Hjärtevärmande Möten

Dålig uppdatering från mig denna veckan då jag har blivit förkyld, idag är jag något bättre så jag orkar skriva lite. Jag började få känningar i måndags natt, jag mådde ändå okej med ont i halsen i tisdags men vilade och hoppade över badet med mormor. Men i onsdags bröt helvetet ut. Hela dagen i tisdags proppade jag i mig zyx, strefen och allt möjligt men det känns aldrig som att det där hjälper på mig fast jag börjar direkt efter första symptomet, det är tråkigt att det alltid ska bli något och ni som vet vet ju att när jag blir sjuk så blir jag väldigt sjuk. Men om man ska se något positivt i det så är det att det bryter alltid ut så fort hos mig så jag går inte runt och hattar med ont i halsen i en vecka vilket är skönt för jag blir alltid sjuk direkt och sen går skiten över, det är så jag får försöka se det. Men det är ju inte kul, det kan man ju inte påstå. Men jag har varit så himla trött det senaste, jag har sovit och sovit och sovit. Jag har till och med sovit 12 timmar på helgerna plus en tupplur på dagen, vilket är ovanligt när det gäller mig så det kanske har varit något skit i kroppen. Men det är så tråkigt att jag jämt ska bli så dålig när jag blir förkyld som sagt, jag kan inte bli lite förkyld. Men nu börjar det vända iallafall känns det som även om jag fortfarande är krasslig.

Det var tråkigt att jag blev sjuk första veckan som arbetslös när man bara vill landa och njuta av att få göra vad man vill. Jag skulle dessutom till min kurator på Habiliteringen i onsdagsmorse och till min samtalskontakt nere i stan i torsdags förmiddag så det var tråkigt att missa. Jag och min samtalskontakt brukar ses varttredje vecka men nu har vi inte setts på fyra veckor och hon hade tyvärr inga tider ingen förrän om tre veckor, den 27 februari, vilket betyder att vi inte kommer att ses på sju veckor, herregud sju veckor, det är så länge! Men hon ska höra av sig nästa vecka och kolla om det går att ordna någon tid tidigare, så det känns bra.

Men innan jag blev sjuk fick jag iallafall njuta av min första lediga måndag vilket var härligt. Det kändes konstigt att inte gå till jobbet. Men jag har kvar mina morgonbesök från hemtjänsten måndag till torsdag just för att jag vill komma upp och ha någon form av vardag ändå. Så som vanligt så var jag uppe och tränade på Friskis och Svettis i måndags morse klockan 06:00, sen var det extra härligt att komma hem och duscha och ta på sig myskläder. Klockan 11 skulle jag ner till gymmet igen då jag skulle gå på yoga, på ginyoga. Ginyoga finns på fredagar klockan 15:30 och på måndagar klockan 11:05, det passet på fredagar är så himla populärt så det är ofta fullbokat men det på måndagar är ju bättre så jag tänker att jag ska ha det som rutin att gå på måndags yoga så länge jag är arbetslös, och kanske på fredagar också om jag får plats. Jag tycker att det låter som en underbar rutin och det är verkligen så underbart att gå på den yogan, speciellt efter att man har tränat på morgonen, extra go känsla i kroppen. Jag kände mig så fräsch och avslappnad efter det yogapasset i måndags, som en ny människa.

Men min härliga måndag slutade inte där. Jag åkte ut en sväng i måndags efter lunchen och när jag skulle hem och gå ut till taxin så var det väldigt halt där på en bro då de håller på att bygga om överallt. Jag var så osäker och tänkte vad gör jag nu? Men just då kom det en tjej som jag frågade lite snällt om hon kunde hjälpa mig. Hon sa självklart och grepade tag i mig direkt och frågade vart jag skulle också sa jag att jag ska runt hörnet där borta till min taxi.

Hon var så himla gullig, och sprallig. Hon höll hårt i mig så att jag inte skulle ramla. Hon var så himla rolig och vi hade skitkul under de korta minuterna. Hon frågade vad jag hette och bodde och sen frågade hon ”vad gör en sån här goding ute då?” :-) Hon hade klackskor på sig och kommenterade hur dumt det var i detta väder och sa att vi får hålla i varandra :). Sen när vi kom över den hala bron tänkte jag att jag kunde gå själv då det var barmark men hon sa att hon följer mig till taxin så att jag kommer säkert fram, vilket var snällt. Men när vi kom runt hörnet så var inte taxin där. Också tittade jag bakom mig och så var taxin där längst bort över bygget så då fick vi vända och gå tillbaka igen och då sa jag ”ursäkta att jag tar upp din tid” och så sa hon
”herregud, det gör inget, jag har hela dagen på mig, jag hade kunnat gå med dig runt hela stan om jag fick bestämma” :D Sen när vi äntligen var framme vid taxin så var det min granne som var min chaufför då som jobbar inom färdtjänsten så hon lämnade av mig till honom och sen när hon hade gått så hörde jag hon ropa ”hejdå Alice!” Jättehögt :D vilken människa :D, hon gjorde hela min dag! :-)
Min chaufför sa då ” vem var det Alice?” Och jag bara ” ingen aning” :-) också sa han ” det kändes som att ni hade varit bästa vänner i tio år” :-)
Fantastisk människa! Jag blir så himla varm i hjärtat av sånt här, vi får inte glömma att det finns snälla människor och så fina guldkorn i denna världen också! <3

Innan jag fick åka hem hämtade vi upp en annan person med taxin och då var en från min hemtjänst med den personen. Hon brukar komma till mig ibland men det är tyvärr väldigt sällan och det är tråkigt för vi har så roligt ihop. Så när hon såg mig blev hon jätteglad och sa att det var för länge sedan hon fick komma till mig nu och att hon ska säga till koordinatorerna att hon vill komma till mig snart och så frågade hon hur Frasse mår och så vidare :-) och sen sa hon ”Alice, det är så lyxigt att träffa dig, du har gjort hela min dag” :D Ja vilken dag, de här personerna gjorde hela min dag i måndags! :-) <3

I måndags kväll somnade jag riktigt gott! :-) En superdag!

Nu vill jag bara bli frisk, det känns alltid som att man är sjuk längre än vad man faktiskt är, förmodligen för att det är så himla tråkigt och jobbigt.

Att söka jobb själv

I torsdags slutade jag ju jobbet. Så vad händer nu? Tyvärr inget på agendan än, så jag blir arbetslös igen. Men tack vare min praktik har jag fått nya perspektiv, ideér och funderingar kring arbetslivet som ni kan läsa om i mina tidigare inlägg om jobbet. I förra inlägget nämnde jag ju att vi har pratat en del på jobbet om att gå ut och söka jobb på egen hand och jag tyckte att det lät superkul och spännande. Tyvärr, eller tyvärr kanske man inte ska säga men jag har ju min CP och den kommer ju alltid att komma först i alla lägen, vare sig jag vill eller inte. Men det låter mig inte hindras från att försöka, om man inte ens försöker kan man ju inte vinna. Min chef har hjälpt mig med detta, vi har spanat tillsammans på hur jag kan börja, vad jag kan säga, hur jag kan sälja in mig själv osv. Hon har sagt till exempel att jag kan säga i form av ”okej, som ni kan se så har jag fysiska begränsningar men jag kan det här och det här” osv osv. Jag blev jättesugen på denna idén att försöka söka jobb på egen hand, vad har jag att förlora liksom? Det värsta som kan hända är ju att jag får ett nej och om man inte försöker kan man ju inget vinna som sagt.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så var jag väldigt sugen på att söka jobb på Mio, både kundkontakt och kanske administration och jag älskar inredning och min chef har sagt att jag har ett öga för detaljer, perfekt för mig, får jag lite av varje. Plus att Mio verkar vara en lugn och mysig arbetsplast, så där hade jag gärna viljat jobba. Men som min andra kollega sa att jag kanske ska öva lite först, ta företag där jag kanske inte vill jobba och öva lite på, och det lät väldigt klokt tyckte jag. Så jag bestämde mig för förra helgen att ta ett varv i Knalleland på Jysk och Rusta så jag tog taxin dit för två lördags sedan. Jag gick in då till Rusta och Jysk. Jag ska säga det att jag var väldigt nervös. Jag gick och letade upp personalen, sa mitt namn och att jag är intresserad av en praktikplats men alla sa bara att jag måste prata med cheferna och de jobbar ju inte på helgerna. Och jag kände mig så dum, såklart att man måste prata med de och såklart att de inte jobbar på helger, hahaha, vad tänkte jag med? Men de sa att jag är välkommen på en vardag. Så jag åkte glatt hem och kände mig dum….

Men jag hade iallafall något att berätta för chefen på måndagen, och då kände jag mig stolt och jag hoppats att chefen blev lite imponerad av mig iallafall. I tisdags när jag kom till jobbet på morgonen satt min chef och min kollega och pratade så jag satte mig där också och pratade med de, också kom vi in på jobb osv och då berättade jag för min kollega som inte var där på måndagen vad jag hade gjort i helgen, att jag varit på Jysk och Rusta osv. Också pratade vi lite om det, jag har ju pratat om att jag vill söka jobb på Mio och att jag vill också åka dit osv så vi pratade om det också. Hon sa då att jag kunde få åka till Mio som då om jag ville, på arbetstid, chefen sa också att det gick bra om jag ville, så kunde jag få det som en arbetsuppgift.

Jag var osäker och funderade lite. Sen tog vi frukost vid 9:30 och där pratade vi lite till. Då bestämde jag mig för att åka till Mio och testa, så jag ringde till taxi och de skulle komma och hämta mig klockan 10:45. Så innan det, sorterade jag lite deltagarlistor. Jag var ganska nervös men jag var också taggad. Klockan 11 kom jag in på Mio på Viared, jag gick fram till kassan och sa mitt namn och att jag letar efter en praktikplats. Jag hann tyvärr inte sälja in mig själv utan hon sa direkt att de har redan två praktikanter men att jag kunde kanske få en chans till hösten. Jag frågade då vad en praktikant har för uppgift. Hon sa då att det är mycket packa upp, bära osv och att de inte har något admistrativt, det var lite synd då det blir svårt för mig med det fysiska, så det var tråkigt.

Jag tog ett varv i butiken innan jag gick ut igen, det gick ju fort, och jag hade inte taxi förrän vid 11:50, så då tänkte jag att jag kunde gå till Stema och hälsa på mamma och pappa, lite spontant så, då de också är uppe på Viared. Jag började då gå, och upptäckte att Lager 157 ligger ju på vägen så jag svängde förbi dit och fick prata med butikschefen där. De hade tyvärr inget heller men hon sa faktiskt att de kunde höra av sig om det dyker upp något så de fick mitt namn och telefonnummer, alltid något. Sen fortsatte jag min promenad till Stema, det var en ganska lång promenad men en mycket härlig promenad då det var skönt ute. Till slut kom jag fram, helt svettig och trött men så kul att överraska de, det var så roligt att komma dit utan att någon viste något.

När jag kom in mötte jag mamma det första jag gjorde, hon blev förvånad men glad och sen kom pappa som skulle in på möte så jag fick goa kramar av mina föräldrar, sen kom andra kollegor som jag känner och hejade på mig. Och sen kom Vikkan (mammas jobbarkompis och kompis som vi har umgås med privat). Pappa skulle som sagt in på möte just då men jag och mamma och Vikkan satte oss i soffan och pratade lite, det var mysigt. Sen fick jag se mammas kontor som hon har möblerat om i. Sen klockan 11:50 kom taxin och körde mig till jobbet igen. Det var en rolig spontanvisit. När jag kom till jobbet igen vart det lunch, och min chef och kollegan satt på helspänn och ville höra allt om mitt äventyr så jag berättade om allt, det var roligt. Ja, vilken dag, annorlunda men härlig. 

Avslut på Praktiken

I torsdags hade jag min sista dag på jobbet, eller rättare sagt min sista dag på min praktik. Det var väldigt konstigt att gå till jobbet i torsdags för sista gången och faktiskt sorgligt då jag känner att jag verkligen har installerat mig där nu. Jag älskar den lugna arbetsplatsen och har kommit nära mina kollegor. Det kändes overkligt att jag nu har slutat.
På jobbet i torsdags var det min chef och två kollegor på jobbet, tyvärr var inte hon fjärde kollegan där som jag också har kommit nära vilket var tråkigt, så jag fick inte chansen att säga hejdå till henne.

På morgonen satte jag mig inne hos chefen en stund också pratade vi om lite allt möjligt, hur det kändes osv, det kändes konstigt att det var min sista dag sa jag och det tyckte hon också. Sen under dagen fortsatte jag med att sortera deltagarlistorna och jag hann med många bokstavshögar, ända till H, så det är jag glad för. I början när jag gjorde de tog det typ 100 år innan jag ens kom igenom själva högen och det gjorde jag på en dag (i måndags) denna gången och kunde redan börja gå in i varje hög i tisdags och sortera, det var en go känsla.

Jag hade tagit med mig fika som jag bjöd på på frukosten, det blev go Brioche. Kollegorna blev väldigt glada så det var kul. Men jag tyckte att det var väldigt tråkigt att det var sista frukosten med kollegorna.

Sen vid lunchen bjöd min chef på sushi som hon hade varit och köpt till mig, en annan kollega och till sig själv. Hon har nämligen sagt att innan jag slutar ska hon bjuda mig på något, så det var väldigt snällt, lyxigt och gott. Det var en trevlig sista lunch med de. Sen packade jag och chefen ihop mina hjälpmedel på mitt kontor och jag kramade de två kollegorna som var på kontoret hejdå, det kändes jättekonstigt verkligen. Sen fick chefen en kram också innan jag satte mig i taxin. Det kändes konstigt och overkligt när jag satt i taxin på väg hem att jag inte ska tillbaka på måndag. Men de sa att jag får komma in och ta en kopp te någon gång och det ska jag göra. Jag kommer verkligen att sakna mina kollegor och våra trevliga pratstunder på frukostar och luncher.

Om ni inte har läst mitt senaste inlägg och är nyfikna på hur jag upplevde praktiken så får ni jättegärna läsa inlägget nedanför.

Sista dagen på Praktiken

Idag är det min sista dag på min praktikplats Samordningsförbundet. Nu har jag varit där i fyra månader, egentligen hade jag bara praktikplats i tre månader men jag fick förlängt i en månad. Det känns jättekonstigt verkligen och väldigt tråkigt då jag både har kommit mina kollegor närmare och även funnit min plats på kontoret med till och med ett eget kontor. Dessutom så har jag älskat själva arbetsplatsen, då den är liten med inte så många människor, liten och mysig helt enkelt vilket passar mig perfekt, så jag kommer verkligen att sakna själva miljön, det var synd att de inte hade några arbetsuppgifter för att anställa mig.

Det som har varit roligt med detta jobbet är att det har varit väldigt varierande och utmanande, och jag ville ju både ha utmaning och variation, även om jobbet kanske är lite väl utmanande. Jag har fått göra massvis utan olika saker, vilket varit roligt. Jag har inte alltid förstått vad jag ska göra, speciellt i början, men det blev bättre med tiden, Jag har ju skrivit en del här på bloggen om arbetet och om vad jag har gjort osv och jag har ju sorterat mycket deltagarlistor och det har varit väldigt roligt. Men i början tog det typ 150 år hahaha, men chefen hjälpte mig sedan med ett enklare system och sen dess har det gått lättare. Denna veckan, min sista vecka har jag hållt på med en ny hög och i måndags gjorde jag klart första sorteringen på en dag, och det var en tjock hög, det har aldrig hänt innan att jag gjort färdigt det på en dag så nu har jag fått in snitsen, vilket känns bra. I tisdags gick jag in i varje bokstavshög och sorterade de i bokstavsordning och det ska jag även göra idag på min sista dag. Jag kommer inte att hinna färdigt men jag har hjälpt min kollega på vägen med den högen iallafall.

Under praktiken har jag även gått en kurs som heter ACT som jag också har berättat om här på bloggen. Jag har till och med fått gå den kursen ensam med kollegan som undervisar, vilket varit lyxigt. Det har varit mycket intressant att gå ACT och det har varit lärorikt.

Det var lite jobbigt i början av praktiken, eller väldigt jobbigt faktiskt, då de inte kände mig och jag förstod inte riktigt vad jobbet gick ut på, det blev inte så konkret som jag måste ha. De förstod inte mina behov riktigt, vilket var jobbigt, men ju mer jag var där och ju bättre vi lärde känna varandra ju mer började jag trivas och nu trivs jag som fisken i vattnet, och då är det extra tråkigt att behöva sluta. Jag har ju jobbat 9-13 måndag till torsdag, och det har verkligen passat mig helt perfekt. Jag har inte börjat jättetidigt, så jag har kunnat tagit lugna mornar eller till och med hunnit träna innan jobbet, och fått ihop två träningspass i veckan innan jobbet, vilket har varit en underbar start på mornarna. Sen har jag ändå kommit hem tidigt och inte varit helt slut efter jobbet som jag var när jag jobbade 08-13:30 på Erikshjälpen. Också har jag fått mina lediga fredagar som har varit välbehövliga, det är verkligen helt perfekta tider för mig.

Även om det är fyra timmar så är det tyvärr inte riktigt 50%, dels för att jag har varit ledig på fredagar och för att lunchen har ingått i mina arbetstider. Detta tänker jag en del på, då jag känner egentligen att detta är mitt max om jag ska orka ha en fritid också, och det är ju inte riktigt 50% och Försäkringskassan är ju stenhård på procenten, antingen 25%, 50%, 75% eller 100% vilket är lite synd, 40% hade till exempel passat mig jättebra tror jag. Jag har verkligen uppskattat att min lunch har räknats in i mina arbetstider och känner att den behöver även göra det på nästa arbetsplats även om den inte ska det. Men mitt argument är att min lunchrast är inte rast för mig, det är också en arbetsuppgift för mig kan man säga då luncherna också tar energi för mig, dels att göra ordning och värma maten, äta och samtidigt vara social, det tar jättemycket energi. Så det är ju inte så att jag vilar på mina luncher.

Jag och min chef har pratat mycket framtida jobb här det sista som jag har nämt, vi har diskuterat detta på frukostar, luncher och det har även varit delar av mina arbetsuppgifter det senaste när de inte har haft andra jobb till mig. Även en till kollega har varit med i många av dessa samtal. De har pressat mig mycket, ställt kluriga frågor, men det har varit bra, väldigt bra, för då har jag verkligen fått fundera – vad vill jag göra egentligen? Vad kan jag? För jag vet egentligen inte vad jag vill, jag har ju varit inne mycket på administration, men som min chef säger, vad menar jag när jag säger admistration? Det är ju så brett, och det har väll jag inte heller vetat riktigt. Vi har även tänkt utanför boxen, att jag kanske inte ska enbart sitta vid en dator då jag är såpass social osv, jag kanske ska ut, jobba med människor, förmedla saker osv. Min chef har verkligen försökt få en bild av mig, av mig som person och inom arbetslivet, hon har verkligen öppnat dörrar hos mig. Nu ser hon verkligen mig och vilka kvaliteer jag har och vad jag är bra på, som inte ens jag visste om. Hon säger ”men Alice, du är ju superbra på detta” och jag bara ”jaha!” Hahaha.

Hon säger att det är mycket mer i mig än att bara sitta vid en dator dagarna i ända, hon ser att jag t.ex är bra på att förmedla saker, planering osv, det är svårt att förklara här men mycket finns där inne än att bara sitta vid en skärm som hon menar på. Men hon ser så mycket mer än en tjej med fysiska hinder som bara kan sitta vid en dator och hon har utforskat det och hjälpt mig att öppna mina vyer också, vilket jag är oerhört tacksam för.

Under de här fyra månaderna har jag utvecklats i mitt sätt att tänka när det gäller jobb, tack vare henne, andra kollegor och våra kloka tankar och reflektioner. Hon vill verkligen att jag ska hitta det perfekta jobbet för mig och något som jag brinner för och hon säger verkligen att det där jobbet finns och att jag kan hitta det trots min CP för jag kan så himla mycket, mer än vad jag förstår, vilket gör mig så glad när hon säger så, hon ser potential, mer än vad jag själv gör. Våra samtal har fått tankarna att snurra och öppnat mycket möjligheter för mig. Under mina fyra månader på Samordnbingsförbundet har jag lärt mig massor om mig själv och verkligen öppnat mitt sinne. Jag är tacksam över att jag har haft en sån himla engagerad chef som hjälpt mig och verkligen vill att jag ska hitta det rätta jobbet för mig.

De senaste dagarna egentligen har vi pratat om att söka jobb på egen hand, jag har ju hjälp av SIUS på Arbetsförmedlingen men att jag också kan vara drivande så vi diskuterade det på frukosten förra veckan att jag kan ju testa att gå runt och bara sälja in mig själv osv osv. Vi har pratat om att t.ex jobba på daglig verksamhet, på äldreboende osv, där det kanske både finns administration och det där sociala. Eller varför inte jobba på Mio som min chef sa, de har säkert admistarativa uppgifter men jag som gillar inredning, piffa och ordna också, kan jag få båda delarna och kanske ha lite kundkontakt också, det gick ju jag igång på. Så vi pratade då om att jag kunde åka dit och sälja in mig själv, kolla läget liksom och fråga. Vad väntar jag på liksom? Den idén gick jag igång på. Så jag tog saker i egna händer! Men mer om det i nästa inlägg! :)

Idag är det som sagt min sista dag och igår hade vi ett avslutande samtal, jag, min chef och min SIUS på jobbet, jag tror att vi satt och pratade i en och en halv timme. Vi sammanfattade min praktik, knöt ihop säcken och blickade framåt. Som sagt så är min chef väldigt bra och vi tillsammans berättade om allt som vi har diskuterat osv. Som sagt, mycket nya tankar som har dykt upp i mig det senaste, superkul och spännande men jag har också känt mig lite yr i huvudet av allt, hahaha, mycket tankar och funderingar, men kul är det.

Denna praktiken har inte bara varit en praktik utan även en jättenyttig period för mig som fått igång mitt tänkande kring framtida jobb och gett mig nya insikter, möjligheter och perspektiv. Jag är så tacksam över att min chef ser så mycket möjligheter hos mig och inte bara mina fysiska begränsningar. Hon sa även det igår på mötet att jag även är en fantastisk kollega att ha på kontoret, som sprider så mycket glädje och att jag är oerhört socialt och att vi har haft många intressanta samtal och diskussioner på frukostar och luncher. Men framför allt att jag är en tjej med en otroligt härlig humor och tillför något enormt på arbetsplatsen. Det var sååå fint att höra, och jag blev så glad!

Det känns jättekonstigt att jag slutar där idag, och tråkigt. Det känns även konstigt att inte ha något jobb att gå till på måndag. Men som sagt en mycket rolig och lärorik praktik, men jag kommer framför allt att sakna mina kollegor, det kommer kännas tomt utan våra diskussioner runt frukost- och lunchbordet ett tag framöver nu.

Besök hos Fysioterapeut

Ni kanske kommer ihåg att jag har haft så himla ont i nacken, skulderblad och axlar, detta var i somras och i början på hösten. Jag hade verkligen jätteont och det bara molade i ryggen och nacken. Men det var allra värst på morgonen när jag vaknade och när jag skulle upp ur sängen. Därför var min fysioterapeut och min arbetsterapeut hemma hos mig i augusti för att se hur jag tar mig upp ur sängen och ge mig tips och råd.

Nu har det gått över till och med och det var längesedan som jag hade ont i nacken och skulderbladen vilket jag är oerhört tacksam för. Min fysioterapeut ville följa upp mina spänningar med mig och speciellt på nacken och skulderbladen just för mina problem där. Då hon har varit sjukskriven i två, tre månader så fick jag inte någon tid förrän nu i januari. Men det gick ju bra och speciellt nu när jag inte har känt några ytterligare problem.

Men i onsdags var jag där efter jobbet klockan 15, då hade jag äntligen min tid. Hon kände då på min rygg, axlar och skulderbladen, både när jag satt och låg ner på britsen. Tyvärr hade jag ont just då, så typiskt, jag hade nog legat konstigt på natten till onsdag så det var väldigt spänt sa hon, det var ömt och gjorde ont. Vi provade då lite övningar som jag kan göra själv i liggande och sittande. Vilka som känns bra, vilka som gör ont osv. Men eftersom att jag har annan problematik i kroppen :) så kan jag inte göra alla övningar som är bra för nacken och skulderbladen pågrund av balansen, att det gör ont på andra delar av kroppen eller att jag helt enkelt inte kan göra de, så därför får min fysioterapeut tänka till extra mycket också får vi testa oss fram.

Men tillslut fick vi fram två övningar som jag kan göra själv hemma väldigt enkelt genom att ligga raklång på sängen. Den ena heter ”dubbelhakan” som innebär att man drar in hakan mot bröstet, detta ska jag göra i ca 5-10 sekunder. Sen den andra övningen som jag ska göra heter ”Liggande rotation i nacke”, då ska jag ligga på rygg med avslappnade armar och rotera huvudet sida till sida. 10 gånger åt varje håll. Dessa övningar känns bra och lagom känner jag, och dessutom bra övningar som jag kan göra på egen hand. Jag ska till henne igen i mars för uppföljning av smärtan/stelheten och övningarna.

Sen pratade vi lite om min handled eftersom att jag fick så himla ont i den i julas. Det gjorde så ont att jag knappt kunde använda handen visa dagar och det gick upp i axeln och armen. Jag sökte ingen vård då men jag ville ha inflammationsdämpande eftersom att jag misstänkte en inflammation men jag behöver kolla upp om jag kan ta inflammationsdämpande tillsammans med min medicin. Jag frågade Habiliteringen detta på 1177 genom ett meddelande i december då det var som värst men de svarade inte på det och sen gick det över i armen/handen, jag har ju fortfarande problem men det var inte lika extremt då. Jag tyckte att det var konstigt att det bara gick över och det tyckte min fysioterapeut också men Ipren är ju lite inflammationsdämpande så det kanske hjälpte då eftersom att jag åt det när det blev för ont.
Men hon sa att hon ska ta kontakt med deras läkare och fråga om inflammationsdämpande går att ta tillsammans med min medicin för isåfall kan jag ha inflammationsdämpande medicin hemma och ta vid behov.

Så det bestod min onsdagseftermiddag av.

