Min måndag började med ett träningspass på gymmet innan hemtjänsten kom, jag var alltså på gymmet klockan 06:00. Skönt att starta veckan så tycker jag plus att det är skönt att ha det gjort.
Nu när det är halt och snö tar jag färdtjänsten till gymmet trots att det bara tar typ två minuter till gymmet, men vad ska jag göra liksom? Ska jag sluta träna bara för att jag inte kan ta mig ut på egen hand? Men det är sjukt smidigt med färdtjänsten även om det känns lite onödigt när jag typ bor granne med gymmet men som sagt vad ska jag göra liksom?
När jag kom hem så kom hemtjänsten precis när jag hade klivit innanför dörren så det var tur att jag precis hade kommit hem. Hon hjälpte mig med frukost och sen tog jag en dusch och satte mig i soffan framför Nyhetsmorgon och då var klockan bara nio, det var en go start på veckan.

Klockan 9:30 hade jag ett telefonmöte med försäkringskassan angående min ansökan om merkostnadsersättning. Det var ett jättebra möte och jag kände verkligen att jag fick sagt det jag ville säga så det var skönt.
Sen jobbade jag lite på mina nyårsinlägg som jag alltid brukar göra till nyår, ni vet när jag sammanfattar och ser tillbaka på året som har gått – mina nyårskarameller som jag kallar de. Vid lunchtid lagade jag köttfärspaj med hemtjänsten.

På eftermiddagen, vid fem-tiden skulle faktiskt min granne komma på en fika till mig. Inte hon grannen med barnen som jag har umgås lite med utan en annan. Vi har träffats en del ute i trapphuset och stått och tjatat lite och alltid sagt att vi måste ta en fika någon dag men det har aldrig blivit av, ni vet hur det är, tiden går. Men i torsdags förra veckan när vi stötte på varandra så bestämde vi att vi skulle ses som i måndags när hon hade kommit hem från jobbet.

Så jag fixade lite här hemma och tittade på vad jag hade att bjuda på, jag hade tyvärr inte så mycket att erbjuda så det fick bli pepparkakor med ädelost och några Ballerina.
Jag tyckte att det skulle bli jättemysigt att ta en måndagsfika med grannen, som sagt så har vi aldrig umgåtts innan men hon har verkat så himla gullig när vi har småpratat utanför.

Runt klockan 17 kom hon och vi hade verkligen det jättemysigt. Som sagt så har vi bara träffats utanför så vi känner knappt varandra, men det kändes ändå som vi kände varandra. Hon är 24 så vi är rätt nära i åldern också så jag kände igen mig i henne i vissa saker och vi bara satt och snackade om livet, det var verkligen jättehärligt. Hon är verkligen så himla gullig! Vi sa att vi måste ses igen och umgås, det ser jag verkligen fram emot. Hon och hennes kille bor i samma trapphus som mig och de verkar lite som mig, hittar inte på så jättemycket saker hela tiden och de har inga barn och så, så vi kanske kan börja umgås lite, det vore så roligt.

Jag blev så glad att hon ville komma till mig. Jag har inte sagt att jag har en CP-skada, men det märker man ju när man träffar mig för första gången, hahaha. Men liksom det kändes så naturligt om ni förstår och hon såg verkligen bara mig och inte CP-skadan, det tar jag tyvärr inte för givet, och det gör mig så varm i hjärtat.

I tisdags var sista tisdagen som jag skulle till Habiliteringen och träffa min kurator, jag har ju gått till henne varje tisdag nu sen typ oktober. Det var sista gången i tisdags då hon tyvärr ska sluta på Habiliteringen, det är jättetråkigt. Så i tisdags var sista gången som jag träffade henne som min kurator. Jag tycker att vi har fått en fin kontakt och speciellt nu när vi har träffats så ofta, så det var lite vemodigt i tisdags och hon sa så många fina saker till mig så jag blev helt rörd inombords.

Vi har pratat och gått igenom mycket tillsammans och det känns lite jobbigt att den tryggheten försvinner nu, för det har faktiskt varit en slags trygghet och hjälp för mig. Jag har dessutom sett fram emot att åka till Habiliteringen och träffa henne varje tisdag, det har liksom varit en rolig grej på tisdagar. Jag har gjort det så himla länge nu så det kommer att bli konstigt att inte åka dit längre på tisdagar. Så det är tråkigt, men jag känner att vi fick ett väldigt fint avslut i tisdags, så det var väldigt härligt.

Men nu ska jag få en annan kurator som jag faktiskt träffade förra torsdagen tillsammans med min kurator. Det var ett bra första möte och det var skönt att träffa henne tillsammans med min kurator innan hon slutade. Hon verkade jättebra och det var skönt att få ett ansikte. Men som jag sa till min kurator, ”det blir svårt att slå dig” och det stämmer verkligen! :)
Min nya kurator har jobbat på Habiliteringen, både på barnsidan och vuxensidan i många år och min kurator sa att hon är väldigt kompetent och duktig så det känns ändå bra.
Vi har redan bestämt ett datum då vi ska träffas för första gången själva, och då är hon min kurator på riktigt, det blir den 11 januari klockan 9 så det känns bra att vi redan har bestämt en första tid.

I tisdags efter Habiliteringen och det vemodiga men härliga avslutet med min kurator åkte jag till Knalleland faktiskt och fixade de sista julklapparna. Jag vet att jag sa att jag var klar, men det var jag tydligen inte men nu är jag klar på riktigt jag lovar :D, så det känns så skönt, ingen julstress. Det var lite roligt också, det är inte ofta som jag går i affärer längre.
Jag köpte också jul- och nyårsoutfiten så de är klara nu med. Jag köpte en jätteglittrig nyårsklänning som jag älskar redan, men tyvärr var den för liten och det märkte jag när jag kom hem så nu måste jag tillbaka och byta till en större storlek, lite drygt, men men, så går det när man tror att man är en XS men man är en S! :)
Men det är lite svårt, för jag kan ha XS ibland och jag tyckte att den såg lagom ut, så det är så svårt!
Men klapparna är klara som sagt, de ska bara slås in och läggas i min stora hög under granen!

