Veckan efter temahelgen i Göteborg hade det varit skönt att bara ta det lugnt, det var en mycket rolig helg men som sagt så var den ganska intensiv med mycket intryck, så när jag kom hem var jag väldigt trött.
Men såklart så hade jag mycket för mig veckan efter tema helgen, och inte en ”vanlig” vecka utan en vecka då det händer något varje dag, då alla instanser har lyckas pricka in alla mötet på samma vecka, så typiskt, men vad ska man göra? Jag gillar det samtidigt också, men typiskt att det var veckan efter temahelgen.
På måndagen hade jag ett möte (går inte ut med än vad det var för möte).
På tisdagen hade vi avslutning på kursen REDO som jag har gått på nu i tio veckor på Habiliteringen. Jag har varit där varje tisdag i tio veckor vilket jag faktiskt är stolt över. Det har varit en intressant och spännande kurs som varit lärorikt och kul att komma dit varje tisdag, det blir något socialt också, så det kommer jag verkligen att sakna att åka till på tisdagar.
Kursen är från 09-11, och klockan 11 hade jag ett besök för att ta botox. Arvid följde med mig vilket var skönt. Jag fick gå lite tidigare från kursen, ungefär tjugo i elva. Arvid hämtade mig utanför Habiliteringen också åkte vi bara några kilometer till nästa ingång där jag skulle få botox. De har flyttat avdelningen för botoxen nu till ett nytt ställe, där jag aldrig varit, så det var spännande. Det var väldigt dött i väntrummet dock, så det var lite scary men det gick bra. Tillslut kom hon som skulle ta botox på mig och hämtade oss. Det var en lite yngre sjuksköterska och en lite äldre. Så tog de i benen som vanligt och ont gjorde det som vanligt, men Arvid var där och stöttade mig, vilket jag är tacksam för.
Min fysioterapeuft sa att jag eventuellt skulle få i nacken också då jag är extra spänd där och får lätt ont i huvudet men de tyckte att jag var för rörlig så de ville inte det, vilket var ju bra men jag är ju fortfarande väldigt stel i nacke och axlar, men man får lyssna på experterna. Men vi tog i armen istället, i vänster arm, då den är så bångstyrig. Jag har provat att ta i armen en gång för många år sedan men då märkte jag ingen skillnad över huvud taget så denna gången hoppas jag att det hjälper lite iallafall. Jag har fått övningar nu för vänster armen som Arvid hjälper mig med minst en gång om dagen så det känns bra och fint av honom.
På onsdagen skulle jag på läkarbesök med min läkare och min fysioterapeuft angående att jag kanske ska få en baklofenpump, men mer om det i ett annat inlägg. Vi pratade även om andra saker, Arvid var även med då, och det var så skönt att ha Arvid med sig och jag blev så himla rörd att han ville följa med. Jag frågade inte ens om han ville följa med, jag sa bara att jag skulle till läkaren också frågade han om han fick följa med vilket gjorde mig rörd. Det var skönt att ha med mig Arvid, dels för att det är bra om två öron lyssnar men också för att han känner mig så väl nu och ser min CP utifrån, på ett annat sätt, vilket är skönt för mig. Förutom baklofenpumpen pratade vi om att jag har börjat sätta mer i halsen nu, nästan varje måltid och utanför måltider också, vilket är väldigt jobbigt. Läkaren och min fysioterapeuft skulle då be om att jag skulle få en tid med deras logoped. Då kommer jag att få göra ett sväljprov genom att äta olika typer av mat så ska hon utvärdera hur jag sväljer typ, och om hon vill gå vidare så ska de gå ner med en kamera i halsen, men först sväljprov, vilket känns bra.
Sen pratade vi även om mitt blodtryck, jag har nämligen lite lågt blodtryck så ibland när jag reser mig blir det svart för ögonen och jag blir lite lätt yr vilket är läskigt. Så de vill att jag ska ta blodtryck varannan timme under en hel dag för att se hur det ser ut. Och vilken tur jag har som har en sambo som är undersköterska! :) Så det ska vi göra en dag när vi båda är hemma och lediga.
Det var ett bra läkarbesök och skönt att ha med sig Arvid som sagt.
Efter Habiliteringen stannade faktiskt Arvid kvar där och jag åkte hem för Arvid skulle på en anhörigträff eftersom att jag har gått kursen REDO, så var det anhörigträff för de i onsdags mellan 16:30-18:30 om hur våra anhöriga kan stötta oss bäst i vardagen och om vad vi har pratat om på kursen osv. Jag blev så himla glad när Arvid sa att han ville gå på den och att han dessutom var så taggad på att gå på den, det gjorde mig glad och lite rörd att se.
Jag var också taggad på att han skulle dit.
När han sedan kom hem lite senare på kvällen var jag så taggad på att få höra vad de hade sagt och gått igenom vilket var kul att höra. Det var väldigt fint av honom att vilja gå på anhörigträffen och det gör mig så himla rörd att han är så engagerad av mig och mitt liv och att han vill stötta och hjälpa mig på bästa sätt, men som jag har sagt till honom att det gör han redan så himla mycket och bra, men han säger att han alltid vill bli bättre, vilket är så himla fint.
På kvällen fick jag sätta mig ute på altanen för han skulle ordna en grej som han sa, och när jag kom in hade han dukat upp med ost- och chark och vin, alltså vilken sambo jag har, sån lyx! <3
I torsdags var det ännu ett möte, men veckans sista möte och det var veckans bästa möte, nämligen hos min kurator, som jag ser så mycket fram emot att komma till varje gång! Det blev ett härligt och trevligt möte som vanligt.
I fredags hade jag ingeting planerat och första dagen utan ett enda möte på hela veckan, vilket var skönt. Arvid jobbade kväll så vi tog sovmorgon och på kvällen körde jag ett jympapass på Friskis, det var jättehärligt, speciellt när jag inte hade fått till någon träning den veckan.
Helgen blev väldigt lugn och mysig, vi var bara hemma och myste, läste böcker och åt god mat, det var så härligt.
På lördagkvällen provade vi att göra något som jag har sett på Instagram, först tar man chips i en ugnssäker form, sen brieost och serranoskinka, toppad med honung och sen in i ugnen, det var spännande att testa och så gott, speciellt med vin till! :-)
Snacka om en vecka full av möten och måsten, men jag är så glad att Arvid följde med både i tisdags och onsdags, han fick följa med på mycket Alice-grejer förra veckan vilket är så fint att han har velat det.
Men livet är så himla mycket mer än bara en cp-skada! <3
