En underbar skolvecka

Denna veckan har varit så himla bra, nog den bästa skolveckan på hela terminen. I måndags fick jag reda på mitt naturkunskapsprov som jag hade förra onsdagen. Jag tänkte att det får gå som det går, jag är nöjd bara jag får godkänt, för jag satsar inte så högt i den kursen. Men det visade sig att jag fick ett C, det trodde jag aldrig, så jag blev väldigt glad. Ett C kanske inte säger er så mycket, för er som inte kan betygssystemet, men jag kan säga att det är medelbra typ. Men för mig är ett C jättebra. Så det gjorde min måndag.

På tisdagar brukar jag ha sovmorgon till 10:10, men jag brukar ändå gå upp runt kvart i åtta, åtta eftersom att jag lägger mig som vanligt på måndagarna. Men i måndagskväll tänkte jag att jag skulle unna mig lite extra sovmorgon (försöka iallafall), så jag ställde klockan på 08:30. Jag tänkte att jag förmodligen kommer att vakna före halv nio eftersom att jag la mig ungefär vid den tiden i måndagskväll. Men det slutade med att jag vaknade av att mobilen ringde klockan halv nio i tisdagsmorse. Jag sov så djupt och så skönt så jag hade svårt för att förstå vad det var för ljud som lät. Alltså hade jag sovit i nästan tolv timmar, men oj vad skönt det var och jag kände mig så pigg och utvilad. Det var en härlig känsla på tisdag morgon.

Efter att jag hade fixat iordning mig gick jag upp till gemensamma för att äta frukost. Där hade personalen dukat bordet med massor utav frukostsaker och de jag bor med satt runt bordet och åt frukost. I vanliga fall brukar jag komma upp precis efter att personalen har haft klart sin överlämning med nattpersonalen på morgonen och då är det bara jag och personalen där. Då brukar jag plocka fram frukost bara till mig, och personalen hjälper till. Jag brukar alltid sitta själv och äta frukost med personalen, men det har sin charm det med tycker jag.
Så i tisdags var det extra mysigt och lyxigt med ett fint uppdukat frukostbord när jag kom upp också fick jag sällskap av mina huskompisar runt frukostbordet en liten stund iallafall. Dessutom hade personalen satt upp adventstjärnor i fönstren i måndagskväll, så det gjorde det extra mysigt. Jag fick en härlig julkänsla i kroppen.
Den morgonen var verkligen härlig, morgonen gjorde verkligen min dag.

I onsdagskväll fick jag vara med och sätta upp och klä julgranen på Storås. Det brukar jag tycka om så då var personalen schyssta och frågade mig om jag ville vara med. Inga andra ville vara med så det blev bara jag och nån personal. Storås har en vit plastgran som är väldig mysig. Vi satte på härlig julmusik och pyntade granen, sen drack vi glögg, det var en mysig kväll på Storås. Det var min första glögg för i år, och det var så gott och juligt.

Sen i torsdags var jag på Angereds vårdcentral själv och tog antikroppstest för Covid-19. Jag har aldrig varit på något sådant själv, varken på sjukhuset eller på någon vårdcentral. Så jag är faktiskt stolt över mig själv att jag fixade det själv (om man nu får vara det :)). Under nästa vecka får jag veta om jag har antikroppar för Covid-19 eller inte…spännande.

I fredags hade jag psykologiprov som jag har pluggat inför hela veckan. Jag var lite nervös inför det, men kände ändå att jag hade rätt bra koll på läget. Det var ett rätt så ”enkelt” prov, det var nog enkelt eftersom att jag hade pluggat såklart. Jag hann inte färdigt med provet, men jag har bara en fråga kvar, så den ska jag göra på måndag. Men överlag känner jag mig väldigt nöjd över provet, så det känns skönt. Nu tror jag inte att vi har några fler prov innan julavslutningen, förutom att jag ska ha matteprov, men det är det enda hoppas jag. Vi har annars bara inlämningar som vi ska ha klart innan jullovet.

