Som ni läste i mitt förra inlägg så var jag på professorsinstallation, muck och student för nån vecka sedan. Mucken och studenten var på samma vecka, till och med dagen efter varandra.
Jag mådde tyvärr inte jättebra på mucken och studenten om jag ska vara ärlig, jag hade ont i magen, inte jätteont men ni vet, så det känns som att det är något där liksom. Jag mådde bra på mornarna men sen på eftermiddagen började magontet smyga sig på. Dum som jag var följde jag med på allt ändå, vilket var jätteroligt såklart men jag pressade mig själv för hårt och lyssnade inte på kroppen, så nu har jag bestämt mig för att aldrig mer pressa mig själv om jag har ont någonstans eller känner mig dålig, då ska jag vila, hemma. Jag har ju haft mycket besvär med magkatarr genom tonåren tyvärr, alltså jättemycket besvär, som tur är så är de besvären över nu, men det jag skulle säga var att jag aldrig brukar ha ont i magen, så det var något nytt. Jag fick det på tisdag kväll och tänkte väll att det går över men det gjorde det tyvärr inte.
Jag kände mig väldigt trött, extra trött, mer än vanlig, och jag behövde kissa flera gånger per dag, och kände mig typ kissnödig hela tiden vilket är ovanligt för mig, då jag har värsta partyblåsan. Det gjorde även ont när jag kissade, fast i nedre delen av magen.
På fredagkväll blev det ännu värre när Arvid och jag hade kommit hem från studenten. På lördagen, på nationaldagen skulle jag till pappa då Lancen fyllde år, vi skulle till Ölmanäs, till farfars och Carins stuga, fiska grabbor och fira Lancens födelsedag, vilket jag hade sett fram emot jättemycket.
Så jag tänkte, att lite sömn gör nog susen, men värken i magen blev bara värre, jag hade ont hela natten och på morgonen var det nästan outhärlig, så det blev tyvärr ingen Ölmanäs, utan ett besök på vårdcentralen istället, vilket var jättetråkigt. Jag ringde först 1177 och bad om rådgivning, och de tyckte att jag skulle söka vård på vårdcentralen och ta med mig urinprov.
Så in på toa, hemma, kissa i en burk, det var första gången som jag tog urinprov helt själv, men det gick bra. Arvid jobbade kväll så han var väldigt gullig och körde mig till vårdcentralen och var med mig hela tiden.
Det tog inte så lång tid som tur var och när vi gick därifrån konstaterades att jag hade urinvägsinfektion, det var hundra år sedan som jag hade urinvägsinfektion, senaste gången som jag hade det var jag en liten plutt, men det var väldigt skönt att äntligen veta vad det var. Men jag tyckte att det var lite märkligt för det var inte de klassiska symtomen som man hört, som att det svider när man kissar osv. Men men, då viste vi vad det var vilket var skönt. Innan vi åkte hem körde vi förbi Apoteket och hämtade ut antibiotikan.
När vi kom hem var det bara att börja på antibiotikakuren och vila. Jag åkte till mamma på eftermiddagen och var där på kvällen för jag kände att jag inte ville vara själv, så det var väldigt mysigt, vi satt på hennes mysiga balkong, tjatade, grillade och tittade på en serie.
På söndagen kändes det redan bättre i magen vilket var väldigt skönt och det blev bara bättre och bättre ända tills det var helt borta. Men sen måndag, tisdag och onsdag veckan efter kom den extrema tröttheten som man oftast får av antibiotikan, och herregud vad trött jag var. Jag brukar vara trött som ni vet men detta var verkligen en annan form av trötthet. Orkeslös som jag vet inte vad, orkade ingeting och kändes som jag var inne i en dimma, jag kände mig sjuk, så trött var jag. Men som tur var slapp jag bli dålig i magen som man lätt kan bli av antibiotika också, vilket var skönt.
Men på torsdagen var det som bortblåst, tröttheten, förmodligen för att det var sista dagen med kuren, men det var så skönt för i torsdags hade jag en heldel på agendan.
Vid 12-tiden tog jag HPV-vaccin på ungdomsmottagningen, sen klockan 14 skulle jag till ungdomsmottagningen ingen, fast till den jag brukar gå till, vi har nämligen två ungdomsmottagningar i Borås. Då vid klockan 14 blev det ett samtal med min kurator igen, 14-15:30, ett härligt samtal som vanligt.
Klockan 17 var det skolavslutning för Elliot, Arvid skulle också med, så det skulle bli kul. Så jag åkte raka vägen hem med Elof, Arvid var redan hemma så då åkte vi direkt, puh, ni hör ju, men det gick bra.
Det är omöjligt att få plats vid skolan vid skolavslutningen så vi åkte först hem till mamma, ställde bilen där och sen gick vi tillsammans ner till skolan. Där var det som vanligt mycket folk så vi fick stå lite bakom alla.
Sen kom även Marko och hans mamma Sisko och var med, det var så mysigt att träffa de igen, det är inte ofta man får det nu för tiden. Som sagt så var det mycket folk men lite såg vi allt och jag såg Elliot mitt emellan huvuden, så det var kul! Och vilket väder vi fick, kunde inte vara bättre, tur att prognosen inte stämde tidigare på veckan, då det stod att det skulle ösregna hela dagen som i torsdags. Nu går Elliot ut 5:an, vilket känns lite sjukt!
Det är verkligen nostalgi att gå på Sandareds skolavslutningar då jag själv gått där och sjungit där på skolgården inför varje sommarlov! Jag såg även några kända ansikten där i torsdags vilket var extra kul. Det var roligt att Arvid kunde vara med också.
Efter att alla klasser hade sjungit klart samlades de utanför sina klassrum och vi fick gå dit och ta emot Elliot. Jag hade köpt en blomma som jag hängde över hans hals.
Efter skolavslutningen åt vi hemma hos mamma tillsammans allihopa vilket var mysigt, det blev supergod thaimat, den bästa thaimaten jag har ätit på länge faktiskt. Elliot fick även en scooter som avslutningspresent, den stod inne i köket när vi alla kom in vilket var roligt, den såg så stor och häftig ut och Elliot blev jätteglad.
En mycket trevlig skolavslutning!
Men dagen slutade inte där, pappa frågade om jag ville följa med på Lancens och Hamiltons skolavslutning som var på fredagmorgon, och jag ville verkligen hänga med på alla mina brorsors skolavslutningar, dessutom har jag aldrig varit på Lancens och Hamiltons skolavslutning någon gång. Arvid var jättesnäll och körde mig till Göteborg efter att vi hade ätit hemma hos mamma, det var så snällt av honom.
Det var så härligt att träffa Göteborg familjen igen då det var ett tag sedan nu. Arvid följde med in en stund och vi gav Lancens hans födelsedagspresent då jag som sagt inte kunde vara med på hans födelsedag. Han blev jätteglad så det var kul, vi gav honom en Pokémonbox som han hade önskat sig.
Efter en stund åkte Arvid hem och vi gick nästan direkt och la oss.
Fredagmorgon började med att Jenny och killarna åkte först till killarnas skola, då de skulle vara där vid åttatiden och vi skulle vara där vid nio då skolavslutningen skulle börja. Jag och pappa gick dit lite senare, det var en bit men det gick bra, det var härligt väder även då så det var gött. Vi hittade en perfekt bänk nära deras lilla scen så jag kunde sitta. Det är en liten skola, så det finns bara en klass av varje årskull till skillnad från Sandaredskolan där Elliot går som har flera olika klasser i samma årskull. Så Lancens och Hamiltons skola är liten och fin.
Det var en sån mysig skolavslutning och fint att få vara med på. Jag skulle hängt med till deras klassrum efteråt och fika osv vilket skulle bli roligt, men skolavslutningen drog ut på tiden pågrund av teknikstrul och jag hade bokat taxi från deras skola klockan 10:30 så jag hann bara krama på de och ge även de varsin blomma runt halsen. Men jag är så glad för att jag kunde och orkade vara med på deras skolavslutning också.
Lancen slutade 4:an och Hamilton slutade 3:an, stora brorsor!
Det känns så härligt att jag kunde vara med på alla mina brorsors skolavslutningar i år!
