Akuten, sjukhusveckan

Denna veckan som varit har jag inte mått så bra. Det började egentligen förr förra veckan när jag började läcka urin och ibland till och med lite aföring, utan att jag kände när det kom men jag tänkte inte på det så mycket. Utan det var först förra helgen när jag var i Vasa som det började komma mycket och på söndagen var första gången som jag reflekterade över att det är något som inte stämmer. Det var så att jag behövde nästan byta underbyxor minst två gånger om dagen, och på mornarna vart det värst när jag hade sovit en hel natt.

Veckan rullade på och jag tänkte inte så mycket på det. Det var först på tisdag kväll som jag kände att jag behövde koilla upp detta. Så efter att jag hade ätit och duschat åkte jag och Malin spårvagnen in till Gamlestadens vårdcentral och satte oss. När vi började åka till spårvagnen så började jag få smärtor i nedre delen av ryggen och magen, så det var bra att vi åkte då. När vi hade väntat ett tag så stack de mig i fingret och jag fick kissa i en burk.. Malin fick hjälpa mig där inne, med kisseburken, hihi, det var lite roligt ändå. Det tog en kvart för mig att kissa :). Tillslut gick det. Men varken blodprovet visade något eller urinprovet vissate inte på att jag hade någon urininfektion eller något, så vi fick åka hem.
De skulle skicka mitt kiss på odling, men vi fick veta senare i veckan att det var negativt.

I onsdags gick jag och Ann-Sofie till vårdcentralen i Angered, men det var helt meningslöst för de tog ett till blodprov som inte visade någonting och sen efter det åkte jag till skolan.

I torsdags när jag vaknade kände jag mig pigg. Men efter redan första lektionen small det bara till och jag blev så trött, det var jättekonstigt. Mamma ringde Angereds vårdcentral igen och jag fick en läkartid där på fredag morgon. Trots min extrema trötthet kämpade jag mig igenom hela dagen.
När jag kom hem var jag så trött och började skaka för att jag började frysa så mycket. Jag låg under tacket med kläder men jag frös lika mycket ändå och skakade. Malin tog tempen på mig och jag hade 35,4…inte konstigt att jag frös. Under kvällen kollade Malin min temp varje halv timma, som tur var gick den uppåt igen, men den stannade alltid på 37,5 så jag fick ju ingen feber, vilket var konstigt. Men jag mådde allmänt kast. Och nu började jag även att vara kallsvettig om händerna hela tiden.

På fredagen började jag frysa så igen efter frukost, det var obehagligt. Mitt vänster ben började krampa och göra ont redan i onsdags så jag fick problem med det också, det brukar ju varje år balla ur när vädret blir kalare. Vi gick till läkaren i Angered jag och Malin, han läkaren som vi pratade med kunde inte göra något mer än att ta ett till blodprov och ett till urinprov som inte visade något. Han skrev en remiss och hänvisade mig till gynakuten. Han tyckte att det var dåligt att jag hade varit på tre vårdcentraler på en vecka, de har liksom bara skickat runt mig. Jag och Malin åkte in till Sahlgrenska efter att vi ätit lunch och satte oss där och väntade på gynakuten. Peppar peppar så var jag inte trött längre.

En från Storås bytte av Malin eftersom att Malin slutade. Vi fick komma in till sjuksköterskan nästan direkt. De kollade bland annat mitt övertryck, de tyckte att det var lite för högt för min ålder. De tog blodprov IGEN, för att se om jag hade någon infektion i kroppen, men det visade ju inget. Sen fick vi sätta oss och vänta igen. Lite senare började jag må sämre, jag orkade knappt skriva på telefonen. Jag var helt orkeslös, jag satt bara och stirrade på SVT på TV som jag gjort i tre timmar. Jag sa att jag mådde sämre så sköterskan kollade mitt övertryck igen, och det var stor skillnad från när jag kom dit, så något var det ju som inte stämide.

Ja, vi satt där, och min kropp var som en halvdöd fisk. Klockan åtta ropade doktorn äntligen upp mitt namn. Jag fick komma in till ett undersökningsrum. Hon var verkligen så duktig och snäll. Hon sa att vi skulle undersköka hela mig. Jag berättade om alla mina symtom och hon tyckte att det lät jättekonstigt. Hon kände på mig, men allt kändes som det skulle.

Det sista på undersökningen var gynokologstolen. Jag har aldrig gjort en gynundersökning innan. Jag bad Storåspersonalen att gå ut, också ringade doktorn på en annan sköterska som skulle hjälpa till. Jag orkade ens inte ta av mig själv, jag var så kraftlös. När jag skulle gå började mina ben krampa och var superstela. Men med lte hjälp kom jag upp i gynstolen. Doktorn var så bra, hon förklarade allt och hur det skulle gå till.

Under hela processen sa hon hur duktig jag va och berättade om allt hon gjorde. Hon sa hela tiden, slappna av slappna av, men jag bara ”hur i hela friden ska det gå till?” Haha. Alltså gynundersökningen , den var inte så mysig eller trevlig…usch. Jag skrek och tårarna sprutade. Hon gjorde ett ultraljud på mig också, men där hittade hon inget heller. Tillslut var den över och jag stapplade tillbaka till Elof. Men hon hittade inte problemet, så konstigt sa hon. Hon tyckte att vi skulle gå till medicinakuten, så hon skrev en remis dit med tanke på mitt mående. Men jag sa den att, jag går inte och sätter mig där nu. Så vi åkte hem, äntligen efter sex timmar på gynakuten, och de hittade inget.
Jag mår liksom inte bra! Jag är liksom frisk på pappret men inte i verkligheten! Jag har liksom så konstiga symtom!

När jag kom hem var jag så svag i benen att jag knappt kunde gå och jag hade så ont i magen efter undersökningen. En av nattpersonalen hjälpte mig upp och hon och Julia satt med mig medans jag åt min kvällsmat klockan halv elva. Vi pratade och skrattade, det var härligt att få skratta lite efter den tuffa veckan och dagen. Sen var det skönt att få hjälp till sängs och sova!

Eftersom att detta inlägget inte ska bli för långt, skriver jag fortsättningen i nästa inlägg… (Jag var nämligen på barnakuten i Borås i lördags)

Jag har liksom varit på tre vårdcentraler och två akutmottagningar denna veckan!

Bookmark the permalink.

One Response to Akuten, sjukhusveckan

  1. Farfar says:

    Stackars Alice, vilken usch-lig vecka du har haft. Hoppas att du mår bättre nu!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *