPU mätning är om två år. På barn gör man det varje år, men inte på vuxen vilket är skönt tycker jag.

Sen åkte jag och mamma till mormor och morfar och tog en utefika med de. Det var så mysigt att träffa de igen och sitta och prata. Vi åt mormors äppelpaj med vaniljsås, den var så god, jag har saknat både mormor och morfar så mycket och mormors äppelpaj! :)

Bookmark the permalink.

One Response to Vuxenhabiliteringen – Besök

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *