Category Archives: Okategoriserade

Idag åker jag till Spanien! Jag har inte nämnt något om det på bloggen men jag ska åka dit med pappa och familjen vilket ska bli jättehärligt. Det var superlängesedan som jag var utomlands med de, jag har inte varit utomlands med Hamilton någongång, bara med Lancelot men då var han väldigt liten, så det ska bli kul, speciellt nu när killarna har blivit större. Vi ska vara borta i hela 10 nätter så vi kommer hem den 20 juli. Först ska vi vara på Mallorca i Alcudia i sju nätter och sen i Palma i tre dagar det sista, det blir nog en perfekt kombination tror jag, sol och bad i en vecka och sen lite stad i tre dagar.

Om ni kommer ihåg så hade jag och mamma en mardrömstart på vår resa till Kroatien förra året och det var inte kul, extra mardröm dit och lite mardröm hem så jag har inga bra minnen från flygresor sedan förra året. Men då hade vi mellanlandning och aldrig mer mellanlandning efter det där säger jag så nu är det väldigt skönt att vi har direktflyg.

Det ska bli underbart att komma till värmen, jag minns hur underbar min kropp blev förra året som mamma och jag åkte till Kroatien, det kändes som att CP-skadan försvann, det var helt sjukt, men så sjukt skönt! Min kropp bara ÄLSKAR värme! Så jag hoppas verkligen att det blir så denna gången också, det vore så skönt. Men jag ser fram emot att bada, sola, äta mycket god mat, umgås med familjen, gå ut och käka på kvällarna och bara vila och njuta.
Det är något speciellt med att vara utomlands tycker jag, speciellt på kvällarna, det är så himla mysigt, jag älskar den miljön, speciellt dofterna och ljudet av havet. Jag har inte sett hotellet än så det ska bli väldigt spännande men pappa säger att det ligger typ på stranden så det är bara att gå rätt ut till havet, vilket låter fantastiskt och så lyxigt.

Men det jobbigaste kommer att vara borta från min Arvid i hela 10 nätter! Hur kommer det att gå?! Vi kom på det att vi har aldrig varit borta från varandra så länge sedan första gången som vi träffades, det längsta som vi har varit ifrån varandra är liksom sju dagar och det kändes typ omöjligt och nu 10 dagar, hahaha, hur ska det gå? Jag kommer att njuta så himla mycket i Spanien men jag kommer att sakna honom så otroligt mycket också. Liksom, nu om det går typ fyra-fem nätter innan vi ses känns det som en evighet.

Men jag är så glad över att vi har fått spendera mycket tid tillsammans det senaste innan jag åker. Som till exempel på min fina födelsedag och han kom till mig i söndags då han var ledig som i måndags så då fick vi sova tillsammans sista gången innan jag åker och spendera hela dagen i måndags tillsammans, vilket var så himla mysigt. Men jag kommer att få Arvid abstinens ändå!

Just det jag har inte berättat om vad jag gav honom i examenspresent då han skulle komma till mig som dagen innan min födelsedag och då kunde jag ju inte skriva om det.
Jag gav honom ett ölglas som det stod ”Min älsklings ölglas” på och två hjärtan som var ingraverad också gav jag honom en airfryer då han har en pytteliten hemma oss sig och behövde en större och bättre, han blev så glad så det var så roligt.

Frasse ska bo på katthotell medans jag är i Spanien. Det var lite jobbigt där i början för jag viste inte vad jag skulle göra med honom så jag googlade och sökte runt lite och hittade ett katthotell som verkade väldigt trevligt i Gånghester, jag hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig men hon som jag har haft kontakt med verkade trevlig, hon skrev ”då är lille Frasse-Grimm Larsson välkommen på semester” det var gulligt tyckte jag. Jag ordnade det väldigt tidigt vilket var skönt att känna att det var fixat så jag slapp tänka på det.

Men han kommer nog pipa en del de första dagarna tror jag tyvärr då han inte har någon aning om var han är eller vilka de är heller plus att han är en väldigt försiktig katt, men det älskar jag med Frasse, han är försiktig, lugn och vill bara gosa hela tiden. Men iallafall, det var ju som när han kom till mig för första gången, då pep han ju de tre första nätterna, stackarn. Men det går nog bra, han vänjer sig säkert, men stackarn kommer nog tro att jag har övergett honom. Jag och Arvid lämnade honom där i tisdags, det var inte lämning förrän vid 20:30 vilket var väldigt sent tycker jag, iallafall för mig som är så kvällstrött! :)

Jag kände att jag behövde hjälp dit även om jag nu kan få in Frasse i kattburen själv och jag har färdtjänsten men det hade ändå varit skönt att få hjälp då det känns lite krångligt med färdtjänsten med tanke på att jag inte visste när jag skulle beställa en bil tillbaka då jag inte visste hur långt tid det skulle ta att lämna Frasse osv. Dessutom skulle jag ta med hans mat osv. Men Arvid var så himla snäll och erbjöd sig att hjälpa mig, fast han var här dagen innan och dessutom skulle han jobba på tisdag och onsdag dag så han kom till mig i tisdags efter jobbet, hjälpte mig med Frasse och åkte hem sen på kvällen igen, hur fantastisk kille har man inte? Det var väldigt skönt att han följde med och hjälpte mig. Men det var också helt underbart att få träffa honom en sista gång innan jag åker.

Vi åkte dit ungefär vid 20:15 tiden och kom dit precis vid 20:30 så det var helt perfekt. Det ligger i Gånghester så lite utanför Borås. Jag hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig så det skulle bli väldigt spännande. GPS:en visade oss upp för en liten grusväg vid skogen och tillslut kom vi till ett ganska stort hus med en jättestor trädgård och det kändes verkligen som att man var ute på landet men det var så fint och mysigt. Det var två hus, ett litet mindre och ett större och i det lite mindre avlånga huset stod det ”Katthotell” på och det var tänt där inne.

Vi blev mötta av en supertrevlig kvinna som visade oss in i katthotellet. Dörren var öppen men med en grind emellan så vi fick tränga oss in så inte katterna skulle smitta ut. Det var inte jättestort men det var runt 50-60 katter som var på hotellet så jag fattade inte hur alla fick plats men det kryllade av katter runt våra fötter, vilket var väldigt mysigt och rofyllt för själen. Väl där inne visade hon var Frasse skulle bo, och ja ”bo” för det var verkligen som små hotellrum. Det var som en avlång korridor med massor utav burar som katterna bodde i och det kryllade med katter på golvet och matskålar och leksaker så man fick kolla vad man satte fötterna, det var väldigt mysigt där inne. Tillslut kom vi fram till Frasses ”rum” och det var verkligen så himla fint gjort, med matskålar, en klöshörna med klösträd och en kattlåda i rummet och det fanns till och med en liten säng med en filt, så himla gulligt. Och på gallret utanför stod det Frasse också hade hon till och med satt upp en bild på honom, hur gulligt? Åh jag önskade verkligen att jag tog en bild på det för det var så himla gulligt och fint gjort.

Jag tänkte på om han får gå ut och så, han är ju en innekatt men han har ju blivit så van vid att vara ute också på min altan men hon hade en liten kattlucka längst bort i rummet som gick till en innergård, vi såg inte innergården men det kändes så himla skönt att han skulle kunna gå ut också.
Frasse var inte så pepp på att gå ur sin bur som jag trodde, som sagt så är han väldigt försiktig till en början men hon som ägde katthotellet var så gullig och pratade med honom och det var så roligt för när hon ställde ner buren med Frasse så kom typ fem katter fram och ville hälsa på Frasse och ville kolla vad som hände och vem som kom nu, det var så roligt och fint att se.

Hon som ägde katthotellet var så himla gullig också och hon verkade verkligen så himla engagerad i katterna och man såg verkligen hur mycket hon brinner för det här och älskar katter och även katterna verkade älska henne då de var runt henne hela tiden, så det känns verkligen så himla bra och skönt för mig att Frasse ska bo där nu i 12 nätter, det känns så skönt i mamma hjärtat! :-) Han kanske till och med inte vill komma hem sen! :-)

Han var fortfarande inne i sin bur när vi gick men det tar en liten stund för honom att vänja sig som sagt och komma ut ur sin bur. När Arvid och jag hade sagt hejdå till honom gick vi tillbaka ut där vi kom in och jag fick fylla i lite papper om Frasse osv innan vi lämnade honom och katthotellet. Det kändes som sagt väldigt bra när vi åkte därifrån och som att han kommer att må som en prins där när han väl har blivit lite varm i kläderna. Det katthotellet får redan 5 stjärnigt av mig! :)

Sen åkte Arvid och jag hem till mig och chillade lite innan han åkte hem. Det kändes jobbigt att säga hejdå till honom och konstigt att vi inte ska ses på 12 dagar nu, jag kommer att sakna honom så himla mycket, men oj vad det kommer bli underbart att få träffa honom sen.
Återigen så har jag världens bästa och snällaste kille som hjälpte mig i tisdags med Frasse, han var trött stackarn när han skulle åka hem vilket var så förståligt när man har jobbat hela dagen men jag är så tacksam för att han kom och hjälpte mig men framför allt så var det så underbart att jag fick krama och pussa på honom en extra gång innan jag åker.
Det kommer att kännas så himla tomt att inte vara i hans närhet under mer än en vecka nu.

När Arvid hade åkt kändes det så himla tomt och extra tomt när Frasse inte var hemma heller. Att sova utan mina två fantastiska grabbar kändes så himla tomt. Men det är då man verkligen känner hur tacksam man är över att de finns i ens liv – mitt liv.

Jag tänkte på det, när man kommer hem från en sådan här resa är man såklart fylld med massor utav ny energi och fina minnen förhoppningsvis men det kan också kännas som att nu är semestern och det roliga över. Men när jag kommer hem har jag min älskling att se fram emot att träffa igen och dagen efter jag kommit hem får han dessutom semester så det blir så himla härligt. Också får jag hämta hem Frasse också.

Arvid har dessutom sagt att han vill spendera mycket tid med mig på sin semester och det gör mig så himla glad och det ska bli så underbart att få umgås med honom sen efter 10 dagar utan honom. Sen den 21, dagen efter som jag kommit hem, ska jag åka och hämta Frasse så jag kan se fram emot att få hem mina två fantastiska män när jag kommer hem från en magisk resa! :D

I onsdags var det min dag för i onsdags fyllde jag 23 år. Jag hade sett fram emot min födelsedag extra mycket i år för jag skulle få fira den med mitt livskärlek, min första födelsedag med en kille och inte vilken kille som helst utan världens bästa kille. Så underbar som Arvid är så ville han spendera hela min födelsedag med mig så han hade tagit ledigt från jobbet både på min födelsedag och dagen efter, jag blev så himla rörd över det när han sa det. Han sa att han hade lite planer för mig på min dag och då blev jag ännu mer rörd. Han ville inte säga ett ljud om vad vi skulle göra och jag älskar överraskningar så det skulle bli så spännande.
Men han skulle komma till mig efter jobbet som i tisdags (dagen innan min födelsedag) så det skulle bli helt magiskt att få vakna upp bredvid honom på min dag. Det har varit en dröm sedan länge för mig att få vakna upp bredvid någon jag älskar på min födelsedag och i år hände det.

I tisdags kom han till mig på kvällen och det var verkligen så mysigt. Han hade med sig en stor bukett blommor när jag öppnade dörren, blommorna var så otroligt fina och de var från hans fina föräldrar, de är så otroligt gulliga. Det var riktigt varmt ute så vi åt en härlig middag på terrassen innan vi somnade.

Han ville att jag skulle få sova ut på min födelsedag så det blev en lång och skön sovmorgon på min dag och det var helt magiskt att få höra han säga ”godmorgon älskling, grattis på födelsedagen älskling” när jag vaknade och han låg där bredvid mig.

Där i sängen berättade han vad vi skulle göra som i onsdags och då berättade han att vi skulle till Arken Spa och spaa och även sova där, vi har varit där innan och jag älskade verkligen det stället men vi har aldrig sovit där så det skulle bli så mysigt, både spa och hotell, hur lyxigt. Sen berättade Arvid att vi även skulle äta tre rätters på kvällen, jag blev verkligen så himla glad för vilken födelsedag jag hade framför mig tillsammans med mitt livskärlek och vilken fin överraskning.

Det var väldigt varmt och härligt ute på min dag så när jag kom ut från toaletten hade Arvid dukat fram frukost på terassen i solen, och han hade köpt två små bakelser till oss, jag tror att det var lite panacotta liknande, de var iallafall så goda och så himla snällt av honom. Det blev en riktig mysig start på min födelsedag, jag fick vakna upp bredvid mitt livskärlek och sedan fick jag en fin frukost av honom i solen på det.

Vi behövde inte åka förrän närmare halv tre för det var incheckning på hotellet klockan 15:30 så vi chillade ute på altanen efter frukost och min fina mamma ringde och grattade mig. Tyvärr blev det dåligt väder och började regna men det var väldigt skönt ändå då det var väldigt varmt ute. Men jag är väldigt glad för att jag fick äta min födelsedagsfrukost ute i solen.

När klockan började närma sig åkte vi till Arken, det ligger i Torslanda så det ligger bara en timme bort ungefär. Jag såg fram emot det så himla mycket, dessutom skulle det bli så mysigt att sova där med då vi som sagt bara har varit på spaat. När vi kom fram checkade vi in och fick vårt rum. Det var ett mysigt rum men väldigt litet och badrummet var pyttelitet men ett mysigt rum som sagt och hotellsängen, åh vad lyxigt det skulle bli att få spendera natten där sen med mitt livskärlek, dessutom en dubbelsäng vilket vi inte är så vana vid, så det skulle bli lyxigt och mysigt.

Vi bytte om och gjorde oss iordning för spaat då vi hade spa klockan 16, 16-19, i tre timmar, det skulle bli fantastiskt och det blev det också. Vi badade i utomhuspooler, satt och njöt utomhus i en stor gunga, badade i inomnhuspooler, låg i relaxen och bara njöt av lugnet och satt i två olika bastus. Det var så fantastiskt och man blev så lugn och avslappnad i hela kroppen, men det var extra härligt och fantastiskt att få vara där med min älskling på min födelsedag.

Vi båda tyckte även att det var extra härligt att komma dit nu när det är grönt ute och grönska på träden då det är mycket natur runt omkring tillskillnad från när vi var där i mars.

Efter tre underbara timmar på spaat gick vi upp och duschade och gjorde oss iordning inför middagen. Min fina Wilma ringde mig och sa grattis och pappa och familjen ringde också och sjöng för mig, det var mysigt. Sen gick vi ner till restaurangen och satte oss. Vi fick ett bord ute i glasområdet eller vad man ska säga vilket var ljust och härligt. Vi fick börja med dricka och både jag och Arvid tog en jättegod mangodrink med Aperol. Som sagt så hade min fina kille fixat trerätters åt oss, så vi fick en meny också fick man tre saker att välja mellan från förrätt, huvudrätt och efterrätt. Till förrätt tog vi båda torsk, det var så himla gott, det smakade nästan exakt som gravad lax fast torsk, väldigt gott. Till varmrätt tog jag långrygg med smashed potatoes och till efterrätt blev det någon chokladmousse, allt var verkligen så himla gott och det Arvid åt var kalvfilé till varmrätt och ostbricka till efterrätt, hans rätter var också väldigt goda då jag fick smaka lite. Sen var det bara så himla mysigt att sitta där mitt emot mitt livskärlek på min födelsedag, äta god mat och bara prata och njuta av kvällen. Vi kom på att vi har inte varit på restaurang ensamma sen för vår första dejt så det var väldigt mysigt med tanke på det också, så romantiskt!

Efter maten var vi så mätta men oj vilken middag, så himla fin och lyxig! Vi gick upp på hotellrummet och myste resten av kvällen. Jag ringde Kevin och vi pratade lite för han ville gratta mig så det var gulligt. Arvid och Kevin sa även hej till varandra och pratade lite vilket var väldigt roligt då de aldrig har pratat med varandra, båda har bara hört väldigt mycket om varandra genom mig så det var kul.

Sen somnade vi gott i den lyxiga hotellsängen.
Vilken otrolig fin födelsedag min älskling gav mig, med först en underbar födelsedagsmorgon, fin frukost ute på min terass, hotell, spa, övernattning, trerätters och massor utav kärlek av min älskling, men framför allt fick jag spendera varje sekund av min dag med honom, från morgon till kväll – att få vakna med mitt livskärlek och somna med mitt livskärlek på min dag, vilket bara det var den största presenten och drömmen. Arvid hade fixat så mycket och allt som han vet att jag älskar – att få spendera tid med honom, mysig morgon, spa, hotellövernattning, fin trerätters på kvällen och bara massa mys. Sån mysig, lyxig och magisk födelsedag, jag njöt varje sekund av dagen och jag kände mig extra speciell av min fina älskling.
Det var så fint fixat alltihop!
Jag älskar dig så himla mycket min älskling.

Det var en sån himla skön säng och så mysigt, vi sov så gott, så det var svårt att gå upp på morgonen, men tillslut fick vi slita oss för vi ville inte missa hotellfrukosten såklart. Det var verkligen en härlig hotellfrukost med min älskling och ett fint avslut på ett supermysigt dygn!

Åter igen stort tack min fina älskling för en superfin födelsedag! Första födelsedagen med min underbara kille, den kommer jag att minnas länge! <3 Sån fin 23-års dag! <3

Sen när vi kom hem hade jag så många blombud utanför dörren och jag blev så överraskad, tre blombud stod där. Arvid hjälpte mig att öppna alla fantastiska blommor jag hade fått, så nu känns det som att jag bor i en blomsteraffär hemma, men helt underbart, jag älskar levande blommor. Det var från min bästa vän Kevin, från farmor och från Ia och Jon, så himla fint av de och jag blev så glad!

Idag fyller jag år! Jag blir 23! Det känns konstigt på något sätt nu när dagen är här då jag alltid tycker att min födelsedag är mitt i sommaren och mitt i sommaren känns så långt borta på något sätt, men nu är vi äntligen här, mitt i sommaren. Det var likadant förra året också kom jag ihåg, då kändes det även då konstigt att fylla år…undra varför jag har den känslan? Det känns konstigt, men roligt såklart då jag älskar att fylla år. 

I år på min födelsedag ska jag vara med mitt livskärlek, han tog ledigt från jobbet idag och imorgon för att fira min födelsedag tillsammans med mig, så himla gulligt! Min första födelsedag med min kille, det känns väldigt stort och häftigt för mig! Han kom till mig igår kväll vilket var mysigt och tänk vad mysigt att vakna upp med mitt livskärlek idag på min födelsedag, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig idag för exakt ett år sedan att idag om ett år på min 23-års dag ska jag få vakna upp bredvid mitt livskärlek, då var jag så lyckligt ovetande! Jag ska till och med få somna med honom ikväll, både vakna upp bredvid honom, spendera min födelsedag med honom och få gå och lägga mig med honom på min 23 årsdag, vilken dröm! 
Tänk vad livet kan förändras på ett år!

Jag har INGEN aning om vad vi ska göra idag förutom att jag tror att vi ska övernatta någonstans och hitta på någon aktivitet för det sa Arvid iallafall, men förutom det har jag ingen aning. Det ska dessutom bli kanonväder, så himla härligt på min födelsedag!
Jag älskar överraskningar så jag är väldigt förväntansfull på dagen, det ska bli så spännande vad han har hittat på. Men som jag har sagt till Arvid – bara att få spendera min födelsedag med honom är världens bästa present, det ska bli så himla mysigt! Men varje dag som jag får spendera med honom känns som min födelsedag! <3

I torsdags tog Arvid examen, han blev undersköterska. Jag är så himla stolt över honom! Han har verkligen kämpat! Han har jobbat samtidigt som han är pluggat, hängt med sina vänner och familj men ändå så har han hängt så mycket med mig och prioriterar alltid mig och spenderat mycket tid med mig vilket är så otroligt fint.

Jag såg så mycket fram emot att fira honom. Han skulle ha sin examensfest som i fredags förra veckan för familj och släkt och han frågade om jag ville komma också och jag blev så himla glad att jag blev inbjuden när han skulle fira med sin familj och släkt, det var så himla fint för mig.

Jag har bara träffat hans föräldrar och hans brorsor så det skulle bli jättetrevligt att träffa resten av släkten.
Arvid sa att jag skulle komma till honom vid niotiden som i fredags, alltså på morgonen, jag tyckte att det var väldigt tidigt att vi skulle fira honom redan på förmiddagen, men tänkte inte mer på det. Men i torsdags kväll skrev jag och frågade när kalaset börjar och då skrev han att vi ska vara hos hans föräldrar 18-18:30 och då tänkte jag, oj har jag missuppfattat totalt, för jag hade beställt taxin så att den skulle komma klockan 07:30 redan på fredag morgon då jag hade tolkat det som att jag skulle vara hos honom vid niotiden. Men Arvid var väldigt lurig och sen sa han att han har Alice abstinens så han ville få hem mig så fort som möjligt! :D Alltså, hur gulligt? <3 Jag tyckte att det var lite roligt men så fint! Men som han sa om jag inte hade frågat hade han inte sagt något förrän jag kom till honom på fredagmorgon, hihi. Men vi båda tyckte att det skulle bli underbart att få en heldag ihop innan festen.

Jag hade varit på systemet och köpt lite öl till honom, samt lite choklad. Jag skulle ge honom en grej till tillsammans med det men tyvärr så hann den saken inte komma vilket var så typiskt för det hade varit så klokrent att ge honom det tillsammans med det andra men tyvärr blev det inte så. Jag har även köpt en till present till honom som han kommer att få nästa gång som han kommer hem till mig, vilket är idag, så jag kan tyvärr inte säga vad det är i detta inlägget, men det ska bli väldigt roligt att ge honom sina riktiga examenspresenter idag. Men han blev väldigt glad för ölen och chokladen i fredags så det var roligt.

Jag kom till honom vid niotiden på morgonen i fredags och det var verkligen så mysigt. Vi hade bestämt att vi skulle äta frukost tillsammans, vilket var så skönt för då slapp jag gå upp extra tidigt också var det såklart mysigt att äta frukost ihop när jag kom. Under hela fredagen satt vi bara framför tv:en, myste och tittade på serier, det var en skön dag och jag sov lite på eftermiddagen så att jag skulle orka med kvällen. Det var verkligen underbart att vi fick en heldag ihop. Det gjorde verkligen ingeting att Arvid drog upp mig klockan 06 på morgonen, även om jag var trött! :)

När klockan började närma sig 18 åkte vi till Hönö där hans föräldrar bor. Först fick jag träffa hans farmor och farfar som hade kommit först, vi satte oss i soffan Arvid och jag, vi fick lite alkoholfritt bubbel och pratade med hans föräldrar och hans farmor och farfar, det var jättetrevligt. Efter en stund droppade resten in och det var verkligen så kul att träffa hans släkt, de alla var verkligen supertrevliga. Arvid hade berättat om min CP för alla innan vi skulle träffas då jag har sagt till honom att jag helst vill det, så det var väldigt skönt att de visste om den innan vi träffades. Men alla var verkligen så himla gulliga, förstående och accepterande.

När alla hade kommit ställde vi oss upp och hurrade och skålade för Arvid och han fick lite presenter, bland annat mer öl. Sen satte vi oss och åt, det blev jättegod lax med potatis, olika såser och en jättegod sallad, med bland annat fetaost och melon, sån god kombo! Maten var så god och det var så kul att sitta där och prata med hans släkt. Arvid skröt lite om sin tjej! ;) Om att jag har gjort en barnbok och varit med i Nyhetsmorgon osv så jag stod lite i centrum där ett tag, det var gulligt av honom. Hans faster är också barnboksförfattare så vi hade mycket att prata om, så det var kul. Sen blev det tårta, en supergod chokladtårta med jordgubbar! Under efterrätten nämnde även Arvid att jag fyller år som imorgon så då ställde alla sig upp och sjöng för mig och skålade för mig och önskade mig en underbar födelsedag, det var så himla gulligt av de alla och vilken mysig familj och släkt Arvid har, jag blev så förvånad men så himla glad.

Efter efterrätten öppnade Arvid sin present och han hade fått en gemensam present av de alla vilket var en ny mobil, den senaste iPhone, jag blev så glad för hans skull då han verkligen behövde en ny telefon.
Sen började folk droppa av och vi åkte också hem vid typ 21:30. Det var en sån rolig och mysig examensfest.

När vi kom hem chillade vi lite innan vi la oss. Det var så mysigt att sova med min Arvid igen. På lördagen skulle jag inte åka hem förrän vid 16 så vi skulle få nästan hela dagen tillsammans då med vilket skulle bli underbart. Vi vaknade rätt tidigt vilket var härligt, och jag fick frukost på sängen av min älskling, det var så himla mysigt, han är världens bästa och världens snällaste! Vi hade en fantastisk morgon ihop och en väldig lugn och mysig dag tillsammans innan jag åkte taxi hem klockan 16.

Efter midsommar bestämde jag mig för att ta lite semester, jag är ju arbetslös så jag är ju alltid ledig men jag har fortfarande hemtjänst på mornarna måndag till torsdag vid åtta tiden då jag ändå vill ha lite rutin på vardagslivet och jag trivs med det så bra för då får jag helgkänslor när väl fredagen och helgen kommer, vilket jag älskar. Men nu efter midsommar har jag bestämt mig för att ta lite semester vilket innebär att jag tar bort mina morgonbesök. Jag gjorde även det förra sommaren och det var ett perfekt upplägg tycker jag. Ni kanske tänker varför har hon hemtjänst på morgonen då om hon kan fixa själv? Jag behöver bara hjälp med frukost på morgonen och ytterkläder när jag ska iväg, dessutom är hemtjänsten en underlättning för mig på morgonen då det tar mycket tid och kraft för mig att fixa frukost och allt. Men jag kan fixa lättare frukostar utan problem så det är jag glad för. Därför är det skönt att kunna göra såhär på sommaren så jag får lite ”semester”, kunna gå upp när jag vill osv.

I måndags, efter midsommarhelgen, var första morgonen utan hemtjänst på en vardag, och jag märkte direkt skillnaden. Jag brukar träna måndag och torsdag morgon, vilket jag även kände för i måndags på morgonen trots att jag kunde sova ut. Jag brukar ju gå upp 05:20 på träningsdagarna för att hinna träna och duscha innan hemtjänsten kommer. Men det gjorde jag inte i måndags, utan jag ställde klockan på ungefär 08:00 och åkte till gymmet, jag tyckte ändå att det var skönt att komma upp i hyfsad tid. Så jag tränade, åkte hem och åt frukost och duschade, perfekt start på semestern! :) Och det skönaste var att jag kände att jag hade semester, jag hade sån semesterkänsla i kroppen trots att jag inte jobbar och det var så härligt. Men bara att ta bort hemtjänsten på morgonen, kunna gå upp när jag vill, ta en lugn morgon, fixa frukost i lugn och ro och sen bara ta dagen som den kommer efter det gjorde sån stor skillnad, det var verkligen en härlig känsla.

Måndagen efter midsommar fick jag finbesök av min bästa kompis Wilma som bor i Falun. Hon skulle komma till mig och stanna måndag till torsdag. Det skulle bli mysigt, nu sågs vi ju när vi var i Växjö tillsammans på CP dagarna så det var inte så längesedan, men nu skulle hon komma hem till mig. Det skulle bli mysigt att hon skulle få träffa Frasse också. Jag hade köpt massor utav mat, snacks, dricka osv, så hela kylskåpet var proppfullt. Innan Wilma kom lagade jag mat till oss som vi skulle äta på måndagkvällen hade jag tänkt, det blev köttfärsås och spagetti också gjorde jag tacoköttfärs samtidigt då jag hade planerat att vi skulle äta tacos som på tisdagen.

Wilma kom vid tre tiden till mig och det var roligt att ha henne hemma hos mig. Jag hade sett fram emot att vi skulle kunna sitta ute på min nya altan och gotta oss i veckan precis som vi gjorde när hon var här sist, för då var det verkligen fint väder men tyvärr skulle det vara dåligt väder hela tiden som Wilma skulle vara här, vilket var lite tråkigt men men. Iallafall när hon kom till mig åt hon sin lunch då hon inte kunde äta den på tåget. Efter att Wilma hade ätit tog vi lite jordgubbar som jag hade köpt med mjölk, det var somrigt iallafall även om vädret inte var med oss. Sen tog vi det bara lugnt resten av eftermiddagen. Wilma hade varit så gullig så hon hade köpt nån leksak till Frasse så vi tittade lite på de och Wilma försökte bli kompis med Frasse. Han var lite ovan till en början och gömde sig under sängen när Wilma kom men sen kom han fram efter bara en stund.

På kvällen åt vi köttfärssås och spagetti, jag hade gjort den så himla stark denna gången, den brukar inte bli så stark, för mig var den för stark men Wilma gillade den så det var bra. Wilma var trött på kvällen vilket var förståligt efter den långa resan så vi la oss rätt tidigt. Jag skulle sova på luftmadrass på golvet och Wilma skulle sova i min säng då hon inte kommer ner på en luftmadrass. Wilma la sig i sängen direkt efter maten och jag satt i soffan också tittade vi lite på tv och åt lite chips innan vi somnade. Frasse tyckte att det var konstigt att Wilma låg i min säng och jag på golvet, men jag tror att han tyckte att det var lite spännande också. Han låg faktiskt mycket bredvid mig på luftmadrassen så det var mysigt. Sen på mornarna när han hörde att Wilma vaknade och rörde på sig stack han upp till henne och sa godmorgon, precis som han brukar göra med mig om han inte redan är i sängen när jag vaknar.

Jag och luftmadrasser är verkligen inte bästa vänner och jag visste nästan att det skulle kännas, en natt går bra men tre nätter är lite gränsfall. Jag hade tyvärr rätt för på morgonen på tisdagen efter första natten, vaknade jag med värk och smärta i hela kroppen, kroppen protesterade verkligen så det var inte alls kul, men som tur var hade jag bara känningar av det på morgonen.

Vi gick upp rätt sent på tisdagen, runt 11 tiden. Det blev lyxfrukost som jag hade köpt, det blev juice, te och yoghurt med jordgubbar, vindruvor och müsli i med honung på, det var gott, sån lyxig frukost brukar jag aldrig äta när jag är själv.
Vi hade inga planer under dagarna som Wilma skulle vara här, vi skulle mest umgås och chilla. Men i tisdags skulle Arvid komma så det skulle bli mysigt och roligt att visa upp honom för Wilma. Vi skulle äta tacos tillsammans. Han skulle inte komma förrän vid 16 tiden så vi chillade fram tills dess, spelade lite SkiBo och förbredde maten med att hacka grönsaker så att vi bara skulle kunna äta sen när Arvid kom.

Vid fyra tiden kom Arvid och även om vi träffades torsdagen innan så kändes det som att det var så längesedan, som vanligt, så det var väldigt mysigt att han kom och det var så kul att indroducera honom för Wilma. Vi började med att äta tacos, det var verkligen så trevligt och roligt att bara sitta där, äta och prata. Det var så fantastiskt för mig att ha killen och min bästis i samma rum! <3
Efter att vi hade chillat lite efter maten spelade vi SkiBo, Arvid hade aldrig spelat SkiBo innan så vi fick lära honom. Det blev många omgångar och det var verkligen så roligt.
Arvid åkte hem vid ungefär nio tiden, det var verkligen supermysigt att han kom och så roligt.

I onsdags var sista dagen som Wilma var hos mig. Vi gick upp lite tidigare i onsdags men ändå ganska sent, vi åt frukost och chillade lite på altanen då det ändå var lite sol. På eftermiddagen gick vi en promenad till Coop, hon rullade och jag åkte Elof, det var en mysig promenad. När vi kom hem hoppade jag in i duschen och sen åt vi middag vid fyra, fem tiden då vi bara hade ätit frukost. Sen hoppade även Wilma in i en dusch. På kvällen skulle Wilma vara med på ett digitalt häng med Unga rörelsehindrade så vi deltog i det tillsammans, det var rätt roligt, samtidigt som vi åt chips och dipp. Wilma har varit med på ett sånt innan men för mig var det första gången. Det var slut runt åtta, halv nio tiden.

I torsdags fick vi ställa klockan på halv åtta tiden då Wilma skulle åka hem. Vi gick upp och åt frukost och hon packade sina saker och lite så och sen vid tio tiden kom hennes taxi och körde henne till tåget och sen blev jag och Frasse själva igen.
Det var en mysig visit.

Hoppas att ni har haft en underbar midsommarafton! Det var ju så underbart väder, iallafall här mot Borås hållet, det var nog bästa midsommarvädret på länge tror jag. I år var jag med mamma och Elliot, vi skulle till mammas bästa kompis Leilas stuga som ligger i Varrum där vi skulle fira med hennes man, hennes barn (som är vuxna) och deras stuggrannar, men först skulle vi åka till deras byggdegård på lite midsommarfirande. Victoria, som är mammas kompis skulle också med så de kom och hämtade mig här vid 11 tiden i fredags också åkte vi tillsammans till Byggdegården.

Det var ett ganska litet midsommarfirande men mysigt. Det var folk som dansade runt midsommarstången, folk som sjöng och lite spel och lottterier här och var. Leila och co satt där vid en bänk när vi kom så vi joinade de. Jag, mamma och Elliot gick och spelade på lite lotterier och så, mamma och Elliot van lite saker så det var kul.

Efter en stund åkte vi till Leilas och deras stuga där vi skulle vara resten av dagen och kvällen. Jag har aldrig varit där så det var kul. Deras stuggranar låg precis jämte så det var nära och bra. Vi började med lite dricka på deras altan, vi hade med oss egen dricka så jag och Vikan började med en Garage Hard Lemon med solen stekandes mot oss, det var härligt.

Sen bjöd Leila oss på lunch, vi åt lunch oss grannarna allihopa där de hade dukat upp med partytält och långbord. Vi var närmare 20 pers så vi var ett bra gäng. Vi hade med oss kallrökt lax men Leila bjöd på tillbehören, till det blev det gott rosévin med snapssånger men jag drack ingen snaps, hihihi. Sen bjöd Leila på fika, det bjöds på jordgubbstårta och en jättegod paj som Leila hade bakat, den var så god. Efter lunchen blev jag väldigt trött så då följde Leila med mig till deras stuga för hon skulle också vila. Jag fick lägga mig i deras uterum med en filt över mig, det var väldigt skönt och jag somnade till och med. Innan, bara för några år sedan kunde jag absolut inte somna mitt på dagen, jag kunde inte ens lägga mig ner och vila, men nu måste jag vila mitt på dagen om jag ska överhuvudtaget orka, vilket känns lite jobbigt men tyvärr är det så med CP-skada att man blir tröttare och tröttare med åren och speciellt när man har hjärntrötthet vilket jag även har. Jag vilar även mitt på dagen även om jag inte gör något för att jag blir så trött av ingenting nu för tiden, då kanske ni förstår att jag blir trött av att göra saker, även om de är roliga.
Det var iallafall väldigt skönt att sova lite. Sen kom Elliot och väckte mig och sa att det var 10-kamp. Så vi gick över till grannarna där alla satt.

Vi blev indelade i lag och först gick vi en liten tipspromenad runt stugorna. Jag var med Leila och några andra. Tipspromenaden gick ut på att man skulle gissa på mellolåtar med hjälp av emojis, det var väldigt roligt men vissa var väldigt svåra, man fick fundera väldigt mycket. När alla var klara gick vi och fick reda på resultatet och sen gick vi över till altanen där vi satte oss för att börja 10-kampen. Det var saker som man skulle göra/klura på tillsammans eller att bara några i laget skulle göra. Jag gjorde ingeting, utan var bara med laget när de klurade, det var nämligen en del svåra fysiska grenar för mig. Men det var väldigt roligt att titta på alla andra när de körde.
10-kampen tog typ halva dagen, hahaha, så klockan åtta på kvällen var vi klara och vi började typ klockan 15, men roligt var det.

Efter 10-kampen tändes grillen, alla hade med sig egen mat och vi grillade kött och hade med oss potatissallad till. Jag och Viktoria har båda fysiska begränsningar så vi satt där i kvällssolen och drack bubbel och snackade skit medans de andra grillade och fixade maten. Sen åt vi alla tillsammans hos grannarna. Det var väldigt kul att hänga med så många nya ansikten men det var väldigt kul att träffa Leilas vuxna barn då det var typ 100 år sedan som jag träffade de.
Ja, vilken kväll och vilket gäng, vi åkte inte hem förrän vid midnatt. Jag var VÄLDIGT trött då, men var väldigt glad över en mysig midsommarafton. När jag kom hem var det bara rätt ner i sängen som gällde och gud vad skönt det var att sova då. Frasse hade nog saknat mig för han låg på mig hela natten ända tills jag gick upp, det var väldigt mysigt. Igår, dagen efter midsommar vaknade jag klockan 11:30, hahaha, det är väldigt sällan det händer, men jag var väldigt trött efter gårdagen också hade jag fått i mig en del god dricka också! :)
En supermysig midsommar helt enkelt.

I torsdags efter en onsdag med bröstsmärtor på akuten gick jag och Arvid upp tidigt på morgonen, vid åtta tiden, då han skulle till skolan. Det tar ungefär en timme och en kvart från mig till Arvid (en och en halv timme om man har otur) men det tar bara en timme till hans skola från mig så det är bra. Det är så härligt när han kan göra så även om det så klart blir längre än om han skulle åka hemifrån sig men det känns så mysigt att kunna äta frukost ihop och sen att han åker till skolan (även fast jag såklart vill ha kvar honom hemma :)) då känns det som en vardag på riktigt.

Han skulle egentligen åkt hem till sig efter skolan i torsdags då han skulle äta middag med sina föräldrar på kvällen men han sa till mig i onsdags att han kommer tillbaka till mig på torsdag eftermiddag efter att han hade slutat skolan för han ville vara med mig då jag precis varit på akuten och när jag har ont, dessutom fick vi ju inte den kvällen som vi hade hoppats på i onsdags så han ville vara med mig istället. Jag blev nästan helt tårögd när han sa det, det var så himla fint och jag blev så himla glad. Han är så himla snäll och omtänksam. Dessutom så såg jag fram emot att han skulle komma tillbaka efter en dag i skolan. Han har ju åkt hemifrån mig på morgonen en onsdag men aldrig kommit tillbaka samma dag vilket skulle bli väldigt mysigt. Då känns det ännu mer som ett vardagsliv tillsammans.

När vi gick upp kände jag inte så mycket i bröstet och inte så mycket i armen, nästan ingenting. Efter en mysig frukost med min Arvid och när vi hade sagt hej då så var mina planer för dagen att bara försöka vila och ta det lugnt efter min dramatiska onsdag och se fram emot när min älskling skulle komma hem igen. När Arvid hade åkt började dock det gör ont i armen igen och lite i bröstet när jag rörde och ansträngde mig så som sagt en lugn dag blev det. Men det var skönt att känna att det inte var något farligt.

Lite innan klockan 14 så plingade det på dörren och Arvid kom hem igen, så himla mysigt, jag hoppas verkligen att det där blir vardag någon gång, det är min dröm! :) Världens bästa och omtänksammaste kille hade varit på Coop innan han svängde upp till mig och hade med sig Ben and Jerry’s glass till mig. Han visste inte att jag älskade Ben and Jerry’s förrän i onsdags faktiskt. Så då åkte han och köpte det till mig innan han kom till mig i torsdags efter skolan. Det förtjänade jag efter min dramatiska gårdag som han sa. Alltså han är den mest finaste och omtänksammaste killen i hela världen! Jag vet inte vad jag ska säga? <3

Vi satt en stund på min terrass och njöt av det otroligt fina vädret som var i torsdags innan vi åt lunch och efter lunch smakade vi på den goda Ben and Jerry’s glassen som min älskling hade köpt till mig.

Elliot skulle ha skolavslutning som i torsdags och jag skulle egentligen följa med på det hade jag planerat, också skulle vi äta sushi med mormor och morfar efteråt. Jag såg verkligen fram emot det så mycket speciellt när det var så otroligt fint väder. Men jag valde att vara hemma istället och ta det lugnt med tanke på vad som hade hänt, jag tyckte att det var väldigt tråkigt men det var nog det bästa.
Dessutom ville jag ju såklart ha en mysig kväll med Arvid, speciellt när han var så snäll och ville och valde att vara hos mig hela torsdag eftermiddag och kväll och även sova över.

Men jag hade köpt en present till Elliot, en liten avslutningspresent som jag ville ge honom så då var Arvid så snäll så han erbjöd sig att köra mig till honom på torsdagen innan skolavslutningen så att jag fick ge presenten, det var väldigt snällt av honom. Mamma skulle gå upp till Marko och Elliot för att Elliot var hos Marko i torsdags, hon skulle vara där vid fyra ungefär så då kunde vi också komma dit. Elliot bor ju hos Marko varannan vecka och de bor kvar i det huset som jag växte upp i när jag jag bodde hos mamma så det skulle bli jättekul att komma till huset igen och dessutom att visa Arvid var jag bodde som barn när jag bodde hos mamma, för det kände jag att jag orkade när det bara var en liten stund.

Vid ungefär halv fyra åkte Arvid och jag tillsammans till Sandared. Det var en speciell känsla att åka in i Sandared och upp till mitt barndomshem och dessutom med min kille. Nu har jag ju vart i huset efter att mamma och Marko gick isär men det var ändå längesen nu så det var lite nostalgiskt.
När vi kom fram blev vi mötta av mamma, Marko och Elliot. Jag gav Elliot en kram och min present och han hade lite paketöppning ute på garageuppfarten då han även hade fått lite presenter av mamma och Marko. Det var lite konstigt att stå där vid mitt gamla hus med mitt livskärlek liksom, men ändå lite häftigt.

Sen när Elliot hade öppnat alla sina presenter sa vi hej då till Elliot då han skulle ner till skolan lite tidigare än Marko och mamma. När han hade gått gick vi in i huset och fick en liten rundtur. Först på nedervåningen, och jag visade Arvid mitt senaste rum då jag har haft alla rum i huset, hihi! Men mitt senaste och sista var nämligen i källaren. Sen gick vi upp på övervåningen och gick en rundtur där också. och Arvid fick se mina två andra rum, nej förlåt mina tre andra rum, hahaha. Nu var de ändrade till något helt annat än när jag var där sist men det var lite kul att se hur Marko hade gjort i ordning rummen men utöver det så såg huset ungefär likadant ut som när jag och mamma bodde där.

Det var väldigt nostalgiskt att se huset igen, både inifrån och utifrån, minnen kom tillbaka och jag älskade verkligen det huset när jag bodde där, det var så himla mysigt. Speciellt balkongen så jag fick väldigt mycket minnen tillbaka från den tiden när jag gick ut på balkongen i torsdags, men så härligt och fint! Jag hade ju ändå spenderat många år i det huset och största delen av min barndom så det väckte många fina minnen och jag saknar den tiden så himla mycket även fast jag har det väldigt bra nu också, så förstår ni säkert vad jag menar, det var en mysig tid i mitt liv. Marko bjöd på glass och vi gick ut på balkongen och satte oss och åt glass, det var väldigt trevligt. Som sagt man blev väldigt nostalgisk! Men på ett bra sätt!

Sen skjutsade vi ner mamma till skolgården och Arvid och jag åkte hem, det var en precis lagom liten tur för mig kände jag då jag fortfarande hade lite känningar i både bröst och arm.
När vi kom hem chillade vi lite och sen fixade vi mat. Jag hade planerat lax med pommes i onsdags men eftersom att onsdagen blev som den blev så fick vi ta laxen som i torsdags istället. Vi gjorde laxen i ugnen och krocketer varvat med pommes i Airfryern och sås och herregud vad gott det blev om jag får säga det själv. Vi fick dessutom en helt magisk kväll då vi satt ute på min terrass och åt och det var helt underbart ute, och till maten drack vi Aperol sprits. Ja det var en helt magisk sommarkväll tillsammans med mitt livs kärlek! <3

Jag är så glad över att vi fick den kvällen ihop och att han stannade kvar, jag är så tacksam för det, det var så himla fint för mig och skönt också såklart när jag inte kände mig 100 Gunnar.

I fredags sov vi länge vilket var skönt. Det var riktigt sommarväder ute i fredags också så vi satt ute här på förmiddagen och njöt av värmen. Arvid åkte hem vid 14 tiden. Det var tråkigt så klart att han behövde åka men jag är så glad över att vi fick så mycket tid tillsammans och så gulligt av honom att han stannade! <3

I fredags kände jag fortfarande lite i bröstet men inte så mycket, bara när jag ansträngde mig typ och armen när jag gjorde saker. Men i lördags kände jag ingenting i bröstet på hela dagen nästan och inte i söndags heller. Nu känner jag ingenting, så det är verkligen skönt. Jag får dock väldigt ont i armen när jag anstränger den fortfarande men det är väldigt skönt att smärtan i bröstet och ryggen är borta.

Sen detta hände i onsdags har jag såklart funderat på vad det är/vad det var? Jag pratade med Wilma i fredags och berättade om vad som hade hänt och då sa hon att det kanske var en överansträngning från Växjö och när hon sa det så tror jag absolut på att det var det. Kroppen kan faktiskt reagera fysiskt på överstimulans och min hjärna och kropp är verkligen inte van vid att hålla igång på det sättet och att just bli överstimulerad nu för tiden så jag börjar tro mer och mer på den förklaringen….men lite läskigt ändå.

Jag såg fram emot lugna dagar efter Växjö visiten, speciellt i onsdags, då jag var trött såklart efter två intensiva dagar. Min älskling skulle också komma vilket jag längtade efter. Men det blev allt annat än lugnt tyvärr då jag fick sån smärta i bröstet. Det var så här, i tisdags morse vaknade jag upp på hotellet och hade lite ont i ryggen, vid skulderbladet. Det brukar jag vakna med lite då och då så det var inte så mycket som jag tänkte på, speciellt inte efter två nätter i en annan säng än min egna, den hotellsängen var dessutom lite för hård för min del, så det var inget jag tänkte på så, det brukar gå över fort.
Men jag hade kvar det fortfarande på kvällen när jag åkte hem, jag tänkte att det går nog över när jag får sova i min goa säng.

Jag hade avbokat hemtjänsten i onsdags på morgonen för jag kände att jag behövde och ville sova ut, så jag vaknade i lugn och ro här hemma, åt frukost och chillade. Men jag kände att ryggen var fortfarande inte bra och vid ungefär 10, 11 tiden spreds sig värken till bröstet, vilket jag tyckte var konstigt då jag inte hade varit med om det innan, men det var forfarande inte så att jag blev orolig eller något. Jag tänkte bara att jag får vila ryggen idag helt enkelt.

Men sen på eftermiddagen fick jag ont i armen och axeln och värken började mola även där, det var då jag kände att det var ännu mer konstigare när värken spred sig, jag tänkte inte så mycket på det mer än att det var lite jobbigt. Men sen började det göra ondare i axeln och det värkte i hela armen. Inte ens då var jag skärskilt orolig men jag tänkte ändå att jag ringer till 1177 bara för att höra med de. Jag har aldrig ringt dit själv någon gång, det är bara mamma som har gjort det under min uppväxt, men iallafall, det var ju jättebra, jag trodde att det skulle ta tid och så men jag blev nästan direkt kopplad till en person som jag fick beskriva mina symtom för. Jag var verkligen inte orolig som sagt och jag sa till de vid upprepade tillfällen att ”det är nog ingen fara”, ”det är nog lugnt”, men att jag bara ville ringa och dubbelkolla. Men de tog det verkligen på allvar och sa först ”vi ringer en ambulans” och jag blev helt chokad och berättade igen då att jag mår inte dåligt. Men tydligen så är ju bröstsmärtor väldigt allvarligt och speciellt läskigt när mitt gick ut i armen, så de tog det på allvar. Jag tyckte som sagt att det inte behövdes någon ambulans men vi kom överens om att sjukvården skulle komma hem till mig och titta till mig vilket ändå kändes skönt. Det kändes väldigt bra just där och då då det började göra mer ont i armen.

Jag skrev till Arvid att han behöver inte åka förrän jag vet om jag behöver åka in eller inte så han inte står utanför mig och ringer på om jag har åkt till sjukan liksom. Dessutom sa jag att det är nog lugnt osv och att jag kan skriva när de har åkt. Men han lyssnade inte på mig, utan satte sig i bilen direkt och åkte till mig, gullig som han är.

Efter bara 20 minuter typ kom två från sjukvården in till mig och tog fram saker och började undersöka mig. De tog ett mini EKG, tempen, pulsen och kanske något mer som jag inte kommer ihåg. När de hade undersökt mig klart så trodde jag att de skulle packa ihop och gå men de sa att de ville att jag skulle följa med in och jag blev så chokad. Allt såg bra ut sa de förutom att min puls var lite hög och att jag hade lite förhöjd temp, jag hade 37,8 och det är ju inte feber egentligen men liten förhöjning och jag brukar ligga på 36, något i vanliga fall också ville de att jag skulle följa med in för säkerhets skull och ta lite prover, det kändes ändå bra att de tog det på allvar även fast jag inte direkt gjorde det.

Så jag kom ut och fick lägga mig på en brits och åka in i sjuktransporten, det var första gången i mitt liv som jag åkt ambulans, eller, det var ju inte en riktig ambulans, sjuktransport heter det som sagt, så det var något nytt, lite läskigt såklart, allt gick så fort. Inne i sjuktransporten fick jag syresättning på fingret och tjejen bredvid mig ställde lite frågor. När vi kom fram till sjukhuset rullade de in mig på båren och jag fick lägga mig i en sjukhussäng och där tog sjukhuspersonalen över mig. Jag fick vänta lite vid receptionen där tjejen som rullade dit mig pratade med en sjuksköterska om vem jag var och varför jag var där. Sen blev jag inrullad i ett eget rum, vilket var skönt, det får man ju inte om man kommer till akuten självmant, men när man kommer in med sjuktransport så får man ju lite förtur och jag lärde mig att bröstsmärtor ligger väldigt högt upp på prioritetslistan också.

Väldigt snart kom en sjuksköterska in till mig och satte på mig ett riktigt EKG på magen, min puls var kopplad till en apparat som mätte den hela tiden, sen satte hon in en infart ifall jag behövde medicin också gav hon mig lite koksalt. Hon tog även lite prover. Hon och även hon som körde in mig i rummet kom från Sandared båda två, så det var lite komiskt och den ena tjejen kände till att jag hade skrivit en barnbok och allt, så jag blev lite kändis där ett tag då de pratade ute på akutmottagningen om mig så det var lite roligt.

När hon hade gått skrev jag till Arvid och sa att jag hade behövt åka in, han såg inte det förrän han var på min parkering hemma hos mig så då körde han upp till mig på sjukhuset direkt och jag skrev vart jag låg på akuten. Han var så orolig för mig min fina älskling. Sen ringde jag mamma och berättade läget. Efter en stund knackade Arvid på dörren och skrev till mig att han var utanför också satte jag mig på sjukhussängen och tog av mig filten för att gå och öppna, men jag hade glömt av att hela min mage och bröst typ var kopplat till EKG och en apparat så jag kom ingenstans. Så jag skrev det till Arvid men han hittade ingen som kunde öppna just där och då så han stod länge utanför min dörr och väntade, känds konstigt, hihi. Men tillslut fick han hjälp av sköterskan att öppna min dörr och när han kom in fick jag en stor kram och massa pussar, han hade lite tårar i ögonen och jag blev ledsen, jag kände mig som en liten dramaqueen men det blev så när han kom där, kom för min skull, när jag såg att han också var berörd och vi hade dessutom inte träffats på några dagar heller också sågs vi nu under dessa omständigheter, så ja, det blev bara lite mycket känslor där ett tag, men jag var så glad över att se honom och så tacksam för att han kom. Och han blev så lättad över att se att jag var okej, så det var så fint.

Han satte sig jämte mig och vi höll handen och pratade lite. Alltså min Arvid, min Arvid, han är så himla fantastisk, jag kan inte förstå vilken kille jag har träffat! Han fanns där med mig, satt där på den stenhårda pallen bredvid mig, höll min hand, pussade mig, gjorde mig lugn och trygg och sa att han var här nu och att jag inte är själv längre, att jag inte ska behöva gå igenom detta själv och att han aldrig kommer att gå i från mig och att han sa ”när du lämnar sjukhuset så lämnar jag sjukhuset punkt.” Så himla fint! Fast jag sa att om jag behöver sova över så får han ta mina nycklar och sova hos mig, sa jag snällt men väldigt bestämt, men det gick han inte med på, inte överhudtaget, han sa bara ”jag sover här med dig, jag kommer aldrig lämna dig och som sagt jag lämnar sjukhuset när du lämnar sjukhuset, jag skiter i skola och jobb och allt, jag är med dig tills du mår bra och är hemma”. Jag blev så himla rörd av de orden, han är magisk min älskade kille, min älskling och han är min bara min! Så himla tacksam!

Sen kom läkaren och undersökte mig lite och ställde lite frågor, det gick rätt fort, de väntade fortfarande på mina prover. När läkaren hade gått berättade jag om mina dagar i Växjö för Arvid, det var skönt att tänka på något annat en stund. Sen kom mamma genom dörren, hon sa att hon inte skulle komma då Arvid var med mig men att jag skulle säga till om jag ville ha henne där, självklart ville jag det, men jag sa att hon inte måste komma då Arvid var med mig som sagt, men hon kom ändå, min älskade mamma. Så Arvid satt på ena sidan och höll min hand och mamma på andra sidan och höll min andra hand, det kändes så otroligt fint att ha de båda där på varsin sida av sjukhussängen.

Efter en stund kom läkaren in igen och sa att alla prover såg bra ut men att de väntar på ett prov till bara som är väldigt viktigt då det handlar om hjärtat, men det var verkligen skönt att de övriga proven såg bra ut. Min puls var fortfarande hög men det kunde bero på att jag hade ont, men febern hade gått ner så det var skönt. Efter en till stund kom läkaren in igen och sa att det viktigaste provet också såg bra ut så det var så skönt och jag fick åka hem. Han sa att han hade skickat en remiss till min vårdcentral så om jag fortfarande har ont i bröstet så kan jag vända mig dit vilket var bra, men nu visste vi iallafall att det inte var något allvarligt eller akut, så skönt. Sen fick vi bara vänta på att sjuksköterskan skulle komma och plocka bort mitt EKG och min infart, det tog en bra stund innan hon kom men tillslut blev jag losskopplad och jag fick åka hem, vilket var väldigt skönt.

Arvid och jag åkte hem och mamma åkte hem till sig. Vi svängde förbi Max på vägen hem och köpte mat som vi åt när vi kom hem då vi båda var väldigt hungriga och trötta. Det var så skönt att ha min älskling hemma hos mig efter akuten och även att han sov hos mig. Vi fick inte den kvällen vi hade hoppas på men vi fick iallafall vara tillsammans. Och återigen har jag världens bästa kille som alltid finns vid min sida oavsett vad! <3

Och återigen är jag så tacksam för att både mamma och Arvid var med mig på akuten!

I söndags åkte jag till Växjö på CP dagar, jag hade ingen aning om vad det var eller något. Det var Wilma som frågade mig för någon vecka sedan om jag ville med och jag tänkte varför inte. Det heter CP Sverige och de skulle ha uppstartsdagar i Växjö där de skulle starta upp Sveriges nationella verksamhet för personer med Cerebral Pares (CP). Dessa dagar var då mellan 9-10 juni och de skulle bjuda på hotellövernattning, mat och allt. Detta var då ett samarbete med Kronobergs län, Funkibator och CP-sverige och även RBU. Det lät så kul tycker jag, jag brukar inte vara den som brukar nappa på sånt här då jag inte är sån som person tyvärr men denna gången kände jag för att ta mig i kragen och följa med, gå utanför min comfortzone lite. Jag tänkte först då ta ett tåg på måndagen den 9 juni klockan 07 hemifrån för att vara framme 09:40 i Växjö, det började nämligen klockan 10. Men Wilma skulle redan komma på lördagen för att hon åker så långt så då frågade faktiskt jag om jag redan kunde komma på söndagen den 8 juni, för man vet aldrig med tåg, förseningar osv också ville jag inte stressa heller, så det fick jag. Så två hotellnätter i Växjö skulle det bli och jag hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på eller vad jag hade att förvänta mig. Sen skulle det bli så kul att bo på hotell och inte minst sagt att få träffa Wilma då det var längesedan, så det skulle bli en spännande upplevelse.

Jag hittade tåg både dit och hem utan byten så jag var så himla nöjd med det! Jag älskar dessutom att åka tåg så det skulle bli nice. Jag åkte klockan 15 i söndags, jag hade en skittung väska med mig så det var inte så lätt och utan hjälp också. Jag hade förbestämd vagn och plats på tåget vilket jag inte gillar för då måste jag leta upp både plats och vagn, så när tåget kom så hoppade jag bara på för då viste jag att jag kom med, hahaha, vilket var det viktigaste, men jag hade ju ingen aning alls vilken vagn jag var på så jag frågade två tjejer där om de kunde hjälpa mig och den ena tjejen var så snäll så hon hjälpte mig till min vagn och plats. Det visade sig såklart att jag var helt åt andra hållet för vi behövde gå en bra bit, hahaha, men tillslut kom jag på plats. Det visade sig då att jag satt jämte en polis som sa att han också skulle av i Växjö så det kändes skönt och han sa till och med till mig ”jag är polis så du kan känna dig trygg” så det kändes tryggt och bra! :)

Som sagt så älskar jag att åka tåg så det var nice. Jag hade tagit med mig liter nötter och sånt som jag kunde äta. Jag hade ingen fönsterplats med bord så det var krångligt men jag försökte, men så finns det ju änglar här i världen så han som satt snett mitt emot mig som hade bord framför sig frågade om vi skulle byta plats så det var supersnällt och det blev mycket lättare då såklart.

Efter två timmar var jag framme i Växjö och som sagt så hade jag ingen aning vad som väntade, jag viste bara att jag skulle få hjälp av en hjälpledare till hotellet. Men det jobbiga med tåg är att det är så högt mellan tåget och perongen och dessutom så många trappsteg och det klarar inte jag, framför allt inte det jättesteget till perongen men som tur var så hjälpte polisen mig! :)
När jag väl var nere på perongen var det lite svårt då jag inte viste vem jag skulle titta efter men efter bara några minuter kom en tjej fram som såg ut som hon letade efter mig då hon frågade vad jag hette, och det var då hjälpledaren . Hon var från Österrike och pratade bara lite svenska, jag tänkte ”vad i hela friden har jag gett mig in på?” Hahaha. Men så tog hon min tunga väska och mig under armen också gick vi till hotellet som låg typ 10 minuter bort.

När vi kom till hotellet trodde jag att det skulle vara en stor klunga med människor från CP-sverige, ledare, medlemmar, deltagare osv men när vi kom in i receptionen var det helt dött, hahaha. Jag visste ju att dagarna började på måndagen den 9 juni men ändå, jag trodde någon mer ledare skulle möta mig eller något men nej, så vi gick fram till receptionen och jag checkade in som en ”vanlig” hotellgäst liksom. Hjälpledaren hjälpte mig till mitt rum och sen lämnade hon mig där, och jag bara ”jaha” hahaha, det kändes lite konstigt och skumt, men det var väldigt spännande, rummet var väldigt fint. Jag hängde av mig och skrev till Wilma att jag hade kommit.

Sen gick jag ner till receptionen igen för där var Wilma, det var så mysigt att träffa henne igen då det var längesen. Det var en till tjej som var där med, hon hade kommit en timme innan mig och skulle också vara med på CP-dagarna, hon hette Nikki, och hon och Wilma hade pratat lite innan jag kom, hon var verkligen så trevlig. Wilma hade frågat mig på tåget ner om vi skulle äta på Pinchos tillsammans på kvällen och det lät ju väldigt trevligt och Nikki ville också hänga på så det skulle bli roligt. Efter träffen i loungen gick vi upp till Wilmas rum och hängde lite innan vi gick till Pinchos som låg bara några minuter från hotellet. Vi hade det väldigt trevligt på Pinchos, det var både gott och mysigt.

Sen gick vi tillbaka till hotellet och satt och snackade en stund i loungen innan vi gick upp till våra rum, vi gick upp rätt tidigt då det skulle bli en lång morgondag. Det var så spännande att gå upp och göra iordning mig och sova själv i ett hotellrum, för någon annan 22 åring kanske det inte är så stort men för mig är det stort med tanke på min CP och då jag aldrig har gjort det innan så det var nog den största grejen för mig tror jag, att bo på hotell ”själv”, det var coolt. Men jag trodde liksom att ledarna skulle vara där på hotellet, ifall man behövde hjälp eller så, det var vissa som sov där men de var liksom inte där för att stötta oss liksom så det kändes lite konstigt och speciellt, nu är jag ju väldigt självständig och så men ändå, själva känslan och tryggheten. Jag trodde liksom något helt annat, men det är spännande med överraskningar också. Jag ringde mamma och Elliot och pratade lite med de innan jag somnade. Det var spännande att somna själv i ett hotellrum. Men jag är så himla glad för att jag bestämde mig för att komma på söndagen istället för direkt på lördagen, så himla skönt också fick jag en rolig kväll tillsammans med Wilma och Nikki också.

Jag sov gott men jag vaknade med ont i benen, vilket jag inte brukar göra men jag tror att det var för att sängen var hård. Men så spännande att sova själv som sagt. Kursen skulle börja klockan 10 som i måndags och 09:20 skulle vi samlas och gå till Mästeriet tillsammans som var ett hus där vi skulle vara dessa dagar. Wilma, Nikki och jag bestämde därför att vi skulle ses nere i lobbyn vid 07:45 och äta frukost ihop. Det skulle bli fantastiskt gott med hotellfrukost och väl där nere träffade vi några till som skulle vara med på CP dagarna.

Alltid när jag är på hotell med familjen så får jag hjälp med att ta frukost men här fanns det ingen så jag försökte själv att ta macka, pålägg, ägg och bacon och det gick jättebra, vilket jag blev så glad över. Men det var lite svårare att ta yoghurt men då var det faktiskt en kvinna där som sa att hon skulle vara med på CP-dagarna också hjälpte hon mig med yoghurten och med juicen. Hotellfrukosten var jättegod och sen var det såklart dax för frukostdessert, och det blev pannkakor med Nutella och de fixade jag själv, till och med att greppa pannkakorna med tången vilket förvånade mig själv, hahaha. Sen var man mätt och go och ville helst lägga sig i hotellsängen igen, men det var bara att gå upp till hotellet och borsta tänderna och gå ner till lobbyn där vi skulle samlas 09:20.

När jag kom ner var hjälpledarna och alla redan där, vi var inte så många, knappt fem. Hon som mötte upp mig vid tåget på söndagen var också där så vi krokade arm och vi alla började gå till Mästeriet, det var rätt långt och gå så det var lite halvjobbigt faktiskt men det gick bra. När vi kom till huset åkte vi upp en våning till ett stort rum där många redan satt och väntade och även ledarna var där, de som redan var där var sånna som bodde i Växjö. Först fick vi presentera oss för varandra osv.

Kort sagt så bestod de två dagarna av intressanta miniföreläsningar, samtal både i stor grupp och små grupper och diskussioner om vad en bra ledare är, viktiga ämnen som vi ville ta upp om vi vill bli samtalsledare och hålla i grupper samt om olika roller i en grupp. CP Sverige är en förening som man skall kunna samtala om olika saker i en grupp och träffa likasinnade och utbyta erfarenheter kort sagt, och på sikt är målet att man ska skapa regula föreningar, t.ex en i Borås och en i Göteborg osv.

Men det var faktiskt lite jobbigt, för om jag ska erkänna så tyckte jag att det var svårt att förstå helt, förstå vad de pratade om, sammanhanget och så, för mig var det mest bara ord tyvärr vilket var lite jobbigt, jag hängde liksom inte med riktigt. Men jag är ändå glad att jag var med, det var ändå intressant och en häftig och utmanade upplevelse, och med det menar jag också med resan dit och att bo på hotell osv, träffa andra, träffa nya människor, liksom hela grejen.

Dagen slutade klockan 16:00 och klockan 18:00 skulle det vara tre rätters på hotellet, även för de som inte bodde på hotellet, för alla helt enkelt, så det skulle bli trevligt.
Klockan var väll närmare 16:30 när jag kom tillbaka till mitt hotellrum.
Åh, herregud vad jag var trött då, jag var så himla trött också hade jag huvudvärk. Så jag la mig en stund på sängen. Min hjärna är verkligen inte van vid så mycket intryck nu för tiden, jag kände mig helt överstimulerad. Jag vilade och chattade lite med min älskling så då fick jag lite ny energi.

Lite innan klockan 18 gick jag ner till lobbyn och där stod hela gänget också gick vi in i restaurangen och satte oss. Jag, Wilma, Nikki och en ledare från CP-dagarna satt tillsammans, hon var så trevlig så vi hade många djupa och trevliga samtal under middagen och maten var sååå god. Till förrätt fick vi rostat bröd med skagenröra, till huvudrätt blev det jättegott kött med klyftpotatis och till efterrätt blev det popcornglass, det var spännande men väldigt gott. Sen var jag så mätt och så trött så efter en supertrevlig middag gick jag upp på mitt hotellrum och tog en kvällsdusch faktiskt, det är det bästa, duscha och sen lägga sig i en hotellsäng.

I tisdags skulle vi börja en timme tidigare då vi skulle sluta klockan 15 istället för klockan 16 så vi skulle gå vid 08:20 då vi började klockan 09. Jag, Wilma och Nikki åt frukost vid 07 ungefär, sista hotellfrukosten, alltid lite vemodigt även om det bara var två nätter. Efter frukosten gick jag upp till rummet, borstade tänderna och packade ihop mina grejer, sa hejdå till rummet, åkte ner till receptionen och checkade ut. Sen gick vi till Mästeriet precis som i måndags. Fast i tisdags så kändes det mycket närmare, det kändes som att det gick fortare dit, vilket var skönt.

I tisdags var det fortsatt diskussioner, miniföreläsningar, diskussioner i grupper osv.
Sen i slutet kom de in med en överraskning, då blev det prinsesstårta och grön drink och då klippte de bandet för att fira att CP Sverige ofeciellt var öppnat, så det var lite häftigt att vara med på invigningen. Anledningen till varför allt var grönt är för att grönt står för CP, CP färgen! :) Sen fick vi varsin påse med lite allt möjligt i och sen var de där två dagarna över.

De flesta gick så fort det var slut medans jag fick vänta en stund på min hjälp då mitt tåg inte skulle gå förrän klockan 17:07. Jag var väldigt trött där och då kan jag säga.
Men sen kom hjälpredarna och det spöregnade ute så vi tog faktiskt deras bil så det var väldigt skönt, jag tror inte att jag hade orkat gå den biten heller om jag ska vara ärlig.
Först åkte vi till hotellet där jag hade lämnat in min väska för att slippa släpa på den och sen körde de mig till tågstationen. Jag tror att deras jobb egentligen var att bara lämna mig där men de väntade med mig tills mitt tåg gick vilket var väldigt skönt då jag kände mig lite osäker.

Jag åkte med ett skönare tåg hem, skönare stolar, fönsterplats och bord så det var så skönt.

Ja, vilka dagar, så spännande och roligt allting, inte minst sagt att vara där själv, inte helt själv då, jag kände ju Wilma men ni förstår nog vad jag menar. Efter de dagarna behövde jag semester, hahaha.
Men vilken upplevelse!

Det har hänt något helt fantastiskt med Borås färdtjänst! De kör ju över hela Borås och 1 mil utanför men nu från och med den 1 juni har de börjat att köra över hela Västra Götaland! När jag fick det brevet hem skrek jag nästan rakt ut för det betyder att jag kan åka färdtjänst till Öckerö, ända till min älsklings dörr! Och till pappa och familjen i Göteborg. Jag kan även åka till Varberg, Falkenberg, ja massor utav ställen. Detta öppnar många möjligheter för mig men framför allt att jag nu kan åka till Arvid när jag vill. Då jag vill komma till honom mer såklart men också för att jag har haft lite dåligt samvete för att han har behövt resa till mig varje gång, men samtidigt är det ju inte så konstigt när han har egen bil, men jag tror att ni förstår min känsla.
Jag har ju alltid varit så himla nöjd med min färdtjänst och den skapar så mycket frihet för mig och jag känner mig så självständig, men jag trodde definitivt inte att den kunde bli bättre också blev den det. Jag får till och med ta med mig Frasse på längre resor så vi kan åka till Arvid när vi vill. Tyvärr är det dock ganska dyrt…

Så det var precis det vi gjorde förra torsdagen. Jag har dock bara ett litet problem, jag kan inte få in Frasse i hans väska själv så det är lite jobbigt då jag alltid är beroende av någon annan när vi ska iväg. Jag kände att detta måste jag lösa så förra onsdagen åkte jag till Arken Zoo för att titta på en hård väska istället och titta på hur man stänger en sån och om jag skulle kunna fixa det för då hade det varit mycket lättare att bara fösa in honom och stänga dörren fort som attan, hahaha. Så jag åkte dit och fick hjälp, jag hittade då en stor väska som såg jättebra och smidig ut i stäng funktionen så jag köpte den.

När jag kom hem testade jag att ta in Frasse in i väskan, stackarn, vi som inte skulle åka någonstans, men jag var tvungen och testa. Och det gick, det gick och jag blev överlycklig. Sen släppte jag ut stackars Frasse så snabbt som möjligt. Det känns som att han gillar denna buren bättre till och med, så det känns skönt, jag tror att han gillar att den är lite större än väskan.

På torsdagen skulle jag åka till Öckerö med taxin klockan 13:00. Jag hade så mycket packning med mig: min väska, Frasses mat, en påse med papperskorg och påsar till Frasse och Frasse då såklart. Kattlåda och kattsand hade Arvid redan hemma så det var skönt, det hade liksom inte gått annars.
Det var lite halv jobbigt att veta när jag skulle börja att få in Frasse i buren, liksom i onsdags gick det hur lätt som helst men man vet ju aldrig, jag vill inte stressa. Han brukar fatta när det är dax att åka någonstans och det är han inte så förtjust i så då brukar han krypa under sängen och där ifrån blir det inte lätt. Så nu har jag börjat med att gå in på toalettdörren, för han följer alltid med mig in på toaletten varje gång som jag går in dit och sen när han har kommit in så stänger jag dörren fort som tusan, känner mig så taskig, men vad ska man göra liksom? Då kommer han ingenstans iallafall. Så jag började ungefär 20 i ett, för att ha lite marginal och om det skulle gå fort så behövde han inte vänta där inne så länge iallafall.

Det gick väldigt bra, snabbt och smidigt så jag gick ut, och jag kände mig så glad, jag förbrede lite till, öppnade ytterdörren på vid gavel för att ta ut all packning och när jag står i hallen så ser jag Frasse i ögonvrån stå där så snällt med sina stora ögon. Jag tänkte bara ”neeej, inte nu”, jag hade förmodligen inte stängt luckan helt ordentligt. Så jag fick lite panik, eller mycket panik rättare sagt, taxin skulle ju komma om knappt 10 minuter. Så jag stängde ytterdörren fort som attan så att han inte skulle smitta ut först och främst. Sen ville han inte in på toaletten såklart för han fattade ju vad som var på gång och sen gick han under sängen såklart och jag tänkte ”nej, detta händer inte, nu är det kört!” Så då blev jag superstressad, och tänkte att i värsta fall får han vara hemma själv. Men jag tänkte att jag måste försöka en gång till så då skakade jag en burk med godis inne i badrummet för då brukar han komma, men det gjorde han inte, jag tror att han fattade. Men sen tillslut kom han faktiskt och jag fort som attan stängde toalettdörren och föste in honom i väskan och stängde gallret och verkligen dubbelkollade så att den var stängd. Och sen var han äntligen där inne…puh….sen ringde taxin och sa att han var utanför och jag bara ”jag kommer, jag kommer”. Jag var superstressad och supersvettig och pulsen var hög. Så sen var det skönt att sätta sig i taxin och veta att Frasse var med….hahaha…

Så fort Frasse kommer in i väskan så är han inte glad, han piper och försöker komma ut. Men efter en stund och när man börjar köra blir han knäpptyst och somnar, vilket är väldigt skönt. Jag tror att han gillar att åka bil. Men vílken tid det tog till Öckerö! Det tog två timmar! Det brukar liksom ta en timme och en kvart för Arvid så jag fattar inte vilken väg han körde, jag åkte liksom klockan 13 och var framme vid 15! Men sen var det underbart att äntligen vara framme, och så himla häftigt att komma med färdtjänsten till Arvid, det kändes så lyxigt. Men Arvid blev också väldigt förvånad att det tog sån tid, hahaha, men då var jag äntligen hos Arvid.

Arvid började först med att fixa för Frasse, hans låda och hans mat, så gullig som han är! Vi släppte ut Frasse, och man märker verkligen när han kommer till ett nytt ställe för då verkligen smyger han ut och tittar sig omkring med nyfikna ögon. Jag tänkte att det kommer nog att ta ett tag innan han kommer till ro och kan lägga sig ner för varje gång som han kommer till ett nytt ställe går han alltid runt och tittar och luktar på allt och det var precis det han gjorde. Arvid bor inte så stort men det tar ändå lite tid, hihihi. Sen kunde han äntligen slappna av och la sig som en boll jämte oss.

Vi gjorde inte så mycket, vi chillade mest, tittade på TV och bara myste. Lite senare på kvällen lagade min älskade Arvid tacos till oss, det var så gott. Innan vi gick och la oss tittade vi lite till på TV, det var så mysigt att ha Frasse hos Arvid som låg bredvid oss och myste och det var så mysigt att sova hos Arvid som vanligt.

I fredags vaknade vi sent, vilket var skönt, så vi gick upp och åt en lång och god frukost tillsammans. Sen chillade vi lite innan Arvid var så snäll och körde hem mig och Frasse trots att han bara skulle vända hem igen sen då han skulle jobba helgen. Men innan vi åkte hem gick vi in i en fin butik på Hönö som hade allt möjligt, muggar, tallrikar, handdukar, kökssaker med Hönö/Öckerö motiv, tvålar, skålar, ja allt möjligt, så jag köpte en fin mugg där.