CP-Konferens i Växjö

I söndags åkte jag till Växjö på CP dagar, jag hade ingen aning om vad det var eller något. Det var Wilma som frågade mig för någon vecka sedan om jag ville med och jag tänkte varför inte. Det heter CP Sverige och de skulle ha uppstartsdagar i Växjö där de skulle starta upp Sveriges nationella verksamhet för personer med Cerebral Pares (CP). Dessa dagar var då mellan 9-10 juni och de skulle bjuda på hotellövernattning, mat och allt. Detta var då ett samarbete med Kronobergs län, Funkibator och CP-sverige och även RBU. Det lät så kul tycker jag, jag brukar inte vara den som brukar nappa på sånt här då jag inte är sån som person tyvärr men denna gången kände jag för att ta mig i kragen och följa med, gå utanför min comfortzone lite. Jag tänkte först då ta ett tåg på måndagen den 9 juni klockan 07 hemifrån för att vara framme 09:40 i Växjö, det började nämligen klockan 10. Men Wilma skulle redan komma på lördagen för att hon åker så långt så då frågade faktiskt jag om jag redan kunde komma på söndagen den 8 juni, för man vet aldrig med tåg, förseningar osv också ville jag inte stressa heller, så det fick jag. Så två hotellnätter i Växjö skulle det bli och jag hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på eller vad jag hade att förvänta mig. Sen skulle det bli så kul att bo på hotell och inte minst sagt att få träffa Wilma då det var längesedan, så det skulle bli en spännande upplevelse.

Jag hittade tåg både dit och hem utan byten så jag var så himla nöjd med det! Jag älskar dessutom att åka tåg så det skulle bli nice. Jag åkte klockan 15 i söndags, jag hade en skittung väska med mig så det var inte så lätt och utan hjälp också. Jag hade förbestämd vagn och plats på tåget vilket jag inte gillar för då måste jag leta upp både plats och vagn, så när tåget kom så hoppade jag bara på för då viste jag att jag kom med, hahaha, vilket var det viktigaste, men jag hade ju ingen aning alls vilken vagn jag var på så jag frågade två tjejer där om de kunde hjälpa mig och den ena tjejen var så snäll så hon hjälpte mig till min vagn och plats. Det visade sig såklart att jag var helt åt andra hållet för vi behövde gå en bra bit, hahaha, men tillslut kom jag på plats. Det visade sig då att jag satt jämte en polis som sa att han också skulle av i Växjö så det kändes skönt och han sa till och med till mig ”jag är polis så du kan känna dig trygg” så det kändes tryggt och bra! :)

Som sagt så älskar jag att åka tåg så det var nice. Jag hade tagit med mig liter nötter och sånt som jag kunde äta. Jag hade ingen fönsterplats med bord så det var krångligt men jag försökte, men så finns det ju änglar här i världen så han som satt snett mitt emot mig som hade bord framför sig frågade om vi skulle byta plats så det var supersnällt och det blev mycket lättare då såklart.

Efter två timmar var jag framme i Växjö och som sagt så hade jag ingen aning vad som väntade, jag viste bara att jag skulle få hjälp av en hjälpledare till hotellet. Men det jobbiga med tåg är att det är så högt mellan tåget och perongen och dessutom så många trappsteg och det klarar inte jag, framför allt inte det jättesteget till perongen men som tur var så hjälpte polisen mig! :)
När jag väl var nere på perongen var det lite svårt då jag inte viste vem jag skulle titta efter men efter bara några minuter kom en tjej fram som såg ut som hon letade efter mig då hon frågade vad jag hette, och det var då hjälpledaren . Hon var från Österrike och pratade bara lite svenska, jag tänkte ”vad i hela friden har jag gett mig in på?” Hahaha. Men så tog hon min tunga väska och mig under armen också gick vi till hotellet som låg typ 10 minuter bort.

När vi kom till hotellet trodde jag att det skulle vara en stor klunga med människor från CP-sverige, ledare, medlemmar, deltagare osv men när vi kom in i receptionen var det helt dött, hahaha. Jag visste ju att dagarna började på måndagen den 9 juni men ändå, jag trodde någon mer ledare skulle möta mig eller något men nej, så vi gick fram till receptionen och jag checkade in som en ”vanlig” hotellgäst liksom. Hjälpledaren hjälpte mig till mitt rum och sen lämnade hon mig där, och jag bara ”jaha” hahaha, det kändes lite konstigt och skumt, men det var väldigt spännande, rummet var väldigt fint. Jag hängde av mig och skrev till Wilma att jag hade kommit.

Denna var ändå lite rolig i rummet! :-) Tänkte jag på min Arvid <3

Sen gick jag ner till receptionen igen för där var Wilma, det var så mysigt att träffa henne igen då det var längesen. Det var en till tjej som var där med, hon hade kommit en timme innan mig och skulle också vara med på CP-dagarna, hon hette Nikki, och hon och Wilma hade pratat lite innan jag kom, hon var verkligen så trevlig. Wilma hade frågat mig på tåget ner om vi skulle äta på Pinchos tillsammans på kvällen och det lät ju väldigt trevligt och Nikki ville också hänga på så det skulle bli roligt. Efter träffen i loungen gick vi upp till Wilmas rum och hängde lite innan vi gick till Pinchos som låg bara några minuter från hotellet. Vi hade det väldigt trevligt på Pinchos, det var både gott och mysigt.

Sen gick vi tillbaka till hotellet och satt och snackade en stund i loungen innan vi gick upp till våra rum, vi gick upp rätt tidigt då det skulle bli en lång morgondag. Det var så spännande att gå upp och göra iordning mig och sova själv i ett hotellrum, för någon annan 22 åring kanske det inte är så stort men för mig är det stort med tanke på min CP och då jag aldrig har gjort det innan så det var nog den största grejen för mig tror jag, att bo på hotell ”själv”, det var coolt. Men jag trodde liksom att ledarna skulle vara där på hotellet, ifall man behövde hjälp eller så, det var vissa som sov där men de var liksom inte där för att stötta oss liksom så det kändes lite konstigt och speciellt, nu är jag ju väldigt självständig och så men ändå, själva känslan och tryggheten. Jag trodde liksom något helt annat, men det är spännande med överraskningar också. Jag ringde mamma och Elliot och pratade lite med de innan jag somnade. Det var spännande att somna själv i ett hotellrum. Men jag är så himla glad för att jag bestämde mig för att komma på söndagen istället för direkt på lördagen, så himla skönt också fick jag en rolig kväll tillsammans med Wilma och Nikki också.

Jag sov gott men jag vaknade med ont i benen, vilket jag inte brukar göra men jag tror att det var för att sängen var hård. Men så spännande att sova själv som sagt. Kursen skulle börja klockan 10 som i måndags och 09:20 skulle vi samlas och gå till Mästeriet tillsammans som var ett hus där vi skulle vara dessa dagar. Wilma, Nikki och jag bestämde därför att vi skulle ses nere i lobbyn vid 07:45 och äta frukost ihop. Det skulle bli fantastiskt gott med hotellfrukost och väl där nere träffade vi några till som skulle vara med på CP dagarna.

Alltid när jag är på hotell med familjen så får jag hjälp med att ta frukost men här fanns det ingen så jag försökte själv att ta macka, pålägg, ägg och bacon och det gick jättebra, vilket jag blev så glad över. Men det var lite svårare att ta yoghurt men då var det faktiskt en kvinna där som sa att hon skulle vara med på CP-dagarna också hjälpte hon mig med yoghurten och med juicen. Hotellfrukosten var jättegod och sen var det såklart dax för frukostdessert, och det blev pannkakor med Nutella och de fixade jag själv, till och med att greppa pannkakorna med tången vilket förvånade mig själv, hahaha. Sen var man mätt och go och ville helst lägga sig i hotellsängen igen, men det var bara att gå upp till hotellet och borsta tänderna och gå ner till lobbyn där vi skulle samlas 09:20.

När jag kom ner var hjälpledarna och alla redan där, vi var inte så många, knappt fem. Hon som mötte upp mig vid tåget på söndagen var också där så vi krokade arm och vi alla började gå till Mästeriet, det var rätt långt och gå så det var lite halvjobbigt faktiskt men det gick bra. När vi kom till huset åkte vi upp en våning till ett stort rum där många redan satt och väntade och även ledarna var där, de som redan var där var sånna som bodde i Växjö. Först fick vi presentera oss för varandra osv.

Kort sagt så bestod de två dagarna av intressanta miniföreläsningar, samtal både i stor grupp och små grupper och diskussioner om vad en bra ledare är, viktiga ämnen som vi ville ta upp om vi vill bli samtalsledare och hålla i grupper samt om olika roller i en grupp. CP Sverige är en förening som man skall kunna samtala om olika saker i en grupp och träffa likasinnade och utbyta erfarenheter kort sagt, och på sikt är målet att man ska skapa regula föreningar, t.ex en i Borås och en i Göteborg osv.

Men det var faktiskt lite jobbigt, för om jag ska erkänna så tyckte jag att det var svårt att förstå helt, förstå vad de pratade om, sammanhanget och så, för mig var det mest bara ord tyvärr vilket var lite jobbigt, jag hängde liksom inte med riktigt. Men jag är ändå glad att jag var med, det var ändå intressant och en häftig och utmanade upplevelse, och med det menar jag också med resan dit och att bo på hotell osv, träffa andra, träffa nya människor, liksom hela grejen.

Det bjöds alltid på fika, frukt, kaffe, te och dricka

Dagen slutade klockan 16:00 och klockan 18:00 skulle det vara tre rätters på hotellet, även för de som inte bodde på hotellet, för alla helt enkelt, så det skulle bli trevligt.
Klockan var väll närmare 16:30 när jag kom tillbaka till mitt hotellrum.
Åh, herregud vad jag var trött då, jag var så himla trött också hade jag huvudvärk. Så jag la mig en stund på sängen. Min hjärna är verkligen inte van vid så mycket intryck nu för tiden, jag kände mig helt överstimulerad. Jag vilade och chattade lite med min älskling så då fick jag lite ny energi.

Lite innan klockan 18 gick jag ner till lobbyn och där stod hela gänget också gick vi in i restaurangen och satte oss. Jag, Wilma, Nikki och en ledare från CP-dagarna satt tillsammans, hon var så trevlig så vi hade många djupa och trevliga samtal under middagen och maten var sååå god. Till förrätt fick vi rostat bröd med skagenröra, till huvudrätt blev det jättegott kött med klyftpotatis och till efterrätt blev det popcornglass, det var spännande men väldigt gott. Sen var jag så mätt och så trött så efter en supertrevlig middag gick jag upp på mitt hotellrum och tog en kvällsdusch faktiskt, det är det bästa, duscha och sen lägga sig i en hotellsäng.

I tisdags skulle vi börja en timme tidigare då vi skulle sluta klockan 15 istället för klockan 16 så vi skulle gå vid 08:20 då vi började klockan 09. Jag, Wilma och Nikki åt frukost vid 07 ungefär, sista hotellfrukosten, alltid lite vemodigt även om det bara var två nätter. Efter frukosten gick jag upp till rummet, borstade tänderna och packade ihop mina grejer, sa hejdå till rummet, åkte ner till receptionen och checkade ut. Sen gick vi till Mästeriet precis som i måndags. Fast i tisdags så kändes det mycket närmare, det kändes som att det gick fortare dit, vilket var skönt.

I tisdags var det fortsatt diskussioner, miniföreläsningar, diskussioner i grupper osv.
Sen i slutet kom de in med en överraskning, då blev det prinsesstårta och grön drink och då klippte de bandet för att fira att CP Sverige ofeciellt var öppnat, så det var lite häftigt att vara med på invigningen. Anledningen till varför allt var grönt är för att grönt står för CP, CP färgen! :) Sen fick vi varsin påse med lite allt möjligt i och sen var de där två dagarna över.

Gruppsamtal
Här klipps bandet till CP Sverige

De flesta gick så fort det var slut medans jag fick vänta en stund på min hjälp då mitt tåg inte skulle gå förrän klockan 17:07. Jag var väldigt trött där och då kan jag säga.
Men sen kom hjälpredarna och det spöregnade ute så vi tog faktiskt deras bil så det var väldigt skönt, jag tror inte att jag hade orkat gå den biten heller om jag ska vara ärlig.
Först åkte vi till hotellet där jag hade lämnat in min väska för att slippa släpa på den och sen körde de mig till tågstationen. Jag tror att deras jobb egentligen var att bara lämna mig där men de väntade med mig tills mitt tåg gick vilket var väldigt skönt då jag kände mig lite osäker.

Jag åkte med ett skönare tåg hem, skönare stolar, fönsterplats och bord så det var så skönt.

Ja, vilka dagar, så spännande och roligt allting, inte minst sagt att vara där själv, inte helt själv då, jag kände ju Wilma men ni förstår nog vad jag menar. Efter de dagarna behövde jag semester, hahaha.
Men vilken upplevelse!

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *