Gastroskopin är gjord

I fredags skulle jag göra min gastroskopi. Jag åkte därför taxi hem i torsdags. Jag och mamma sov över hos mormor och morfar natten till fredag för att Elliot var lite krasslig, ta det säkra före det osäkra. Jag och mamma har aldrig sovit över hos mormor och morfar tillsammans någon gång så det var mysigt. Vi satt vid köksbordet och pratade hela kvällen. Jag var lite nervig inför morgondagen men jag tyckte också att det skulle bli spännande. Senast jag blev sövd var när jag var tre år gammal, så det var ju ett tag sedan.

På morgonen duschade jag och tog på mig rena kläder eftersom att så fick jag order om att jag skulle göra. Sen satt jag med mormor och mamma vid köksbordet medans de åt frukost, jag fick ju fasta från tio på kvällen. Jag drack bara ett glas saft tidigt på morgonen som man fick göra om man ville. Vi skulle vara på operation klockan kvart i tio på morgonen. Jag skulle inte göra en operation men eftersom att jag skulle bli sövd så gör de gastroskopin på operation. Klockan nio hjälpte mamma mig att ta på emlaplåster på armen som man skulle göra en timma innan. Vi satte båda på höger arm eftersom att det är lite bråkigare att sticka mig i vänster som ni kanske vet.

Jag och mamma åkte till sjukhuset i snökaoset när klockan började närma sig kvart i tio. På den lilla biten från bilen till sjukhusenttrén blev både jag och mamma helt insnöade. Vi anmälde oss och åkte upp till operation där vi fick sitta och vänta i väntrummet. Exakt klockan tio kom en sjuksköterska ut och ropade mitt namn, det var bra jobbat med tanke på tiden! :-)
Vi fick åka in till ett litet rum med en dator, flera skåp och en handikapptoalett. Min kropp var så stel, speciellt mina ben men jag tror att det var för att jag var lite nervös. Hon började med att ställa lite frågor, sen fick jag byta om till en vit sjukhus skjorta men jag fick behålla mina sköna mjukisbyxor som jag hade på mig. Vi låste in mina kläder i ett skåp.

Sen fick jag lugnande, hon la vätskan i en spruta istället och sprutade in i min mun eftersom att de inte hade något sugrör. Den var inte god, den var väldigt sur så jag fick dricka mycket vatten efter åt. Sjuksköterskan tog fram en filt till mig så jag inte skulle frysa och sen fick vi sätta oss i ett litet väntrum och vänta där. Det var typ ett barnväntrum så det var leksaker och barnprogram på på tv. Kanske inte jätteroligt för mig men det var roligare än att stirra in i en vägg iallafall. Också hade jag ju min kära mamma där också som jag kunde prata med! :)

Hon sjuksköterskan som jag träffade först och några andra sjuksköterskor sprang omkring i rummet innanför där uppvaket var. De sa till oss att det är rätt lång väntetid och att det skulle bli mycket väntan för oss. Efter en stund kom två stycken in och stack mig i armvecket och satte in infarten, där de skulle spruta in sömnmedlet. Det kändes ingenting, eftersom att jag hade emlaplåstret där, jag tyckte att det var lite coolt eftersom jag inte varit med om det innan, alltså att det inte gör ont när de kör in en nål i huden! :)
När det var klart kände jag att den sura medicinen började göra sitt och jag började bli trött och lite yr i huvudet. Jag fick därför lägga mig i en sjukhussäng inne på uppvaket, det var väldigt skönt. Där fick vi vänta en bra stund till, ungefär en timma. Jag var så trött av lugnandet så jag kände mig inte uttråkad som tur var. Det var nästan lite skönt att bara ligga där med mamma vid kanten! :)

Klockan tolv kom några tjejer och en praktikant till oss, de presenterade sig och sa att nu var det min tur. De körde mig i sjukhussängen en bit och när vi var framme fick jag byta till ”operation” sängen som de sedan körde in mig i. Väl inne på operationsrummet var det mycket människor runt mig. Mamma satt på en stol bredvid mig medans de andra höll på att greja runt mig. De satte t.ex en klämma på mitt finger och sladdar på mitt bröst. De frågade mig lite frågor om vad jag gör annars och så vidare, vilket gjorde mig lugnare. Sen sprutade de in sömnmedlet i min infart och en sjuksköterska satte på mig en mask som jag fick andas i, också sa hon ”om bara några sekunder kommer du att somna, god natt”, och där somnade jag! :) Jag kände mig ändå rätt lugn när jag var där inne för alla där inne var så snälla och trevliga, de viste verkligen vad de skulle göra kände jag, och då blev jag lugn.

Mamma fick sitta i väntrummet så länge och sen sa de till henne när jag kom till uppvaket efter undersökningen.

Jag kommer ihåg att jag vaknade till för en milli sekund när jag låg i sängen och jag kände att de körde mig i sängen (förmodligen till uppvaket). Men jag somnade om fort igen för jag märkte inte när de stannade sängen. På uppvaket sen hade jag jättesvårt för att vakna, jag hade jättesvårt för att öppna ögonen.
Jag började även gråta helt okontrollerat, jag vet inte om jag fortfarande sov eller var vaken, jag hade ögonen stängda iallafall för jag kunde inte öppna de. Det var jätteläskigt, jag viste inte varför jag var ledsen. Jag hörde iallafall när mamma pratade med mig och jag kunde nicka och skaka på huvudet.
Också slutade jag och gråta också började jag igen. Jag skrek över hela uppvaket berättade mamma efteråt, hihi. Jag kände hur mamma strök mig över håret och frågade om jag hade ont någon stans, men jag skakade på huvudet, så jag var väl halvvaken antar jag. Jag hörde att sjuksköterskorna sa något till mamma. Jättekonstigt var det, sjuksköterskorna sa att man inte brukade reagera så men alla är olika.
Mamma frågade om jag ville ha jordgubbssaft och jag fick fram en lätt nickning. Efter bara några sekunder kände jag ett sugrör mot min mun, jag hade inte fått upp mina ögon än. Jag öppnade munnen och drack lite försiktigt, det var väldigt gott kände jag. Mamma höll på att fråga mig om dricka mellan mina konstiga gråtattacker ett litet tag tills jag tillslut kunde öppna mina ögon och märkte vart jag var och såg mamma.
Då slutade även mina gråtattacker vilket var skönt.

Sjuksköterskorna frågade mig vad jag ville ha att äta, och efter en stund kom de med fruktyoghurt, en stor fralla till mig och lite kaffe till mamma. Mamma satt och matade mig medans jag kände mig lite dåsig i huvudet. Det var så gott med lite mat efter så många timmar. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mer hungrig än vad jag var, men kroppen hade väll glömt av att jag var hungrig. Vi satt där en stund och åt i lugn och ro. Klockan var två då, mamma sa att undersökningen tog bara 20 minuter, så det tog jättelångt tid för mig att vakna. Men som tur var fick jag ligga där i lugn och ro tills jag kände mig okej.

Jag kände att jag hade ont i halsen när jag vaknade, eller rättare sagt att jag var ansträngd i halsen, men mamma sa att det inte var så konstigt, eftersom att jag hade haft en slang där. Men för mig kändes det så overkligt när jag vaknade upp att undersökningen var gjord, den var över, och jag hade inte märkt någonting alls, jag vaknade upp som att ingenting hade hänt. Det kändes faktiskt lite overkligt och lite läskigt.

Efter att jag hade vaknat till på uppvaket sa jag till mamma ”jag märkte inget” för att vara lite rolig, haha, då skrattade mamma! :)

Sen ville sjuksköterskorna bara att jag skulle kissa innan jag fick åka hem, så de tog bort den gråa slangen som satt fastklämd på mitt finger fortfarande också hjälpte de mig över till Rulle. Vilken tur att jag hade Rulle med mig kände jag med allt lugnande och dåsighet, Jag var dessutom så himla stel i hela kroppen, mina ben var som ett par stålpinnar när jag skulle stappla till Rulle, jag kunde knappt gå där i början, tur att de hjälpte mig.

Vi åkte från uppvaket också fick jag byta om till min vanliga tröja. Sen fick jag prova att kissa, men det gick inte, jag kunde inte kissa trots att jag var kissenödig. Jag kunde inte slappna av. Egentligen vill sjuksköterskorna kunna se att man kan kissa innan man får åka hem efter att man varit sövd. Så jag fick lägga mig på en brits för de ville göra ett ultraljud på mig för att se om blåsan var full. Om den skulle varit full så sa hon sköterskan att då får man tömma blåsan och det gör jätteont, så det ville de helst inte göra. Men som tur var så såg de att blåsan inte var full och jag fick åka hem. De sa att jag skulle dricka mycket och se om jag kan slappna av och kissa hemma, om jag inte hade kissat förre en viss tid skulle vi ringa tillbaka och få åka in igen. Men som tur var kunde jag kissa efter en stund hemma.

Det var en lång dag men spännande dag, gastroskopin tog bara 20 minuter sa mamma men vi var där i fyra timmar.

De hittade inget på gastroskopin sa de, vilket var både bra och dåligt kände jag. Skönt att de inte hittade något men samtidigt om man inte hittar något kan man inte göra något åt det och då kanske jag får leva med min magkatarr. Det skulle ändå varit lite skönt om de hade hittat något, och kunnat göra något åt det och konkret sagt, det här beror på din magkatarr, Alice. Förstår ni hur jag menar?
De sa att de även tog ett salivprov på mig under undersökningen som de ska skicka på undersökning. Det tar fyra till sex veckor att få ett svar på det, det känns ändå bra att de tog det provet kände jag, se om det visar något.

Här ligger jag och väntar på gastroskopin! Rätt glad ändå med lite lugnande i kroppen! :)
Aj!
Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *