Hösten började med en riktig ordentlig förkylning för min del, som jag dessvärre inte är klar med än efter en och en halv vecka. Jag brukar alltid bli väldigt sjuk när jag väl blir sjuk och vara sjuk i en vecka men aldrig över en vecka vilket jag har varit denna gången vilket varit jobbigt. Som sagt så är jag inte helt frisk än men betydligt bättre som tur är. I måndags var jag ute för första gången på en hel vecka, jag tog en promenad med Elof, vilket var helt underbart.
Det enda som jag typ har gjort under hela veckan är att jag har legat i soffan och sett hur det ljusnar och mörknar dag ut och dag in, serier har rullats hela dagarna på tv:n och jag har legat helt utslagen i soffan och hostat så att jag nästan spytt, japp där har ni min inledning på hösten. Som tur är har jag haft mina fina grabbar som har tagit hand om mig hela veckan och hålt mig sällskap vilket varit mysigt.
Men jag tänker att nu har jag gjort klart min sjukdomsvecka för detta året, så är jag frisk resten av hösten och vintern tänker jag.
Men nu vill jag bli helt frisk så jag kan hitta på saker igen, vara social igen, gå ut, promenera, träna, bada,, men framför allt att bara ha ork igen och känna mig frisk.
När jag är sjuk orkar jag ingenting, det ända jag orkar är att titta på TV, så nu när jag känner mig lite piggare, tänkte jag berätta om alla mina läkarbesök som jag var på i augusti, men först börjar vi med mina besök hos logopeden.
Min augusti var som sagt full av läkarbesök.
Den 6 augusti skulle jag till logopeden på Habiliteringen för att göra en matobservation då jag sätter väldigt ofta och mycket i halsen och det har tyvärr blivit mycket värre. Nu sätter jag i halsen inprincip varje måltid och även utanför måltiderna vilket är väldigt jobbigt. Fast det konstigaste är att jag sätter i halsen varje måltid bara när jag är hemma vilket är skumt. Utanför måltiderna sätter jag oftast saliv i halsen, vilket också är väldigt jobbigt. Iallafall, det skulle bli intressant att komma till logopeden som då. Arvid följde med mig, vilket var skönt.
Samtalet var jättebra, det blev ingen matobservation då som jag trodde utan jag fick bara svara på massor utav frågor.
Många utav frågorna var sånna som man alls inte funderar över i vardagen, som en person utan någon funktionsnedsättning aldrig reflekterar över i hela sitt liv.
Hon frågade bland annat, hur långt tid tar det för mig att äta? Vilken sida av munnen tuggar jag mest på? osv, sånna frågor som man aldrig reflekterar över.
En annan sak som jag också har märkt det senaste är att jag får ibland upp mat igen, det kan vara så här 40 minuter efter jag har ätit, till och med upp till en timme ibland. Och det är inte att jag får upp det i en sur uppstötning eller att jag kräks utan det är matbitar som kommer tillbaka upp i halsen som jag då tyvärr ofta sätter i halsen. Oftast får jag dessutom upp min medicin i halsen också vilken smakar pyton. Men det är faktiskt jobbigt att jag får upp mat/medicin i halsen och matstrupen igen så det tog jag också upp med henne.
Hon ville gärna att jag skulle komma tillbaka och göra en matobservation så veckan efter på onsdagen var jag tillbaka vid lunchtid med min lunchlåda vilket var flygande Jacob.
Hon berättade på första mötet när Arvid var med att jag kan behöva göra en så kallad FUS och det är när man går ner med en kamera i svaljet och får äta samtidigt så ska de se exakt vad som händer när jag sväljer, men först ville hon göra en matobservation.
De har ett Habiliteringskök för patienter så vi var där inne. Det kändes lite weird när vi satt där helt tysta medans jag åt och drack, men det var ju meningen då hon skulle kunna observera det. Sen när jag var klar efter 20 minuter ish pratade vi om lite saker som hon märkte och uppfattade.
Det hon uppmärksammade då var t.ex att jag tar väldigt mycket mat på gaffeln i början, att jag ska försöka att ta lite mindre mat. Hon sa också att hon tror att anledningen till varför jag sätter mycket mat och saliv i halsen kan bero på att min magmun, locket mellan matstrupen och luftstrupen ner till lungorna, den som ska stänga sig när man äter är lite försvagas hos mig så den hinner inte riktigt stängas. Samma sak gäller det med salivet och när jag dricker vatten, eftersom att salivet och vattnet kommer så fort, då hinner inte magmunnen till luftstrupen att stängas och därför sätter jag ibland vatten och salivet i halsen. Därför sa hon att man kan öva upp teknikerna i munnen så nu har jag fått ett träningsprogram som jag ska köra med eltandborsten så jag ska dit den 9 oktober igen för att följa upp det. Man kan göra det med en så kallad z-vibrator men hon sa att det funkar lika bra med min eltandborste, så jag tänker att jag kör på min eltandborste.
Hon tyckte dock att det vore bra om jag gjorde en FUS, men först ska jag prova med övningarna och se om det hjälper, annars får jag göra en FUS.
Jag har några saker som jag ska tänka på, bland annat att jag ska tänka på att inte ta för mycket mat i munnen åt gången, att jag ska tugga ordentligt innan jag sväljer, jag ska äta i ett lugnt tempo och se till så att jag har svalt undan maten innan jag tar nästa tugga. Jag ska också tänka på att jag sitter upprätt när jag äter och dricker. Att mina måltider bör ske i en lugn miljö. Jag ska avsluta varje måltid med att dricka vatten för att rensa och rengöra munnen. Jag har under hela mitt liv haft problem med att det fastnar mat i tänderna och jag har mycket matrester i munnen så jag har fått tips att använda en mjuk tandborste eller att köpa en muntork, samt avsluta varje måltid med vatten för att rensa och rengöra munnen som sagt.
Jag ska dessutom vara uppmärksam när jag är sjuk eller trött för då påverkas effektiviteten och säkerheten när man äter och dricker. Då måste man vara extra uppmärksam på dessa rekommendationer.
Det där med att jag oftast sätter i halsen när jag är hemma, det tyckte min logoped var väldigt konstigt. Arvid och jag brukar skoja om att vi har en stressande miljö hemma, hahaha. Nä, skämt å sido, jag har faktiskt kommit på en anledning till varför, och jag tror att det beror på att hemma slappnar jag mer av, kroppen slappnar av mera och ”hinner” inte reagera i tid. Jag berättade detta för min logoped och hon sa att det lät logiskt.
Sen märkte jag faktiskt några saker som jag inte har tänkt på innan men som jag tänkte på då när jag satt och åt utan att prata och utan några distraktioner att när jag ska svälja ibland så kan det vara lite trögt, att jag måste ibland kämpa och ta en klunk saliv eller svälja igen för att kunna få ner maten. Den liksom fastnar precis innan svaljet, precis när den ska ner i svaljet om ni förstår vad jag menar, så jag måste likasom kämpa för att få ner maten, vilket är lite jobbigt. Min logoped hade tyvärr ingen förklaring till det.
Det senaste har jag även märkt att jag får ont i ryggen när jag sitter och äter men det skulle vi prata mer om under nästa veckas CPUP mätning så hon skulle ta med den frågan till teamet på Habiliteringen.
Det är mycket nytt som har kommit upp tyvärr men jag tycker att det är så bra att det tas på allvar och kollas upp om jag upplever problem i min vardag eller om saker försämras.
