HÄNDELSERIK vecka

Förra veckan var bra men den var jobbig då jag var så trött och hjärntrött hela veckan och kände mig allmänt ”utmattad” som jag berättade om i ett inlägg. Men jag fick ny energi från massagen på torsdagen och helgen då jag var i Göteborg hos familjen. Förra veckan var lugn och det var tur eftersom att jag var lite små ”sjuk” så jag behövde faktiskt inte ställa in någonting den veckan.
Den här veckan däremot, oj oj oj, snacka om kontraster, det har varit fullt ös hela veckan! :) Men jag såg så mycket fram emot veckan, varenda liten del. Jag hade ett möte per dag måndag till torsdag, så många möten denna veckan men det var möten som jag såg fram emot.
Det har varit en händelserik vecka med mycket roligt som gav mig massor med energi. Det känns som att det är allt eller inget i mitt liv, hahaha, antingen händer det inget eller så händer allt på samma dag eller samma vecka, det gillar inte min CP-skada eller min hjärntrötthet, men jag – Alice, älskar det, jag gillar att ha många bollar i luften. Jag blir trött men jag får jättemycket energi av sånna veckor också.

Som sagt så hade jag ett möte varje dag denna veckan. I måndags hade jag möte med en LSS handläggare på förmiddagen som jag berättade om i mitt senaste inlägg, det mötet var kanske inte jätteroligt eller peppande. Jag blev jättehjärntrött efter mötet så jag somnade när jag kom hem, det händer typ aldrig mig, så det mötet tog MYCKET energi.
Men i tisdags hade jag möte med mitt bokförlag faktiskt, det var mycket roligare! Det var en intervju med mig som författare, det var så roligt och jag fick veta lite mer om vad tanken/planerna är nu, hur det ser ut framåt, hur vi ska lägga upp det osv också fick jag lite uppdrag också. Vi pratade även om marknadsföring osv. Jag är såååå taggad, det kommer att hända många roliga saker framöver när boken väl släps! Jag vet inte om jag får berätta något så jag gör inte det för säkerhetskull. Men håll ögon och öron öppna för det kommer hända grejer framöver! :) Sååå roligt! :)
På kvällen fick jag mysigt middagssällskap av mamma och Elliot.

Onsdagen började med ett gympas innan hemtjänsten kom och hjälpe mig med frukost.
I onsdags skulle jag faktiskt på arbetsintervju! Det var på Samordningsförbundet. Min Sius på arbetsförmedlingen sa att han skulle höra av sig till de efter att det inte blev någonting på Simonsland, men det har dragit ut väldigt mycket på tiden men i onsdags blev det en intervju där. Det var en supertrevlig intervju, de var så mysiga och trevliga människor, min Sius var även med och stöttade mig. Det kändes knappt som en intervju, det kändes så enkelt, så lätt och vi pratade om allt möjligt. Självklart om jobbet och jag fick berätta om mig själv och om mina önskemål och kvalitéer för det var ju därför som jag var där liksom, inte för att snacka skit hahaha, men jag älskar att snacka skit med trevliga människor så det var en mycket trevlig förmiddag. När jag gick därifrån kändes det som att jag kände människorna! :D

Det hade varit en jättebra arbetsplats för mig, administration som jag vill jobba med, lugn och skön miljö med inte så många anställda, nära mig så jag skulle kunna ta Elof dit på hösten och våren, superhärliga kollegor. Men tyvärr hade de inte råd att anställa mig och för lite att göra för att ta in mig som en praktikant, så det var väldigt tråkigt, jag hade gärna jobbat där. Men de tipsade om andra firmor, jobb som jag och min SIUS kunde titta på så det var snällt av de att hjälpa mig på traven. Men som sagt, ett jättetrevligt och roligt möte som gav mig mycket härlig energi.

Resten av dagen låg jag bara i soffan framför tv:n, det var skönt! :)
På kvällen skulle jag på massage, ja det var faktiskt på kvällen vilket jag såg fram emot. Det var från klockan 19 till 20:15. Så jag åt middag innan, jag drog för gardinerna hemma, bäddade upp sängen och jag till och med borstade tänderna och tvättade mig, gjorde ordning mig för sänggång helt enkelt. Sen hade jag 75 minuter av avkoppling, avslappning och återhämtning, så underbart! Efteråt kom taxin och hämtade mig, körde hem mig och sen kunde jag bara gå rakt in till sängen och sova, alltså hur lyxigt? Jag kände mig som värsta lyxbruden! :D Älskar´t! <3 Vilken härlig dag! Sen sov jag som en drottning! :)

I torsdags skulle jag till min samtalskontakt nere i stan igen och prata i en och en halv timme om livet. Jag älskar att komma dit och prata med henne, det är så skönt att spy ur mig alla tankar och känslor där och diskutera mina privata saker med henne. Vi brukar träffas ungefär varannan vecka men nu hade det gått tre veckor emellan så jag såg så mycket fram emot att komma dit som i torsdags, eller, ja det gör jag i och för sig varje gång! :) Det blev som vanligt härliga 90 minuter med både högt och lågt, skratt och allvar, vilket jag älskar! Ser redan fram emot nästa gång! :)
När jag kom hem var jag fylld med energi även från det mötet. Resten av dagen lagade jag lite mat och tog det lugnt.

I fredags började jag även då med ett träningspass på löpbandet innan frukost, det var en härlig start på fredagen. Sen klockan 9 kom veteranpoolen till mig också fick jag en skinande nystädat hem med goa renbäddade lakan, åh vad jag njuter av ett nystädat hem. Sen låg jag bara i soffan under min värmefilt hela dagen och bara va. Jag firade även 2 år i fredags som lägenhetsägare, 1 mars 2022 fick jag nycklarna till mitt alldeles första egna hem! Jag firande dagen med en nystädad lägenhet och att bara vara i mitt hem hela dagen, det var underbart! <3
Sen på kvällen pratade jag med bästa Wilma (min bästa vän från Storås och RG). Det var superlänge sedan som vi pratade, över en månad sedan, alltså i telefon. Vi pratade i tre timmar, jag skojar inte, hahaha! Det var nog det längsta samtalet i hela mitt liv! :)
Efter det la jag mig i mina nybäddade lakan som doftade härligt av nytvättat! :)

Ja, vilken underbar veckan det har varit! Jag har blivit bombarderad med så mycket härlig energi och kärlek denna veckan. Tacksam för alla människor som jag har fått äran att få hänga med denna veckan och som har förgyllt denna veckan för mig, som förgyller mitt liv. <3

Hoppas att ni har haft en fin vecka!

Har även köpt mig en ny tavla som kom i veckan. Jag blev supernöjd, den blev så bra i hallen.

Möte med LSS Handläggare

I veckan skulle det bli mycket möten för min del som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Möte både måndag, tisdag, igår (onsdag) och idag (torsdag), ja varje dag förutom imorgon, fredag. Men varje möte skulle bli roliga och spännande så jag såg/ser väldigt mycket fram emot veckan.

I måndags började vi med det första mötet för veckan klockan 10 på morgonen, det var faktiskt med en LSS handläggare. Som ni vet så tillhör jag tyvärr inte LSS och har stängt det locket lite nu tyvärr då jag inser att det inte är någon idé. Men för några veckor sedan fick jag ett samtal från en LSS handläggare om att de har fått in en ansökan om ledsagarservice från mig och att de tar upp mitt ärende igen och vill träffa mig. Jag blev såklart väldigt glad och tänkte att nu kanske det äntligen händer något på den fronten eller rättare sagt, nu finns det iallafall lite hopp och chanser igen. Samtidigt som jag knappt hade någon aning om att jag hade skickat in en ansökan till LSS. Men det var tydligen i november som den ansökan kom in och det var då som jag och min förra kurator på Habiliteringen höll på med ansökning om hjälp i badhuset, men det trodde jag enbart var till SOL och inte till LSS, så det var ju en positiv överraskning.

För er som inte har koll så har jag nu fått avslag på min ansökan om ledsagning inom SOL och hemtjänsten så just nu står jag lite och stampar på den fronten. Så då var detta ett glatt besked som sagt, men samtidigt som jag inte ville hoppas på för mycket då vi vet vid detta laget hur hårda de tyvärr är.

Men som sagt så var jag där i måndags förmiddag. Jag hade inget färskt läkarintyg och inget annat om min CP, så jag tänkte, hur ska detta gå? Jag var nämligen själv på mötet och även om jag såklart vet mycket om min CP så tänker jag inte på allt, och som sagt så måste man säga och få med ALLT när det gäller hjälp i dagens samhälle, och det har jag jättesvårt för. Men som tur var hade han både läkarintyg och ADL intyg från när jag gick på RG då jag höll på med LSS processen tillsammans med min kurator och arbetsterapeut. De papperna var superbra, de var både detaljerade och välformulerade och det var sidor med text, de hade skrivit så mycket om min CP-skada, eller rättare sagt vi tillsammans, så när han tog fram de papperna så kände jag mig lite lugnare.

Han läste igenom papperna för sig själv och ställde frågor till mig, om det stämmer fortfarande, om saker har ändrats osv. Sen hade han även frågor på datorn som han kompletterande med emellanåt. Som sagt så var det mycket text så det var mycket att gå igenom och många frågor. Men jag kände under hela samtalet och när jag fick en liten återblick om vad det stod i papperna att detta är väldigt bra, detta kanske kan gå vägen denna gång. När vi var klara en och en halv timma senare, puh…så sa han att han ska sammanställa allt innan jag får ett beslut.

MEN, nu kommer det där menet som man inte vill höra. Men han sa att han vill vara ärlig med mig redan nu också sa han att det är högst sannolikt att jag INTE kommer att få LSS. Är ni förvånade? Nej, inte jag heller, suck… Han sa att det beror på att det inte är så mycket som har ändrats sen ansökan från RG (vad som stod i ADL intyget och läkarintyget) förutom att jag har blivit tröttare och fått hjärntröttheten, men det är såklart inte tillräckligt.

Åh, det irriterar mig för jag vill så gärna tillhöra LSS igen!
Men han sa att ansökan kommer att gå genom sociala omsorgsförvaltningen istället, så ärendet läggs inte ner bara det att det inte utreds av just LSS, vilket ändå är något positivt i det hela. Men jag trodde att sociala omsorgsförvaltningen och SOL var samma sak, men tydligen inte.

Jag blir så irriterad, okej, visst om man har jättesmå behov kanske det är rimligt att man får avslag men människor som har stora hinder och stora funktionsnedsättningar får avslag, till och med de som behöver uppsyn och hjälpt dygnet runt, hur är det ens möjligt? Vilka får ens LSS idag undrar jag? Jag har varken ett litet eller stort funktionshinder, om man nu kan nämna det så, jag ligger någonstans i mitten, så jag tycker att jag borde få LSS. LSS är ju till för dig som har ett funktionshinder, men det är ändå inte självklart, vilka är det självklart för då? Alla som har ett omfattande rörelsehinder borde få tillhöra LSS, PUNKT SLUT! Och var går gränsen av ett ”omfattande” rörelsehinder kan man fråga sig då.
Jag blir så irriterad, inte bara för min del utan för alla som har behov av LSS och mycket hjälp men inte får det. Vart är vi påväg egentligen?

Efter mötet när jag kom hem var jag heeelt slut, det där mötet tog kål på mig! Jag är inte van längre vid att koncentrera mig och ta in så mycket information i en och en halv timma. Så när jag kom hem la jag mig och vilade som jag brukar nuförtiden, men jag somnade och vaknade en timma senare, ha ha ha ha! Men det var jätteskönt! :)

Trött vecka avslutas med LYX

Förra veckan var hel knasig och jobbig, först var jag ”sjuk” och sen var jag HEEELT utmattad av att ha gjort ingenting hela veckan. Jag tränade ingeting på hela veckan då jag hade noll energi, men i torsdags kände jag mig lite piggare och kände att jag ville röra på mig men orkade inte gymma så då gick jag ut en morgonpromenad efter frukost, vid nio tiden. Då fick jag både frisk luft och lite motion, det var så härligt. Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag fått i uppgift av min kurator på Habiliteringen att jag ska lägga mig och vila en gång per dag. Jag har faktiskt gjort det nu varje dag (förutom i helgen) sen i tisdags då jag fick ”läxan”. Jag har svårt för att slappna av så, speciellt på dagen, men jag tar min värmefilt på mig, en sovmask och sätter på lite avslappningsmusik, och det har hjälpt och varit jätteskönt, jag har liksom kunnat slappna av. Så det är mitt mål med dagarna nu: att vila! Bra mål va? :)

I torsdags eftermiddag hade jag 90 minuter massage och jag såg så mycket fram emot det, som jag alltid gör i för sig. Men speciellt i torsdags efter en extremt trött vecka, kanske låter konstigt när det ända jag gjorde förra veckan var typ att sova och vila. Min hjärna och min kropp tänkte ”äntligen massage idag så jag ÄNTLIGEN får slappna av lite och vila” och jag bara ”Hallå, det har du gjort heeela veckan”, hahaha! Men det blir en annan sak för mig, då får jag verkligen vila, avslappning och återhämtning på djupet vilket jag tyvärr inte kan åstadkomma någon annanstans, därför är massagen så viktig för mig.
Åh, herregud, jag kände mig verkligen som en ny människa efter 90 minuter på bänken och jag fick verkligen min avslappning som jag tydligen behövde trots att jag hade vilat hela veckan. Det var verkligen behövligt, och jag fick den återhämtningen som jag behövde.

I helgen skulle jag till Göteborg, till pappa, Jenny och brorsorna. Jag skulle nämligen passa Lance och Hamilton på lördagkvällen då pappa och Jenny skulle på standup. Jag tycker att det är supermysigt att passa mina småbröder, de är så snälla och gulliga när vi är själva plus att jag älskar att kunna hjälpa till. Men i fredags hade vi lite fredagsmys allihop tillsammans. I lördags skulle Lancen på kalas så medans han var där gick pappa, Jenny, Hamilton och jag omkring och strosade lite och åt en jättegod lunch på Pinchos. Sen när vi hade hämtat Lance efter kalaset tog vi en fika på ett café hela familjen.

På kvällen beställde vi hem thaimat som vi åt. Vid sju tiden gick pappa och Jenny. De är alltid så gulliga och fixar så vi ska ha det lite gött. Dukade fram chips och lite dricka. Vi skulle såklart titta på Mello men det börjar ju inte förrän klockan 20. Så jag och killarna satt i soffan, jag i mitten och killarna satt bredvid mig med sina plattor, så mysigt. Hamilton ville inte släppa paddan när Mello började fast jag hade sagt att ”när Mello börjar släpper vi paddorna”, men jag vill inte vara en sträng syster och dessutom så saknade han pappa och Jenny lite så jag var snäll och tog hand om honom så att han skulle känna sig trygg. Men Lancen släppte paddan och vi tittade tillsammans och diskuterade låtarna, det var mysigt. Han satt och åt chips och äpple, bra kombo, hahaha! :) Vad tyckte ni om Mello i lördags?

Sen när Mello var slut blev de lite busiga och sprang omkring, men det gjorde inte så mycket även om det blev LITE jobbigt. Men efter Mello så sa jag till killarna att ”nu går vi och borstar tänderna, ni behöver inte gå och sova men så att ni har det gjort” och det gick de med på, även jag borstade tänderna. Jag känner mig som en minimorsa ibland till mina småbröder, men kanske inte så konstigt! :) Pappa och Jenny kom hem en halvtimme senare och då blev det lite familjemys innan killarna la sig. Sen satt jag, pappa och Jenny uppe lite till själva innan vi också gick och la oss.
Det var en mysig dag och jag var inte så extremt trött så det var skönt, jag säger ju att massagen gör underverk! ;)

I söndags gjorde vi ingenting, bara chillade hemma och klockan två ungefär tog jag bussen hem till Borås igen, där taxin hämtade mig och körde mig hem.
Det var en mysig och rolig helg!

Denna veckan händer det mycket roligt och spännande så jag ser fram emot veckan.
Idag ska jag till exempel ha möte med mitt bokförlag, en intervju med mig som författare, det blir spännande! :)
Hoppas att ni får en trevlig vecka.

En glad tjej som är påväg hem till Borran efter en mysig helg hos familjen! :)

Min läxa: Att vila Hjärnan

I mitt förra inlägg berättade jag om min trötthet just nu och hur det är i allmänhet, att jag sover 11-12 timmar varje natt, att jag vilar, rör på mig, äter bra, äter mycket frukt och grönt osv, men ändå är jag så himla trött jämt. Läs gärna det inlägget om ni vill veta mer.

I tisdags var jag på Habiliteringen igen. Som många av er kanske redan vet så har jag fått en ny kurator, men vi har bara hunnits träffats en gång själva och det var den 11 januari, alltså över en månad sedan. Hon har tyvärr haft dåligt med tider och egentligen skulle vi ha träffats en gång i slutet av januari men då var hon sjuk, så då gick det lite tid emellan.

I tisdags pratade vi mycket om trötthet och hjärntrötthet osv. Vi pratade om att det finns olika saker som gör en trött, oj nu känns det som att vi hade värsta barnsnacket här, hahaha, men vi pratade om det på ett vuxet sätt! ;)
Det finns mycket som tar energi, speciellt när man har CP som jag har berättat om många gånger.
Men många tror, inclusive jag att det som tar energi är när man gör något fysiskt, eller är ute på något och hittar på saker. Men trötthet kan lika gärna sitta i hjärnan och är lika uttröttande som fysisk aktivitet, och det är det som kallas för hjärntrötthet, alla blir trötta i hjärnan lite då och då men bara för det har inte alla hjärntrötthet. T.ex om man sitter och jobbar på kontor, så jobbar man ju ingenting med kroppen men ändå kan man vara helt slut när man kommer hem, och då är det hjärnan som är trött inte kroppen. Detta gäller alla människor som sagt, men vi som har hjärntrötthet som jag, har det konstant, det räcker bara med litegrann för att vi ska bli trötta i hjärnan.

Även om vi inte använder kroppen fysiskt så blir vi med hjärntrötthet påverkade för allt påverkar.
Min kurator berättade att det som påverkar hjärnan är t.ex synintryck, ljudintryck, känselintryck och till och med smak och lukt, och det blir man också hjärntrött av. Så har jag aldrig tänkt, eller såklart att jag vet att man blir trött av ljud och mycket intryck, för det blir jag ofta, men jag har aldrig tänkt på att man kan bli hjärntrött av alla sinnena.

Som jag har berättat så känner jag mig inte så hjärntrött längre utan mest bara trött. Men efter mitt besök i tisdags så kan jag nu konstatera att det är min hjärntrötthet som har ”kommit tillbaka”, eller jag vet ju inte säkert men jag tror det. För jag gör ju verkligen allt för min kropp så jag borde inte vara trött, därför tror jag mer på att jag är hjärntrött och det trodde min kurator också.
Jag är ju sån som tittar mycket på TV för det är min sorts av avkoppling, men som min kurator sa, din kropp får vila men din hjärna får aldrig vila när du tittar på TV för då är det både syn- och ljudintryck och så har jag aldrig tänkt innan, att det också kan göra en hjärntrött.
Jag har alltid trott att jag vilar när jag slänger mig framför tv:n, men jag vilar enbart kroppen och inte hjärnan.

Min kurator frågade mig hur jag sover och om jag har på massor utav ljud runt mig när jag ska sova, men det har jag inte, jag har det mörkt och tyst och det var viktigt sa hon, så både hjärnan och kroppen får vila.
Hon frågade även om jag vilar något på dagarna.
Jag berättade då att det gör jag inte då jag har jättesvårt för att slappna av och verkligen lägga mig på dagen oavsett hur trött jag är, jag har alltid haft svårt för det. Jag känner mig liksom stressad av att vila på dagen, varför vet jag inte. Jag vilar ju varje dag nu men då har jag ju oftast på tv:n osv och som vi kom fram till så är det ju ingen vila för hjärnan.

Jag fick därför en läxa till nästa gång vi ses och det är att jag ska lägga mig en stund mitt på dagen, en halvtimme eller så och bara blunda. Det låter skönt och när jag väl gör det är det välbehövligt men jag känner att någon måste nästan ”tvinga mig” dit för att jag verkligen ska göra det.
Jag sa då att avslappningsmusik brukar hjälpa mig att koppla av, då jag har svårt att bara vila rätt upp och ner, men min kurator sa att avslappningsmusik är inte heller bra, för då blir det ett ljudintryck för hjärnan och det är ju det jag ska låta bli. Men avslappningsmusik är nästan ett måste för mig om jag ska kunna slappna av ordentligt. Min kurator gick väll med på det till slut, hihi! Men hon sa att jag kan ha på avslappningsmusiken en stund i början för att slappna av och sedan stänga av den så hjärnan får vila helt och hållet.

Jag tänker också att jag ska använda min värmefilt vid mina viltillfällen för den får mig att slappna av i kroppen jättefort, liksom all värme, CP + värme = Kärlek! :-)
Så min läxa till nästa gång är att jag ska vila en gång mitt på dagen, bra läxa och skön framför allt men lite komisk att ha vila som en ”läxa”! :)
Jag har till och med ställt ett alarm på mobilen som ringer klockan 14 varje vardag där det står ”vila”! :) Det var min kurators tips!

När jag kom hem från Habiliteringen i tisdags var jag verkligen jättetrött och hade ont i huvudet. Jag hade några måsten när jag kom hem men när jag hade gjort de tog jag två alvedon och gick och la mig under min värmefilt i sängen och satte igång lite avslappningsmusik. Jag har även en sovmask som jag satte på mig. Åh herregud vad skönt det var, jag bara låg där och kunde slappna av jättebra, jag hade ingen bestämd tid hur länge jag skulle vila men efter en halvtimme sa kroppen till av sig själv för då kunde jag inte slappna av mer. Sen när jag drog av mig sovmasken och stängde av musiken var huvudvärken borta, jag kände mig inte pigg men jag kände mig härligt avslappnad och kände att jag fick lite energi tillbaka iallafall, det var jätteskönt.
Det gäller bara att ”tvinga” sig dit som sagt!

Förra veckan skickade jag iväg ett meddelande på 1177 till min vårdcentral och frågade om jag kunde få ta lite prover igen pågrund av min extrema trötthet. I veckan fick jag då svar och fick ett läkarbesök på min vårdcentral den 6 mars. Nu är jag nästan säker på att det är min hjärntrötthet som spökar men det känns ändå bra att ta lite prover igen så man kan utesluta fysiska saker.

Varför är jag så trött?

Som ni säkert kommer ihåg så är jag väldigt trött och har min hjärntrötthet som jag fick i slutet av Erikshjälpen. I början av min arbetslöshet så var jag fortfarande väldigt hjärntrött. Men ju mer tiden gick började jag äntligen få energin tillbaka och hjärntröttheten var nästan ett minne blott, det var så skönt, jag kände äntligen energi igen och kände att jag var på G! Jag minns när jag skrev det på bloggen och berättade det, jag minns inte när det var när jag skrev det, men jag kommer ihåg att bara efter nån vecka så kände jag mig tröttare igen, det var lite komiskt faktiskt men tråkigt framför allt.

Idag kan jag tyvärr säga att jag nästan alltid är trött, men jag är inte så mycket hjärntrött, det är faktiskt stor skillnad på ”vanlig” trötthet och hjärntrötthet, vilket är positivt. Men det är jobbigt med denna vanliga tröttheten också.
Jag förstår inte, för jag gör liksom ALLT för min kropp och hjärna just nu:
Jag gymmar tre dagar i veckan (fysisk aktivitet är ju alltid bra), jag äter bra, försöker undvika socker så mycket som möjligt, men unnar mig på helgerna, jag äter MYCKET frukt, jag sover jättemycket, typ 10-11 timmar per natt och jag vilar hela dagarna utöver gymmet. Jag gör liksom inte så mycket och jag ger min kropp så mycket, men ändå får jag ingenting tillbaka känns det som, och det är så irriterande.

Jag vet att man kan bli ”seg” av att inte göra någonting också, men grejen är att jag känner mig inte seg, jag känner mig trött, helt slut till och med. Det är skillnad på att vara seg och att vara trött.
Såklart, att ha en CP-skada tar mycket på krafterna, även dagar då jag inte gör någonting, bara att gå på toaletten eller ta på mig tar energi, men ändå. Min trötthet som jag har nu är inte accepterad bara för det lilla. Som jag har sagt till er innan så är jag orolig över hur det blir sen när jag börjar jobba, om jag känner såhär nu när jag är arbetslös.
Hur kan man bli utmattad av att vara arbetslös? Haha, nä, det är inte roligt egentligen.

Förra torsdagen fick jag ont i halsen och kände mig allmänt kass, jag tänkte ”inte en förkylning nu”, jag var ju förkyld mellan jul och nyår och då var jag jättesjuk vilket jag nästan alltid blir när jag är sjuk. Jag kände liksom, inte en sån omgång till tack! Men jag hade ont i halsen, sen på fredagen försvann halsontet som det brukar vara och jag blev lite snorig, också hade jag feber, men det bröt liksom inte ut något som det brukar ganska snabbt hos mig. Sen på lördagen försvann snoret och mitt halsont var fortfarande borta, men jag var sjukt trött, tung i huvudet och hade fortfarande feber. Så brukar aldrig en förkylning gå till på mig. Men det går väll sån skit nu med, men lite konstigt när det gäller mig, det brukar liksom vara antingen eller! :-)

Men jag är tacksam över att jag inte var förkyld i näsan och jättesjuk som jag var mellan jul och nyår för det är jättejobbigt. Sen i söndags var jag febrig på morgonen men sen försvann det med och jag var ”frisk”, jag hade inga symtom iallafall. Men jag känner mig fortfarande inte helt 100, då jag kände mig så extremt trött och hängig. Jag har ju morgonbesök vid 8-tiden av hemtjänsten på vardagar men jag avbokade faktiskt de både i måndags och igår för jag kände att jag måste sova ut. I söndags la jag mig innan 21 på kvällen och i måndags morse vaknade jag ungefär 8:50, alltså hade jag sovit i 12 timmar, lite mer till och med. Men dagen i måndags var ändå inte bra, jag var så extremt trött hela dagen, orkade ingenting, jag orkade knappt laga mat fast 12 timmars sömn på natten och samma sak igår, jättetrött då med fast typ 11 timmars sömn. Jag vet att man kan sova för mycket, men som sagt jag känner mig inte seg, jag känner mig jättetrött. Jag känner mig sjuk, fast jag inte är sjuk längre, så trött är jag.
Men det kan ju vara så att jag har haft något i kroppen som är påväg bort, jag vet inte.

Men jag kände mig även såhär trött innan min lilla ”sjukdom” så jag har faktiskt hört av mig till vårdcentralen för att ta lite prover igen. Många har sagt det i min närhet när jag berättar om min trötthet då jag inte har en ”normal” trötthet att det är nog bra om jag tar lite prover igen.
Men förmodligen kommer de inte visa något, som förra gången, men det är ju bra att utesluta saker iallafall.

Jag har 90 minuters massage på torsdag, så jag hoppas verkligen att jag kan gå på den. Men som sagt jag är ju inte sjuk, jag har inga symtom kvar, jag är bara så extremt trött. Jag kommer att somna på massagebänken, hahaha. Som jag har berättat innan så är massagen verkligen en återhämtningstid. Även om jag vilar hela dagarna nu, så är massagen något helt annat för mig, det är liksom vila och återhämtning på djupet.

Hoppas att ni mår fint!

Jag Släpper En Barnbok!

Om ni kommer ihåg så hade jag ett UF-företag under mitt sista år på gymnasiet. Mitt UF-företag hette Funkisboken där jag under ett års tid skrev och formade en barnbok med både text och illustrationer. Illustrationerna fick jag hjälp med men historien och allt annat kom jag på och jobbade på själv. Om ni inte minns eller för er som är nya på bloggen så heter min barnbok Turbofart och boken handlar kort sagt om en flicka vid namn Agnes, Agnes går på förskolan och lever med en CP-skada som gör att hon sitter i Permobil. I boken får vi kort sagt följa med Agnes på en dag på förskolan där hon möter både kärlek, okunskap och fördomar. Men boken handlar också om skoj, spänning och lekfullhet. Boken är riktade till barn mellan 3-6 år.

Anledningen till varför jag ville ha detta som mitt UF företag och varför jag ville skriva denna boken var just för att det finns så mycket fördomar ute i samhället, framför allt hos barn. Därför ville jag göra en barnbok om just detta ämne för att minska fördomarna i tidig ålder innan de blir för stora samt öka kunskapen och förståelsen hos barn som forfarande är fria från fördomar.
Min tanke med boken var också att den skulle vända sig till barn som också har en funktionsnedsättning så att de inte ska känna sig så ”ensamma” i skönlitteraturen samt känna sig inkluderade i samhället och känna ”kan Agnes, kan jag också”.

När boken var ”klar” så var det en väldigt stor utmaning att hitta ett bokförlag, jag fick många nej. Men till slut hittade jag ett bokförlag som kunde tänka sig att ta an mitt bokprojekt, de sa inte till 100% men de sa att de var intresserade. Olika Förlag heter detta bokförlag och skriver barnböcker inom ämnet, om sånt som ”sticker” ut från normen. Det var därför som jag hörde av mig till detta förlag då jag kände att jag hade bäst chans där. Det har varit mycket fram och tillbaka och dragit ut på tiden osv, det är därför som jag inte har berättat om det här då jag inte vetat om det kommer bli något eller inte.

Men nu äntligen efter två år (sen gymnasiet) efter mycket om och men kan jag äntligen berätta att MIN EGEN BARNBOK ska bli TRYCKT OCH UTGIVEN av ett RIKTIGT BOKFÖRLAG! Jag kan knappt tro att det är sant, men det är sant! Även om jag har haft positiva förhoppningar hela tiden om boken så har jag ändå tvivlat på att det kanske inte blir något, men efter påskrift av bokkontrakt kände jag att det är på riktigt! Det var över ett år sedan nu då det som sagt dragit ut på tiden, men nu är det på G på riktigt och boken är klar och redo för tryck så nu känns det verkligen på riktigt. Inte bara det utan min bok ligger redan nu ute på nätet på olika bokhandlare för förbeställning och boken släppts den 1 april!!!! Så nu känns det verkligen PÅ RIKTIGT! Det känns så sjukt fortfarande men jag är så himla glad och tacksam över detta.

Av detta har jag lärt mig att ha tålamod och aldrig ge upp! Det är faktiskt en dröm som har gått i uppfyllelse! Nu får jag inte bara sprida mitt budskap genom bloggen och Instagram utan också genom en barnbok och nå ut till en större målgrupp vilket känns verkligen som en ära.

Under mitt UF-år med boken har det varit väldigt mycket utmaningar och jag har kämpat så mycket med denna boken samtidigt som det har varit väldigt roligt såklart. Men som sagt en stor utmaning så det är extra roligt att allt mitt kämpande och slitande faktiskt har lett mig fram till ett riktigt boksläpp.

Min förhoppning är att boken ska nå privatpersoner men även förskolor så att boken får en större målgrupp och spridning i även sociala sammanhang utanför hemmets väggar. Min förhoppning med boken är också att den ska göra det lättare för vuxna och förskolepersonal att prata om olika funktionsnedsättningar med barn. För ibland kan jag uppleva att vuxna tycker att det är lite svårt att förklara och framför allt hur, vilket i sig skapar ännu mer frågetecken, okunskap och fördomar hos barn, det blir som en ond spiral, så jag hoppas att min bok ska hjälpa till på den fronten också.

Boken finns att förbeställa på:
Akademibokhandeln: https://www.akademibokhandeln.se/bok/turbofart/9789189405479
Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789189405479/turbofart/
Barnens bibliotek: https://www.barnensbibliotek.se/katalogen/bok/bokid/65252
Linköpings bokhandel: https://www.linkopingsbokhandel.se/barnbocker/bilderbocker/turbofart
Ginza: https://ginza.se/product/grimm-larsson-alice/turbofart/779300/
Lindhskabokhandeln: https://www.lindhskabokhandeln.se/turbofart_
Nyabokhandeln: https://www.nyabokhandeln.se/barnbocker/bilderbocker/turbofart
Naspbokhandeln: https://www.naspbokhandel.se/barnbocker/bilderbocker/turbofart

Förbeställ gärna boken redan idag medans vi väntar på att den kommer ut på riktigt och var med och bidra till ett fördomsfritt samhälle där vi ökar kunskapen och förståelsen redan i tidig ålder.

Tack OLIKA Förlag för ett fint samarbete!

Alla Hjärtans Dag

Idag är det alla hjärtans dag, en dag som jag personligen gillar väldigt mycket. Även om jag inte har några traditioner på denna dag eller har någon kärlek ÄN så uppskattar jag att denna dagen finns och existerar. Många kanske kopplar denna dagen enbart till sin stora kärlek, till sin pojkvän, flickvän, man eller fru, och det är ju helt rätt, att man ska uppmärksamma sin kärlek till varann lite extra idag. Men det jag vill säga är att alla hjärtans dag för mig är så mycket mer än ”bara” kärlek till sin parter, det är liksom allas dag till kärlek och det är ju just därför som dagen heter alla hjärtans dag. Att man ger kärlek och uppskattning till alla som man tycker om eller har en relation med. Det kan vara till familjen, till vänner eller till och med till ens husdjur, det jag vill säga är att man måste inte vara tillsammans med någon för att fira alla hjärtans dag och det är så fint tycker jag.

Nu blir jag ganska privat här, men jag längtar verkligen efter den stora kärleken, att bli förälskad osv. Under nästan fem år nu på alla hjärtans dag har jag tänkt att ”nästa år kanske”. Men jag försöker tänka att det kommer när det kommer, allt har sin tid, även om det är svårt att tänka så. Även om jag är lite trött på singellivet nu så försöker jag ändå njuta av singellivet genom att tänka på allt positivt med att faktiskt vara singel, hahaha. Jag tänker såhär, jag kan göra exakt vad jag vill, jag behöver inte tänka på någon annan mer än mig själv (när jag är själv då), jag kan äta vad jag vill, ingen bryr sig när jag går och lägger mig eller när jag går upp, jag får välja tv-program helt själv osv osv, det tänker jag på när singellivet känns lite tråkigt! :) Men framför allt att man ska njuta så mycket som möjligt här och nu, och inte tänka så mycket på vad man saknar även om det är svårt.
Man ska tänka mer på det man har, och det gör jag verkligen och försöker även om längtan är stor ibland.

Jag har så otroligt mycket kärlek i mitt liv ändå, jag känner att jag blir bombarderad med kärlek från alla håll och kanter hela tiden! :) Och det känns i hela kroppen och jag är otroligt tacksam över allt. Det är verkligen inte brist på kärlek i mitt liv om man säger så. Nu känns det som att jag skryter lite här men jag hoppas att det inte uppfattas så! :)
Nu, under mina första två år i vuxenlivet har jag fått så mycket kärlek även utanför CP-bubblan från massor utav människor och det har betytt och betyder enormt mycket för mig. Att få bli accepterad och bli bekräftad även utanför min bubbla har varit och är en fantastisk känsla. Att få känna att människor ser mig först och inte min CP först är så himla viktigt för mig och har varit så otroligt fint under dessa år. Det har fått mig att inse att världen är inte bara fylld av massa fördomar och okunskap, utan kärlek, respekt, förståelse och acceptans också. All kärlek gör mig så rörd och ger mig massor utav härlig energi!

Jag har nog sagt det innan, men jag är en väldig känslosam person och så även när det gäller positiva saker och det är det som jag uppskattar hos mig själv. Om någon ger mig kärlek, visar mig uppskattning eller bara visar att de finns där så kan jag tänka på det i flera dagar, veckor och bli så glad och varm i hjärtat, av att hen gjorde så eller sa så. Även om det är något litet så kan det fylla mig med så mycket kärlek och det är det jag gillar hos mig själv, att jag är så ”känslig” åt det andra hållet också om ni förstår vad jag menar. Men jag tror att det är viktigt att se och ta emot de små detaljerna också, det är det som gör en lycklig tror jag, att våga känna över allting, stort som smått! Allting fastnar verkligen hos mig!

Jag tycker att det är väldigt viktigt att visa min tacksamhet och uppskattning till människor som ser mig och ger mig så mycket, det är superviktigt för mig, att visa vad det betyder för mig och att det når mig ända in i själen och hjärtat.

Att ha CP är inte alltid enkelt och det är en större utmaning i livet än vad andra människor har (även om jag inte riktigt ser det som en ”utmaning”, men jag tror att ni förstår vad jag menar) men med alla fantastiska människor runt mig och all kärlek jag får så blir det 100 gånger lättare att leva med CP, enligt mig, och det är jag otroligt tacksam över. Älskar när hela själen fylls med kärlek, det är så magiskt!
Då tänker jag, även om man inte lever ihop med någon så kan man ändå känna äkta och så mycket kärlek! <3
Jag önskar att fler människor fick uppleva det jag upplever!
Tack för all kärlek alla fantastiska personer där ute som ger mig så mycket! Jag älskar er! <3

Önskar er en jättefin alla hjärtans dag, ta hand om varandra och lev i nuet! <3

Mysonsdag hos Bonus

Som jag har berättat innan så händer det inte så mycket numera på dagarna, det ända som händer är att jag gymmar cirka tre dagar i veckan och lagar mat. Det kan verka tråkigt och det känner jag ibland till och från också samtidigt som jag njuter av att bara vara också. Men nu är jag inne i en period då jag känner mig så trött, jättetrött faktiskt. Efter ett pass på gymmet är jag helt slut så det är inte mycket som jag måste göra för att bli trött. Det kan göra mig lite ledsen men så länge som jag är arbetslös går det ju bra. I tisdags hade jag en sån dag då jag hade inget planerat och det var ingen gymdag heller och konstigt nog så såg jag fram emot den dagen, att bara gå runt och mysa hemma. Jag låg i min säng hela dagen och det var verkligen så skönt då jag var trött och sen på kvällen la jag mig klockan 20 ändå och somnade nästan direkt. Det var en skön dag men jag fattar inte varför kroppen och hjärnan är så trött. Den har verkligen gått in i arbetslösmode, klarar ingenting längre, hahaha! Nä usch, det är inget roligt egentligen.

Men igår, onsdags var jag och hängde hos Sisko och Göran som är Markos föräldrar, alltså min bonusfarmor och bonusfarfar. Eftersom att mamma och Marko inte är tillsammans längre så umgås och träffas vi inte så längre, vilket är tråkigt tycker jag. Vi har ju träffats lite efter skilsmässan men det är ju såklart inte som innan då vi firade högtider ihop och träffades på kalas osv. Det som var jobbigt med att mamma och Marko gick isär, förutom att de gick isär då såklart var att jag skulle ”förlora” Markos familj, som också hade blivit som min familj. Men så behöver det ju inte vara som Marko och hans familj har sagt till mig, man kan ju fortfarande ha kontakt så det gjorde mig glad.
Så förra veckan hörde Sisko av sig och frågade om jag ville hänga hos de någon dag, då hon vet att jag just nu är arbetslös, jag blev jätteglad när hon frågade.
Så vi bestämde att jag skulle komma till de som igår vid tio tiden.

Jag tog taxi till de igår runt halv tio tiden i snön, buh jag är inte glad över att snön kommit tillbaka, det som var ju vår i förr går! :) Iallafall så åkte jag dit efter frukost och jag blev bemött med öppna armar, det var så härligt. Det blev en riktig mys- och chilldag. Vi började med att äta lite frukost, frukost nummer 2 för mig! :) Sisko är sån som står mycket i köket, bakar mycket och gör det mesta från grunden såsom bröd, lingonsylt, äppelmos, saft osv så på morgonen hade hon stått och bakat bröd så när jag kom fick jag nybakat bröd och det var så gott och lyxigt.

Sen satte vi oss i deras vardagsrum och Sisko satte igång deras kamin och började elda och jag satte mig i fåtöljen och blev ompysslad med massor utav filtar också satt vi bara där och pratade, det var verkligen så himla mysigt! Sen kom Göran och joinade oss och vi satt och snackade. Det känns alltid så himla mysigt och avslappnat att hänga hos de, man får vara som man är!

Sisko är verkligen en pyssel människa och älskar att måla och hon målar verkligen så bra. Jag berättade att jag har svårt att måla, rita och skriva för hand nu för tiden då jag får ont i handleden och blir trött så himla fort i armen, jag tycker att det är så tråkigt för jag gillar att måla. Men hon ville att jag skulle testa så vi gick upp till hennes pyssel-och målarhörna också fick jag sätta mig vid skrivbordet och kladda lite med akrylfärg på en duk. Det var härligt, det är lite terapi att måla faktiskt och avkopplande, och faktum var att det gjorde inte ont i handen överhuvudtaget och jag blev inte trött direkt, det var till och med inte så ansträngde, så det var roligt. Det var bara lite ansträngda för min ben, jag vet att det låter jättekonstigt, men varje gång som jag ritar eller skriver och anstränger mig så spänner jag hela kroppen men framförallt benen, hahaha. Men jag tror att det är skillnad att hålla i en pensel än i en penna, det känns som att en pensel är lite lättare att hantera och måla med än med en stel penna, jag vet inte varför men det känns så.

Det var som sagt härligt att vara lite kreativ. Efter lite kreativitet gick vi ner och Sisko började fixa lite lunch och jag hjälpte till att duka. Det var lyxigt att äta någons annans mat och det var mysigt att sitta och äta tillsammans, vi tre. Det blev fetaostbiffar med potatismos, brun sås och sallad, så gott!
Efter maten satt vi bara och pratade och gulliga Sisko hjälpte mig att måla mina naglar. Vi tog lite glass med hallon lite senare, det var mumma. Sen körde de hem mig.

En väldigt mysig onsdag, och om vi typ inte gjorde något så var det så mysigt med lite sällskap, vilket jag verkligen kan sakna nu på dagarna. Bara vara med någon eller några är också så härligt, man behöver liksom inte alltid göra något för att vara tillsammans och det är det som är så underbart.

Struktur på vuxenlivet

I sommar har det gått två år sen jag tog steget ut i vuxenlivet, två år känns länge men egentligen är det inte så länge om man tänker efter. Det har gått väldigt fort tycker jag, de här två åren. Som sagt så är inte två år så jättelänge men det känns som att det var jättelängesedan som jag bodde på Storås.
Men jag tror att det är för att det har hänt så otroligt mycket på de här två åren, galet mycket! Ingenting kunde jag föreställa mig om när jag gick på Storås och det kan kännas lite sjukt att för två tre år sedan när jag gick runt där på Storås och på RG hade jag ingen aning om vad jag har idag och hur underbart livet kunde bli, det är så sjukt att tänka så! Det var liksom underbart redan då, så jag tänkte ”hur kan man toppa detta?” Men det kunde livet verkligen göra! Jag är oerhört tacksam för dessa två åren! De två första åren i vuxenlivet blev verkligen underbara!

Men hur härligt det än är så ska detta inlägget inte just handla om det, den känslomässiga biten, utan mer om de praktiska sakerna och om förberedelser inför vuxenlivet, och om hur faktiskt mitt vuxenliv blev och är idag, iallafall början på det!

Jag fick ju lite försmak på Storås på vuxenlivet och att ”bo själv” och att vara självständig så där fick jag lite ”övning” inför det riktiga vuxenlivet vilket var jättebra tror jag. Men det går aldrig att föreställa sig hur ”vuxenlivet” egentligen är. Men jag har tänkt på det, de senaste dagarna bara, hur bra man anpassar sig egentligen ändå till nuet, till verkligheten. Människor överlag är väldigt bra på att anpassa sig, vilket är väldigt coolt tycker jag.

Jag var ju väldigt klar med Storås när det började lukta student och jag såg så mycket fram emot vuxenlivet, men jag hade ingen aning om hur det skulle bli, hur det skulle vara att bo själv osv. Det var verkligen som ett tomt blad.
Vuxenlivet innebär väldigt mycket ansvar, när man bor hemma och är tonåring börjar man ta lite ansvar men det är när man flyttar som det verkligen blir på riktigt. Jag har alltid gillat att ta mycket ansvar och tagit mycket ansvar över mitt liv, även när jag bodde hemma, men då var det mest i skolan. Men när jag flyttade till Storås blev det ännu mer eget ansvar, och inte bara i skolan utan på fritiden också, och det blev jag bättre på ju mer tiden gick på Storås. Men jag tyckte att det var både spännande och härligt kommer jag ihåg. Det var nog bra för tackvare Storås blev det inte sån stor skillnad att flytta till eget på riktigt sen och komma in i vuxenlivet, det blev inte så stort steg liksom. Nu i efterhand känns det nästan konstigt hur bra det gick att flytta hemifrån på riktigt och ta fullt ansvar över sig själv och dessutom ett hem, men det kändes så naturligt på något sätt och det är nog tack vare Storås.

Men jag märker att vissa människor kan bli förvånade över att jag bor själv. Vissa frågar liksom ”vem handlar åt dig?” ”Vem betalar dina räkningar?” och jag kan nästan bli lite irriterad över de frågorna för de frågorna hade människor förmodligen aldrig ställt om jag inte hade en CP-skada. Så då är det så gött att säga ”det är jag, jag betalar mina räkningar själv och jag planerar och handlar min egen mat själv”, då brukar de ofta bli förvånade men det är så gött att säga det. Jag tänker, bara för att man har lite fysiska begränsningar och behöver lite hjälp från t.ex hemtjänst så behöver man inte ha hjälp med allt.

Vissa kan till och med fråga ”var är din mamma och pappa? Brukar de hjälpa dig och planera mat och handla?” Nu har jag två jättefina föräldrar som hjälper mig och stöttar mig, men faktum är så klarar jag mig helt själv men det är skönt att veta att om det är något så har jag alltid de bredvid mig, och även övriga familjemedlemmar. Men iallafall, min mamma och pappa har ingen aning om när jag brukar handla mat, vad jag handlar, vad jag ska äta för mat i veckan eller när jag betalar mina räkningar. Det är jag, mitt liv, mitt ansvar och de lägger sig inte i det ett dugg om jag inte behöver hjälp eller råd och det är så härligt, det gör att jag känner mig vuxen och ansvarsfull. Jag kan ta hand om mitt liv och mitt hem själv trots att jag är CP.

Sen är det mycket att hålla koll på och mycket att strukturera, det var det mycket i början, men det är ju det som kallas ansvar och det är det jag gillar trots att det har gjort mig lite tröttare. Jag gillar att fixa, planera och ha koll.
Det är ju det som kallas vuxenlivet.

Jag är sån som människa att jag måste ha alla måsten klara innan jag t.ex får ”fritid” satt säga. Så var jag mycket på Storås också, även om jag var trött efter skolan så var det plugg och läxor först och sen vila. Det gjorde mig lugnare men samtidigt så blev det lite överdrivet ibland, men det var så jag var, på både gott och ont. Det gick inte att vila lite efter skolan och sen plugga, även om det kanske hade varit bra ibland. För om jag hade mycket plugg att göra så kunde jag inte slappna av framför TV utan jag vill ha det klart om jag ska kunna släppa det och kunna slappna av.

’Så är det även idag, nu handlar det inte om plugg, som tur är haha, nu handlar det om vuxenlivet och att ta hand om ett hem. Liksom på Storås så måste jag ha allt färdigt innan jag kan slänga mig i soffan. Jag måste göra fint i köket efter middagen och städa upp och fixa iordning innan jag kan ”ta kväll” och för att jag ska kunna slappna av. Om jag måste dammsuga så måste jag göra det innan jag tittar på min serie t.ex, för jag vet att om jag inte gör det nu så måste jag göra det sen och det orkar jag inte efter en stund i soffan. Sånt stressar mig och då kan jag inte ta det lugnt och slappna av när jag vet att jag måste göra det sen. Samma sak med räkningar, jag betalar de så fort de kommer hem i brevlådan för då kan jag släppa det sen. Jag är känslig för stress så jag gör allt för att förebygga stressen genom
att göra saker med en gång, det värsta är att skjuta på saker som jag vet att jag kan göra med en gång.
Det bästa är när man har gjort allt man ska och kan slänga sig i soffan, bästa känslan!

Besök på Rehabbadet

Som ni vet så vill jag gärna komma igång med badet igen, eller igen och igen, senast jag simmade regelbundet var egentligen i högstadiet. Men det vore så skönt att få till regelbunden simning igen då jag och kroppen mår väldigt bra av att vara i vatten, musklerna får slappna av och man blir härligt avslappnad efteråt också, ungefär som med massagen. Tänk att få gå på massagen varje vecka/ varannan vecka som jag gör nu och få till bad en gång i veckan, herregud, det hade varit som GULD för min kropp.

Men som jag har berättat innan så är det ett litet problem och det är att jag får ingen ledsagning/kontakt person så jag har ingen som kan följa med mig till badet och det har varit så irriterande. Det har varit irriterande att känna att jag har all möjlighet att komma till rehabbadet, för det är dit jag vill då man får det på recept och det är så varmt och skönt vatten där och min fysioterapeut kan skriva ett intyg hur lätt som helst men problemet är att jag behöver någon som följer med mig.

Först så tänkte jag att jag behöver hjälp med allt, även i badet, alltså någon som är med mig i vattnet. Men det fanns ingen möjlighet alls att någon hjälp från SOL kunde hjälpa mig med det. Så just då tänkte jag att då är det kört men så diskuterade mamma och jag lite den saken och då kom vi fram till att jag nog ändå skulle kunna fixa att vara i vattnet själv. Då kom hoppet tillbaka lite för att min biståndshandläggare på kommunen sa ju faktiskt att jag kunde få möjlighet att få ledsagning och hjälp med själva ombytet/duschen bara. Så jag ansökte och såklart fick jag avslag, men det viste jag faktiskt att jag skulle få då hon sa det, men nu har jag överklagat men inte fått svar på överklagan än, så där står jag i den processen. Jag har tyvärr inte så stora förhoppningar men nu har jag iallafall gjort det jag kan.

Men jag ville komma till rehabbadet kände jag för att kolla in hur det ser ut och om jag skulle fixa allt själv. Så då sa min fysioterapeut att hon kunde följa med mig, vi bestämde att vi skulle dit tillsammans som i tisdags.

Jag var väldigt nyfiken på besöket så det skulle bli spännande. Jag hade förväntat mig något väldigt stort men när vi kom in där var det en liten reception och omklädningrum till höger och sen framför oss låg basängen liksom, det var det. Men det var jätteskönt att det var så litet faktiskt, kändes tryggt liksom. Vi tittade in i omklädningsrummet och kikade runt. Det var verkligen jättevarmt och jätteskönt där inne så man ville bara hoppa i vattnet! :) Ett annat problem också som jag har tänkt på är att jag behöver hjälp ner i vattnet, men vi kollade på det med och det var faktiskt en CP anpassad trappa! :) som jag skulle kunna fixa. Men om det inte skulle gå så har de en hiss ner till vattnet som de använder till de som sitter i rullstol, så där finns det alternativ.

Jag tror faktiskt att jag skulle kunna fixa det rent fysiskt men problemet är ju halkrisken och att det är blött överallt och det är tyvärr där det fallerar, på den grejen, och det är så tråkigt. Detta är inget hinder, det är det ju värt om jag kan få bada, men det kommer också att ta otroligt mycket tid och framför allt energi om jag ska göra allting själv med ombyte osv. Och vad gör jag om jag behöver hjälpt? Om jag typ fastnar i bikinin, vilket kan hända ibland, hahaha! Såklart att det finns alltid någon men ni kanske förstår hur jag tänker.

Men min fysioterapeut sa att hon kan vara med mig de två första gångerna, och även i vattnet så det blev jag så glad för för då kan jag verkligen testa om det går och samtidigt känna mig trygg.
Men tyvärr så känns det osäkert vilket känns tråkigt, men jag ska testa vilket jag är glad över.