Igår, på lucia, hade jag en riktig mysig dag hemma för jag hade inget på agendan och det brukar alltid hända något trots att jag är arbetslös så det var så skönt att bara vara hemma en hel dag. Jag var inte ens på gymmet igår för jag ville verkligen bara vara hemma. Hela dagen hade jag på Musikhjälpen i bakgrunden, det är så himla mysigt och den håller en verkligen sällskap. Jag har sett fram emot musikhjälpen extra mycket i år nu när jag är arbetslös, då jag kan titta mer/typ hela tiden! :-)

Medans Musikhjälpen var på i bakgrunden gjorde jag klart mina nyårsinlägg, så nu är de helt klara, schemalagda till den 1 januari, både här på bloggen och på Facebook, så det är också så skönt att de är klara. Det tog exakt hela dagen, jag skojar inte och då var de redan påbörjade, så då kanske ni förstår hur mycket tid och energi de tar, men det är det värt för det är så roligt att göra de och extra roligt när de är klara. Men även om det är roligt så är det lika skönt att ha de klara när de väl är klara! :)

Jag har dock lite dåligt samvete för att jag satt vid datorn exakt hela dagen igår men men, det var lite skönt också och mysigt med Musikhjälpen i bakgrunden.
Jag hade planerat att slå in mina julklappar som jag köpte i tisdags och pyssla lite med det, men det blev inget med det, det hann jag inte! :)
Hoppas att ni hade en trevlig lucia igår!

Idag blir det gymmet på morgonen innan frukost, det ser jag fram emot. Sen vid tio ska jag snabbt åka till Knalleland och byta min nyårsklänning så att jag får det gjort. I eftermiddag blir det 90 minuters massage, det ser jag fram emot! Som ni säkert vet så älskar jag att träna samma dag som jag ska på massage, så jag brukar försöka pricka in träningen på samma dag som massagen. En härlig torsdag blir det idag helt enkelt.
Imorgon ska jag få storstädning på morgonen och sen på eftermiddagen kommer mormor och morfar och tar en fika med mig, det blir mysigt.

Hoppas att ni har haft en fin vecka hittills!

Idag är det andra advent och det börjar närma sig jul redan. Fjärde advent och julafton är ju på samma dag i år så då går det extra fort till julafton. Som jag berättade i mitt första advent inlägg så är jag nästan klar med mina julklappar redan och nu kan jag nog faktiskt säga att jag är klar, vilket är så skönt.

Jag har beställt alla mina julklappar på nätet vilket är så smidigt, och jag brukar nästan alltid ta hemleverans om det inte är allt för dyrt, så jag har fått leverans efter leverans det senaste känns det som. Men nån sak har jag fått åka till mitt utlämningsställe, men då är det så smidigt att bara ta färdtjänsten dit. Jag har dessutom gjort så i år att jag har slagit in klapparna direkt när de har kommit, även om jag tycker om att ha en inslagningsdag då jag slår in alla klappar. Men jag har inte så mycket plats hemma att gömma de på och nu i år när jag har gran hemma så är det ju så mysigt att ha inslagna julklappar under granen hela december. Jag brukar be hemtjänsten att hjälpa mig att slå in de, typ när de har tid över hos mig, då det är svårare att få hjälp av t.ex mamma när man inte bor hemma längre.

Men i torsdags hade jag fått två julklappar hemleverade och då kände jag att jag hade ork och tid att slå in de själv, och tyckte att det skulle bli lite kul att greja lite själv. Så det gjorde jag, det var väldigt krävande och det blev väldigt mycket julpapper och tejp (för mycket) men jag fick ihop de båda två till slut, hahaha, och jag blev så glad att jag löste det alldeles på egenhand. Gissa hur långt tid det tog att slå in två julklappar? Det tog ungefär 45 minuter, haha, men som sagt jag hade all tid i världen och det var faktiskt rätt mysigt att stå där och pyssla lite. Sen var jag helt slut, både i kropp och psyke, mem det var det värt!

Jag skulle inte säga att de blev så fina, men det bryr jag mig faktiskt inte om ett dugg för jag slog in de alldeles själv och bara det är en seger för mig! När jag stod där hade det varit roligt om någon hade spelat in mig, roligt att visa det för er och att få se det själv! :)

Jag älskar att köpa julklappar, jag tycker att det är så roligt, men det är svårt ibland och veta vad man ska köpa! Har ni era julklappar klara?

Idag, på andra advent ska jag, mamma och Elliot hem till mormor och morfar och mysa med Peppe och kusinerna. Vi brukar träffas någon gång under advent och ha lite adventsmys innan själva julafton, det är så mysigt.

Vad ska ni göra idag på andra advent?

Önskar er en trevlig andra advent!

Om ni läste mitt inlägg ”Träffpunkt Simonsland” vet ni att jag ska börja utforska det stället lite mer och att jag var där på introduktion förra måndagen. För er som inte har läst inlägget kan jag förklara lite kort att det är en träffpunkt för massor utav människor, gamla som unga, där det finns massor utav saker att hitta på, massvis utav aktiviteter osv, men också ett café. Då jag inser att jag behöver socialisera mig mer utanför min CP-bubbla så tänkte jag att det kan vara ett perfekt ställe att testa på.

Om ni läste inlägget vet ni att jag skulle på disco där i fredags, vi mjukstartar inte här nej, hahaha! :D Det var nämligen funktionshinderdagen i fredags så då var det disco med hamburgare, schlager och liveband stod det. Jag är som sagt inte van vid sånt här men jag måste börja utmana mig mer och tyckte att det skulle bli spännande som i fredags. Det var dessutom från klockan 18-20 så perfekt tid, för mig som gillar att ha fredagsmys hemma också. Men så kommer man ut och gör någonting iallafall.

Som sagt så är jag inte så van vid att göra sådana här saker, då jag är mest hemma eller med familjen. Jag älskar i och för sig att gå ut och göra saker, typ gå på resturang på kvällen eller hälsa på någon, men då är det ju nästan alltid med familjen i sådana fall, jag gör ju typ aldrig sådana saker själv. Så i fredags kändes det jättekonstigt när jag duschade och gjorde ordning mig på eftermiddagen och viste, snart ska jag ut och åka taxi helt själv på kvällen till ett ställe där jag inte känner någon. Det var en annorlunda känsla men också spännande. Jag visste inte alls vad jag hade att förvänta mig så det var roligt.

När jag kom dit såg det lite annorlunda ut än i måndags när jag var där första gången. De hade byggt upp en scen i entrén och det var discolampor osv. De skulle servera hamburgare under kvällen så i cafét var det hamburgareservering. Det var en del människor där när jag kom men sen droppade det in jättemånga lite efter 18-tiden.

Som sagt så kände jag ingen och jag är ju där för att liksom socialisera mig och gå utanför min bubbla. Men jag märker att jag blir jätteblyg, jag känner inte igen mig själv i sådana sammanhang och det skrämmer mig lite eftersom att jag inte är den som står i ett hörn ensam och tittar på. Men jag blir tydligen så utanför CP-bubblan. Jag är jättesocial, det säger alla som känner mig och träffar mig för första gången, så det var lite småjobbigt. Det kändes typ också som att alla kände alla där och jag kände ingen. Jag försökte att gå fram till några men viste liksom inte vad jag skulle säga, orden fastnade i munnen trots att jag inte viste någonting om personerna framför mig. Jag kände liksom inte att jag passade in där ändå vilket var en jobbig känsla.

Jag viste inte heller hur det funkade, om de skulle ha ett välkomsttal, om de skulle säga till när man skulle äta osv, så jag stod typ bara där och väntade på att något skulle hända, men folk kom och det pratades i mun överallt så tillslut tänkte jag att nu måste jag göra något då det inte verkar hända något, eller det hände ju massor men ni förstår vad jag menar.
Men då såg jag att det stod folk i kön till hamburgeserveringen i cafét så då gick jag också dit och ställde mig. Det var lite småjobbigt då jag tycker att matsituationer på offentliga ställen är jobbiga då jag behöver hjälp och nu hade jag dessutom ingen med mig.

Men jag ställde mig i kön, tog en bricka och en coca-cola, jag tänkte, hur ska detta gå med bricka, coca-cola och en odelad hamburgare? Hahaha! :D Men jag tänkte, ”Alice, det löser sig”, jag hade iallafall varit rutinerad och tagit med mig sugrör! :)

Så när jag kom fram till kassan och sa att jag ville ha en hamburgare så sa jag att jag behöver nog lite hjälp här. Hon som serverade hamburgarna var hon som visade mig runt i måndags så det var skönt att det var någon som kände mig på stället iallafall. Hon hjälpte mig med brickan till en plats vid några andra och att dela min hamburgare, sen gick hon till köket igen, det var snällt att hon kunde hjälpa mig. Jag försökte snacka med de vid mitt bord men det var svårt.
Sen gick de när jag knappt var klar så sista tuggorna satt jag där själv och åt upp, kändes ju sådär men vad ska man göra liksom. Sen tänkte jag, hur ska jag lösa brickan? Alltså att ta undan den, vilket jag inte kan, med en tung tallrik på, men då kom det två personer som kom och satte sig vid mitt bord precis när jag skulle gå så då frågade jag lite snällt om han kunde ta min bricka, så han hjälpte mig.

Sen gick jag ut till entrén igen för då hade livebandet precis börjat och dansgolvet var fullt med människor. Jag satte mig på en stol vid kanten och diggade med till alla låtar! :D Jag älskar verkligen liveband, det är helt underbart! Det kändes som jag var yngst där, det var många äldre men även medelålders, men det spelar ju ingen roll, bara man har roligt! :D Och det var ett ganska milt disco, hahahah, men kul att komma ut!

Men det som jag skulle säga var att de spelade bara såhär goa låtar, mycket schlager och dansband och sån musik älskar ju jag trots min unga ålder! :) Så det var så härligt och så roligt att sitta där och lyssna, man blir så glad av livemusik, det är något speciellt med det! Då spelade det ingen roll att jag kände mig lite ensam trots att målet var att jag skulle socialisera mig. Men trots det var detta så roligt att komma ut lite och nyttigt framför allt.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg om detta så ska jag gå på något som heter fritidsklubben som de har varje tisdag. Jag blev tyvärr inte jättesugen på det nu såklart eftersom att jag kände att jag inte riktigt passade in på discot men jag ska ge detta en chans till och fritidsklubben.

När jag kom hem slängde jag mig i sängen framför finalen av Idol och var så glad att jag tog mig dit ändå!
Jag filmade lite på det härliga livebandet med de goa låtarna, så vill ni se de så gå gärna in på min Instagram @alicegrimmscpliv.

Första advent idag, herregud det är helt sjukt, och att vi redan är inne i december. Det känns som att denna hösten bara har flugit iväg, man säger ju alltid att tiden går så himla fort och det gör den verkligen. Jag tycker att det har varit lite tråkigt att denna hösten har gått så fort för jag såg så mycket fram emot den, och nu är den snart över. Jag gillar att vara hemma och bara mysa, det är därför som jag gillar hösten så mycket. Vissa tycker att det är jobbigt med mörkret och visst det kan jag hålla med om då man är tröttare och dagarna känns långa, men jag tycker att det är mysigt med mörkret också. Speciellt i år när jag inte har behövt att gå ut i mörkret och kylan, hahaha. Därför är det så skönt att vara arbetslös under denna mörka och kalla årstid.

Något som dock är jobbigt under denna årstid är denna kyla, jag klarar inte av den, eller rättare sagt kroppen gör inte det. Det har blivit så mycket värre med åren (nu låter jag som 87 jag vet :)), men jag fryser oavsett hur mycket jag har på mig och jag klarar ens inte av lite kyla längre, jag fryser så jag hackar tänder om det är 4+ liksom, tänk då om det är minusgrader. Det är därför som jag blir så himla stel på vintern och hösten och när jag blir stel spänner jag mig ännu mer vilket gör att det tar ännu mer energi från mig vilket leder till viktnedgång i slutändan, det blir en ond cirkel. Så med det konstaterar vi att hösten och vintern inte är för mig, men jag älskar hösten och vintern när man är inne! :)

I år har jag konstigt nog inte sett fram emot julen, det brukar jag alltid göra, men det kanske är för att jag har mycket i huvudet och har varit nere lite i perioder. Det har varit lite tråkigt då jag verkligen älskar julen.
Men förra fredagen så ändrade sig den känslan för då skulle Kevin komma hit, redan vid 10 tiden. Vi skulle hänga hela dagen då vi hade bestämt att han skulle hjälpa mig att storstäda hela lägenheten och sedan julpynta. Det är så snällt av honom att hjälpa mig med både städning och julpynt. Han storstädade min lägenhet i augusti, och det var verkligen storstädning och det blev så fint. Likaså i år, herregud vad rent det blev, och badrummet kändes som nytt.

Sen var det dax för julpyntet och julmusiken rullade för fullt i bakgrunden! :D Det var så mysigt att sätta upp stjärnorna igen och allt. Kevin tipsade mig om att köpa gran, det hade jag inte förra året. Jag var lite tveksam då jag var orolig över att det skulle se för trångt ut då jag bor litet. Men Kevin övertalade mig så vi åkte till Dollar Store direkt när han kom och köpte gran, julgranskulor, ljus och julgransmatta. Jag älskar riktiga granar, och doften alltså, den är ju den bästa men hemma blir det en plastgran då det är lättare.

Tack gode Gud för att jag lyssnade på Kevin för oj vad mysigt det blev, det verkligen lyfte upp hela lägenheten tillsammans med allt annat pynt, också blev det en jättemysig ljuskälla, jag är jättenöjd. Jag kan även tända och släcka granen med mobilen så det är så mysigt att tända den det första man gör på morgonen från sängen men också släcka den det sista man gör innan man somnar.
Jag blev jättenöjd med allting, hela lägenheten blev verkligen som ett nytt hem, så fräscht och så himla mysigt! Tack igen bästa Kevin!
Och det bästa är att jag får njuta av mitt hem hela december, extra mycket nu när jag går hemma hela dagarna!

Ni kanske tänker att det var lite tidigt, men det var ju bara en vecka innan första advent, kanske lite tidigt med gran och tomtar men jag älskar det. Nu är liksom allt gjort redan och jag får njuta av detta i en hel månad, underbart!

Jag har till och med nästan alla julklappar färdiga, det hade jag redan i slutet av november. Så skönt tycker jag då jag vet att jag är stresskänslig och jag gör allt för att förebygga min stress så mycket som möjligt. Nu kan jag bara mysa hela december!

Efter all städning och julpynt var vi helt färdiga, speciellt Kevin vilket verkligen var förståligt efter den städningen! :D Vi bytte om till mysisar och drack te i min soffa, det var så mysigt!
Kevin åkte härifrån vid åttatiden, så det blev en lång och mysig dag med min Boråsbästis! Sen njöt jag av mitt fina mysiga hem hela kvällen och helgen lång! Jag älskar verkligen nystädat!

Som jag nämnde tidigare så var jag inte jättesugen på jul i år, men nu har den känslan verkligen ändrats när det blev så mysigt hemma, nu vill jag bara vara hemma! :) Har ni det julfint nu också?

Härligt att vi fick lite snö till första advent också!

Hoppas att ni får en mysig 1:a advent!

Den här ängeln är min ängel, den fick jag när jag döptes och har följt med mig hela livet. Även nu i mitt alldeles egna hem, finns den hos mig! <3 Upptäckte förra helgen att det går att hänga den så nu under december och jul så får de hänga i granen! :-) <3

Jag går ju och pratar med människor om mitt liv, CP-skadan, mina känslor osv. Eller det är egentligen bara två som jag går och pratar med, och det räcker kan jag lugnt säga! :) Det är väldigt skönt att ha dessa människor att gå och prata med. Även om jag är väldigt nära min familj och kan prata med de om nästan allt så är det skönt att prata med någon utomstående också.

Jag går på Habiliteringen som ni flesta vet och pratar om livet med CP och får hjälp med ansökningar osv. Sen nu har jag fått en annan kontakt nere i stan där jag pratar mer om privata saker, inte så mycket om livet med CP. Såklart att det blir lite av den varan också eftersom att jag lever med den, men det är liksom inte fokuset. Fokuset ligger på andra saker, tankar och känslor som vilken ungdom och vuxen som helst har och mer privata saker. Men det är så himla skönt att gå och prata med någon annan om dessa känslor och inte att fokuset bara ska ligga på CP-skadan. Utan att jag är en tjej som vilken tjej som helst som har tankar och känslor utanför CP-skadan, hoppas att ni förstår vad jag menar. Där känner jag mig verkligen som Alice och inte Alice med en CP-skada, vilket är så skönt ibland.

Vi pratar en del om privata saker som sagt, och det är därför som jag går dit. Men i onsdags när jag var där pratade vi även om lite andra saker också, så som mitt liv i sin helhet och om mitt sociala liv. Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så känner jag mig annorlunda och har alltid varit och känt mig det (men på ett bra och positivt sätt ska tilläggas). Jag är mycket hemma, jag har inte så mycket vänner, hänger mycket med familjen, går aldrig ut och festar osv osv, och som jag nämnde i inlägget så trivs jag så bra med det.
Detta inlägget kanske blir lite motsägelsefullt mot det senaste inlägget, men jag ska förklara.

Jag är en enormt social person som älskar att umgås med folk och att prata, vilket hon märkte första gången som jag klev in i hennes rum! :)
Jag har berättat för henne om mitt liv i korta drag och om vad jag gör osv (det jag nämnde i mitt förra inlägg) och jag sa att jag älskar det och har egentligen aldrig känt något annat behov.
Men hon sa att hon tror att jag är i behov av ett mer socialt liv, att komma ut lite, se världen och att gå utanför min CP-bubbla eftersom att jag är en såpass social person. Hon vet också att jag vill ha fler vänner men som jag sa jag har egentligen ingen aning om hur man gör, hon sa då att jag behöver gå utanför min CP-bubbla och hitta på lite mer och på så sätt träffa folk och kanske nya vänner, och det inser jag ju själv.

Hon sa att du har en trygg och kärleksfull familj som du älskar och du har nöjt dig vid det och gör fortfarande men nu behöver du något annat, och när hon säger så låter det logiskt, det är liksom en naturlig del i livet, bara att det tagit lite längre tid för mig. Hon förklarade för mig att hon tror att jag behöver liksom ut, träffa folk, socialisera mig och komma ut även om jag känner mig supernöjd över hur jag har det nu. Det är även väldig nyttigt och spännande att gå över den tröskeln samtidigt som det är lite läskigt också, alltså att komma ut och göra saker utanför CP-bubblan.

Jag vet att det låter lite sjukt att någon behöver säga det till mig, att jag inte inser det själv eller har den önskan och viljan inom mig, men det är sån jag är, på gott och ont. Hon sa att det kanske är därför som jag hamnar i mina små dippar ibland för att jag är i behov av något mer i livet, utan att jag inser det själv, eftersom att jag har alltid ”bara” umgåtts med familjen liksom och känt mig nöjd med det. Jag inser inte mitt behov eftersom att jag har det så bra som jag har det och är nöjd vid det. Men hon sa att nu är du vuxen och har ditt eget liv och nu kommer dessa känslor upp för att du behöver något mer i ditt liv för att känna dig helt nöjd, och det ligger nog någon sanning i det.

Men även fast jag inser att hon har rätt så är jag liksom inte den personen som ”ja, jag måste komma ut, jag blir galen annars”. Utan som sagt så trivs jag med mitt liv och älskar mina vanor (som ni kan läsa om i mitt förra inlägg) och känner inget sånt starkt behov, men hon tror att det är något som jag behöver i mitt liv som hon sa.
Så jag fick till uppgift till nästa gång att kika runt lite på olika aktiviteter/sammanhang i Borås.

Hon är verkligen så duktig och jag älskar att gå och prata med henne om allt möjligt, om mina tankar och känslor. Ibland har jag svårt att sätta ord på mina känslor men jag känner att hon verkligen kan göra det och det är så häftigt men skönt framför allt. Det är så underbart att komma dit!

Så när jag kom hem Googlade jag lite och gick in på något som heter Träffpunkt Simonsland. Jag vet vad det ligger eftersom att jag har varit där och lämnat folk med färdtjänsten, men jag har aldrig förstått vad de gör där inne. Så jag googlade och kom in på deras sida. De hade ju HUR mycket som helst, det var ju massor av sidor med bara aktiviter och de har cafeé och grejer. Jag kände att det här är något som jag måste utforska. Så jag mailade samordnaren där och vi bestämde träff för en rundvandring där som i måndags. Bara att komma dit var en stor grej för mig liksom. Jag möte upp henne där, jättetrevlig tjej, och vi satte oss ner i kaféet och pratade först.

Oh, oj vad mycket saker de hittade på på det stället, helt sjukt! :D De gör även saker utanför Simonsland som att åka till IKEA, grilla korv, åka till Liseberg osv osv. På stället erbjuder de bland annat föreläsningar, kariokekvällar, musikcafé med till och med liveband osv,, pyssel, spelkvällar osv, ja det var så mycket saker så jag kan inte räkna upp allt. Hon sa även att det finns något som heter ”fritidsklubben” som hon håller i och det är varje tisdag, och det tror hon kan vara något för mig. De gör massor utav saker tillsammans, som t.ex grillar korv, shopping på stan, pysslar i deras lokaler, spelar spel osv osv eller bara umgås.

Alla de här sakerna kostar endast bara småpengar och vissa saker är gratis till och med. Men hon sa även att man bara kan komma hit för att umgås och fika om man är sällskapssjuk, och du kan alltid maila mig och fråga om vi ska ta en fika sa hon. Det låter verkligen för bra för att vara sant, men det var som en helt ny värld som öppnades för mig! :D

Sen gick vi en rundvandring och hon visade mig runt och herregud vad stort det var. Det var rum efter rum. De hade till och med en biosalong där de visar film varje måndag som man kan komma och titta på. De hade ett kök med olika kök där de har matlagningskurser på våren. Sen hade de bastuar där de har spaakvällar med fotbad och bada bastu ibland. De hade även massagestolar och de är gratis, så man säger bara till i receptionen så bokar de in en också får man ett helt rum för sig själv. Sen har de uppträdanden och tallangtävlingar som man kan gå på eller till och med delta i om man vill. Ni hör ju, vilket ställe, här kan jag verkligen socialisera mig och umgås med folk! :-)

Men min hjärna blev ju mest intresserad av massagestolarna och bastun, hahaha, direkt bara, såklart. Men då fick jag styra bort mina tankar lite och tänka ”Alice, du är här för att komma ut, hitta på saker, träffa människor och socialisera dig” Tjejen som älskar relax! :D Hahahaha!

