Barnakuten i sex timmar

Detta kommer då bli ett fortsättning på mitt förra inlägg, så om ni inte har läst det, får ni jättegärna läsa det.

Efter i fredags så hade jag superont i magen, ni som läste mitt förra inlägg vet varför. Jag la mig med min värmekudde på magen och somnade ganska fort, jag var ju såklart jättetrött efter så många timmar och kämpande på akuten. I lördags vaknade jag och var ungefär lika trött som när jag gick och la mig. Jag var helt slut. Men det positiva var att jag kunde gå normalt igen i jämförelse med i fredags (normalt och normalt, jag har aldrig gått normalt, haha. Nej förlåt jag ville bara få igång stämningen lite i mina två deppiga inlägg.) Jag larmade på personalen också fick jag i mig lite frukost. Men jag hade gärna lagt mig i sängen ingen och sovit.

Mamma kom efter en liten stund och hämtade mig på Storås. Det var härligt att få krama om henne efter min tuffa vecka. Jag hade ju en remiss till medicinakuten som jag hade fått utskriven i fredags på gynakuten. Jag och mamma kände att vi borde sätta oss där redan i lördags eftersom att på måndag borde det vara extra mycket folk och jag orkade dessutom inte vänta till måndag heller. Mamma ringde runt för att se om remissen även gällde i Borås, och det gjorde den. Så vi bestämde oss för att åka och sätta oss på barnakuten i Borås. Vi tyckte att det var skönt att vara hemma än i Göteborg. För vi hade redan tänkt att vi skulle få sitta där länge!

När vi kom till barnakuten sa de att ”ni kommer att få vänta länge”, vilket vi var beredda på. Men de på barnakuten är så snälla, hon hälsade oss välkomna direkt när hon sjuksköterskan öppnade dörren. Vi hade köpt varsin macka på sjukhuscaffeét och lite dricka, så vi var förberedda. Men det sköna var att vi var typ själva på akuten/väntrummet, det var bara två barn till, vilket var skönt för då var det tyst och lugnt. Nästan direkt kom en sjuksköterska och visade oss in till ett rum där hon tog blodtryck på mig och jag fick även ta urinprov IGEN, typ fjärde gången på en vecka. Sen fick vi sätta oss igen och vänta. Jag och mamma pratade och åt lite mackor, så vi var inte så lidande. Sjuksköterskan kom efter en liten stund och sa att urinprovet visade igen….som vi misstänkte.

Efter två timmar väntade började jag frysa jättemycket som jag börjat göra ibland…jättekonstigt, så då bad vi om en filt. Sköterskan kom med en varm filt till och med, det var så skönt. Sen började jag bli ännu tröttare, lite konstig i huvudet och helt slut så då la jag mig på soffan som mamma satt i. Det var mycket skönare än att sitta i Rulle. Efter en stund kom sköterskan och frågade om jag ville lägga mig i en säng istället i ett rum. Så vi fick ett rum på akuten, det var skönare att ligga där även om det bara var en brits med lite papper på. Men det var så snälla och hämtade en kudde till mig från avdelningen.

Så vi var där. Jag mådde inte bra, jag frös och blev varm, men jag hade ingen temp. Jag bara låg där och var supertrött, jag försökte blunda lite men min blick hamnade alltid på den tickande klockan. Jag var helt orkeslös. Jag var fortfarande kallsvettig om händerna. Klockan tickade på, den gick förvånats värt fort tycker jag. Efter tre timmar kom äntligen doktorn. Han tyckte mina symptom var konstiga. Han ville först och främst ta några prover på mig, och sen kanske göra en rötgen på magen och ryggen eftersom att jag fortfarande hade ont. Han ville kanske också göra en hjärnröntgen på mig om provsvaren inte visade något. Det kändes skönt att vi bade en plan.

Lite senare kom en sjuksköterska in med en hel vagn med provrör och grejer. Vi skulle ta lite fler prover denna gången en jag gjort tidigare, så det kändes bra. Hon tog proverna och sa att det skulle ta en timma att få svar på de och då var klockan halv sju ungefär. När hon hade gått ringde mamma mormor och frågade om vi kunde få lite mat. Min snälla mormor åkte och köpte handburgare och cola till oss. Eftersom mormor inte fick komma in på akuten sprang mamma ner till mormor och hämtade maten. Så jag och mamma satt där i rummet och åt varsin handburgare. Det var så gott!

Sen kom läkaren in, han sa att alla prover såg bra ut, det var ju bra. Men konstigt ändå, varför mår jag som jag gör? Läkaren sa att vi skulle ta kontakt med habiliteringen och sen fick vi åka hem. Jag trodde att jag skulle få komma tillbaka nästa dag och göra en hjärnrötgen eftersom att han nämnde rötgen, det hade jag hoppas på så att vi gjorde något. Men han nämnde inget om det….konstig när han sa att han ville göra en rötgen och en eventuell hjärnröntgen på mig om provsvaren inte visade något. De gjorde inget förutom att ta prover som inte visade något. Jag var lika dålig när jag kom ditt som när jag åkte hem.
De menade på att mitt tillstånd inte var akut, men liksom jag mådde inte bra och jag läcker urin!

Så vi åkte hem efter ytterligare sex timmar på akuten utan att de hittade något. Jag hade liksom hoppas på att de kom på varför jag mår som jag gör när jag var där.

Men som tur var hade jag min underbara mamma med mig som tog hand om mig! <3 Jag älskar dig mamma! <3