Brorsan & Mamma Sleepover

Underbart! Det är det ända jag kan tänka just nu. Jag har haft en underbar helg helt enkelt. Mamma och Elliot kom i fredags. Vi har sagt att de måste komma till mig nu i trean nu när jag bor själv, men det har liksom aldrig blivit av och nu när jag snart slutar så har jag blivit lite stressad (kanske fel ord? Men ni fattar). Elliot har nämligen aldrig sovit över hos mig någon gång. Men i fredags kom de, och jag var så lycklig och så taggad, det hade jag varit hela veckan.
Vi valde även en rätt helg, sommaren började ju i fredags.

De kom insvängandes på parkeringen lite efter fem, åh det var så härligt att krama de igen för det kändes som att det var evighet sedan. De packade in deras grejer och sedan satt vi ute på framsidan och njöt av solen. En personal hade köpt ett litet bord med två stolar i fredags som står utanför huset, det var perfekt med tanke på vädret och mitt besök.
En stund efter att de hade kommit kom personalen ner med middag till oss. Vi tog ut mitt rullbord som jag har inne hos mig också satt vi där i kvällssolen och åt. Jag hade beställt lasagne eftersom att jag vet att Elliot och även mamma älskar det.
Det var en högljud måltid med mycket skratt…haha, härligt.
Efter maten blev det bananpaj med glass i solskenet som jag hade bakat i torsdags.
Sen tog vi en kvällspromenad i solen till ICA och köpte popcorn. Det var en härlig kvällspromenad.

På kvällen myste vi inne i mitt rum med micropopcorn, saft och Bäst I Test på TV:n. Jag och Elliot satt tillsammans i min 90 säng, haha ni kan kanske tänka er hur trångt det var, men det var mysigt.
Elliot satt och matade mig med popcorn och saft hela kvällen! :)

Vi bäddade upp lite senare. Jag sov längst in i min säng, bredvid mig sov Elliot i världens bredaste luftmadrass och längst ut sov mamma i tältsängen. Ni hör kanske att det var trångt? Haha. Jag fick klättra upp till min säng via Elliots luftmadrass, det var ett gympapass kan jag säga :) Men jag är fortfarande förvånad över att vi fick in tre sängar i mitt rum.
Det var så mysigt att få somna bredvid mina godingar i fredags och även att vakna upp bredvid de!

I lördags var det så fint väder så vi satt faktiskt ute på min uteplats och åt frukost med utsikt över hästarna, det var fantastiskt!
Efter att vi hade grejat lite gick vi ut till lekplatsen och fotbollsplatsen som jag har utanför mig. Där spelade vi ute yatzy, spelade lite boll och njöt av den härliga dagen.

En personal tipsade oss om att det finns ett jättefint café bakom skolan som heter ”Lärjeåns trädgårdar”. Jag har aldrig varit där, bara gått förbi. Så dit gick vi sen och tog en glass i solen, det var så mysigt och charmigt där!
Mamma och Elliot åkte hem när vi kom tillbaka så då blev jag själv men med så mycket kärlek i kroppen och med så mycket mer energi. Det här behövde verkligen jag kände jag efter mina tuffa veckor av stress och ångest! Det var ett fantastiskt dygn och det var så härligt att få skratta så mycket som vi gjorde…. :-)

Min familj alltså, hela min familj…det borde vara olagligt att ha det så här bra och få så mycket kärlek. Jag saknar er redan! :)

Äntligen är de här! :D
Kvällspromenad <3
Så mysigt! <3
Frukost <3
Lärjeåns trädgårdar

Inflyttningsdagen

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så skulle jag provbo i träningslägenheten denna veckan som Riksgymnasiet har. Det låg mycket planering bakom denna vistelsen. Jag skrev bland annat en packningslista och en inköpslista.
Det blev rätt mycket saker som jag tog med mig, det blev kläder såklart, datorer, laddare, mediciner också ville jag ha med mitt eget täcke och kudde. Jag tog även med mig min tekokare och pulver kaffe.

I onsdags var det dax för inflyttning och handling. Jag var så taggad! Direkt efter skolan möttes jag och min arbetsterapeut Carina upp också började jag med att gå och handla. Jag tycker att det är jättekul att handla mat så jag var överlycklig redan då. Jag fick en budget att handla för så jag fick köpa precis det jag ville.
Jag handlade bland annat vanilj yoghurt, Pauluns granola, smör med havssalt, olivmortadella, gurka och mat till två olika middagar.

När vi kom till lägenheten började jag med att plocka upp alla matvaror. Sen packade jag upp, bäddade sängen i sovrummet och gjorde mig hemmastat. Sen började jag med maten, då försvann Carina in i
vardagsrummet och avvaktade tills jag hojtade på henne. I onsdags skulle det bli stekt falukorv, nudlar och gurka. När jag bestämde vad jag skulle laga så tog jag maträtter som var enkla som jag skulle kunna fixa självständigt, så mycket som möjligt iallafall.

Först började jag med att duka och skära gurkan och falukorven så att jag hade allt förberett innan jag började steka korven och koka nudlarna, för man vill ju inte äta kall mat! :)
Sen började jag steka korven och koka nudlarna. Till nudlarna hade jag en sil som jag har pratat om innan, som man bara lägger i kastrullen som gör att jag bara kan lyfta upp nudlarna upp ur det kokande vattnet och hälla i de i en skål.
Jag klarade av det mesta själv faktiskt, och jag är så glad över det.
Det var bara lite småsaker som jag behövde hjälp med, bland annat när vattnet kokade över då jag hade glömt av att vrida ner plattan, hihi. Annars fixade jag det mesta själv, så sen när jag satte mig och äntligen fick äta, kände jag mig så glad. Jag åt min allra första lagade mat som jag gjorde inprincip helt själv. Efter maten ställde jag in disken i den lilla diskmaskinen i köket och torkade av bänkytor och så.
Det tog en timma för mig att duka, skära gurka, koka pasta och steka falukorv. För någon annan kanske det skulle ha tagit en kvart, så ni förstår nog säkert att det tar längre tid för mig att göra saker. Men det var väldigt roligt.

Sen gick Carina och jag fick lite egentid i lägenheten. Det var väldigt stort och coolt när jag blev själv. Jag chillade mest, pratade lite med familjen, lyssnade på musik och satt i vardagsrummet!

Det var lite svårt att somna sen och när jag väl somnade vaknade jag igen efter bara nån timme, men det var inte så konstigt kanske. Dessutom var det mycket ljud utifrån så jag tyckte att det var lite läskigt för jag blev rädd några gånger. Det är ju helt knäpptyst på Storås, så ja jag var ju inte så van.
När Carina hade slutat och på natten kunde jag larma eller ringa till Rappe om det var något (det andra elevhemmet), så det kändes tryggt.

Sommaren 2020

Idag är det min sista sommarlovsdag, imorgon börjar allvaret. Det känns bra att få lite rutiner igen men jag kommer att sakna att vara ledig, men framför allt kommer jag att sakna sommaren och att göra det man känner för.
Innan denna sommaren tänkte jag att det kommer att bli en lugn och speciell sommar i år när man för det mesta bara kommer att vara hemma pågrund av Corona. Det ända jag hade planerat var att jag skulle vara i Halmstad med pappa och familjen.
Men denna sommaren har varit allt annat än lugn (på ett bra sätt :)).

Det har känts som att jag inte varit hemma så mycket, men jag tror att det beror på att jag har kommit hem och varit hemma lite och sen har jag åkt iväg på nästa semester.
Denna sommaren har jag verkligen haft roligt och jag har verkligen njutit av alla härliga stunder.
Det är många härliga och roliga minnen som jag kommer ta med mig när mörkret sänker sig här i höst.


Sommaren började tyvärr inte så bra, det började med att Vava tog sina sista andetag, men jag är tacksam över att jag var hos henne två dagar innan hon gick bort och att jag fick vara med på hennes vackra begravning. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta! <3
Nästan direkt efter skolavslutningen började jag sommarjobba och jag tjänade mina första pengar. Sen fortsatte sommarn med en trevlig midsommar i Hjo som var så rolig.
Med sommaren kommer alltid min födelsedag, jag hade en fantastisk fin 18års dag med allt vad man kan tänka sig som slutade med att jag fick en mysig grillkväll med mamma, Marko, Elliot, mormor, morfar och Peppe.
På helgen firade pappa, Jenny och brorsorna mig på en fin restaurang i Göteborg och som överraskning var Ia och Jon där. Det var en underbar kväll med god mat, massor utav prat och skratt!
Sen åkte jag och mamma till havet på en härlig spahelg med övernattning. Därefter hade jag en mysig vecka i Halmstad med pappa, Jenny och brorsorna med mycket god mat och fina kvällar tillslut. Den veckan avslutades med ett underbart besök av Ia och Jon.

Jag, mamma, Marko och Elliot åkte sedan på en fantastisk fin semester vid Vänern, vi var i Vänersborg och Mariestad. Det var en mycket mysig tripp i vårt vackra Sverige!
Sommarens sista tripp spenderade jag, mamma och Elliot själva i en jättemysig campingstuga på Espeviks camping där vi nästan blåste bort, men som avslutades med en varm och solig dag vid havet.
Juli levererade inte så många dagar med sol men det tog solen och värmen igen i augusti när vi fick många härliga stranddagar och underbara sommarkvällar med goda grillrätter och trevliga middagsgäster som hör sommarn till.
Det har också blivit några små mysiga dagsutflykter i sommar, som till exempel när jag, mamma och Elliot var en dag på Hönö tillsammans!

Ja, den här sommaren har levererat också trots pandemin. Jag har haft en sjukt rolig sommar med mycket härliga skratt. Kevin har jag också hängt med, fast inte så mycket tyvärr då han har jobbat. Men ett kvällsdopp blev det iallafall och två kvällar i hans växthus, en kväll då jag kom hem klockan 00:40, kommer ni ihåg det? :-) Sen har han firat mig i efterskott med thaimiddag och kyrkogårdspromenad! :) Och för att inte glömma när vi var på Hofsnäs tillsammans!
Sen har jag pratat mycket med Wilma i sommar, det har varit så härliga samtal, det längsta samtalet var på två timmar! :)
Mycket kärlek och värme har det blivit i sommar från nära och kära! <3

Det enda som jag har saknat i sommar som inte blivit av pågrund av pandemin är vår årliga släktträff i Ornunga som jag bara älskar. Sen har jag saknat att få krama om mina släktingar och träffa alla som jag inte kunnat träffat i sommar. Liseberg har jag även saknat med familjen, jag och Kevin skulle ha åkt dit också i sommar som vi gjorde förra sommarn!
Annars har sommaren varit en guldstjärna!

Jag hoppas att ni också har haft en härlig sommar!

Min 18-års dag!

Det var så coolt att vakna som 18 i onsdags, som vuxen! Jag hade en fantastisk 18-årsdag i tisdags. Dagen började med att familjen kom och sjöng för mig på morgonen. Mamma skulle jobba så det blev rätt tidigt, halv åtta med andra ord, men jag ville ändå att de skulle sjunga för mig på morgonen på min födelsedag, det är något speciellt med det tycker jag. De kom in med sången i högsta hugg och en bricka med ljus med presenter och fina hjärtbalonger. Det var härligt att vakna till! Marko filmade även när de gick in till mig.

Elliot var ivrig på att jag skulle öppna presenterna, speciellt hans, så jag började med hans. Det tog väldigt långt tid för mig att öppna presenterna eftersom att min arm var jättejobbig, den hade bråkat med mig typ hela natten, men som tur var fick jag lite assistenthjälp av Elliot! :) Han hade köpt en metallhumla till mig, så gulligt, jag fick hålla mig lite för skratt, för det var faktiskt rätt roligt! :) Han sa då att han hade valt den helt själv och att jag kunde dekorera med den i mitt rum, så sött. Sen sa han att han valde mellan den eller en lyssande gepard, haha så gulligt. Jag tycker att det är så himla sött att han vill köpa en egen present till mig! <3

Sen fick jag nya foppatofflor för det behövde jag eftersom att mina ligger på Storås också fick jag jättesköna underkläder i ett jättehärligt material.
Jag fick den sjukaste 18-års presenten av mamma, jag fick ett presentkort på en TATUERINGSALONG! Ja, ni läste rätt. Det trodde jag aldrig hon skulle ge mig, det hade jag verkligen inte förväntat mig! Hon gjorde sin första (och sista :)) tatuering för ett tag sedan, sina barns namn. Jag har funderat länge på att tatuerar mig men bara en gång och något litet. Jag vill BARA göra ett hjärta, ett litet hjärta på armen/handen!

Sen åkte mamma till jobbet och jag låg kvar i sängen och chillade eftersom att klockan inte var så mycket men sen gick jag upp och tog en varm morgondusch vid halv nio ungefär och sen kröp jag ner under täcket igen och låg där och surfade på mobilen i en timma. Det var så härligt, det är det bästa, morgondusch och sen lägga sig under täcket igen. Jag hade en superbra morgon som ni hör.
Jag gillade att vakna tidigt då för då kunde jag göra så, för om klockan var tio då hade jag bara känt mig stressad.

Efter min goa morgon gick jag upp och åt frukost med Elliot och Marko.
Nu när jag blir 18 så får jag tillgång till alla mina pengar som jag har på banken. Jag såg till och med de i mobilen redan på morgonen. Jag såg mitt studiebidragskonto och mitt egna sparkonto innan (som jag har valt själv att öppna själv), men nu såg jag även det ”låsta” och stora kontot där min familj och släkt har sparat åt mig och sålt aktier osv under hela mitt liv. Jag är otroligt tacksam, jag finner inga ord! Nu har jag en bra start eller grund inför vuxenlivet! Jag önskar att alla har det lika bra som jag har det, men tyvärr är det inte så. Marko är bankman så han har längtat efter min 18-årsdag så han och jag kan diskutera och lägga upp framtiden ekonomiskt. :) Så efter frukost satt vi framför hans dator och han förklarade osv. Det är svårt, men jag förstod det mesta iallafall (tror jag:)). Nu måste jag sätta mig in i det nu när jag är 18, lite läskigt men samtidigt roligt. Stort på något sätt!

