Vilken upplevelse!

I torsdags vaknade jag i träningslägenheten, kanske inte så jätteutvilad men mitt adrenalin höll mig pigg. Jag gick upp, tog på mig och gjorde mina morgonbestyr. Klockan sju kom Carina och satte sig i vardagsrummet igen medans jag gjorde min frukost. På elevhemmet hjälper de mig med min frukost, men nu ville jag göra den själv för att testa på. Jag fixade det själv, det tog bara tid plus att det var energikrävande. Att göra frukost och att äta tog mig 40 minuter sammanlagt.

Efter skolan åkte jag hem till träningslägenheten helt själv, det var coolt tyckte jag. På torsdagar slutar jag redan klockan ett så det var skönt att komma till träningslägenheten tidigt. Wilma skulle komma och äta middag med mig i torsdags så jag skulle börja med maten tidigt eftersom att hon skulle komma när hon slutat skolan. Men när jag kom hem chillade jag lite ensam först. Sen vid två kom Carina för då skulle jag laga mat. I torsdags skulle jag bjuda Wilma på fläsk och potatisbullar för det var en självständig rätt att laga kände jag.
Wilma kom mitt i matlagningen, men det gjorde inget för då fick jag lite sällskap i köket.


Jag klarade det mesta själv där också, det tog bara väldigt långt tid att klippa fläsket, eftersom att jag kom på att det blir svårt att skära fläsket med kniv, och sax är inte min bästa vän! :-) Men jag löste det. Potatisbullarna var lätta, det var bara att lägga de på en tallrik och steka de.
När maten var färdig satte vi oss till bords jag och Wilma och åt, det var väldigt gott tyckte både hon och jag.

Sen stack Carina upp till Habiliterinngen och jag och Wilma spelade Alfapeth och lyssnade på musik. Vi drack även te och fikade på kakor som jag hade köpt. Det var jättemysigt att hon kom.

När även Wilma gick hoppade jag in i en dusch och tog en skål med yoghurt och müsli till kvällsmat, eftersom att vi åt middag redan klockan fyra. Resten av kvällen chillade jag bara innan jag gick till sängs. I torsdags natt var det lättare att somna då det inte var så mycket oljud utanför. Dock så somnade jag jättesent och vaknade tidigt.

I fredags var det dax för utflyttning och då var det städning som stod på schemat…. Sen när jag kom till Storås var jag helt slut!

Det har verkligen varit två händelserika, spännande, självständiga men framför allt roliga dagar. Jag kan ännu inte förstå vad som har hänt för det var så coolt och nytt. Jag gör gärna om det i 4:an. Nú blir jag dessutom ännu sugnare att flytta till något helt eget.

Testa på eget boende

Riksgymnasiet har en lägenhet som ligger nära skolan i ett bostadsområde. Den lägenheten kallas för träningslägenheten. Jag tror att jag har nämt den här på bloggen någon gång eftersom att jag har lagat mat där ibland med min arbetsterapeut.
Iallafall, det är en lägenhet som man kan provbo i, antingen några dagar bara, nån månad eller till och med en hel termin.

Jag har alltid velat testa att bo i den någon gång, och vet ni vad? I veckan är det dax, nu i veckan! :D Jag flyttar in imorgon och flyttar ut på fredag, så två nätter ska jag sova där helt själv.
Carina som är min arbetsterapeut är med mig under de här dagarna, på inflyttningen, när jag lagar mat också kommer hon på mornarna när jag vaknar. Men hon sitter inne i vardagsrummet på morgonen och när jag lagar mat på kvällen, så jag får bara hojta när jag behöver hjälp och vara så självständig som möjligt, vilket jag är så taggad för.
På morgonen går jag upp själv men Carina kommer när jag ska fixa frukost och är i lägenheten ifall jag behöver hjälp.
Jag får hjälp med frukosten på elevhemmet men de här dagarna vill jag fixa frukost själv. På kvällarna efter att jag ätit så går Carina men hon jobbar till klockan 20 så då sitter hon uppe på Habiliteringen och jobbar, så jag kan ringa henna när jag vill, så det känns skönt. På natten kan jag också larma, då kommer nattpersonalen från Rappe, det andra elevhemmet.

