Jag vill inte vara utan min CP

Om någon skulle komma till mig och säga ”du får möjligheten att ta bort din CP-skada om du vill” så skulle jag sagt nej. För er som inte har ett handikapp kanske detta låter jättekonstigt..jag vet. Men för mig så är min CP som halva mig kan jag säga, utan min CP skulle jag inte vara jag, Alice känns det som. Den är så stor del av mig, av mitt liv, så om jag helt plötsligt skulle bli av med den så skulle det kännas jättekonstigt för mig. Utan min CP-skada skulle jag nog inte känna igen mig, för jag är så van, jag har levt med den i hela mitt liv, jag vet inte hur det känns att vara utan den. Med min CP-skada har jag fått vara med om saker som andra barn inte har, som både kan vara tråkiga och mindre roliga men samtidigt saker som är roliga och spännande som inte andra barn utan fukitionshinder får uppleva. Jag är ändå glad att jag får uppleva de här lite annorlunda och speciella sakerna i mitt liv, det får mig att utvecklas. Man får en annan syn och tacksamhet för livet tror jag. Som t.ex jag har fått gå före i matkön i skolan när jag var mindre, jag har fått känna på hur det är att ljuta ortoser många gånger. Jag har sovit på sjukhus tre gånger, jag har rullstol, hjälpmedel och assistent. Såklart är det mycket mer saker, men jag ville bara ta några exempel så ni förstår vad jag menar. Men det har varit nyttigt att få vara med om saker som andra inte har. Jag har tränat på Move&Walk för att lära mig att gå också, det var ingen självklarhet att lära mig gå utan hjälp.