Author Archives: Alice

Idag, den 1 mars, har jag varit lägenhetsägare i tre år, alltså för tre år sedan fick jag tillgång till min första lägenhet. Men jag flyttade inte in förrän i juni då jag tog studenten i juni. Det kändes helt magiskt att veta att jag hade en lägenhet som stod och väntade på mig när jag slutade gymnasiet, att den biten var klar liksom. Min lägenhet är dessutom helt perfekt för mig, precis lagom verkligen, jag behöver liksom varken större eller mindre, jag har liksom allt jag behöver på 36 kvadrat, plus en fin stor terass till och med.

Att flytta hemifrån för mig var såklart ett stort steg, men jag tror eller jag vet att Storås hjälpte till mycket där. Jag flyttade ju dit som 16 åring så egentligen flyttade jag hemifrån när jag var 16. Därför blev det inte sånt stort steg från Storås till eget sen än som det nog hade varit om jag hade bott hemma under gymnasietiden. Jag växte så mycket som människa under Storåstiden och lärde mig mycket om mig själv vilket bidrog till att jag var mer tryggare med att flytta hemifrån på riktigt efter studenten. Jag tror dessutom att det hade varit som att ta ett steg tillbaka om jag flyttade hem igen efter gymnasiet. Men såklart att det var jättestort att få flytta in i sin egna allra första lägenhet och känna att detta är mitt, bara mitt.

Jag är också så glad och tacksam över att min CP tillåter mig att bo själv, nu har jag ju hemtjänst som kommer varje dag och hjälper mig med diverse saker men jag har inte alls mycket hemtjänst och klarar mig väldigt bra själv vilket är så härligt. Att bo själv och klara sig nästan helt själv med bara lite hjälp är verkligen en underbar-och frihetskänsla. Nu har jag ju dessutom Frasse som bor och lever med mig, vilket känns otroligt härligt och att han också verkar trivas är ju såklart fantastiskt.

Trygghet är också väldigt viktigt, speciellt för mig med tanke på min CP. Men jag kände mig trygg från första stund i denna lägenhet. Jag var lite orolig för det när jag skulle flytta från Storås då jag hade personal tillgängligt dygnet runt och dessutom hade jag aldrig sovit ensam tidigare, det var ju det som oroade mig mest, att sova själv utan att veta att det finns personal tillgänglig. Men det var inga problem i denna lägenhet, jag kände mig trygg och hemma från första stund.

Området är också helt perfekt att bo i för mig, för det första så är det väldigt lugnt och för det andra så har jag nära till allt fast jag bor i ett lugnt område. Jag kan ta min elrullstol Elof både till affären, till gymmet och ner till stan till och med, men det finns också ett fint promenadstråk som jag brukar ta om jag bara vill gå en promenad. Det är också sån frihet för mig att ha allt så tillgängligt som jag faktiskt har.

Så idag firar jag tre år som lägenhetsägare.

Idag tänkte jag berätta om min alla hjärtans dag, även om det var några dagar sedan, jag har inte orkat blogga så då blir det så.

Men jag hade en helt underbar alla hjärtans dag, det kunde inte bli bättre. Jag gick upp vid sju tiden och duschade och sen åt jag frukost. Sen vid nio kom Veteranpoolen och städade hos mig. Jag skulle på ett möte klockan 10:30 på Arbetsförmedlingen tillsammans med min SIUS och min kurator på Habiliteringen, men jag lät hon från Veteranpoolen vara kvar och städa medans jag var borta, hon sa att det brukar hon vara hos folk, så det var inga problem.
Vid 09:50 åkte jag Elof ner till Arbetsförmedlingen, det var kallt men underbart ute så det var härligt att jag kunde ta Elof ner till stan. Jag och min kurator möttes upp en kvart innan mötet för att prata igenom lite saker.

Sen hade vi möte med min SIUS på Arbetsförmedlingen om min arbetsförmåga osv eftersom att jag behöver ett läkarintyg då min aktivitetsersättning går ut i juni och då behöver jag besöka läkare för ett läkarintyg och det var därför som vi hade detta mötet. Det var ett bra möte där vi konstaterade återigen att jag inte kan jobba mer än 50% så jag ska fortsätta att söka aktivitetsersättning på 50%. 50% är max för mig, kanske till och med lite för mycket.
Sen åkte jag hem, det var en härlig promenad, När jag kom hem och öppnade dörren luktade det så gott, nystädat och härligt, det var en underbar känsla. Hon var klar när jag kom så när jag kom hem åkte hon.

Klockan 15:50 åkte jag till massagen, det var så mysigt och härligt både massagen och att prata med henne igen. Jag vet inte om jag har nämt det, men vi har fått en sån fin relation hon och jag och vi sitter och pratar om livet både före och efter massagen, och jag mår så himla bra när jag är där och verkligen släpper allt och bara är. Det är liksom inte ”bara” massage, men hennes massage är helt underbar också så ja, vilket ställe jag har hittat och framför allt vilken människa hon är! Hon är verkligen en underbar människa som har förgyllt mitt liv så mycket, och som även har blivit en fin vän.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men hon berättade att hon har jobbat som fritidspedagog på Sandaredsskolan, vilket är min gamla skola när jag gick i lågstadiet och mellanstadiet. Hon kände till min gympalärare, en av min friditsfröken som jag hade jättefin kontakt med och mina gamla förskolelärarare, alltså jag blev så chockad, så sjukt. Hon slutade där 2003, då var jag 1 år :). Världen är verkligen liten! 
Det var en underbar stund hos henne (som vanligt) på alla hjärtans dag.

Sen när jag kom hem fick jag besök av mamma och Elliot, de var redan framme när jag satt i taxin. Vi firade alla hjärtans dag tillsammans. Jag hade köpt choklad till mamma och Elliot och även små hjärtan och jag fick go choklad också, det var gulligt av de och de blev så glada för mina presenter också, så det var mysigt. Vi åt middag tillsammans, det blev lite olika rätter från Foodora för mig och mamma, bland annat kyckling, pommes, friterad blomkål och vårrullar, det var gott och spännande att beställa lite blandat, vi hade egentligen ingen aning om vad vi beställde så det var lite roligt. Elliot åt Max! :) Vi lekte med Frasse och satt tillsammans i soffan hela kvällen, det var så mysigt och vi garvade så mycket. Ja, vilken underbar alla hjärtans dag det blev ❤️ Sen var det underbart att krypa ner i sängen i mina renbäddade lakan. Fullt ös hela dagen men med så mycket kärlek! Jag hade gjort om den dagen 100 gånger om om det gick! ❤️

Hoppas att ni hade en fin Alla Hjärtans Dag!

Idag är det alla hjärtans dag, 14 februari. Jag älskar att denna dagen finns, en kärleksdag, man jag tycker att man alltid ska sprida kärlek och fira kärleken varje dag men idag är det lite extra. Som jag har sagt tidigare år så förknippar kanske många alla hjärtans dag med att fira kärleken till sin partner, att alla hjärtans dag är bara till för alla som är i romantiska relationer. Men jag vill säga att alla hjärtans dag är till för alla som man älskar men även de som man också tycker om, det är ju därför denna dag heter just ALLA hjärtans dag – kärlek till alla. Dagen då man ska uppskatta varandra lite extra, göra något speciellt till människor som betyder lite extra.

Det är lätt att man tar kärleken för givet, oavsett om det är till sin partner, till sin familj eller till en vän och då är det lätt att kärleken rinner ut i sanden tillslut. Därför är det så fint att vi har denna dag tycker jag, vi ska visa varje dag hur mycket vi uppskattar varandra tycker jag, men en speciell dag för att hylla kärleken är ju bara så fantastiskt. Speciellt nu när vi lever i den värld vi lever i, när det är ganska mörkt, tragiska saker händer och samhället är inte det samhälle som det borde vara och då är en sån här dag extra viktig, så jag tycker att vi verkligen ska ta till vara på denna dag och sprida extra mycket kärlek idag.

Men vi ska inte glömma bort oss själva, vi måste också ge kärlek till oss själva. Alla hjärtsans dag kan även vara en kärlekdag för sig själv. Kärleken till oss själva är nästan den viktigaste, älskar vi inte oss själva kan vi inte älska andra. Att älska sig själv och göra saker för sig själv som man själv mår bra av är den bästa självkärleken som vi kan ge oss själva. Jag tror, ju mer kärlek vi ger oss själva, desto bättre mår vi. Jag ger till exempel kärlek till mig själv genom att träna och nu har jag dessutom börjat gå på yoga vilket är mycket självkärlek. Men framför allt går jag ju mycket på massage och det är ju självkärlek deluxe.
Jag ska faktiskt på massage idag, vilket ska bli underbart, speciellt på Alla hjärtans dag.
Jag ska också få städat nu på morgonen, sen blir det möte med arbetsförmedlingen och Habiliterigen idag vid 10:30, klockan 16:15 blir det massage och sen ikväll när jag har kommit hem från massagen kommer faktiskt mamma och Elliot till mig, vi ska äta sushi ihop, alltså vilken alla hjärtans dag, kan inte bli bättre! <3 Extra härligt att Alla hjärtans dag är på en fredag i år.
Har ni några alla hjärtans dag planer?

Ha en underbar Alla hjärtans dag och sprid lite extra kärlek idag! <3
Kram från mig! <3

Dålig uppdatering från mig denna veckan då jag har blivit förkyld, idag är jag något bättre så jag orkar skriva lite. Jag började få känningar i måndags natt, jag mådde ändå okej med ont i halsen i tisdags men vilade och hoppade över badet med mormor. Men i onsdags bröt helvetet ut. Hela dagen i tisdags proppade jag i mig zyx, strefen och allt möjligt men det känns aldrig som att det där hjälper på mig fast jag börjar direkt efter första symptomet, det är tråkigt att det alltid ska bli något och ni som vet vet ju att när jag blir sjuk så blir jag väldigt sjuk. Men om man ska se något positivt i det så är det att det bryter alltid ut så fort hos mig så jag går inte runt och hattar med ont i halsen i en vecka vilket är skönt för jag blir alltid sjuk direkt och sen går skiten över, det är så jag får försöka se det. Men det är ju inte kul, det kan man ju inte påstå. Men jag har varit så himla trött det senaste, jag har sovit och sovit och sovit. Jag har till och med sovit 12 timmar på helgerna plus en tupplur på dagen, vilket är ovanligt när det gäller mig så det kanske har varit något skit i kroppen. Men det är så tråkigt att jag jämt ska bli så dålig när jag blir förkyld som sagt, jag kan inte bli lite förkyld. Men nu börjar det vända iallafall känns det som även om jag fortfarande är krasslig.

Det var tråkigt att jag blev sjuk första veckan som arbetslös när man bara vill landa och njuta av att få göra vad man vill. Jag skulle dessutom till min kurator på Habiliteringen i onsdagsmorse och till min samtalskontakt nere i stan i torsdags förmiddag så det var tråkigt att missa. Jag och min samtalskontakt brukar ses varttredje vecka men nu har vi inte setts på fyra veckor och hon hade tyvärr inga tider ingen förrän om tre veckor, den 27 februari, vilket betyder att vi inte kommer att ses på sju veckor, herregud sju veckor, det är så länge! Men hon ska höra av sig nästa vecka och kolla om det går att ordna någon tid tidigare, så det känns bra.

Men innan jag blev sjuk fick jag iallafall njuta av min första lediga måndag vilket var härligt. Det kändes konstigt att inte gå till jobbet. Men jag har kvar mina morgonbesök från hemtjänsten måndag till torsdag just för att jag vill komma upp och ha någon form av vardag ändå. Så som vanligt så var jag uppe och tränade på Friskis och Svettis i måndags morse klockan 06:00, sen var det extra härligt att komma hem och duscha och ta på sig myskläder. Klockan 11 skulle jag ner till gymmet igen då jag skulle gå på yoga, på ginyoga. Ginyoga finns på fredagar klockan 15:30 och på måndagar klockan 11:05, det passet på fredagar är så himla populärt så det är ofta fullbokat men det på måndagar är ju bättre så jag tänker att jag ska ha det som rutin att gå på måndags yoga så länge jag är arbetslös, och kanske på fredagar också om jag får plats. Jag tycker att det låter som en underbar rutin och det är verkligen så underbart att gå på den yogan, speciellt efter att man har tränat på morgonen, extra go känsla i kroppen. Jag kände mig så fräsch och avslappnad efter det yogapasset i måndags, som en ny människa.

Men min härliga måndag slutade inte där. Jag åkte ut en sväng i måndags efter lunchen och när jag skulle hem och gå ut till taxin så var det väldigt halt där på en bro då de håller på att bygga om överallt. Jag var så osäker och tänkte vad gör jag nu? Men just då kom det en tjej som jag frågade lite snällt om hon kunde hjälpa mig. Hon sa självklart och grepade tag i mig direkt och frågade vart jag skulle också sa jag att jag ska runt hörnet där borta till min taxi.

Hon var så himla gullig, och sprallig. Hon höll hårt i mig så att jag inte skulle ramla. Hon var så himla rolig och vi hade skitkul under de korta minuterna. Hon frågade vad jag hette och bodde och sen frågade hon ”vad gör en sån här goding ute då?” :-) Hon hade klackskor på sig och kommenterade hur dumt det var i detta väder och sa att vi får hålla i varandra :). Sen när vi kom över den hala bron tänkte jag att jag kunde gå själv då det var barmark men hon sa att hon följer mig till taxin så att jag kommer säkert fram, vilket var snällt. Men när vi kom runt hörnet så var inte taxin där. Också tittade jag bakom mig och så var taxin där längst bort över bygget så då fick vi vända och gå tillbaka igen och då sa jag ”ursäkta att jag tar upp din tid” och så sa hon
”herregud, det gör inget, jag har hela dagen på mig, jag hade kunnat gå med dig runt hela stan om jag fick bestämma” :D Sen när vi äntligen var framme vid taxin så var det min granne som var min chaufför då som jobbar inom färdtjänsten så hon lämnade av mig till honom och sen när hon hade gått så hörde jag hon ropa ”hejdå Alice!” Jättehögt :D vilken människa :D, hon gjorde hela min dag! :-)
Min chaufför sa då ” vem var det Alice?” Och jag bara ” ingen aning” :-) också sa han ” det kändes som att ni hade varit bästa vänner i tio år” :-)
Fantastisk människa! Jag blir så himla varm i hjärtat av sånt här, vi får inte glömma att det finns snälla människor och så fina guldkorn i denna världen också! <3

Innan jag fick åka hem hämtade vi upp en annan person med taxin och då var en från min hemtjänst med den personen. Hon brukar komma till mig ibland men det är tyvärr väldigt sällan och det är tråkigt för vi har så roligt ihop. Så när hon såg mig blev hon jätteglad och sa att det var för länge sedan hon fick komma till mig nu och att hon ska säga till koordinatorerna att hon vill komma till mig snart och så frågade hon hur Frasse mår och så vidare :-) och sen sa hon ”Alice, det är så lyxigt att träffa dig, du har gjort hela min dag” :D Ja vilken dag, de här personerna gjorde hela min dag i måndags! :-) <3

I måndags kväll somnade jag riktigt gott! :-) En superdag!

Nu vill jag bara bli frisk, det känns alltid som att man är sjuk längre än vad man faktiskt är, förmodligen för att det är så himla tråkigt och jobbigt.

I torsdags slutade jag ju jobbet. Så vad händer nu? Tyvärr inget på agendan än, så jag blir arbetslös igen. Men tack vare min praktik har jag fått nya perspektiv, ideér och funderingar kring arbetslivet som ni kan läsa om i mina tidigare inlägg om jobbet. I förra inlägget nämnde jag ju att vi har pratat en del på jobbet om att gå ut och söka jobb på egen hand och jag tyckte att det lät superkul och spännande. Tyvärr, eller tyvärr kanske man inte ska säga men jag har ju min CP och den kommer ju alltid att komma först i alla lägen, vare sig jag vill eller inte. Men det låter mig inte hindras från att försöka, om man inte ens försöker kan man ju inte vinna. Min chef har hjälpt mig med detta, vi har spanat tillsammans på hur jag kan börja, vad jag kan säga, hur jag kan sälja in mig själv osv. Hon har sagt till exempel att jag kan säga i form av ”okej, som ni kan se så har jag fysiska begränsningar men jag kan det här och det här” osv osv. Jag blev jättesugen på denna idén att försöka söka jobb på egen hand, vad har jag att förlora liksom? Det värsta som kan hända är ju att jag får ett nej och om man inte försöker kan man ju inget vinna som sagt.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så var jag väldigt sugen på att söka jobb på Mio, både kundkontakt och kanske administration och jag älskar inredning och min chef har sagt att jag har ett öga för detaljer, perfekt för mig, får jag lite av varje. Plus att Mio verkar vara en lugn och mysig arbetsplast, så där hade jag gärna viljat jobba. Men som min andra kollega sa att jag kanske ska öva lite först, ta företag där jag kanske inte vill jobba och öva lite på, och det lät väldigt klokt tyckte jag. Så jag bestämde mig för förra helgen att ta ett varv i Knalleland på Jysk och Rusta så jag tog taxin dit för två lördags sedan. Jag gick in då till Rusta och Jysk. Jag ska säga det att jag var väldigt nervös. Jag gick och letade upp personalen, sa mitt namn och att jag är intresserad av en praktikplats men alla sa bara att jag måste prata med cheferna och de jobbar ju inte på helgerna. Och jag kände mig så dum, såklart att man måste prata med de och såklart att de inte jobbar på helger, hahaha, vad tänkte jag med? Men de sa att jag är välkommen på en vardag. Så jag åkte glatt hem och kände mig dum….

Men jag hade iallafall något att berätta för chefen på måndagen, och då kände jag mig stolt och jag hoppats att chefen blev lite imponerad av mig iallafall. I tisdags när jag kom till jobbet på morgonen satt min chef och min kollega och pratade så jag satte mig där också och pratade med de, också kom vi in på jobb osv och då berättade jag för min kollega som inte var där på måndagen vad jag hade gjort i helgen, att jag varit på Jysk och Rusta osv. Också pratade vi lite om det, jag har ju pratat om att jag vill söka jobb på Mio och att jag vill också åka dit osv så vi pratade om det också. Hon sa då att jag kunde få åka till Mio som då om jag ville, på arbetstid, chefen sa också att det gick bra om jag ville, så kunde jag få det som en arbetsuppgift.

Jag var osäker och funderade lite. Sen tog vi frukost vid 9:30 och där pratade vi lite till. Då bestämde jag mig för att åka till Mio och testa, så jag ringde till taxi och de skulle komma och hämta mig klockan 10:45. Så innan det, sorterade jag lite deltagarlistor. Jag var ganska nervös men jag var också taggad. Klockan 11 kom jag in på Mio på Viared, jag gick fram till kassan och sa mitt namn och att jag letar efter en praktikplats. Jag hann tyvärr inte sälja in mig själv utan hon sa direkt att de har redan två praktikanter men att jag kunde kanske få en chans till hösten. Jag frågade då vad en praktikant har för uppgift. Hon sa då att det är mycket packa upp, bära osv och att de inte har något admistrativt, det var lite synd då det blir svårt för mig med det fysiska, så det var tråkigt.

Jag tog ett varv i butiken innan jag gick ut igen, det gick ju fort, och jag hade inte taxi förrän vid 11:50, så då tänkte jag att jag kunde gå till Stema och hälsa på mamma och pappa, lite spontant så, då de också är uppe på Viared. Jag började då gå, och upptäckte att Lager 157 ligger ju på vägen så jag svängde förbi dit och fick prata med butikschefen där. De hade tyvärr inget heller men hon sa faktiskt att de kunde höra av sig om det dyker upp något så de fick mitt namn och telefonnummer, alltid något. Sen fortsatte jag min promenad till Stema, det var en ganska lång promenad men en mycket härlig promenad då det var skönt ute. Till slut kom jag fram, helt svettig och trött men så kul att överraska de, det var så roligt att komma dit utan att någon viste något.