Till lunch hämtade Marko och Elliot mat från thaien i Sandared. Det blev stekt ris med jättegod kyckling. Vid halv tre skulle jag träffa Matilda, hade vi bestämt, det skulle bli mysigt, dessutom på min dag. Jag bytte om till klänning för jag var sugen på att ha det dagen till ära, jag brukar inte vara en klänningstjej annars. Det blev en svart klänning med små gråa blommor på och rött nagellack till det. På kvällen skulle mormor och morfar komma på en utegrill på altanen, så jag hade tittat på väderprognosen hela veckan eftersom att nu måste vi sitta ute. Det såg fint ut och det blev fint också, inte dunder väder som det var förra veckan, men det skulle bli bättre just den dagen och alla andra dagar i veckan skulle det vara mulet eller regna, och jag hade den turen. Det var soligt, lite målning bara och runt 20 grader. Vilken tur jag har!

Iallafall runt halv tre kom Matilda och hämtade mig, vi har inte sätts på länge pga Corona, men nu vågade vi träffas. Vi åkte till Espresso House och köpte varsin frappe. jag älskar verkligen frappe. Sen åkte vi hem till henne, Hedvig (hennes bebis) och hennes man Patrik var hemma. Matilda gick in i köket när vi kom hem och tog fram tre bakelser som hon hade köpt, de var väldigt fina. Jag viste inte det så jag blev jätteglad att de hade ansträngt sig på min födelsedag. Om jag viste det hade jag inte köpt en mellan frappe, utan en liten! Men hallå man fyller bara år en gång! :-)

Bakelsen blev tågolycka innan kortet tyvärr! :D

Vi alla fyra satt och fikade ute på deras altan, supermysigt. Vi skrattade och pratade som vanligt. Årets första frappe var jättegod, det var smakerna kola och banan! Bakelsen var också väldigt somrig och god. Mathilda kom också med en paket som hon ställde framför mig på bortet, jag blev så tacksam, de skämmer bort mig! :) I paketet var det en jättefin ljuscylinder och ett fint litet runt underlägg som man kan ställa den på. I cylindern ska jag ha ett långt ljus. Den var dessutom designas av Ernst, ni vet Sommar med Ernst! Jag gillar honom, jag tycker om att titta på honom på somrarna och det vet Matilda för vi skojar lite om det! :)
Sen satte jag och Matilda oss själva i soffan på altanen och så fick vi prata lite ostört, och sen kom mamma efter en stund och hämtade mig.
Det var en supermysig eftermiddag och jag är så glad över att jag fick hänga med Mathilda på min födelsedag, hon gjorde min dag ännu bättre!

Mys på Matildas altan! :)

Jag och mamma svängde bara upp till pappa, Jenny och killarna för de ville träffa mig på min födelsedag. Det fick bli en kort sväng eftersom att klockan var rätt mycket. Det var mysigt att få krama om de lite på min dag, de bjöd mig och mamma på en snabb dricka ute på altanen. De gav mig presenter men jag ville öppna de i helgen i lugn och ro istället tillsammans med de, för de ska nämligen fira mig i Göteborg idag. Men jag fick en palmväxt som jag såklart såg, den stod på bordet framför mig. Jag blev chokad att det var en present till mig men samtidigt glad. Jag tänker ha den på Storås om den får plats, det blir nog fint. Jag fick också swish pengar av min fina pappa på morgonen! Sen kramade jag de hejdå och vi åkte hemåt till nästa firande.

Marko stod vid grillen när vi kom hem och potatisen var i ugnen. Kort därefter när kom mormor och morfar. Mormor träffade jag ju där i slutet på maj som jag har skrivit om men morfar har jag inte träffat sen i mars. De var så underbart att se de, jag ville bara krama de men vi fick kramas i luften istället! :). Mormor gav mig jättefina röda blommor och morfar gav mig ett stort paket. Maten var nästan färdig och bordet var dukat ute på altanen. Även fast det blåste så var det härligt för det var sol och nästan blå himmel.

<3 De var mycket gladare än vad det ser ut :D

Sen såg vi en jättestor lastbil som kom och parkerade utanför, jag tänkte spontant, ska nån komma och tömma våra brunnar nu? Haha! Men där dök Peppe upp! Vi hade frågat om han ville komma men han hade inte svarat så ingen viste att han skulle komma, det blev verkligen en fin överraskning för alla, inte minst sagt för mig. Han hade jouren, han jobbar nämligen som slamsugare (eller vad det heter), så han hade ett jobb i Sandared så han svängde bara förbi (sa han men det låter för spontant, haha). Peppe sa ”jag skiter i Corona” också fick jag en stor varm grattiskram. Han satt med oss och åt mat och även efterrätt, han fick inte rycka ut på något så det var kul att han fick stanna hela kvällen. Ja, det blev som en present bara att han kom, jag vet inte när jag träffade han sist.

Jag fick bestämma maten i torsdags, det blev grillad kycklingytterfilé, grillad spetspaprika med fiadelfia i, grillad halloumi och potatis i ugn med fetaost på, det var så gott! Har ni inte testad potatis i ugn med fetaost på, så gör det, det är gudomligt gott! Maten var väldig somrig!
Till maten blev det briska för min del, sån dricka jag drack hos Kevin, så gott!

Efterrätten blev lite annorlunda men så god, det blev vanlig vaniljglass med crunsy, ni vet müslin, helt sjukt att det står på müslihyllan, det är ju som kakor! Sen så toppar man med kolasås ovanpå, alltså det är så gott. Jag och mamma testade det för någon vecka sedan och vi blev kära direkt! :) Det är farligt gott!

Det kändes verkligen som på den gamla goda tiden innan Corona! Vi satt där och pratade och skrattade, med min släkt blir det aldrig tyst och inte ett öga torrt, speciellt inte om Peppe är med! :-) Det har jag saknat!

Peppe <3

Efter maten blev det paketöppning, av mormor och morfar fick jag stora fluffiga kuddar som jag hade önskat mig, de ska jag ha i min stora säng. Sen fick jag en fin slant med pengar också från de. Mamma och Marko hade även två paket till att ge mig. I det första var det en jättemysig lampa, för jag behöver någon mer ljuskälla i mitt rum, för mamma har nämligen flyttat om i mitt rum, det blev supermysigt (det blev verkigen skillnad) och lampan blev pricken över i:et. I det andra paketet fick jag att jag och mamma ska gå på spa redan nästa helg! Jag blev superglad, vi ska till och med sova över där lördag till söndag och äta middag där på kvällen. Vi brukar nästan alltid ta ett spadag och åka hem på eftermiddagen, men nu ska vi sova över, så mysigt! Det ser jag fram emot, och det är ju redan nästa helg! :-)

Jag fick ett jättecoolt kort av mormor och morfar, tyvärr syns det inte så tydligt på bilden. Men ni kommer få se det längre ner i inlägget.