När jag gick in på deras hemsida på onsdagen så såg jag även att de hade något som hette ”Internationella funktionshinderdagen” på fredag den 1 december, ja imorgon helt enkelt. Då är det disco, schlager, hamburgare och livemusik för endast 30 kronor på Simonsland. Den var jag faktiskt sugen att gå på, testa liksom, plus att det är 18-20 så perfekt tid för mig som är så kvällstrött, haha, men då gör man något iallafall, kommer ut också kommer man hem sen, inte alltför sent. Sista anmälningsdagen var dock 19 november, men hon som visade mig runt tittade och det fanns en plats kvar. Så imorgon ska jag på disco! :D Det blir spännande!

Och nästa tisdag var det julshopping och fika på stan med fritidsgruppen, då träffas de på Södra Torget i Borås klockan 17 och julshoppar och fikar tillsammans, den var jag lite sugen på också men har inte bestämt mig än. Den kräver ingen anmälan så det är bara att komma.
Men ni hör ju, det låter ju helt fantastiskt, en helt ny värld har öppnat sig för mig nu! :)

Efter rundvandringen var jag helt slut efter all information men helt upprymd av detta ställe! Att det finns! Nu kanske jag får en meningsfull fritid, snart kanske jag kan säga att jag har fritidsintressen vilket har varit svårt att komma på innan. Det var som sagt som en helt ny värld som öppnades för mig, nu kanske jag får komma ut och hitta på saker utanför min CP-bubbla och träffa nya spännande människor. Det känns spännande men samtidigt lite läskigt eftersom att detta är definitivt inget som jag är van vid, jag går utanför min komfortzon, men jag ser det bara som något positivt och jag kommer nog att växa som människa av detta.

Dock sa min hjärna liksom automatiskt till mig när hon sa att det fanns en plats kvar på discot att ”Alice, tänk vad skönt att bara vara hemma och ha fredagsmys, titta på finalen av Idol och bara va”, hahaha, för en sekund så tänkte jag ”ja, gud vad mysigt” men jag tryckte undan de tankarna, och tänkte istället ”nä, nu måste jag komma ut oavsett hur mycket jag älskar att mysa hemma, det blir kul Alice” och nu är jag väldigt glad att jag anmälde mig för det ska bli både spännande och roligt imorgon! :-)

Ja, som sagt, detta ska bli intressant och roligt om detta kan vara något för mig…
Jag tror att anledningen till varför jag inte har någon fritidsaktivitet eller inte riktigt varit intresserad är för att jag har så mycket annat i mitt liv men också det här med orken och tröttheten. Det har aldrig gått att gå på kvällsaktiviteter efter skoltid t.ex för det har jag inte orkat så jag tror att det är därför som jag aldrig har haft någon riktig fritidsaktivitet.
.
Det kan bli lite så här också (med tröttheten tänker jag på) men nu när jag är arbetslös är det ju en helt annan sak, sen får vi väl se hur det blir när jag börjar jobba igen. Men jag tror att om det är något som jag verkligen tycker är roligt och som intresserar mig så får man ju lust och energi av det med. Och det bästa är att det är så mycket olika aktiviter, och att man kan välja vad man vill gå på. Det är liksom inte bara t.ex tennis varje tisdag som det lätt blir när man har en stående fritidsaktivitet, utan det är olika aktiviteter varje vecka, och varje tisdag om jag nu ska försöka satsa på fritidsklubben, men jag kan också gå på mycket annat där, ni kanske förstår vad jag menar.

För er kanske detta inte är en jättestor grej men det är det för mig (som ni säkert märker) och det förstår ni nog om ni har läst mitt förra inlägg. Bara att komma dit på introduktionen var en stor grej för mig.

Jättelångt inlägg, jag vet, men tack för att ni ville läsa, det är så roligt att berätta sånt här för er och dela med mig av vem jag är och när jag upplever sånna här nya saker. Fortsättningen följer på Simonsland helt enkelt och att hitta en fritidsaktivitet, eller kanske flera till och med! ;) Vad gör ni på fritiden förutom vardagsgöra? Vad hittar ni på för kul när alla måsten är gjorda?

Det känns som att denna veckan har gått jättelångsamt, faktiskt, men det är inte så att ”åh vad denna veckan har gått långsamt, suck” utan nu gillar jag när veckorna går långsamt, nu när jag går hemma. Denna veckan har jag haft fullt upp, och då kan man tänka sig att jag borde känna tvärtom, att den har gått fort, men konstigt nog har den inte det, det känns som att måndag är jättelångt bort.

Om ni tror att jag ligger på latsidan nu när jag är arbetslös så tror ni fel! Inte denna vecka iallafall! Det har hänt något exakt varje dag denna veckan, men jag tror att jag mår bra av det också, eller jag vet det för nu såhär i slutet på veckan känner jag ”gud vilken bra vecka det har varit”. Jag hade inte mått bra av att bara gå hemma då jag är en social person, öven om jag gör det också såklart. Det är ju det jag behöver också, att bara vara, och det får jag även om det händer mycket ändå, men jag tänker att jag mår bra av den balansen liksom.

I måndags var jag på botoxen om ni minns, efter bara 30 minuter kände jag inte av botoxen längre i vaden (att det spände osv) så det var skönt. Resten av dagen tog jag det lugnt, lagade lite mat och bara va. I tisdags körde jag gymmet på morgonen, innan frukost och hemtjänst. Ni kanske tänker ”why? Du har ju hela dagen på dig”. Men det är så skönt att ha det gjort och sen kan man bara chilla resten av dagen och eftermiddagen. Men samtidigt så är det också skönt att gå upp senare och bara ha en mysmorgon också, ja jag gillar båda delarna!

