Jag har en stor nyhet att berätta för er, och det är att jag ska börja plugga!

Jag har inte berättat detta för er men jag har länge funderat på vad jag vill bli och vad jag vill jobba med osv, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad mer än administration och det år ju ganska brett, det har varit lite jobbigt faktiskt att inte veta. Men så kom pappa på förra sommaren, när vi var i Spanien, att det är ju bbibliotikarie som är min grej, och jag kände bara ”yes, det är min grej!” Dels för att man jobbar i en stillsam och lugn miljö vilket passar mig utmärkt, jag gillar böcker och för att jag har skrivit en egen bok. Ju mer jag började tänka på det, desto mer gillade jag tanken, min pappa är så klok och känner mig så väl.

Det bästa är att det finns en bibliotekarieutbildning på Borås Högskola, så jag gjorde faktiskt så att den 15 mars i år när anmälningarna öppnade för hösten 2026, så sökte jag till programmet. Det var första gången som jag sökte till högskolan eller någon form av högre utbildning än gymnasiet vilket kändes väldigt stort.
Anmälan öppnar som sagt 15 mars men det är inte förrän i mitten av juli som man får sitt första antagningsbesked, så det är lång väntan. Man får två antagningsbesked, ett i första urvalet i mitten av sommaren och sen det andra urvalet i slutet av augusti. Arvid sökte också, fast han sökte nån månad efter mig då han också kom på att han ville plugga, men han sökte istället till Tekniskt basår. Vi blev taggade båda två och såg fram emot att plugga ihop.

Våra antagningsbesked kom när jag var uppe hos Wilma i Falun, men vi båda höll oss för vi ville öppna de tillsammans.
Tyvärr blev jag i reserv, jag blev reserv 75 så ganska långt ner tyvärr, såklart att jag blev besviken men jag hade det tyvärr lite på känn, då det är en populär linje, men man bli ju ändå besviken såklart. Men jag gav inte upp än, jag var ju ändå fortfarande reserv.
Arvid kom dessutom in på första och jag blev så glad för hans skull.
Jag önskade också att jag ville läsa tekniskt basår då det är enkelt att komma in på, den är lätt att komma in på men samtidigt en tuff utbildning då det är mycket matte, kemi och fysik och det är absolut inte mina ämnen.
Men Arvid var så gullig att säga ”vi kommer att komma in båda två” innan vi fick reda på första urvalet och sen när jag inte kom in sa han ”du kommer att komma in älskling, det finns fortfarande chans”, vilket var så himla fint.

Men runt den 20:e augusti när det andra urvalet skedde var jag i reserv 42, alltså jag var fortfarande reserv. Det hade ju faktiskt ändrats mycket i listan, från 75 till 42, men inte så troligt att 42 styckna skulle tacka nej till terminstart, så lite besviken var jag men fortfarande väntat.

Jag tänkte då att jag ska jobba stenhårt på att få ett jobb, jag har ju kämpat med det i över ett år nu men då tänkte jag att nu ska jag kämpa extra hårt för ett jobb för nu måste det hända något på den fronten, jag vill ha en sysselsättning, helst till hösten.
Så då tänkte jag att nu ska jag ringa till arbetsförmedlingen minst en gång varannan vecka och tjata på de, hahaha.

Men så när Arvid och jag var i stugan i slutet av sommaren så tipsade hans föräldrar mig om att jag kan söka kurser som har ”öppen för sen anmälan” vilket jag inte viste om att det fanns och de hjälpte mig att kolla lite på det, så himla snällt av de! Jag blev då jättetaggad och när vi kom hem gick jag in direkt och sökte massor utav kurser. Jag sökte bland annat en kurs som hette ”Utvärdering av digitalisering och verksamhetsutveckling”, ”Fotografi för sociala medier: anpassning, behandling och uttryck”, den lät väldigt kul då jag håller på mycket med sociala medier. Sen sökte jag en kurs som hette ”Rörlig media för sociala medier 1: animera för Instagram”, också jättekul. Andra kurser som jag sökte var ”Journalistiskt skrivande”, ”Kreativt skrivande”, ”Skriva, grundkurs” och ”Akademiskt läsande och skrivande på svenska i ett förstaspråksperspektiv”, de hade varit extra kul att komma in på då jag är intresserad av skrivande och älskar att skriva. Sen sökte jag ytterligare några kurser, så ganska många.

Jag hade dock inte några större förhoppningar att komma in på någon då det är svårt, speciellt inte när jag fick en uppdatering om att jag var reserv ”240” på en och reserv ”760” på en kurs, hahaha, så då tappade jag hoppet lite.

Men en helt vanlig fredag i slutet av augusti fick jag mail från Antagning.se att jag hade fått ett besked och då tänkte jag spontant ”jaha, någon mer kurs som jag är 764 i reserv” haha, positiv som jag var, haha, så jag hade inga större förhoppningar. Så trött som man kan vara på en fredag öppnade jag Antagning.se och ser då att jag blivit antagen till kursen ”Akademiskt läsande och skrivande på svenska i ett förstaspråksperspektiv”.
Jag kunde knappt tro mina ögon, Arvid var i badrummet då och när han kom ut var det så fantastiskt och häftigt att säga att jag kommit in på en kurs. Arvid blev så glad för min skull vilket var så fint!
Jag blev såklart jätteglad med men jag var lite i chocktillstånd, haha, det var svårt att ta in och svårt att förstå. Det var inte heller en dag som beskeden skulle komma utan helt enkelt en helt random fredag i augusti.

Kursen börjar den 1 oktober, alltså nu på torsdag, men som sagt så fick jag beskedet i slutet av augusti vilket var väldigt skönt för då kände jag att jag hade hela september på mig att smälta detta och förbereda mig vilket var skönt.

Det kändes så overkligt och så ofattbart då jag hade gett upp den tanken, men såklart så vart jag så otroligt glad, och samtidigt lättad för nu vet jag vad jag ska göra i höst och framför allt vet jag att jag har något att göra framöver vilket känns skönt.
Men nu ska ni få höra, det är inte på Borås högskola utan på GU, på Göteborgs Universitet! Alltså jag var helt chokad över det också, det var nog det som chokade mig mest! Jag trodde aldrig att jag skulle plugga på GU!
Jag kände bara hur nervositeten steg i kroppen, men så glad, så taggad och redo för ett äventyr och ett nytt kapitel i livet!

Det tog några timmar och dagar att smälta detta. Kursen är då på GU som sagt, på 33% så det kändes och känns precis lagom att börja så. Då känns det hanterbart att åka till Göteborg för när det är 33% är det ju inte varje dag.
Det känns dessutom skönt att inte börja på 50% direkt då jag inte har haft någon sysselsättning på så länge, jag vill inte chocka kroppen liksom.

Kursen håller på fram tills januari så inte så länge heller vilket är bra, då får jag se hur det känns att plugga också utan att det blir för mycket på en gång.

Det känns så himla roligt också att Arvid och jag ska plugga ihop nu. Vi har pratat om att sitta på Espresso House och plugga ihop och nu blir det så med vilket är så roligt.

Det kändes stort när man fick mail från de, och olika länkar att kolla in och att man skulle ladda ner appar och registrera sig osv, då kändes det mer på riktigt liksom. Jag gjorde det jag kunde med en gång för jag gillar att göra det jag kan direkt för att ha det gjort. Att registrera sig på kursen kunde man inte göra förrän den 24 september, men då satte jag en påminnelse på min mobil att registrera mig på kursen då. Nu i torsdags var det den 24 september så nu har jag registrerat mig på kursen, vilket kändes stort. Jag har även köpt mina första litteratur böcker då det stod vilka vi skulle ha, vilket också känns stort.

Vi har nu också fått schemat, och det är tisdagar och onsdagar antingen 13:15 eller 14:15 till antingen 16:00 eller 17:00. Jag gillar dock inte eftermiddagar då jag är mest trött då men jag blev ändå nöjd med tiderna, för då slipper jag att stressa upp på morgonen, också kan jag fortfarande bada med mormor på tisdagar vilket jag hoppas att jag kommer att orka. På schemat framgår det även vilken sal vi ska vara i och om det är föreläsningar, workshops eller seminarium. Igår satt jag och skrev in alla tider, dagar, salar och så i kalendern, vilket var skönt att få gjort. Iallafall, jag trodde att det var varje tisdag och onsdag men faktiskt inte, bara några veckor var det lektioner både tisdag och onsdag men det var mycket antingen tisdag eller onsdag så det var väldigt skönt, och under nån vecka på två gånger var jag till och med ledig en hel vecka från lektioner. Så nu känns det ännu mer hanterbart. Det kändes faktiskt hanterbart att åka till skolan tisdagar och onsdagar varje vecka men nu känns det ännu mer hanterbart när det var mycket mindre än vad jag trodde.

Nu känns det som att jag har gjort allt som jag ska och kan inför skolstart, och att jag har koll på läget vilket är en jätteskön känsla.

Nu har jag kommit in på den här kursen men det betyder inte att jag har släppt bibliotekarielinjen, jag tänker fortfarande söka till den nästa höst igen.

Inför att Arvid skulle börja Högskolan i Borås tog vi en kvällspromenad dit för att kolla in skolan, och när jag fick reda på att jag hade kommit in på GU ville han göra samma sak med mig vilket var så fint. Så någon gång i september innan jag börjar skulle vi åka dit och kolla in läget. Eftersom att vi varit sjuka och haft planer blev det lite senare i september. Vi var där nu i fredags och kikade in skolan, på utsidan då. GU finns på olika ställen i Göteborg men jag ska vara på Humanisten. Vi var då där i fredags som sagt och kikade in stället och oj vilken fin skola det är, det var lite byggkaos i mitten men skolan var superfin och miljön runt om med. Jag kände igen mig faktiskt, då jag kom ihåg att Göteborgs familjen och jag har varit där en gång, det ligger vid den fina näckrosdammen och jag kom ihåg att vi har varit där med killarna och lekt då det finns en lekplats där.

