I torsdags efter en onsdag med bröstsmärtor på akuten gick jag och Arvid upp tidigt på morgonen, vid åtta tiden, då han skulle till skolan. Det tar ungefär en timme och en kvart från mig till Arvid (en och en halv timme om man har otur) men det tar bara en timme till hans skola från mig så det är bra. Det är så härligt när han kan göra så även om det så klart blir längre än om han skulle åka hemifrån sig men det känns så mysigt att kunna äta frukost ihop och sen att han åker till skolan (även fast jag såklart vill ha kvar honom hemma :)) då känns det som en vardag på riktigt.
Han skulle egentligen åkt hem till sig efter skolan i torsdags då han skulle äta middag med sina föräldrar på kvällen men han sa till mig i onsdags att han kommer tillbaka till mig på torsdag eftermiddag efter att han hade slutat skolan för han ville vara med mig då jag precis varit på akuten och när jag har ont, dessutom fick vi ju inte den kvällen som vi hade hoppats på i onsdags så han ville vara med mig istället. Jag blev nästan helt tårögd när han sa det, det var så himla fint och jag blev så himla glad. Han är så himla snäll och omtänksam. Dessutom så såg jag fram emot att han skulle komma tillbaka efter en dag i skolan. Han har ju åkt hemifrån mig på morgonen en onsdag men aldrig kommit tillbaka samma dag vilket skulle bli väldigt mysigt. Då känns det ännu mer som ett vardagsliv tillsammans.
När vi gick upp kände jag inte så mycket i bröstet och inte så mycket i armen, nästan ingenting. Efter en mysig frukost med min Arvid och när vi hade sagt hej då så var mina planer för dagen att bara försöka vila och ta det lugnt efter min dramatiska onsdag och se fram emot när min älskling skulle komma hem igen. När Arvid hade åkt började dock det gör ont i armen igen och lite i bröstet när jag rörde och ansträngde mig så som sagt en lugn dag blev det. Men det var skönt att känna att det inte var något farligt.
Lite innan klockan 14 så plingade det på dörren och Arvid kom hem igen, så himla mysigt, jag hoppas verkligen att det där blir vardag någon gång, det är min dröm! :) Världens bästa och omtänksammaste kille hade varit på Coop innan han svängde upp till mig och hade med sig Ben and Jerry’s glass till mig. Han visste inte att jag älskade Ben and Jerry’s förrän i onsdags faktiskt. Så då åkte han och köpte det till mig innan han kom till mig i torsdags efter skolan. Det förtjänade jag efter min dramatiska gårdag som han sa. Alltså han är den mest finaste och omtänksammaste killen i hela världen! Jag vet inte vad jag ska säga? <3
Vi satt en stund på min terrass och njöt av det otroligt fina vädret som var i torsdags innan vi åt lunch och efter lunch smakade vi på den goda Ben and Jerry’s glassen som min älskling hade köpt till mig.
Elliot skulle ha skolavslutning som i torsdags och jag skulle egentligen följa med på det hade jag planerat, också skulle vi äta sushi med mormor och morfar efteråt. Jag såg verkligen fram emot det så mycket speciellt när det var så otroligt fint väder. Men jag valde att vara hemma istället och ta det lugnt med tanke på vad som hade hänt, jag tyckte att det var väldigt tråkigt men det var nog det bästa.
Dessutom ville jag ju såklart ha en mysig kväll med Arvid, speciellt när han var så snäll och ville och valde att vara hos mig hela torsdag eftermiddag och kväll och även sova över.
Men jag hade köpt en present till Elliot, en liten avslutningspresent som jag ville ge honom så då var Arvid så snäll så han erbjöd sig att köra mig till honom på torsdagen innan skolavslutningen så att jag fick ge presenten, det var väldigt snällt av honom. Mamma skulle gå upp till Marko och Elliot för att Elliot var hos Marko i torsdags, hon skulle vara där vid fyra ungefär så då kunde vi också komma dit. Elliot bor ju hos Marko varannan vecka och de bor kvar i det huset som jag växte upp i när jag jag bodde hos mamma så det skulle bli jättekul att komma till huset igen och dessutom att visa Arvid var jag bodde som barn när jag bodde hos mamma, för det kände jag att jag orkade när det bara var en liten stund.
Vid ungefär halv fyra åkte Arvid och jag tillsammans till Sandared. Det var en speciell känsla att åka in i Sandared och upp till mitt barndomshem och dessutom med min kille. Nu har jag ju vart i huset efter att mamma och Marko gick isär men det var ändå längesen nu så det var lite nostalgiskt.
När vi kom fram blev vi mötta av mamma, Marko och Elliot. Jag gav Elliot en kram och min present och han hade lite paketöppning ute på garageuppfarten då han även hade fått lite presenter av mamma och Marko. Det var lite konstigt att stå där vid mitt gamla hus med mitt livskärlek liksom, men ändå lite häftigt.
Sen när Elliot hade öppnat alla sina presenter sa vi hej då till Elliot då han skulle ner till skolan lite tidigare än Marko och mamma. När han hade gått gick vi in i huset och fick en liten rundtur. Först på nedervåningen, och jag visade Arvid mitt senaste rum då jag har haft alla rum i huset, hihi! Men mitt senaste och sista var nämligen i källaren. Sen gick vi upp på övervåningen och gick en rundtur där också. och Arvid fick se mina två andra rum, nej förlåt mina tre andra rum, hahaha. Nu var de ändrade till något helt annat än när jag var där sist men det var lite kul att se hur Marko hade gjort i ordning rummen men utöver det så såg huset ungefär likadant ut som när jag och mamma bodde där.
Det var väldigt nostalgiskt att se huset igen, både inifrån och utifrån, minnen kom tillbaka och jag älskade verkligen det huset när jag bodde där, det var så himla mysigt. Speciellt balkongen så jag fick väldigt mycket minnen tillbaka från den tiden när jag gick ut på balkongen i torsdags, men så härligt och fint! Jag hade ju ändå spenderat många år i det huset och största delen av min barndom så det väckte många fina minnen och jag saknar den tiden så himla mycket även fast jag har det väldigt bra nu också, så förstår ni säkert vad jag menar, det var en mysig tid i mitt liv. Marko bjöd på glass och vi gick ut på balkongen och satte oss och åt glass, det var väldigt trevligt. Som sagt man blev väldigt nostalgisk! Men på ett bra sätt!
Sen skjutsade vi ner mamma till skolgården och Arvid och jag åkte hem, det var en precis lagom liten tur för mig kände jag då jag fortfarande hade lite känningar i både bröst och arm.
När vi kom hem chillade vi lite och sen fixade vi mat. Jag hade planerat lax med pommes i onsdags men eftersom att onsdagen blev som den blev så fick vi ta laxen som i torsdags istället. Vi gjorde laxen i ugnen och krocketer varvat med pommes i Airfryern och sås och herregud vad gott det blev om jag får säga det själv. Vi fick dessutom en helt magisk kväll då vi satt ute på min terrass och åt och det var helt underbart ute, och till maten drack vi Aperol sprits. Ja det var en helt magisk sommarkväll tillsammans med mitt livs kärlek! <3
Jag är så glad över att vi fick den kvällen ihop och att han stannade kvar, jag är så tacksam för det, det var så himla fint för mig och skönt också såklart när jag inte kände mig 100 Gunnar.
I fredags sov vi länge vilket var skönt. Det var riktigt sommarväder ute i fredags också så vi satt ute här på förmiddagen och njöt av värmen. Arvid åkte hem vid 14 tiden. Det var tråkigt så klart att han behövde åka men jag är så glad över att vi fick så mycket tid tillsammans och så gulligt av honom att han stannade! <3
I fredags kände jag fortfarande lite i bröstet men inte så mycket, bara när jag ansträngde mig typ och armen när jag gjorde saker. Men i lördags kände jag ingenting i bröstet på hela dagen nästan och inte i söndags heller. Nu känner jag ingenting, så det är verkligen skönt. Jag får dock väldigt ont i armen när jag anstränger den fortfarande men det är väldigt skönt att smärtan i bröstet och ryggen är borta.
Sen detta hände i onsdags har jag såklart funderat på vad det är/vad det var? Jag pratade med Wilma i fredags och berättade om vad som hade hänt och då sa hon att det kanske var en överansträngning från Växjö och när hon sa det så tror jag absolut på att det var det. Kroppen kan faktiskt reagera fysiskt på överstimulans och min hjärna och kropp är verkligen inte van vid att hålla igång på det sättet och att just bli överstimulerad nu för tiden så jag börjar tro mer och mer på den förklaringen….men lite läskigt ändå.