Jag måste ju även bestämma vad jag vill äta och så. Det gjorde jag igår då jag och Carina satt och planerade. Vi går och handlar på onsdag efter skolan, vilket jag ser fram emot, jag tycker att det är väldigt roligt att handla. Jag ska handla till två middagar och två frukostar.
Jag tänkte att jag vill laga något lätt för att vara så självständig som möjligt. Till middag på onsdag blir det falukorv och nudlar, jag tänkte att jag har lätt för att steka falukorv och koka pasta. På torsdag blir det färdiga potatisbullar som jag ska steka och till de blir det fläsk. Sen ska jag köpa yoghurt, müsli och smörgås som jag ska ha till frukost.

Jag får även besök på torsdag eftermiddag av Wilma, så vi ska fika lite tillsammans, det blir mysigt. Så jag måste även köpa fikabröd.

Ja, det kommer bli så spännande och roligt!

Min framtid? #2

I mitt förra inlägg pratade jag om vad jag tänker kring bostad, stöd, LSS, servicebostad med mera, och att vi har bollar igång kring det.
I detta inlägget tänkte jag fortsätta lite på det spåret, fast jag ska fokusera på assistansen eller stödet. Så om ni inte har läst mitt inlägg ”Min framtid #1” så är det bra om ni gör det så ni hänger med i detta inlägget.

Iallafall så stannade jag i förra inlägget där jag berättade om att jag och en utav mina kontaktpersoner här på elevhemmet skulle sätta oss ner och prata kring vad jag behöver assistans med osv.
Jag tänkte i början att jag behöver inte hjälp med så jättemycket, jag är ganska så självständig, det är bara några små saker i vardagen som jag behöver hjälp med.
Men vi skrev faktiskt ner rätt mycket som jag inte har tänkt på att jag behöver stöd med. Jag klarar av mycket själv, jag är väldigt självständig även om jag behöver ha hjälp med vissa saker.
Men den största saken här är nog mest att jag måste spara på min energi, jag blir fort trött pågrund av min CP-skada och det måste jag tänka på och väva in i det här. Det går åt så extremt mycket energi när jag lever mitt liv.

Vi diskuterade en dag i framtiden, vi fantiserade om hur en dag kan se ut.
Ja, då ska jag gå upp och göra ordning mig, ta fram frukost, göra min frukost, ställa undan min frukost, ta på mig skor och ytterkläder och sen göra en dag på jobbet. Sen när jag kommer hem och är trött efter en dag ja då ska jag ställa mig och laga middag, sen efter middagen är det massor utav disk som står och väntar, sen kanske jag vill duscha eller kanske måste tvätta eller städa lägenheten.
Ja, ni hör ju, jag blir bara trött när jag tänker på det. Jag kan absolut göra några saker och det ser jag fram emot men jag orkar inte göra allt och då måste jag ha hjälp. Sen kan det vara så att ena dagen orkar jag lite mer men nästa dag kanske jag inte orkar någonting, det beror helt på. Det kan jag aldrig veta heller.

Det kan även vara så att jag ska göra något speciell på t.ex lördag kväll och då kanske jag behöver hjälp med allt den dagen för att spara på den energin tills kvällen.

Vi punktade upp vad jag behöver hjälp med när det gäller morgonrutiner, matrutiner, tvättrutiner, städrutiner, fritid och till sist övrigt. Som sagt, det blev en del under de rubrikerna.
Men som personalen sa, man ska inte ljuga eller så men man får överdriva lite, trycka på de där punkterna och överdriva hjälpen man behöver. För ni vet väll hur t.ex LSS eller försäkringskassan är, de är tuffa när det gäller assistans och stöd.
För jag måste ju ha någon slags hjälp för att jag ska orka, hålla ihop och att jag ska kunna leva livet och inte bara ta hand om hushållet och det där praktiska sakerna.