När jag kom in mötte jag mamma det första jag gjorde, hon blev förvånad men glad och sen kom pappa som skulle in på möte så jag fick goa kramar av mina föräldrar, sen kom andra kollegor som jag känner och hejade på mig. Och sen kom Vikkan (mammas jobbarkompis och kompis som vi har umgås med privat). Pappa skulle som sagt in på möte just då men jag och mamma och Vikkan satte oss i soffan och pratade lite, det var mysigt. Sen fick jag se mammas kontor som hon har möblerat om i. Sen klockan 11:50 kom taxin och körde mig till jobbet igen. Det var en rolig spontanvisit. När jag kom till jobbet igen vart det lunch, och min chef och kollegan satt på helspänn och ville höra allt om mitt äventyr så jag berättade om allt, det var roligt. Ja, vilken dag, annorlunda men härlig. 

I torsdags hade jag min sista dag på jobbet, eller rättare sagt min sista dag på min praktik. Det var väldigt konstigt att gå till jobbet i torsdags för sista gången och faktiskt sorgligt då jag känner att jag verkligen har installerat mig där nu. Jag älskar den lugna arbetsplatsen och har kommit nära mina kollegor. Det kändes overkligt att jag nu har slutat.
På jobbet i torsdags var det min chef och två kollegor på jobbet, tyvärr var inte hon fjärde kollegan där som jag också har kommit nära vilket var tråkigt, så jag fick inte chansen att säga hejdå till henne.

På morgonen satte jag mig inne hos chefen en stund också pratade vi om lite allt möjligt, hur det kändes osv, det kändes konstigt att det var min sista dag sa jag och det tyckte hon också. Sen under dagen fortsatte jag med att sortera deltagarlistorna och jag hann med många bokstavshögar, ända till H, så det är jag glad för. I början när jag gjorde de tog det typ 100 år innan jag ens kom igenom själva högen och det gjorde jag på en dag (i måndags) denna gången och kunde redan börja gå in i varje hög i tisdags och sortera, det var en go känsla.

Jag hade tagit med mig fika som jag bjöd på på frukosten, det blev go Brioche. Kollegorna blev väldigt glada så det var kul. Men jag tyckte att det var väldigt tråkigt att det var sista frukosten med kollegorna.

Sen vid lunchen bjöd min chef på sushi som hon hade varit och köpt till mig, en annan kollega och till sig själv. Hon har nämligen sagt att innan jag slutar ska hon bjuda mig på något, så det var väldigt snällt, lyxigt och gott. Det var en trevlig sista lunch med de. Sen packade jag och chefen ihop mina hjälpmedel på mitt kontor och jag kramade de två kollegorna som var på kontoret hejdå, det kändes jättekonstigt verkligen. Sen fick chefen en kram också innan jag satte mig i taxin. Det kändes konstigt och overkligt när jag satt i taxin på väg hem att jag inte ska tillbaka på måndag. Men de sa att jag får komma in och ta en kopp te någon gång och det ska jag göra. Jag kommer verkligen att sakna mina kollegor och våra trevliga pratstunder på frukostar och luncher.

Om ni inte har läst mitt senaste inlägg och är nyfikna på hur jag upplevde praktiken så får ni jättegärna läsa inlägget nedanför.

Idag är det min sista dag på min praktikplats Samordningsförbundet. Nu har jag varit där i fyra månader, egentligen hade jag bara praktikplats i tre månader men jag fick förlängt i en månad. Det känns jättekonstigt verkligen och väldigt tråkigt då jag både har kommit mina kollegor närmare och även funnit min plats på kontoret med till och med ett eget kontor. Dessutom så har jag älskat själva arbetsplatsen, då den är liten med inte så många människor, liten och mysig helt enkelt vilket passar mig perfekt, så jag kommer verkligen att sakna själva miljön, det var synd att de inte hade några arbetsuppgifter för att anställa mig.

Det som har varit roligt med detta jobbet är att det har varit väldigt varierande och utmanande, och jag ville ju både ha utmaning och variation, även om jobbet kanske är lite väl utmanande. Jag har fått göra massvis utan olika saker, vilket varit roligt. Jag har inte alltid förstått vad jag ska göra, speciellt i början, men det blev bättre med tiden, Jag har ju skrivit en del här på bloggen om arbetet och om vad jag har gjort osv och jag har ju sorterat mycket deltagarlistor och det har varit väldigt roligt. Men i början tog det typ 150 år hahaha, men chefen hjälpte mig sedan med ett enklare system och sen dess har det gått lättare. Denna veckan, min sista vecka har jag hållt på med en ny hög och i måndags gjorde jag klart första sorteringen på en dag, och det var en tjock hög, det har aldrig hänt innan att jag gjort färdigt det på en dag så nu har jag fått in snitsen, vilket känns bra. I tisdags gick jag in i varje bokstavshög och sorterade de i bokstavsordning och det ska jag även göra idag på min sista dag. Jag kommer inte att hinna färdigt men jag har hjälpt min kollega på vägen med den högen iallafall.

Under praktiken har jag även gått en kurs som heter ACT som jag också har berättat om här på bloggen. Jag har till och med fått gå den kursen ensam med kollegan som undervisar, vilket varit lyxigt. Det har varit mycket intressant att gå ACT och det har varit lärorikt.

Det var lite jobbigt i början av praktiken, eller väldigt jobbigt faktiskt, då de inte kände mig och jag förstod inte riktigt vad jobbet gick ut på, det blev inte så konkret som jag måste ha. De förstod inte mina behov riktigt, vilket var jobbigt, men ju mer jag var där och ju bättre vi lärde känna varandra ju mer började jag trivas och nu trivs jag som fisken i vattnet, och då är det extra tråkigt att behöva sluta. Jag har ju jobbat 9-13 måndag till torsdag, och det har verkligen passat mig helt perfekt. Jag har inte börjat jättetidigt, så jag har kunnat tagit lugna mornar eller till och med hunnit träna innan jobbet, och fått ihop två träningspass i veckan innan jobbet, vilket har varit en underbar start på mornarna. Sen har jag ändå kommit hem tidigt och inte varit helt slut efter jobbet som jag var när jag jobbade 08-13:30 på Erikshjälpen. Också har jag fått mina lediga fredagar som har varit välbehövliga, det är verkligen helt perfekta tider för mig.

Även om det är fyra timmar så är det tyvärr inte riktigt 50%, dels för att jag har varit ledig på fredagar och för att lunchen har ingått i mina arbetstider. Detta tänker jag en del på, då jag känner egentligen att detta är mitt max om jag ska orka ha en fritid också, och det är ju inte riktigt 50% och Försäkringskassan är ju stenhård på procenten, antingen 25%, 50%, 75% eller 100% vilket är lite synd, 40% hade till exempel passat mig jättebra tror jag. Jag har verkligen uppskattat att min lunch har räknats in i mina arbetstider och känner att den behöver även göra det på nästa arbetsplats även om den inte ska det. Men mitt argument är att min lunchrast är inte rast för mig, det är också en arbetsuppgift för mig kan man säga då luncherna också tar energi för mig, dels att göra ordning och värma maten, äta och samtidigt vara social, det tar jättemycket energi. Så det är ju inte så att jag vilar på mina luncher.

Jag och min chef har pratat mycket framtida jobb här det sista som jag har nämt, vi har diskuterat detta på frukostar, luncher och det har även varit delar av mina arbetsuppgifter det senaste när de inte har haft andra jobb till mig. Även en till kollega har varit med i många av dessa samtal. De har pressat mig mycket, ställt kluriga frågor, men det har varit bra, väldigt bra, för då har jag verkligen fått fundera – vad vill jag göra egentligen? Vad kan jag? För jag vet egentligen inte vad jag vill, jag har ju varit inne mycket på administration, men som min chef säger, vad menar jag när jag säger admistration? Det är ju så brett, och det har väll jag inte heller vetat riktigt. Vi har även tänkt utanför boxen, att jag kanske inte ska enbart sitta vid en dator då jag är såpass social osv, jag kanske ska ut, jobba med människor, förmedla saker osv. Min chef har verkligen försökt få en bild av mig, av mig som person och inom arbetslivet, hon har verkligen öppnat dörrar hos mig. Nu ser hon verkligen mig och vilka kvaliteer jag har och vad jag är bra på, som inte ens jag visste om. Hon säger ”men Alice, du är ju superbra på detta” och jag bara ”jaha!” Hahaha.

Hon säger att det är mycket mer i mig än att bara sitta vid en dator dagarna i ända, hon ser att jag t.ex är bra på att förmedla saker, planering osv, det är svårt att förklara här men mycket finns där inne än att bara sitta vid en skärm som hon menar på. Men hon ser så mycket mer än en tjej med fysiska hinder som bara kan sitta vid en dator och hon har utforskat det och hjälpt mig att öppna mina vyer också, vilket jag är oerhört tacksam för.

Under de här fyra månaderna har jag utvecklats i mitt sätt att tänka när det gäller jobb, tack vare henne, andra kollegor och våra kloka tankar och reflektioner. Hon vill verkligen att jag ska hitta det perfekta jobbet för mig och något som jag brinner för och hon säger verkligen att det där jobbet finns och att jag kan hitta det trots min CP för jag kan så himla mycket, mer än vad jag förstår, vilket gör mig så glad när hon säger så, hon ser potential, mer än vad jag själv gör. Våra samtal har fått tankarna att snurra och öppnat mycket möjligheter för mig. Under mina fyra månader på Samordnbingsförbundet har jag lärt mig massor om mig själv och verkligen öppnat mitt sinne. Jag är tacksam över att jag har haft en sån himla engagerad chef som hjälpt mig och verkligen vill att jag ska hitta det rätta jobbet för mig.

De senaste dagarna egentligen har vi pratat om att söka jobb på egen hand, jag har ju hjälp av SIUS på Arbetsförmedlingen men att jag också kan vara drivande så vi diskuterade det på frukosten förra veckan att jag kan ju testa att gå runt och bara sälja in mig själv osv osv. Vi har pratat om att t.ex jobba på daglig verksamhet, på äldreboende osv, där det kanske både finns administration och det där sociala. Eller varför inte jobba på Mio som min chef sa, de har säkert admistarativa uppgifter men jag som gillar inredning, piffa och ordna också, kan jag få båda delarna och kanske ha lite kundkontakt också, det gick ju jag igång på. Så vi pratade då om att jag kunde åka dit och sälja in mig själv, kolla läget liksom och fråga. Vad väntar jag på liksom? Den idén gick jag igång på. Så jag tog saker i egna händer! Men mer om det i nästa inlägg! :)

Idag är det som sagt min sista dag och igår hade vi ett avslutande samtal, jag, min chef och min SIUS på jobbet, jag tror att vi satt och pratade i en och en halv timme. Vi sammanfattade min praktik, knöt ihop säcken och blickade framåt. Som sagt så är min chef väldigt bra och vi tillsammans berättade om allt som vi har diskuterat osv. Som sagt, mycket nya tankar som har dykt upp i mig det senaste, superkul och spännande men jag har också känt mig lite yr i huvudet av allt, hahaha, mycket tankar och funderingar, men kul är det.

Denna praktiken har inte bara varit en praktik utan även en jättenyttig period för mig som fått igång mitt tänkande kring framtida jobb och gett mig nya insikter, möjligheter och perspektiv. Jag är så tacksam över att min chef ser så mycket möjligheter hos mig och inte bara mina fysiska begränsningar. Hon sa även det igår på mötet att jag även är en fantastisk kollega att ha på kontoret, som sprider så mycket glädje och att jag är oerhört socialt och att vi har haft många intressanta samtal och diskussioner på frukostar och luncher. Men framför allt att jag är en tjej med en otroligt härlig humor och tillför något enormt på arbetsplatsen. Det var sååå fint att höra, och jag blev så glad!

Det känns jättekonstigt att jag slutar där idag, och tråkigt. Det känns även konstigt att inte ha något jobb att gå till på måndag. Men som sagt en mycket rolig och lärorik praktik, men jag kommer framför allt att sakna mina kollegor, det kommer kännas tomt utan våra diskussioner runt frukost- och lunchbordet ett tag framöver nu.