Det var så kul och spännande att se skolan, nu känns det ännu mer på riktigt. Det var också skönt, att titta vart jag ska och så på torsdag. Men jag hoppas att de möter upp oss utanför skolan första dagen.

Nu är jag så spänd, nervös och taggad inför torsdag! Men mest taggad!
Jag är otroligt glad över detta och att jag fick denna möjlighet trots att det egentligen var tänkt något helt annat från början.
Tack livet för att du överraskar och om en dörr stängs öppnas en annan!

I mitten av september hade Kevin och jag planerat in en Lisebergsdag tillsammans. Vi brukar åka till Liseberg på sommaren men i år blev det inte av då vi har haft mycket att göra som vanligt, men Kevin och jag sa det att vi måste åka till Liseberg i år. Vi bestämde då att vi skulle ta det fredagen den 18 september, helgen innan Liseberg stänger för säsongen.
Man kan få ledsagning på Liseberg, vilket jag och familjen har använt mycket genom åren. Det är så bra för då slipper man stå i kö och ibland får man sitta kvar och åka två gånger. För att få ledsagare behöver man numera ett intyg, det hade jag inte ordnat när Arvid och jag var på Liseberg i somras men jag ordnade det tills denna gången. Min arbetsterapeuft hjälpte mig att fylla i det när hon var här på hembesök och skrev under, då någon vårdpersonal måste skriva under, så det gick smidigt.

Liseberg öppnar klockan 15 på fredagar så innan dess hade vi planerat att ta en lunch på Gothia Towers vid 12. Jag tog taxi dit med min manuella rullstol då den är skön att ha på Liseberg.
Jag fick taxin tidigt så jag kom till Gothia Towers ganska tidigt så jag fick sitta och vänta en stund, jag satt typ där i 45 minuter, men det gjorde inte så mycket.

Det var så himla härligt att träffa Kevin när han kom. Vi tänkte äta räkmackan längst upp, men vi kände att det var lite för expensive så vi tog restaurangen där nere istället. Jag har aldrig varit i restaurangen där nere någon gång men det var jättefint och mysigt. Vi beställde in två goda pizzor och delade på. Medans vi satt där regnade det jättemycket ute men vi såg att det skulle sluta regna vid tretiden så det hoppades vi på.

Vi kom rätt tidigt till Gothia och Liseberg öppnade som sagt inte förrän klockan tre så vi fick sitta och tjöta en stund men det var mysigt. Efter att vi hade ätit klart åkte vi upp till restaurangen där uppe för att titta på utsikten. Vi möttes av en jättetrevlig servitris som sa att det gick jättebra att kolla runt. Det var sån magiskt utsikt där uppe, man kunde gå runt alltihop så det gjorde vi, och det kändes så fint och lyxigt. Tänk där på kvällen, så magiskt, när allt lyser upp. Vi sa det att nästa gång får vi unna oss att sitta här uppe.

Sen gick vi över till Liseberg, vi fick vänta lite då servicehuset, där man går in för att få ledsagarband och så öppnade halv tre men när vi fick komma in gick det hur smidigt som helst, Kevin och jag fick varsitt åkpass och Kevin fick ett ledsagararmband. Sen fick vi vänta lite utanför innan vi kunde gå in då de inte hade öppnat än. Det var särkilt öppet för anpassade skolor just den fredagen, så det var därför också som de öppnade för allmänheten klockan 15. Arvids bror har en funktionsvariation så Arvids mamma, pappa och bror skulle vara där också i fredags, så jag hoppades på att vi skulle träffa de och att de inte skulle hunnit hem.

Det börjades fyllas på med rätt mycket folk när vi stod där, men som tur var så behövde vi ju inte tänka på några köer eller så. Efter en stund öppnade de äntligen upp och vi fick gå in. Vi började inte direkt mjukt, haha, vi startade med Helix direkt, men gud den är så rolig. När vi var där uppe vid Helix träffade vi även på Arvids föräldrar och brorsa och det var så kul att vi fick träffa de. Det var dessutom första gången som de fick träffa Kevin så det var roligt.

Efter Helix tog vi Lisebergbanan och sen var vi igång! :) Men jag älskar både Lisebergbanan och Helix, och de båda ligger precis i början så en perfekt start. Om man har rullstol eller som jag, inte gillar rulltrappor behöver man gå runt allt för att komma till Helix men det orkade inte vi, så Kevin tog mig under armen upp för rulltrappan med rullstolen släppandes efter sig, hahaha, det måste dessutom sätt väldigt roligt ut, men det gick.

Sen tog vi berg- och dalbana efter berg- och dalbana. Vi åkte Balder, älskar Balder, vi åkte Luna, den nya Stormvåg som Arvid och jag testade för första gången i somras, Kevin har aldrig testat den, han tyckte den var svinläskig och jag med, men rolig. Sen åkte vi även Parisehjulet och det är så himla härligt med utsikten. Vi åkte även härliga JukeBox. Sen tog vi Lisebergsbanan en gång till och då frågade de om vi ville åka två gånger, så det gjorde vi, så när den rullade in för sista gången, satt vi bara kvar och väntade på nästa omgång, det är riktigt nice. Vi kände oss ganska klara sen, vi hade kört 10 berg- och dalbanor på två timmar, hahaha, det blir så när man slipper köer.

Men vi avslutade där vi började, nämligen med Helix, och denna gången lurade Kevin i mig att vi skulle sitta längst fram hahaha, jag var lite tveksam först men kände att vi kör, jag har aldrig suttit längst fram innan så det kändes läskigt men spännande. Det var läskigt också, hahaha, men så coolt att sitta längst fram och roligt! Det var bara det att precis när de sköt ut oss kom värsta störtskuren och eftersom att vi satt längst fram blev vi extra blöta och jag såg inget för jag hade vatten i hela ansiktet och i ögonen, hahaha, men skit vad roligt det var! Det var ett härligt avslut på en underbar Lisebergseftermiddag.

Jag måste ge lite cred till Liseberg, de har anpassat det så bra när man har rullstol. Om man behöver ta sig upp finns det bra med hissar, och innan man går in i hissen får man trycka på en knapp och säga att man är två stycken och en i rullstol också är de så trevliga och säger ”välkomna upp”. Sen när man kommer upp är de så snälla och trevliga och hjälper till så bra. Liseberg har verkligen anpassat parken och allt så bra för oss i rullstol och för oss med särskilda behov.

Det var så bra för Kevin skulle till sina föräldrar i Sandared sen så han körde mig hem efter Liseberg.

Vilken rolig Lisebergs eftermiddag vi fick tillsammans, och det var så mysigt att börja med en lunch på Gothia Towers.

Veckan efter CPUP mätningen fick jag hembesök klockan 09 på morgonen av min arbetsterapeuft för vi skulle titta på några saker med min Memoplaner bland annat. Memoplaner är ett hjälpmedel, och det är min kalender. Det är som en platta också kan man sammankoppla den med paddan och mobilen, så man kan ha med sig sin digitala kalender överallt. Jag älskar verkligen min Memoplaner. Speciellt den på telefonen, för den har jag alltid med mig, så kan jag skriva upp något i kalendern genom den direkt, också kommer det jag skriver upp på alla enheter. Det finns månadsöversikt, veckoöversikt och dagöversik. Jag använder mig mest av veckoöversikten då jag älskar att ha översikt över veckan. Sen kan man ha påminnelser på, så den påminner dig om saker, antingen en dag innan, 10, 5 eller 15 minuter innan, den plingar även till när någon aktivitet börjar och när den slutar.

När jag var hos Wilma i somras lärde hon mig att man kan ha checklistor och skriva handlingslistor i den, och sen bocka av när de är gjorda, så sjukt bra. Men nu kom min arbetsterapeuft för jag ville veta om det gick att skriva vanliga anteckningar i den också, som typ anteckningar som på mobilen, vi tittade på det och det fanns anteckningar men bara att lägga till om man skapar en aktivitet, men bra ändå om man behöver skriva upp saker till någon aktivitet. Men det fanns inte om man bara vill skriva upp någon anteckning spontant vilket hade varit bra. Men som sagt, det gör inte så mycket, för jag är så himla nöjd med min kalender i övrigt och alla andra funktioner som finns.

Sen pratade vi om de rekommendationer som jag fick av min logoped när jag var där i början av augusti. Men min arbetsterapeuft tittade också på hur jag satt när jag åt. Hon tipsade om att jag skulle ha en kudde under fötterna då jag inte riktigt når ner med fötterna ända ner till golvet, om jag sitter långt ut på stolen når jag ner men då får jag inget ryggstöd. Hon satte också en kudde vid ryggen, dels för att jag skulle nå ner med fötterna och för att det skulle bli skönare för ryggen. Sen pratade jag om på CPUP:n att jag har börjat få ont i ryggen när jag äter så då tipsade hon om att höja upp tallriken lite, så jag slipper böja ryggen så mycket, så vi prövade att sätta tallriken på en kakburk så den kommer upp lite högre vilket kändes riktigt bra. Jag prövade med allt detta och vilken skillnad jag kände med en gång. Nu har jag testat detta i en månad och det är inte bara bättre, nu är det dessutom skönare att sitta och äta också, till och med mycket skönare, så det känns bra.

Hon hade även resultatet från CPUP mätningen och det var ungefär samma resultat som på förra CPUP mätningen förutom någon mätning som tyvärr hade blivit lite sämre, men annars var det ungefär samma, så det var skönt att det inte hade blivit sämre iallafall och att det håller sig stabilt.

Hon var här i ungefär två timmar, så ganska länge, jag trodde inte att hon skulle vara här så länge men jag älskar att Habiliteringen tar saker och ting på allvar och gör allt för att hjälpa mig på bästa sätt.

I augusti var det även dax för CPUP mätning. CPUP är för personer som har celebral pares. Man mäter leder, hur mycket man kan böja och sträcka, och ser hur rörlig/stel kroppen är och hur den mår helt enkelt. Man får även svara på en hel del frågor också.
När man är barn gör man CPUP varje år medans när man är vuxen gör man det vartannat år. Anledningen till det är att kroppen växer inte längre när man är vuxen och då behöver man inte ha lika mycket koll som man behöver ha när man är barn och växer. Så jag gjorde min CPUP senast hösten 2024.
CPUP mätningarna brukar ta 2 timmar.

Det kanske låter konstigt men jag ser fram emot mina CPUP mätningar för att jag gillar att få en check på kroppen och att diskutera den, få hjälp och helt enkelt få koll på läget liksom. Sen är min arbetsterapeuft trevlig och rolig så det är rätt härligt att få hänga med henne i två timmar också.

Först får man hem en bunt papper som man ska svara på som man kommer ta upp på mätningen, frågor som hur långt kan du gå? Också finns det alternativ till det. Frågor som hur man äter, dricker? Om man använder elrullstol, manuell rullstol? Om man upplever smärta? osv osv, ja det är en del frågor. Mamma hjälpte mig att fylla i de frågorna då jag har svårt att skriva förhand.

Min CPUP var den 18 augusti. Arvid ville följa med, så jag blev väldigt glad att han ville det. Det är första gången som jag går på CPUP som jag har honom i mitt liv. I papprena som man ska fylla i innan får man alltid frågan om civiltillstånd och i år fick jag äntligen kryssa i sambo, vilket var nice och stort!

Jag hade tiden klockan 09 på morgonen så ganska tidigt. Min fysioterapeut har tyvärr slutat, det är nämligen sin arbetsterapeut och sin fysioterapeut som brukar hålla i CPUP mätningarna. Så nu har de hyrt in en annan fysioterapuet från Allingsås tror jag att det var. Hon har aldrig träffat mig och jag har aldrig träffat henne vilket känns sådär när man ska göra CPUP men min arbetsterapeuft och jag känner varandra så det kändes ändå bra.

Vi började föst med att gå in till ett rum för att väga och mäta mig för det gör man alltid på CPUP mätningarna. Som vanligt är jag smal och lite underviktig, tror att jag gått ner ännu mer nu tyvärr. Anledningen till det är ju att jag gör av med så mycket energi hela tiden, bara av att existera. Men det är inget nytt som sagt.

Vi gick in i lokalen där vi brukar ha CPUP mätningarna och jag fick sätta mig på britsen. Min arbetsterapeuft pratade mest eftersom att hon känner mig bäst. Hon fick mitt papper som jag fyllt i och vi gick igenom det. På en sida skulle man fylla i hur mycket smärta man upplever i olika kroppsdelar, på skalor. Alla frågor är samma som alla år så jag känner igen de flesta.

Eftersom att jag har turen att inte ha så mycket smärta så brukar jag uppskatta det i stelhet istället vilket är bra. Men ibland har jag ont, så efter varje kroppsdel skrev vi antingen stel eller ont beroende på hur jag upplever det. Som t.ex i armarna är jag ofta mycket stel, men har inte ont, så då blev det mycket stel på armarna medans på huvudet blev det i ont skalan och då blev det ganska högt tyvärr då jag ofta har ont i huvudet tyvärr. Sen blev det också mycket ont i axlar, nacke och rygg då jag tyvärr har mycket problem med axlar, nacke och övre delen av ryggen. Men jag är också väldigt spänd i axlar och nacke.

Det är ju väldigt vanligt att vara stel i nacke och axlar men jag är extra stel där och är mycket uppe med mina axlar, men jag har aldrig reflekterat över varför, men på CPUP fick jag faktiskt förklaringen. Det är för att jag är stel i mina armar och rör de på ett litet annorlunda sett och då påverkar det ju stelheten i axlar och nacke och det verkar ju mycket logiskt.
Sen hade jag fyllt i resten av mina kroppsdelar, men huvudet, nacke och axlar fick mest uppmärksamhet eftersom att det är där jag är mest stel och har ont.

Sen gick vi igenom mina andra svar på frågorna och ibland hade de följdfrågor på mina svar. Jag fick också fylla i ett annat papper hemma som handlade om trötthet. Det blev nästan högsta på allt då jag är väldigt trött, men det är som vanligt, så inte så mycket nytt på den fronten. Min arbetsterapeuft och fysioterapeuften hade också en hel del andra frågor också som jag fick svara på, utöver de frågorna som jag svarade på hemma. Så bara frågorna tog en timme.

Jag har ju lite talsvårigheter så de frågade bland annat om andra utanför min omgivning har svårt att höra vad jag säger. Jag svarade ibland.
Sen frågade de om jag pratar sämre när jag blir trött, den frågan är ju lite svår för mig att svara på så då vände vi oss alla tre till Arvid, hihi, och han svarade faktiskt ja, lite svårare och det hade jag ingen aning om, men det var ju bra att jag hade Arvid där som kunde svara på den frågan. Sen fick jag svara på en del andra frågor också, en del var bara kortare svar och ibland behövdes det lite längre svar.

Även om det inte var fysiskt krävande så blev man ändå trött. CPUP mätningarna är ganska krävande och uttröttande både fysiskt och mentalt så om det är något som vi borde göra mer eller någon mer fråga som de egentligen vill fråga eller så så brukar min arbetsterapeuft säga ”vi tar det en annan gång, vi ska inte köra slut på dig helt och hållet”. Så de förstår vilket är skönt.

Efter en timme av frågor var det dags för själva mätningen och det fysiska. Först tittade de på hur jag stod, satt, hur jag böjde mig framåt och hur jag gick samt skulle jag ta en hand i taget och föra till munnen, till bakre delen av huvudet och bakom ryggen, det gick bra, men det var lite svårare med vänster arm men det vet vi ju från början att den är lite bråkigare.
Men jag är van vid alla ”tester”/prövningar för det kollar de alltid på varje CPUP. De kollade även min rygg som de också alltid gör. Allt såg bra ut vilket var skönt.

Sen fick jag lägga mig på britsen och då började mätningarna. Då mäter de hur mycket man kan böja och sträcka på armar och ben, sen mäter de och skriver upp siffrorna så de sen kan jämföra med förra CPUP:n.
Det är inte så roligt för de gör bara rörelser som kroppen inte vill, också ska man försöka att inte hjälpa till heller vilket kroppen gärna vill.

Det var t.ex en rörelse de gjorde med armarna, jag skulle ha armen uppböjd på britsen och sen skulle de sakta se hur långt ner på britsen som jag kunde komma med armen. Förra CPUP kom jag ihåg att jag kom typ hela vägen ner på britsen, denna gången kom jag typ ingenstans förräns det tog stopp, vilket var lite tråkigt. Det var ju absolut en märkbar skillnad. Men de flesta rörelserna kändes ändå okej. De säger alltid att man ska andas, hahaha, ”jag försöker” säger jag då! :)

Benen tar man både när jag ligger på rygg och på mage. En mätning som man gör när man ligger på rygg är att de drar ut benen så långt ut åt sidorna och mäter hur långt man kommer. Sen när man ligger på mage så böjer de och ser hur långt man kan komma med benet mot rumpan och då håller de på bäckenet så att det inte ska flyttas. När de gjorde det knäcktes det någonting i mitt bäckenet och lät ashögt, haha, det lät som att något gick sönder, ooops! Men det gjorde inte ont som tur var.

Det var de mätningar som de gjorde och några till, sen var det över, CPUP mätningen var över för i år, två timmar senare och jag kände mig mörbultad som vanligt, hahaha! Men det var skönt att ha det avklarat för detta året och det gick ju bra.

Arvid sa att han tyckte att det var intressant att vara med och titta på, så det var fint men framför allt var det bara fint att han ville vara med.
De kunde tyvärr inte säga där och då om det blivit sämre eller bättre sen förra gången utan de behövde jämföra med förra gångens mätningar först. Men min arbetsterapeuft skulle komma hem till mig på ett hembesök som på tisdagen efter så de skulle försöka bli klara tills dess så att hon skulle kunna komma med ett besked då.

När hon kom på tisdagen sa hon att det var ungefär som förra mätningen, så det var skönt att det inte blivit sämre iallafall. Det ända som var märkbar försämring var den med armen, när den skulle ner på britsen som jag berättade om. Jag kom ner ända ner förra gången men denna gången kom jag bara ner några centimeter som sagt, men det var ju förväntat, det viste jag ju att det blivit en försämring på den sen förra gången, det var ju så uppenbart.

Men bra som sagt att det håller sig på ungefär samma nivå.

Hösten började med en riktig ordentlig förkylning för min del, som jag dessvärre inte är klar med än efter en och en halv vecka. Jag brukar alltid bli väldigt sjuk när jag väl blir sjuk och vara sjuk i en vecka men aldrig över en vecka vilket jag har varit denna gången vilket varit jobbigt. Som sagt så är jag inte helt frisk än men betydligt bättre som tur är. I måndags var jag ute för första gången på en hel vecka, jag tog en promenad med Elof, vilket var helt underbart.

Det enda som jag typ har gjort under hela veckan är att jag har legat i soffan och sett hur det ljusnar och mörknar dag ut och dag in, serier har rullats hela dagarna på tv:n och jag har legat helt utslagen i soffan och hostat så att jag nästan spytt, japp där har ni min inledning på hösten. Som tur är har jag haft mina fina grabbar som har tagit hand om mig hela veckan och hålt mig sällskap vilket varit mysigt.

Men jag tänker att nu har jag gjort klart min sjukdomsvecka för detta året, så är jag frisk resten av hösten och vintern tänker jag.
Men nu vill jag bli helt frisk så jag kan hitta på saker igen, vara social igen, gå ut, promenera, träna, bada,, men framför allt att bara ha ork igen och känna mig frisk.

När jag är sjuk orkar jag ingenting, det ända jag orkar är att titta på TV, så nu när jag känner mig lite piggare, tänkte jag berätta om alla mina läkarbesök som jag var på i augusti, men först börjar vi med mina besök hos logopeden.
Min augusti var som sagt full av läkarbesök.

Den 6 augusti skulle jag till logopeden på Habiliteringen för att göra en matobservation då jag sätter väldigt ofta och mycket i halsen och det har tyvärr blivit mycket värre. Nu sätter jag i halsen inprincip varje måltid och även utanför måltiderna vilket är väldigt jobbigt. Fast det konstigaste är att jag sätter i halsen varje måltid bara när jag är hemma vilket är skumt. Utanför måltiderna sätter jag oftast saliv i halsen, vilket också är väldigt jobbigt. Iallafall, det skulle bli intressant att komma till logopeden som då. Arvid följde med mig, vilket var skönt.

Samtalet var jättebra, det blev ingen matobservation då som jag trodde utan jag fick bara svara på massor utav frågor.
Många utav frågorna var sånna som man alls inte funderar över i vardagen, som en person utan någon funktionsnedsättning aldrig reflekterar över i hela sitt liv.
Hon frågade bland annat, hur långt tid tar det för mig att äta? Vilken sida av munnen tuggar jag mest på? osv, sånna frågor som man aldrig reflekterar över.

En annan sak som jag också har märkt det senaste är att jag får ibland upp mat igen, det kan vara så här 40 minuter efter jag har ätit, till och med upp till en timme ibland. Och det är inte att jag får upp det i en sur uppstötning eller att jag kräks utan det är matbitar som kommer tillbaka upp i halsen som jag då tyvärr ofta sätter i halsen. Oftast får jag dessutom upp min medicin i halsen också vilken smakar pyton. Men det är faktiskt jobbigt att jag får upp mat/medicin i halsen och matstrupen igen så det tog jag också upp med henne.

Hon ville gärna att jag skulle komma tillbaka och göra en matobservation så veckan efter på onsdagen var jag tillbaka vid lunchtid med min lunchlåda vilket var flygande Jacob.
Hon berättade på första mötet när Arvid var med att jag kan behöva göra en så kallad FUS och det är när man går ner med en kamera i svaljet och får äta samtidigt så ska de se exakt vad som händer när jag sväljer, men först ville hon göra en matobservation.

De har ett Habiliteringskök för patienter så vi var där inne. Det kändes lite weird när vi satt där helt tysta medans jag åt och drack, men det var ju meningen då hon skulle kunna observera det. Sen när jag var klar efter 20 minuter ish pratade vi om lite saker som hon märkte och uppfattade.

Det hon uppmärksammade då var t.ex att jag tar väldigt mycket mat på gaffeln i början, att jag ska försöka att ta lite mindre mat. Hon sa också att hon tror att anledningen till varför jag sätter mycket mat och saliv i halsen kan bero på att min magmun, locket mellan matstrupen och luftstrupen ner till lungorna, den som ska stänga sig när man äter är lite försvagas hos mig så den hinner inte riktigt stängas. Samma sak gäller det med salivet och när jag dricker vatten, eftersom att salivet och vattnet kommer så fort, då hinner inte magmunnen till luftstrupen att stängas och därför sätter jag ibland vatten och salivet i halsen. Därför sa hon att man kan öva upp teknikerna i munnen så nu har jag fått ett träningsprogram som jag ska köra med eltandborsten så jag ska dit den 9 oktober igen för att följa upp det. Man kan göra det med en så kallad z-vibrator men hon sa att det funkar lika bra med min eltandborste, så jag tänker att jag kör på min eltandborste.

Hon tyckte dock att det vore bra om jag gjorde en FUS, men först ska jag prova med övningarna och se om det hjälper, annars får jag göra en FUS.

Jag har några saker som jag ska tänka på, bland annat att jag ska tänka på att inte ta för mycket mat i munnen åt gången, att jag ska tugga ordentligt innan jag sväljer, jag ska äta i ett lugnt tempo och se till så att jag har svalt undan maten innan jag tar nästa tugga. Jag ska också tänka på att jag sitter upprätt när jag äter och dricker. Att mina måltider bör ske i en lugn miljö. Jag ska avsluta varje måltid med att dricka vatten för att rensa och rengöra munnen. Jag har under hela mitt liv haft problem med att det fastnar mat i tänderna och jag har mycket matrester i munnen så jag har fått tips att använda en mjuk tandborste eller att köpa en muntork, samt avsluta varje måltid med vatten för att rensa och rengöra munnen som sagt.
Jag ska dessutom vara uppmärksam när jag är sjuk eller trött för då påverkas effektiviteten och säkerheten när man äter och dricker. Då måste man vara extra uppmärksam på dessa rekommendationer.

Det där med att jag oftast sätter i halsen när jag är hemma, det tyckte min logoped var väldigt konstigt. Arvid och jag brukar skoja om att vi har en stressande miljö hemma, hahaha. Nä, skämt å sido, jag har faktiskt kommit på en anledning till varför, och jag tror att det beror på att hemma slappnar jag mer av, kroppen slappnar av mera och ”hinner” inte reagera i tid. Jag berättade detta för min logoped och hon sa att det lät logiskt.

Sen märkte jag faktiskt några saker som jag inte har tänkt på innan men som jag tänkte på då när jag satt och åt utan att prata och utan några distraktioner att när jag ska svälja ibland så kan det vara lite trögt, att jag måste ibland kämpa och ta en klunk saliv eller svälja igen för att kunna få ner maten. Den liksom fastnar precis innan svaljet, precis när den ska ner i svaljet om ni förstår vad jag menar, så jag måste likasom kämpa för att få ner maten, vilket är lite jobbigt. Min logoped hade tyvärr ingen förklaring till det.
Det senaste har jag även märkt att jag får ont i ryggen när jag sitter och äter men det skulle vi prata mer om under nästa veckas CPUP mätning så hon skulle ta med den frågan till teamet på Habiliteringen.

Det är mycket nytt som har kommit upp tyvärr men jag tycker att det är så bra att det tas på allvar och kollas upp om jag upplever problem i min vardag eller om saker försämras.

Nu är hösten här, idag är det iallafall officiellt höst, 1 september. Augusti gick fort i år, riktigt fort! Juni och juli gick fort men inte alls lika fort som augusti. Sommaren har passerat och oj vilken sommar det har varit i år, jag har haft att göra hela tiden har det känts som, speciellt i juli, men det har varit en fantastisk sommar med allt vad den har inneburit. En sommar som jag kommer att blicka tillbaka på länge.

Snart är höstmörkret och vintermörkret här igen, men som vanligt så älskar jag hösten och ser fram emot den. När man får börja mysa mer inne, när man kryper upp i soffan i sina myskläder med en varm filt och en varm kopp te och tittar på serier eller läser en bra bok och tänder ljus medans höstmörkret faller och regnet smattrar mot rutan, det ser jag fram emot, det är så himla mysigt.
Nu börjar mysårstiden!

Men jag älskar också den klara krispiga höstluften, löven som får så fina färger och att gå friska promenader utomhus. Samtidigt som jag hoppas på höstmys inne i höstrusket hoppas jag också på en fin höst, det vore så härligt.

Det som jag ogillar mest med hösten och vintern är just kylan, jag älskar hösten och vintern när man är inne men absolut inte när man behöver gå ut, iallafall inte om det är kallt, blåsigt och regnigt, men om man slipper gå ut och om man bara är inne och myser så är det ju supermysigt!

Denna höst ser jag fram emot att komma igång ordentligt med badet efter sommaren, nu är mormor frisk också så nu har vi iallafall planerat att hon ska följa med, vilket ska bli så mysigt. Arvid kommer forfarande gå med mig några tisdagar också, vilket är härligt.
Jag ser även fram emot att fortsätta träna på gymmet som vanligt, sen vill jag gå mycket på yoga på Friskis & Svettis och fortsätta med min massage. Jag längtar så himla mycket att gå på massage nu i höst och vinter då det blir extra mysigt då och extra härligt när det blir kallare ute, och såklart att få komma till och få träffa min massör/vän såklart.
Jag ser också fram emot att få gå och prata med min samtalskontakt till hösten också.
Hösten och vintern är årets mysigaste årstid så jag ser även fram emot att göra höstmys hemma.

Detta året är ju första året som jag får gå in i hösten med min sambo, förra året var det ju inte förrän i slutet av oktober som Arvid flyttade in till mig, men i år är han redan här när hösten börjar, så det är väldigt mysigt.
Att ha honom att krypa upp i soffan med när höstrusket och höstmörkret faller utanför fönstret, det kommer att bli så mysigt.

Jag har faktiskt också stora planer inför hösten gällande sysselsättning, men det får ni ta del av i ett annat inlägg.

Som sagt så älskar jag hösten och ser fram emot den väldigt mycket.
Vad ser ni mest fram emot i höst?

Näst sista helgen i augusti var Arvid och jag på konsert, vi var på Albin Lee Meldau och Arvid Nero, vi älskar verkligen hans musik, och sökte upp om han skulle ha någon konsert i sommar, och det skulle han, dessutom på Bruket i Viared, så nära och bra. Det var där vi var när jag och tjejerna tittade på Molly Sandén i juni.

Han skulle dock inte vara själv, utan han skulle spela med någon som hette Arvid Nero vilket vi sen på konserten förstod var hans bästa polare. Vi har inte lyssnat på deras musik ihop någon gång innan, så vi började lyssna på deras låtar bara några dagar innan konserten.
De hade riktigt bra låtar ihop också så det skulle bli roligt att höra de live. Albins låtar är lite som poesi och har djupa texter om livet, som sagt så älskar jag hans musik då det är en skön vibe helt enkelt.

Vi skulle ta färdtjänst dit så vi skulle kunna ta en drink när vi var där. Men innan dess beställde vi mat från foodora för att lyxa till det lite när vi skulle på konsert. Vi åt jättegoda hamburgare, de var så goda!
Lite efter klockan 19 kom färdtjänsten och hämtade oss och körde oss till Bruket i Viared, så himla bra att jag kan ta med mig Arvid i färdtjänsten.

Det var så kul att visa Arvid Bruket då han aldrig har varit där innan. När jag var där på Molly med tjejerna, det var också första gången som jag var där och det är verkligen så mysigt med bord och bänkar utomhus och serveringsställen där de både serverar mat och dricka, och framför allt är själva scenen, inte jättestor, så den är liten och familjär. Det är verkligen jättefint på bruket i Viared.

Arvid och Albin skulle inte börja spela förens klockan 20, men vi ville åka dit tidigare för vi ville köpa något att dricka innan konserten. Det gjorde vi faktiskt inte när vi skulle på Molly för då åt och drack vi innan så det var kul att göra det nu.
Arvid tog en öl och jag tog en sangria, fast med rosé, de hade bara vit eller rosé sangria, och jag har testat vit så jag tänkte att det kunde vara spännande att testa rosé sangria, och den var väldigt god.

Vi tog några bra platser i gräset och klockan 20 började de. Det var så häftigt att se Albin live, jag har bara sett honom på tv när han var med i Så mycket bättre. Det var kul att se Arvid också såklart.
Det var en sån mysig konsert, de satt ner uppe på scenen med sina gitarrer genom hela konserten, och deras låtar är bara såhär lugna, mysiga och sköna, så det kändes som att man var med i deras vardagsrum, det var så mysigt.
Mellan låtarna drog Albin även mycket skämt och höll låda och han är verkligen så rolig, så det var verkligen en bonus. Under deras låtar rökte han även cigarr bakom gitarren, hahaha, så det kändes bara såhär mysigt på något sätt.

Jag har mest bara lyssnat på hans egna låtar, hans album med Arvid började vi lyssna på samma vecka som sagt, så jag var lite orolig för att han inte skulle spela sina egna låtar, de han inte gör ihop med Albin eftersom att det var deras gemensamma konsert. Men det gjorde han faktiskt, lite då och då, så det var så roligt, såsom ”det är vackrast när det skymmer”, ”Ord som rimmar på dig”, ”Josefine” och låten ”mamma”, och någon till tror jag, så det var roligt.

Konserten skulle sluta 21:30, artisterna brukar göra encore typ en gång men Albin och Arvid gjorde det tre gånger vilket var så roligt.

Ja, vilken konsert det var och vilken kväll det blev, inget regn fick vi heller, det blev till och med en riktig fin kväll tillslut. Första konserten med min älskling dessutom.
Efter lite väntande på taxin kom vi hem nöjda och glada efter en fin konsert och kväll.

På söndagen hade vi också planer för då skulle vi fira morfar som fyllde 81, på dagen faktiskt. Vi skulle till Limmareds Världshus och äta wienerschnitzel. Vi har gjort det innan, men nu var det längesedan så det skulle bli härligt, både att få vara där med släkten såklart och att få äta wienerschnitzel där för den är så himla god. Arvid har dessutom aldrig ätit där så det skulle bli roligt att få ta med honom dit. Det var lika gott som alltid och så mysigt att få äta där med familjen igen och dessutom nu med Arvid.

Augusti börjar lida mot sitt slut och även augusti har bestått av mycket härligt. I juli var det mer bestämda planer medans i augusti har blivit lite som det har blivit, lite spontant så vilket varit härligt. Jag hade egentligen inte så mycket planer för augusti. Men som vanligt blir det en del ändå. Arvid har nu varit ledig hela månaden då han ska börja plugga på måndag så vi har varit mycket tillsammans vilket varit mysigt. Vi har hittat på en del men även bara myst hemma, vilket varit skönt då jag knappt var hemma i juli kändes det som. Sen har augusti bestått mycket av läkarbesök och vårtider för min del, men det brukar vara så i augusti, men det har varit lugnt, nu är allt gjort så det är skönt.

Anledningen till varför jag inte har bloggat något om augusti är för att jag har bloggat mycket om juli i augusti som ni kanske har sett, för jag hann inte blogga så mycket i juli och som ni vet så hade jag väldigt mycket för mig i juli, hahaha.

Den 8 augusti åkte Arvid och jag till hans föräldrars stuga på Malön, på Orust. Vi har inte varit där på hela våren och sommaren. Jag har verkligen velat åka dit nu i sommar då det verkligen är ett måste för sommaren tycker jag men framför allt för att det är så himla mysigt att vara där såklart.
På torsdagen hade jag tid hos min logoped så vi åkte direkt efter det besöket mer på eftermiddagen, det tar två timmar dit så ganska långt så när vi kom dit var det seneftermiddag. Tyvärr var det lite halvtaskigt väder men vi kunde iallafall sitta ute så det var väldigt skönt. Det är ju så underbart och fridfullt där stugan ligger, den ligger precis vid skogen och vattnet. Hans familj var där så det var så härligt att hänga där med de där också. Vi spelade Ski-BO, drack GT och på kvällen grillade vi, vilket var så mysigt, det blev ändå en fin sommarkväll även om vädret var lite svajigt.

De har en liten egen mysig stuga på tomten som vi brukar få sova i, det var så himla mysigt att sova där med min älskling förra året. Men nu bodde hans ena brorsa där så då fick Arvid och jag sova i ett rum i den stora stugan istället, vilket också var väldigt mysigt. Hans föräldrar hade ordnat så mysigt där inne åt oss.

På fredagen var det mycket finare väder, vilket var underbart. Vi fick jättegod och lyxig pannkaksfrukost, vi satt ute på klippan nedanför stugan där man har ännu bättre utsikt över havet, vilket är så magiskt att äta frukost där.
Efter frukost chillade vi lite innan Arvid och jag tog en sup-tur, precis som vi gjorde förra året där, det var verkligen jättehärligt. Vi tänkte bada, men det var alldeles för kallt tyvärr.
Innan vi åkte hem blev vi bjudna på jättegod grillad kyckling till lunch.
Det var ett supermysigt dygn där med min älskling och hans familj och jag är så glad att vi fick till en stugtur i år.

På lördagen bjöd jag ut min kära sambo på La Copita på kvällen. Vi gick dit ner, eller ja, jag tog Elof. Det har jag tänk på länge att jag vill göra i sommar, för det är så härligt att bara kunna gå ner så, äta gott och sen gå hem i sommarkvällen. Tyvärr var det inte sån fin sommarkväll som jag hade hoppats på men det regnade inte iallafall, och det får man vara glad för.
Vi åt tapas som vanligt för den är så himla god där. Men först beställde vi in en ost-och chark bricka för två, det var helt perfekt att börja med och att dela på men mysigt också och sen blev det ravioli och carpaccio för Arvids del och för min del blev den ravioli och chevréost, älskar raviolin på La Copita som många av er vet. Sen chevéosten har jag tagit någon gång, men det är ingen jag brukar ta, den var jättegod med men shit vad mätt man blev av den, det var som att ha en sten i magen och man kände hur blodet i hela kroppen tjocknade, haha! När vi skulle hem var jag typ helt borta, hahaha, tur att jag hade Elof! :D
Men vilket mysigt restaurangbesök det var!

Veckan efter chillade vi mest, jag hade ett läkarbesök på tisdagen som mamma följde med på, sen på onsdagen var jag oss logopeden på Habiliteringen igen, men mer om det i ett annat inlägg. Sen på torsdagen åkte faktiskt Arvid och jag till Angered, till Storås, där jag bodde i fyra år, för jag ville visa honom mina gamla hoods också hoppades jag på att träffa några bekanta ansikten också från personalen.

Det var så roligt att komma tillbaka, både till Storås och till Angered, verkligen nostalgiskt, och det såg ut exakt samma som för fyra år sedan.
Vi ställde bilen på Storås, och sen gick vi till centrum för jag ville även visa Arvid vart gymnasiet låg, så gick vi dit och det var verkligen nostalgiskt att gå den väg som jag alltid gick till skolan under mina fyra år. Jag älskar Storås, det är verkligen barn i bullerby känsla på den, såhär olika gulliga färger på husen, ja det är så mysigt, det ligger ju även vid en hästhage, ängar och skog så det är verkligen på landet känsla, det kan man inte tro när man hör namnet Angered.
Så vi gick en promenad till centrum också visade jag Arvid skolan och inne i centrum.
Det var väldigt nostalgiskt att komma tillbaka dit igen också!

Efter en liten tur i Angereds centrum gick vi tillbaka till Storås.
När jag gick på Storås gick vi ibland ett promenadstråk där som var jättefint. Om man fortsätter kommer man tillslut fram till en jättelång väg eller stig som man inte kan se änden på vilket är häftigt, så den ville jag gärna visa Arvid. Vi skulle inte kunna gå hela sträckan för som allt är promenaden typ 1 mil, hahaha, men den gick vi faktiskt några gånger med Storås vilket tog typ tre timmar, haha, men det var härligt det med. Men iallafall, vi gick genom skogen, upp till bostadsområdet som man kommer till efter skogspartiet och sen ner för backar, vilket bara det blev en rejäl promenad, och tillslut var vi framme vid den låånga gångbanan vilket var kul att visa Arvid. Sen behövde vi inte gå tillbaka som tur var utan det fanns en liten genväg tillbaka till Storås precis i början av gångbanan. Men vi behövde ändå gå ganska lång promenad tillbaka så vi fick mycket motion den dagen, vi gick ungefär 1 mil.

När vi kom tillbaka till Storås var det fortfarande inte en kotte där men så såg vi någon som hämtade sin cykel vid det andra huset. Det var en personal, de hade två olika elevhem när jag bodde på Storås, så hon jobbade på det andra elevhemmet som låg närmare skolan, jag har ju träffat henne många gånger men hon har liksom inte jobbat med mig, nu finns det bara elevhemmet Storås, så nu har personalen gått ihop och bara jobbar där nu. Men det var kul att träffa henne ändå såklart. Hon sa att alla hade gått hem tidigare just den dagen för att de nya eleverna skulle flytta in som på helgen. Hon sa att det var tråkigt att vi inte kom på måndagen för då var hela gänget där, så det var lite synd, men jag sa att hon får hälsa alla så gott från mig och det skulle hon göra, så det var roligt iallafall att vi träffade henne där.

Men det var så nostalgiskt och så coolt att gå där och vara där med min älskling nu!
Jag återvände efter fyra år med sambo! Vem hade kunnat tro det? Inte jag iallafall, men så underbart!

Jag hade sett så mycket fram emot att få träffa personalen men också att säga ”och jag kom tillbaka med min Ernst!” :D
För mina år bestod mycket av att prata om både Ernst i tv-rutan och om att jag ville hitta min egna Ernst, det hade varit så kul. Men jag hoppas att det får bli någon annan gång! <3

Innan vi åkte hem stannade vi till på Ica i centrum för att köpa lunch, och där träffade vi en del skolassistenter som jag hade haft. Det var roligt, och jag kan tänka mig att de blev chokade när de såg mig på Ica Maxi i Angered, speciellt när de inte har sett mig på fyra år.

Dagen efter på fredagen tog vi det mest lugnt och sen på sen eftermiddagen åkte vi till Viaredssjön och till min barndomsstrand för att supa. Arvid har fått en sup i förtidig födelsedagspresent och nu har vi skaffat en sittstol som jag kan sitta på när vi supar. Det var helt magiskt att supa på Viaredssjön med Arvid och stolen fungerade så himla bra, jag kunde sitta upp och se allt men framför allt kunde jag slappna av tillskillnad från när jag låg ner på supen.
Solen stod så lågt och det var en helt underbar kväll på supen på Viaredssjön. Vi körde ut till udden, där det finns en bastu som jag alltid har sett under hela mitt liv när jag legat på stranden så det var coolt att åka ut dit och se den på så nära håll. Sen körde vi lite runt åt vänster och höger av ”min” strand vilket var jättekul för där har jag aldrig varit och det var verkligen superfint och så fina hus precis vid sjön så det var fint att se. Tänk att man inte viste att de ställen alltid har funnits när man har legat precis bredvid, det kändes inte som att man var i Sandared liksom.
Det var en helt underbar kväll på sjön med Arvid och supen. Innan vi åkte hem tog vi ett dopp också, vilket var härligt. Sen hade vi en mysig kväll hemma.

På lördagen åkte Arvid iväg till Halmstad med sina kompisar så då blev jag själv, men jag spenderade eftermiddagen och kvällen hemma hos mamma och Elliot. Vi drack rosé, spelade SkiBo, grillade och tittade på serier vilket var väldigt mysigt.

Det var väldigt längesedan som jag som jag sov själv hemma så det var lite speciellt. Men åh, det hände något supergulligt, Frasse låg jämte mig exakt hela natten, ända fram till morgonen, han låg ibland precis vid mitt ansikte och ibland så att jag fick hålla om honom, det var hur mysigt som helst. Och en gång under natten när jag var halvvaken så ställde han sig upp, och jag tänkte, nej konmer han gå nu, men då flyttade han sig bara närmare mig, åh det var så mysigt.

Måndagen veckan efter började badet igen, på rehabbadet, eller egentligen började det den 10 augusti men jag kunde inte bada då.
Så det var så himla härligt att börja badet då igen då det varit stängt hela sommaren, kul att få komma igång igen och att få bada med min älskling ingen.

På tisdagen hade jag CPUP mätning, men mer om det i ett annat inlägg.
Men på kvällen var Arvid och jag på Mocadelli och åt god middag, vilket var lyxigt.

På torsdagen hade jag besök hos min kurator igen på Ungdomsmottagningen. Jag har inte varit där på 10 veckor nu, med andra ord inte under hela sommaren, vi har haft ett litet uppehåll helt enkelt över sommaren så det var härligt att komma dit igen som vanligt och prata av sig hos henne lite, i 90 minuter.

När jag kom hem åkte Arvid och jag till Ikea och köpte ett vitrinskåp som han satte ihop här på kvällen. Åh, det blev så fint, vi köpte även ett med belysning i så det är extra mysigt, speciellt nu till hösten och vintern.

På fredagen kom Veteranpolen och gjorde det fint hemma vilket var härligt, Arvid och jag gymmade medans hon städade vilket är perfekt. Sen vart det underbart att komma hem till ett nystädat hem när man dessutom var nytränad och sen även ren och fräsch efter duschen.

I måndags efter helgen blev det bad igen med min älskling vilket var riktigt härligt. Sen på eftermiddagen gick vi ner på en promenad till centrum och tog en mojito för mig och en öl till Arvid på ett ställe på torget som heter Noosh, jättetrevligt och mysigt att sitta där i kvällssolen.

I tisdags fick jag besök av min arbetsterapeuft som kom på ett hembesök på morgonen, men mer om det i ett annat inlägg. Som sagt mycket vårdbesök i augusti, men nu är de över vilket är skönt, för denna månaden iallafall.
På eftermiddagen åkte jag till min massör och nära vän och fick massage igen, det var en månad sedan jag var där nu så det var extra härligt att komma tillbaka, och så underbart att sitta och prata med henne igen och få massage, det var välbehövligt.

I onsdags åkte Arvid och jag till Hönö till hans familj på eftermiddagen för vi blev bjudna på grillning, det var så himla mysigt. Vi satt ute på deras balkong och åt grillat, och njöt i kvällssolen. Efter maten gick Arvid, hans mamma och jag och tog ett kvällsdopp i havet. Det var helt magiskt!
Efter det härliga badet blev vi bjudna på glass och jordgubbar ute på altanen.
Vilken magisk sommarkväll det blev och så härligt att vara på Hönö med Arvid och hans föräldrar.

I torsdags blev det en lugn förmiddag hemma.
Det var så fint väder i torsdags så sen på eftermiddagen åkte Arvid och jag till stranden. Jag tänkte att nu får man passa på, det ska bli sämre väder nu och sommaren börjar lida mot sitt slut.
Det var helt underbart på stranden, och innan vi åkte dit var vi på Ica och köpte gifflar och ballerina, vi var dessutom på min barndomsstrand som vi alltid brukar vara vid, så det blev barndomsnostalgi, då vi nästan alltid hade med oss gifflar och ballerina till stranden när jag var liten, så det var jättemysigt. Vi tog ett dopp också, vilket var kallt men uppfriskande.
När vi kom hem kändes det verkligen som att vi hade maxat sommaren vilket var härligt, och jag är så glad för att vi bestämde oss för att åka till stranden.

Vi var hemma lite efter 18, jag hoppade in i en dusch och sen gick vi en ganska lång kvällspromenad vilket var så härligt, vilken ljuvlig kväll det även blev i torsdags. Först stranden och sen en härlig varm sensommar kvällspromenad, vilket var helt underbart.

Ja, vilken fin augusti det har varit, mycket härlig. Det har varit en underbar sommar överlag måste jag säga.

Efter Halmstad helgen, sista veckan i juli, skulle jag på sommarläger med Unga Rörelsehindrade. Jag var med de i Åre i januari men jag har aldrig varit på deras sommarläger vilket skulle bli kul.
Vi var vid Valjeviken, Mättinge, i Trosa, utanför Stockholm, Arvid var så snäll så han körde mig från Halmstad ända till lägret på Mättinge vilket tog fem timmar, det var så himla snällt av honom.

Lägret började lite tidigare på söndagen men jag skulle komma dit lite senare. Jag hade ingen aning vad jag hade att förvänta mig, jag viste bara att vi skulle bo i stugor.
Wilma skulle också vara där, hon var till och med lägerledare, precis som hon var i Åre, det skulle bli så kul att hon skulle vara där med, och även Hedda, som också gick på RG när jag gick där, hon bodde även på Storås ett tag.

Jag tror att Arvid och jag kom dit ungefär vid halv åtta åtta tiden. Det låg så fint, precis vid havet, sen var det ett stort rött hus och runtomkring låg det ganska stora röda stugor, tror det var fem, sex röda stugor med små egna altaner till och med, det var superfint.
Wilma och en medhjälpare tog emot oss, han medhjälparen var med i Åre så det var kul att träffa honom igen, det var några medhjälpare och ledare som var med i Åre så det var kul att träffa de igen.
Det var såklart så roligt att träffa Wilma igen också.

Han medhjälparen visade var min stuga var, jag hade stuga 1 så det var inte så långt att gå vilket var skönt. Jag skulle dela stuga med tre andra tjejer, bland annat våran medhjälpare.
Den ena tjejen hade ett eget rum och min medhjälpare hade också ett eget rum, men jag och en tjej som heter Nikki fick dela rum. Det var en stor stuga med både kök, ett stort köksbord och en jättestor toalett, det var ju anpassade stugor.
Jag sov i en ställbar säng, vilket var nice.

Sen när jag hade sagt hejdå till Arvid gick jag till det stora huset där de andra hade filmkväll, men jag hade inte ätit så de hade sparat lite köttfärssås och spagetti till mig som jag fick äta vid filmen med de andra, vilket var snällt.
Sen när filmen var slut fick jag hälsa på alla, och det var så roligt, det var några bekanta ansikten från Åre så det var så roligt att träffa de igen men det var även några nya ansikten vilket var kul.
Jag fick träffa våran medhjälpare vilket var roligt, hon var jättetrevlig och snäll så det skulle bli toppen. Jag fick även träffa Nikki som jag skulle dela rum med, vilket var kul. Jag har träffat henne innan, vi var nämligen i Växjö på CP Sverige ihop men det var förra våren så det var kul att träffa henne igen och att vi skulle dela rum hela veckan.

Efter filmen gick vi faktisk till stugan och gick och la oss, vilket var skönt. Det tar på krafterna att åka bil ändå.

Vi hade fått ett späckat schema precis som i Åre, och det var fullt med roliga aktiviter hela dagarna.
Mellan 8-9 varje morgon var det frukost, och man fick bestämma lite själv när man ville äta frukost, men jag, Nikki och våran medhjälpare gick alltid tillsammans och åt frukost.
Varje morgon fick jag väldigt fina flätor av vår medhjälpare, jag saknar verkligen att ha flätor, så det var kul att jag kunde ha det hela veckan!

Det var väldigt god frukost varje dag, det var apelsinjuice, yoghurt med tillbehör och olika typer av bröd men också jättegoda krispiga frallor som jag alltid tog.
Sen började alltid den första aktiviteten klockan 10, vilket var skönt för då fick man lite vila efter frukost.

På måndagen var det lite sämre väder, lite molnigt och så men resten av veckan såg bättre ut, som tur var så hade vi mest inomhus aktiviteter på måndagen.
Men på förmiddagen hade vi en utomhusaktivitet, sommarlägrets första aktivitet vilket var naturfoto. Då skulle vi ut i naturen runt omkring och plocka naturmaterial, såsom blommor, blad, grenar, löv med mera och sen sågs vi i matsalen och då fick vi lägga de hur vi ville på ett papper och sen lägga en glasskiva på som tryckte till löven och efter en stund blev det ett coolt mönster på pappret, vilket var coolt.

Sen vart det lunch, och lunchen var mellan 12 och 13 varje dag och sen vila i en timme även efter lunch varje dag vilket var skönt och sen började aktiviteterna klockan 14, då började den första eftermiddags aktiviteten igen.
Det fanns en undervåning med en lokal där vi hade de flesta aktiviteterna.
På måndagen efter lunch fick vi lära oss självförsvar. Då fick vi besök av en kvinna och en man från Kalmars självförsvar, de var jättetrevliga och de var dessutom ett par. Vi fick en mycket bra föreläsning där vi fick lära oss viktig kunskap och praktiska verktyg och ökat självförtroende för att veta hur vi ska hantera och kunna försvara oss själva i olika situationer. Vi fick även köra mot varandra, jag och Wilma körde tillsammans, vilket var jätteroligt, men det kändes konstigt att försöka slå sin bästa vän :).

Sen vart det fika, jag kommer tyvärr inte ihåg vad det var för fika på måndagen, men kakor tror jag att det var. Det var alltid fika mellan 15-16 varje dag. Vilket var behövligt kände jag, för jag märkte under veckan att man blev väldigt hungrig, jag tror det var för att det gick åt extra extra mycket energi där.

Efter fikat fortsatte vi med självförsvaret och vi fick mer träning, vilket var kul.

Sen mellan 17-18 var det vila. När det var vila gick jag ofta till stugan med Nikki och lyssnade på podd, bok eller ljudbok, eller så sov jag en stund, vilket var skönt då det är rätt intensivt att vara på läger även om det är kul.

På måndagen grillade vi hamburgare till middag, de hade en fin eldstad nere vid vattnet, vilket var helt underbart.
Efter middagen mellan 19:30 och 21 var det 5-kamp, men den var inte Nikki och jag med på då vi var ganska trötta, så då gick vi till stugan med våran medhjälpare, så satt vi tre och spelade spel istället vilket var så mysigt.

På kvällarna brukade vi ligga och chilla i våra sängar innan vi släkte vilket var mysigt.

Tisdagen började som vanligt med frukost och vila. Tisdagen var mycket finare och härligare väder så efter frukost satte sig jag och några andra nere vid bryggan och solade, vilket var så härligt, att bara vara lite också och chilla, sola och snacka med kompisarna.

Efter lunch fick vi besök av Jenny, som är en offentlig person på Instagram, Jenny Pyssel heter hon där, några av er kanske vet vem hon är. Hon har iallafall en CP-skada och har två barn och visar upp sitt och sitt familjeliv på Instagram. Jag följer henne där och tycker att hon är så cool, och inspireras mycket av henne, så det var så coolt att träffa henne i verkligheten.
Hon hade en föreläsning om allt möjligt, skolgång, pluggande, sitt jobb som arbetsterapeuft, att dejta med CP, familjelivet, att ha barn när man har en CP-skada, graviditet osv, vilket var väldigt intressant.
Hon höll föreläsningen i två timmar, men mitt i fick vi en fikapaus och då hade köket fixat fruktsallad, vilket var så gott!
Sen fortsatte hon sin intressanta föreläsning.
Coolt att jag fick bilder med henne med! :)

Efter lite vila var det god middag i matsalen, och i tisdags kunde vi sitta ute på balkongen vilket var underbart, och det var så härligt utsikt där i från.
Maten under veckan var god, det var husmanskost.

Efter middagen vart det målartävling mellan 19:30-20:30, då blev vi uppdelade i lag också fick vi måla vad vi ville. Det var svårt, så vi gjorde så här att vi sa varsin sak som vi alla gillade också målade vi det på tavlan, det var roligt, men lite stressande då det gick på tid. Tyvärr vann vi inte, men det var kul ändå.

Sen mellan 20:30 hade vi lägereld nere vid vattnet vid eldstaden, det var supermysigt. Vi grillade marshmallow och gjorde s’mores, det har jag faktiskt aldrig testat. Då tar man två digestivekex och mellan de har man grillad marshmallow och choklad, det var sååå gott! Men skitt vad mätt man blev av en sån!
Så satt vi där vid elden, grillade marshmallow, tittade ut över vattnet, njöt av sommarkvällen och sjöng lägereld sånger, det var så mysigt.

På onsdagen efter frukosten och lite vila var det dax att göra något som heter Tie dye, då målar man tröjor. Vi fick massor utav mönster att välja på, också knyter man tröjan på ett visst sätt också blir det det mönstret sen vilket är både roligt och häftigt. Jag valde det runda mönstret då jag tycker att det var så fint.

Till lunch vart det korvgrillning vilket var mysigt. Efter lunch så vart det båtur och bad som stod på schemat, men det var lite för kallt för ett bad så det fick bli båt istället, det var så härligt, jag älskar att åka båt, detta var dessutom motorbåt, helt underbart. Sen efter den goa båtturen vilade jag lite.
Efter vilan på eftermiddagen badade jag faktiskt då det blev lite varmare på eftermiddagen. Jag tänkte att jag måste ju bada nån gång när jag var där så det fick bli ett dopp i havet, det var kallt men uppfriskande. Sen hade de faktiskt även en pool som jag badade i också, den var varmare så det var skönt. Men jag var den enda som badade just då iallafall.

Då hade vi bytt medhjälpare, så då hade jag en annan, men det var den ända gången på hela veckan som vi bytte, vilket var skönt.

Efter badet blev det mjuka och lite varma kläder på och sen lite fika i magen, det var härligt efter badet. Efter fikat vart det inga mer aktiviteter innan middagen så då tog jag en lång vila, vilket var skönt.

På kvällen var det lägerfest vilket var jätteroligt, så innan dess gjorde jag iordning mig och sminkade mig.
När vi kom in i salen där de flesta aktiviteterna var hade de dukat upp med massor utav godis, dricka, chips och snacks på ett långbord, musik i högtalarna och dekorationer överallt. Sen så hängde vi bara där resten av kvällen och hade det trevligt, det var roligt!

På torsdagen var det sista hela dagen, då var det dax för fyrhjuling, jag har åkt det en gång innan då Peppe har haft en fyrhjuling, så jag åkte med min kusin en gång, men det var längesedan, så det skulle bli kul. De hade ett släpp så vi fick sitta där bak, och det har jag aldrig gjort, men gud vad roligt det var och fort gick det, vi var dessutom ute rätt länge så det var så härligt.

När vi kom tillbaka gick Nikki och vilade men jag och våran medhjälpare gick ner till bryggan och chillade lite innan lunchen vilket var härligt.

Sen efter lunch vart det inte direkt någon aktivitet så, några spelade spel, gick promenad och åkte fyrhjuling igen, så lite chill med andra ord. Nikki och min andra rumskamrat vilade men det var så fint väder så jag var inte så sugen på att lägga mig i sängen inne så jag joinade min medhjälpare som låg ute på altanen och solade, så solade jag också vilket var underbart.

Det var så härligt på detta lägret, visst det var mycket aktiviteter och intensivt men inte som det var i Åre, där man typ fick 20 minuter vila bara mellan aktiviteterna och bara några få pauser, här var det mycket mer pauser och mer chill. Man kunde även sola och bara götta i solen liksom när det inte var några aktiviteter, så det var mer lugnare på detta lägret vilket var skönt, man blev ju trött men inte så trött som i Åre.

Innan middagen hade vi sittgympa som Wilma höll i vilket var superkul men också jobbigt! :)

Inför sista middagen hade jag mitt nya somriga sett som jag köpte på Lager 175, jag verkligen älskar det!

Efter middagen var det samtalskväll om psykisk ohälsa med Anna Tenlén som hon hette och en lägerledare. Det var väldigt bra med intressanta samtal.

Efter samtalskvällen var det egentligen spel och pyssel, vilket var bara om man ville umgås lite till, men jag orkade inte det så jag gick till stugan och började packa då vi skulle åka hem som på fredagen. Det är så skönt att få sånt gjort dagen innan, i lugn och ro, då kan man bara ta det sista sen på hemresedagen.
Det hade varit en toppenvecka men då kändes det skönt att vi skulle åka hem som dagen efter, på fredagen, då hade jag lite hemlängtan och tyckte att det skulle bli skönt att komma hem, och längtade såklart efter mina grabbar!

På fredagen gick vi upp som vanligt och åt frukost. Sen vart det packning och bestyr, eftersom att vi hade nästan packat allt dagen innan, behövde vi bara packa det sista och sen satt vi och spelade SkipBo.
Sen vart det lunch, och då blev det rester från veckan, och sen vid 14-tiden åkte vi buss tillsammans till Stockholm.
Väl i Stockholm fick jag vänta en stund men sen tog jag mitt tåg hem.

Ja, vilken vecka, vilket äventyr, jag är så glad att jag åkte på Unga Rörelsehindrade sommarläger, det var dessutom mitt första sommarläger överhuvudtaget.
Och tur med vädret hade vi också.
Det var även så härligt att känna att här är jag precis som alla andra, här är jag inte konstig eller sticker ut, utan här är jag en del av gemenskapen och folk bara förstår utan att man måste förklara någonting.
En vecka full av samhörighet, gemenskap och en känsla av att ”passa in”.
En vecka full av skratt, samtal, nya upplevelser och människor. En vecka som man kommer att minnas länge!

Jag var väll hemma vid halv nio tiden och då var min underbara sambo hemma och det var så härligt att äntligen vara hemma i hans armar igen efter en vecka. Han hade en överraskning till mig på terrassen som han sa, och när jag kom ut ut hade han fixat ost-och chark och dukat upp det så fint, åh jag blev så rörd och glad, vilken sambo jag har! <3 Och vilken lyx att komma hem till honom såklart, och till världens lyxigaste och godaste mat!

Så vi satt där tillsammans, njöt av den underbara ost- och charken, av sommarkvällen och av varandra. Det kändes lite konstigt att vara hemma igen, men det gör det alltid tycker jag när man har varit borta ett tag men samtidigt skönt att vara hemma igen såklart, och att få sova i sin egen säng igen.
Frasse var på katthotellet forfarande, vi skulle inte hämta honom förrän på måndagen så vi var själva hela helgen.
Hela helgen var vi bara hemma och myste och det var så himla underbart, det kändes lite konstigt att man inte hade saker att göra hela tiden och tider att passa, men det var så härligt och så mysigt att spendera hela helgen tillsammans med min älskade.
Min älskling överöste verkligen mig med kärlek hela helgen och skämde bort mig vilket var så himla fint och jag blev så himla varm i hjärtat av allting, fast det gör han alltid, men lite extra då, vilket var så fint, och under den kommande veckan också! <3

Efter att jag kom hem från Ia och Jon var det nästan dax för nästa äventyr. Elliot hade nämligen fotbollscup i Halmstad den helgen, mamma skulle dit och tidigare i år frågade mamma Arvid och mig om vi ville hänga på och självklart ville vi det. Det skulle bli så roligt och mysigt att vara i Halmstad med både mamma och Arvid och såklart att få titta på Elliot när han spelar. Marko skulle även vara med då han är fotbollstränare för Elliots fotbollslag.
Det var som ett läger så Elliot skulle sova i en jumpasal någonstans med sina fotbollskompisar och ledarna, och mamma hade hyrt ett litet attefallshus till oss i Falkenberg, så det skulle bli väldigt mysigt.

Sen direkt efter Halmstad skulle jag på sommarläger med Unga Rörelsehindrade men det tar vi i ett annat inlägg. Men eftersom att jag skulle dit och för att Arvid inte skulle bli låst hemma fick Frasse åka på katthotell. Det var toppen att Halmstadhelgen var i samband med sommarlägret för då kunde vi lämna Frasse på katthotellet redan som på torsdagen.
Både Arvid och jag hade lite separationsångest när vi skulle lämna Frasse på torsdagen, men vi vet ju båda att han har det bra där för det var samma katthotell som vi lämnade honom på förra året, men ändå, han är ju ändå vår lilla bäbis.

Jag packade min stora resväska på torsdagen eftersom att jag som sagt skulle direkt till sommarlägret efter Halmstad.

Vid elvatiden på fredagen åkte Arvid och jag mot Halmstad. Elliots första match började redan klockan nio på morgonen så Elliot och Marko fick åka väldigt tidigt på morgonen, men vi skulle se deras andra match som började vid två-tiden.
När vi kom fram var det kaos vid parkeringen bredvid fotbollsplanerna, det var ju fotbollsbarn och lag över hela Sverige som var där tror jag så det var fullt med bilar på parkeringen så att hitta parkeringen tog ett tag och var nästan omöjligt men till slut gick det.
Det var väldigt härligt att träffa mamma igen. Vi tittade på Elliots andra match, men den första för oss vilket var roligt. Det var dock inte jättefint väder på hela helgen, men inget regn iallafall, så det får vi vara glada för.
Jag kommer inte ihåg hur det gick i andra matchen, men de förlorade inte iallafall, jag tror att det blev lika.

Familjen och jag har varit en del i Halmstad på somrarna då vi har hyrt en stuga på Östra stranden ett par år i rad för några år sedan. Jag har mest varit där med pappa och familjen men mamma hyrde den också ett år vilket var roligt. Jag ville åka och visa Arvid stugan och Östra stranden så vi åkte dit efter matchen. Vi parkerade bilen utanför Japans Golfbana, där var vi mycket och åt glass, köpte godis och frallor på morgonen och spelade minigolf, det var väldigt nostalgiskt att vara tillbaka. Det såg exakt likadant ut som när jag var där sist.

Vi gick först till stugan som vi har hyrt, det var ett par där så vi kunde inte titta för mycket men det var kul att bara se och gå förbi den. Precis bredvid stugan finns det en liten strandväg till stranden, så den ligger precis på Östra stranden så det var så härligt när vi hyrde den stugan.
Arvid och jag gick en promenad på stranden, det var också väldigt nostalgiskt, och så härligt att komma tillbaka dit med min älskling dessutom.
Tyvärr var det inte så jättebra väder, annars kunde vi ha legat på stranden och badat under helgen, men härligt att vara där ändå.

Efter strandpromenaden gick vi tillbaka till Japan och tog varsin glass. Jag tog den jag för det mesta brukade ta när jag var där, nämligen kola-sundae, den är så god! Arvid tog kulglass i rån.
Det var så nostalgiskt att sitta där med!

Arvid har pluggat i Halmstad så när vi hade varit på Japan åkte vi in mot stan också visade Arvid mig studentlägenheten som han bodde i när han pluggade, vilket var superkul att se. Vi ställde bilen där också gick vi in mot stan, vilket blev en härlig promenad. På kvällen skulle vi äta på restaurang med alla föräldrar och syskon från fotbollen, vilket skulle bli trevligt. Men innan dess gick Arvid och jag runt i stan lite vilket var härligt.
Lite senare satte vi oss på Espresso House och tog en dricka. Sen kom mamma dit också gick vi till restaurangen tillsammans. Det var 30 pers som skulle äta så ganska många, hahaha, men Arvid, jag och mamma satt vid ett eget bord. Restaurangen hette Bulls och var en ganska lyxig restaurang. Vi tog hamburgare alla tre, men mamma och jag tog halloumiburgare, den var väldig god.
Det var en trevlig stund.

Efter middagen åkte mamma, Arvid och jag till våran stuga, som sagt så låg den i Falkenberg, så det tog ungefär 30 minuter från Halmstad. Stugan låg väldigt öde, precis vid en väg, men den var väldigt fin och fräsch.
Vi gick och la oss typ på en gång för klockan var ganska mycket. Mamma sov på loftet och Arvid och jag sov i det lilla mysiga rummet.
Det lät mycket från vägen hela natten tyvärr så man sov inte så jättemycket tyvärr, men det var samtidigt väldigt mysigt, jag gillar att sova borta.
På morgonen åt vi frukost tillsammans och sen åkte vi till Halmstad där Elliot skulle spela sin första match klockan tio.
De vann tyvärr inte, det blev oavgjort men det var riktigt kul att titta.

Efter matchen var klockan ungefär elva och då åkte Arvid och jag in till Halmstad också fick jag se hans universitet vilket var väldigt roligt att se.
Sen åkte vi till Japan igen och spelade minigolf, det var skitkul, Arvid och jag har dessutom aldrig spelat minigolf tillsammans någongång så det var riktigt kul. Jag slog honom nästan faktiskt :-) men han vann i slutändan ändå men det var väldigt jämt. Det var så roligt att spela minigolf igen, jag gjorde det varje sommar när jag var liten med mamma och Marko när vi var på husvagnssemester på Hansagårdens camping, så det är ett kärt barndomsminne för mig! :)
Det var tradition! :)

Efter den roliga minigolfen åkte vi in till stan och mötte upp mamma och åt lunch tillsammans på Espresso House, det blev goda caesarsallad till oss alla tre och sedan två stora kaffekoppar till mamma och Arvid, så vi satt där en stund och chillade.

Elliots nästa match skulle bli klockan fyra, så när det började närma sig åkte vi till fotbollsplanerna igen och tittade på Elliots sista match för dagen vilket var roligt, tyvärr vann de inte, det blev lika men de var så grymma!

Efter den sista matchen åkte vi till stugan och chillade, vi åt pizza, drack vin, åt godis, tittade på film och bara myste, det var jättemysigt. Då smattrade det rejält på rutan, men vi hade tur att regnet kom då och inte när vi var ute.
Det var en jättemysig kväll med mamma och Arvid.

Andra natten sov jag bättre, vilket var skönt. På söndagen var sista dagen så då åt vi frukost som vanligt och sen packade vi ihop och städade.

Innan Elliots första match åkte Arvid och jag till Hansagårdens camping som ligger i Falkenberg. Där har jag spenderat många somrar i min uppväxt då vi lånade min morbrors husvagn där en vecka varje sommar (det var där minigolfen ägde rum också :). Det var finare väder i söndags också så det var härligt.

För er som inte vet så ÄLSKAR jag campinglivet och husvagnar, speciellt Hansagården och allt som har med Hansagården att göra. Så det var så himla härligt att komma tillbaka, jag har så många underbara minnen där ifrån. Fast de hade ändrat om och byggt ut mycket så jag kände knappt igen mig, men det var mysigt att vara tillbaka ändå. Jag kände iallafall igen början och servicehuset där man gick på toa, duschade och lagade mat vilket var nostalgiskt.
Arvid och jag gick en strandpromenad där vilket var underbart och nostalgikt, och så härligt att komma tillbaka dit igen och nu med min sambo.

Elliot hade sin första match klockan 12 på söndagen så då tittade vi på den, och då vann de, så det var så kul! Elliot gjorde dessutom mål så det var så roligt, det var tack vare honom som de vann den matchen. Det var den sista matchen som Arvid och jag såg eftersom att vi behövde åka efter 12-matchen, men sen fick vi veta att de vann de sista matcherna också vilket var superkul!
Det var så kul att se alla matcherna såklart, men det var extra kul att vi fick se en match där de vann!

Ja, vilken helg, det kändes som att helgen var jättelång, men det var nog för att vi hann med så mycket vilket var så härligt. Vi såg typ alla Elliots matcher vilket var så roligt men samtidigt gjorde Arvid och jag Halmstad och fick hitta på mycket själva också vilket var så härligt. Men framför allt så var det så mysigt att göra detta med Arvid och mamma och sova i stuga tillsammans med de båda, och att titta på brorsan såklart.