Slappare Muskler

Livet får mig att glömma att jag är CP, min cp-skada är så himla naturligt i mitt liv både för mig och alla runt omkring mig så jag glömmer lätt av den, vilket jag ser som något positivt även om jag varje dag påverkas av den och att den tar så mycket på mina krafter. Men som jag har sagt innan så älskar jag den för att den gör mig till Alice och ändå är en del av mig och mitt liv. Att ha en cp-skada är väldigt krävande, både fysiskt och mentalt då jag blir så trött jämnt och för att jag behöver kämpa med sådana saker som andra inte ens lägger en tanke på. Men jag tänker ju inte så i mitt vardagsliv för att jag lever ju så, det är ju mitt liv och då glömmer man bort att det är jobbigt och kämpigt, men om det är extra kämpigt någon gång så blir jag påmind om att jag har utmaningar och svårigheter och att det inte är så himla konstigt att man är så trött som jag faktiskt är.

Jag har tyvärr börjat ramla mycket mer nu hemma och så. För många år sedan ramlade jag jätteofta och det var superjobbigt då jag knappt vågade gå men nu har jag inte ramlat på många många år vilket jag är så tacksam för men bara några veckor tillbaka så har jag märkt att jag fått sämre balans och börjat ramla mer hemma. Det läskigaste är att det bara kan hända, jag behöver inte ens gå, röra på mig eller böja mig ner utan jag kan bara stå upp och falla liksom. Men jag ramlar alltid bakåt och slår inte i huvudet vilket är tur om man nu ska se något positivt i det, utan det är alltid min rumpa som får ta den största smällen, och så har det alltid varit i hela mitt liv, alltid rumpan och svanskotan som får ta den största smällen. Det har varit väldigt väldigt jobbigt under mina år och att det nu kommer tillbaka känns jobbigt så klart. I måndags när Arvid var här så skulle jag bara hämta en sak i skåpet och föll ner jättehårt på rumpan och det gjorde så ont, som alltid i för sig men det var väldigt jobbigt. Men som tur var så var min prins där och hjälpte mig upp. Jag kan komma upp själv om jag är själv men det är extra svårt då och jag har så ont när jag precis har ramlat.

Igår, onsdags, vaknade jag med ont i kroppen, hela kroppen, det kändes som träningsvärk i hela kroppen, men jag tyckte att det var konstigt då jag inte tränade i måndags, men jag hade mest ont i benen, en obehaglig känsla plus att jag var så stel. Det var väldigt jobbigt då jag inte alls är van vid att ha ont vilket jag är väldigt tacksam för. Men som tur var skulle jag till min fysioterapeut igår på Habiliteringen för att kolla upp nacken igen och foten för att följa upp botoxen så det passade ju jättebra.

Min fysioterapeut började med att kolla nacken och även foten. Nacken var bättre sa hon och det känner även jag även om jag fortfarande är väldigt stel i axlarna och nacken och väldigt öm på vissa punkter som hon sa. Hon kände även på botox foten och jag fick även gå en sträcka medans hon kollade och foten var mycket mer avslappnad så det var bra, då har botoxen gjort sitt nu i foten.

Men jag tog även upp det med att jag ramlar mycket mer nu än innan och främst på rumpan och hon sa att det är ju verkligen inte bra. Hon sa då att hon tror att det beror på botoxen som jag fick för några veckor sedan, denna gången tog jag ju även botox i låret vilket jag inte brukar så då sa hon att det kan ha gjort så att jag har blivit slappare i knäna vilket då gör att de viker sig lättare, att jag slappnar av för mycket istället. Och det har jag faktiskt inte tänkt på att det troligen beror på botoxen. Men på mornarna är det bättre, jag var nämligen väldigt stel på morgonen innan när jag vaknade men det är jag inte längre men samtidigt är det ju inte bra att jag har börjat ramla mer, så ja för och nackdelar med allt, men jag tar hellre stelhet på mornarna än att jag ramlar oftare.

Som sagt så ramlade jag i måndags och att jag hade väldigt ont i kroppen som igår och även i rumpan, jag hade ingen tanke på att det kunde bero på att jag ramlade i måndags för min kropp har aldrig reagerat såhär och då har jag ramlat många gånger i mitt liv. Men min fysioterapeut sa att när jag ramlade i måndags så spände jag förmodligen hela kroppen när jag föll så hårt på rumpan och att det blir som en reaktion i kroppen. Jag har aldrig varit med om det innan som sagt men så kan det tydligen vara så nu vet jag varför jag förmiddagen hade så ont i kroppen igår, det känns ändå rätt skönt att veta att det kan bero på det. Men det får mig mer att påverkas av min cp-skada.

Men trist att botoxen hjälper på ett vist sätt men samtidigt gör en annan sak mycket sämre som i detta fallet balansen då.

Idag ska jag på 75 minuters helkroppsmassage, det ska bli extra skönt idag med tanke på kroppen.

Firande på Hotell

I torsdags firade Arvid och jag en månad ihop, 3/3 blev det vi. Det har varit en helt otrolig månad, ja egentligen har det varit helt otroligt och ofattbart sen den 15 februari då jag träffade honom för första gången och vår resa började. Det känns fortfarande ofattbart att denna fantastiska kille är min, bara min. Han har verkligen förändrat mitt liv och jag som var så ledsen och höll på att tappa hoppet om att finna kärleken någon dag och helt plötsligt dök han upp och gjorde mitt liv komplett och tog bort alla jobbiga och elaka tankar om att ingen vill ha mig pågrund utav min cp-skada och sen kom du in i mitt liv och gjorde så att jag fick uppleva den där magiska kärleken och att jag fick uppleva min första romantiska kärlek! <3 Jag är så tacksam över det och att du finns i mitt liv.

Vi firade därför vår 1 månad tillsammans på Clarion Hotell Post, första hotellupplevelsen tillsammans och jag såg fram emot det så himla mycket. Jag har ju varit där några gånger både med pappa och mamma så det skulle bli jättehärligt att få ta med min Arvid dit.

Jag har tänkt på detta en del sedan jag träffade Arvid. Jag gör ju mycket saker och hittar på mycket grejer med min familj och mina föräldrar, och har gjort det hela mitt liv och jag älskar ju att vara med familjen. Även nu i vuxen ålder så är jag mycket med familjen, typ bara med familjen, då jag inte har så stort kontaktnät utanför familjen och min CP- bubbla. Och det är inte något fel med det, det är inte det jag säger, jag har ju älskat att hänga med familjen och mina föräldrar liksom i hela mitt liv och gör fortfarande. Jag har ju dessutom två fantastiska vänner men de bor inte i Borås så när jag hänger med någon är det ju mina föräldrar och min familj och så har det varit i hela mitt liv ungefär och jag älskar som sagt det.

Det har varit svårt att skaffa kompisar genom livet på grund av min CP-skada tyvärr då har jag tytt mig mycket till familjen och jag är tacksam att jag har och har haft dem i hela mitt liv. Men det som har varit negativt med det är ju att det har blivit svårare och svårare att träffa nya människor och skaffa kompisar.

Men nu har jag Arvid och jag känner redan efter en månad ihop att det har blivit en sån stor skillnad i mitt liv, att inte alltid bara ha sina föräldrar att hitta på något med eller inte alltid hänga med sin familj liksom utan nu har jag någon annan att hänga med som dessutom är min kille liksom. Och det känns som att jag har fått ett mer eget liv nu, jag hade ju definitivt det innan också men nu känns det mer som ett vuxnare liv så att säga där inte mina föräldrar har insikt i på samma sätt. Det hade de inte innan heller i för sig för att jag alltid haft ett privatliv i ungdomen och vuxenlivet, mina föräldrar har alltid givit mig det, vilket jag är tacksam över, men nu känner jag att det blir mer påtagligt när jag har min Arvid och en pojkvän och ett eget liv på riktigt och det känns väldigt härligt, ett liv med min kärlek! För mig som även har min cp-skada känns det extra speciellt och stort!

Som sagt så firade vi 1 månad i torsdags och därför bestämde vi oss för att bo på hotell. Det blev mitt favorithotell, nämligen Clarion Post i Göteborg som jag har bott på några gånger, men Arvid har aldrig bott där så det skulle bli extra roligt att visa honom mitt favorithotell.
Jag hade ett möte på Habiliteringen vid tvåtiden så efter mötet åkte jag direkt till centralen och tog 100 bussen mot Göteborg och möte upp Arvid.
Post hotellet ligger ju precis vid centralen så det var nära och bra. Det skulle verkligen bli så lyxigt och magiskt att få fira vår 1 månad på hotell och framför allt att bo där med min Arvid.

Vi gick in på hotellet och checkade in, vi fick tydligen en liten uppgradering av rummet så det var nice. Rummet var så fint och vi fick ett rum med utsikt över centralen och torget vilket var lyxigt.

Vi chillade på rummet en stund innan vi gick ut i den härliga kvällsvårsolen och gick och åt på Tacobar, det var väldigt gott. Vi drack en jättegod drink som hette limoncello spritz. Jag har aldrig varit på tacobar, men det har Arvid så det var roligt att testa.


Det finns en pool längst upp på Post Hotellet som vi såklart ville utnyttja. Så när vi hade ätit gick vi tillbaka till hotellet och bad om en härlig stund i poolen uppe på taket och det gick bra, vi fick till och med det gratis trots att det egentligen kostade en slant så det var så snällt också fick vi till och med vara där en kvart längre då klockan var ungefär halv åtta när vi kom dit och poolen stängde nio så det var riktigt snällt. Fantastisk snäll personal, uppgradering av rummet, gratis poolvistelse och dessutom en kvart längre.

Vi gick upp på rummet och bytte om och sen gick vi upp till poolen. Det var helt fantastiskt, jag har badat i den en gång innan men då var det på dagen. Nu var det mörkt, sån fin utsikt över hela stan och en magisk solnedgång. Det är en utomhuspool så det är verkligen underbart att krypa ner i det otroligt varma och härliga vattnet när det är kallt ute. Det var helt underbart och vi njöt av det varje sekund. Det var rätt djupt och jag nådde inte botten och hade inget flythjälpmedel så Arvid fick hålla mig hela tiden vilket bara var så mysigt och det tyckte han med som tur var! :) Vi tittade på den vackra solnedgången, ut över stan och bara njöt av stunden, det var en helt magisk stund där tillsammans! Vi var till och med själva i poolen den sista stunden så det var väldigt lyxigt. 

Sen vid kvart över nio gick vi upp till hotellrummet och duschade och sen kröp vi ner under täcket i hotellsängen, det var helt magiskt och vilken underbar dag och kväll det hade varit.

På fredagen vaknade vi efter en lyxig natt i en stor mysig hotellsäng. Vi gick upp och åt en mysig hotellfrukost tillsammans innan vi checkade ut. Det var en helt magisk hotellupplevelsen tillsammans med min kärlek! <3

Sen åkte vi hem till Arvid och chillade hemma hos honom hela dagen, det var mysigt.

På kvällen åt vi tacomiddag hos hans föräldrar, det var första gången som jag fick träffa hans familj, vi har pratat om det många gånger men det har inte riktigt passat men nu äntligen fick vi till det och det var så trevligt att få träffa de och sitta och äta middag tillsammans, det var roligt. Vid halv tio tiden åkte Arvid och jag hem till mig och sov, det blev första gången som vi sov två nätter på raken tillsammans.