Nu är det väldigt mycket framtidsdrömmar och funderingar i mitt huvud och saker och ting är även igång praktiskt, med ansökningar hit och dit, vilket känns skönt.

Min framtid? #1

Vad tänker jag mig i framtiden? Vad vill jag? Vilken hjälp kommer jag att kunna få? Var kommer jag bo?
Ja det är många frågeställningar som snurrar just nu, men det som är tur och bra är att vi börjat redan nu med alla frågor. Jag får även superbra hjälp från Habiliteringen i Angered vilket jag är så tacksam för.

Ni kommer väll ihåg det här satellitboendet inom LSS som jag har nämnt? Det är iallafall ett boende där man har sin egna lägenhet (service bostäder då, så ingen allmän bostad) men att det finns personal i närheten dygnet runt som man kan larma på. Det är exakt som på Storås fast man har sitt eget liksom. Det vore så perfekt för mig tror jag.
Så nu har vi börjat forskat i det här och nästa vecka ska vi till och med lämna in en ansökan på posten där det står vad jag behöver för hjälp osv.

Men grejen är att jag behöver ett läkarintyg också, men läkaren i Borås på min hem habilitering är på semester så hon kommer inte tillbaka på jättelänge. Men som tur är så har vi en läkare på HAB i Angered som kommer i Maj, så han kan skriva ett läkarintyg. De behöver även ett intyg från någon fysioterapeut eller arbetsterapeut, då är det så bra att jag har det på Riksgymnasiet. Men sånna intyg kan man skicka in i efterhand så det var ju bra, för jag känner att jag bara vill få in den ansökan nu så att bollen kommer ännu mer i rullning. För vad jag har förstått så kommer det där att ta ett tag att utreda om jag får rätt till ett sånt boende eller inte.

Inte nog med det så måste de ompröva min LSS eftersom att den går ut nu här i vår. Jag tillhör personkrets 3 inom LSS, men nu ska de då pröva om det. Så jag hoppas verkligen att jag får LSS igen.

Om jag inte får LSS kan jag ansöka om något som heter SOL. Dit kan man vända sig om man inte tillhör LSS. Där kan jag då ansöka om att få hemtjänst, då kan jag köpa vilken lägenhet jag vill och få hjälp via hemtjänst då. Men detta innebär ju också en ansökningsprocess. Så på onsdag när jag träffar min kurator så ska jag ringa dit och kolla lite med de hur jag bär mig åt. För jag vill gärna hålla både LSS och SOL bollen igång samtidigt ifall jag inte får LSS, så att det inte tar så långt tid att få hemtjänst.

Min kurator förvarnade mig då på att SOL kommer fråga mig vad jag behöver hjälp med. Då sa jag att jag och en utav mina kontaktpersoner på elevhemmet kunde skriva ner lite saker vad jag behöver stöttning med osv. Jag tycker nämligen att det är svårt att säga rätt ut ”det här och det här behöver jag stöttning med”, för det är jag själv lite osäker på och då är det bra att bolla med elevhemspersonalen om det eftersom att de känner mig.

Fortsättning följer….så att detta inte blir ett superlångt inlägg!

8 km Med Stavar

I helgen blev jag kvar på Storås. I lördags gick jag, Wilma, en annan elev och en personal ut den långa rundan som vi brukar gå. Jag har nämligen fått låna några stavar av en personal som jag ville testa. Jag har bara gått med stavar en gång, det var med mamma och hennes kompis Ann i Sandared. Då var stavarna mer i luften och inte så mycket där de skulle vara, så ja, det gick sådär. Men det var ju för många år sedan, så nu ville jag prova igen.
Det gick bättre denna gången, men det var jobbigt för jag fick koncentrera mig på stavarna hela tiden så att de inte kom framför fötterna så att jag skulle snubbla på de plus att mina händer hade svårt att vara kvar i spännorna, men det var roligt också.
Men om jag hade rätt teknik eller inte, det går att diskutera! :)
Det tog bara lite extra tid när jag hade ett par stavar att fokusera på också. I lördags var vi ute i tre timmar och när jag kom hem hade jag gått 8 km. Jag var helt slut, men det var en härlig trötthet och jag hade fått mycket frisk luft och motion.
Även om det ibland var jobbigt med stavarna så ville jag klara att gå med de hela vägen, jag ville inte ge upp. Det hände väl någon gång ibland att jag släpade de efter mig, men det var inte ofta.

Men, jag kommer nog inte att gå med stavar igen….

Dietist – ”du måste äta mera!”

I måndags pratade jag med min dietist som jag har i mitt habiliteringsteam här i Göteborg. Jag har inte diestistpass inlagt på schemat och jag träffar inte honom särskilt ofta heller. Jag tror typ bara att vi har träffats på ett möte en gång och det var när jag skulle få mina näringsdrycker också ville han att jag skulle börja dricka röd mjölk istället för grön mjölk eftersom att jag behövde öka i vikt då.
Nu visste jag inte varför han egentligen ville träffa mig.

Sedan jag började med mina näringsdrycker och med röd mjölk så har jag direkt inte gått upp i vikt konstigt nog. Så han pratade mycket om det i måndags. Vi pratade om mat och hur mina matsituationer ser ut osv. Hans budskap med hela det samtalet var typ att jag måste äta mer och att jag måste komma upp mer i vikt, det sa han flera gånger om. Min ämnesomsättning är väldigt hög pågrund av min cp-skada.
Men saken är den att jag äter mycket, det går typ inte att äta mer eftersom att jag blir mätt på det jag äter nu.

Sen sa jag till honom att jag ofta känner mig trött och seg i skolan på dagarna, det tycker jag är väldigt konstigt eftersom att jag sover typ 10 timmar per natt. Han sa då att jag gör ju av med så otroligt mycket energi, bara att gå för mig tar extremt mycket energi så han sa att det inte är så konstigt. Men han tyckte därför att jag ska börja äta mer så min energi inte tar slut. När han sa det tänkte jag ”herregud, hur ska jag kunna äta mer, jag som äter som en häst!” :-)

Till frukost äter jag oftast yoghurt med müsli och ibland med banan i, en halv rågkuse, ibland kall gröt med bär på och ett glas röd mjölk.
Han sa att han tycker att det är jättebra att jag äter banan i yoghurten för att det ger mycket energi (jag tycker dessutom att det är väldigt gott med banan i yoghurt) men han ville att jag skulle äta en hel rågkuse med ost eftersom att ost är mycket fett i, kanske till och med både ost och skinka. Jag bara ”herregud” matkomma på den, haha.
Sen sa han att jag skulle be elevhemmet att köpa lite fetare yoghurt till mig som ger mig mer energi. Så då sa jag det till personalen att min dietist ville det, men grejen är den att de köper alltid den fetaste yoghurten till mig, så ja ni hör ju, jag har inte så lätt för att gå upp i vikt.

Sen ska han beställa lite tunnare näringsdrycker till mig för han vill även att jag ska ta en näringsdryck på kvällen innan jag går och lägger mig. Jag äter middag klockan fem, sen äter jag inget mer förrän klockan sju på morgonen dagen efter, då jag äter frukost. Det är rätt många timmar emellan. Anledningen till varför jag inte kan dricka samma näringsdryck på kvällen som på dagen är för att jag tycker att de näringsdryckerna jag har nu är för tjocka, så de lägger sig som en sten i magen, vilket inte är så skönt när man ska sova tycker inte jag.

Såhär ser mina nuvarande näringsdrycker ut

Den spontana botoxdagen

I måndags var jag på läkarbesök i Borås på ortopedtekniska. Jag skulle dit för att jag vill ha botox i min fot/vad igen eftersom att min vänsterfot har blivit stelare och jag vill inte att det ska gå så långt som förra gången (då vänsterfoten gick inåt hela tiden). Jag känner nu att foten är stelare och den börjar dra sig inåt och lite utåt när jag anstränger mig eller går långt.
Jag hade faktiskt aldrig varit just på den avdelningen på ortopeden som jag var på i måndags. Jag fick träffa en läkare och en fysioterapeut.

Först pratade vi bara lite då jag hade skrivit upp på en lapp vad jag vill uppnå med botoxen, vad som är problem nu osv. Jag vill bland annat bli mindre stel i foten såklart, ha mindre ont när jag anstränger mig och kunna använda mina ortoser lättare, för ibland så är foten så stel så att det gör jätteont i ortosen.

Sen fick jag gå i korridoren fram och tillbaka, med och utan skor. De såg då att min fot gick både utåt och inåt, inte samtidigt då såklart, men ni fattar! :) För mig kändes det som att min fot gick rakt framåt men tydligen gjorde den inte det. Jag brukar nämligen känna att den går inåt eller utåt mycket tydligare när jag går mycket längre sträckor, så först tänkte jag att de kommer säga att det ser jättefint ut men så fel jag hade. Jag går tydligen snett med foten utan att jag tänker på det eller känner det.

Jag fick lägga mig på britsen efter lite gång fram och tillbaka i korridoren. De kände, vred och klämde på min vänsterfot och diskuterade. Eftersom att min fot går både utåt och inåt så ville de ta botoxen på två ställen, för att min fot går ju inte bara inåt som den gjorde sist.

Plötsligt frågade läkaren ”ska vi boka en ny tid eller vill du köra botoxen redan nu?” Jag blev helt chockad, jag trodde inte att jag skulle få botox redan i måndags. Men jag sa ändå ja för jag kände att jag vill inte krångla med en tid till och för att slippa att ta ledigt från skolan osv. Så så blev det.

På vuxen kör de varken lustgas eller något annat, de kör heller inte gips efteråt som jag fick förra gången då jag fick botox i foten, det gör de bara på barn. Men det var skönt att jag slipper gipset nu.

Efter en stund kom läkaren in med sprutor och sånt, hon hade även med sig extra personal. Så de stod där och grejade en stund, jag var väldigt nervös. De hade en cool apparat som vibrerade hela tiden och det som vibrerade var mina muskler som spände sig, det var häftigt. Den var till för att hitta rätt muskel.
Sen tryckte de in sprutorna i vaden på mig, jag hade ingen bedövning alls så det gjorde väldigt ont och det var väldigt svårt att slappna av så det var därför som det gjorde extra ont. Hela min kropp blev som en sprattelgubbe, det högra benet åkte upp och armarna stod rätt ut, haha.

Jag fick kämpa och kämpa för det gjorde så ont, men jag fixade det och på 10 minuter var det över. Sen den första kvarten pulserade det och spände mycket i vaden, men senare på måndagen kände jag ingenting.

Japp, då var det gjort. Det var jag inte alls beredd på i måndags när jag vaknade, men skönt att ha det gjort. Nu ska jag inte dit förens om sex månader igen.

Nu måste jag ha nattortoserna VARJE NATT istället för varannan som jag hade innan, det känns ju sådär, men det är ju för en bra sak. Jag måste dessutom stretcha foten varje dag nu precis som med armen. Stretchingen är A och O.

Dricka te utan hjälp

Ni kommer väl ihåg att jag fick en vattenkokare/tekokare i julklapp av mamma och Marko? Iallafall så har jag övat och övat att hälla upp vatten i tekoppen. Första gångerna tyckte jag att det var jätteläskigt, men så småningom så har det inte känts så läskigt. Jag kokar ju bara till en kopp om jag bara ska ha, så det blir väldigt lite vatten. Marko tipsade om att jag kan hälla upp vatten i en tekopp först och sen hälla det vattnet i tekokaren så blir det exakt så mycket som jag vill ha, smart va? För mängden tyckte jag var lite svårt i början.

Först hade jag tekoppen på köksbänken när jag skulle hälla upp, men sen kom jag på att jag kan ha den i diskhon. Så ifall jag spiller så kommer det vatten i diskhon istället för på köksbänken. Bra va?

Nu är då problemet att jag inte kan bära koppen någonstans eftersom att jag har svårt för att bära saker. Speciellt om det är något som lätt kan skvalpa ut och dessutom om det är varmt. För målet är ju att jag ska kunna göra te själv på Storås utan att personalen ska komma sen och bära koppen till mitt rum.

Men när jag var hemma själv i fredag så tänkte jag testa att bära tekokaren från köksbänken till köksbordet. Vi har ett väguttag som är närmare köksbordet, så jag tänkte såhär: om jag pluggar in tekokaren där, kokar upp vattnet, bär tekokaren den lilla biten till köksbordskanten och sen förflyttar bara tekokaren till tekoppen, alltså drar den längst med bordet. Det är inte alls långt. mellan den delen av köksbänken och köksbordet, det kanske är två meter ungefär.
Och vet ni? Jag klarade det! Bära tekokaren till köksbordet och hälla upp vattnet i temuggen utan att spilla eller bränna mig. Jag blev så glad när jag hade klarat det, vilken känsla det var att sen kunna njuta av sin alldeles egna kopp te! :D

Det blir nog en kopp idag också till frukosten! ;)

Igår var jag på Ica och köpte tre olika sorters teer som jag aldrig har provat innan och honung. De ska jag ta med till Storås. Nu ser jag fram emot att dricka te på kvällarna. :)

Jag är en riktig teälskare nu! :)

Att ha CP som liten

Jag fick ett tips av en instagramläsare om att hen ville veta hur det var för mig som liten med en CP-skada, hur var andra barn mot mig? Och om jag kände mig annorlunda?
Så i dagens inlägg tänkte jag skriva lite om hur det var för mig med en CP-skada som barn.

Jag vet inte vilken ålder hen syftade på när hen skrev ”barn”, men jag tänker typ genom hela livet.
Jag har jättemånga härliga minnen från min barndom, mest efter att ha tittat på alla härliga kort men jag minns speciella minnen utan att titta på några kort.

Jag minns inte att jag kände mig annorlunda på något sätt. Jag hade min fina familj runt mig och vi hittade på saker som vilken familj som helst. Det var mycket kärlek och är fortfarande, så jag kände mig inte så annorlunda. Jag tror att det var när jag började skolan som jag började känna mig annorlunda. Jag övergick från dagis till skola, jag fick en ny klass med nya människor, jag fick en ny assistent, det var mycket nytt som hände då. Mina klasskompisar märkte att jag stack ut från de, de hade tusen frågor – ”varför går hon så konstigt?” ”varför pratar hon så konstigt?” Det var mycket frågor och då började jag nog känna mig annorlunda.

Sen började mina klasskompisar mobba mig för mitt funktionshinder, det var verkligen upp och ner, det var från dag till dag. Ena dagen var det mycket taskigt som sades och gjordes, men andra dagen var de jättesnälla och hjälpte mig. Jag hade inga kompisar, ingen ville vara med mig på rasterna osv. Det höll egentligen på i perioder ända upp tills jag började högstadiet. I högstadiet blev jag inte mobbad men jag blev utfryst, men jag mådde egentligen inte så dåligt av det. Jag kände att jag ändå mådde bra för jag hade så mycket annat i mitt liv som jag mådde bra av.
Dessutom kände jag att utfrysning är bättre än att bli mobbad och att jag blir retad.
Men jag kom ihåg att jag i perioder bröt ihop för att jag kände mig ensam eftersom att jag inte hade några kompisar.

Men sen i åttan hittade jag och Kevin varandra, och blev bästisar. Vilket jag är så glad för. Han gick då i min parallellklass, men vi gick i samma klass från förskoleklass till 6:an. Men då var vi inte så bra kompisar, bara ibland. Det gick lite upp och ner. Så jag och Kevin har gått igenom mycket tillsammans.

Så ja, man kan ju sammanfatta det med att jag har blivit annorlunda behandlad i hela min skolgång av barn tyvärr. Det handlar ju om okunskap tyvärr.

Men jag är så tacksam att jag hade min familj under den skoltiden. Jag tror inte att jag hade orkat annars, det var de som fick mig att känna att jag duger som jag är och att jag är en underbar person oavsett vad någon annan säger eller gör.

Återbesök – Botox, armen

Förra måndagen innan jag var med om den jobbiga slangen i näsan så var jag på återbesök hos den läkaren som tog botoxen på mig. Det var på ungefär samma ställe på Sahlgrenska, så det var väldigt praktiskt. Jag känner fortfarande ingen skillnad i armen tyvärr. Jag sa det till läkaren som tog botoxen på mig, hon såg väldigt fundersam ut. Jag fick ju så bra effekt av botoxen i foten förra året. Hon tittade därför om det var samma märke på botoxen, och det var det så det var inte anledningen iallafall.
Botoxen blandas där och då, precis innan de sprutar in den i musklerna, så hon sa att det finns en liten risk att just den flaskan hon tog var något fel på. Hon frågade mig om jag ville testa igen, alltså göra om det. Jag sa att jag får fundera på det. Jag vet fortfarande inte om jag vill testa att få botox i armen igen eller inte. Jag vet ju inte om det kommer göra någon skillnad om jag provar en gång till. Då måste jag ju sövas igen och så, det vill man ju undvika om man kan.

I fredags var jag på Habiliteringen i Borås angående botoxen i armen. Där träffade jag min arbetsterapeut och min nya fysioterapeut. De tittade på mina handortoser, den nya och den gamla. Den nya fungerar inte så bra som jag har skrivit om innan så därför använder jag den gamla. Nu det senaste har jag bara använt den varannan natt eftersom att jag har fått utslag av handortsen, som typ värmeutslag på handleden, vilket är jättekonstigt. Iallafall så sa de att jag ska försöka att ha den varje natt. Handortosden är väldigt bra, för då får jag stretchingen hela natten.

Sen fick jag ligga på britsen och de kände på min arm, hand och fingrar och de mätte de mätningarna som de brukar göra på CPU mätningarna. De jämförde siffrorna med de förra siffrorna på den senaste mätningen, just på armen och handen då.
Det har blivit skillnad, botoxen har hjälpt lite iallafall. De såg viss skillnad på några övningar. Det är inget som jag märker i vardagen tyvärr men det var ändå kul att höra att det har gett någon effekt iallafall.
Sen har jag ju stretchövningarna som jag ska fortsätta med. Jag fick även en till stretchövning och det är att jag ska sträcka ut tummen, för den går lätt inåt. Detta ska jag göra exempelvis när jag sitter och tittar på tv eller som nu, när jag sitter och bloggar.

De visade mig även hur det hade gått i förra CPU mätningen som vi gjorde i början av hösten. Det var första CPU mätningen på vuxensidan. Jag fick då ett häfte på varje övning, och ett litet diagram med färgerna grönt, gult och rött. Om den svarta linjen gick över på gult var jag lite stel och om den gick över på rött var jag jättestel. Medans grönt var bra. Det var lite olika för min del, men mest var jag på det gröna, så det var ju bra. På de delarna som jag var uppe på det gula eller det röda, fick jag lite extra stretchövningar på.

Efter cirka en och en halvtimma var vi klara, det tog mycket längre tid än vad jag trodde att det skulle ta.

Såhär kan en sida se ut i CPU häftet