Ingen Läkarkontakt

Förra måndagen var jag hos min kurator på Habiliteringen. Där diskuterar vi mycket kring min CP-skada, ansökningar, läkarintyg, saker som ska göras gällande min cp-skada osv osv. Jag är så glad över att jag har min kurator och mitt team på Habiliteringen. Jag hade aldrig klarat ett liv med CP utan de! :)

Jag har ju aktivitetsersättning på 50% (den delen som jag inte kan jobba) och det intyget går ut nu till sommaren. Min kontakt på Försäkringskassan var snabb och meddelande det till mig redan nu i december då vi i mars måste påbörja ansökningen då den ska vara inne innan juni eller vad det var, innan sommaren iallafall. Så vi slipper stressa med allt som ska in till dess. Det är då min kurator och de på Habiliteringen som hjälper mig med detta men jag måste även ha ett läkarintyg och eftersom att det inte finns någon läkare på vuxenhabiliteringen så måste jag gå till en vanlig läkare på vårdcentralen och det tycker jag ärligt talat är så sjuk. En läkare på vårdcentralen har ingen koll på min cp-skada överhuvudtaget. För förra våren behövde jag ett läkarintyg och då bokade jag in mig på ett läkarbesök på vårdcentralen, det gick inte så bra. Jag fick sitta bredvid läkaren och bokstavligen säga till honom vad han skulle skriva i det där intyget. Jag vet ju vad jag har för bekymmer men jag kan inte beskriva allt och definitivt inte på ett korrekt läkarsätt, så ja det intyget blev väll lite halvbra, inte alls utförligt som det ska vara. Så denna gången ska antingen min kurator eller min arbetsterapeut på Habiliteringen följa med mig på det läkarbesöket vilket känns bra. Men innan det läkarbesöket måste vi ha ett möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan för att diskutera min arbetsförmåga om vi ska veta vad vi ska skriva i intyget. Jag känner att 50% räcker gott och väl för mig, det är liksom mitt max så det är det som jag ska ansöka om igen.

Men återigen, om vi ska prata om det här, så är det så sjukt att det inte finns någon läkare på vuxenhabiliteringen. När jag var barn hade jag en superbra läkarkontakt på habiliteringen som mina föräldrar kunde fråga allt om. Men sen när man blir 18 flyttas man över till vuxenhabiliteringen och därmed försvinner läkarkontakten. När man är vuxen förväntas man att ta mer ansvar även i vården. Så nu kan jag inte bara få hjälp inom Habiliteringen utan nu är den vanliga vårdcentralen inblandad också som inte kan någonting om min diagnos. Plus att om jag får ont någonstans, får problem med kroppen eller har allmänt frågor så vet jag liksom inte var jag ska vända mig. Jag diskuterade detta med min kurator och hon sa ”japp, det är så det är”, och jag kände verkligen hur irritationen växte i mig och hon förstår det, hon förstår att det är krångligt, det tycker även de på habiliteringen. För antingen så är det deras ansvar att hjälpa mig eller den vanliga vårdcentralen, men hur ska man veta det då? Men hon sa att jag alltid kan höra av mig till de om jag har någon fråga så säger de om det är någon fråga om som tillhör de eller om jag ska vända mig till vårdcentralen. Hör ni hur sjukt det låter? Eller är det bara jag? Och som sagt så tycker även de på Habiliteringen att detta är krångligt.
Men jag tänker också om jag har någon allmän fråga kring min cp-skada till exempel, vem ska jag vända mig till då? Och jag skulle vilja ha en läkarkontakt typ en gång i halvåret eller ännu oftare så man kan samla på sig lite allmänna frågor eller funderingar som man har och går igenom kroppen, en allmän koll liksom, både fysiskt och mentalt. Jag har ju CPU mätningarna som jag går på vartannat år, och det är väl lite allmän check där då man också får svara på lite allmänna frågor osv, men jag känner att det är väldigt lite när man har en diagnos och kanske har mycket frågor och funderingar som man vill få svar på.
Jag förstår ju att man kanske också har en sån regelbunden läkarkontakt när man är mindre då man fortfarande växer osv, nu förändras man inte lika mycket i vuxenålder men jag hoppas att ni förstår vad jag menar och känner.

Känns så sjukt att säga att man har en cp-skada men ingen regelbunden läkarkontakt som känner till mig och min skada.

Kloka Arbetsreflektioner

Det känns så konstigt att det bara har gått typ två veckor på 2025, i tisdags var det exakt två veckor sedan nyårsafton, det känns som att nyår var jättelängesedan. Undra varför det känns så? Tiden brukar ju gå fort, men jag tycker att det är en go känsla ändå.
Denna veckan har varit bättre än förra, jag har mått bättre då jag fick prata av mig förra torsdagen.
Min vecka har bestått av jobb, träning och bad. Första badet på fyra veckor, det var väldigt härligt att komma ner i det varma vattnet och bada med mormor igen.
Veckan har också bestått av mycket Frassegos såklart.

I måndags skulle jag redan börja klockan 08 då jag skulle följa med min chef på ett möte på Jobb Borås. Jag orkade inte hålla på med hemtjänsten så jag avbokade den och löste morgonen själv utan de. Det är mycket energikrävande och jag måste gå upp extra tidigt, men oj, vilken go känsla det är att fixa en morgon själv. Det är verkligen självständighet för mig.
Jag kom lite tidigt till jobbet så jag fick vänta lite innan vi skulle gå. Vid 08:15 gick chefen och jag rätt över gatan till Jobb Borås och hade möte där till klockan 10. Det var intressant att sitta med och lyssna och jag tycker att det är så roligt att jag får göra så mycket olika saker inom jobbet.

Efter mötet och frukosten på jobbet fortsatte jag att sorterade deltagarlistorna. Det där sorteringsarbetet ni vet som jag har hållt på med ett tag nu, det var en himla hög. Men i måndags blev jag äntligen klar med den stora högen, men lite tråkigt är det faktiskt då det ändå varit roligt att sortera.

På eftermiddagen när jag hade kommit hem åkte jag till min kurator på Habiliteringen och pratade om ansökningar, aktivitetsersättningar, läkartider osv.

I tisdags var vi alla kollegor på jobbet vilket var kul. Jag fick en skrivuppgift av chefen och det var att jag skulle skriva vad jag skulle kunna bidra med på en arbetsplats, vad jag behöver för anpassningar (både mentala och fysiska) för att kunna utföra arbetsuppgifter osv och om mina utmaningar och styrkor, det var ganska svårt men jag gjorde så gott jag kunde. När det inte finns några sorteringsarbeten eller något annat jobbrelaterat som jag kan bidra med så får jag uppgifter att jobba på mitt eget jobbsökande och min jobbkarriär, vilket är väldigt bra och min chef är väldigt mån om att jag ska hitta det jobb som passar mig bäst vilket är väldigt fint samt att jag ska uttrycka mig i vad jag känner och vad jag behöver på en arbetsplats osv.

Innan jag gick hem fick jag en ny uppgift om att skriva mina upplevelser kring att göra JobbMatch, som jag fick göra när jag hade kommit till Samordningsförbundet. Jag fick reflektera lite kring hur det var att göra testet samt vad jag tar med mig. Sen efter lunch åkte jag till badet också badade jag och mormor, det var så mysigt och härligt att träna i vattnet igen. 

Onsdagen började på gymmet, underbar start på dagen! Sen åkte jag hem och duschade och åt frukost. I onsdags var det bara jag och chefen på jobbet. På morgonen gjorde jag färdigt Jobb Match uppgiften som jag påbörjade i tisdags. Efter frukost fick jag en ny uppgift och då fick jag jobbkort med olika saker på som jag skulle associera till ett yrke. De här korten skulle jag då först dela in i två högar, med mina positiva och negativa känslor, vad jag tycker är roligt att göra och vad korten skapar för känslor hos mig osv och sen berätta för chefen om de positiva korten och om hur jag tolkar de och känner för de. Sen skulle jag dela in de i fysiska, mentala och sittastillade arbeten och när jag hade gjort det fick jag i uppgift att ta någon av dessa tre högar, öppna ett skrivdokument och titta på varje kort och associera de till ett yrke och reflektera, det var rätt svårt men jag försökte. Jag blev färdig med korthögen ”mentalt”. Min chef skulle iväg på ett möte i onsdags vid 12:15 så vi tog tidig lunch och eftersom att jag inte får vara själv på kontoret fick jag åka hem redan 12:20, men jag fick ta med mig en utav korthögarna hem och skrev klart den högen väl hemma som jag mailade till chefen sedan. När jag hade slutat lyssnade jag på bok och tittade på TV.

I torsdags blev det även då gymmet på morgonen, det var härligt. Jag försöker ju få till två träningspass i veckan plus bad på tisdagar. På jobbet i torsdags fortsatte jag med jobbkorten och skriva, reflektera och associera. Jag tyckte fortfarande att det var lite svårt men efter frukost diskuterade jag och chefen ett kort och då förstod jag precis vad hon menade så då lossnade det och jag gjorde samma sak med resten av korten och då gick det så mycket lättare. Då viste jag precis vad jag skulle göra/skriva vilket kändes skönt. Jag skrev om vad jag skulle kunna bidra med och göra i just det arbetsområdet vilket var väldigt roligt att tänka på, fundera på och reflektera kring samt ”tänka utanför boxen”. Efter lunch visade jag min chef vad jag hade skrivit och hon sa ”ja, jättebra, nu har du fattat poängen” vilket jag kände också vilket var så skönt, då sa jag till henne ”bra, då kan jag sova gott i helgen” :). Sen åkte jag hem glad och nöjd och tog helg.  Innan jag åkte hem tog jag en sväng på stan och köpte en födelsedagspresent, det var skönt att få det gjort innan jag åkte hem och tog helg. När jag kom hem la jag mig i sängen och tittade på serier och Frasse tyckte att det var så mysigt att jag äntligen hade kommit hem och låg på mig hela eftermiddagen som han brukar göra när jag kommer hem efter jobbet och ligga så ända till kvällen! :)

2025 Första Dagar

De första dagarna på 2025 har varit en blandat kompott kan man säga. Jag hade verkligen långhelg förra veckan då jag var både ledig på fredagen och i måndags då det var trettondagen, men gud så skönt det var. Men tyvärr så hade jag ingen bra trettondag, jag kände mig så ledsen och bara allmänt jobbigt, mycket tankar och känslor. Jag gick upp ungefär vid halv åtta då hemtjänsten skulle komma till mig vid åtta. Jag behöll mitt besök på morgonen för jag tänkte att det är skönt att komma upp fast man är ledig. Det var väldigt härligt för då kändes dagen extra lång och det kändes som jag hade varit ledig jättelänge, det var en go känsla. Det var snökaos ute dessutom så det var så mysigt att bara vara hemma och ha det gott. Fast som sagt så var jag väldigt ledsen i måndags så det var en jobbig dag, jag önskar att jag kunde säga att det var en härlig dag men det var det tyvärr inte. Jag ringde mamma så hon kom också fick jag prata ut och få hennes kramar, det var väldigt skönt och sen mådde jag bättre.

I tisdags mådde jag mycket bättre, vilket var skönt, tänk vad mycket det kan göra att bara prata med någon, med sin mamma till exempel som jag har turen att ha vid min sida. I tisdags började allvaret på riktigt, då var det jobb som gällde. Jag tyckte att det var väldigt skönt att komma till jobbet, prata med sina kollegor och tänka på annat. Men innan jobbet körde jag årets första pass på gymmet, det var också väldigt härligt. I tisdags fick jag fortsatta med att sortera deltagarlistor och efter frukost fick jag en annan uppgift och det var att skriva ner mina tankar och reflektera lite kring ACT kursen som jag har gått och hur jag tyckte att det var att gå den, det var kul att reflektera lite kring den. Min chef tyckte till och med att den reflektionen jag gjorde var så bra att hon ville lägga ut den på hemsidan för att visa ett personligt exempel, så det var verkligen kul.

I onsdags blev det även då ett härligt gympass på morgonen. I onsdags fick jag en till uppgift på jobbet och det var att jag skulle skriva en reflektion kring min tid på Samordningsförbundet, positiva och negativa aspekter, både socialt och fysiskt. Det var svårt men till slut fick jag fram något bra kände jag. Åh, nu kommer det bästa, vet ni vad jag fick göra efter frukost? Jag fick flytta in till ett kontor, mitt alldeles egna kontor. Jag har suttit ute i rummet förut eller vad man ska säga men ni vet ju att jag har berättat att en kollega har slutat och i det minsta kontoret så satt två personer men de har flyttat in i det kontoret där hon som slutade satt för att det är mycket större därinne och de är två personer som sagt så då fick jag jag ta det lilla kontoret. Och jag blev så glad för det. Jag håller ju på att sortera som sagt men emellanåt skriver jag också så nu har jag två skrivbord på mitt kontor. Så på det ena skrivbordet har jag min dator där jag skriver arbetsuppgifter med mina hjälpmedel och på det andra skrivbordet är deltagarlistorna där jag sorterar så då slipper jag montera ner mina saker vid dator varje gång jag ska sortera, nu är det bara att vända sig om oavsett vad jag ska göra, vilket är väldigt smidigt och bra och det är bara mitt kontor så ingen rör mina saker. Men framför allt så känns det stort att ha ett eget kontor, det känns vuxet och lyxigt.

Efter lunch åkte jag hem. Det var ju tisdag och baddag, men badet börjar inte förrän på denna tisdag den 13:de så jag åkte hem och lyssnade på bok i soffan. Sen lyssnade jag på musik, vek tvätt och tittade på TV4 Nyårskarameller. Det var en lugn och skön eftermiddag.

I torsdags skulle jag till min samtalskontakt igen i stan. Vi har inte träffats på fem veckor nu då det varit jul och nyår osv. Det skulle bli så skönt att prata med henne då jag som sagt varit väldigt ledsen och behövt lufta tankar och känslor, jag har ju mamma men jag behövde lufta mer saker som jag inte kan med mamma, så jag är så glad över att jag har henne. Det skulle bli väldigt skönt.
Men jag skulle inte dit förrän vid 15 i torsdags, så då frågade chefen om jag fick börja senare och jobba längre istället så att jag slapp åka hem emellan, jag kände att det var onödigt. Jag började därför jobba klockan 10:30 i torsdags, vilket var skönt. Men jag avbokade faktiskt hemtjänsten för jag orkade inte hålla på och ändra tiden på den. Jag klarar ju ändå en morgon hit och dit själv även om det tar mycket på krafterna.
Jag sov till åtta, det var väldigt väldigt skönt. Jag gick upp och duscha och fixade frukost och fixade ordning mig. Men jag jag gillar faktiskt att inte ha någon hemtjänst på morgonen ibland för jag gillar känslan att jag kan faktiskt klara en morgon själv, det är verkligen en självständighets känsla som är go i kroppen.

Dagen i torsdags på jobbet gick bra. Torsdag är ju alltid 🟰 fredag för mig då jag är ledig på fredagar och jag älskar verkligen att avsluta min vecka hos samtalskontakten och sen när man kommer hem är det helg och förhoppningsvis känns det skönt i hjärtat när man har fått ur sig mycket och pratat om känsliga och jobbiga saker. Det blev ett jobbigt och känslosamt samtal i torsdags och jag blev ledsen vilket jag sällan blir hos henne, men det var så skönt att prata om allt som jag har gått och burit på. Sen mådde jag ännu lite bättre, eller mycket bättre skulle jag vilja säga.

I fredags blev det en chilldag med bok, TV och vila tillsammans med Frasse. Vid 16 tiden kom mamma och hämtade mig då vi i fredags skulle på basket då jag hade fått gratis biljetter av Veteranpoolen (de som städar hos mig) Men först åkte vi och köpte en ny tvättkorg till mig på Jysk. Jag har ju nyligen köpt en ny tvättkorg men den var alldeles för liten kände jag då jag fick typ tvätta varje vecka, och det orkade jag inte med, så nu har jag en större. Sen åkte vi till Young Thai och åt middag innan vi gick på basketen. Det var så roligt, det var längesedan som jag gick på basket nu och sån mysig kväll med mamma. Borås basket vann också vilket var extra kul.

När man tittar bort en sekund vid frukosten i fredags, hahaha! :)

Igår, lördags, blev det en chill dag vilket var skönt och idag, söndag, ska vi fira mamma som fyllde år igår. Det är så härligt att vara hemma nu då mamma och Elliot hjälpte mig ut med julen förra söndagen och jag älskar ju julsakerna, det är ju så mysigt. Men oj vad skönt det var ändå att få ner allt, det blev så fräscht och kändes som ett nytt hem, det tyckte jag även förra året kommer jag ihåg, men vintermyset är fortfarande kvar! :)

En jobbig start på veckan men som slutade mycket bättre.

2025 är Här

Nu ligger 2024 bakom oss och vi blickar framåt mot 2025, vad händer då tro? Ett helt nytt år ligger framför oss med nya förväntningar och förhoppningar, ett oskrivet blad. Mitt 2024 var väldigt händelserikt, inte minst sagt när det gällde boksläpp och allt vad som gällde boken och vilka fantastiska följder som blev av det. Men det hände även mycket under 2024 kring allt möjligt. Jag är så otroligt glad och kärleksfylld över all uppmärksamhet kring boken som jag fick och egentligen över allt under 2024. Även om det bara har varit så kul och spännande med alla upplevelser så hoppas jag att 2025 blir ett lite lugnare år, där jag kan mer fokusera på mig själv, att må bra, umgås med människorna i mitt liv, ta hand om Frasse osv.

Under 2025 hoppas jag på att jag skaffar mig ett jobb, ett ”riktigt” jobb. Nu har jag fått min praktik på Samordningsförbundet förlängd till den 31 januari, sen får vi se igen vad som händer. Men jag hoppas på ett jobb där jag har chans till en långtidsanställning. Ett jobb där jag trivs med både arbetsuppgifter och kollegor. Ett jobb där jag känner att jag kan bidra med något, där jag känner meningsfullhet osv. Det är rätt svårt det där med jobb för mig, dels för att jag inte har någon direkt utbildning och dels för att jag är begränsad i vad jag kan göra med tanke på min CP. Så är det svårt för någon som inte har en CP-.skada att ta hänsyn till när de söker jobb som det tyvärr är idag så är det ju ännu svårare för mig tyvärr, men jag ska inte deppa ihop för det utan fortsätta att ha hoppet uppe om att hitta det där jobbet någon dag som utmanar mig lagom mycket och som jag har glädje och finner nytta i. Det behöver absolut inte vara drömjobbet eller det perfekta jobbet för mig utan mitt mål är att hitta ett meningsfullt arbete att gå till varje dag, helst som jag har det nu, att jag jobbar måndag till torsdag några timmar per dag och är ledig fredagar, det är helt perfekt för mig.

Till våren ser jag fram emot att bygga om min altan så att Frasse kan vara på den tillsammans med mig, tänk vad mysigt, kan jag ha öppet altandörren också kan han springa ut och in så mycket han vill och jag kan vara trygg med att han inte smiter. Det behövs därför byggas någon form av kattnät, jag vet dock inte hur det ska gå till då balkongen ovanför mig tyvärr inte är centrerad, men jag ska ta hit någon snickare som får kolla på det och hoppas på att de kan lösa något helt enkelt. Men det som jag ser mest framemot är att lägga trägolv på min altan, det har jag funderat länge på att göra och det ska jag verkligen göra nu framåt våren när jag ändå gör altanen kattsäker, det kommer att bli sååå bra och så mysigt, det kommer bli som en helt annan altan tror jag.

Nu, den närmaste tiden ska jag även fixa ordning min hall hade jag tänkt. Jag ska måla väggen och sätta upp krokar eller rättare sagt de runda knopparna som jag fick i julklapp och även sätta dit någon tavla, det ser jag fram emot jättemycket, då jag tycker att min hall inte pratar samma språk som resten av mitt hem. Hallen är viktig, det är det första man möts av när man kommer hem.

Under året hoppas jag även på att jag är flitig med min träning och håller igång med den, och även badet med mormor. Jag siktar fortfarande på två gympass i veckan plus bad på tisdagar. Sen ska jag såklart fortsätta med min älskade massage som är så viktig för mig, både kroppsmässigt men också mentalt och för min återhämtning.
Jag tänker också att jag ska komma igång med yogan på allvar, jag testade ju det här på Friskis och Svettis i höstas och älskade det men inte riktigt fått till det ändå så det ska jag bli bättre på i år tänker jag, det är också bra avslappning och återhämtning. Det är också perfekt tid, fredagar klockan 15:30.

Sen hoppas jag att jag får fortsätta att gå och prata med min samtalskontakt nere i stan under hela året, då jag verkligen behöver det känner jag. Jag är i behov av att få lufta mina tankar och känslor oss henne och de samtalen är så viktiga för mig.

Sen vill jag självklart fortsätta blogga och instagrama för fullt för att fortsätta visa upp hur en vardag med CP kan se ut samt fortsätta att spräcka fördomar och sprida kunskap.

Jag hoppas på ett glädjefyllt och kärleksfullt 2025! Vad hoppas ni på detta år?

Jag önskar er alla ett fint 2025!

Nyår med hela Familjen

Hoppas att alla hade en fin nyårsafton, i detta inlägget tänkte jag berätta om min nyår. I år skulle jag spendera den med mamma och Elliot. När det gäller nyår är det inte samma sak som jul, att jag firar vartannat år med pappa och varannat år med mamma. Jul känns mer som en högtid där man är med familjen medans nyår är mer ett firande där de man är med kan variera år efter år. För två år sedan var jag, mamma och Elliot och bodde på hotell Post i Göteborg och det skulle vi även göra detta året, fast på hotell Rubinen, det skulle bli mysigt och skoj.

Frasse skulle vara oss mammas kompis Viktoria, han har aldrig varit hos henne och typ bara träffat henne en gång så jag tänkte kanske att det hade varit bra om jag hade åkt med Frasse dit i december och hängt där en stund så Frasse hade kunnat känna in stället och häng både med Viktoria och mig innan jag bara lämnar honom där. Men ni vet ju hur det är, december går ju så fort och det hans inte med, men jag tänkte att det skulle gå bra ändå. Frasse är ju en sån trygg kille och inga problem med nytt folk, så jag var inte så orolig. Det kanske mest bara skulle vara för min skull, hihi.

Vid 12 tiden kom mamma och Elliot och hämtade mig och Frasse också åkte vi till Viktoria. Där stannade vi en stund innan vi lämnade Frasse. Sen åkte vi till Göteborg och hotell Rubinen. Egentligen skulle vi ta bussen men det fick bli bilen ändå då vi räknade ut att det skulle bli smidigare trots allt plus att det var så snöigt ute.

Hotell Rubinen var ett mysigt hotell på Avenyn och vi fick ett ganska stort och härligt rum på den lugnaste avdelningen på hotellet. Rummet var mycket större än det vi bodde på på Post för 2 år sedan.

Vi började med lite ost-och och chark och bubbel på hotellrummet och chillade lite innan vi gjorde iordning oss. Jag hade fixat mini ost-och charken och mamma hade fixat bubblet. Jag tycker att det är så mysigt att börja lite så innan på hotellrummet med lite ost och bubbel.

Kvart över sex hade vi bordet, som tur var låg det på Avenyn också så det tog max 5 minuter dit. Så vi chillade på rummet ett tag, åt lite gott och gjorde iordning oss innan vi gick till restaurang Joy Farellies där vi skulle äta, vi åt där för två år sedan också. Maten var supergod även detta år, jag tog en pizza med serranoskinka och pesto. Sen gick vi tillbaka till hotellrummet, tyvärr så spöregnade det och blåste så mycket under hela eftermiddagen och kvällen så det var inte alls roligt. Rätt konstigt att det kan skilja så mycket mellan Göteborg och Borås. Snökaos hemma och regn och blåst i Göteborg.

När vi kom tillbaka till hotellet ville Elliot spela Bingolotto, rolig 10 åring som vill spela Bingolotto men så var det och han spelade faktiskt och var väldigt engagerad! :) Medans Elliot spelade Bingolotto gick jag och mamma upp till takbaren på hotellet och tog varsin drink.

Klockan 23 ringde pappa mamma och frågade om vi ville komma till de då de var hemma. De firade med deras vänner Aron och Anastasia, mamma känner även de då Aron jobbar med både mamma och pappa. Vi sa ja, och tog på oss och gick till pappa, det tog bara sju minuter typ. Det blev väldigt spontant då vi inte ens hade tänkt den tanken att fira med de. Så underbart att det kan bli så med skilda föräldrar tycker jag!

Jag och mamma höll nästan på att somna där på hotellrummet så det kanske var bra att vi gick dit för där var det party! :-)

Vi fick varsin drink och satte oss vid baren. Det var så roligt och det blev skratt, skoj och tokigheter. Då var ju klockan efter 23 så rätt sent så vi drack våra drinkar och satt och snackade, väntade in tolvslaget. Vi tänkte stanna i lägenheten vid tolvslag men grabbarna ville till Götaplatsen där det var bästa platsen för raketer och då var klockan 23:45 så det blev rätt stressigt. Pappa väntade inte på de andra utan tog mig i handen också sprang vi till Götaplatsen, herregud vad vi sprang. Tillslut kom vi fram, och klockan slog 00:00, det var fullt med folk och vi klämde oss fram verkligen fram så tillslut stod vi längst fram vid Poseidon och tittade på alla vackra fyrverkerier tillsammans, det var verkligen en magisk stund med pappa där och vi hade de bästa platserna. Vi stod där rätt länge och njöt av stunden. Dock lite tråkigt att vi tappade bort de andra längst vägen och att vi inte fick fira in tolvslaget tillsammans men jag är ändå glad för att jag fick fira in tolvslaget med pappa och stå där och se alla vackra raketer på så nära håll, det tog liksom aldrig slut, det var en magisk stund.

Sen letade vi upp de andra som stod lite längre bort och kramade de Gott Nytt År och jag och pappa fick lite bubbel. Sen gick vi hem till pappa och Jenny en liten stund till och satt och tjatade innan mamma, Elliot och jag gick tillbaka till hotellet. Då var klockan runt halv två så det blev rätt sent.
Men vilken nyårsafton det blev, en underbar sådan med verkligen spontan besök hos pappa och familjen på kvällen, det hade man ingen aning om när man vaknade på morgonen! Men så kul och så tyckte jag att det var så underbart att få spendera en nyårsafton tillsammans med båda mina underbara föräldrar (det har inte hänt på 20 år då de var ihop, men det kommer ju inte jag ihåg). Det var så fint för mig att få spendera årets sista timmar med båda mina föräldrar och hela min familj. Men samtidigt fick jag, mamma och Elliot hela kvällen tillsammans att umgås bara vi med hotellmys och restaurangbesök, så det var så härligt.