Jag såg fram emot lugna dagar efter Växjö visiten, speciellt i onsdags, då jag var trött såklart efter två intensiva dagar. Min älskling skulle också komma vilket jag längtade efter. Men det blev allt annat än lugnt tyvärr då jag fick sån smärta i bröstet. Det var så här, i tisdags morse vaknade jag upp på hotellet och hade lite ont i ryggen, vid skulderbladet. Det brukar jag vakna med lite då och då så det var inte så mycket som jag tänkte på, speciellt inte efter två nätter i en annan säng än min egna, den hotellsängen var dessutom lite för hård för min del, så det var inget jag tänkte på så, det brukar gå över fort.
Men jag hade kvar det fortfarande på kvällen när jag åkte hem, jag tänkte att det går nog över när jag får sova i min goa säng.

Jag hade avbokat hemtjänsten i onsdags på morgonen för jag kände att jag behövde och ville sova ut, så jag vaknade i lugn och ro här hemma, åt frukost och chillade. Men jag kände att ryggen var fortfarande inte bra och vid ungefär 10, 11 tiden spreds sig värken till bröstet, vilket jag tyckte var konstigt då jag inte hade varit med om det innan, men det var forfarande inte så att jag blev orolig eller något. Jag tänkte bara att jag får vila ryggen idag helt enkelt.

Men sen på eftermiddagen fick jag ont i armen och axeln och värken började mola även där, det var då jag kände att det var ännu mer konstigare när värken spred sig, jag tänkte inte så mycket på det mer än att det var lite jobbigt. Men sen började det göra ondare i axeln och det värkte i hela armen. Inte ens då var jag skärskilt orolig men jag tänkte ändå att jag ringer till 1177 bara för att höra med de. Jag har aldrig ringt dit själv någon gång, det är bara mamma som har gjort det under min uppväxt, men iallafall, det var ju jättebra, jag trodde att det skulle ta tid och så men jag blev nästan direkt kopplad till en person som jag fick beskriva mina symtom för. Jag var verkligen inte orolig som sagt och jag sa till de vid upprepade tillfällen att ”det är nog ingen fara”, ”det är nog lugnt”, men att jag bara ville ringa och dubbelkolla. Men de tog det verkligen på allvar och sa först ”vi ringer en ambulans” och jag blev helt chokad och berättade igen då att jag mår inte dåligt. Men tydligen så är ju bröstsmärtor väldigt allvarligt och speciellt läskigt när mitt gick ut i armen, så de tog det på allvar. Jag tyckte som sagt att det inte behövdes någon ambulans men vi kom överens om att sjukvården skulle komma hem till mig och titta till mig vilket ändå kändes skönt. Det kändes väldigt bra just där och då då det började göra mer ont i armen.

Jag skrev till Arvid att han behöver inte åka förrän jag vet om jag behöver åka in eller inte så han inte står utanför mig och ringer på om jag har åkt till sjukan liksom. Dessutom sa jag att det är nog lugnt osv och att jag kan skriva när de har åkt. Men han lyssnade inte på mig, utan satte sig i bilen direkt och åkte till mig, gullig som han är.

Efter bara 20 minuter typ kom två från sjukvården in till mig och tog fram saker och började undersöka mig. De tog ett mini EKG, tempen, pulsen och kanske något mer som jag inte kommer ihåg. När de hade undersökt mig klart så trodde jag att de skulle packa ihop och gå men de sa att de ville att jag skulle följa med in och jag blev så chokad. Allt såg bra ut sa de förutom att min puls var lite hög och att jag hade lite förhöjd temp, jag hade 37,8 och det är ju inte feber egentligen men liten förhöjning och jag brukar ligga på 36, något i vanliga fall också ville de att jag skulle följa med in för säkerhets skull och ta lite prover, det kändes ändå bra att de tog det på allvar även fast jag inte direkt gjorde det.

Så jag kom ut och fick lägga mig på en brits och åka in i sjuktransporten, det var första gången i mitt liv som jag åkt ambulans, eller, det var ju inte en riktig ambulans, sjuktransport heter det som sagt, så det var något nytt, lite läskigt såklart, allt gick så fort. Inne i sjuktransporten fick jag syresättning på fingret och tjejen bredvid mig ställde lite frågor. När vi kom fram till sjukhuset rullade de in mig på båren och jag fick lägga mig i en sjukhussäng och där tog sjukhuspersonalen över mig. Jag fick vänta lite vid receptionen där tjejen som rullade dit mig pratade med en sjuksköterska om vem jag var och varför jag var där. Sen blev jag inrullad i ett eget rum, vilket var skönt, det får man ju inte om man kommer till akuten självmant, men när man kommer in med sjuktransport så får man ju lite förtur och jag lärde mig att bröstsmärtor ligger väldigt högt upp på prioritetslistan också.

Väldigt snart kom en sjuksköterska in till mig och satte på mig ett riktigt EKG på magen, min puls var kopplad till en apparat som mätte den hela tiden, sen satte hon in en infart ifall jag behövde medicin också gav hon mig lite koksalt. Hon tog även lite prover. Hon och även hon som körde in mig i rummet kom från Sandared båda två, så det var lite komiskt och den ena tjejen kände till att jag hade skrivit en barnbok och allt, så jag blev lite kändis där ett tag då de pratade ute på akutmottagningen om mig så det var lite roligt.

När hon hade gått skrev jag till Arvid och sa att jag hade behövt åka in, han såg inte det förrän han var på min parkering hemma hos mig så då körde han upp till mig på sjukhuset direkt och jag skrev vart jag låg på akuten. Han var så orolig för mig min fina älskling. Sen ringde jag mamma och berättade läget. Efter en stund knackade Arvid på dörren och skrev till mig att han var utanför också satte jag mig på sjukhussängen och tog av mig filten för att gå och öppna, men jag hade glömt av att hela min mage och bröst typ var kopplat till EKG och en apparat så jag kom ingenstans. Så jag skrev det till Arvid men han hittade ingen som kunde öppna just där och då så han stod länge utanför min dörr och väntade, känds konstigt, hihi. Men tillslut fick han hjälp av sköterskan att öppna min dörr och när han kom in fick jag en stor kram och massa pussar, han hade lite tårar i ögonen och jag blev ledsen, jag kände mig som en liten dramaqueen men det blev så när han kom där, kom för min skull, när jag såg att han också var berörd och vi hade dessutom inte träffats på några dagar heller också sågs vi nu under dessa omständigheter, så ja, det blev bara lite mycket känslor där ett tag, men jag var så glad över att se honom och så tacksam för att han kom. Och han blev så lättad över att se att jag var okej, så det var så fint.

Han satte sig jämte mig och vi höll handen och pratade lite. Alltså min Arvid, min Arvid, han är så himla fantastisk, jag kan inte förstå vilken kille jag har träffat! Han fanns där med mig, satt där på den stenhårda pallen bredvid mig, höll min hand, pussade mig, gjorde mig lugn och trygg och sa att han var här nu och att jag inte är själv längre, att jag inte ska behöva gå igenom detta själv och att han aldrig kommer att gå i från mig och att han sa ”när du lämnar sjukhuset så lämnar jag sjukhuset punkt.” Så himla fint! Fast jag sa att om jag behöver sova över så får han ta mina nycklar och sova hos mig, sa jag snällt men väldigt bestämt, men det gick han inte med på, inte överhudtaget, han sa bara ”jag sover här med dig, jag kommer aldrig lämna dig och som sagt jag lämnar sjukhuset när du lämnar sjukhuset, jag skiter i skola och jobb och allt, jag är med dig tills du mår bra och är hemma”. Jag blev så himla rörd av de orden, han är magisk min älskade kille, min älskling och han är min bara min! Så himla tacksam!

Sen kom läkaren och undersökte mig lite och ställde lite frågor, det gick rätt fort, de väntade fortfarande på mina prover. När läkaren hade gått berättade jag om mina dagar i Växjö för Arvid, det var skönt att tänka på något annat en stund. Sen kom mamma genom dörren, hon sa att hon inte skulle komma då Arvid var med mig men att jag skulle säga till om jag ville ha henne där, självklart ville jag det, men jag sa att hon inte måste komma då Arvid var med mig som sagt, men hon kom ändå, min älskade mamma. Så Arvid satt på ena sidan och höll min hand och mamma på andra sidan och höll min andra hand, det kändes så otroligt fint att ha de båda där på varsin sida av sjukhussängen.