Igår, lördags, tog vi en lugn och mysig morgon och dag innan Arvid åkte hem på kvällen. Ja det har varit ett sånt magiskt dygn tillsammans med min älskling och så härligt att få så mycket tid tillsammans!
Jag känner så mycket kärlek när jag är med dig min älskade Arvid! <3

Fick två jättefina presenter av min fina på hotellrummet. Ett jättegott doftsprej från Rituals och två stycken A:n att ha i nyckelringen, han hade köpt två till sig själv en dag när han kom till mig och jag tyckte att det var så himla fint av honom och sa att sånna vill jag också ha också hade han köpt likadana till mig i torsdag, hur gullig? <3

Min lilla egna familj

Det har inte hänt så mycket det senaste, därför som jag inte har bloggat så mycket. Eller vad säger jag, det händer ju stora saker i mitt liv hela tiden just nu med min kärlek! Det är helt underbart men framför allt så är han så himla underbar och jag är så lycklig över att vi träffades och över att ha honom hos mig, han har verkligen förändrat mitt liv. Tänk att livet var helt underbart innan Arvid kom in i det, så vad är det nu då?? Ja, det är svårt att finna ord. Så tacksam! Vi ses väldigt mycket för att bo så långt ifrån varandra, vilket känns underbart tycker jag. Han reser dock mer till mig än jag till honom men det beror ju på att han har lite lättare att ta sig hit än jag då han har bil och dessutom har jag ju Frasse så jag är så tacksam över att han kan komma till mig så mycket. Jag älskar dessutom att ha honom här hemma och när han sover hos mig, det finns inget bättre.

Han jobbar och pluggar så han brukar komma till mig direkt efter skolan eller jobbet och om han har varit i skolan brukar han komma lite tidigare på dagen och då brukar vi kunna äta lunch ihop när han kommer och bara vara och mysa hemma resten av dagen. Då jag fortfarande inte har något jobb att gå till lägger jag all min tid och energi på Arvid just nu och det är så underbart att leva i den bubblan och om han är ledig dagen efter kan vi sova hur länge som helst oavsett vilken dag det är. Det känns alltid som en lyxig helg när han kommer! Men jag kommer alltid att lägga all min tid och energi till Arvid oavsett om jag har jobb eller inte, men jag menar att det blir ju lite lättare nu när jag inte jobbar vilket är härligt, om man nu vågar säga att det är härligt att vara arbetslös! ;)

Han brukar komma till mig på måndagseftermiddagar/kvällar efter jobbet, det har han typ gjort nu fyra måndagar i rad eller något och det är så mysigt att få äta middag ihop på en helt vanlig måndag. Det är just det som jag har saknat så mycket också med att vara singel, att bara få äta middag ihop på en vanlig måndag så det är helt underbart när vi kan det. Eftersom att han jobbar så oregelbundet och vi kan ses på vardagar så enkelt så känns det som att vi har skapat en vardag ihop redan trots att vi inte bor ihop, vilket känns fantastiskt. Fast en måndagkväll med Arvid känns alltid som en lyxlördag, jag tappar vilken dag det är när jag är med honom! :)

Sen badar jag ju fortfarande med mormor på tisdagar och nu när jag inte jobbar så gör vi ju det på morgonen, mormor brukar hämta mig ungefär vid kvart i nio. Men även om Arvid är ledig på tisdagar så vill han ändå komma på måndagar trots att han vet att jag måste upp på tisdagar, vilket är så himla fint, och vi går ändå upp tillsammans och äter frukost ihop innan jag åker och badar. Sen när jag kommer hem så brukar vi bara mysa tillsammans hela dagen och det är så mysigt att komma hem till honom och Frasse efter badet, jag älskar det. Men det mest underbara är ju när vi har sovmorgon tillsammans, det är så magiskt att få vakna upp bredvid min älskling och när vi får gå upp när vi vill, äta frukost tillsammans vilket är så himla mysigt och ta en lugn morgon tillsammans, jag älskar verkligen sånna mornar. Sånna mornar har jag verkligen drömt om så länge innan jag träffade Arvid.

Och nu har Frasse accepterat Arvid också, han var lite reserverad till en början och jag tror att han var lite avundsjuk till och med, det kändes så. Men nu älskar han Arvid och Arvid älskar Frasse också vilket känns så otroligt fint för mig, och det känns som att jag har skaffat mig en egen liten familj nu, och det känns helt fantastisk, min lilla älskade familj! Jag och Arvid säger det ofta, vilket är så otroligt mysigt och fint tycker jag. Vi ligger och myser alla tre i sängen framför tv vilket är så himla mysigt. Och när jag är på badet på tisdagar så brukar de mysa själva och ligga i sängen tillsammans och det gör mig så varm i hjärtat.

Förutom att jag njuter varje sekund av att vara kär och att ha världens finaste kille så tränar jag som vanligt på gymmet två gånger i veckan, går på yoga när jag vill och hinner på måndagar, badar med mormor på tisdagar, går på möten på Habiliteringen och hos min samtalskontakt nere i stan, går på massage och chillar hemma, så man kan väll inte säga att jag kryper på väggarna här hemma som arbetslös. Tolka mig inte fel nu, jag vill ha ett jobb, det är klart jag vill, men det är inte prio just nu som ni kanske hör! :)

Det känns som att livet har förändrats sedan Arvid kom in i mitt liv, på ett mycket fint sätt, framför allt kärleksfullt sätt, jag trodde aldrig att mitt liv kunde bli mer kärleksfullt än det var, som jag har turen att ha men Arvid bevisade att det kunde det! <3 Det känns så overkligt fortfarande! <3

Livet i Kärleksbubblan

Det känns som att jag har fått ett helt nytt liv nu när man har blivit kär och träffat sin allra första kärlek. Allt kretsar kring det just nu och livet utanför står lite på paus, kärleksbubblan som det så fint heter och den där kärleksbubblan är ju helt underbar och den vill man ju vara i hur länge som helst. Jag som aldrig trodde att jag någonsin skulle kunna hitta kärleken är detta så ofattbart fortfarande. Som ni vet så har jag ju många människor runt omkring mig som jag verkligen avgudar och älskar så himla mycket och som förgyller mitt liv så mycket, men även om jag har det så är jag väldigt mycket ensam nu för tiden (med Frasse då) då jag inte har några vänner i Borås som jag kan hänga med och jag är mycket i min bubbla, min cp-bubbla (som jag i och för sig älskar) men livet utanför den känns spännande men ändå läskig och fördomsfull.

Jag hänger med pappa och familjen ibland i Göteborg, men mest hänger jag ju med mamma och Elliot, och jag älskar det livet, såklart att jag inte hade tackat nej till några fler vänner men jag trivs bra själv tillsammans med Frasse och att hänga med familjen lite då och då. Jag har ändå så mycket fart och fläkt i mitt liv nu för tiden med massa roliga saker som händer som inte ni ser på samma sätt som jag gör så jag kryper verkligen inte på väggarna här hemma. Men detta har jag tagit upp så många gånger i bloggen, men det tåls att upprepas. Jag känner mig inte ensam i själen oavsett hur många dagar jag är i min lägenhet utan att träffa någon, jag kan känna mig fysisk ensam ibland, men aldrig i själen och det är en enorm skillnad, vilket jag är otroligt tacksam över. Det är skillnad på ensamhet och ensamhet.

Men Arvid har verkligen öppnat upp en helt ny värld hos mig, även om vi är ihop så är det underbart att bara hänga, skratta och ha roligt ihop, hitta på saker, komma ut osv, och plus en fin kärlekssaga, en kärleksdröm, det känns som att jag har träffat min bästa vän och mitt livs kärlek på samma gång vilket känns helt fantastiskt. Vi har så himla roligt ihop, vi har samma humor och är väldigt lika överlag men vi kan även ha djupa samtal och prata om livet, vilket jag älskar. Han och jag hängde liksom varje dag förra veckan trots att han bor på Öckerö och han har till och med kommit hit till mig spontant på kvällen liksom och bara hängt och sovit över, jag älskar att vi båda är så spontana och framför allt att vi kan vara det när han bor på Öckerö.
Han får mig alltid att känna mig så speciell, uppskattad och älskad precis som jag är men framför allt så får han mig att känna mig så trygg, extremt trygg och avslappnad.

Det är ju lite lättare för honom att komma till mig såklart då han har bil så han är mest här men i måndags tog jag mig ut till Öckerö. Det skulle bli min andra vistelse på Öckerö med Arvid. Jag ska ju kattsäkra min altan så Frasse kan gå ut på altanen nu till våren och sommaren och i måndags skulle snickarna komma och fixa kattnät och det skulle ta max två dagar så i söndags fick Frasse åka hem till mormor (min mamma :-) så då passade jag på att dra en sväng till Öckerö och till min prins.

Jag chillade hemma på förmiddagen och vid kvart över två åkte jag bussen mot Göteborg till Arvid och när jag hade kommit fram till Göteborg åkte vi bussen till färjan då vi skulle hämta hans bil som var på service. Bussen till färjan tog typ 40 minuter så det tog en liten stund men det var mysigt att bara sitta där och hålla hand :). När vi var framme vid färjan gick vi på båten och åkte över till Öckerö, och gick till macken och hämtade hans bil. Sen åkte vi en sväng på Öckerö, vi älskar att åka bil ihop och han älskar att ta olika turer på Öckerö och på de andra öarna så det brukar vi göra tillsammans och samtidigt lyssna på go musik, det är så härligt.

Det var så fint väder i måndags så det var så härligt, det var dock väldigt kallt men det var sol, det var nämligen inte så fint väder första gången som jag var hos Arvid, så det var väldigt härligt med sol denna gången även om det var svinkallt. Efter en liten tur åkte vi hem till Arvid och chillade. Då jag kom till Öckerö lite senare denna gången så var klockan rätt mycket, men vi chillade och myste framför en säsong av Robinson och en brasa, tänk att han har en brasa i sin lilla lägenhet, hans lägenhet är till och med mindre än min, hur mysigt? Så vi satt där och njöt av brasan tillsammans, helt underbart. Sen lite senare kom hans kompis lite spontant och hälsade på så det var väldigt kul att träffa honom och sitta och tjata, vi hade det jättetrevligt tillsammans och framför allt roligt. 

Sen gick hans kompis och Arvid lagade lite köttbullar och pasta till oss medans jag provade att ligga i hans hängmatta, det var så himla mysigt och framför allt lyxigt när ens kille lagar go mat till en! ;) Sen åt vi lite kvällsmat och sen åkte vi hem till mig och la oss, Arvid sov över hos mig vilket var ganska tur då klockan var 23 när vi kom hem men framför allt så var det helt underbart mysigt att äntligen få sova ihop igen.

Ja, herregud, det känns som att man har fått ett helt annat liv nu! Jag trodde inte att livet kunde bli bättre, men det kunde det! Arvid gjorde mitt liv komplett! <3 2025 började riktigt bra! :D

Tillsammans skapar vi fina minnen ihop min älskade Arvid! <3

Träffat Första Kärleken

Det har hänt något helt fantastiskt i mitt liv och det är att jag har träffat kärleken! Det känns helt overkligt och det känns som att man lever i en dröm men såklart så känns det helt fantastiskt. Jag har dejtat ett tag nu, inte träffat många men några, jag har inte uttalat mig om det här på bloggen då jag har känt att det är lite privat och att jag inte har velat skriva om det men nu när jag äntligen har träffat kärleken så vill jag såklart skriva om det då det är en såpass stor del av mitt liv, vilket känns helt fantastiskt och overkligt.

Att ha en cp-skada och ge sig ut i dejtingvärlden har inte varit lätt och jag har tappat förhoppningen om att hitta någon många gånger och det har faktiskt varit riktigt jobbigt. Ni som följer mig säger ju jämt att jag är så himla positiv kring allt men nu ska ni få reda på en sak, att när det gäller kärlek och om att hitta någon någon dag har jag varit väldigt negativ och känt mig hopplös och tänkt att det aldrig kommer att hända mig osv. Att hitta kärlek är svårt för alla men extra svårt när man har en CP-skada vilket jag har kämpat mycket med i tankarna.

Men nu har det hänt, mitt livs första kärlek och det är inte vem som helst heller, utan verkligen drömkillen, äntligen har jag hittat min Ernst! Min alldeles egna Ernst! Det känns fortfarande helt overkligt för mig att bli accepterad och älskad av en kille precis som jag är, att han liksom ser mig som den jag är och inte min CP, den tanken gör mig så tårögd. Han heter Arvid och han är allt jag vill ha och han har allt som jag söker och lite till. Vi har dessutom väldigt mycket gemensamt och tycker om mycket samma så det är verkligen kul. Detta känns väldigt speciellt för mig, mitt livs första kärlek, min första kille, det är speciellt och helt underbart.

Jag trodde aldrig att jag skulle hitta kärleken, men nu är han här och han är bara min! <3

Min underbara älskling! <3

3 År som Lägenhetsägare

Idag, den 1 mars, har jag varit lägenhetsägare i tre år, alltså för tre år sedan fick jag tillgång till min första lägenhet. Men jag flyttade inte in förrän i juni då jag tog studenten i juni. Det kändes helt magiskt att veta att jag hade en lägenhet som stod och väntade på mig när jag slutade gymnasiet, att den biten var klar liksom. Min lägenhet är dessutom helt perfekt för mig, precis lagom verkligen, jag behöver liksom varken större eller mindre, jag har liksom allt jag behöver på 36 kvadrat, plus en fin stor terass till och med.

Att flytta hemifrån för mig var såklart ett stort steg, men jag tror eller jag vet att Storås hjälpte till mycket där. Jag flyttade ju dit som 16 åring så egentligen flyttade jag hemifrån när jag var 16. Därför blev det inte sånt stort steg från Storås till eget sen än som det nog hade varit om jag hade bott hemma under gymnasietiden. Jag växte så mycket som människa under Storåstiden och lärde mig mycket om mig själv vilket bidrog till att jag var mer tryggare med att flytta hemifrån på riktigt efter studenten. Jag tror dessutom att det hade varit som att ta ett steg tillbaka om jag flyttade hem igen efter gymnasiet. Men såklart att det var jättestort att få flytta in i sin egna allra första lägenhet och känna att detta är mitt, bara mitt.

Jag är också så glad och tacksam över att min CP tillåter mig att bo själv, nu har jag ju hemtjänst som kommer varje dag och hjälper mig med diverse saker men jag har inte alls mycket hemtjänst och klarar mig väldigt bra själv vilket är så härligt. Att bo själv och klara sig nästan helt själv med bara lite hjälp är verkligen en underbar-och frihetskänsla. Nu har jag ju dessutom Frasse som bor och lever med mig, vilket känns otroligt härligt och att han också verkar trivas är ju såklart fantastiskt.

Trygghet är också väldigt viktigt, speciellt för mig med tanke på min CP. Men jag kände mig trygg från första stund i denna lägenhet. Jag var lite orolig för det när jag skulle flytta från Storås då jag hade personal tillgängligt dygnet runt och dessutom hade jag aldrig sovit ensam tidigare, det var ju det som oroade mig mest, att sova själv utan att veta att det finns personal tillgänglig. Men det var inga problem i denna lägenhet, jag kände mig trygg och hemma från första stund.

Området är också helt perfekt att bo i för mig, för det första så är det väldigt lugnt och för det andra så har jag nära till allt fast jag bor i ett lugnt område. Jag kan ta min elrullstol Elof både till affären, till gymmet och ner till stan till och med, men det finns också ett fint promenadstråk som jag brukar ta om jag bara vill gå en promenad. Det är också sån frihet för mig att ha allt så tillgängligt som jag faktiskt har.

Så idag firar jag tre år som lägenhetsägare.

Alla Hjärtans Dag 2025

Idag tänkte jag berätta om min alla hjärtans dag, även om det var några dagar sedan, jag har inte orkat blogga så då blir det så.

Men jag hade en helt underbar alla hjärtans dag, det kunde inte bli bättre. Jag gick upp vid sju tiden och duschade och sen åt jag frukost. Sen vid nio kom Veteranpoolen och städade hos mig. Jag skulle på ett möte klockan 10:30 på Arbetsförmedlingen tillsammans med min SIUS och min kurator på Habiliteringen, men jag lät hon från Veteranpoolen vara kvar och städa medans jag var borta, hon sa att det brukar hon vara hos folk, så det var inga problem.
Vid 09:50 åkte jag Elof ner till Arbetsförmedlingen, det var kallt men underbart ute så det var härligt att jag kunde ta Elof ner till stan. Jag och min kurator möttes upp en kvart innan mötet för att prata igenom lite saker.

Sen hade vi möte med min SIUS på Arbetsförmedlingen om min arbetsförmåga osv eftersom att jag behöver ett läkarintyg då min aktivitetsersättning går ut i juni och då behöver jag besöka läkare för ett läkarintyg och det var därför som vi hade detta mötet. Det var ett bra möte där vi konstaterade återigen att jag inte kan jobba mer än 50% så jag ska fortsätta att söka aktivitetsersättning på 50%. 50% är max för mig, kanske till och med lite för mycket.
Sen åkte jag hem, det var en härlig promenad, När jag kom hem och öppnade dörren luktade det så gott, nystädat och härligt, det var en underbar känsla. Hon var klar när jag kom så när jag kom hem åkte hon.

Klockan 15:50 åkte jag till massagen, det var så mysigt och härligt både massagen och att prata med henne igen. Jag vet inte om jag har nämt det, men vi har fått en sån fin relation hon och jag och vi sitter och pratar om livet både före och efter massagen, och jag mår så himla bra när jag är där och verkligen släpper allt och bara är. Det är liksom inte ”bara” massage, men hennes massage är helt underbar också så ja, vilket ställe jag har hittat och framför allt vilken människa hon är! Hon är verkligen en underbar människa som har förgyllt mitt liv så mycket, och som även har blivit en fin vän.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men hon berättade att hon har jobbat som fritidspedagog på Sandaredsskolan, vilket är min gamla skola när jag gick i lågstadiet och mellanstadiet. Hon kände till min gympalärare, en av min friditsfröken som jag hade jättefin kontakt med och mina gamla förskolelärarare, alltså jag blev så chockad, så sjukt. Hon slutade där 2003, då var jag 1 år :). Världen är verkligen liten! 
Det var en underbar stund hos henne (som vanligt) på alla hjärtans dag.

Sen när jag kom hem fick jag besök av mamma och Elliot, de var redan framme när jag satt i taxin. Vi firade alla hjärtans dag tillsammans. Jag hade köpt choklad till mamma och Elliot och även små hjärtan och jag fick go choklad också, det var gulligt av de och de blev så glada för mina presenter också, så det var mysigt. Vi åt middag tillsammans, det blev lite olika rätter från Foodora för mig och mamma, bland annat kyckling, pommes, friterad blomkål och vårrullar, det var gott och spännande att beställa lite blandat, vi hade egentligen ingen aning om vad vi beställde så det var lite roligt. Elliot åt Max! :) Vi lekte med Frasse och satt tillsammans i soffan hela kvällen, det var så mysigt och vi garvade så mycket. Ja, vilken underbar alla hjärtans dag det blev ❤️ Sen var det underbart att krypa ner i sängen i mina renbäddade lakan. Fullt ös hela dagen men med så mycket kärlek! Jag hade gjort om den dagen 100 gånger om om det gick! ❤️

Hoppas att ni hade en fin Alla Hjärtans Dag!

Allas Kärleks Dag

Idag är det alla hjärtans dag, 14 februari. Jag älskar att denna dagen finns, en kärleksdag, man jag tycker att man alltid ska sprida kärlek och fira kärleken varje dag men idag är det lite extra. Som jag har sagt tidigare år så förknippar kanske många alla hjärtans dag med att fira kärleken till sin partner, att alla hjärtans dag är bara till för alla som är i romantiska relationer. Men jag vill säga att alla hjärtans dag är till för alla som man älskar men även de som man också tycker om, det är ju därför denna dag heter just ALLA hjärtans dag – kärlek till alla. Dagen då man ska uppskatta varandra lite extra, göra något speciellt till människor som betyder lite extra.

Det är lätt att man tar kärleken för givet, oavsett om det är till sin partner, till sin familj eller till en vän och då är det lätt att kärleken rinner ut i sanden tillslut. Därför är det så fint att vi har denna dag tycker jag, vi ska visa varje dag hur mycket vi uppskattar varandra tycker jag, men en speciell dag för att hylla kärleken är ju bara så fantastiskt. Speciellt nu när vi lever i den värld vi lever i, när det är ganska mörkt, tragiska saker händer och samhället är inte det samhälle som det borde vara och då är en sån här dag extra viktig, så jag tycker att vi verkligen ska ta till vara på denna dag och sprida extra mycket kärlek idag.

Men vi ska inte glömma bort oss själva, vi måste också ge kärlek till oss själva. Alla hjärtsans dag kan även vara en kärlekdag för sig själv. Kärleken till oss själva är nästan den viktigaste, älskar vi inte oss själva kan vi inte älska andra. Att älska sig själv och göra saker för sig själv som man själv mår bra av är den bästa självkärleken som vi kan ge oss själva. Jag tror, ju mer kärlek vi ger oss själva, desto bättre mår vi. Jag ger till exempel kärlek till mig själv genom att träna och nu har jag dessutom börjat gå på yoga vilket är mycket självkärlek. Men framför allt går jag ju mycket på massage och det är ju självkärlek deluxe.
Jag ska faktiskt på massage idag, vilket ska bli underbart, speciellt på Alla hjärtans dag.
Jag ska också få städat nu på morgonen, sen blir det möte med arbetsförmedlingen och Habiliterigen idag vid 10:30, klockan 16:15 blir det massage och sen ikväll när jag har kommit hem från massagen kommer faktiskt mamma och Elliot till mig, vi ska äta sushi ihop, alltså vilken alla hjärtans dag, kan inte bli bättre! <3 Extra härligt att Alla hjärtans dag är på en fredag i år.
Har ni några alla hjärtans dag planer?

Ha en underbar Alla hjärtans dag och sprid lite extra kärlek idag! <3
Kram från mig! <3

Hjärtevärmande Möten

Dålig uppdatering från mig denna veckan då jag har blivit förkyld, idag är jag något bättre så jag orkar skriva lite. Jag började få känningar i måndags natt, jag mådde ändå okej med ont i halsen i tisdags men vilade och hoppade över badet med mormor. Men i onsdags bröt helvetet ut. Hela dagen i tisdags proppade jag i mig zyx, strefen och allt möjligt men det känns aldrig som att det där hjälper på mig fast jag börjar direkt efter första symptomet, det är tråkigt att det alltid ska bli något och ni som vet vet ju att när jag blir sjuk så blir jag väldigt sjuk. Men om man ska se något positivt i det så är det att det bryter alltid ut så fort hos mig så jag går inte runt och hattar med ont i halsen i en vecka vilket är skönt för jag blir alltid sjuk direkt och sen går skiten över, det är så jag får försöka se det. Men det är ju inte kul, det kan man ju inte påstå. Men jag har varit så himla trött det senaste, jag har sovit och sovit och sovit. Jag har till och med sovit 12 timmar på helgerna plus en tupplur på dagen, vilket är ovanligt när det gäller mig så det kanske har varit något skit i kroppen. Men det är så tråkigt att jag jämt ska bli så dålig när jag blir förkyld som sagt, jag kan inte bli lite förkyld. Men nu börjar det vända iallafall känns det som även om jag fortfarande är krasslig.

Det var tråkigt att jag blev sjuk första veckan som arbetslös när man bara vill landa och njuta av att få göra vad man vill. Jag skulle dessutom till min kurator på Habiliteringen i onsdagsmorse och till min samtalskontakt nere i stan i torsdags förmiddag så det var tråkigt att missa. Jag och min samtalskontakt brukar ses varttredje vecka men nu har vi inte setts på fyra veckor och hon hade tyvärr inga tider ingen förrän om tre veckor, den 27 februari, vilket betyder att vi inte kommer att ses på sju veckor, herregud sju veckor, det är så länge! Men hon ska höra av sig nästa vecka och kolla om det går att ordna någon tid tidigare, så det känns bra.

Men innan jag blev sjuk fick jag iallafall njuta av min första lediga måndag vilket var härligt. Det kändes konstigt att inte gå till jobbet. Men jag har kvar mina morgonbesök från hemtjänsten måndag till torsdag just för att jag vill komma upp och ha någon form av vardag ändå. Så som vanligt så var jag uppe och tränade på Friskis och Svettis i måndags morse klockan 06:00, sen var det extra härligt att komma hem och duscha och ta på sig myskläder. Klockan 11 skulle jag ner till gymmet igen då jag skulle gå på yoga, på ginyoga. Ginyoga finns på fredagar klockan 15:30 och på måndagar klockan 11:05, det passet på fredagar är så himla populärt så det är ofta fullbokat men det på måndagar är ju bättre så jag tänker att jag ska ha det som rutin att gå på måndags yoga så länge jag är arbetslös, och kanske på fredagar också om jag får plats. Jag tycker att det låter som en underbar rutin och det är verkligen så underbart att gå på den yogan, speciellt efter att man har tränat på morgonen, extra go känsla i kroppen. Jag kände mig så fräsch och avslappnad efter det yogapasset i måndags, som en ny människa.

Men min härliga måndag slutade inte där. Jag åkte ut en sväng i måndags efter lunchen och när jag skulle hem och gå ut till taxin så var det väldigt halt där på en bro då de håller på att bygga om överallt. Jag var så osäker och tänkte vad gör jag nu? Men just då kom det en tjej som jag frågade lite snällt om hon kunde hjälpa mig. Hon sa självklart och grepade tag i mig direkt och frågade vart jag skulle också sa jag att jag ska runt hörnet där borta till min taxi.

Hon var så himla gullig, och sprallig. Hon höll hårt i mig så att jag inte skulle ramla. Hon var så himla rolig och vi hade skitkul under de korta minuterna. Hon frågade vad jag hette och bodde och sen frågade hon ”vad gör en sån här goding ute då?” :-) Hon hade klackskor på sig och kommenterade hur dumt det var i detta väder och sa att vi får hålla i varandra :). Sen när vi kom över den hala bron tänkte jag att jag kunde gå själv då det var barmark men hon sa att hon följer mig till taxin så att jag kommer säkert fram, vilket var snällt. Men när vi kom runt hörnet så var inte taxin där. Också tittade jag bakom mig och så var taxin där längst bort över bygget så då fick vi vända och gå tillbaka igen och då sa jag ”ursäkta att jag tar upp din tid” och så sa hon
”herregud, det gör inget, jag har hela dagen på mig, jag hade kunnat gå med dig runt hela stan om jag fick bestämma” :D Sen när vi äntligen var framme vid taxin så var det min granne som var min chaufför då som jobbar inom färdtjänsten så hon lämnade av mig till honom och sen när hon hade gått så hörde jag hon ropa ”hejdå Alice!” Jättehögt :D vilken människa :D, hon gjorde hela min dag! :-)
Min chaufför sa då ” vem var det Alice?” Och jag bara ” ingen aning” :-) också sa han ” det kändes som att ni hade varit bästa vänner i tio år” :-)
Fantastisk människa! Jag blir så himla varm i hjärtat av sånt här, vi får inte glömma att det finns snälla människor och så fina guldkorn i denna världen också! <3

Innan jag fick åka hem hämtade vi upp en annan person med taxin och då var en från min hemtjänst med den personen. Hon brukar komma till mig ibland men det är tyvärr väldigt sällan och det är tråkigt för vi har så roligt ihop. Så när hon såg mig blev hon jätteglad och sa att det var för länge sedan hon fick komma till mig nu och att hon ska säga till koordinatorerna att hon vill komma till mig snart och så frågade hon hur Frasse mår och så vidare :-) och sen sa hon ”Alice, det är så lyxigt att träffa dig, du har gjort hela min dag” :D Ja vilken dag, de här personerna gjorde hela min dag i måndags! :-) <3

I måndags kväll somnade jag riktigt gott! :-) En superdag!

Nu vill jag bara bli frisk, det känns alltid som att man är sjuk längre än vad man faktiskt är, förmodligen för att det är så himla tråkigt och jobbigt.

Att söka jobb själv

I torsdags slutade jag ju jobbet. Så vad händer nu? Tyvärr inget på agendan än, så jag blir arbetslös igen. Men tack vare min praktik har jag fått nya perspektiv, ideér och funderingar kring arbetslivet som ni kan läsa om i mina tidigare inlägg om jobbet. I förra inlägget nämnde jag ju att vi har pratat en del på jobbet om att gå ut och söka jobb på egen hand och jag tyckte att det lät superkul och spännande. Tyvärr, eller tyvärr kanske man inte ska säga men jag har ju min CP och den kommer ju alltid att komma först i alla lägen, vare sig jag vill eller inte. Men det låter mig inte hindras från att försöka, om man inte ens försöker kan man ju inte vinna. Min chef har hjälpt mig med detta, vi har spanat tillsammans på hur jag kan börja, vad jag kan säga, hur jag kan sälja in mig själv osv. Hon har sagt till exempel att jag kan säga i form av ”okej, som ni kan se så har jag fysiska begränsningar men jag kan det här och det här” osv osv. Jag blev jättesugen på denna idén att försöka söka jobb på egen hand, vad har jag att förlora liksom? Det värsta som kan hända är ju att jag får ett nej och om man inte försöker kan man ju inget vinna som sagt.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så var jag väldigt sugen på att söka jobb på Mio, både kundkontakt och kanske administration och jag älskar inredning och min chef har sagt att jag har ett öga för detaljer, perfekt för mig, får jag lite av varje. Plus att Mio verkar vara en lugn och mysig arbetsplast, så där hade jag gärna viljat jobba. Men som min andra kollega sa att jag kanske ska öva lite först, ta företag där jag kanske inte vill jobba och öva lite på, och det lät väldigt klokt tyckte jag. Så jag bestämde mig för förra helgen att ta ett varv i Knalleland på Jysk och Rusta så jag tog taxin dit för två lördags sedan. Jag gick in då till Rusta och Jysk. Jag ska säga det att jag var väldigt nervös. Jag gick och letade upp personalen, sa mitt namn och att jag är intresserad av en praktikplats men alla sa bara att jag måste prata med cheferna och de jobbar ju inte på helgerna. Och jag kände mig så dum, såklart att man måste prata med de och såklart att de inte jobbar på helger, hahaha, vad tänkte jag med? Men de sa att jag är välkommen på en vardag. Så jag åkte glatt hem och kände mig dum….

Men jag hade iallafall något att berätta för chefen på måndagen, och då kände jag mig stolt och jag hoppats att chefen blev lite imponerad av mig iallafall. I tisdags när jag kom till jobbet på morgonen satt min chef och min kollega och pratade så jag satte mig där också och pratade med de, också kom vi in på jobb osv och då berättade jag för min kollega som inte var där på måndagen vad jag hade gjort i helgen, att jag varit på Jysk och Rusta osv. Också pratade vi lite om det, jag har ju pratat om att jag vill söka jobb på Mio och att jag vill också åka dit osv så vi pratade om det också. Hon sa då att jag kunde få åka till Mio som då om jag ville, på arbetstid, chefen sa också att det gick bra om jag ville, så kunde jag få det som en arbetsuppgift.

Jag var osäker och funderade lite. Sen tog vi frukost vid 9:30 och där pratade vi lite till. Då bestämde jag mig för att åka till Mio och testa, så jag ringde till taxi och de skulle komma och hämta mig klockan 10:45. Så innan det, sorterade jag lite deltagarlistor. Jag var ganska nervös men jag var också taggad. Klockan 11 kom jag in på Mio på Viared, jag gick fram till kassan och sa mitt namn och att jag letar efter en praktikplats. Jag hann tyvärr inte sälja in mig själv utan hon sa direkt att de har redan två praktikanter men att jag kunde kanske få en chans till hösten. Jag frågade då vad en praktikant har för uppgift. Hon sa då att det är mycket packa upp, bära osv och att de inte har något admistrativt, det var lite synd då det blir svårt för mig med det fysiska, så det var tråkigt.

Jag tog ett varv i butiken innan jag gick ut igen, det gick ju fort, och jag hade inte taxi förrän vid 11:50, så då tänkte jag att jag kunde gå till Stema och hälsa på mamma och pappa, lite spontant så, då de också är uppe på Viared. Jag började då gå, och upptäckte att Lager 157 ligger ju på vägen så jag svängde förbi dit och fick prata med butikschefen där. De hade tyvärr inget heller men hon sa faktiskt att de kunde höra av sig om det dyker upp något så de fick mitt namn och telefonnummer, alltid något. Sen fortsatte jag min promenad till Stema, det var en ganska lång promenad men en mycket härlig promenad då det var skönt ute. Till slut kom jag fram, helt svettig och trött men så kul att överraska de, det var så roligt att komma dit utan att någon viste något.

När jag kom in mötte jag mamma det första jag gjorde, hon blev förvånad men glad och sen kom pappa som skulle in på möte så jag fick goa kramar av mina föräldrar, sen kom andra kollegor som jag känner och hejade på mig. Och sen kom Vikkan (mammas jobbarkompis och kompis som vi har umgås med privat). Pappa skulle som sagt in på möte just då men jag och mamma och Vikkan satte oss i soffan och pratade lite, det var mysigt. Sen fick jag se mammas kontor som hon har möblerat om i. Sen klockan 11:50 kom taxin och körde mig till jobbet igen. Det var en rolig spontanvisit. När jag kom till jobbet igen vart det lunch, och min chef och kollegan satt på helspänn och ville höra allt om mitt äventyr så jag berättade om allt, det var roligt. Ja, vilken dag, annorlunda men härlig.