Vid åtta åkte mormor, morfar och Peppe hem. Resten av kvällen satt jag och mamma uppe i sofforna ända till klockan halv tolv. Det var härligt att utnyttja min dag så länge. Jag svarade på alla grattissms och pratade med mamma. Jag hade även fått intyget i torsdags från mitt sommarjobb som vi läste. Min handläggare hade skrivit så fina ord och även önskat mig grattis på min 18-årsdag i brevet, han viste nämligen att jag fyllde år. Det känns som att han hade planerat att brevet skulle komma på min födelsedag och bara av att tänka på det blir jag så tacksam, glad och varm i kroppen.

Jag hade en fantastisk födelsedag som var händelserik och härligt! Idag ska jag åka till Göteborg för pappa, Jenny och killarna ville fira mig lite också såklart. Vi ska äta på resturang, det blir gott!

Jag vill också säga ett stort TACK för alla fina gratulationer, sms och Facebook kommentarer jag fick i torsdags! Det värmer ska ni veta! Men även ett stort TACK för alla fina presenter och swishpengar som jag också fick! Jag är evigt tacksam! <3
18 är verkligen stort att fylla!

Jag fick även ett blombud på min dag av min älskade farmor och en ask med praliner! <3
<3

Här kan ni se vad jag fick i födelsedagspresent!

Det här kortet fick jag av mormor och morfar. Jag tycker att det är så coolt!
Lampan och Ernst ljustaken

Idag fyller jag 18 år!

Idag blir jag 18! Det är helt sjukt! Min födelsedag. Jag kan inte förstå att jag redan är myndig, jag är offeciellt vuxen, nu bestämmer jag på riktigt om mig själv. Det blir inte så stor skillnad egentligen för mina föräldrar har låtit mig bestämma det mesta själv i tonåren, vilket jag är tacksam för. Men nu blir jag också vuxen i samhället. Ibland har jag stött på den här kommentaren i samhället ”du får vänta tills du är 18, du måste ha dina föräldrar med dig”, men nu är den meningen över! :) Nu är det jag som bestämmer över mig själv, det känns coolt men samtidigt lite läskigt.
Men även fast jag blir 18 kommer mina föräldrar alltid stötta och hjälpa mig har de sagt, vilket jag är tacksam över.
Det som är bra idag när jag fyller 18 är att jag får skriva på papper själv, vilket är skönt för då behöver jag inte ta med det hem. Utan jag kan skriva på direkt för jag behöver inte mammas eller pappas underskrift. Jag tänker mest nu när jag ”bor” i Göteborg och jag får något papper som föräldrarna måste skriva på, då har jag ju behövt vänta till nästa gång jag kommer hem. Men nu behöver jag inte det längre, vilket är skönt.

Jag kan även ta en drink på stan nu! :-) Men jag kan inte påstå att jag har längtat efter det så. Jag är inte som vissa andra ungdomar vet ni, som längtar till att gå ut och festa och dricka, nej nej sån är inte jag. Jag är hellre hemma i mitt trygga bo eller med mina trygga kompisar. Man kan faktiskt ha trevligt utan alkohol, och det vet jag, för jag har levt i 18 år! :) Jag brukar skoja med mina vänner och familj och säga att när jag har min CP, så går man alltid runt och är lite full, hahaha! :-)
Ibland när jag har varit ute på restauranger i tonåren så har jag ibland beställt in alkoholfria drinkar, alltså drinkar med alkohol fast att jag beställt de utan alkohol för att lyxa till det lite. Jag gillar verkligen det, lite sött och surt. Alkoholfri Mojito är min favorit hittills, de smakerna är så goda ihop med den goa myntan i. En alkoholfri Margarita är inte heller fel, jag som älskar sött och salt! :)
Haha, nu sitter jag och diskuterar drinkar i bloggen, kanske inte så jättebra förebild då, men jag har iallafall lagt till det där lilla viktiga ordet innan: alkoholfria! :-)

Jag är så lycklig över mitt liv hittills, nu är min barndom officiellt slut (tant Alice :)) min barndom har varit helt underbar, från liten till tonåring. Trots min CP så kunde det inte bli bättre. Jag har en fantastisk familj, föräldrar, släkt och omgivning som har gjort min barndom och tonår så underbar. De har alltid funnits där och vill alltid mitt bästa, stöttat mig och alltid tagit hand om mig. Jag tänker ofta på mitt liv, min barndom och då blir jag så varm i kroppen när jag inser hur underbara människor jag har nära mig och vad mycket jag har varit med om. Jag har så mycket härliga minnen, både från när jag var liten och nu i tonåren. Jag har så mycket bilder och filmer från mitt liv, från nu och även från min barndom, och jag blir så lycklig när jag tittar på de, det är verkligen minnen för livet.
Såklart att det har varit tufft och jobbigt i mitt liv också i perioder precis som alla andra, livet kan inte vara på topp alltid. Men överlag har det varit fantastiskt. Jag vill verkligen ta mig tillbaka till minnen som jag har och få uppleva de igen.
Man har verkligen skrattat i sitt liv, det är inget snack om saken! :D Man har gråtit så många gånger också för jag är verkligen världens känsligaste person!

Jag har fått så otroligt mycket kärlek av mina nära och kära under hela mitt liv och det har hjälpt mig så mycket när jag har haft det lite tuffare, men även hela tiden. Kommentarer, kramar, beröm och fina komplimanger som verkligen har hjälp mig att fortsätta kämpa, och känna att min släkt och familj älskar mig precis som den jag är. All hjälp jag har fått, hur ska jag någonsin kunna tacka er?
Min kärlek till er är verkligen obeskrivlig! Ni är mitt allt! <3
Utan er skulle jag ens inte ha levt ju!

Mina 18 år har även bestått av mycket resande, jag tycker att det är så otroligt härligt att resa och få uppleva nya ställen. Jag är så tacksam för att jag har fått upplevt så mycket och ha fått åka utomlands. Tänk vad jag har njutit på alla semestrar som mina underbara föräldrar har tagit med mig på och så många fina minnen vi har skapat tillsammans! (Inte samtidigt såklart :))

Jag är inte som andra ungdomar och jag tror inte att jag har haft ett så särskilt typiskt liv som barn och ungdomar har haft om man nu ska tro nåt. Jag känner att min barndom och ungdom har varit något speciellt, inte som alla andra barn. Det älskar jag för jag vill inte ha det som någon annan, jag vill sticka ut, jag har levt mitt liv och kommer att fortsätta att leva mitt liv vart än det leder.
Jag har varit mycket med de vuxna i hela mitt liv, från barn till tonåring, och det har jag skrivit ett inlägg om. Vuxna dömer inte men barn gör det så det är nog därför som jag har trivs mycket bättre i vuxnas sällskap, plus att jag förstod ironi tidigt! :)
Än idag gillar jag att vara bland vuxna, haha, konstigt va? Jag är ju vuxen! :-) Men jag menar såhär i tonåren, som ni vet så gillar jag att sitta och prata med vuxna och diskutera saker, jag förstår liksom vuxensnacket och det kanske inte är så konstigt nu när jag är såpass stor.
Andra ungdomar kanske inte vill hänga med sina föräldrar när de får besök utan de kanske drar till sina kompisar. Medans jag blir så glad när vi ska få besök när jag är hemma. Men samtidigt så älskar jag ju att vara med Kevin och Wilma, men de båda är så mogna och dessutom 18 båda två så det blir mycket vuxenprat om livet även där. Det är därför man kommer hem klockan 00:40 på natten från Kevin, hihi! :)