Förra helgen städade jag även i mitt rum på Storås och satte upp min ljusstake och min tomte, jag gjorde julmys helt enkelt. Det blev så himla fint, så nu är det så mysigt att komma hem varje dag efter skolan.

Ja, som sagt, fler sånna här veckor tar jag gärna. Denna veckan livade upp livet lite i denna pandemitid!

Nu blev detta ett jättelångt inlägg, men jag kände att jag hade mycket att berätta, hoppas att ni tyckte om det! :)

Jag önskar er alla en mysig första advent!

Pasta med pesto & mozzarella

I måndags var det dax igen för matlagning i skolan med min arbetsterapeut. Som ni vet så älskar jag att laga mat och när jag lagar mat i skolan så får jag prova på, försöka och göra det mesta själv, vilket jag tycker är så roligt. Det är utmanande men bra träning inför vuxenlivet. I måndags valde jag att laga pasta med pesto och mozzarella, lyxigt va?

Jag tycker att det är svårt att koka pasta, eller ja jag har inga problem med pastakokningen, utan det är just när man ska hälla av vattnet från kastrullen. Men då tipsade min bonusmamma Jenny om att man kan ta upp pastan från kastrullen istället medans kastrullen är kvar på spisen, och lägga upp på tallriken. Det ville jag prova för det lät så himla smart.

När pastan hade kokat klart ställde jag en tallrik bredvid kastrullen och provade att sleva upp pastan med en pastaslev. Det gick jättebra och jag blev så glad över att det faktiskt gick.
Sen skar jag tomater, skar sparrisen som också tillhörde denna maträtten, jag la även i mozzarellabollarna och peston. Jag öppnade peston, jag glömde av att den var så rinnig så det kom en del på fingrarna och bordet, men men det viktigaste var att resten hamnade i skålen. Jag la även i oliver som skulle vara i maträtten, det var stora gröna oliver, som jag älskar så mycket. Sen blandade jag ihop allt till en röra och såg till att peston kom överallt.

Maten var så god, alltid när jag lagar något i köket så blir det så himla gott. Jag måste bara göra om den maträtten!

Min första jobbintervju

För någon vecka sedan fick jag hem ett brev från Ung och Omsorg om att man som ungdom kan jobba som teamledare för en grupp ungdomar på ett äldreboende nära där man bor. Då är man ansvarig för en grupp ungdomar som jobbar på ett äldreboende. Som teamledaren får man ansvara för ungdomsgruppen, man får planera olika aktiviteter för de äldre, lägga ungdomars schema osv.
Jag tyckte att det verkade roligt och en bra erfarenhet så jag skickade in en ansökan.

För någon vecka sedan ringde en kille från ung och omsorg och ville ha en intervju med mig. Jag blev så glad, så vi planerade in en intervju förra lördagen. Det var på länk då pågrund av Corona. Det var min första jobbintervju, så jag var nervös men jag tyckte att det skulle bli väldigt spännande.

Det var en kille som jag pratade med, han var väldigt trevlig så jag fick ett lugn i kroppen när han var så lugn. Jag berättade lite om mig själv, jag sa bland annat att jag är en positiv, glad, social, omtänksam och snäll tjej som gillar nya utmaningar och att träffa nya människor. Jag berättade även att jag har en cp-skada, det var jag mest nervös över att berätta. Men det skönaste var att han ryckte mest på axlarna åt det och det verkade inte som något problem, vilket jag blev så glad över, det var verkligen skönt. Han frågade även hur jag kommer att hantera jobbet och vilken person jag kommer vara. Jag sa då att jag vill sprida glädje och positivitet på mitt jobb, så alla känner sig välkomna och blir glada. Det vill jag verkligen, det är viktigt för mig.

Sen frågade han hur jag hanterar stress och vem jag är i ett gruppsamtal osv. Han berättade även om olika situationer som kan hända i jobbet också frågade han mig hur jag som teamledare kommer att hantera dessa situationer. Jag tyckte att det var svårt när jag inte viste vilka olika situationer som han skulle berätta om, och veta vad man skulle svara. Men jag försökte svara så utförligt jag kunde.
Han tog t.ex upp sånna situationer som ”vad gör du om en ungdom i din grupp blir ovänn med någon annan ungdom eller om det uppstår konflikter på jobbet?” Eller så var det en situation som t.ex ”om du har planerat en aktivitet för dagen, men att de äldre inte vill göra den aktivitet som du planerat utan någon annan aktivitet, vad gör du då?”
Ja, det var många sånna situationer som jag skulle svara på. Även om jag tyckte att det var svårt, så tyckte jag att det var roligt.

Jag är väldigt nöjd över intervjun och min insatts om jag får säga det själv. Nu håller jag bara tummarna på att jag får jobbet, det vore så roligt. Jag får reda på om jag får jobbet eller inte senast den 18 december, och om jag får jobbet så börjar jag jobba sista helgen i januari. Han sa även om jag får jobbet så kommer jag att jobba på Äldreboendet i Sandared där jag bor. Det tar bara fem minuter med Elof dit, så det vore perfekt. Det bästa är att jobbet påverkar inte skolan, utan man jobbar endast på helger och lov.

Återbesök – Botox, armen

Förra måndagen innan jag var med om den jobbiga slangen i näsan så var jag på återbesök hos den läkaren som tog botoxen på mig. Det var på ungefär samma ställe på Sahlgrenska, så det var väldigt praktiskt. Jag känner fortfarande ingen skillnad i armen tyvärr. Jag sa det till läkaren som tog botoxen på mig, hon såg väldigt fundersam ut. Jag fick ju så bra effekt av botoxen i foten förra året. Hon tittade därför om det var samma märke på botoxen, och det var det så det var inte anledningen iallafall.
Botoxen blandas där och då, precis innan de sprutar in den i musklerna, så hon sa att det finns en liten risk att just den flaskan hon tog var något fel på. Hon frågade mig om jag ville testa igen, alltså göra om det. Jag sa att jag får fundera på det. Jag vet fortfarande inte om jag vill testa att få botox i armen igen eller inte. Jag vet ju inte om det kommer göra någon skillnad om jag provar en gång till. Då måste jag ju sövas igen och så, det vill man ju undvika om man kan.

I fredags var jag på Habiliteringen i Borås angående botoxen i armen. Där träffade jag min arbetsterapeut och min nya fysioterapeut. De tittade på mina handortoser, den nya och den gamla. Den nya fungerar inte så bra som jag har skrivit om innan så därför använder jag den gamla. Nu det senaste har jag bara använt den varannan natt eftersom att jag har fått utslag av handortsen, som typ värmeutslag på handleden, vilket är jättekonstigt. Iallafall så sa de att jag ska försöka att ha den varje natt. Handortosden är väldigt bra, för då får jag stretchingen hela natten.

Sen fick jag ligga på britsen och de kände på min arm, hand och fingrar och de mätte de mätningarna som de brukar göra på CPU mätningarna. De jämförde siffrorna med de förra siffrorna på den senaste mätningen, just på armen och handen då.
Det har blivit skillnad, botoxen har hjälpt lite iallafall. De såg viss skillnad på några övningar. Det är inget som jag märker i vardagen tyvärr men det var ändå kul att höra att det har gett någon effekt iallafall.
Sen har jag ju stretchövningarna som jag ska fortsätta med. Jag fick även en till stretchövning och det är att jag ska sträcka ut tummen, för den går lätt inåt. Detta ska jag göra exempelvis när jag sitter och tittar på tv eller som nu, när jag sitter och bloggar.

De visade mig även hur det hade gått i förra CPU mätningen som vi gjorde i början av hösten. Det var första CPU mätningen på vuxensidan. Jag fick då ett häfte på varje övning, och ett litet diagram med färgerna grönt, gult och rött. Om den svarta linjen gick över på gult var jag lite stel och om den gick över på rött var jag jättestel. Medans grönt var bra. Det var lite olika för min del, men mest var jag på det gröna, så det var ju bra. På de delarna som jag var uppe på det gula eller det röda, fick jag lite extra stretchövningar på.

Efter cirka en och en halvtimma var vi klara, det tog mycket längre tid än vad jag trodde att det skulle ta.

Såhär kan en sida se ut i CPU häftet

24 timmars slang i näsan

I måndags skulle jag göra den här magmättningen som jag har nämt här på bloggen. Då förs en kateter ner i matstrupen och ner till magsäcken för att mäta surheten och pH-värdet i matstrupen under 24 timmar. Anledningen till att jag skulle genomgå denna undersökningen är för att jag har haft så mycket problem med min magkatarr.

Jag har varit jättenervös för denna undersökningen. Jag fick inte äta något efter klockan åtta på morgonen samma dag så jag åt en ordentlig frukost. Klockan ett hade jag tid på Sahlgrenska på mag-och tarm mottagningen.
Först fick jag komma med in till ett rum med en sköterska. Hon berättade hur allt kommer gå till osv.

Först förde två sjuksköterskor ner en tjock slang medans jag låg ner för att mäta hur magen arbetar tror jag. Den var då kopplad till en dator där man såg hur min mage rörde sig. Det var jätteobehagligt. När slangen var nere fick jag saltvatten ur en spruta av en sjuksköterska som jag skulle svälja när hon sa till. Sen fick jag inte svälja saliv på 30 sekunder. Det var superjobbigt, jag fick verkligen kämpa för att inte svälja, det gick nån gång men jag fick verkligen kämpa. Men jag klarade inte av det och svalde de andra gångerna, så vi fick göra om det och göra om det flera gånger. Detta skulle jag dessutom göra sju gånger. Usch, det var hemskt.

Tillslut sa jag att jag har lättare att inte svälja när jag har något i munnen så då fick jag hålla vatten i munnen i 30 sekunder vilket gjorde det lättare.
När äntligen det var över skulle en tunnare slang ner i magen som jag skulle ha under de här 24 timmarna. Vilket var tur för den tjocka slangen var så obehaglig.

Jag trodde att det skulle bli lättare. Men det blev tyvärr också jättejobbigt. Pappa satt jämte mig och höll i mig medans en sjuksköterska började lätt att föra ner slangen i näsan. Sen när den var halvvägs fick jag böja ner huvudet och dricka små klunkar med vatten. Jag kände slangen hela tiden inom mig och jag fick sånna kräkreflexer så de fick dra upp den om och om igen. Vissa kräkreflexer fixade slangen men när de blev för kraftiga funkade det inte.
Jag var så svettig och gråtfärdig, men jag sa ändå ”kör på” till sjuksköterskorna för jag ville verkligen få det att funka. Tillslut när de äntligen fått ner den tittade de på dosan som den var kopplad till och såg att den inte mäter syran. Så då fick de röntga min hals i ett annat rum. Vi höll tummarna för att slippa börja om men tyvärr så hade slangen snott sig så de fick ta ut den igen. Då blev jag så trött, när vi äntligen fick ner den.

Sen var det bara att försöka att få ner samma slang genom näsan igen. Så där höll vi på, samma sak som innan, ut och in med slangen. Det var så kämpigt, jag grät och var så svettig. Men jag gav inte mig, det skulle gå, oavsett hur många gånger slangen åkte upp och vi fick försöka igen. Jag hade bestämt mig att jag inte skulle gå därifrån utan en slang. Jag behövde verkligen genomföra denna undersökningen.
Pappa satt och höll om mig varje gång och pushade mig, sjuksköterskorna var också så gulliga och berömde mig för mitt kämpande, pappa också.
Sen hamnade slangen äntligen på rätt plats och det var över.

Den ena sjuksköterskan hängde på mig dosan runt halsen och visade mig knapparna som jag skulle trycka på och när. Jag skulle även föra dagbok under de 24 timmarna. Jag skrev upp när på dygnet jag åt och vad jag åt och drack. Jag skrev även upp när jag la mig, gick upp, om och var jag fick ont i magen.
På min dosa som jag hade runt halsen skulle jag även trycka på olika knappar när jag gjorde de här sakerna.

Jag skulle egentligen vara på Storås under de här timmarna men jag tyckte att det skulle vara skönare att vara hemma. Så pappa körde mig till mamma. Det var mycket skönare att vara hemma när man behövde lite extra hjälp och så.
I början kändes det jätteobehagligt med slangen i halsen men när jag kom hem och fick något och äta kändes det mycket bättre i halsen. Sen kändes det mest läskigt i näsan där slangen gick ner om jag ska vara ärlig. Som tur var fick jag äta vad som helst, förutom sura saker.

Min mentor hade sagt till mig att vara helt ledig och ta det lugnt på tisdagen, man får alltså säga till mig det! :)
Så det var skönt. Jag sov dessutom inte så bra natten till tisdag, det kändes ju ovant såklart.

Klockan halv tre igår var jag och pappa tillbaka på mottagningen igen och en sjuksköterska tog ut slangen. Det var inte alls lika jobbigt att ta ut den, eftersom att jag hade gjort det så många gånger dagen innan. Dessutom sa sjuksköterskan att jag hade blivit van vid det nu, så därför kändes det inte så mycket som det gjorde i måndags. Besöket tog bara 10 minuter och sen var jag äntligen fri från slangen.

Nu ska en läkare titta på resultatet av magmätningen, så jag får svar om ungefär en månad om det visade något.

Men nu är det så skönt att det är över, jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt som det blev. Tur att jag inte viste det innan, då hade jag nog oroat mig mer.

Såhär såg jag ut i 24 timmar :)
Här har jag den större slangen i näsan som är kopplad till datorn
Äntligen klart, redo för hemgång i 24 timmar

Tror att jag haft Covid-19

Jag tror att jag har haft Corona. Måndagen på lovet var jag på läkarbesök på Närhälsan i Angered. Nu i fredags ringde en som jobbar på Närhälsan och frågade om jag hade haft några förkylningssymtom den senaste veckan, och då sa jag ju ja. Då sa hon att den läkaren som jag hade träffat hade testat sig positivt för covid-19 senare den veckan. När jag hörde det så blev jag helt ställd, jag viste inte hur jag skulle reagera. Jag viste inte om det var positivt eller negativt.

Jag träffade honom på måndagen, på tisdagkväll började jag känna mig förkyld och på onsdagen var jag förkyld.
Hon som ringde ville att jag skulle testa mig, vilket jag har försökt att få tid till hela förra veckan som jag skrev i mitt förra inlägg. Men nu kan jag inte testa mig eftersom att jag är frisk, men hon ville att jag skulle ta ett antikroppstest om några veckor. Det vill jag också göra, för att veta om jag har haft det eller inte. Jag hoppas det, för då har jag haft det lindrigt och dessutom är jag immun ett tag, det vore så skönt. Då kan jag slappna av lite.
Så jag har ändå kommit fram till att det är positivt om jag nu fick det av honom.
Nu är ju sannolikheten ändå större att jag har haft det med tanke på att jag träffade en person som hade det.

Man måste vara symtomfri i minst tre veckor för att göra ett test så jag tänker att jag ska göra ett antikroppstest i början av december. Jag ska försöka få en tid i Angered för att ta testet, så slipper jag åka någonstans. Jag tittade igår om det fanns tider i Angered för ett antikroppstest i december, men det fanns det inte än så länge, så jag får helt enkelt hålla utsikt efter när tider släpps.

Nu har jag iallafall varit symptomfri i mer än sju dagar (som man ska vara innan man lämnar huset), så nu kan jag gå till skolan nästa vecka och åka till Storås senare i eftermiddag.
Det känns konstigt att veta att jag kanske har haft Covid, men ändå skönt om jag har haft det.

Stretch, sjukstuga, Storås

Denna veckan har jag haft distansundervisning hemma som ni säkert vet, det har varit underbart. Jag har känt att jag har behövt att vara hemma, tanka ny energi och vara med familjen på kvällarna. Hemma är hemma liksom (båda mina hem) och det ger mig en lugn känsla och ny energi, jag älskar mina hem! I veckan pratade vi både med Sisko (Elliots farmor) och mormor, det var så mysigt. Det måste vi göra oftare känner jag, bara att få höra deras röster och se de gör mig lycklig, då känns det nästan som att jag har träffat de på riktigt.

Denna veckan har jag även börjat med stretchingen för min botoxarm, det är stretching för både axel, handled, fingrar, hand och tumme. Stretchingen ska jag göra varje dag, det är inte lätt att få till det varje dag, men jag ska verkligen försöka. En bra idé som jag och mamma har kommit på är att vi gör det varje dag efter middagen, att få in det som en rutin liksom. På Storås ska jag även få in den rutinen, eller till och med få in rutinen att ta det när jag kommer hem direkt efter skolan så har man det gjort sen.

Jag skulle egentligen varit hos pappa i helgen, men eftersom att vi har lite sjukstuga här hemma fortfarande så tar vi det säkra före det osäkra i de här tiderna. Det var tråkigt att jag inte kunde vara där i helgen, men jag vill inte riskera att smitta de såklart. Det är ju farsdag på imorgon, men vi har bestämt att vi ska träffas ute och fira farsdag, så det känns ändå bra.

Imorgon åker jag till Storås igen med en taxi. Det känns lite konstigt nu när jag har varit hemma så länge och helt plötsligt ska jag inte ha familjen runt omkring mig varje dag. Jag tror att det mest kommer att kännas tomt på kvällarna när jag är själv och inte hänger med Wilma.
Jag har saknat henne så mycket så det ska bli härligt att träffa henne igen.

Skola hemifrån med lillebror

Denna veckan har jag haft distansundervisning som ni flesta vet. I måndagsmorse började även Elliot att snora, så han kommer att vara hemma hela denna veckan. Men i måndagsmorse och tisdagsmorse fick jag vara hemma själv med honom på morgonen. Det var stort tyckte jag, även fast han mest låg och tittade på tv i soffan så var det ändå rätt stort för min del att vara med honom själv. Han hjälpte mig att ta ner min tandborste från badrumshyllan när jag inte kunde det, det var gulligt tycker jag. När han blev hungrig tog han fram sina mackor, smörade de och satt med mig vid köksbordet medans jag hade skola. Vid ungefär klockan tio kom Marko hem efter att ha jobbat lite.

I måndags hade jag en håltimma och en längre rast. Det var väldigt skönt att vara hemma då, för då kunde jag lägga mig på soffan ett tag och jag, Marko och Elliot åt lunch ihop. Det var skönt, ingen stress med andra ord. Det har även mysigt att Marko och Elliot har varit hemma för då har jag inte varit så ensam.

Hur har distansundervisningen varit då? Jo, jag tycker att det varit skönt att sitta hemma och jobba. Jag hade ju hemundervisning i våras när gymnasieskolorna stängde pågrund av Corona, då tyckte jag också att det var skönt. Det är en mycket lugnare och skönare miljö att ha skola i tycker jag, dessutom kan man sitta i mjukiskläder och gå upp senare! :)

Nu mår jag bra igen, jag är frisk. Men jag känner att jag ändå vill ta denna veckan hemma, det är ingen idé att åka tillbaka när man har sagt att man ska vara hemma hela veckan. Dessutom ska jag hem igen till helgen. Jag älskar också att vara hemma, det är så mysigt att få äta middag ihop med min familj varje kväll och vara med de på kvällarna.

Har jag Corona?

