Höjning av Medicinen

I fredags skulle jag ta botox i vaden igen som jag gör var nionde månad numera. Jag började ta botox i vaden eftersom att de var så himla stela ett tag, jag hade mycket problem på morgnarna då jag vaknade av att de krampade och spände, det var väldigt jobbigt då jag inte kunde slappna av. Så då bestämdes att jag skulle ta botox i vaden, jag vet inte hur länge sen det var men det var säkert två år sedan då jag minns att jag hade slutat RG. Åh, när jag hade fått botox i vaden för första gången när de var som stelast var det som att alla spänningar bara lossnade och det var så skönt att äntligen kunna slappna av igen. Jag kom ihåg att jag refererade det till hårda körsbärstomater och när jag fick botoxen var det som att tugga på körsbärstomaten så den ”gick sönder” i munnen, hahaha, förlåt, jättedålig referens! Men ni kanske kan förstå känslan även om liknelsen är helt sjuk hahaha!

Iallafall så bestämdes där och då att jag skulle börja ta botox regelbundet i vaden för att bibehålla effekten, det tyckte läkaren och jag tyckte att det lät som en bra idé. Så först var jag där var sjätte månad och sedan bestämdes var nionde månad då jag tyckte att effekten höll i sig längre än sex månader.

När jag blev kallad denna gången funderade jag lite och pratade även med mamma då jag känner att jag inte längre känner någon större skillnad när botoxen kikar in i vaden och jag känner definitivt inte när effekten försvinner, vilket jag dock ser som något positivt men ändå. Då är det ju ondödigt att spruta in botox om jag inte märker någon större skillnad.

Jag pratade då med min läkare om det, hon som brukar ta botox på mig. Men jag sa det att jag är ju väldigt stel i övrigt men speciellt i låren just, känner jag. Jag har blivit mycket stelare där, jag har mycket muskelspänningar i de och har svårare för att slappna av. Så fort jag gör något, typ som nu när jag sitter och bloggar bara så spänner jag de omedvetet. Men jag känner även av mina muskelspänningar i låren bara jag sitter och tittar på TV liksom och inte gör ett skit. Det är faktiskt jobbigt att inte kunna slappna av och det tar så mycket onödig energi!

Jag frågade då om jag kunde få botox i låren istället. Men hon sa att de sprutar in så lite botox i låren isåfall så det skulle inte göra någon skillnad för mig. Hon frågade då om jag har funderat på att öka min medicindos. Jag äter backlofen som är muskelavslappnande, jag har ätit den sen jag var 12 år. Jag provade att öka dosen en gång men då blev talet sämre, jag fick svårare att hålla uppe kroppen, bålen blev slapp och dreglet rann mer, så det blev tyvärr mer sämre effekter än vad det hjälpte så jag var tvungen att backa dosen. Men detta var för många många år sedan så hon ville att jag skulle testa att höja dosen igen nu när jag är lite äldre.

Just nu tar jag en och en halv tablett morgon, lunch och middag och som sagt så har jag gjort det i ÅR. Nu är målet att jag ska äta två tabletter tre gånger om dagen istället. Men man måste trappa upp långsamt, så jag börjar nu att äta två tabletter två gånger om dagen och nu på torsdag ska jag börja äta två tabletter tre gånger om dagen. Det känns bra och prova detta, se om jag märker någon skillnad.

Det som dock är en bieffekt av min medicin är att man blir tröttare och nu när jag ökar så kanske jag blir ännu tröttare och ni som vet vet att jag definitivt inte behöver mer trötthet! Så vi får se hur jag känner men jag tycker att det är värt att prova. Tyvärr kan man inte ”välja” var baklofenen bidrar som mest då den bidrar i hela kroppen om ni förstår vad jag menar, även där man inte vill som t.ex på tröttheten som sagt.

Men det positiva med att ta två tabletter tre gånger om dagen är att jag slipper hålla på att dela tabletterna! Det tar mycket tid och framför allt mycket kraft så nu kommer det att bli så mycket enklare och gå fortare framför allt. Nu fixar jag att dela de men ni vet, ett mindre moment i vardagen är bara positivt för min del.
Vill bara påpeka att jag skulle aldrig höja dosen ”bara” för att få lättare med doseringen, som sagt så klarar jag av det men detta kommer att underlätta mycket för mig att slippa dela medicinen.

Ja, det kommer bara att bli positiva fördelar med detta hoppas jag. Dessutom är det ju mycket bättre att höja medicinen än att spruta in nervgift i musklerna som botox är.

Kaos på Rehabbadet

I tisdags var jag på rehabbadet igen för andra gången. Det gick så mycket bättre den här gången både i omklädningsrummet och i vattnet så det var härligt. Jag tror att det hade med att jag hade lite koll på hur det såg ut, hur det funkade med mera.

Det gick smidigare att byta om också och gå ner i vattnet. Jag var inte lika slut som jag var förra gången innan jag skulle ner i vattnet. Min fysioterapeut hjälpte mig på med den här flyttgrejen som jag hade runt magen förra gången så jag simmade ryggsim med den några gånger. Om ni kommer ihåg fick jag så himla ont i nacken efter förra gången så då testade vi en nackring som flythjälpmedel också så att nacken ska få slappna av. Det var jätteskönt att ha den på.

Men som jag sa förra gången så fick jag så ont i nacken av att simma bröstsim eftersom att jag behöver hålla uppe huvudet och får anstränga nacken så då testade min fysioterapeut att vända på nackringen så att den stora delen kom fram istället och då provade jag att simma bröstsim så då nacken får vila lite mer och det funkade jättebra, jag kände nästan ingenting i nacken efter nån längd. Man hittar lösningar på det mesta även om de är lite annorlunda, men alla sätt är bra utom de dåliga! :-) Jag är glad att jag kan simma bröstsim utan att få nackont iallafall.

Sen så flöt jag bara omkring med nackringen och slappnade av, det var så härligt och bara vara i vattnet. Det är väldigt viktigt med träning men för mig är det nog ännu viktigare med avslappning för min spända kropp. Jag och min fysioterapeut skojade lite om min stela spända kropp, det är inget att skoja om egentligen men ni som vet vet att jag är väldigt självironisk även när det gäller min cp-skada! :) Jag låg bara där och flöt i vattnet en stund precis innan vi skulle gå upp, jag ville aldrig gå upp kan jag tala om! :)

Sen var det dax för dusch och så och det gick också bättre denna gången. Det stod en duschstol bredvid handukshängaren så då tog jag den. Jag hade ju mina tvålar med schampo och balsam att hålla koll på också men då kom jag på den briljanta idén att jag kan lägga schampoflaskorna i stolen och gå med duschstolen till duschen, så blev det lite stabilare också för mig. Duschstolen hade inga hjul men den gled bra på golvet ändå. Jag skrattade så när jag kom på idén, det måste ha sett jätteroligt ut, en naken tjej som använder duschstolen som sin rullator, haha! :-) Men det funkade svinbra!

Men sen blev det problem efter duschen då jag hade tagit ett lås med kodlås, för det tänkte jag att det är ju bra för mig så slipper jag att hantera nyckel då jag har lite svårt för det. Problemet var bara att jag gjorde tydligen något när jag skulle knappa in min kod så skåpet låste sig på något konstigt sätt. Min fysioterapeut försökte också men det gick inte, så jag fick inte ut mina kläder, kaos! Eftersom att det var rätt sent på eftermiddagen så fanns det ingen personal kvar i badet heller så min fysioterapeut fick skynda sig på med sina kläder och gå och leta efter någon personal på rehab.

Efter en stund kom det två tjejer men de kunde inte heller lösa det, så det blev lite kaos. En av de ringde då Securitas så de fick komma! Och där satt jag helt naken med handduken runt mig, och min taxi skulle komma om 10 minuter! Hahaha! Men min fysioterapeut hjälpte mig att avboka den.


Tillslut kom Securitas och de fick upp mitt skåp som tur var, jag kommer aldrig mer att använda ett skåp med kodlås hahaha, så tråkigt då det är allra bäst för mig. Men iallafall så var vi ensamma i hela omklädningsrummet när skåpet äntligen var upplåst så jag fick lugn och ro iallafall! :)

Min fysioterapeut var så imponerad av mig i tisdags både i vattnet och i omklädningsrummet, men framför allt i omklädningsrummet. Hon sa att jag redan har utvecklats efter förra gången och att hon är imponerad av att jag tar det så lugnt och metodiskt, haha! Nämen, det var jätteroligt att höra! Lite beröm är ju aldrig tråkigt! ;)

Sen gick vi ut i det fina vädret och ringde sjukresor och hoppades på att de inte hade allt för sen resa men jag fick bara vänta i 25 minuter, men det var ändå okej.

Jag är riktigt nöjd med badet i tisdags då jag kände mig mer självständig så det kändes härligt, men såklart så var det härligt att bada igen. Tyvärr tog vi ingen bild denna gången!

Äntligen en simtur

Jag har ju velat börja simma ett tag nu som ni flesta kanske vet då jag har skrivit om det rätt mycket här på bloggen men problemet är att jag inte får någon som kan följa med mig tyvärr. Men så sa min fysioterapeut att hon kan följa med mig också kan vi kika på hur det ser ut osv. Jag och min Fysio var där i slutet på januari såg jag på bloggen nu, herregud vad längesedan det var, tiden går. Ja, iallafall, så sa min fysioterapeut då att vi kan prova att bada och att jag skulle öva på självständighet i omklädningsrummet när hon var med mig. Så då fick jag fyra tider och då skulle min fysioterapeut vara med mig i badet och vid ombytet. De tiderna var inte förrän i maj och det var så långt kvar då, men nu är vi här!

Så i tisdags var första tillfället som vi skulle ses på rehabbadet, jag var så taggad!
Det är på rehabbadet som jag helst vill vara då det är litet, handikappanpassat men framför allt väldigt varmt och skönt i vattnet. Vi hade tid från klockan 15:15 till klockan 16:00 i basängen, så vi träffades 14:45 för att byta om osv. Som jag sa så skulle jag öva på självständighet även i omklädningsrummet, med av-och påklädning, dusch med mera också skulle hon bara finnas där om det skulle vara något. Jag skulle alltså göra allting själv. Jag fixar ju all hygien, dusch och av-och på kläddning hemma utan problem, men det är sån skillnad när jag är någon annanstans och speciellt i ett badhus. Men jag fixade det. Det tog bara så mycket energi att klä av sig, klä på sig bikinin, få in allt i skåpet och duscha av sig innan basängen osv. Jag trodde att jag skulle tycka att det läskigaste skulle vara att gå med tanke på halkrisken men det var faktiskt inte så halt och läskigt som jag trodde, så det var skönt. Det som var krävande var allt runtomkring.

Till slut var jag redo för att gå ut till basängen, då var första momentet avklarat och jag var helt slut när jag väl hade kommit ut ur omklädningsrummet, hahaha, nä det var jag faktiskt inte, men det tog på krafterna. Min fysioterapeut gick och hämtade en flyttsak till mig som man sätter runt magen. Jag har alltid använt mig av armpuffar och älskat det sättet då jag känt mig säker med armpuffar i vatten, men det hade de inte där så det fick bli en annan sorts flytsak. Problemet där är ju först och främst att jag behöver hjälp att hämta den och sen med att ta på mig den då jag inte kan det själv så det behöver jag hjälp med.

När flytsaken var på var det dax att gå ner i vattnet. Det var jag också lite orolig för att komma ner i vattnet men det fanns en bra trappa där som var lång som jag kunde ta mig nerför själv så det var bra. (Vill bara förtydliga att min fysioterapeut även var med mig i vattnet.) När jag väl kom ner i det varma vattnet var det så skönt, varmt och härligt. Jag badade ju en gång i veckan i högstadiet faktiskt men har inte badat i ett badhus på flera år så jag fick verkligen flash backs! :) Så jag la mig på rygg och började med bentagen då jag lärde mig ryggsim från början, bröstsim tog lite längre tid. Bentagen satt faktiskt i och min fysioterapeut som stod bredvid mig i vattnet blev riktigt imponerad, hahaha, så det var roligt.

Det var väldigt härligt, överhuvudtaget att bara vara i vattnet. Som jag har sagt så älskar jag att vara i vatten och framför allt mina spända muskler då de slappnar av. Sen ville jag även prova bröstsim, men det var lite läskigare då jag inte var så van vid den flytsaken runt magen för då kom man direkt mot vattenytan och det var läskigt. Men då hämtade min fysioterpeuft en korv att ha under armhålorna och då gick det mycket bättre, så då körde jag lite bröstsim också. Jag körde faktiskt mest bröstsim, vi övade på att svänga ifall jag skulle få flytta på mig och det gick jättebra, så jag simmade six sack kan man säga! :) Jag körde många längder fram och tillbaka. Simtagen satt fortfarande i trots att det var längesedan.

Vi fick vara i vattnet till klockan 16 men eftersom att jag hade bokat taxi tillbaka hem vid 16:30 så gick vi upp 15:45 för att se lite hur långt tid allting tar eftersom att det var första gången och för att slippa stressa. Det fanns duschstolar även där som man kunde sitta på, så det var skönt, jag har ju en duschstol hemma nu för tiden.

Herregud, det var ännu mer energikrävande efter badet, duscha, tvätta håret, torka sig, klä på sig, packa i ordning väskan och som jag sa så gjorde jag det mesta själv, men min fysioterapeut fick hjälpa mig med några moment efter badet. När jag var påklädd och klar kändes det som att jag hade sprungit ett maraton hahaha! :) Men det kändes ändå härligt att jag hade fixat det mesta själv iallafall. Som ni säkert vet så tar allt jag gör oerhört mycket energi, oavsett vad det är. Men som min fysioterapeut sa, och som jag också märkte, jag behöver ju ha någon med mig, så är det ju, jag kommer tyvärr inte att fixa detta själv även fast jag klarar av mycket själv. Jag behöver det för att inte slita ut mig helt men så behöver jag ju hjälp med vissa småbitar också. Min fysioterapeut sa även efter badet att hon ser att min kropp behöver detta, att det skulle vara perfekt för mig att simma en gång i veckan. Det är därför extra tråkigt att jag inte får någon hjälp när min fysioterapeut säger att detta skulle vara så behövligt för mig.

Nästa gång vill jag prova att bara flyta omkring lite på rygg sa jag då det mest bara blev träning i tisdags, vilket ju såklart är bra men att bara flyta omkring på rygg är så avslappnande för mig, så det ska jag göra nästa tisdag.

Efter badet var jag så avslappnad och det var så skönt trots att jag var jättetrött. Jag ser redan fram emot nästa tisdag.

Men i onsdags när jag vaknade så hade jag jätteont i nacken och jag har haft lite problem med nacken nu. Men det blev värre efter badet då jag tror att jag spände mig så när jag simmade. Jag hade jätteont så det var jobbigt. Men i torsdags var jag på massage och då tog hon lite extra i nacken och efter det kändes det mycket bättre, så det känns skönt. Men jag är lite orolig för min nacke inför de andra tillfällena, det känns tråkigt om det ska förstöra badet liksom.

Men jag är så glad över att jag äntligen fick bada och vara i vattnet i tisdags alltså, det var så underbart!
Och underbart med bad och massage på samma vecka!

Vila, Meditation & Träning

Jag och min kurator på Habiliteringen pratar en del om hur jag ska hantera min trötthet och min hjärntrötthet. Som jag har berättat tidigare här på bloggen så har jag börjat vila på dagarna då hon tipsade om det, och jag har alltid varit sån att jag kan inte vila på dagarna, har svårt att slappna av osv även om min kropp hade behövt det. Så då tänkte jag att jag ska ge vilan en chans igen, speciellt nu när jag verkligen har den möjligheten pågrund av att jag är arbetslös.
Jag har faktiskt vilat varenda dag (på vardagarna) och det har varit så skönt och hjälpt mig jättemycket. ”Se, Alice det var inte så farligt att lägga sig en stund på dagen, det var till och med skönt” säger jag till mig själv nu! :)

När jag började med min vila så vilade jag vid tvåtiden eftersom att det är på eftermiddagen som jag är som tröttast. Men jag märkte att det förstörde min nattsömn lite, genom att det blev lite svårare att somna på kvällarna. Då sa min kurator att jag kan prova att vila på förmiddagarna istället, så nu vilar jag klockan 11 istället för klockan 14 och det funkar mycket bättre.

Jag har ju sagt att jag har svårt att slappna av så på dagen men nu har jag börjat lyssna på något som heter kroppsscanning. Det finns en tjej på nätet som heter Maria Helander, hon lägger ut gratisövningar, inte bara kroppsscanningar utan massor utav olika avslappningsövningar, olika typer av meditation, övningar för att sova gott osv. Jag gillar henne jättemycket, speciellt hennes kroppsscanning. Hon har en vanlig kroppsskanning och en kroppsscanning med inrikting mot självmedskänsla. kroppsscanning innebär att man går igenom kroppens alla delar med all sin uppmärksamhet. kroppsscanning med inrikting mot självmedskänsla är samma sak egentligen bara det att man ska ha en god ton mot sig själv och sin kropp som hon leder in en till medans man gör kroppsscanningen.

Båda hennes kroppsscanning är jättehärliga och jag blir faktiskt så härligt avslappnad och trött av det. De är mellan 18-20 minuter långa och när hon är klar brukar jag faktiskt ligga kvar och till och med somna ibland, det är väldigt härligt, och sen vaknar kroppen av sig själv efter en stund och då känner jag mig utvilad och påfylld med ny energi.
Det känns skönt att jag äntligen har hittat nåt som får mig att slappna av på dagen.

Men jag märker nu när jag vilar så tidigt på dagen så får jag en dipp där vid 16-17 tiden och då vill jag absolut inte lägga mig en stund för då kan jag absolut inte sova vid 21 tiden sen. Så det är svårt hur man ska fördela vilan över dagen tycker jag. För förra gången som jag var hos min kurator pratade vi om detta och jag berättade hur det var. Hon sa då att jag kan meditera vid 14 tiden istället och då avsluta när meditationen är slut då det är viktigt att jag inte somnar. Men ändå får jag en paus och kanske får jag lite energi till resten av eftermiddagen.

Jag har testat det sen förr förra gången och det funkar bra men jag märkte att jag inte är lika trött klockan 14 då det känns som att jag precis har vilat. Jag var hos min kurator i onsdags och diskuterade det här igen med henne och då tyckte hon att jag skulle prova att flytta fram mindfulessen till klockan 16 istället men att jag då absolut inte får råka somna. Det låter jättebra för det är ju då jag har min lilla dipp. Så nu ska jag prova det! Det har faktiskt bevisats att meditation och mindfuless är bra för just hjärntrötthet. Det gäller att prova sig fram även när det gäller vila! :)

Men som sagt, min vila är så skön och hjälper mig jättebra, både min kropp och min hjärna får vila och framförallt om jag somnar till en stund.
Jag gör det varje dag nu, måndag till torsdag. Ni kanske undrar, varför inte på helgerna? För då får jag sova hur länge jag vill, eller får och får, det låter ju konstigt, men ni fattar vad jag menar. Då sover jag längre och har inte riktigt behov av det på samma sätt som på vardagar.

Det känns som att det ända som gör min CP-kropp och min hjärntrötthet nöjd just nu är antingen vila, meditation eller massage, hahaha. Men jag förstår det absolut. Speciellt massagen för då får jag återhämtning både mentalt och fysiskt som jag behöver, samtidigt. Ni kan ju tänka er att min kropp älskar massage, och även jag! :) Som jag har sagt till er innan, massagen är verkligen så viktig för mig! Tänk, innan när jag inte hade massagen, hur var livet då? Hahaha, nä usch, jag menar absolut inte så, massagen är liksom en ganska stor del av mitt liv idag känner jag. Den har verkligen gjort under för mig och min kropp!

Men min själ är nöjd över allt just nu, det är inte så svårt att göra min själ nöjd vilket jag älskar! :)
Det är något som jag älskar med mig själv, att jag uppskattar de små sakerna här i livet så mycket! :)

Men jag tränar ju fortfarande och även går promenader, och det mår jag så bra av och har hållit igång riktigt bra vilket jag tror hjälper min hjärntrötthet också. Men framför allt så är det ju bra för hälsan.
I mars månad fick jag till minst tre pass i veckan, under hela mars, och jag är så himla nöjd över det. Jag ska försöka hålla det på den nivån i april också tänkte jag, jag har lyckats hittills iallafall med tre pass i veckan.
Jag älskar framförallt den känslan att ha tränat samma dag som massagen är, då känner jag mig extra duktig och sen få gå på massage, bästa känslan! :) Så jag försöker träna på varje massagedag! Helst lite friskt luft samma dag också! :) Då mår man bra! :)

Viktigt med återhämtningen, men jag försöker med allt jag kan gällande min!

Varje stängd ring är ett träningspass! :-)

Provsvar & Åtgärd

För ett par veckor sedan tog jag lite prover pågrund av mina extrema trötthet som jag har berättat mycket om. Jag kände mig liksom sjuk, så trött var jag så jag ville bara stämma av läget i kroppen och det ville även mina kontakter på Habiliteringen att jag skulle göra. Jag fick provsvaren för någon vecka sedan eller två och det stod bara på brevet ”ingen anmärkning på dina provsvar”, så på pappret har jag ingen brist på något. Det känns såklart skönt och nu kan vi återigen konstatera och bekräfta att det är min hjärntrötthet som spökar igen. Men nu de senaste två veckorna har jag inte varit lika trött och utsliten som jag var då, så det går väldigt mycket i perioder har jag märkt. Sen har det ju såklart att göra med hur mina dagar och veckor ser ut. För cirka tre veckor sedan gick livet i ett, det gjorde ju det i för sig förra veckan också, hahaha, men de två veckorna där i emellan var ju väldigt lugna och då kunde jag ta igen mig lite. Förra veckan var ju en riktig intensiv vecka som ni säkert vet och har läst om, men den fick jag ju bara härlig energi från.

Jag har ju länge funderat över min trötthet och varför jag är så trött hela tiden, såklart jag vet ju om min hjärntrötthet men jag har en annan slags trötthet också. Jag kan liksom skilja på min hjärntrötthet och den ”vanliga” tröttheten, och nu det senaste har jag varit mycket ”vanligt” trött, det var ju därför som jag tog proverna. Men nu har jag kommit på att det är inte bara min hjärna som gör mig trött (hjärntröttheten) utan också min kropp. Kommit på och kommit på låter ju fel eftersom att jag vet att min kropp gör mig extra trött pågrund av min CP-skada, det har jag vetat hela livet. Men jag har inte tänkt på det så mycket det senaste året, just pågrund av hjärntröttheten, då det är mer den som står i fokus och min ”vanliga” trötthet har försvunnit lite.

Men nu det senaste har jag haft extra mycket muskelspänningar och har haft jättesvårt för att slappna av och nu vet jag att det är det som har gjort mig och gör mig så extremt trött. Jag har liksom tänkt, hur kan jag bli så trött av att inte göra ett skit på en hel dag? Men min kropp jobbar 24/7, den jobbar till och med när jag ligger och tittar på TV, jag känner rörelser i kroppen än fast jag inte rör på mig. Jag känner av mina muskelspänningar hela tiden, framför allt i låren trots att jag inte gör något, inte konstigt att man blir trött. Dessutom så är jag en aktiv tjej så om kroppen anstränger sig så mycket på en chill hemmadag, ja då kan ni tänka er hur mycket energi det går åt när jag gör något, och detta är utöver hjärntröttheten.

Jag har blivit mycket mer tröttare med åren tyvärr, och det är lite typiskt för CP att tröttheten blir bara sämre och sämre. Jag har sagt det förut, om jag är så trött nu vid 21 och min trötthet har försämrats så bara på några få år, hur ska det då bli sen? Jag är liksom bara 21 och har sån extrem trötthet i perioder redan nu. Jag tänker inte så så ofta som tur är, men de tankarna slår mig ibland och det är jobbigt, hur ska man orka? Eller rättare sagt, jag som person orkar hur mycket som helst, frågan är bara hur kroppen och hjärnan ska orka, hahaha! Jag säger det med lite humor, men det är något som också oroar mig i perioder och som jag tycker är lite jobbigt när jag får mina dippar. Men som med allting, det gäller att hitta den där balansen.
Men som sagt så tänker jag inte så ofta på det utan jag är mer i nuet och försöker inte tänka så mycket på vad min trötthet kommer att innebära för mig i framtiden.

Det kan vara irriterande, eller det är irriterande med tröttheten. Jag har absolut förståelse för den, det har jag, förutom mina muskelspänningar så har jag ju alltid något på G och många bollar i luften så jag förstår att jag är trött med tanke på att jag lever med en cp-skada också. Men ibland är det irriterande att vara så trött utan att ha gjort ett skit, man har sovit gott och har en lugn dag men ändå känns det som att man har sprungit ett maraton liksom också frågar man sig varför man är så extremt trött?

Jag tror ibland att jag glömmer bort min cp-skada faktiskt, eller det gör jag, jag tänker inte alls på den, men nu menar jag mer vad gäller tröttheten. Jag tror faktiskt inte jag riktigt inser hur mycket energi min cp-skada faktiskt tar från mig. Allt jag gör tar liksom energi, precis allt, stort som smått.
Det gäller bara att hantera CP-skadan, tröttheten och hjärntröttheten på rätt sätt men framför allt acceptera den och vara snäll mot sig själv.

Men det jag gör som faktiskt hjälper mig är att jag fortsätter med min vila på förmiddagarna vilket är jätteskönt också har jag börjat meditera på eftermiddagarna när energin börjar dippa igen. Det gäller att hitta strategier när man lever med CP och hjärntrötthet.

Möte med LSS Handläggare

I veckan skulle det bli mycket möten för min del som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Möte både måndag, tisdag, igår (onsdag) och idag (torsdag), ja varje dag förutom imorgon, fredag. Men varje möte skulle bli roliga och spännande så jag såg/ser väldigt mycket fram emot veckan.

I måndags började vi med det första mötet för veckan klockan 10 på morgonen, det var faktiskt med en LSS handläggare. Som ni vet så tillhör jag tyvärr inte LSS och har stängt det locket lite nu tyvärr då jag inser att det inte är någon idé. Men för några veckor sedan fick jag ett samtal från en LSS handläggare om att de har fått in en ansökan om ledsagarservice från mig och att de tar upp mitt ärende igen och vill träffa mig. Jag blev såklart väldigt glad och tänkte att nu kanske det äntligen händer något på den fronten eller rättare sagt, nu finns det iallafall lite hopp och chanser igen. Samtidigt som jag knappt hade någon aning om att jag hade skickat in en ansökan till LSS. Men det var tydligen i november som den ansökan kom in och det var då som jag och min förra kurator på Habiliteringen höll på med ansökning om hjälp i badhuset, men det trodde jag enbart var till SOL och inte till LSS, så det var ju en positiv överraskning.

För er som inte har koll så har jag nu fått avslag på min ansökan om ledsagning inom SOL och hemtjänsten så just nu står jag lite och stampar på den fronten. Så då var detta ett glatt besked som sagt, men samtidigt som jag inte ville hoppas på för mycket då vi vet vid detta laget hur hårda de tyvärr är.

Men som sagt så var jag där i måndags förmiddag. Jag hade inget färskt läkarintyg och inget annat om min CP, så jag tänkte, hur ska detta gå? Jag var nämligen själv på mötet och även om jag såklart vet mycket om min CP så tänker jag inte på allt, och som sagt så måste man säga och få med ALLT när det gäller hjälp i dagens samhälle, och det har jag jättesvårt för. Men som tur var hade han både läkarintyg och ADL intyg från när jag gick på RG då jag höll på med LSS processen tillsammans med min kurator och arbetsterapeut. De papperna var superbra, de var både detaljerade och välformulerade och det var sidor med text, de hade skrivit så mycket om min CP-skada, eller rättare sagt vi tillsammans, så när han tog fram de papperna så kände jag mig lite lugnare.

Han läste igenom papperna för sig själv och ställde frågor till mig, om det stämmer fortfarande, om saker har ändrats osv. Sen hade han även frågor på datorn som han kompletterande med emellanåt. Som sagt så var det mycket text så det var mycket att gå igenom och många frågor. Men jag kände under hela samtalet och när jag fick en liten återblick om vad det stod i papperna att detta är väldigt bra, detta kanske kan gå vägen denna gång. När vi var klara en och en halv timma senare, puh…så sa han att han ska sammanställa allt innan jag får ett beslut.

MEN, nu kommer det där menet som man inte vill höra. Men han sa att han vill vara ärlig med mig redan nu också sa han att det är högst sannolikt att jag INTE kommer att få LSS. Är ni förvånade? Nej, inte jag heller, suck… Han sa att det beror på att det inte är så mycket som har ändrats sen ansökan från RG (vad som stod i ADL intyget och läkarintyget) förutom att jag har blivit tröttare och fått hjärntröttheten, men det är såklart inte tillräckligt.

Åh, det irriterar mig för jag vill så gärna tillhöra LSS igen!
Men han sa att ansökan kommer att gå genom sociala omsorgsförvaltningen istället, så ärendet läggs inte ner bara det att det inte utreds av just LSS, vilket ändå är något positivt i det hela. Men jag trodde att sociala omsorgsförvaltningen och SOL var samma sak, men tydligen inte.

Jag blir så irriterad, okej, visst om man har jättesmå behov kanske det är rimligt att man får avslag men människor som har stora hinder och stora funktionsnedsättningar får avslag, till och med de som behöver uppsyn och hjälpt dygnet runt, hur är det ens möjligt? Vilka får ens LSS idag undrar jag? Jag har varken ett litet eller stort funktionshinder, om man nu kan nämna det så, jag ligger någonstans i mitten, så jag tycker att jag borde få LSS. LSS är ju till för dig som har ett funktionshinder, men det är ändå inte självklart, vilka är det självklart för då? Alla som har ett omfattande rörelsehinder borde få tillhöra LSS, PUNKT SLUT! Och var går gränsen av ett ”omfattande” rörelsehinder kan man fråga sig då.
Jag blir så irriterad, inte bara för min del utan för alla som har behov av LSS och mycket hjälp men inte får det. Vart är vi påväg egentligen?

Efter mötet när jag kom hem var jag heeelt slut, det där mötet tog kål på mig! Jag är inte van längre vid att koncentrera mig och ta in så mycket information i en och en halv timma. Så när jag kom hem la jag mig och vilade som jag brukar nuförtiden, men jag somnade och vaknade en timma senare, ha ha ha ha! Men det var jätteskönt! :)

Min läxa: Att vila Hjärnan

I mitt förra inlägg berättade jag om min trötthet just nu och hur det är i allmänhet, att jag sover 11-12 timmar varje natt, att jag vilar, rör på mig, äter bra, äter mycket frukt och grönt osv, men ändå är jag så himla trött jämt. Läs gärna det inlägget om ni vill veta mer.

I tisdags var jag på Habiliteringen igen. Som många av er kanske redan vet så har jag fått en ny kurator, men vi har bara hunnits träffats en gång själva och det var den 11 januari, alltså över en månad sedan. Hon har tyvärr haft dåligt med tider och egentligen skulle vi ha träffats en gång i slutet av januari men då var hon sjuk, så då gick det lite tid emellan.

I tisdags pratade vi mycket om trötthet och hjärntrötthet osv. Vi pratade om att det finns olika saker som gör en trött, oj nu känns det som att vi hade värsta barnsnacket här, hahaha, men vi pratade om det på ett vuxet sätt! ;)
Det finns mycket som tar energi, speciellt när man har CP som jag har berättat om många gånger.
Men många tror, inclusive jag att det som tar energi är när man gör något fysiskt, eller är ute på något och hittar på saker. Men trötthet kan lika gärna sitta i hjärnan och är lika uttröttande som fysisk aktivitet, och det är det som kallas för hjärntrötthet, alla blir trötta i hjärnan lite då och då men bara för det har inte alla hjärntrötthet. T.ex om man sitter och jobbar på kontor, så jobbar man ju ingenting med kroppen men ändå kan man vara helt slut när man kommer hem, och då är det hjärnan som är trött inte kroppen. Detta gäller alla människor som sagt, men vi som har hjärntrötthet som jag, har det konstant, det räcker bara med litegrann för att vi ska bli trötta i hjärnan.

Även om vi inte använder kroppen fysiskt så blir vi med hjärntrötthet påverkade för allt påverkar.
Min kurator berättade att det som påverkar hjärnan är t.ex synintryck, ljudintryck, känselintryck och till och med smak och lukt, och det blir man också hjärntrött av. Så har jag aldrig tänkt, eller såklart att jag vet att man blir trött av ljud och mycket intryck, för det blir jag ofta, men jag har aldrig tänkt på att man kan bli hjärntrött av alla sinnena.

Som jag har berättat så känner jag mig inte så hjärntrött längre utan mest bara trött. Men efter mitt besök i tisdags så kan jag nu konstatera att det är min hjärntrötthet som har ”kommit tillbaka”, eller jag vet ju inte säkert men jag tror det. För jag gör ju verkligen allt för min kropp så jag borde inte vara trött, därför tror jag mer på att jag är hjärntrött och det trodde min kurator också.
Jag är ju sån som tittar mycket på TV för det är min sorts av avkoppling, men som min kurator sa, din kropp får vila men din hjärna får aldrig vila när du tittar på TV för då är det både syn- och ljudintryck och så har jag aldrig tänkt innan, att det också kan göra en hjärntrött.
Jag har alltid trott att jag vilar när jag slänger mig framför tv:n, men jag vilar enbart kroppen och inte hjärnan.

Min kurator frågade mig hur jag sover och om jag har på massor utav ljud runt mig när jag ska sova, men det har jag inte, jag har det mörkt och tyst och det var viktigt sa hon, så både hjärnan och kroppen får vila.
Hon frågade även om jag vilar något på dagarna.
Jag berättade då att det gör jag inte då jag har jättesvårt för att slappna av och verkligen lägga mig på dagen oavsett hur trött jag är, jag har alltid haft svårt för det. Jag känner mig liksom stressad av att vila på dagen, varför vet jag inte. Jag vilar ju varje dag nu men då har jag ju oftast på tv:n osv och som vi kom fram till så är det ju ingen vila för hjärnan.

Jag fick därför en läxa till nästa gång vi ses och det är att jag ska lägga mig en stund mitt på dagen, en halvtimme eller så och bara blunda. Det låter skönt och när jag väl gör det är det välbehövligt men jag känner att någon måste nästan ”tvinga mig” dit för att jag verkligen ska göra det.
Jag sa då att avslappningsmusik brukar hjälpa mig att koppla av, då jag har svårt att bara vila rätt upp och ner, men min kurator sa att avslappningsmusik är inte heller bra, för då blir det ett ljudintryck för hjärnan och det är ju det jag ska låta bli. Men avslappningsmusik är nästan ett måste för mig om jag ska kunna slappna av ordentligt. Min kurator gick väll med på det till slut, hihi! Men hon sa att jag kan ha på avslappningsmusiken en stund i början för att slappna av och sedan stänga av den så hjärnan får vila helt och hållet.

Jag tänker också att jag ska använda min värmefilt vid mina viltillfällen för den får mig att slappna av i kroppen jättefort, liksom all värme, CP + värme = Kärlek! :-)
Så min läxa till nästa gång är att jag ska vila en gång mitt på dagen, bra läxa och skön framför allt men lite komisk att ha vila som en ”läxa”! :)
Jag har till och med ställt ett alarm på mobilen som ringer klockan 14 varje vardag där det står ”vila”! :) Det var min kurators tips!

När jag kom hem från Habiliteringen i tisdags var jag verkligen jättetrött och hade ont i huvudet. Jag hade några måsten när jag kom hem men när jag hade gjort de tog jag två alvedon och gick och la mig under min värmefilt i sängen och satte igång lite avslappningsmusik. Jag har även en sovmask som jag satte på mig. Åh herregud vad skönt det var, jag bara låg där och kunde slappna av jättebra, jag hade ingen bestämd tid hur länge jag skulle vila men efter en halvtimme sa kroppen till av sig själv för då kunde jag inte slappna av mer. Sen när jag drog av mig sovmasken och stängde av musiken var huvudvärken borta, jag kände mig inte pigg men jag kände mig härligt avslappnad och kände att jag fick lite energi tillbaka iallafall, det var jätteskönt.
Det gäller bara att ”tvinga” sig dit som sagt!

Förra veckan skickade jag iväg ett meddelande på 1177 till min vårdcentral och frågade om jag kunde få ta lite prover igen pågrund av min extrema trötthet. I veckan fick jag då svar och fick ett läkarbesök på min vårdcentral den 6 mars. Nu är jag nästan säker på att det är min hjärntrötthet som spökar men det känns ändå bra att ta lite prover igen så man kan utesluta fysiska saker.

Besök på Rehabbadet

Som ni vet så vill jag gärna komma igång med badet igen, eller igen och igen, senast jag simmade regelbundet var egentligen i högstadiet. Men det vore så skönt att få till regelbunden simning igen då jag och kroppen mår väldigt bra av att vara i vatten, musklerna får slappna av och man blir härligt avslappnad efteråt också, ungefär som med massagen. Tänk att få gå på massagen varje vecka/ varannan vecka som jag gör nu och få till bad en gång i veckan, herregud, det hade varit som GULD för min kropp.

Men som jag har berättat innan så är det ett litet problem och det är att jag får ingen ledsagning/kontakt person så jag har ingen som kan följa med mig till badet och det har varit så irriterande. Det har varit irriterande att känna att jag har all möjlighet att komma till rehabbadet, för det är dit jag vill då man får det på recept och det är så varmt och skönt vatten där och min fysioterapeut kan skriva ett intyg hur lätt som helst men problemet är att jag behöver någon som följer med mig.

Först så tänkte jag att jag behöver hjälp med allt, även i badet, alltså någon som är med mig i vattnet. Men det fanns ingen möjlighet alls att någon hjälp från SOL kunde hjälpa mig med det. Så just då tänkte jag att då är det kört men så diskuterade mamma och jag lite den saken och då kom vi fram till att jag nog ändå skulle kunna fixa att vara i vattnet själv. Då kom hoppet tillbaka lite för att min biståndshandläggare på kommunen sa ju faktiskt att jag kunde få möjlighet att få ledsagning och hjälp med själva ombytet/duschen bara. Så jag ansökte och såklart fick jag avslag, men det viste jag faktiskt att jag skulle få då hon sa det, men nu har jag överklagat men inte fått svar på överklagan än, så där står jag i den processen. Jag har tyvärr inte så stora förhoppningar men nu har jag iallafall gjort det jag kan.

Men jag ville komma till rehabbadet kände jag för att kolla in hur det ser ut och om jag skulle fixa allt själv. Så då sa min fysioterapeut att hon kunde följa med mig, vi bestämde att vi skulle dit tillsammans som i tisdags.

Jag var väldigt nyfiken på besöket så det skulle bli spännande. Jag hade förväntat mig något väldigt stort men när vi kom in där var det en liten reception och omklädningrum till höger och sen framför oss låg basängen liksom, det var det. Men det var jätteskönt att det var så litet faktiskt, kändes tryggt liksom. Vi tittade in i omklädningsrummet och kikade runt. Det var verkligen jättevarmt och jätteskönt där inne så man ville bara hoppa i vattnet! :) Ett annat problem också som jag har tänkt på är att jag behöver hjälp ner i vattnet, men vi kollade på det med och det var faktiskt en CP anpassad trappa! :) som jag skulle kunna fixa. Men om det inte skulle gå så har de en hiss ner till vattnet som de använder till de som sitter i rullstol, så där finns det alternativ.

Jag tror faktiskt att jag skulle kunna fixa det rent fysiskt men problemet är ju halkrisken och att det är blött överallt och det är tyvärr där det fallerar, på den grejen, och det är så tråkigt. Detta är inget hinder, det är det ju värt om jag kan få bada, men det kommer också att ta otroligt mycket tid och framför allt energi om jag ska göra allting själv med ombyte osv. Och vad gör jag om jag behöver hjälpt? Om jag typ fastnar i bikinin, vilket kan hända ibland, hahaha! Såklart att det finns alltid någon men ni kanske förstår hur jag tänker.

Men min fysioterapeut sa att hon kan vara med mig de två första gångerna, och även i vattnet så det blev jag så glad för för då kan jag verkligen testa om det går och samtidigt känna mig trygg.
Men tyvärr så känns det osäkert vilket känns tråkigt, men jag ska testa vilket jag är glad över.

CP & Tröttheten

Jag har inte pratat så mycket om hjärntröttheten på det senaste har jag märkt. Hjärntröttheten är så mycket bättre nu, den kan aldrig försvinna utan jag tror att när man väl har fått den bekräftad så ligger den där och lurar och kan slå till när som helst tyvärr, men jag känner inte av den nu, vilket är otroligt skönt. Det är tack vare att jag är arbetslös tror jag, eller jag kan nästan säga att det är så och det är lite tragiskt att säga tycker jag. Att man måste vara ledig för att känna sig pigg. I slutet på Erikshjälpen kände jag mig aldrig pigg, det är sant, jag blev förvånad om jag kände ork och energi en dag. Det kanske låter jobbigt, och det var det med men till slut blev jag tyvärr så van vid det så det blev liksom vardag. Men nu känner jag mig som vanligt, innan hjärntröttheten och jag känner mig stark och pigg nästan varje dag, och det är så härligt att känna så.

Men även om hjärntrötthen har blivit mycket bättre och jag har mer ork osv så kan jag aldrig komma ifrån den ”vanliga” tröttheten. Alla människor har ju trötthet och kan känna trötthet, CP eller utan CP, det är liksom normalt. Men med tanke på att jag har min skada så ligger tröttheten extra nära till hands och är alltid närvarande i mitt liv. Men jag är van vid min trötthet och att jag lättare blir trött eftersom att jag har levt med CP-skadan hela livet. Men ibland kan tröttheten vara jobbig, den kan komma när man inte vill ha den där också undrar man varför man är så trött.

Sömnen är därför så viktig för mig och har alltid varit, jag går alltid och lägger mig tidigt, iallafall på vardagar och jag behöver verkligen min sömn för att orka och fungera som människa. Jag behöver minst 8 timmar per natt, om jag sover 8 timmar så är det nästan för lite till och med, helst 9-10 timmar. Om jag sover dåligt en natt så kan det förstöra hela dagen efter. Men ibland spelar det ingen roll om jag har sovit gott och hela natten, jag kan vara trött ändå och det kan vara lite irriterande.

Jag har alltid sett fram emot att gå och lägga mig och sova, även som barn. Jag minns att jag frågade pappa när jag var liten ”får jag gå och lägga mig nu pappa?” och det är ju inte så normalt att ett barn säger så, det brukar ju vara tvärtom, hahaha! :D

Även nu när jag är vuxen och bor själv så ser jag fram emot att gå och lägga mig och det gör jag varje kväll, även en dag där jag inte har gjort någonting så är jag så trött på kvällen. Varje kväll tänker jag ”gud vad det ska bli skönt att gå och lägga sig nu”. Sömnen är en jätteviktig återhämtning för mig och min kropp, nästan den största tror jag. Men bara att vara tar mycket energi från mig med tanke på mina muskelspänningar och det är det som gör mig trött och gör jag saker så blir jag extra trött, ja ni förstår säkert. Även bara efter en dag hemma på sofflocket längtar jag efter att få lägga mig på kvällen. Men jag är glad att jag kan sova så bra för annars skulle det bli problem, men min kropp behöver sömnen och det är därför som jag kan lägga mig så tidigt som jag gör tror jag.

Jag känner mig faktiskt utvilad på mornarna, och det är ju tur när man har sovit 9-10 timmar. Men när jag hade så mycket problem med min hjärntrötthet så kände jag mig nästan aldrig utvilad på mornarna, inte ens på helgen när jag fick sova hur länge jag ville och det var en jobbig känsla.

Men jag märker att jag inte har hur mycket energi som helst, trots att jag är arbetslös. Jag märkte det förra tisdagen när jag var på arbetsintervjun på Simonsland. Det var bara under en timma, men när jag kom hem var jag helt slut, bara av den saken. Såklart jag skulle göra i ordning mig, åka dit och åka hem men ändå, jag var jättetrött när jag kom hem. Jag fick till och med fundera på om jag hade gjort något annat på dagen men det hade jag inte. Även om jag har haft mycket för mig under min tid som arbetslös så tror jag att kroppen har ”tappat” lite och är inte så van vid att vara igång så mycket om ni förstår vad jag menar. Den är inte van vid mitt tempo som jag hade innan.

Innan när jag jobbade och egentligen innan hjärntrörtheten och ”det jobbiga” så var jag så imponerad av min CP-kropp, alltså, hur den orkade, för det hände ju saker hela tiden, det var liksom inte bara fyra timmar på jobbet. Men det kanske var därför jag fick hjärntröttheten, det kanske var kroppens sätt att säga ifrån. Men ändå så är jag imponerad av CP-kroppen, men den tänker nog ”jag är van, det är bara att hänga med i Alice tempo” hahaha!

I torsdags till exempel, när jag hade så mycket på schemat. Det var årets bästa dag och jag njöt av dagen från morgon till kväll. Men CP-kroppen tyckte nog inte om den dagen lika mycket som jag, hahaha. För när jag kom hem var jag helt slut, jag brukar återhämta mig efter bara en natt när jag är så trött men denna gång tog det hela helgen nästan. Jag var trött på fredagen och även på lördagen, och då förstod jag att det var från i torsdags. I lördags la jag mig 20:15, kvart över åtta på kvällen på en lördag, det är inte likt mig då jag gillar att vara uppe längre på helgerna men då kände jag, nä jag måste sova och jag somnade direkt. Jag tänkte, vad skönt då kanske jag vaknar hyfsat i tid imorgon, som på söndagen då, men när jag vaknade första gången var klockan kvart i tio, haha. Jag blev så förvånad när det stod 09:45 på mobilen, jag tänkte ”detta kan inte stämma”, haha, men det var riktigt skönt. Men då förestod jag att jag var trött på riktigt.

Jag förstår min trötthet, men den kan vara lite jobbig ibland då jag är en driven person som vill så mycket här i livet. Men framför allt är jag en person som älskar att ha många bollar i luften och tycker om sånna fullproppade dagar som i torsdags.
Men samtidigt prioriterar jag min återhämtning högt, men jag borde bli bättre på att lyssna på kroppen, men det är ju så tråkigt ibland! :)

Min oro är att min hjärntrötthet kommer tillbaka när jag väl börjar jobba igen, men det får vi ta då isåfall och lösa om den dagen kommer!

Mitt liv är Annorlunda

Mitt liv är inte som alla andras 21-åringas liv, såklart att det finns andra som har det som jag men jag menar att mitt liv ser inte ut som ”det normala” när man är 21.
Jag har egentligen alltid stuckit ut lite.

Jag kan bara lite kort berätta att när jag var liten och även i tonåren älskade jag att sitta hemma jämte mina föräldrar och titta på TV en fredagkväll. Jag älskade att umgås med mina föräldrar helt enkelt. Jag älskade att sitta hemma på en fredagskväll och äta ost med de, hahaha, det gör jag fortfarande! :) Medans kanske mina jämnåriga (15-20 år) var ute och festade, smällde i dörrar, levde på sina rum osv osv. Nu säger jag inte att alla ungdomar gör detta men det är väldigt vanligt i den åldern. Jag kände mig inte begränsad pågrund av min CP-skada, jag satt inte där och längtade ut eller nåt, jag tänkte ens inte så utan jag älskade att vara hemma med min familj, där jag kände mig trygg. Jag kände inget annat behov för jag älskade ju det som det var, jag älskade liksom fredagsmyset hemma oavsett om jag var 5 år eller 14 år. Det var ju det bästa på hela veckan, när man fick dra på sig mjukisar och krypa upp i soffan med familjen.

Ibland kan jag tänka ”undra om det är pågrund av min CP?” ”Undra om det hade sett annorlunda ut om jag inte var CP?” Förmodligen hade det det eftersom att det ”normala” inte är att sitta hemma och äta ost med sina föräldrar en fredagskväll och sen gå och lägga sig vid 10, hahaha! Men för mig var det normalt och jag trivdes som sagt jättebra med det.
Plus att jag var väldigt lillgammal när jag var liten, hahaha! Eller det har jag varit hela mitt liv egentligen och är fortfarande idag. Under hela livet har jag blivit kallad för ”tant-Alice”! :D

Så är det ju även idag, jag känner mig inte som en ”vanlig” 21 åring och då tänker jag inte bara på CP-skadan. En 21-årings liv kanske innehåller en del festade, leva livet saker, hänga med kompisar/killar, dricka alkohol, tycka att ens föräldrar är jättejobbiga och pinsamma osv. Medans mitt liv är precis tvärtom.

  • Jag festar aldrig, jag ska säga er att jag har aldrig varit ute på krogen.

  • Kevin som är min enda vän i Borås, vi hänger, men det är sällan tyvärr och när vi väl hänger sitter vi hemma i våra myskläder, äter sushi och dricker alkoholfri briska, haha.

  • Jag älskar att vara med mina föräldrar, och det jag gör på helgerna förutom när jag är själv eller med Kevin är att hänga med de, hemma hos de och ha fredagsmys eller lördagsmys! :-)

  • Det bästa är att hänga med familjen och hitta på saker med släkten.

  • Jag älskar mina föräldrar och tycker aldrig att de är pinsamma och senast vi blev arga på varandra var typ när jag var 12! :D

  • Jag dricker sällan alkohol men när jag gör det är det oftast med mina föräldrar och max 2 glas bubbel, jag är en findrikare! :-) Och jag blir rädd om jag känner av bubblet, alltså det minsta lilla och ber om vatten isåfall, haha.

  • Så fort något sticker fram en ostbit framför mig blir jag överlycklig! :D

  • Jag lägger mig tidigt, allt efter klockan 10 är mitt i natten! :D Och mitt favoritprogram är ”Ernst” och ”Lotta på Liseberg”!

  • Det jag gör när jag inte hänger med Kevin, mina föräldrar eller någon jag känner är att gå hemma i mina myskläder, vilket jag älskar så mycket! Och numera går jag på massage typ varje vecka! :)

Så där har ni mitt liv i väldigt korta men sanna drag, mitt liv i sin helhet satt säga. Jag skulle vilja veta vad ni tänker när ni läser detta, det hade varit intressant. Men jag känner mig nöjd, jag är nöjd som det är, mer än nöjd med livet skulle jag vilja säga. Jag njuter av det så mycket! Och med alla fantastiska människor runt mig som förgyller mitt liv varje dag, det hade inte sett samma ut utan er! Det ända som fattas är att hitta den stora kärleken, mannen i mitt liv! :) Och det är ju naturligt!

Min livssituation har nog med min CP att göra, men jag hade nog inte orkat ett ”normalt” 21-årings liv hahaha! Iallafall inte med en cp-skada. Men jag älskar det, min tillvaro alltså! Förstå mig rätt, jag menar absolut inte att det är något fel i att festa, göra leva livet saker, hänga med kompisar/killar, dricka alkohol, tycka att ens föräldrar är jättejobbiga och pinsamma osv i den åldern, det är så himla naturligt. Och det är inget fel eller konstigt att ha det som jag har det heller. Jag vill bara berätta om mitt liv och om min livssituation för er! Plus att jag vet att mitt liv ser lite annorlunda ut och jag vill lägga in lite humor i det också! :)

Detta har jag insett bara under det senaste året, man är lite speciell. Jag känner inte det så ofta eftersom att jag bara lever mitt liv och att mitt liv är naturligt för mig och att jag är så glad och nöjd med det. Men jag känner mig lite speciell varje gång som jag ser festbilder på Instagram från mina jämnåriga skolkamrater (det är inga som jag har kontakt med längre). Och medans jag ser det sitter jag hemma i mina myskläder och njuter av livet på det sättet istället. Man kan tänka sig att det kanske framkallar ångest att ”varför sitter jag här när de har det så kul?” Ja ni vet ju vad sociala medier kan göra med en. Men jag tänker inte så, jag tänker ”gud vad skönt att sitta här och mysa istället och slippa hög musik” hahaha!
Ni kanske tycker att jag är tråkig och att jag aldrig vill ha kul, men jag har roligt på andra sätt istället! Jag förgyller mitt liv med saker som jag tycker är roligt och som jag mår bra av, och det är väll det som är viktigast och inte vad alla andra i min ålder gör/gjorde?

Nu kanske det låter som jag jämför mig med andra i min ålder, och det gör jag ju, men skillnaden är att jag lägger inte någon värdering i det, jag bara konstaterar hur det är.

Jag njuter varje dag av mitt liv och önskar inte något annat än att leva mitt liv!