Livets Dag & 3 år senare

I söndags den 1 juni var det tre år sedan som jag tog studenten, livets dag! Det känns så sjukt att det ”bara” var tre år sedan, det har hänt så himla mycket under de tre första åren i vuxenlivet. Det har varit så händelserikt och mycket givande år. Jag har haft äran att få träffa så många fina människor efter studenten som jag ännu idag har kvar i mitt liv, de flesta iallafall. De människorna har haft och har en stor betydelse i mitt liv och förgyller mina dagar så himla mycket. Även när jag inte träffar de så fyller de mitt liv med en sån mening, skratt och kärlek, bara av att jag vet om att dessa människor har kommit in och finns i mitt liv.
Jag är så oerhört tacksam för dessa människor.

När jag gick på RG och bodde på Storås hade jag absolut ingen aning om vad som skulle hända efteråt, det var blankt, men oj så bra det blev med allt, jag trodde verkligen inte att jag skulle få ”detta livet” efter gymnasiet. Jag tänker ofta ”tänk om jag viste…tänk om jag viste”, ”tänk om jag viste att jag skulle få träffa den fantastiska människan, tänk att den personen fanns när jag bodde på Storås” osv osv, tänk om jag viste allt när jag levde mitt liv på Storås. Så tänker jag ibland idag och den tanken är så cool att tänka på tycker jag, att jag var helt omedveten om ALLT, tänk om jag viste vilka fantastiska människor som jag skulle möta och vad livet skulle ta mig.

Under hela mitt liv har jag haft min familj vid min sida vilket jag är oerhört tacksam över såklart då jag älskar de så himla mycket, men det har liksom ”bara” varit de. Medans efter Storås och idag så känns det som att jag har fått mitt eget liv och skapat nya egna realationer med människor som inte mina föräldrar vet om eller har insikt i vilket känns så vuxet för mig och som ett eget liv. Livet förändrades verkligen totalt efter Storås!

Jag var så taggad på vuxenlivet men jag var samtidigt lite orolig för att möta vuxenvärlden ensam med tanke på min CP-skada och alla dessa fördomar där ute. För under hela min uppväxt har jag liksom varit inbäddad i mjukt täcke av alla i min närhet och inte alls funderat över min CP och då skulle jag liksom ut från det där trygga och kärleksfulla vilket kändes lite läskigt. Men det var inget jag behövde oroa mig för för oj vilka människor som jag har mött i vuxenlivet som är bara så otroligt fina och ger mig så himla mycket kärlek och bryr sig inte alls om min CP utan om Alice liksom, och det har varit så himla fantastiskt för mig. Nu är det de människorna som bäddar in mig i varma filtar av kärlek också, och det känns så fantastiskt för mig. För jag vet tyvärr att utanför de varma filtarna och de människorna som jag har i mitt liv idag så är jag annorlunda men jag glömmer bort min CP pågrund av alla dessa varma filtar fyllda av kärlek, omsorg och acceptans, vilket gör mitt liv till ett liv som man vill leva och det är så himla fint för mig. Jag känner att jag kan göra och uppnå allt som jag vill här i livet trots min CP tack vare alla människor i mitt liv.
Jag var väldigt nöjd, glad och lycklig på Storås såklart, det var liksom mitt liv då och jag trivdes så himla bra där, jag säger bara att jag var väldigt lyckligt ovetande vad som väntade på andra sidan.

Livet gick verkligen i 180 i början och det var så himla härligt, ny lägenhet, nytt jobb och ett helt nytt liv, allt på samma gång.

Men livet slutade inte att överraska mig efter att ”det nya” hade lagt sig lite för sen på hösten 2024 skaffade jag katt, det trodde jag aldrig att jag skulle göra men det har varit så himla mysigt. Min älskade Frasse som är världens bästa och snällaste katt.

Men sen den 15:de februari förändrades mitt liv IGEN, när jag verkligen inte trodde att livet kunde bli bättre så blev det verkligen det för den 15:de februari, dagen efter alla hjärtans dag träffade jag honom för första gången, han som senare blev mitt livs kärlek, min första kärlek i livet, min alldeles egna Ernst. En kille som jag har drömt om så himla länge, och inte vem som helst heller, utan Arvid, min älskade Arvid som förändrade mitt liv totalt igen. Han är verkligen allt jag har drömt om och lite till. Det var verkligen han som gjorde mitt liv komplett. Nu har vi varit ihop i tre månader (fast det känns som att vi har varit ihop i 80 år:)) och det har verkligen varit tre helt fantastiska månader och jag känner mig så himla älskad och uppskattad av honom hela tiden och det känns så overkligt forfarande men helt underbart såklart. Jag ser fram emot många månader och år tillsammans, en framtid med min älskling och med min underbara egna lilla familj med Frasse också. Arvid har verkligen förändrat mitt liv! <3

Från student till tre år senare med katt och kille! Fantastiskt! :D

Jag har så många fina minnen och så många fina människor som jag har träffat under dessa tre år som jag kommer att minnas livet ut.
(Förlåt om detta inlägget lät skrytigt, det var inte meningen, ville bara berätta om förändringen)