Nu går mitt lov mot sitt slut. Jag har typ varit sjuk mestadels av lovet tyvärr. Jag blev sjuk i tisdags kväll och direkt tänkte jag att jag fått Corona, det är fortfarande min tanke. Jag vill gärna testa mig, det vore så skönt att veta om jag har det eller inte, för då vet jag att jag är immun ett tag iallafall. Men det finns inga tider att testa sig på, jag har varit inne varje dag och tittat på 1177. Det tycker jag är så konstigt.
I värsta fall får jag väll göra ett antikroppstest senare om jag vill.

Jag har faktiskt lite söndags ångest, jag tror att det beror på att jag inte har haft den där riktiga lovkänslan eftersom att jag varit sjuk. Det är inte kul att ligga hemma och va som en död fisk på lovet. Då ska man hitta på roliga saker och få energi. Men jag har vilat iallafall. Det som är positivt är att jag inte missar något i skolan. Jag skulle åkt till Storås i torsdags och ha lite lov där också, men så blev det ju inte nu. Men det är mysigt att vara hemma också.

Jag kommer vara hemma hela nästa vecka också även fast jag redan känner mig bättre. Jag tänkte att det är lika bra, dessutom har jag Elof hemma och måste ha taxi till Storås när jag väl ska dit. Inte förrän nästa söndag ska jag åka tillbaka.
Men jag ska få distansundervisning nästa vecka, jag pratade med min mentor och han sa att det går bra. Det kan man få nu om man är sjuk fast man ända orkar skolan. Det är ju väldigt bra, för jag hade blivit stressad om jag bara skulle gått här hemma hela nästa veckan också hade jag varit hyfsat frisk och vetat att skolan pågår.

Igår var det ju all Helgona, och ni som vet det vet att vi har en tradition i vår släkt på mammas sida och det är att vi samlar släkten, går till kyrkogården och sen äter middag ihop. Och dessutom brukar våra släktingar som vi inte träffar så ofta komma ner och hälsa på. Jag bara älskar den traditionen, all Helgona och jul är verkligen mina favorithögtider.
Men i år blev ett annorlunda år pågrund av corona.

Men jag tänder ett ljus för mina bortgångna släktingar ändå fast hemma i soffan! <3

Matlagningsgrupp – fläskfilé

Förra onsdagen hade vi matlagningsgrupp igen på Storås. För er som inte vet vad det är så är det att man lagar mat tillsammans helt enkelt. Det är alltid samma personal som håller i det. Så får de eleverna som vill vara med, vara med. Då brukar vi även göra lite lyxigare maträtter och även en efterrätt till.
Jag tycker att matlagningsgrupperna är väldigt roliga och det blir en mysig gemenskap när man först lagar maten och sen äter den tillsammans tycker jag. 

Denna gången kom jag med förslaget till de personalen som håller i det att göra en fläskfilégryta med mango chutney och klyftpotatis till. Min bonusmamma Jenny brukar nämligen göra den hemma och den blir så gudomlig god tycker jag. Mitt förslag blev verklighet, så det blev den vi skulle laga. Sen sa den ena personalen till mig att de tänkte göra en äppelpaj eftersom att det är lite höstigt. Då frågade jag om vi inte kunde göra min mormors äppelpaj som vi gjort en gång tidigare. Den är med knäcktäcke och med lite flingsalt i. Det tyckte de också lät som en bra idé så det fick bli den också. Alla mina förslag skulle vi göra! :) 

Jag fick äran att först göra klyftpotatisarna, lägga på lite olivolja, salt och timjan på de. Sen fick jag göra såsen som fläskfilén skulle vara i. Fläskfilén skulle vara i ugnen i 40 minuter, så rätt länge. Så sen var det mest bara att vänta eftersom att några andra gjorde äppelpajen och salladen. 

Vi dukade bordet fint med finglas och servetter, och sen var det dax att äta av den goda maten som sedan avslutades med den goda äppelpajen och glassen.