Många som känner mig, men som kanske inte känner mig på djupet och som inte vet hur jag har haft det och har för liv tror säkert att jag har haft och har ett ”normalt” liv som vilket barn/tonåring som helst, men icke sa Nicke. Mitt liv har varit och är speciellt på ett mycket bra sätt!
Det är nog mycket därför som jag fixat jobbiga och svåra grejer idag för jag har en bra grund i mitt liv och så mycket omtanke och kärlek från min omgivning.
Min CP-skada har alltid funnits med mig, såklart att den har hindrat mig i saker och ting, men ärligt talat så har den inte förstört för mig tycker inte jag även om det har varit jobbigt ibland. Min CP har bara gjort mig starkare tror jag! Den finns alltid med mig och kommer alltid att finnas där oavsett!

Jag vet att jag inte kommer att glida på en räkmacka nu när jag tar mig in i vuxenlivet, men jag kommer att kämpa och inte ge upp!

Tack alla nära och kära för att ni är ni! <3

Sommarkväll med Kevin

Nu i Corona tider är jag nästan bara hemma och det är lite segt, speciellt om alla andra är på jobbet och dagis på dagarna. Man tittar liksom i mobilen bara för man har långtråkigt och tillslut har jag spelat samma spel och tittat på samma video flera gånger, det blir lite segt tillslut. Plus att man blir trött och seg om man inte gör något. Därför ska det bli så skönt att börja jobba på måndag, alltså imorgon, så det händer något. Jag förstår inte alla som måste alltid vara hemma nu och isolerade, så som sjuka, äldre osv, som t.ex mormor och morfar. Jag blir ju bara uttråkad efter två dagars mobiltittande. Om någon läser detta nu och sitter isolerad hemma, så har jag en fråga, vad i hela friden gör ni på dagarna? :-)

Kevin känner likadant som jag, så det är lite skönt nästan för då tror jag att vi hänger mer, han jobbar ju typ hela tiden hahaha, så det ät väll bra för honom. Men jag tänker mest på kvällar och helger.
I torsdagskväll när klockan var runt nio på kvällen skickade han till mig om jag ville komma och hänga med honom i hans växthus. Jag tänkte först att det var lite sent, men sen bara varför inte, jag har sommarlov. Dessutom kände jag att jag behövde komma ut från de här fyra väggarna. Så jag bytte om och drog ner till Kevin med Elof.

Han hade köpt nya stolar, nya filtar och kuddar som vi satt i i växthuset. De stolarna var verkligen så sköna, de var runda så man sjönk verkligen ner i de. Kevin bjöd på lyxig alkoholfri cider och lite snacks också satt vi där i värmen bland alla tända ljus och tjatade om verkligen allt. Jag som älskar att sitta så och prata om livet, ena stunden skrattar man jättemycket och andra stunden pratar man seriöst, det är verkligen härligt, speciellt med mina vänner! Det är så härligt med växthus också för det kändes verkligen som vi satt ute fast i värmen, och sommarkvällen var ljus fastän klockan var tio. Man förlänger sommarkvällarna på något fantastiskt sätt. Vi satt där i tre timmar, jag gick därifrån vid 00:40! :0 Jag ville nästan inte gå hem, jag kunde lätt somna i de där stolarna alltså! :) Det var en supermysig kväll. Det blev verkligen spontant, med det blir det ju oftast med oss två och det är det som är så himla härligt tycker jag.

Jag tänkte på det när jag åkte gatan upp hem, att vilken tur att jag har Kevin här i Sandared och att han dessutom bor så nära mig. Vad hade jag gjort annars förutom att hänga med familjen? Det hade blivit jättetråkigt tror jag speciellt i de här tiderna, och familjen hänger jag liksom med varje dag.
Jag tänker på det varje gång vi ses, att jag är så tacksam för att han accepterar mig som jag är och vill hänga med mig, även fast jag behöver hjälp med vissa saker och även fast jag inte är som alla andra. Men jag har bara problem med kroppen, inte psykiskt, jag tänker precis likadant som vem som helst, och det är så himla skönt att han ser igenom mitt handikapp och förstår det för det är tyvärr ingen självklarhet i samhället.

Jag kände att jag behövde komma ut lite också efter Vavas bortgång i tisdags, tänka på annat. Jag tänker på Vava varje dag och hon kommer alltid att vara med mig! <3

Gastroskopin är gjord

I fredags skulle jag göra min gastroskopi. Jag åkte därför taxi hem i torsdags. Jag och mamma sov över hos mormor och morfar natten till fredag för att Elliot var lite krasslig, ta det säkra före det osäkra. Jag och mamma har aldrig sovit över hos mormor och morfar tillsammans någon gång så det var mysigt. Vi satt vid köksbordet och pratade hela kvällen. Jag var lite nervig inför morgondagen men jag tyckte också att det skulle bli spännande. Senast jag blev sövd var när jag var tre år gammal, så det var ju ett tag sedan.

På morgonen duschade jag och tog på mig rena kläder eftersom att så fick jag order om att jag skulle göra. Sen satt jag med mormor och mamma vid köksbordet medans de åt frukost, jag fick ju fasta från tio på kvällen. Jag drack bara ett glas saft tidigt på morgonen som man fick göra om man ville. Vi skulle vara på operation klockan kvart i tio på morgonen. Jag skulle inte göra en operation men eftersom att jag skulle bli sövd så gör de gastroskopin på operation. Klockan nio hjälpte mamma mig att ta på emlaplåster på armen som man skulle göra en timma innan. Vi satte båda på höger arm eftersom att det är lite bråkigare att sticka mig i vänster som ni kanske vet.

Jag och mamma åkte till sjukhuset i snökaoset när klockan började närma sig kvart i tio. På den lilla biten från bilen till sjukhusenttrén blev både jag och mamma helt insnöade. Vi anmälde oss och åkte upp till operation där vi fick sitta och vänta i väntrummet. Exakt klockan tio kom en sjuksköterska ut och ropade mitt namn, det var bra jobbat med tanke på tiden! :-)
Vi fick åka in till ett litet rum med en dator, flera skåp och en handikapptoalett. Min kropp var så stel, speciellt mina ben men jag tror att det var för att jag var lite nervös. Hon började med att ställa lite frågor, sen fick jag byta om till en vit sjukhus skjorta men jag fick behålla mina sköna mjukisbyxor som jag hade på mig. Vi låste in mina kläder i ett skåp.

Sen fick jag lugnande, hon la vätskan i en spruta istället och sprutade in i min mun eftersom att de inte hade något sugrör. Den var inte god, den var väldigt sur så jag fick dricka mycket vatten efter åt. Sjuksköterskan tog fram en filt till mig så jag inte skulle frysa och sen fick vi sätta oss i ett litet väntrum och vänta där. Det var typ ett barnväntrum så det var leksaker och barnprogram på på tv. Kanske inte jätteroligt för mig men det var roligare än att stirra in i en vägg iallafall. Också hade jag ju min kära mamma där också som jag kunde prata med! :)

Hon sjuksköterskan som jag träffade först och några andra sjuksköterskor sprang omkring i rummet innanför där uppvaket var. De sa till oss att det är rätt lång väntetid och att det skulle bli mycket väntan för oss. Efter en stund kom två stycken in och stack mig i armvecket och satte in infarten, där de skulle spruta in sömnmedlet. Det kändes ingenting, eftersom att jag hade emlaplåstret där, jag tyckte att det var lite coolt eftersom jag inte varit med om det innan, alltså att det inte gör ont när de kör in en nål i huden! :)
När det var klart kände jag att den sura medicinen började göra sitt och jag började bli trött och lite yr i huvudet. Jag fick därför lägga mig i en sjukhussäng inne på uppvaket, det var väldigt skönt. Där fick vi vänta en bra stund till, ungefär en timma. Jag var så trött av lugnandet så jag kände mig inte uttråkad som tur var. Det var nästan lite skönt att bara ligga där med mamma vid kanten! :)

Klockan tolv kom några tjejer och en praktikant till oss, de presenterade sig och sa att nu var det min tur. De körde mig i sjukhussängen en bit och när vi var framme fick jag byta till ”operation” sängen som de sedan körde in mig i. Väl inne på operationsrummet var det mycket människor runt mig. Mamma satt på en stol bredvid mig medans de andra höll på att greja runt mig. De satte t.ex en klämma på mitt finger och sladdar på mitt bröst. De frågade mig lite frågor om vad jag gör annars och så vidare, vilket gjorde mig lugnare. Sen sprutade de in sömnmedlet i min infart och en sjuksköterska satte på mig en mask som jag fick andas i, också sa hon ”om bara några sekunder kommer du att somna, god natt”, och där somnade jag! :) Jag kände mig ändå rätt lugn när jag var där inne för alla där inne var så snälla och trevliga, de viste verkligen vad de skulle göra kände jag, och då blev jag lugn.

Mamma fick sitta i väntrummet så länge och sen sa de till henne när jag kom till uppvaket efter undersökningen.

Jag kommer ihåg att jag vaknade till för en milli sekund när jag låg i sängen och jag kände att de körde mig i sängen (förmodligen till uppvaket). Men jag somnade om fort igen för jag märkte inte när de stannade sängen. På uppvaket sen hade jag jättesvårt för att vakna, jag hade jättesvårt för att öppna ögonen.
Jag började även gråta helt okontrollerat, jag vet inte om jag fortfarande sov eller var vaken, jag hade ögonen stängda iallafall för jag kunde inte öppna de. Det var jätteläskigt, jag viste inte varför jag var ledsen. Jag hörde iallafall när mamma pratade med mig och jag kunde nicka och skaka på huvudet.
Också slutade jag och gråta också började jag igen. Jag skrek över hela uppvaket berättade mamma efteråt, hihi. Jag kände hur mamma strök mig över håret och frågade om jag hade ont någon stans, men jag skakade på huvudet, så jag var väl halvvaken antar jag. Jag hörde att sjuksköterskorna sa något till mamma. Jättekonstigt var det, sjuksköterskorna sa att man inte brukade reagera så men alla är olika.
Mamma frågade om jag ville ha jordgubbssaft och jag fick fram en lätt nickning. Efter bara några sekunder kände jag ett sugrör mot min mun, jag hade inte fått upp mina ögon än. Jag öppnade munnen och drack lite försiktigt, det var väldigt gott kände jag. Mamma höll på att fråga mig om dricka mellan mina konstiga gråtattacker ett litet tag tills jag tillslut kunde öppna mina ögon och märkte vart jag var och såg mamma.
Då slutade även mina gråtattacker vilket var skönt.

Sjuksköterskorna frågade mig vad jag ville ha att äta, och efter en stund kom de med fruktyoghurt, en stor fralla till mig och lite kaffe till mamma. Mamma satt och matade mig medans jag kände mig lite dåsig i huvudet. Det var så gott med lite mat efter så många timmar. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mer hungrig än vad jag var, men kroppen hade väll glömt av att jag var hungrig. Vi satt där en stund och åt i lugn och ro. Klockan var två då, mamma sa att undersökningen tog bara 20 minuter, så det tog jättelångt tid för mig att vakna. Men som tur var fick jag ligga där i lugn och ro tills jag kände mig okej.

Jag kände att jag hade ont i halsen när jag vaknade, eller rättare sagt att jag var ansträngd i halsen, men mamma sa att det inte var så konstigt, eftersom att jag hade haft en slang där. Men för mig kändes det så overkligt när jag vaknade upp att undersökningen var gjord, den var över, och jag hade inte märkt någonting alls, jag vaknade upp som att ingenting hade hänt. Det kändes faktiskt lite overkligt och lite läskigt.

Efter att jag hade vaknat till på uppvaket sa jag till mamma ”jag märkte inget” för att vara lite rolig, haha, då skrattade mamma! :)

Sen ville sjuksköterskorna bara att jag skulle kissa innan jag fick åka hem, så de tog bort den gråa slangen som satt fastklämd på mitt finger fortfarande också hjälpte de mig över till Rulle. Vilken tur att jag hade Rulle med mig kände jag med allt lugnande och dåsighet, Jag var dessutom så himla stel i hela kroppen, mina ben var som ett par stålpinnar när jag skulle stappla till Rulle, jag kunde knappt gå där i början, tur att de hjälpte mig.

Vi åkte från uppvaket också fick jag byta om till min vanliga tröja. Sen fick jag prova att kissa, men det gick inte, jag kunde inte kissa trots att jag var kissenödig. Jag kunde inte slappna av. Egentligen vill sjuksköterskorna kunna se att man kan kissa innan man får åka hem efter att man varit sövd. Så jag fick lägga mig på en brits för de ville göra ett ultraljud på mig för att se om blåsan var full. Om den skulle varit full så sa hon sköterskan att då får man tömma blåsan och det gör jätteont, så det ville de helst inte göra. Men som tur var så såg de att blåsan inte var full och jag fick åka hem. De sa att jag skulle dricka mycket och se om jag kan slappna av och kissa hemma, om jag inte hade kissat förre en viss tid skulle vi ringa tillbaka och få åka in igen. Men som tur var kunde jag kissa efter en stund hemma.

Det var en lång dag men spännande dag, gastroskopin tog bara 20 minuter sa mamma men vi var där i fyra timmar.

De hittade inget på gastroskopin sa de, vilket var både bra och dåligt kände jag. Skönt att de inte hittade något men samtidigt om man inte hittar något kan man inte göra något åt det och då kanske jag får leva med min magkatarr. Det skulle ändå varit lite skönt om de hade hittat något, och kunnat göra något åt det och konkret sagt, det här beror på din magkatarr, Alice. Förstår ni hur jag menar?
De sa att de även tog ett salivprov på mig under undersökningen som de ska skicka på undersökning. Det tar fyra till sex veckor att få ett svar på det, det känns ändå bra att de tog det provet kände jag, se om det visar något.

Här ligger jag och väntar på gastroskopin! Rätt glad ändå med lite lugnande i kroppen! :)
Aj!

Open, tävling, kärlek, nöje

Som ni läste i mitt förra inlägg skulle jag vara med och tävla i 60 meter i Göteborgs Open i lördags (Göteborgs Open är en stor idrottstävling kan man säga där alla med ett funktionshinder kan vara med och tävla i olika grenar. Om ni vill veta mer om vad det innebär, läs mitt förra inlägg). Jag var jättetaggad på morgonen, detta skulle verkligen bli kul, och extra kul när mamma och hennes kompis Ann skulle komma och heja på.

Wilma åkte med sin mamma dit och jag, en personal och en kille från mitt hus som skulle titta på åkte spårvagn. Jag har aldrig varit i Kvibergs arena innan, men den var jättemäktig och jättecool utanpå (sök gärna på Google om ni vill se den, för den var verkligen så stor och cool).
Vi gick in och gick in i den hallen som vi skulle vara i, den var så stor med fullt av människor, unga som äldre, stående som sittande, tävlade som icke tävlade. Det var mäktigt. Riksgymnasiet hade en monter som vi gick till, där stod lite RG personal, som till exempel min fysioterapeut.
Där fick jag en gul tröja som jag fick på mig och en nummerlapp. Sen kom Wilma och vi begav oss till 60 meters banan för att öva lite och känna på underlaget. Vår gren skulle börja klockan halv tre, men vi visste inte riktigt när vi skulle tävla.

Sen skrev Ann att de var utanför så jag rullade ut till entrén och mötte upp de. Det var jätteroligt att se de och få krama de. Vi gick in till hallen och stod och pratade en stund. Sen ropade de upp och sa att grenen 60 meter skulle börja snart, så Ann och mamma gick upp och satte sig på läktaren och jag och Wilma rullade bort, Olle kom och hjälpte mig bort. Det var upplagt såhär att först skulle alla gående tävla, sen kom de som rullade, efter det skulle de som körde elrullstol köra och till sist de som körde raceraningååå (sök upp det om du inte vet vad det är).
Man tävlade alltid tillsammans med fyra stycken på banan, så det skulle ju ta ett tag eftersom att det inte bara var fyra personer som körde samma gren. De som körde raceraningååå var dessutom jättemånga så det skalle ta sitt lilla tag innan alla hade kört klart och som jag sa i mitt förra inlägg så tävlar man en gång till.
De yngsta började tävla i varje gren så jag fick vänta en liten stund innan jag fick ställa mig på banan som jag skulle springa i.

När de skulle starta så sköt en utav ledarna med en ”pistol””, vilket jag tyckte var jättejobbigt, men min fysioterapeut satt jämte mig hela tiden och höll för mina öron varje gång hon tyckte på startskottet, det var ju några gånger :).

Tillslut var det min tur och jag fick ställa mig på bana fyra, banan längst ut. Innan vi fick börja ropade hon upp våra namn som stod bakom startlinjen. Jag tyckte att det var en mäktig känsla när hon sa i mikrofonen ”Alice Grimm Larsson”.
Olle var med vid startlinjen och höll för mina öron och när smällen gick av släppte han mina öron också sprang jag iväg. Det var en mäktig känsla! Grejen var att det gällde ju inte att vara så snabb som möjlig men det var svårt att inte springa fortare när alla klappade och hejade. När jag sprang hörde jag några ropa ”Alice, Alice, Alice” och då blev jag ännu mer taggad.
Det lät som att det var 50 personer som skrek mitt namn, jag tänkte herregud vilka röster Ann och mamma kan få! :-) Men sen fick jag höra i efterhand att en personal från Storås också skrek mitt namn och då förstod jag varför, han är man dessutom :).
När jag började närma mig mål stod mamma där på sidan och filmade och hejade på mig, jag blev så glad. Sen sprang jag in i mål och folk jublade, det var en härlig känsla. Min fysioterapeut kom med Rulle så jag fick sätta mig ner, sen kom mamma och Ann och kramade om mig och peppade mig. Det var så härligt.

Nu var utmaningen att springa i samma tempo, och det skulle bli svårt eftersom att det skulle ta ett tag innan det skulle börja om och bli min tur igen. Min fysioterapeut och jag gick tillbaka för att se när Wilma skulle köra. Jag möttes av en elev som bor på Storås och en personal från andra huset, de peppade mig, sa bra jobbat, de var jätteimponerade av mig och frågade om de fick ta min autograf, haha! :)
Sen rullade vi bort och såg Wilma köra, hon var jätteduktig. Sen var det bara att vänta, Wilma gick och pratade med sin mamma och jag stod kvar.

Efter en stund vände jag mig om för jag såg någon som närmade sig mig, och vet ni vem det var? Det var pappa som kom, det blev en jätteglad överraskning, jag visste inte om det. Jag blev superglad! Han filmade även mig, ni måste se den filmen, den är så rolig! Jag lägger den här nedan och även lite fler filmer från Göteborg Open.
Jag följde med pappa till mamma och Ann som satt på läktaren också satt vi och bara myste och pratade. Det var så kul att pappa kom. Han skulle få se mig springa andra varvet, vilket skulle bli kul. Det tog jättelångt tid innan jag fick springa igen, alla skulle ju köra och de skulle även räkna ihop poängen efter första omgången, men det var skönt att vila lite.

Efter lite väntande ropade de upp att 60 meter skulle börja igen, jag, Olle och Wilma körde dit. Det dröjde inte länge innan jag stod beredd på startlinjen igen och sprang iväg. Det var jättesvårt att komma ihåg hur fort jag sprang innan och känna in det tempot men jag försökte så gott jag kunde. Det var lika roligt andra gången som första gången. Pappa och mamma mötte mig när jag kom in i mål. Jag möttes av kramar och pussar, det var härligt! L
De hade filmat och tagit kort från alla håll, så det är kul! Det var skönt, nu hade jag liksom gjort mitt, nu var det bara att vänta. Vi tittade på Wilma när hon körde sin sista omgång, vi peppade varandra mycket. Sen satt vi bara och pratade jag, mamma, pappa och Ann, det var jättemysigt.

Pappa åkte efter en stund för prisutdelningen hade dragit ut lite på tiden. V.i väntade länge på prisutdelningen, men tillslut ropade de upp att det var prisutdelning för 60 meter grenen. Vi samlades alla i en klunga, det var många som hade varit med. De ropade upp namn efter namn och delade ut medaljer till alla. Men det var vissa som fick ställa sig i mitten av alla människor, antingen på första-andra eller tredje plats och ta emot guld-,brons-eller silvermedalj. Wilma fick ställa sig där framme och ta emot en bromsmedalj, jag är så imponerad av henne och glad för hennes skull.
Det var många som fick en guld- silver- eller bronsmedalj så jag vet inte vad de gick på. Men jag tror att det var den som var närmast sin egen tid av de fyra som man sprang/rullade med som fick en medalj.
Jag fick ”bara” en vanlig medalj som alla som inte fick de ”finare” medaljerna fick, men lika glad är jag för det! :). Att vinna är bara en bonus.
Jag och Wilma blev fotade av mamma, Ann och Wilmas mamma, sen åkte vi hem.

Mamma och Ann skjutsade mig till Storås så det var snällt, slapp jag åka spårvagn. Ann hade inte sett Storås eller hur jag bor innan så det var jättekul att hon hängde med till Storås.
När vi tre är tillsammans blir det mycket fnitter och skratt, så härligt! :)

Det var en mäktig och svinrolig dag, och jag är så glad och tacksam över att Ann, mamma och pappa kom och hejade och tittade på mig. De förgyllde verkligen min dag! Jag hade inte förräntat mig att någon skulle komma förens mamma sa det så jag är superglad och tacksam över att de kom som sagt. <3
Jag tar inget föregivet här i världen! :)

Vi gjorde det! :D
Jag tävlar!
Wilma tävlar
Yey medalj! :)
Pappa, mamma och jag! Underbart! <3
<3
Så härlig bild tycker jag! :) <3
Så här såg målgången ut på min gren

Vilka veckor man haft!!!

Nu har jag inte bloggat på ett tag igen, och det beror bara på en sak, jag har haft för mycket annat att göra och tänka på helt enkelt. Idéerna sprutar ur mitt huvud om nya blogginlägg och jag älskar att blogga, så det är inte där skorn klämmer, utan det är tiden! Jag behöver mer tid i mitt liv! Jag vill kunna blogga mer på vardagarna men att gå i tvåan på gymnasiet och dessutom på ett elevhem så är det inte så lätt. Det är mycket som händer i mitt liv just nu, man ska göra det och det, det är därför inte lätt att hinna med allt då, man får prioritera det viktigaste helt enkelt, Och det är så vuxenlivet ser ut börjar jag inse.

Men mitt i mitt hektiska liv så har jag haft otroligt roligt de senaste veckorna. Det är alltid roligt men de här veckorna har satt ribban, och det har varit så skönt. Slappna av lite och ha lite skoj mitt i min stressiga vardag. Jag har haft så himla rolig på Storrås, i skolan och med Wilma, vilket har vart så härligt. Det har varit underbart att få skrattat varje dag både i skolan, med Wilma och på elevhemmet, det har verkligen hjälpt mig till att må bättre och inte bara behövt stressa och ha fullt upp. De här har jag verkligen behövt.
Även fast det ibland har varit tufft och jobbigt också så har det roliga hjälpt mig att tänka positivt, de där hemma, hela RG, Wilma och Storås sprider så mycket positivitet och glädje, de får mig att må ännu bättre!

När jag tänker tillbaka på veckorna som varit, har jag tänkt ”vilka sjuka veckor jag har haft, både i Göteborg och hemma, så intensiva men härliga och som jag har skrattat och skakat på huvudet för att folk är så underbara och roliga.”

I onsdags var det grattis bowling som sportgruppen på torsdagar anonade i Göteborg, men samtidigt var det matlagningsgrupp på Storås. För mig var det inget svårt val, gissa vad jag valde? Jag valde såklart matlagningsgruppen! :)
Det blev tjock korv, sås, stekt halloumi, sallad, potatis-och rotgrönsaker i ugn, det var så gott. Efterrätten gjorde jag, det blev äppelpaj fast på filodeg med kokos och mandelmassa, det var en speciell smak, men god. Jag skar äpplena (det var kämpigt men roligt) och la ut mandelmassan på filodegen, sen fick jag strö över kanel, socker och kokos över äpplena. Sen in i ugnen. Till det blev det glass, det var gott men speciellt som sagt.

Äppelpaj på filodeg <3

Djupa samtal, I love

Någonting som jag uppskattar här i livet är att sitta och prata med någon eller några, sitta och mysa och prata länge, prata om livet och om allt. jag älskar djupa och långa samtal om livet med de älskar, tycker om eller med kompisar. Det är extra mysigt på kvällen tycker jag, sitta och diskutera och snacka med något gott tilltugg. Även om jag är jättetrött så blir jag pigg och vill inte gå och lägga mig för att det är så mysigt.
Jag har alltid gillat det ända sedan jag var barn (ovanligt med barn som gillar att sitta still och prata med de vuxna, jag vet, men jag är speciell :-) men då var det inte lika djupa samtal som det är nu såklart. Nu känner jag mig så stor när jag får vara med och snacka om livet och prata om allt och inget med familjer, kompisar och med mina bekanta, jag älskar när det är djupa diskustoner och prat om allt mellan himmel och jord. När man skrattar och pratar allvar. Jag mår så bra då.

Som i fredags när Thomas var hemma hos oss, det var så mysigt när vi satt i soffan och bara pratade om livet, jag ville inte att det skulle ta slut.
I måndags på Storås var det många djupa samtal och skratt, tre djupa härliga samtal på en måndag, det var underbart.
Det första djupa samtalet hade jag och Wilma med personalen efter middagen, det var så mysigt att bara sitta där och prata. Vi pratade om ett jätteintressant ämne. Eftersom att det bara var jag och Wilma där så sprang de inte iväg och det var ingen som larmade, det var jättehärligt. Jag hade kunnat sitta där hela kvällen. Jag är så tacksam att jag fick vara med.

Sen gick Wilma och jag ner till mig och hade ett annat djupt samtal med varann. Det är så härligt, Wilma och jag kan verkligen prata om allt. Vi kan skratta så att vi får ont i magen, sen kan vi prata allvar, stötta varann och gråta framför varann, och det tycker jag är så fint.

Trots att vi var trötta gick vi upp till gemensamma lite senare och pratade med nattpersonalen, den ena var där och sen efter en stund kom den andra personalen över. Vi drack te och pratade om livet, vi pratade allvar men samtidigt så asgarvade vi. Det var så himla mysigt. Och som innan, ingen larmade och ingen gick iväg, vi bara satt där och pratade länge. Jag blev till och med lite piggare. Det är ju så att man får ju passa på när man är ledig och kan vara uppe länge, för på vardagarna går jag aldrig upp eftersom att jag lägger mig så tidigt, och då hinner man inte.
Jag och Wilma hade inte planerat att sitta där länge, men när man pratar med de så blir det länge oavsett om man vill eller inte, för de två är så härliga att prata med, och vi bryter alltid ihop i skratt. Jag ville inte gå där ifrån. Vi satt säkert där i två timmar. Vi gick upp vid elva och gick och la oss runt ett, det var så mysigt att bara sitta och snacka.

Jag känner mig så vuxen, och mer djupa samtal kommer det att bli under mina år.