Efter en stund kom läkaren in igen och sa att alla prover såg bra ut men att de väntar på ett prov till bara som är väldigt viktigt då det handlar om hjärtat, men det var verkligen skönt att de övriga proven såg bra ut. Min puls var fortfarande hög men det kunde bero på att jag hade ont, men febern hade gått ner så det var skönt. Efter en till stund kom läkaren in igen och sa att det viktigaste provet också såg bra ut så det var så skönt och jag fick åka hem. Han sa att han hade skickat en remiss till min vårdcentral så om jag fortfarande har ont i bröstet så kan jag vända mig dit vilket var bra, men nu visste vi iallafall att det inte var något allvarligt eller akut, så skönt. Sen fick vi bara vänta på att sjuksköterskan skulle komma och plocka bort mitt EKG och min infart, det tog en bra stund innan hon kom men tillslut blev jag losskopplad och jag fick åka hem, vilket var väldigt skönt.

Arvid och jag åkte hem och mamma åkte hem till sig. Vi svängde förbi Max på vägen hem och köpte mat som vi åt när vi kom hem då vi båda var väldigt hungriga och trötta. Det var så skönt att ha min älskling hemma hos mig efter akuten och även att han sov hos mig. Vi fick inte den kvällen vi hade hoppas på men vi fick iallafall vara tillsammans. Och återigen har jag världens bästa kille som alltid finns vid min sida oavsett vad! <3

Och återigen är jag så tacksam för att både mamma och Arvid var med mig på akuten!

I söndags åkte jag till Växjö på CP dagar, jag hade ingen aning om vad det var eller något. Det var Wilma som frågade mig för någon vecka sedan om jag ville med och jag tänkte varför inte. Det heter CP Sverige och de skulle ha uppstartsdagar i Växjö där de skulle starta upp Sveriges nationella verksamhet för personer med Cerebral Pares (CP). Dessa dagar var då mellan 9-10 juni och de skulle bjuda på hotellövernattning, mat och allt. Detta var då ett samarbete med Kronobergs län, Funkibator och CP-sverige och även RBU. Det lät så kul tycker jag, jag brukar inte vara den som brukar nappa på sånt här då jag inte är sån som person tyvärr men denna gången kände jag för att ta mig i kragen och följa med, gå utanför min comfortzone lite. Jag tänkte först då ta ett tåg på måndagen den 9 juni klockan 07 hemifrån för att vara framme 09:40 i Växjö, det började nämligen klockan 10. Men Wilma skulle redan komma på lördagen för att hon åker så långt så då frågade faktiskt jag om jag redan kunde komma på söndagen den 8 juni, för man vet aldrig med tåg, förseningar osv också ville jag inte stressa heller, så det fick jag. Så två hotellnätter i Växjö skulle det bli och jag hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på eller vad jag hade att förvänta mig. Sen skulle det bli så kul att bo på hotell och inte minst sagt att få träffa Wilma då det var längesedan, så det skulle bli en spännande upplevelse.

Jag hittade tåg både dit och hem utan byten så jag var så himla nöjd med det! Jag älskar dessutom att åka tåg så det skulle bli nice. Jag åkte klockan 15 i söndags, jag hade en skittung väska med mig så det var inte så lätt och utan hjälp också. Jag hade förbestämd vagn och plats på tåget vilket jag inte gillar för då måste jag leta upp både plats och vagn, så när tåget kom så hoppade jag bara på för då viste jag att jag kom med, hahaha, vilket var det viktigaste, men jag hade ju ingen aning alls vilken vagn jag var på så jag frågade två tjejer där om de kunde hjälpa mig och den ena tjejen var så snäll så hon hjälpte mig till min vagn och plats. Det visade sig såklart att jag var helt åt andra hållet för vi behövde gå en bra bit, hahaha, men tillslut kom jag på plats. Det visade sig då att jag satt jämte en polis som sa att han också skulle av i Växjö så det kändes skönt och han sa till och med till mig ”jag är polis så du kan känna dig trygg” så det kändes tryggt och bra! :)

Som sagt så älskar jag att åka tåg så det var nice. Jag hade tagit med mig liter nötter och sånt som jag kunde äta. Jag hade ingen fönsterplats med bord så det var krångligt men jag försökte, men så finns det ju änglar här i världen så han som satt snett mitt emot mig som hade bord framför sig frågade om vi skulle byta plats så det var supersnällt och det blev mycket lättare då såklart.

Efter två timmar var jag framme i Växjö och som sagt så hade jag ingen aning vad som väntade, jag viste bara att jag skulle få hjälp av en hjälpledare till hotellet. Men det jobbiga med tåg är att det är så högt mellan tåget och perongen och dessutom så många trappsteg och det klarar inte jag, framför allt inte det jättesteget till perongen men som tur var så hjälpte polisen mig! :)
När jag väl var nere på perongen var det lite svårt då jag inte viste vem jag skulle titta efter men efter bara några minuter kom en tjej fram som såg ut som hon letade efter mig då hon frågade vad jag hette, och det var då hjälpledaren . Hon var från Österrike och pratade bara lite svenska, jag tänkte ”vad i hela friden har jag gett mig in på?” Hahaha. Men så tog hon min tunga väska och mig under armen också gick vi till hotellet som låg typ 10 minuter bort.

När vi kom till hotellet trodde jag att det skulle vara en stor klunga med människor från CP-sverige, ledare, medlemmar, deltagare osv men när vi kom in i receptionen var det helt dött, hahaha. Jag visste ju att dagarna började på måndagen den 9 juni men ändå, jag trodde någon mer ledare skulle möta mig eller något men nej, så vi gick fram till receptionen och jag checkade in som en ”vanlig” hotellgäst liksom. Hjälpledaren hjälpte mig till mitt rum och sen lämnade hon mig där, och jag bara ”jaha” hahaha, det kändes lite konstigt och skumt, men det var väldigt spännande, rummet var väldigt fint. Jag hängde av mig och skrev till Wilma att jag hade kommit.

Sen gick jag ner till receptionen igen för där var Wilma, det var så mysigt att träffa henne igen då det var längesen. Det var en till tjej som var där med, hon hade kommit en timme innan mig och skulle också vara med på CP-dagarna, hon hette Nikki, och hon och Wilma hade pratat lite innan jag kom, hon var verkligen så trevlig. Wilma hade frågat mig på tåget ner om vi skulle äta på Pinchos tillsammans på kvällen och det lät ju väldigt trevligt och Nikki ville också hänga på så det skulle bli roligt. Efter träffen i loungen gick vi upp till Wilmas rum och hängde lite innan vi gick till Pinchos som låg bara några minuter från hotellet. Vi hade det väldigt trevligt på Pinchos, det var både gott och mysigt.

Sen gick vi tillbaka till hotellet och satt och snackade en stund i loungen innan vi gick upp till våra rum, vi gick upp rätt tidigt då det skulle bli en lång morgondag. Det var så spännande att gå upp och göra iordning mig och sova själv i ett hotellrum, för någon annan 22 åring kanske det inte är så stort men för mig är det stort med tanke på min CP och då jag aldrig har gjort det innan så det var nog den största grejen för mig tror jag, att bo på hotell ”själv”, det var coolt. Men jag trodde liksom att ledarna skulle vara där på hotellet, ifall man behövde hjälp eller så, det var vissa som sov där men de var liksom inte där för att stötta oss liksom så det kändes lite konstigt och speciellt, nu är jag ju väldigt självständig och så men ändå, själva känslan och tryggheten. Jag trodde liksom något helt annat, men det är spännande med överraskningar också. Jag ringde mamma och Elliot och pratade lite med de innan jag somnade. Det var spännande att somna själv i ett hotellrum. Men jag är så himla glad för att jag bestämde mig för att komma på söndagen istället för direkt på lördagen, så himla skönt också fick jag en rolig kväll tillsammans med Wilma och Nikki också.

Jag sov gott men jag vaknade med ont i benen, vilket jag inte brukar göra men jag tror att det var för att sängen var hård. Men så spännande att sova själv som sagt. Kursen skulle börja klockan 10 som i måndags och 09:20 skulle vi samlas och gå till Mästeriet tillsammans som var ett hus där vi skulle vara dessa dagar. Wilma, Nikki och jag bestämde därför att vi skulle ses nere i lobbyn vid 07:45 och äta frukost ihop. Det skulle bli fantastiskt gott med hotellfrukost och väl där nere träffade vi några till som skulle vara med på CP dagarna.

Alltid när jag är på hotell med familjen så får jag hjälp med att ta frukost men här fanns det ingen så jag försökte själv att ta macka, pålägg, ägg och bacon och det gick jättebra, vilket jag blev så glad över. Men det var lite svårare att ta yoghurt men då var det faktiskt en kvinna där som sa att hon skulle vara med på CP-dagarna också hjälpte hon mig med yoghurten och med juicen. Hotellfrukosten var jättegod och sen var det såklart dax för frukostdessert, och det blev pannkakor med Nutella och de fixade jag själv, till och med att greppa pannkakorna med tången vilket förvånade mig själv, hahaha. Sen var man mätt och go och ville helst lägga sig i hotellsängen igen, men det var bara att gå upp till hotellet och borsta tänderna och gå ner till lobbyn där vi skulle samlas 09:20.

När jag kom ner var hjälpledarna och alla redan där, vi var inte så många, knappt fem. Hon som mötte upp mig vid tåget på söndagen var också där så vi krokade arm och vi alla började gå till Mästeriet, det var rätt långt och gå så det var lite halvjobbigt faktiskt men det gick bra. När vi kom till huset åkte vi upp en våning till ett stort rum där många redan satt och väntade och även ledarna var där, de som redan var där var sånna som bodde i Växjö. Först fick vi presentera oss för varandra osv.

Kort sagt så bestod de två dagarna av intressanta miniföreläsningar, samtal både i stor grupp och små grupper och diskussioner om vad en bra ledare är, viktiga ämnen som vi ville ta upp om vi vill bli samtalsledare och hålla i grupper samt om olika roller i en grupp. CP Sverige är en förening som man skall kunna samtala om olika saker i en grupp och träffa likasinnade och utbyta erfarenheter kort sagt, och på sikt är målet att man ska skapa regula föreningar, t.ex en i Borås och en i Göteborg osv.

Men det var faktiskt lite jobbigt, för om jag ska erkänna så tyckte jag att det var svårt att förstå helt, förstå vad de pratade om, sammanhanget och så, för mig var det mest bara ord tyvärr vilket var lite jobbigt, jag hängde liksom inte med riktigt. Men jag är ändå glad att jag var med, det var ändå intressant och en häftig och utmanade upplevelse, och med det menar jag också med resan dit och att bo på hotell osv, träffa andra, träffa nya människor, liksom hela grejen.

Dagen slutade klockan 16:00 och klockan 18:00 skulle det vara tre rätters på hotellet, även för de som inte bodde på hotellet, för alla helt enkelt, så det skulle bli trevligt.
Klockan var väll närmare 16:30 när jag kom tillbaka till mitt hotellrum.
Åh, herregud vad jag var trött då, jag var så himla trött också hade jag huvudvärk. Så jag la mig en stund på sängen. Min hjärna är verkligen inte van vid så mycket intryck nu för tiden, jag kände mig helt överstimulerad. Jag vilade och chattade lite med min älskling så då fick jag lite ny energi.

Lite innan klockan 18 gick jag ner till lobbyn och där stod hela gänget också gick vi in i restaurangen och satte oss. Jag, Wilma, Nikki och en ledare från CP-dagarna satt tillsammans, hon var så trevlig så vi hade många djupa och trevliga samtal under middagen och maten var sååå god. Till förrätt fick vi rostat bröd med skagenröra, till huvudrätt blev det jättegott kött med klyftpotatis och till efterrätt blev det popcornglass, det var spännande men väldigt gott. Sen var jag så mätt och så trött så efter en supertrevlig middag gick jag upp på mitt hotellrum och tog en kvällsdusch faktiskt, det är det bästa, duscha och sen lägga sig i en hotellsäng.

I tisdags skulle vi börja en timme tidigare då vi skulle sluta klockan 15 istället för klockan 16 så vi skulle gå vid 08:20 då vi började klockan 09. Jag, Wilma och Nikki åt frukost vid 07 ungefär, sista hotellfrukosten, alltid lite vemodigt även om det bara var två nätter. Efter frukosten gick jag upp till rummet, borstade tänderna och packade ihop mina grejer, sa hejdå till rummet, åkte ner till receptionen och checkade ut. Sen gick vi till Mästeriet precis som i måndags. Fast i tisdags så kändes det mycket närmare, det kändes som att det gick fortare dit, vilket var skönt.

I tisdags var det fortsatt diskussioner, miniföreläsningar, diskussioner i grupper osv.
Sen i slutet kom de in med en överraskning, då blev det prinsesstårta och grön drink och då klippte de bandet för att fira att CP Sverige ofeciellt var öppnat, så det var lite häftigt att vara med på invigningen. Anledningen till varför allt var grönt är för att grönt står för CP, CP färgen! :) Sen fick vi varsin påse med lite allt möjligt i och sen var de där två dagarna över.

De flesta gick så fort det var slut medans jag fick vänta en stund på min hjälp då mitt tåg inte skulle gå förrän klockan 17:07. Jag var väldigt trött där och då kan jag säga.
Men sen kom hjälpredarna och det spöregnade ute så vi tog faktiskt deras bil så det var väldigt skönt, jag tror inte att jag hade orkat gå den biten heller om jag ska vara ärlig.
Först åkte vi till hotellet där jag hade lämnat in min väska för att slippa släpa på den och sen körde de mig till tågstationen. Jag tror att deras jobb egentligen var att bara lämna mig där men de väntade med mig tills mitt tåg gick vilket var väldigt skönt då jag kände mig lite osäker.

Jag åkte med ett skönare tåg hem, skönare stolar, fönsterplats och bord så det var så skönt.

Ja, vilka dagar, så spännande och roligt allting, inte minst sagt att vara där själv, inte helt själv då, jag kände ju Wilma men ni förstår nog vad jag menar. Efter de dagarna behövde jag semester, hahaha.
Men vilken upplevelse!

Det har hänt något helt fantastiskt med Borås färdtjänst! De kör ju över hela Borås och 1 mil utanför men nu från och med den 1 juni har de börjat att köra över hela Västra Götaland! När jag fick det brevet hem skrek jag nästan rakt ut för det betyder att jag kan åka färdtjänst till Öckerö, ända till min älsklings dörr! Och till pappa och familjen i Göteborg. Jag kan även åka till Varberg, Falkenberg, ja massor utav ställen. Detta öppnar många möjligheter för mig men framför allt att jag nu kan åka till Arvid när jag vill. Då jag vill komma till honom mer såklart men också för att jag har haft lite dåligt samvete för att han har behövt resa till mig varje gång, men samtidigt är det ju inte så konstigt när han har egen bil, men jag tror att ni förstår min känsla.
Jag har ju alltid varit så himla nöjd med min färdtjänst och den skapar så mycket frihet för mig och jag känner mig så självständig, men jag trodde definitivt inte att den kunde bli bättre också blev den det. Jag får till och med ta med mig Frasse på längre resor så vi kan åka till Arvid när vi vill. Tyvärr är det dock ganska dyrt…

Så det var precis det vi gjorde förra torsdagen. Jag har dock bara ett litet problem, jag kan inte få in Frasse i hans väska själv så det är lite jobbigt då jag alltid är beroende av någon annan när vi ska iväg. Jag kände att detta måste jag lösa så förra onsdagen åkte jag till Arken Zoo för att titta på en hård väska istället och titta på hur man stänger en sån och om jag skulle kunna fixa det för då hade det varit mycket lättare att bara fösa in honom och stänga dörren fort som attan, hahaha. Så jag åkte dit och fick hjälp, jag hittade då en stor väska som såg jättebra och smidig ut i stäng funktionen så jag köpte den.

När jag kom hem testade jag att ta in Frasse in i väskan, stackarn, vi som inte skulle åka någonstans, men jag var tvungen och testa. Och det gick, det gick och jag blev överlycklig. Sen släppte jag ut stackars Frasse så snabbt som möjligt. Det känns som att han gillar denna buren bättre till och med, så det känns skönt, jag tror att han gillar att den är lite större än väskan.

På torsdagen skulle jag åka till Öckerö med taxin klockan 13:00. Jag hade så mycket packning med mig: min väska, Frasses mat, en påse med papperskorg och påsar till Frasse och Frasse då såklart. Kattlåda och kattsand hade Arvid redan hemma så det var skönt, det hade liksom inte gått annars.
Det var lite halv jobbigt att veta när jag skulle börja att få in Frasse i buren, liksom i onsdags gick det hur lätt som helst men man vet ju aldrig, jag vill inte stressa. Han brukar fatta när det är dax att åka någonstans och det är han inte så förtjust i så då brukar han krypa under sängen och där ifrån blir det inte lätt. Så nu har jag börjat med att gå in på toalettdörren, för han följer alltid med mig in på toaletten varje gång som jag går in dit och sen när han har kommit in så stänger jag dörren fort som tusan, känner mig så taskig, men vad ska man göra liksom? Då kommer han ingenstans iallafall. Så jag började ungefär 20 i ett, för att ha lite marginal och om det skulle gå fort så behövde han inte vänta där inne så länge iallafall.

Det gick väldigt bra, snabbt och smidigt så jag gick ut, och jag kände mig så glad, jag förbrede lite till, öppnade ytterdörren på vid gavel för att ta ut all packning och när jag står i hallen så ser jag Frasse i ögonvrån stå där så snällt med sina stora ögon. Jag tänkte bara ”neeej, inte nu”, jag hade förmodligen inte stängt luckan helt ordentligt. Så jag fick lite panik, eller mycket panik rättare sagt, taxin skulle ju komma om knappt 10 minuter. Så jag stängde ytterdörren fort som attan så att han inte skulle smitta ut först och främst. Sen ville han inte in på toaletten såklart för han fattade ju vad som var på gång och sen gick han under sängen såklart och jag tänkte ”nej, detta händer inte, nu är det kört!” Så då blev jag superstressad, och tänkte att i värsta fall får han vara hemma själv. Men jag tänkte att jag måste försöka en gång till så då skakade jag en burk med godis inne i badrummet för då brukar han komma, men det gjorde han inte, jag tror att han fattade. Men sen tillslut kom han faktiskt och jag fort som attan stängde toalettdörren och föste in honom i väskan och stängde gallret och verkligen dubbelkollade så att den var stängd. Och sen var han äntligen där inne…puh….sen ringde taxin och sa att han var utanför och jag bara ”jag kommer, jag kommer”. Jag var superstressad och supersvettig och pulsen var hög. Så sen var det skönt att sätta sig i taxin och veta att Frasse var med….hahaha…

Så fort Frasse kommer in i väskan så är han inte glad, han piper och försöker komma ut. Men efter en stund och när man börjar köra blir han knäpptyst och somnar, vilket är väldigt skönt. Jag tror att han gillar att åka bil. Men vílken tid det tog till Öckerö! Det tog två timmar! Det brukar liksom ta en timme och en kvart för Arvid så jag fattar inte vilken väg han körde, jag åkte liksom klockan 13 och var framme vid 15! Men sen var det underbart att äntligen vara framme, och så himla häftigt att komma med färdtjänsten till Arvid, det kändes så lyxigt. Men Arvid blev också väldigt förvånad att det tog sån tid, hahaha, men då var jag äntligen hos Arvid.

Arvid började först med att fixa för Frasse, hans låda och hans mat, så gullig som han är! Vi släppte ut Frasse, och man märker verkligen när han kommer till ett nytt ställe för då verkligen smyger han ut och tittar sig omkring med nyfikna ögon. Jag tänkte att det kommer nog att ta ett tag innan han kommer till ro och kan lägga sig ner för varje gång som han kommer till ett nytt ställe går han alltid runt och tittar och luktar på allt och det var precis det han gjorde. Arvid bor inte så stort men det tar ändå lite tid, hihihi. Sen kunde han äntligen slappna av och la sig som en boll jämte oss.

Vi gjorde inte så mycket, vi chillade mest, tittade på TV och bara myste. Lite senare på kvällen lagade min älskade Arvid tacos till oss, det var så gott. Innan vi gick och la oss tittade vi lite till på TV, det var så mysigt att ha Frasse hos Arvid som låg bredvid oss och myste och det var så mysigt att sova hos Arvid som vanligt.

I fredags vaknade vi sent, vilket var skönt, så vi gick upp och åt en lång och god frukost tillsammans. Sen chillade vi lite innan Arvid var så snäll och körde hem mig och Frasse trots att han bara skulle vända hem igen sen då han skulle jobba helgen. Men innan vi åkte hem gick vi in i en fin butik på Hönö som hade allt möjligt, muggar, tallrikar, handdukar, kökssaker med Hönö/Öckerö motiv, tvålar, skålar, ja allt möjligt, så jag köpte en fin mugg där.

I söndags den 1 juni var det tre år sedan som jag tog studenten, livets dag! Det känns så sjukt att det ”bara” var tre år sedan, det har hänt så himla mycket under de tre första åren i vuxenlivet. Det har varit så händelserikt och mycket givande år. Jag har haft äran att få träffa så många fina människor efter studenten som jag ännu idag har kvar i mitt liv, de flesta iallafall. De människorna har haft och har en stor betydelse i mitt liv och förgyller mina dagar så himla mycket. Även när jag inte träffar de så fyller de mitt liv med en sån mening, skratt och kärlek, bara av att jag vet om att dessa människor har kommit in och finns i mitt liv.
Jag är så oerhört tacksam för dessa människor.

När jag gick på RG och bodde på Storås hade jag absolut ingen aning om vad som skulle hända efteråt, det var blankt, men oj så bra det blev med allt, jag trodde verkligen inte att jag skulle få ”detta livet” efter gymnasiet. Jag tänker ofta ”tänk om jag viste…tänk om jag viste”, ”tänk om jag viste att jag skulle få träffa den fantastiska människan, tänk att den personen fanns när jag bodde på Storås” osv osv, tänk om jag viste allt när jag levde mitt liv på Storås. Så tänker jag ibland idag och den tanken är så cool att tänka på tycker jag, att jag var helt omedveten om ALLT, tänk om jag viste vilka fantastiska människor som jag skulle möta och vad livet skulle ta mig.

Under hela mitt liv har jag haft min familj vid min sida vilket jag är oerhört tacksam över såklart då jag älskar de så himla mycket, men det har liksom ”bara” varit de. Medans efter Storås och idag så känns det som att jag har fått mitt eget liv och skapat nya egna realationer med människor som inte mina föräldrar vet om eller har insikt i vilket känns så vuxet för mig och som ett eget liv. Livet förändrades verkligen totalt efter Storås!

Jag var så taggad på vuxenlivet men jag var samtidigt lite orolig för att möta vuxenvärlden ensam med tanke på min CP-skada och alla dessa fördomar där ute. För under hela min uppväxt har jag liksom varit inbäddad i mjukt täcke av alla i min närhet och inte alls funderat över min CP och då skulle jag liksom ut från det där trygga och kärleksfulla vilket kändes lite läskigt. Men det var inget jag behövde oroa mig för för oj vilka människor som jag har mött i vuxenlivet som är bara så otroligt fina och ger mig så himla mycket kärlek och bryr sig inte alls om min CP utan om Alice liksom, och det har varit så himla fantastiskt för mig. Nu är det de människorna som bäddar in mig i varma filtar av kärlek också, och det känns så fantastiskt för mig. För jag vet tyvärr att utanför de varma filtarna och de människorna som jag har i mitt liv idag så är jag annorlunda men jag glömmer bort min CP pågrund av alla dessa varma filtar fyllda av kärlek, omsorg och acceptans, vilket gör mitt liv till ett liv som man vill leva och det är så himla fint för mig. Jag känner att jag kan göra och uppnå allt som jag vill här i livet trots min CP tack vare alla människor i mitt liv.
Jag var väldigt nöjd, glad och lycklig på Storås såklart, det var liksom mitt liv då och jag trivdes så himla bra där, jag säger bara att jag var väldigt lyckligt ovetande vad som väntade på andra sidan.

Livet gick verkligen i 180 i början och det var så himla härligt, ny lägenhet, nytt jobb och ett helt nytt liv, allt på samma gång.

Men livet slutade inte att överraska mig efter att ”det nya” hade lagt sig lite för sen på hösten 2024 skaffade jag katt, det trodde jag aldrig att jag skulle göra men det har varit så himla mysigt. Min älskade Frasse som är världens bästa och snällaste katt.

Men sen den 15:de februari förändrades mitt liv IGEN, när jag verkligen inte trodde att livet kunde bli bättre så blev det verkligen det för den 15:de februari, dagen efter alla hjärtans dag träffade jag honom för första gången, han som senare blev mitt livs kärlek, min första kärlek i livet, min alldeles egna Ernst. En kille som jag har drömt om så himla länge, och inte vem som helst heller, utan Arvid, min älskade Arvid som förändrade mitt liv totalt igen. Han är verkligen allt jag har drömt om och lite till. Det var verkligen han som gjorde mitt liv komplett. Nu har vi varit ihop i tre månader (fast det känns som att vi har varit ihop i 80 år:)) och det har verkligen varit tre helt fantastiska månader och jag känner mig så himla älskad och uppskattad av honom hela tiden och det känns så overkligt forfarande men helt underbart såklart. Jag ser fram emot många månader och år tillsammans, en framtid med min älskling och med min underbara egna lilla familj med Frasse också. Arvid har verkligen förändrat mitt liv! <3

Från student till tre år senare med katt och kille! Fantastiskt! :D

Jag har så många fina minnen och så många fina människor som jag har träffat under dessa tre år som jag kommer att minnas livet ut.
(Förlåt om detta inlägget lät skrytigt, det var inte meningen, ville bara berätta om förändringen)

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så var jag med Arvid i hans föräldrars sommarstuga i Bohuslän förra torsdagen, det var så himla mysigt. Men iallafall så åkte vi hem där på kvällen och sov hos mig och hade en mysig fredag här hemma innan Arvid åkte hem till sig. Resten av helgen tog jag det bara lugnt, själv hemma, jag och Frasse.
I lördags åkte jag ut och tog en kvällspromenad efter middagen, det var ju väldigt härligt väder i lördags så det var skönt. Jag behövde dessutom handla lite så jag passade på att göra det också. Det kändes lite annorlunda då jag aldrig brukar åka ut så själv efter middagen eftersom att jag dels är kvällstrött men framför allt för att jag är mörkrädd, men nu blir det ju inte mörkt förrän klockan 22 på kvällarna så det är ju underbart med längre dagar. Det var riktigt härligt att åka ut så efter middagen, på kvällen så, och dessutom var det nästan helt tomt i affären vilket var skönt. När jag kom hem tog jag en dusch och tittade på en film.
I söndags blev det en lugn dag inne då det regnade ute.

I måndags blev det träning på morgonen som vanligt. Det hände inte så mycket på dagen förutom att jag lagade mat, det blev fläskpannkaka, det var längesedan som jag åt det. Men gud vad lätt det var att göra, jag trodde inte att det skulle vara så lätt så det gick fort och smidigt, och så gott också.

I tisdags var det sista badet med mormor för denna termin, det är egentligen sista gången nu på tisdag men då ska jag faktiskt åka bort (mer om det i nästa inlägg). Det var helt underbart att bada med mormor i tisdags som vanligt och vi njöt lite extra eftersom att det var sista gången före sommaren. Efter badet känner man sig alltid så härligt fräsch och ren tycker jag.

I tisdags skulle Arvid äntligen komma, han skulle komma till mig efter badet, så han kom runt 13-tiden. Det var väldigt härligt väder i tisdags så vi satt ute i min hängstol och myste och pratade innan vi åt fläskpannkaka. Det är så himla härligt nu när jag kan laga mat till någon mer än mig själv, dessutom till mitt livskärlek, jag älskar det, jag tycker att det är tråkigt att laga mat till sig själv. Resten av eftermiddagen chillade vi bara.

Mamma och Elliot brukar ju komma till mig varannan tisdag och denna tisdagen var en sån mamma-och Elliot tisdag. Det är extra mysigt när Arvid är med på de tycker jag. Men i tisdags skulle vi faktiskt lyxa lite då jag behövde använda upp mitt presentkort som jag fick i födelsedagspresent förra året. Det är som sagt ett presentkort som man kan använda på olika restauranger, hotell eller spaanläggningar i hela Sverige och då såg jag att det funkade på Viskan i Borås så då föreslog jag att vi kunde äta där som i tisdags och lyxa till det lite, det var de alla med på så det skulle bli kul! :) Mamma och Elliot hämtade upp mig och Arvid vid halv sex tiden också åkte vi ner till stan tillsammans. Det var inte jättevarmt ute men ändå soligt och fint så vi gick igenom stadsparken till Viskan. Det var verkligen så mysigt, jag tog en jättegod pasta med pesto och parmesan. Det var en lyxig tisdagsmiddag.

Sen körde mamma hem mig och Arvid innan de åkte hem till sig. Jag trodde att Arvid skulle åka hem på kvällen eftersom att han skulle upp tidigt som igår men när han kom så sa han att han kunde sova över bara att vi får gå upp tidigt eftersom att det tar en timme för Arvid att komma hem men jag tackar inte nej till att han sover över :) jag blev så glad, och han är så gullig som vill det trots att han behöver åka en timme på morgonen. Så när vi kom hem la vi oss och tittade lite på tv innan vi somnade.

Igår ringde klockan vid halv sex sextiden och vi gick upp tillsammans och åt frukost. Det kändes så himla härligt och mysigt, det var så dåligt väder ute, det var tidigt och det kändes som en vardag, det var ju vardag, men ni fattar vad jag menar. Där satt vi och åt frukost tillsammans innan Arvid åkte iväg för en dag i skolan, det kändes så mysigt. Det känns så härligt att vi kan göra så, eller rättare sagt han, för då känns det som att vi har ett vardagsliv tillsammans trots att vi inte bor ihop, vilket såklart är en underbar känsla. Jag hade bara önskat att han hade kommit hem efter skolan/jobbet också, hihihi, men det kanske blir någon gång i framtiden, vem vet? ;)

Långhelgen är snart över och idag är det 1 juni, första sommarmånaden, det är helt galet men så härligt, officiellt sommar! Jag har ju inte långhelg på samma sätt då jag inte jobbar, men jag tycker ändå att det känns som att jag har haft långhelg då jag skippar hemtjänsten på mornarna när det inte är vardag och då känns det som att jag har ledigt på något sätt fast jag har långhelg hela tiden, men det är en go känsla ändå att ha.

I onsdags hade jag en fullspäckad dag men på kvällen kom Arvid till mig då han var ledig hela långhelgen så det skulle bli underbart att få spendera tid med honom igen. I onsdags chillade vi bara då han kom till mig vid sextiden först och för att vi båda var ganska trötta. Vi hade planerat att åka till hans föräldrars sommarstuga i Bohuslän som i torsdags så det såg jag väldigt mycket fram emot.

I torsdags vaknade vi väldigt sent, men efter frukost/brunch åkte vi direkt till Malön där deras sommarstuga ligger i Bohuslän. Det tog två timmar att komma dit så det var ganska långt. Det är så himla härligt att åka bil med Arvid och lyssna på lite go musik så det var inte alls segt. Men sen var det väldigt skönt när vi väl kom fram.
Jag har bara träffat hans föräldrar en gång innan men det känns som att jag har träffat de säkert tio gånger för att det känns så himla enkelt och lättsamt men framför allt för att de är så himla härliga. Men det skulle bli väldigt härligt att få träffa de igen och även Arvids lillebror, han är inte med så mycket men det skulle bli kul att träffa honom också såklart.

När vi hade klivit ur bilen på den lilla parkeringen möttes vi av Arvids föräldrar som hälsade oss välkomna med stora kramar. Sen gick vi ner till stugan och deras lilla uteplats där hans mamma hade fixat paj och egen glass, så vi började med en fika tillsammans. Pajen var så himla god, det var en blåbär/bärpaj med hemmagjord glass som sagt. Men vilket ställe det var, det var så himla mysigt och fint. Det låg precis vid havet så de hade världens finaste utsikt men samtidigt så kändes det som att man var på landet, jag älskar den känslan eftersom att jag älskar både havet och landet. Vi satt och fikade där och hade väldigt trevligt.

Efter fikat visade Arvid mig runt. Det låg en liten gäststuga på tomten som vi tittade in i först, den var liten men väldigt mysig med en liten altan utanför med två stolar och man såg havet även inifrån stugan. Vi får sova där i sommar om vi vill och det ser jag så mycket fram emot. Sen visade Arvid mig runt huset och även deras snickerboa om man kan kala den så. Som sagt så kändes det som att man var ute på landet men samtidigt så var man så nära havet. Efter rundturen ute visade han mig stugan, och den var så fin, den var hyfsat modern och väldig mysig och den hade stora fönster ut mot havet så när man satt och tittade på TV, så såg man havet, ja den var så fin. När Arvid hade visat mig stugan gick vi ner till havet vilket var precis vid deras stuga, de hade till och med en egen brygga. Det var lite krångligt att ta sig ned då det var berg och blåbärsbuskar hela vägen men Arvid höll i mig så det gick bra. Det var så himla stillsamt och mysigt vid havet.

De har ett litet bord med en soffa och två stolar på en bergskulle lite nedanför stugan som hans föräldrar satt vid när vi kom tillbaka så vi satte oss där också och bara njöt av eftermiddagen och pratade. Det är verkligen ett fantastiskt ställe och jag kände bara hur lugnet införde sig i min kropp och allt bara stannade, det var så ljuvligt och stillsamt.
Sen så blev vi till och med bjudna på middag, vi hade väll bara tänkt oss fika men när vi satt där frågade hans gulliga förändrar om vi ville vara med på en grill och det tackade vi inte nej till. Jag fick till och med ett glas rosé, så det var verkligen lyxigt. Så när de gick upp för att fixa maten satt jag och Arvid kvar där och tittade ut över havet, höll handen, jag drack rosé och Arvid drack alkoholfri öl, det var verkligen så himla romantiskt och det kändes som att jag drömde. Sitta där med mitt livskärlek, dricka rosé, hålla hand och titta ut över havet, det var helt magiskt!

Sen kom hans föräldrar med nygrillad lax (som dessutom är min favorit, älskar lax) ris, sås och grillade grönsaker. Så satt vi där tillsammans under filtar och åt grillat och pratade med havet framför oss, det var verkligen så härligt. Som sagt så är hans föräldrar så himla mysiga att prata med så det var helt underbart att få sitta där och bara vara och njuta! Årets första grill för mig dessutom och årets första sommarkväll, som jag fick spendera med min kärlek och hans föräldrar!
Ja, det var verkligen en helt underbar dag.

Sen åkte vi hem till mig och sov, vi var väll hemma vid elva ungefär. Men det var en fin sommarkväll att åka hem på, även om det inte var en officiellt sommarkväll! :) Fin utsikt med hav och åkrar så man fick värsta sommarkänslan!

I fredags sov vi också väldigt länge, men det var så skönt att ta en lugn morgon och resten av dagen blev också lugn och sen på eftermiddagen åkte Arvid hem. Men vilka fantastiska två dagar vi fick och två nätter tillsammans med min kärlek, det var helt underbart!
Jag är så tacksam för att Arvid tog med mig dit och hans föräldrar är helt fantastiska och så snälla mot mig.
Det var ett mycket fint avslut på maj!

Förra veckan var lugn, jag tränade och badade med mormor på tisdagen. Det blev ju sommar i tisdags så efter badet satt jag ute på min altan hela dagen och njöt av det fina vädret. På kvällen kom mamma och åt middag med mig, Elliot var inte med då han skulle spela fotboll. Men vi kunde sitta ute på min terrass och äta, det var fantastiskt. Och sen på onsdagen blev det höst igen, hihihi, det svänger fort. Arvid skulle jag inte få träffa på flera dagar eftersom att han var i Tyskland med sina kompisar så det kändes konstigt och tomt nu när jag är så van vid att träffa honom på vardagar.

I onsdags tog jag en promenad med Elof ner till stan då jag skulle köpa två blommor, en till mamma eftersom att det var morsdag i söndags och en blomma till min massör då jag skulle dit som i fredags och det skulle bli sista gången som jag var hos henne innan sommaren så då ville jag köpa något litet till henne. Så det var en mysig liten tur i onsdags ner till stan.

I torsdags var jag på ett besök nere i stan klockan halv elva. Jag tänkte ta Elof dit men det spöregnade hela dagen så jag tog faktiskt taxi för att inte bli allt för blöt. Besöket gick bra och jag var nästan där i två timmar, herregud. Men jag måste bara säga att jag är så himla glad att jag oftast alltid blir bemött som en vanlig kvinna och inte som en kvinna med en cp-skada och jag kan tacksamt säga att det är ofta så i mitt liv att jag blir bemött som vem som helst. Men jag tror att det beror på att de personerna som jag träffar är inom min cp bubbla och känner mig, men jag är ändå så glad för det för det betyder väldigt mycket för mig. På grund av det så glömmer jag av att jag har min CP-skada, och det ser jag som något väldigt positivt och jag blir lika glad och varm i kroppen varenda gång som jag möter folk som bara accepterar och behandlar mig som vem som helst.

När jag kom hem kom Veteranpoolen hem till mig och städade. Det var väldigt härligt att få det städat.

I fredags blev det väldigt lugnt på förmiddagen, jag sov ut och hade en lugn morgon. Jag skulle på massage på eftermiddagen så det var väldigt skönt att ta det lugnt innan dess. Klockan 15 åkte jag till massagen och ni som har läst min blogg ett tag vet att jag och min massör har en väldigt fin relation och är vänner.

Hon blev väldigt glad för blomman och för kortet som jag gav henne där jag önskade henne en fin sommar och tackade för ett fint år. Jag ville ge henne en blomma då hon har gett mig så himla mycket under året och gör fortfarande, hon är en fantastisk människa som jag är glad över att ha i mitt liv. Hon blev så himla glad för kortet och för blomman så det var så roligt.
Jag brukar komma lite förre massagetiden till henne då vi brukar sitta och prata innan massagen vilket jag älskar att vi gör. Men i fredags kom jag rätt på min tid nästan men vi satt och pratade länge ändå vilket var väldigt mysigt, jag älskar att prata om livet med henne. Ett besök hos henne är liksom inte bara massage för mig, utan det är hela upplevelsen, direkt när hon öppnar dörren och tar emot mig går jag in i hennes bubbla, känner ett lugn och mår så bra både i kropp och själ.

Eftersom att vi pratade ganska länge ändå trots att jag kom nästan prick på min tid så fick jag en 60 minuters behandling istället för 75 minuter som jag brukar få men det gjorde ingenting för som sagt så är det så mysigt att prata med henne, men hon hann med hela kroppen ändå så det var härligt. Och nu har det blivit så att jag ser fram emot båda delarna lika mycket, både att prata med henne och få hennes massage.

Massagen var helt underbar som vanligt och den här gången kunde jag verkligen slappna av så det var skönt. Hon fortsätter även till hösten vilket jag blev så glad över.

Efter massagen brukar det kännas väldigt ensamt och tomt att vara hemma själv, så kände jag mest innan jag hade Arvid då det kan skapa mycket känslor oss mig när jag är på massage. Men även om Arvid inte är med mig så vet jag ändå att han finns hos mig vilket är så skönt och gör det lättare. Men iallafall i fredags skulle Arvid komma på kvällen till mig och det såg jag jättemycket fram emot, extra mycket, då vi inte har träffats på en vecka dessutom och dessutom efter massagen.

Han kom till mig någon timme efter att jag kommit hem och det var så underbart att få träffa honom igen, och gullig som han är hade han köpt lite presenter till mig från båten. Lite choklad till oss båda, Aperol Spritz på små gulliga flaskor och en söt necessär till mig med Rituals produkter i, det var så himla gulligt och jag blev så glad.

Vi beställde sushi och åt middag tillsammans och drack Aperol Spritzen som var väldig god men stark, hahaha. Jag brukar alltid bli lite groggy efter massagen, och i fredags drack jag även Aperol med Arvid och Arvid som dessutom bara gör mig så himla avslappnad allmänt hela tiden, både i kropp och själ, så oj vad jag somnade gott efter den dagen, hahaha, men det var så underbart, vilken fredag! Både min underbara massör och mitt livskärlek, och Frasse såklart! Så mycket kärlek!

I lördags var jag väldigt trött, jag brukar bli trött dagen efter massagen, dock på ett härligt sätt, men nu hade jag även druckit lite Aperol Spritz, hahaha :) (även om det var väldigt lite) och sovit med min älskling vilket bara det gör mig så avslappnad så ja jag var lite extra tröttis i lördags. Det kändes som att man hade varit på krogen dagen före, hahaha, fast på ett mycket bättre sätt.
Som jag har sagt innan så gillar jag och Arvid att bara vara och chilla tillsammans vilket är så härligt, så vi sov väldigt länge och sen tog vi det väldigt lugnt hela lördagen vilket var väldigt skönt och mysigt att bara vara med min kärlek.

På kvällen behövde Arvid åka hem tyvärr så då blev jag själv igen men det var väldigt mysigt dygn med min älskling.

I söndags var det morsdag så då åkte jag till mamma på tidig eftermiddag och firade henne lite, gav henne min blomma också fick hon en Aperol Spritz, den sista som blev kvar. Vi bara chillade och åt middag tillsammans, mysig söndag helt enkelt.

Nu är äntligen min terras helt färdig, det gick mycket i omgångar men nu är den äntligen helt komplett. Eftersom att jag har Frasse nu, vilket jag inte hade förra året så behövde jag göra något med min terrass så han inte kan smitta. Jag anlitade därför två snickare som kom och byggde kattnät runt hela min terrass och det blev verkligen så bra. De gjorde det klart i mitten av mars tror jag att det var. Även om inget annat var klart då och även om inte värmen hade kommit än så var det ändå helt fantastiskt att kunna öppna altandörren och få in frisk luft, vilket jag inte har kunnat göra på 8 månader pågrund av Frasse.

Sen så ville jag väldigt gärna ha trägolv på min altan, jag hade ju stengolv innan och det är ju mycket mysigare och framför allt skönare med trägolv. Snickarna skulle egentligen hjälpa mig med det när de ändå gjorde kattnätet men tyvärr så rekomenderade de inte det då de isåfall skulle behöva ta upp stenarna då det inte går att lägga trägolv ovanpå och jag måste återställa det som det var om jag ska flytta och då sa snickarna att det blir alldeles för dyrt. Det var så tråkigt att höra då jag hade sett fram emot det där trägolvet mest av allt, just för den där mjukare och skönare känslan, också blir det ju dessutom mycket finare tycker jag.

Så under några veckor hjälpte mamma och Arvid mig att fundera på olika alternativ, och det var inte så lätt vilket gjorde mig lite stressad då utesäsongen snart skulle dra igång. Dessutom har jag ju en sån stor uteplats, på drygt 10kvm så det är inte jättelätt också vill man ju inte att det ska bli för dyrt heller. Men tillslut hittade vi bra träplattor till ett bra pris som jag beställde. Några dagar senare kom det på pall hem och de ställde ju bara det utanför min dörr så mamma fick komma samma dag och snabbt bära ut det på terrassen också fick det stå där. Jag kan ju inte fixa sånt själv så det kliade lite i fingrarna.

Men min snälla kille erbjöd sig att hjälpa mig, det var så snällt och jag blev så glad. Men det var mycket avancerat än vad vi trodde, då träplattorna var lite för stora så de behövde sågas för att få plats längst in. Men Arvid hade med sig sin vertygslåda med såg, hammare med mera också började han här en kväll i april. Det var en supervarm kväll, riktig sommarkväll, så underbart. Jag satt med ute och höll honom sällskap i bara tröja medans han sågade för hand och slet, och han blev klar på samma kväll, det tog typ fyra timmar, jag tror han började vid halv sju sju och var typ klar vid 23 och han slet verkligen med den där sågen och träplattorna och jag var så himla imponerad, eller rättare sagt, jag är imponerad. Jag sa verkligen att han får sluta när han vill eller tröttnar men han är så envis och kämpade verkligen på med min terrass tills golvet var klart och som sagt, vad skulle jag säga när det väl var klart? Jag blev så himla tacksam och glad, det var ju mörkt när han var klar men redan då såg jag och kände hur bra det blev.

Jag har en stupränna bredvid altandörren och den var lite trixig så den fick vänta, men Arvid lovade att fixa den med och även där vid altandörren då träplattorna skrapade emot där när man öppnade dörren tyvärr. Jag tänkte att det gör ju inget om det inte blir trä överallt, men Arvid ville verkligen lösa det, fin som han är. Men jag var redan så himla nöjd. Sen gick vi in och åt ost-och chark, extra välförtjänt av min älskling.

Dagen efter hjälpte Arvid mig att ställa iordning allt, ut med mattan och utemöblerna, och det blev så himla fint och bra, det hade jag verkligen sett fram emot. Framförallt med mattan under mina utemöbler på trägolvet, det blev så snyggt.

På annandag påsk innan vi skulle till mormor och morfar började han att såga träplattan som skulle vara runt stupröret och det var mycket svårare än han trodde och han fortsatte även nån timme till när vi kom hem. Men han löste det med såklart och det blev så himla snyggt, så snyggt gjort, alltihop. Sen några dagar efter fixade han även träplattan som skulle vara under altandörren. Som sagt så planerade jag att inte ha någon där då dörren tyvärr inte gick och öppna eller stänga då träplattan var lie för hög, det var bara några få centimeter också så det var så irriterande men det löste Arvid genom att vända på den och ta bort några träplankor så gick altandörren att öppna, så nu har jag trä överallt på min uteplats, och oj vad bra det blev, jag blev så himla nöjd. Tack vare min älskade älskling! <3

Sen nu bara för nån vecka sedan köpte jag en hängstol, sån stor, då jag har sett sånna lite överallt och tycker att de ser så himla sköna ut och den var Arvid så snäll och satte ihop också. Den är så himla skön och den blev så bra där i hörnet också, en snygg detalj dessutom. Den står längst in där min baden baden stol stod innan och nu står min baden baden i det andra hörnet istället med mitt lilla bord och jag tycker att det blev så himla bra, nu utnyttjar jag verkligen alla mina hörn på hela terassen.

Jag är verkligen helnöjd med min terass, det blev som en helt ny altan, och Frasse har dessutom fått ett helt nytt liv nu när han kan vara där ute och jag kan säga det, han älskar verkligen att vara där ute, han är där hela tiden som jag har öppet, och springer in och ut, så underbart!

Jag ser fram emot många härliga dagar där ute i sommar och även alla härliga sommarkvällar som vi hoppas på i år.

Förra veckan hade jag inget att göra måndag, tisdag och onsdag vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Ingen Arvid, inget bad med mormor och inga möten eller besök. Det kanske var det jag behövde men konstigt nog så blev jag lite rastlös. Jag tror att jag är en aktiv person i grunden som älskar att ha mycket runt mig och för mig hela tiden, men samtidigt så älskar jag lugna dagar hemma, men tydligen inte förra veckan. Men det kändes som att allt det som brukar hända för mig drogs till helgen istället för den var smäckfull men rolig. Först händer inget och sen händer allt, det är lite så det brukar vara i mitt liv! :)

I torsdags kom Arvid till mig lite efter ett, senast vi sågs var på lördagmorgon förr förra veckan innan han skulle åka till jobbet på morgonen så det kändes som det var evigheter sedan, nästan en hel vecka, så det var så mysigt att ses igen. Vi satt ute på altanen under en filt när han kom och njöt av värmen, det var mysigt. Sen åt vi lunch, jag hade gjort hemmagjorda köttbullar med potatismos.
Klockan 16:10 skulle Frasse till vetrinären och Arvid var så himla gullig och hjälpte oss dit.
Sjukhusbesöket gick bra, Frasse fick sin andra vaccinspruta, så nu är han full vaccinerad också kikade de lite extra på honom och allt såg fint ut vilket kändes skönt, kunde mamma pusta ut! :)

Sen åkte vi med Frasse till mamma då hon skulle passa honom torsdag till fredag då jag skulle sova över hos Arvid på Öckerö. Så vi dumpade av honom hos mamma och sen åkte vi till havet. Det var ju bara en vecka sedan som jag sov över hos Arvid sist, exakt en vecka sedan faktiskt så det skulle bli mysigt att komma hem till honom igen. Torsdagskvällen blev lugn innan vi gick och la oss.

I fredags skulle Arvid jobba hela dagen så jag skulle få vara hemma hos honom själv. Men vi gick upp tidigt och åt en mysig frukost tillsammans. Det var lite speciellt att vara hemma så hos honom en hel dag ensam men det gick jättebra, jag tänkte liksom att det är ju egentligen samma sak som att vara hemma på en oplanerad dag inprincip. Jag spenderade min dag framför paddan och tv:n också lyckades jag få till två sovstunder, så det var skönt, så det blev faktiskt inte alls segt men jag saknade min Arvid hela dagen såklart.

Men det kliade lite i fingrarna för om jag inte var CP hade jag stått i köket hela dagen och lagat mat till honom och överraskat honom när han kom hem. Sånt kan vara lite jobbigt faktiskt, man vill så mycket men kroppen sätter stopp. Men det var iallafall underbart att välkomna honom hem när han kom hem sen efter en lång dag på jobbet.

När han kom hem tog vi en promenad till havet, det var underbart och dessutom härligt då jag inte hade varit ute på hela dagen, det var även jättefint väder. Tänk, det tog inte ens fem minuter så var vi nere vid havet, så himla underbart, jag bara älskar havet och havsdoften, och så romantiskt att ta en promenad ner till havet hand i hand. Även om det blåste så var det väldigt härligt. När vi kom hem igen chillade vi lite. Eftersom att Arvid var ledig helgen bestämde vi oss för att åka hem till mig senare på kvällen och sova, två nätter på raken med min älskling! Kan det bli bättre? :)

Vi kom hem till mig väldigt sent, Frasse hade längtat mycket. Innan vi gick och la oss åt vi McDonalds som vi hade köpt med oss på vägen hem.
På lördagen tog vi en lugn och mysig morgon, vi sov länge och åt en lång frukost tillsammans. Sen hjälpte Arvid mig att sätta ihop min stol på altanen, snäll som han är, så nu är min altan helt färdig, ni ska få se hur altanen blev i ett senare inlägg.
Arvid behövde tyvärr åka hem efter det, alltid lika tråkigt när han måste åka men jag är så glad att vi fick så mycket tid tillsammans denna gång.

Efter bara någon timme efter att Arvid hade åkt kom mamma och hennes kompis Vikan och hämtade mig då de hade frågat om jag ville hänga med de och testa Nutellapizza och självklart ville jag det. Vi åkte till en restaurang som heter Tony. Eftersom att Nutellapizza är mer som en efterrättspizza beställde vi en vanlig pizza också. Jag och mamma delade på caesarsalladpizza, det var lite konstigt med sallad och kyckling på en pizza tyckte jag, den var god men inget som jag kommer beställa igen tror jag inte. Men Nutellapizzan däremot, wow så god den var.
Det var mysigt att bara sitta där och äta pizza och hänga en stund.

Sen körde de hem mig. På kvällen skulle jag faktiskt titta på Eurovision med mina kusiner. Det skulle bli väldigt mysigt. Vi har pratat om att hänga vi tre i över två år nu så att vi äntligen fick till det kändes så himla roligt. När jag kom hem efter pizzadejten med mamma och Vikan chillade jag lite och gjorde iordning mig inför kvällen. Klockan 20:30 kom taxin och körde mig till Mathilda också satt vi där alla tre i hennes soffa och tittade på Eurovision ihop och åt lite snacks, det var så mysigt. Jag åkte hem vid kvart över tolv, röstningen var inte ens påbörjad då men jag hade beställt taxi, men vi fick se alla bidragen tillsammans vilket var mysigt.

När jag kom hem blev det pang bom in i sängen för klockan 08:30 skulle jag upp i söndags då jag, mamma och mormor skulle till Asia Spa i Varberg. Mormor fick det nämligen i födelsedagspresent av mig och mamma. Mamma kom och hämtade mig vid 10:15 i söndags morse också åkte vi och hämtade mormor. Det tar ju en stund till Varberg men det gick bra, det kändes som att man skulle på semester, härlig känsla. Vi började med brunch, och oj vilken brunch det var, så gott och så mycket goda grejer, till och med ett efterättsbord. Det blev trerätters för oss alla! Sen var man mätt och god när vi skulle spaa.

Det var ett mysigt spa, vi började först med Japantagningsduschen, ni vet, i omklädningsrummet, sen testade vi lite olika pooler, en inomhus och en utomhus, jag tycker att det är så himla coolt med utomhuspooler, när det är kallt i luften och jättevarmt i poolen. Sen gjorde vi fotbad och satt i bastun. Vi var även uppe på relaxen där vi låg i sånna goa hängmattor, det var ljuvligt, vi åt även frukt och drack te. Jag var så mätt efter brunchen plus att jag blev så himla avslappnad i kroppen av all go värme, så jag somnade typ överallt, hahaha, pinsamt, men då är man ju riktigt avslappnad och det är ju meningen när man är på spa.

Ja, vilken full helg, men verkligen en panghelg! Två nätter med killen, Öckerö, pizzamys med tjejerna, Eurovision med kusinerna och Spa i Varberg med mamma och mormor på samma helg! :-)

I torsdags gjorde jag mig iordning för att åka till Öckerö och till min älskling för att sova hos honom torsdag till fredag. Det skulle bli första gången som jag skulle sova hos honom så det skulle både bli så roligt och spännande. Jag tog bussen in till Göteborg på dagen också mötte Arvid upp mig på Åkareplatsen. Sen åkte vi bara hem till honom och chillade framför Netflix. Det som jag tycker är så härligt med oss två är att vi behöver inte göra massa saker hela tiden utan vi kan bara vara, ta det lugn och mysa, bara vi är tillsammans och det är så himla härligt och en känsla av att man är såpass trygga med varandra.

Arvid bor så himla mysigt, det är en liten etta i ett hus, lite mindre än min etta.
På kvällen åkte vi till Hönö och beställde pizza och åt hemma hos honom framför Down for Love som vi tittade på då, så det var både romantik hemma och på TV! :) Supermysigt! Tiden bara springer iväg när vi är tillsammans, det är helt sjukt. Timmarna går sakta när jag inte är med min Arvid och när jag är med honom springer tiden iväg, det borde vara tvärtom tycker jag! :) Vid 22 tiden kom Arvids kompis och tittade förbi så vi hängde en stund, det var kul. Sen gick vi och la oss när hans kompis hade åkt, det var så mysigt att sova tillsammans som vanligt, och dessutom hemma hos Arvid, det var liksom första gången som jag sov hos en kille, det kändes coolt, dessutom hos mitt livs kärlek.

På fredagen vaknade vi hyfsat sent som vi brukar, vi gick upp och åt frukost ihop framför Nyhetsmorgon. Sen chillade vi bara och jag fick ligga i hans underbara hängmatta medans han gjorde iordning sig.
Han skulle jobba som igår så vi bestämde oss för att åka hem till mig och sova en till natt tillsammans, det är underbart när det kan bli så spontant tycker jag då det inte var planerat att vi skulle göra så.
Innan vi åkte hem tog vi en sväng till havet och njöt lite av det.

Det tog en bra stund hem då det var mycket trafik och köer men vi hade ju varandra så det blev inte segt. Innan vi åkte hem till mig handlade vi lite snacks på Coop och tittade även in i en bilaffär.
Frasse hade varit hemma över natten för första gången själv, min granne hade bara varit så snäll och gett honom mat så när vi kom hem var han väldigt myssugen, men han verkade ha klarat sig bra själv så det var så skönt.
Sen låg vi i sängen hela kvällen och tittade på Grand Design Svergie.
Två dagar och två nätter med mitt livs kärlek – så underbart, och extra roligt att få sova hemma hos honom som sagt.