I tisdags efter gymmet åkte jag till min kurator igen, till Habiliteringen, jag går ju dit varje tisdag nu mera. Vi pratar om livet men hon hjälper mig också med ansökningar osv. Som jag har nämt innan här på bloggen så har hon tipsat mig om en bok som vi läser nu tillsammans, fast på varsitt håll också diskuterar vi den när vi ses. Den heter ”Lev mer – tänk mindre” och är lite åt KBT-hållet, väldigt bra bok, och i tisdags diskuterade vi första kapitlet. Det är härligt när man läser samma bok så man kan diskutera innehållet med någon.
Vi ska läsa ut andra kapitlet till nästa tisdag.

På kvällen kom Elliot och mamma till mig och höll mig middagssällskap vilket jag uppskattar väldigt mycket, speciellt nu när det är lite brist på det sociala! :)

I onsdags skulle jag gå och prata om mina känslor och tankar igen nere i stan. Jag har verkligen längtat dit då jag har varit lite nere och ledsen det senaste till och från, jag har känt att jag har behövt prata av mig med någon utomstående den senaste veckan så det var så skönt att det äntligen var dax i onsdags. Det är inget allvarligt som jag har sagt innan, men jag är en tjej med mycket känslor och tankar, både på gott och ont! :) Och jag mådde så himla bra när jag åkte därifrån i onsdags, det var så skönt att få lätta på hjärtat lite och få prata om det jobbiga och jag älskar att komma dit och prata med henne. Det kändes som att hon masserade min själ, hahaha! :-) :D

I torsdags, igår, var jag på Habiliteringen IGEN, det känns som att jag är på habiliteringen hela tiden numera! Iallafall denna veckan! :)
Det var nämligen dax för en ny omgång av vågen. Ni som har hängt med ett tag vet att jag är lite underviktig och går och väger mig hos henne ungefär var tredje månad för att hålla koll på vikten och förhoppningsvis gå upp lite i vikt med hjälp av tips på mellanmål osv. Tyvärr var siffran precis som i september, jag hade gått ner ett gram, haha! Nä, det är egentligen inte roligt, men det viktigaste är att jag inte går ner mer utan håller min vikt, även om jag behöver gå upp i vikt.

Senare på eftermiddagen fick jag besök av min kära far som kom och hälsade på mig lite, det var jättemysigt och härligt att få prata med honom lite!

Idag, fredag, händer det roliga saker här i min lilla etta i Borås! :D Kevin kommer nämligen till mig, redan klockan 10 också ska vi hänga HELA dagen! Det blir supermysig! Vi ska julpynta och julstäda, eller rättare sagt han ska hjälpa mig att storstäda och sen ska jag få lite julstämning här hemma, det är så gulligt att han vill hjälpa mig med julpyntet och framför allt med storstädningen. Vi ska inte bara svettas i städning och julpynt utan vi ska gotta oss också, vi ska baka och jag har köpt massor utav gott som vi ska unna oss, ost, choklad, dricka och bara massor utav mys blir det idag tillsammans med min Borås bästis, helt underbart! <3

Ja det har varit en händelserik men mycket bra vecka, hoppas att eran vecka också varit bra. Ingen massage i veckan kanske ni tänker, hahaha, nej ingen massage denna veckan, däremot nästa vecka, en 90 minuter lång sådan! :-)

Det känns som att det ända jag gör är att åka till Habiliteringen, gymma och gå på massage, hahaha, men det är helt underbart!

Trevlig helg!

Som ni säkert vet så är jag för tillfället arbetslös/arbetssökande. Nu har jag varit det i ungefär en månad och lite till. Det känns som att det har gått fort samtidigt som att det känns som att det var jättelängesedan som jag slutade på Erikshjälpen.
När jag säger att jag är arbetslös till nya människor som jag har mött den senaste månaden så säger de ”åh vad jobbigt!” och då skäms jag lite för att jag inte tycker det, hahah! Såklart att jag vill ha ett jobb, såklart att jag vill bidra till samhället och ha en meningsfull vardag, men som ni vet så har jag behövt att pausa lite med tanke på min hjärntrötthet och så. Under den här månaden har jag verkligen fått det, och jag har börjat gymma och känner att energin börjar att komma tillbaka och jag har tagit dagarna i min egna takt, vilket har varit otroligt skönt om man nu får säga så. Men som sagt så skulle jag inte må bra av att alltid gå hemma (tror jag inte iallafall)

Det som oroar mig ibland när jag tänker på att jag ska börja jobba nån gång här snart igen är att, hur ska jag orka om jag knappt orkade med Erikshjälpen i slutet? Jag tänker, Erikshjälpen var mitt första jobb och redan efter ett år där, redan efter ett år i arbetslivet blev jag helt färdig, och nästan hade utmattningssymptom, och dessutom var jobbet på 50%. Dessutom var Erikshjälpen ett lätt jobb, det var mycket att hålla ordning på, ja, men när man väl hade fått in rutinerna så gick allt automatiskt. Dessutom fanns det ingen stress överhuvudtaget i det jobbet, utan man tog allt i sin takt, det spelande ingen roll hur mycket eller lite man gjorde på sina timmar. Men ändå kände jag mig helt slutkörd vissa dagar och veckor. Men det hade såklart också med att det var mycket runt omkring också, utanför jobbet med hemtjänst och möten osv, men det kommer det ju bli sen med på nästa jobb, ni kanske förstår min oro. Men jag tror att när jag väl hittar ett jobb som passar mig fullt ut så kommer det att lösa sig.

Jag ska fortfarande ha kontakt med SIUS på arbetsförmedlingen, det har dock inte hänt så mycket under denna månad då jag har bett om att få byta handledare. Men jag har tänkt att jag har inte bråttom liksom. Även om jag inte har bråttom med att komma igång med något och speciellt inte nu innan jul och nyår, så tror jag ändå att det har funnits en inre stress i mig att vad händer? Har jag fått en ny SIUS? Kommer jag att börja arbeta innan jul? Eller snarare, jag vet att det har stressat mig eftersom att jag är en kontrollmänniska och när kontrollen ligger hos någon annan och när jag inte vet, då blir jag stressad.
Men i tisdags ringde en kille till mig som berättade att han var min nya SIUS och ville träffa mig på ett första möte som igår. Jag tänkte, gud vad skönt, nu händer det något iallafall.

Igår klockan 14:30 var jag på arbetsförmedlingen och träffade min nya SIUS. Det var ett superbra mötte och vilken människa jag har äran att få som min SIUS, så det känns verkligen superbra. Det kändes verkligen som att han såg mig, lyssnade på mig och tog in min personlighet, och det var liksom första gången som vi träffade varandra, han kan verkligen sitt jobb! Det var inte heller bara jobbsnack utan han ville veta vem jag var och vad jag gör utanför arbetet också satt säga.

Jag fick berätta om mig själv och om mina tidigare jobberfarenhet och om hur jag hade det på Erikshjälpen osv. Jag berättade då om min hjärntrötthet och att jag var så himla trött i slutet av tiden på Erikshjälpen och att det oroar mig lite inför kommande jobb. Jag sa såklart inte det det första jag gjorde då det kan uppfattas som negativt men jag behövde säga det också kände jag så att han skulle få en helhets bild av mig och vad jag känner och behöver. Jag berättade även att jag var ledig varje fredag i slutet vilket hjälpte mig jättemycket då jag är i behov av extra återhämtning men att jag då behövde jobba en timme extra måndag till torsdag och att det var på gränsen till för långa dagar. Jag sa även att jag gillade arbetsuppgifterna men att i slutet tröttnade jag lite då det blev mycket samma samma, enformigt helt enkelt och att jag tror att det var det som gjorde mig så trött också då jag inte var motiverad och intresserad. Så jag sa att jag måste ha någonting som motiverar mig och intresserar mig för att känna att det är meningsfullt, som alla människor behöver.

Det är dator och något administrativt som gäller för mig, jag sa att jag har varit lite intresserad av butik eller liknande, något mer fysiskt, för att få mer variation i arbetet men jag har kommit fram till att jag inte kommer att orka det tyvärr, kroppen kommer inte att orka. Jag höll på en del med händerna på Erikshjälpen då vi skulle plocka upp saker och mäta de osv och jag berättade att bara det var krävande för mig. Så det är bara dator och något administrativt som gäller. Jag sa att det är administrativa saker som intresserar mig och att det är framför en dator på ett kontor som jag vill sitta.

Jag sa också att för mig är det viktigt att jag känner mig viktig och behövd på en arbetsplats och i mina arbetsuppgifter, som det är för alla såklart. Men alltså att känna att om jag inte gör det här, ja då gör ingen annan det heller. Och att jag bidrar till något.

Han frågade mig vad jag gör nu på dagarna och då sa jag ju att jag går hemma och tar det lugnt, men jag sa också att jag gymmar och går på möten på Habiliteringen. Han frågade mig hur jag tycker att det är att gå hemma och då kunde jag ju inte ljuga så jag sa att jag tycker att det är väldigt skönt då jag har hjärntrötthet och att jag var helt slutskörd efter Erikshjälpen och att jag känner att jag behöver vilan och återhämtningen, varför ska man ljuga liksom? Det är ju så jag känner. Men jag lade till efteråt att jag vill jobba och är sugen på att komma ut i arbetslivet när jag har fått energin tillbaka.

Han sa då att han har några jobb på kommunen inom det administrativa som kan vara intressanta och som han ska kolla närmare på, så det var ju roligt. Men han sa att vi kör igång med den processen efter jul- och nyår, såklart att han hjälper mig redan nu att titta efter sånna arbeten men det kommer inte att hända något före jul- och nyår som han sa. Han menade på dels för ekonomin, det är inte så vanligt med nya jobb precis innan årsskiftet och han sa även för att jag ska få den tiden för återhämtning som jag behöver och då är det ingen idé att börja på något nytt innan jul, så tar vi en nystart i januari som han sa. Det var sån himla skön känsla när han sa det för det känns verkligen som att han förstår mig och mina behov för det är det jag tänkt också, att i januari vill jag börja jobba och ta nu november och december att återhämta mig och sen börja det nya året med ny energi och nytt jobb. Men det ville jag inte riktigt säga så det var skönt när han läste min tankar! :) Såklart att jag hade bugat och tackat ja om jag hade fått ett jobb nu i november, december men ni förstår nog vad jag menar.

Jag sa ju att jag tror att detta har varit en inre stress för mig, även fast jag inte haft jättebråttom ut i arbetslivet. Men igår efter mötet insåg jag att det har varit en inre stress för mig då jag kände ett lugn efter mötet igår och att jag inte behöver fundera på vad som händer eller om jag ska börja jobba i november eller december, utan nu vet jag att det blir en nystart på ett jobb i januari, och det känns så skönt. Så nu känner jag att jag bara kan ta hand om mig själv, ta dagarna som de kommer som jag älskar, vila och återhämta mig resten av november och hela december också tar vi nya tag i januari, det känns jättebra och skönt.

Det var så härligt för det kändes verkligen som han såg mig och han sa verkligen hur positiv och engagerad jag verkar som person och att han ser mitt driv och intresse och att han tycker att jag är så klok, så det var jätteroligt att höra, det stärkte självförtroendet! :) Det var dessutom första gången som vi träffades, så det är kul att jag kan göra ett bra första intryck på folk! :) Han sa också att han har fått jättepositiv respons från Erikshjälpen, att de var jättenöjda med mig och att jag gjorde ett fantastiskt jobb men också att jag var fantastiskt i grupp, alltså mot kollegor, så det var jätteroligt att höra det också och att Arbetsförmedligen har fått det till sig.

Ja, väldigt härligt och bra möte, nu kan jag verkligen släppa taget om den saken och återhämta mig på riktigt känner jag nu när jag vet vad som händer på den fronten.