En lång CPU mättning

Jag har inte bloggat sen vi kom hem från Helsingborg som ni kanske har märk, det är för att det inte hänt så mycket i mitt liv sen dess. Mamma har börjat jobba, och Marko och Elliot är fortfarande hemma. I tisdags fikade jag med Mathilda i stan det var jättemysigt.

Med sommaren kommer såklart den klassiska CPU mättningen som jag gör varje sommar. För er som inte kommer ihåg vad det är så träffar jag både min sjukgymnast Maria och min arbetsterapuft Maria på Habiliteringen i Borås också mäter de och drar i min kropp för att se hur stel eller mindre stel jag har blivit sen förra året, också brukar de ställa tusen frågor ur ett frågeformulär :). Inte så jättekul när de drar i en, det kroppen inte vill. Jag fick två tider eftersom att det brukar ta långt tid det här, eftersom att jag oftast är stel och man måste vänta ut mina spänningar. Så onsdag och fredag blev det. Jag var inte alls sugen på en CPU mättning i år kan jag säga, jag ville bara ha det avklarat. Som tur var jag med Mathilda på tisdagen så jag fick något annat att tänka på.

Morfar ville följa med mig så det var snällt, han har nämligen inte varit med mig på en CPU mättning innan. Jag skulle vara där klockan tio (jag gillar att få tidiga tider för då slipper man gå och vänta halva dagen på det).

Mari och Mari var där såklart och en praktikant var med denna gången. Morfar satt på en stol i rummet och jag satt på britsen. Först började jag och min arbetsterapeut med armarna, för hon skulle gå sen. Hon har hand om armarna och den andra Maria har hand om benen och den övriga kroppen. Jag känner att jag har blivit lite stelare i mina armar, men det gick bra, jag försökte tänka på allt annat än mina armar, och försökte slappna av. Ibland spände de sig och då fick vi bara vänta ut spänningen som det är med hela min kropp och som det var även med benen, det är bland annat därför det brukar ta sån lång tid.

Sen var det skönt att ha armarna klara, Maria ville bara göra någon enstaka grej till om jag kom tillbaka som i fredags. Sen gick hon och min sjukgymnast Maria och praktikanten försatte med benen, massor utav olika övningar. När Maria höll på med t.ex mitt högerben fick praktikanten hålla ner mitt vänsterben och tvärt om, för att annars åker ett ben gärna upp när någon gör något med det andra benet.

Efter varje mättning skriver Maria upp resultatet och siffror på ett papper som de ska ha och jämföra med förra året. Hon hade mina resultat från förra året där också men hon vågade inte kolla på de, för hon är rädd för att hon ska dra ännu mer i mig då, hihi! Om ni fattar vad jag menar? Och det är jag glad för att hon inte gör! :)

Jag ska bara ligga där och slappna av, men hur lätt är det egentligen när de gör saker som min kropp inte vill eller inte är vann vid?

Vi skulle köra på tills klockan blev halv tolv sen skulle vi ta resten på fredag. När klockan blev halv tolv hade vi hållit på i ungefär två timmar och inte ens kommit halväggs…suck. Maria ställde några frågor också från frågeformuläret innan jag fick gå, så kom vi en liten bit på vägen där iallafall.
Jag blev alldeles varm och trött kände jag av två timmar där inne, jag var helt färdig när jag kom hem!

Men de frågorna vi hann med tyckte jag var lite konstiga, en fråga var ungefär såhär: hur många timmar av dagen sitter du? Också var det olika allternativ. Men hur i hela friden ska jag veta det? Jag hade ingen amning, dessutom varierar det från dag till dag.

För att detta inlägget inte ska bli för långt, som det redan har blivit :), så skriver jag fredagens besök i nästa inlägg.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *