Händelserik helg var det sannerligen i helgen. Det var längesedan som jag gjorde så mycket på en helg, eller överhuvudtaget egentligen. Arvid jobbade så han kunde inte följa med på mina äventyr. Jag hade nämligen bestämt en träff med Ia och Jon (min gammelmoster och hennes sambo) i lördags. De bor egentligen i Helsingborg men har en övernattningslägenhet i Göteborg. Det var längesedan som jag träffade Ia och Jon nu och speciellt mysigt att få hänga med de själv. Det bästa är att jag nu kan ta taxi till Göteborg så jag beställde en bil till Ia och Jon, vilket är så himla smidigt. Jag skulle vara där klockan 13 så jag tog taxin klockan 12 för det tar ju inte så långt tid till Göteborg tänkte jag men det slutade med att det tog en och en halv timme då det var samåkning och grejer, så det var inte så kul, så jag kom fram vid 13:30, det är dessutom bland det värsta jag vet att komma sent. Men jag kom fram tillslut vilket är väll det viktigaste.
Det var så himla härligt att träffa Ia och Jon igen. När jag kom in i deras lilla lägenhet hade de gjort så himla mysigt med mycket tända ljus och dukat upp så fint på vardagsrumsbordet med glögg, pepparkakor, ostar osv, så vi började med lite småplock, väldigt trevligt, det var en mycket god glögg med, vinglögg! De hade verkligen ordnat så himla fint! Sen hade de bokat ett bord på deras favoritrestaurang Bar Robusta runt hörnet, där vi skulle ta en lunch. Det var ett väldigt litet men mysigt ställe, de har nämligen bara åtta bord. Vi tog vinlunch, eller jag tog bubbel vilket var väldigt lyxigt. Vi tog varsin pasta då de är specialiserade på pasta där, så jag tog en tryffelpasta för det rekommenderade Ia och Jon för den är tydligen den bästa och den var verkligen så god, och jag var så himla hungrig, då blir det extra gott. Det var en mycket trevlig lyxlunch.
Efter senlunchen gick vi tillbaka, Jon hade gått lite i förväg så när Ia och jag kom tillbaka hade han fixat gott te och en liten brownie till, som en mumsbit efter maten, så mysigt. Så vi satte oss i soffan och bara hängde. Arvid skulle komma och hämta mig hos Ia och Jon efter jobbet, han har aldrig träffat de så det skulle bli väldigt kul. Han kom väll lite efter fem också slog han sig ned i soffan också och fick lite fika. Det var så trevligt och roligt att bara sitta där och babbla om allt möjligt alla fyra, och så roligt att han fick träffa Ia och Jon! Efter nån timme åkte Arvid och jag hem. Det var en sån himla mysig dag med bästa Ia och Jon!
I söndags var det 2:a advent och då skulle vi träffas hemma hos mormor och morfar med familjen som vi alltid brukar göra varje år kring advent. Peppe och Emma och Mathilda var också med. Vi började först med glögg och pepparkakor som vi alltid brukar göra och sen fick vi lite go julmat, lite Jansons, köttbullar och prinskorv, då fick man lite försmak på julen vilket var nice. Till efterrätt fick vi mormors goda tårta.
Sen blev det lite 2:a adventsmys hemma också :)
Det har ju varit musikhjälpen i veckan och jag älskar musikhjälpen, det är så mysigt tycker jag. Arvid har också viljat titta så vi har tittat tillsammans på kvällarna vilket varit så himla mysigt eller bara haft det i bakgrunden.
1 december idag och julmånaden är här, underbart tycker jag, då jag älskar julen! Men det känns som att denna hösten har gått väldigt fort, så tyckte jag även förra året, det känns som att sommaren tar slut och sen hinner man inte ens blinka förräns julpyntet åker upp. Kevin och jag har som tradition att alltid julpynta ihop, det tror jag att vi har gjort sen jag flyttade in hit. Så blev det även i år, jag fick ok från Arvid! :-) Kevin bor ju i Varberg nu för tiden och har gjort ett tag, typ ett år nu tror jag så vi kan tyvärr inte ses så ofta. Senast vi sågs var när Arvid och jag hälsade på han och hans sambo Fredrik i Varberg, och det var ju tidigt i somras så det var typ ett halv år sedan ungefär. Men det är så underbar med min och Kevins vänskap, för varje gång som vi ses känns det inte som att det har gått ett halvår sedan vilket är härligt.
Kevin kom till mig vid 10 tiden också åt vi frukost tillsammans vilket var väldigt mysigt. Sen gick vi ner i förrådet för att hämta julpyntet och herregud vad jag skäms för mitt förråd nu alltså, det är så stökigt och så mycket grejer och jag har inte koll på någoting där inne känner jag. Jag har tänkt länge att jag måste rensa där nere men det har inte blivit av och eftersom att jag behöver hjälp så blir det extra svårt, så ja, lite ångest över det där förrådet. Speciellt nu när Arvid håller på att sucessivt flytta in så vill jag få ordning där nere så han också kan lägga saker där om han vill. Men han har faktiskt inte fått sett hur förrådet ser ut än då jag har skämts så mycket över hur det ser ut, hahaha.
Men när Kevin och jag kom ner dit så började han greja där inne och vi började titta på vad jag hade osv och det slutade med att vi stod där och rensade och gjorde iordning allting. Det var kaos för det var så mycket grejer och saker, det flesta var mycket skit som vi bara slängde. Men det var så himla skönt, som en befrielse, ju mer vi rensade desto mindre och mindre saker blev det i förrådet och ju mer ordning blev det i förrådet, tillslut var det mycket mer utanför än inuti för det var så mycket grejer som jag ville slänga och som jag inte behövde längre. Tillslut var det ett fint och rensat förråd med bara sånt som jag behöver. Vi tog en bild i hissen med allting, men den bilden tänker jag inte visa, för jag skäms så mycket, hahaha. Vi åkte sedan till tippen och slängde allt. Men så himla snällt av Kevin att hjälpa mig med förrådet. Det brukar alltid bli så när han kommer till mig att vi startar upp något projekt och gör sånt som vi inte tänkt göra, men det är härligt. När vi kom hem började vi med julpyntet och julmusik på för stämningen skull, mitt i all julstök körde vi en Foodora också, det blev god thaimat. Frasse tittade på oss som ”vad i hela friden gör ni?” han var nyfiken och undrade vad vi höll på med.
Det ser lite annorlunda ut hemma i år då Arvid och jag har köpt en 180 säng och därför behövt ställa byrån vid fönstret men jag tycker att det blev väldigt bra då det blev mer luftigare och rymligare. Julpyntet i fönstren blev även det lite annorlunda i år, men jag tyckte att det blev så fint och så mysigt. När vi var klara fikade vi på lite lussekatter och julmust som Kevin hade med sig.
Supermysig dag med bästa vännen och så fint med all hjälp!
Det blir första julen som sambos, även om vi inte kommer att fira julafton tillsammans så är det ju så mysigt att vara två i julmyset och få spendera hela december tillsammans då Arvid nu har bil igen så vi behövde bara bo från varandra i en vecka typ, så det är vi båda så glada för.
Jag har gjort en adventskalender till Arvid, jag har skrivit 24 lappar, där det står fina saker på och virat in de i prasselpapper med en Lindorchoklad i. Jag hoppas att han kommer att bli glad! Får han ta en choklad och läsa en lapp varje dag ända fram till julafton! <3 Så roligt att ge iallafall!
Såklart ska Frasse mannen också ha en kalender i år! :-)
Herregud jag har typ inte bloggat på hela november!!! Varför vet jag inte, antagligen för att det inte har hänt så jättemycket. Sambolivet flyter på och det är verkligen supermysigt! Eftersom att Arvid jobbar så oregelbundet och även kan vara ledig mitt i veckan känns det ändå som att vi får mycket tid ihop, trots att han har en timma och en kvart till jobbet. Om han jobbar kväll får vi morgonen ihop, då han inte behöver åka till jobbet förrän klockan 13. Men jobbar han dag får han gå upp jättetidigt men kommer hem sen igen på kvällen. Jag vet dock inte vad jag gillar mest, när han jobbar dag eller kväll, det är så mysigt att få sovmornar ihop samtidigt som jag tycker att det är supermysigt att umgås på kvällarna och äta middag ihop och chilla framför tv:en osv, så jag är kluven, båda är nog lika bra ändå. Men samtidigt tar det så långt tid oftast för honom att komma hem på kvällarna pågrund av trafiken, han slutar klockan 16 men kommer ändå hem runt 18-18:30. Men vi får ändå många timmar ihop ändå på kvällen känns det som vilket är härligt.
Jag är ganska morgonpigg av mig, eller morgonpigg och morgonpigg, jag brukar vakna mellan nio och tio på mina sovmornar men nu har jag börjat sova till 11:00 typ varje gång som Arvid och jag får sovmorgon tillsammans, och det är verkligen ovanligt för mig då jag typ sov till 11 tre gånger om året innan jag träffade Arvid, men jag tycker bara att det är underbart och det betyder ju att man kan slappna av såpass mycket, jag tror till och med att min kropp behöver det. Den får kämpa dag in och dag ut så himla mycket så den behöver all den avslappningen den kan få. Förutom sömnen så är Arvid verkligen min avslappning, han gör mig avslappnad bara av hans närvaro men framför allt så underlättar han så extremt mycket för mig hela tiden och jag är så otroligt tacksam för det, för allt han gör för mig.
Det känns verkligen som vi har fått ett vardagsliv tillsammans även om han jobbar på Hönö vilket känns underbart och det är verkligen en mysig känsla att känna att han kommer att komma hem på kvällarna (när han jobbar dag) och den känslan har man ju längtat efter ett tag, att få äta middag ihop, prata om dagen tillsammans, titta på tv tillsammans och ja, bara ha ett vardagsliv tillsammans helt enkelt och mysigt att mysa i höstrusket tillsammans nu.
Det är verkligen mysigt att ha Frasse också då vi säger att vi är en liten familj. Han kommer och lägger sig i vårt knä framför tv:n och myser med oss på kvällarna och sover med oss ibland och är med oss liksom vilket är väldigt mysigt.
Det som är härligt med Arvids jobb är att han kan vara ledig mitt i veckan och jag är ju arbetslös fortfarande så då kan man bara vara med varandra, hitta på något eller bara chilla. Vi har till exempel varit på yoga tillsammans på Friskis & Svettis vilket var jättehärligt, sen har Arvid varit med på badet, rehabbadet med mig och mormor då han var sugen på att följa med mig dit vissa gånger och om inte mormor kan någon gång. Då finns det ett omklädningrum som går in från båda hållen, så det ligger mitt emellan damer och herrar där man kan duscha och byta om tillsammans, vilket är så himla bra då jag inte fixar det själv. Sen tycker jag att det är lite läskigt att gå ut själv till bassängen samt att man måste låsa in sina saker på vardera sida eftersom att det inte finns några skåp där inne men då ringer jag bara på personalen när vi är klara så kommer de och hjälper mig in till damernas med mina kläder och sen in till bassängen och Arvid går ut mot herrarnas, det är så himla smart. Nu har vi inte varit där själva någon gång, jag och mormor har kört varje gång, men det är bra att möjligheten finns. Det var iallafall jättemysigt att vara där med Arvid och mormor och visa honom rehabbadet och när jag tränar. Sen när vi kom hem åt vi frukost ihop, det brukar vi alltid göra, även om han inte följer med och om han jobbar kväll eller är ledig så tar vi alltid frukost efter badet när jag kommit hem vilket är härligt. Bad och frukost efter det, det är bästa kombon.
Sen på samma vecka var han ledig på torsdagen och då skulle jag på massage och då var han så snäll så han körde mig dit. Ni som vet vet att jag har en väldigt fin kontakt med min massör och att det även är min vän, så när vi kom dit så ville Arvid hälsa på henne, men han fick till och med komma med in dit till hennes massagerum också satt vi och pratade alla tre, det var så himla mysigt och nu har han även sett vart jag går när jag åker till henne på massage vilket är roligt. Sen åkte han hem och jag fick min massage som vanligt, och sen när jag kom hem var Arvid hemma och det är så himla mysigt tycker jag. Oftast är det ju jag som är hemma innan honom och får välkomna honom hem, vilket är mysigt såklart men det är extra mysigt när han är hemma före mig och man får komma hem till någon, det är en varm känsla. Sen är jag alltid så himla härligt groggy efter hennes massage så då var det bara mysigt att bara mysa på kvällen. Yogan, rehabbadet och besöket hos min massör på samma vecka, så den veckan fick Arvid verkligen hänga med mig överallt, på alla mina hoods! :) Vilket var kul!
Jag har även tränat mycket på gymmet under hela november vilket varit så härligt, jag mår verkligen så bra av gymmet och min träning. Arvid och jag har även varit på gymmet en gång tillsammans, vilket var roligt.
Nu har det dock tyvärr hänt en liten tråkig sak, Arvid fick motorstopp i söndags kväll när han var på väg hem, stackarn, så han fick ta bussen resten av vägen hem, som tur var så var han ledig i måndags men tyvärr fick han reda på att hans bil måste skrotas. Vi båda blev lika chokade då vi inte alls trodde detta. Detta betyder då att vi inte kommer att kunna bo ihop, han kommer att ta bussen till mig ändå, gullig som han är, men det blir väl typ 1-2 gånger i veckan. Det tar typ tre timmar med buss hit från Hönö. Så det är verkligen så himla tråkigt, nu har vi liksom blivit vana att träffas varje dag och att sova tillsammans varje natt så det kommer bli så himla tomt nu ett tag och det känns jobbigt. Men han har inte ”flyttat ut”, det mesta av hans saker är kvar hemma vilket känns skönt, annars hade det verkligen känns tomt och mer jobbigt tror jag. Men ingen är skadad och alla mår bra, vilket är huvudsaken och det viktigaste.
Men nu till något mer roligare, han har fått jobb i Borås faktiskt, vilket vi båda är överlyckliga över, men han börjar inte där förrän början på februari. Han slutar sitt nuvarande jobb i mitten på januari så då kommer han att flytta hit på riktigt satt säga även om det känns som att han har gjort det redan. Men vi kommer inte att bo tillsammans på över en månad vilket känns jättelång tid, speciellt nu i december, den mysigaste månaden på hela året, så det är jättetråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot december med min älskling! Men man får göra det bästa av situationen och vi försöker tänka positivt. Men det känns konstigt, från att ha träffas varje dag och sovit tillsammans inprincip varje natt i över två månader nästan till att bara träffas 1-2 gånger i veckan, det känns tomt.
Men som jag har varit noga med att säga till Arvid, jag blir så himla rörd när jag tänker på att han har pendlat fram och tillbaka varje dag i typ två månader, och även kommit hem 00:20 på natten varje vecka, då han jobbar kväll vissa dagar i veckan, jag är inponerad av att han har orkat men så himla lycklig att han har gjort det för det har varit helt underbart. Han har liksom inte en ända gång sovit över i sin lägenhet efter jobbet utan han har åkt hem varje dag trots att han har 5 minuter till sin lägenhet från jobbet liksom och det gör mig så himla rörd och varm inombords.
Jag lovar att försöka njuta av december men jag ser så mycket fram emot mitten på januari då han slutar sitt jobb på Hönö och vi kan på riktigt skapa vårt liv här i Borås tillsammans, det kommer bli helt underbart! Då tar det bara 10, 15 minuter för honom att komma hem istället för 1 och en halv timme! Lite skillnad! :) Och det känns bra för mig också att ha honom närmare.
Så nu vet ni lite mer om vad jag har haft för mig det senaste! :)
På söndag ses vi igen, och jag längtar så himla mycket tills dess, och då är det dessutom 1:a advent vilket blir extra mysigt.
Vi var även på Moccadeli i Borås för ett tag sedan, det var supermysigt och sån god mat, dit kommer vi verkligen gå igen.
I fredags var det halloween ju, jag brukar inte fira halloween och har aldrig gjort men tycker ändå att det är en liten mysig (och läskig :)) detalj i höstmörkret. Men däremot har vi alltid traditioner på all Helgona i familjen som var i lördags. Varje år på all helgona brukar vi då gå till kyrkogården med familjen och sedan äta middag hos mormor och morfar. Det är verkligen en tradition som jag håller kär då jag tycker att den är så himla mysig och jag älskar verkligen traditioner. De senaste åren har vi börjat äta middag hos mamma istället då hon har mer plats. Förra året var jag inte med då jag var sjuk och inte mamma heller så det var skönt att vara frisk i år. Jag hade önskat att Arvid skulle vara med i år, det hade varit så himla mysigt, men han hade andra planer med sin familj men jag hoppas att han kan följa med nästa år. Under alla år har vi gått till kyrkogården först och sen ätit men under de senaste åren har vi ätit först och sen gått till kyrkogården men det är mycket mysigare att äta efteråt så nu har vi ändrat på traditionen igen! :)
Mamma och Elliot kom och hämtade mig lite innan fyra i lördags också åkte vi till kyrkogården. Jeanette och Martin (släktningar längre bort) brukade alltid vara med men under de senaste åren har de inte varit med vilket är lite tråkigt då vi typ aldrig träffar de, förutom på all Helgona, så det är lite tråkigt. Men Peppe, de små barnen, Emma och mormor och morfar var med vilket var härligt. Det var en mysig tur runt kyrkogården som vanligt och så härligt med inget regn och ingen blåst. Vi gick till våra vanliga ställen och tände ljus vilket var mysigt. Sen åkte vi hem till mamma och samlades alla där och åt middag tillsammans. Mormor brukar ju alltid göra sin gudomliga köttgryta på all Helgona som vi bara får en gång om året som man måste ta två gånger av för att den är så god och för att det dröjer ett helt år innan man får den igen (hihi) men detta året hade hon gjort en annan köttgryta men den var go den med. Sen blev det god kladdkaka till efterrätt, en klick grädde och halloweenmotiv gjort av choklad på toppen också en vindruva på det.
Min taxi gick inte förrän 21:30 från mamma så vi chillade lite framför Idol innan jag åkte hem. När jag kom hem var Arvid hemma, åh det var så himla mysigt. Det brukar nästan alltid vara jag som brukar vara hemma när han kommer hem därför är det extra mysigt när jag får komma hem till honom. Det är bland annat det som är så mysigt med att vara sambos, att få komma hem till någon.
I söndags skulle Arvid och jag få besök av Arvids familj faktiskt, jag har ju träffat de ett antal gånger nu, men de har aldrig varit här hos oss, så det skulle bli superkul. Extra roligt för Arvid att få visa numera sitt nya hem. Jag hade gjort fylld falukorv som vi bjöd på också blev det nutellacheesecake till efterrätt. Det var verkligen så trevligt och och vi fick en jättefin blomma. De tyckte även att vi bodde så fint vilket var roligt.
Det har hänt något väldigt stort i mitt liv, det hände något väldigt stort för åtta månader sedan och det var att jag träffade Arvid, mitt livskärlek – men nu kan min älskling och jag även kalla oss för sambos då vi precis har blivit sambos! :D Det känns så ofattbart att säga och så sjukt vuxet men helt underbart, att vi numera är sambos. Att få säga ”min sambo” känns helt fantastiskt. Han har flyttat in hos mig och Frasse, han har sagt upp sin lägenhet så den blir han av med om någon månad, han jobbar fortfarande på Hönö men även fast han har kvar sin lägenhet och jobbet på Hönö kommer han hem varje dag vilket känns fantastiskt och så fint för mig att han vill pendla och vara med mig så mycket.
Han åker till och med hem när han jobbar kväll, han slutar då 22:45 och är hemma ungefär 00:20 då det tar ungefär en timme och en kvart till Borås. Det känns helt fantastiskt för mig att han pendlar från Borås till Hönö varje dag inprincip, fram och tillbaka trots att han än så länge har kvar sin lägenhet på Öckerö som ligger liksom 5 minuter från hans jobb så väljer han att åka hem istället varje vecka, jag har svårt att finna ord om vad jag känner kring det, det är så himla fint. Men nu har vi en vardag ihop, ett liv ihop, vilket känns helt underbart. Istället för att planera när vi kan ses nästa gång som vi bara gjorde för någon månad sedan till att vi träffas varje dag numera och får somna och vakna tillsammans varje dag och framför allt att ha ett hem tillsammans, det känns så stort och så himla mysigt.
Det känns så himla otroligt fint för mig att han lämnar sitt liv på Öckerö, sitt jobb, sin lägenhet, sin familj och sina vänner och flyttar till en ny stad för att bo tillsammans med mig, det känns så overkligt för mig men helt fantastiskt att han faktiskt vill skaffa sig ett liv med mig i Borås. Nu är ju inte Hönö och Öckerö jättelångt bort och han kan åka dit precis när han vill men ändå, han lämnar ju ändå det livet om ni förstår vad jag menar, det blir liksom inte lika lättillgängligt som innan, vilket känns helt ofattbart att han gör det för att vara med mig och skaffa sig ett liv tillsammans med mig, det är verkligen så himla fint. Vissa kanske tycker att det har gått fort men enligt oss är det så himla självklart och det känns så rätt.
För ett år sedan var jag singel, desperat och trodde inte att någon kunde älska mig utanför familjen, dessutom trodde jag att jag skulle vara singel resten av livet och nu ett år senare sitter jag här och är sambo med världens bästa kille som har gjort mig till världens lyckligaste tjej, det kunde jag absolut inte tro för ett år sedan, och inte genom livet för den delen heller, att jag som 23-åring skulle vara sambos.
Jag tvivlade länge på att hitta kärleken, just pågrund av min CP-skada. Man är inte som alla andra, man har andra förutsättningar och det finns mycket okunskap och fördomar där ute och att ingen skulle vilja ha mig på det sättet. Men Arvid valde mig och han är helt fantastisk som ser mig och inte min CP men även bara accepterar och förstår det som jag inte kan, det som jag har svårt för eller det som tillhör min CP, ingeting är konstigt eller något som är jobbigt för honom gällande min CP, vilket var något som jag bara hade kunnat drömma om. Det känns fortfarande som en dröm att vara tillsammans med Arvid och jag är så glad över att jag träffade honom, och nu är jag även sambos med honom, vilket känns ännu mer som en dröm.
Det känns ofattbart och som att jag har vunnit högsta vinsten på lotto att få vara tillsammans med denna underbara kille och nu även få kalla honom för min sambo!
Nu börjar livet på riktigt med dig min älskling, vårt liv, och jag ser så mycket fram emot att få dela mitt liv med dig. Det är ju dig jag vill spendera mest min tid med! Du, jag och Frasse – min underbara lilla familj. <3
I lördags hade mamma och jag en mor- och dotter dag. Vi kom på att vi har typ inte umgåtts något i somras, vi har inte gjort något ihop, inte ens hängt en enda gång på stranden tillsammans eller druckit rosé på hennes balkong, vist det kanske blir så när man blir vuxen och speciellt när man har träffat kärleken men jag har saknat det. Så då tänkte vi att vi planerar in någon lördag i höst där vi kan göra något tillsammans. Vi tänkte då att det vore roligt att åka till Frölunda torg. Där har jag varit med Storås när jag bodde där, vi brukade åka dit och julshoppa och det är verkligen så fint och stort. Mamma hade aldrig varit där så det skulle bli kul att ta med henne dit men framför allt härligt att bara få en dag med mamma.
Det är inte ofta som man går på stan, åker till ett shoppingställe eller shoppar nu för tiden tycker jag, man handlar mest på nätet, och det var sjukt längesedan som jag var på cafè, åt lunch ute eller bara tog en fika. Jag tycker man gör det så sällan nu för tiden vilket är tråkigt då det är väldigt mysigt. Mamma kom och hämtade mig vid tiotiden i lördags också åkte vi mot Frölunda torg. Det tar ju ändå 50 minuter dit så det tar ju en stund, men det är mysigt att sitta och snacka i bilen.
Det är så stort och fint på Frölunda Torg tycker jag med massor utav butiker, det positiva med shoppingcenter är att man har allt på ett och samma ställe också vilket jag tycker är skönt. Vi började på Normal och köpte lite småplock där, sen var vi på Lagerhaus, klädbutiken Mango, Gina Tricot och till en mobiltillbehör butik då jag verkligen behövde ett nytt mobilskal. Vi åt lunch på ett mysigt café där jag tog brie- och salami paj, vilket var så gott. Tiden bara sprang iväg när vi var där, det var helt sjukt. Efter lunchen gick vi in på NewYoker, både mamma och jag älskar den affären, den finns ju inte i Borås så då är det extra kul när man är någonstans där den finns. Men när man kommer in där så är det ju kläder precis överallt så man vet inte riktigt var man ska börja. Men gud vad roligt det är att gå där inne, kika och prova kläder, de har mycket fint tycker jag och jag hittade massor med kläder och även en leopardväska som jag köpte. Vi var nog inne där i en timme.
Efter fem timmar kom vi ut med stora kassar med saker och kläder, så himla roligt och de fem timmarna bara sprang iväg kan jag säga. Mamma och jag skulle spendera kvällen ihop också och jag skulle även sova över så det skulle bli mysigt. Vi åkte hem till mig först och hämtade Frasse och sen åkte vi och köpte sushi och sen hem till mamma. Vi hade en mysig kväll med jättegod sushi, god GT, mys med Frasse och mys framför Idol. Det var verkligen en supermysig mor- och dotter dag och kväll.
Sån bra och rymlig väska från NewYokerTofsar, ansiktsmask och en BB cream från NormalAlltså världens skönaste mjukisar från NewYoker.Myslinne från NewYokerVit gosig tröja från NewYokerEn annan myströja från NewYokerKostymbyxor från NewYoker
Nu är hösten här på riktigt och vi går in i den mörkaste tiden . Oktober är här, till och med mitten av oktober och för mig är oktober en riktig höstmånad. Jag älskar verkligen hösten, det har jag inte alltid gjort utan sommaren har alltid varit min favorit årstid, men nu tror jag faktiskt att det är hösten. Hösten är mysig, man kryper inåt, ser på när mörkret faller utanför, kryper under en filt, tänder ljus, dricker te och bara myser – det är det bästa med hösten tycker jag. Detta året har jag dessutom med min kärlek in i höstmörkret vilket känns extra mysigt att luta sig mot när höstvindarna kommer och regnet piskar mot rutorna.
Jag har även skaffat lite höstnyheter till hemmet, vilket jag gör varje år, fixar iordning och köper något nytt då jag älskar att göra det extra mysigt inför höstrusket och kalla vinternätter längre fram. Hemmet är en väldig viktig plats, där är där du tillbringar mest din tid, ditt hem är din trygghet och ska vara en plats där du kan känna trygghet, avslappning och lugn och ro. Hemmet är din återhämtning och din plats. Så att ha det rent, fint och mysigt är viktigt för mig, framför allt under de kalla och mörka månaderna då man kanske spenderar extra mycket tid hemma. Höstmys i hemmet är något som jag prioriterar högt! Man ska se fram emot att komma hem efter en lång dag, dra på sig mysbyxorna, krypa under täcket eller en filt, se på när mörkret faller och sätta på en bra serie, det är det bästa under hösten och vintern tycker jag.
Ljuskällor som är dämpande såsom ljus är det bästa som lyser upp höstmörkret. Jag föredrar dock levande ljus men det kan jag tyvärr inte tända själv, men elektriska ljus är också mysigt. Men nu när jag har min kära kan vi ha levande ljus vilket är så mysigt.
Jag tycker även att man ska mysa till sängen extra mycket under hösten och vintern.
Jag älskar att ha tänt mina ljusbollar ovanför sägen på hösten och vintern då det höjer mysstämningen.
Allt ska höstmysas till, så även soffan med mycket filtar och kuddar. Frasse verkar också trivas och tycker att det är mysigt.
Mysigt med ljus i fönstret med.
Hallen är svår att få mysig men den är viktig då det är det första man ser när man kommer hem. Att få en trivsam och mysig stämning i hallen kan göra det mer hemtrevligt och sätta mystämningen för hela hemmet.
Jag köpte även denna tjusiga bricka och dessa två saltkar som jag har i köket. Jag blev så nöjd och tyckte att det blev en snygg detalj i köket, speciellt med ljuset på som blev ännu en snygg detalj.
Nytt lyxigt sett på toan, marmorbricka, snygg tvålpump och tandbortshållare.
Sist men inte minst, doftpinnar i badrummet, luktar fräscht men jag tycker även att det ser väldigt fint ut.
Idag är det internationella CP-dagen och jag tycker denna dag är så viktig att lyfta dels för att jag har CP själv såklart men framför allt för att spräcka fördomar och sprida kunskap. Alla diagnoser har tyvärr fördomar och okunskap runt omkring sig men just diagnosen CP är mer laddad än någonsin just för att CP använts så mycket som ett skällsord. Det är också vanligt att folk drar alla med CP över en kant vilket är så fel att göra eftersom att diagnosen CP ser så olika ut från person till person. Det är en väldigt bred diagnos och kan skilja sig extremt mycket mellan individer, det kan skilja sig så mycket så att man tänker ”har dessa personer samma diagnos?”, så det värsta man kan göra är att sätta oss i ett fack, ett eget CP fack för det är samma diagnos men absolut inte samma förutsättningar.
Därför är det superviktigt att sprida information och kunskap hela tiden, men framför allt på denna dagen och jag tycker att det är väldigt härligt och bra att just CP har en egen dag just för att uppmärksamma diagnosen. Tyvärr finns det inte så mycket information och kunskap i samhället gällande CP och det bidrar till mycket fördomar och okunskap. Detta gör att det är vanligt att vi med CP inte vågar ge oss ut i samhället just för att man får blickar på sig eller att man blir bemött på ett sätt som man inte vill vilket gör att man kanske håller sig inne, vill inte ta sig ut för att man vet inte hur man kommer att bli bemött eller man gillar inte blickarna. Men det är ju det som skapar fördomar och okunskap, att ingen ser oss, ingen hör oss. Vi måste synas och höras mer, men framför allt så måste vi visa oss mer i samhället, hur tufft det än kan vara, så måste vi visa oss mer för att visa att vi också finns och att vi också är delaktiga i samhället. Om fler vågar sig ut skulle det leda till att vi normaliserar rullstolar, ortoser, rullatorer och lite annorlunda gång på samhällets gator vilket skulle tillslut bidra till en mer jämnlik syn och att vi är precis lika mycket människor som vem som helst. Jag tycker att det är helt sjukt att vi inte har kommit längre 2025 – att det än idag är ett problem.
Att ha CP är inte lätt. Man måste ta tag i mycket hela tiden, mediciner, hjälpmedel, läkarkontakter, vårdkontakter, Habiliterings kontakter, Försäkringskassa, arbetsförmedlingen, ansökningar hit och dit, rätten om hjälp och man måste kämpa mycket för sina rättigheter och ”stå ut” med folks fördomar. Men detta är inte allt, man lever dessutom med en kropp som inte alltid gör som man vill och känner för, detta kan vara otroligt energikrävande vilket det är för min del, att alltid behöva kämpa mot kroppen och ha denna återkommande tröttheten hela tiden. Att leva med en CP kropp och samtidigt ta i tu med allt annat som tillhör CP-skadan är inte lätt, det tröttar ut en och att ha CP är verkligen ett heltidsjobb.
Men trots allt detta älskar jag CP-livet med allt vad det innebär, det innebär många utmaningar och min trötthet är nog det tuffaste med min CP just idag men mitt liv med CP innebär också mycket kärlek, humor och skratt, tackvare min CP, vilket gör vardagen mer roligare. Jag har en ofantlig tur att ha väldigt bra förutsättningar vilket jag är otroligt tacksam för, och nu har jag dessutom en ofantlig kärleksfull, acpeterande och förstående pojkvän också som berikar mitt liv ännu mer med så mycket kärlek och han underlättar så ofantligt mycket för mig hela tiden och gör så att jag sparar på min energi och slipper ”kämpa” så mycket med småsaker vilket är så himla kärleksfullt och som jag är väldigt tacksam för. Jag hade väldigt låga förväntningar på att hitta kärleken någon, dag inte minns sagt pågrund av min CP, men det har verkligen Arvid bevisat att det gick att hitta en drömkille som bara accepterar, förstår och som ger mig så ofantligt mycket kärlek och uppskattning varje dag, mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om, och framför allt att han ser mig och inte min CP.
Att leva med CP innebär mer än om man inte hade diagnosen, men man kan ha ett underbart liv med en CP-skada bara man bestämmer sig för det. Det är inte diagnosen som ska vinna över livet utan först ska livet komma och sen diagnosen.
Idag bär vi grönt för grönt är CP färgen! Älska livet och älska din CP så spräcker vi fördomar och sprider kunskap tillsammans.
Min balans har försämras ytterligare tyvärr. Den var ju lite halvbra i somras men nu har jag tyvärr fått ännu sämre balans. Det är väldigt jobbigt då jag har lättare för att ramla och känner mig allmänt ostabilt. Senaste tiden har jag ramlat mycket på rumpa, höft och ben och grejen är att jag ramlar inte på något, jag snubblar inte på något, jag bara tappar balansen och faller, det är som att benen bara viker sig utan att jag har kontroll, vilket är läskigt. Jag kan oftast fånga upp mig själv innan jag ramlar, vilket är tur för annars hade jag ramlat ännu mer men det är också jobbigt när man känner att kroppen håller på att tappa balansen så ofta för då blir det en sån stor kraftansträngning för att rätta upp sig själv och inte ramla, men såklart så är det ju mycket bättre än att ramla. Men det tar mycket energi.
Jag har tänkt att det är tur att det är rumpa, lår och ben som får ta de största smällarna och inte huvudet då det är mycket värre såklart. Men så kom den dagen, inte nu i lördags, utan förra lördagen, då jag ramlade och slog i huvudet. Inte var som helst heller utan i badrummet tyvärr där golvet är som hårdast. Jag hade duschat och skulle bara torka mig och göra ordning mig liksom också bara föll jag ner på golvet mellan toaletten och duschväggen och tyvärr då slog i huvudet. När jag slog i huvudet så svartnade för ögonen nån sekund och när kom tillbaks kände jag att det gjorde jätteont i huvudet och det var liksom ingen ”vanlig” huvudvärk. Mamma skulle komma till mig precis då så det var väldigt bra tajming så hon ringde på och jag öppnade och blev väldigt ledsen då det gjorde ont och för att jag hade ramlat och var väldigt chockad. Det dunkade i hela huvudet och jag hade fått ett blåmärke på vänstersida av huvudet men eftersom att det dunkade i hela huvudet förstod jag att jag nog hade fått en lite lättare hjärnskakning. Jag har haft hjärnskakning innan då låg jag till och med på sjukhuset i två nätter så jag kände igen smärtan, men denna smärta var lite mindre så det var inte så farligt som förra gången men jag kände att det inte var någon vanlig huvudvärk eller vanlig smärta liksom.
Jag skulle egentligen pappa förra lördagen och mamma skulle bara lämna en sak till mig men hon följde mig till sängen också fick jag lägga mig i sängen en stund. Hon hade Elliot i bilen och jag skulle äta lunch innan jag skulle till pappa men jag hade inte särskilt mycket lunch hemma så mamma var så snäll så de åkte och köpte McDonald’s så vi åt lunch här hemma tillsammans. Men jag hade svinont i huvudet, det bara dunkade i hela huvudet och jag var väldigt trött och chockad över händelsen så jag ringde pappa för jag visste inte hur jag skulle göra för det gick liksom inte över så då bestämde vi att jag inte skulle åka. Men mamma ville hålla koll på mig för hjärnskakning är ganska allvarligt och om man börjar må illa eller får andra symtom så måste man ju söka vård. Så jag åkte hem med mamma och Elliot och vi tog med oss Frasse också. Jag hade väldigt ont i huvudet hela kvällen men inga andra symtom så jag bara vilade. På söndagen var det inte bättre men jag fortsätte att vila. Jag ringde även 1177, jag fick stå 1 timme i kö då jag stod som 67 i kön, men jag hade tålamod och stod kvar. Men jag fick bara rekommendationer om att vila och ta Alvedon men att jag skulle söka vård om jag fick några andra symtom så det var bara att vila och stå ut med huvudvärken.
Mamma körde hem mig och Frasse på söndagen klockan 15 då jag kände mig okej. Men när jag var hemma så höll jag på att tappa balansen flera gånger igen vilket var läskigt, men jag tror att jag var lite skärrad över händelsen också men det var jobbigt att känna sig så osäker. På kvällen kom Arvid till mig vilket var skönt och på måndagen var han ledig så då var han här med mig hela dagen vilket både var skönt och mysigt. Han tar hand om mig hela tiden och är så himla fin och kärleksfull men när jag inte mår bra är han extra omhändertagande, vilket gör mig så varm i hjärtat.
Jag brukar ju bada med mormor på tisdagar men jag hade ju fortfarande väldigt ont i huvudet och kände mig trött så jag hoppade badet förra veckan. Under hela förra veckan hade jag ont i huvudet, ja, huvudvärken gick faktiskt över på riktigt i fredags vilket var otroligt skönt. Men att konstant leva med huvudvärk i en hel vecka var jobbigt men jag blev faktiskt van vid det med konstigt nog. Jag läste på nätet att man tydligen kan ha huvudvärk i flera veckor efter en lättare hjärnskakning så jag kände mig lite orolig så det var väldigt skönt att det bara var en vecka av huvudvärk.
Nu ska jag försöka hålla mig på benen….så det inte blir värre än en lättare hjärnskakning.
Förra fredagen hände allting på samma dag som det brukar göra i mitt liv rätt ofta! :) men det var bara två saker som var planerade. Men det är det som är så härligt tycker jag jag när det blir så spontant. På morgonen gick jag upp ganska tidigt och tränade vilket var härligt då det var längesen som jag var på gymmet nu så det fick starta min fredag. När jag kom hem duschade jag och åt frukost, gud vad nöjd man är med sig själv efter den starten på morgonen.
Jag har beställt en extra nyckel till min lägenhet, varför får ni veta om ett tag, jag kommer inte att avslöja något nu. Men iallafall så hade den kommit då jag fick ett SMS om det. Jag kände då att det var lika bra att hämta den direkt då jag inte skulle ha tid för det under de kommande dagarna. Nyckeln skulle man hämta på FR Fastighets kontor, jag har aldrig varit där. Så jag åkte dit med taxin och hämtade nyckeln, förvånad blev jag då det var så enkelt att skaffa en till nyckel då jag trodde att det skulle vara mycket mer komplicerat än vad det var så det var så härligt och dessutom fick jag inte betala någonting vilket jag tyckte var väldigt konstigt men sånt blir man ju glad av! :)
Jag hade varit på Hemtex dagen innan men jag upptäckte att jag hade köpt fel sak då jag trodde att jag hade köpt ett stort doftljus men fick istället doftstenar vilket jag inte ville ha så då tänkte jag att jag ville byta ut dem mot ett stort doftljus så då tänkte jag att jag tar det också när jag ändå var ute på tur. Så direkt efter upphämtningen av nyckeln på FR (vilket gick väldigt lätt och smidigt) åkte jag till Hemtex inne i stan och bytte stenarna mot ett sånt fint stort doftljus ni vet. Sen hade jag beställt taxi tillbaka hem, jag tycker att det är så himla svårt att veta hur lång tid saker och ting tar och så vidare, det gick ju bara på några minuter att byta de där stenarna till ljuset och min taxi skulle inte komma förrän om ca 40 minuter. Så jag jag tänkte vad ska jag göra nu för att döda tid? Så jag gick till Espresso House som bara ligger några kilometer därifrån och tog en kaffe. Ja det är faktiskt så att jag har börjat dricka keffe nu, helt sjukt, det var på tiden :), men jag tycker det är gott. Men på Espresso House lyxade jag till det och tog en lyxkaffe med smak av mocka och med grädde på, men det var så himla gott. Det var väldigt mysigt också att sitta där och dricka kaffe även om jag gjorde det själv så kändes det ändå lite mysigt. När jag hade druckit upp mitt kaffe gick jag till Hemtex igen och när jag kom dit så kom min taxi precis så det var verkligen mitt i prick. Så jag åkte hem och packade upp doftljuset som jag satte i hallen och det passade så himla bra där. Det var en härlig och produktiv morgon.
Klockan 13 kom Veteranpoolen och städade hos mig vilket var skönt. Hon var väl färdig ungefär vid tretiden. Sen ringde min granne och ville prata lite vilket var väldigt mysigt, hon var hemma så hon kom ner till mig och vi hängde en sväng, snackade lite och hon hjälpte mig upp med höst-och vinter kläderna från förrådet då jag hade tänkt att jag skulle göra ordning min garderob. Hon erbjöd sig då att hjälpa mig upp med kläderna vilket var väldigt snällt. Det var väldigt mysigt att hänga lite.
Efter att hemtjänsten hade varit hos mig och hjälpt mig med middag började jag lite smått med min garderob. Jag tycker sånt är väldigt roligt, både att rensa och göra i ordning den, ta bort vår- och sommarkläderna och in med höst- och vinterkläderna. Tiden gick väldigt fort men det var väldigt mysigt. Jag hade öppet altandörren medans jag rensade så att Frasse kunde gå ut och in som han ville och när jag höll på att rensa hörde jag röster och skratt utanför och en hund som skällde (förmodligen på Frasse), jag vet nämligen att grannen har en hund och hon brukar titta nyfiket och skälla på Frasse. Jag gick ut för jag var nyfiken på stojet utanför och det var grannarna som hade det trevligt :) och då var det ju grannen jämte mig som hade över folk. Jag mötte hennes blick och hon kom ut och pratade med mig och sa att jag jättegärna får komma över om jag vill. Jag blev väldigt glad för det såg så mysigt ut och jag ville vara lite social plus att jag bara har pratat med henne typ två gånger så jag tyckte att det lät väldigt roligt att få lära känna henne och de bättre.
Det är liksom inte ofta som det händer att jag blir inbjuden på spontanfest och det känns så speciellt för mig att gå på nåt sånt då det typ aldrig händer mig att jag blir spontan inbjuden till nåt förutom inom familjen så jag var typ överlycklig när jag studsade över till grannen liksom. Det var så mysigt hos henne och hon har en jättemysig inglasad altan som vi satt på och jag fick ett glas cider och vi satt och tjatade och lyssna på musik. Det var hennes kille, hennes bästa kompis, en annan kompis till dem som också bor i huset faktiskt och en till kille som jag inte vet vem han var men det var ett trevligt gäng liksom. Jag är ju så social som person så jag älskar ju och sitta så och snacka skit och dricka vin höll jag på att säga ha ha ha ha, tyvärr händer det inte så ofta nu för tiden i mitt liv så jag njuter av varje sekund när det händer.
Det var i alla fall så himla mysigt och vi satt och pratade och snackade och skrattade och hade det så trevligt. Jag har ju bara pratat med henne två gånger eller vi har sagt hej två gånger över altanräcket liksom så vi kände ju typ inte varandra men det kändes så naturligt ändå och det var så himla härligt för mig. Jag hade inte heller berättat om min CP och så, men det är ju ganska uppenbart när man ser mig och pratar med mig att det är något, ha ha ha. Men det är ju inte så att jag har sagt rakt ut att jag har CP liksom. Men det är så svårt tycker jag, hur man ska göra i den situationen, för jag vill inte komma in där och säga ”tjena tjena jag heter Alice och jag är CP” ha ha. De första minuterna satt jag där och lyssnade på allihop och ingen visste vem jag var eller någonting, alltså jag älskar ju det men det kändes lite konstigt. Men sen frågade min granne mig lite grejer och jag fick berätta vem jag var och så vidare. De blev så himla imponerade av mig så det var så rörande. Det var en sån mysig och trevlig kväll och vi hade det så himla roligt, de var bara helt underbara!
Hon har som sagt en hund, och hon var typ på mig hela tiden förmodligen för att jag luktade katt ha ha ha. Efter nån timme av härligt snack och häng gick grannen och jag ut en sväng med hunden och snackade vidare innan jag gick hem till mig och försökte smälta en rolig kväll som jag inte visste att jag skulle bli inbjuden till på morgonen när jag vaknade. Det var en underbar kväll och jag är så tacksam över att jag faktiskt vågar socialisera mig med nya personer liksom och att det kan bli så bra trots att man inte är som alla andra. Och såklart så var det roligt att lära känna sina grannar mer. På kvällen somnade jag gott och det kändes som att det hade hänt lika mycket saker på en dag som det händer på en vecka, hahaha, men så underbart.
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 23
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way