”Har jag kvar gipset?”

Idag ska jag på omgipsning igen, jag åker kvart över ett från Storås, vi har nämligen tid klockan tre på ortopedmottagningen. Det är så sjukt det här, nu känner jag inte ens att jag har gips längre, jag blir liksom påmind av att jag har gips varje gång jag går! Jag har blivit så van, men framför allt så gör det inte ont längre, inte någonstans, och det är så skönt. Innan på detta gipset retade jag mig lite på lilltån igen, det gjorde svinont när jag försökte böja upp foten mot gipset eftersom att det kändes som att jag hade en typ stålpinne som satt i början av foten och jag hade jätteont i hälen. Tur att jag kämpade mig förbi det, så att jag inte tog bort det, för då visste jag ju inte att det skulle gå över. Jag tänkte liksom att jag får väll ha det så här i en vecka till, stå ut helt enkelt, tur att jag inte behövde det kan jag säga!
Men nu är all smärta borta, det är jätteskumt, hur kan det onda bara försvinna? Men det är så skönt. Så det känns nästan lite jobbigt att de ska ta bort gipset idag, när det äntligen går så bra nu. Det kommer säkert att bli bra den här gipsningen som jag ska göra idag också eftersom att foten förhoppningsvis är ännu mera rörlig nu. Men jag hoppas inte att jag börjar att få ont igen som jag hade den första veckan med det gipset som jag har nu, utan att det inte alls gör ont under de två veckorna som jag ska ha det nya gipset. Denna gången blev det en vecka ont och en vecka smärtfritt…konstigt! Hoppas på två veckors smärtfritt nu då!
Men nu ser jag ljuset i tunneln, efter de här två veckorna är det över! :)