Modell på catwalk!

Jag ska berätta om en jättestor händelse som jag var med om i lördags. För ett tag sedan frågade en utav fyrornas assistent mig om jag ville vara hårmodell i ett engagemang och självklart sa jag ja. Assistentens bror jobbar nämligen med sånt och det var han som pratade med sin bror och frågade om han kunde fråga någon från RG. De i engagemanget ville nämligen ha någon med funktionsnedsättning med i showen för att visa att alla är lika mkt värda oavsett vem vi är, hur vi ser ut, vad vi jobbar med osv. Assistenten tog kort på mitt hår och skickade till någon som skulle ”godkänna” det, och jag kom med! Jag blev så glad. Jag hade ingen aning om vad detta skulle handla om tills bara några veckor innan visningen då jag fick ett sms från en tjej som jobbar där. Det engamnget hette session week. Hon skrev att vi tjejer skulle ta med oss en svart kjol, svarta byxor och ljusa jeans så skulle de välja ut kläder till oss på plats. Detta engagemanget skulle vara på Posthotellet i Göteborg (mitt favorit hotell dessutom). Det stod att vi först skulle vara dör klockan 06:00 på lördagen den 25 maj, så tidigt. Men som tur var fick jag reda på att jag inte behövde vara där förrän klockan tio, så det var lite bättre än klockan 06:00.

Lite längre fram när det började närma sig fick jag ytligare ett sms av hon tjejen, denna gången beskrev lite mer utförligt vad detta var för något engagemang, och då förstod jag hur stort det va. Det är ett event där det skulle komma 500 frisörer från hela Sverige. Hon skrev att ”Living Proof som du ska gå modell för är Michael Shaun Corby vår stora stjärna som flyger in från USA” när jag läste det tänkte jag bara ”WOW”. Sen skrev hon att som tack får vi en goodiebag som är värd 1000 kronor och en helt fantasisk upplevelse. Jag tänkte liksom ”vad är det jag har gett mig inpå”, fast positivt då såklart.
Det här skulle bli så coolt tyckte jag, att jag får möjlighet till en sådan här grej liksom.

Jag behövde en assistent med mig under dagen, så jag frågade Malin om hon ville följa med mig, och det ville hon jättegärna. Vi åkte spårvagnen ifrån Angered runt nio på morgonen i lördags. Väl på Posthotellet frågade vi vart vi skulle och en personal åkte upp med oss i hissen och visade oss vart vi skulle. Vi kom fram till en lång korridor med massor utav människor, olika rum med stylister, kläder och modeller med fina kläder. Det var stor rullians. En till från RG skulle vara med också, så henne träffade vi där. Vi fick sitta där ett bra tag och vänta medans vi såg massor utav människor och modeller springa runt överallt.
Sen kom Michael Shaun Corby från USA och hälsade på oss där vi satt, det var coolt.

Jämte oss satt de som skulle vara med i samma show som oss, som inte heller var riktiga modeller. Efter en stund kom en utav stylisterna ut från ett rum och sa att de skulle fixa mitt hår. Jag följde med in i ett rum där det var flera modeller och stylister. Där var också massor utav bord, sladdar och stolar. På borden var det massvis av hårprodukter, sprayer, plattång, locktång, osv. Jag fick sätta mig där på en stol och en tjej började greja med mitt hår. Nästan alla som jobbade där och var där pratade engelska. Stylisten från USA som var som någon slags chef kom in där lite då och då och sa till stylisterna om vad de skulle göra med folks hår osv.
Han kom till mig och sa att ”your hair is so beautiful!” så de behövde inte göra så mycket med mitt hår.
Han var helt förvånad över att mitt hår var så vackert så han sa det flera gånger, och stylisterna sa det också. Jag bara ”tank you, thank you very musch!”

Efter hårstylingen gick jag ut igen till Malin och de. Då sa Malin att hon hade blivit frågad om hon ville vara med i showen, så hon kom med. Så då fick hon också bli stylad i håret. Klockan elva blev det lunch, det blev någon chessarsallad av något slag, ingen höjdare men det var okej. Sen skulle jag och Malin bli sminkade. Så vi blev visade in till ett rum med massor utav smink i hela rummet. Vi fick sätta oss på ett par höga sminkstolar framför en jättestor spegel. Det var två svenska tjejer som sminkade oss. Då kändes det som att man var en riktig modell.

Efter att sminket var på skulle jag byta om, vi fick sponsrade t-shirtar på plats som vi skulle ta på oss. Det fanns ingen direkt toalett i närheten så Malin fick hjälpa mig att byta om i korridoren utan att någon såg, det var lite krångligt, men det gick. Jag tog min svarta långa kjol för jag tyckte att den var snyggast, och jag är så glad nu i efterhand att jag valde att ha på mig den. Vi alla hade likadana tröjor på oss fast med olika budskap på. På min tröja stod det till exempel ”THE LIMIT DOSEN’T EXIST.”

Sen skulle vi öva på catwalken. Vi åkte ner till källarvåningen där catwalken var, stylisten från USA följde också med och förklarade hur det skulle gå till. Det var så fräckt där inne med catwalken mitt i allt, den här stora skärmen bakom scenen och alla stolar bredvid catwalken. Det fanns två rum som man sitter i innan man går upp på catwalken, så vi delade upp oss i två grupper, Malin hamnade på den ena sidan och jag på den andra. I det lilla rummet hade man en tv så man såg vad som hände ute på catwalken. Så musiken började spela och vi gick upp en och en på catwalken, och sen när man gick tillbaka på catwalken kom en annan från den andra gruppen och gick. Sen när man gick tillbaka skulle man ställa sig på scenen, jag skulle ställa mig vid sidan på scenen för i slutet när alla hade gått så skulle vi öva på att gå ut på catwalken igen tillsammans och vinka till publiken.

Vi övade massvis med gånger, säkert 20 gånger där, upp och ner fram och tillbaka. När vi var klara blev jag ganska trött. Vi gick upp till andra våningen igen också satte jag mig i Elof också gick Malin och hämtade lite tekaka och vatten till mig. Vi satt och pratade med några från vår grupp, de var jättetrevliga. Det var massor utav visningar under dagen men vi skulle ha våran visaning klockan två. Klockan tio i två tog vi hissen ner och ställde oss utanför och väntade på de andra från gruppen. Men även på att den visningen som var igång där inne skulle bli klar.

När det var klart gick vi in med vår grupp, in bakom schenen till våra ”rum” som jag berättade om innan. Det satt massor med frisörer i publiken, strålkastarna lyste över scenen och musiken dunkade i hela kroppen, nu var det liksom på riktigt! Hon tjejen som hjälpte mig upp och ner från trappan vid övningen var även där då och pratade med oss och sa att hon skulle hjälpa mig, så det kändes skönt. Vi fick vänta så länge tills det var våran tur, säkert i 45 minuter. För första var det styling på scenen där chefen från USA berättade och visade olika frisyrer på olika modeller, det tog ju en stund. Och sen fick varje modell gå på catwalken med sina fina kläder och håruppsättningar. Musiken var så hög så den pulserade verkligen i kroppen.

Efter en evighets väntan kändes det som var det äntligen våran tur. Folk från min grupp och från andra gruppen började gå, upp på scenen och catwalken. Sen när det var nästan min tur ställde jag mig på trappsteget med tjejens hand i min som vi hade övat så att jag skulle vara beredd på att gå upp när den tjejen som gick förre mig skulle ställa sig på scenen. När det var min tur följde hon mig upp för det sista trappsteget och ut med mig på scenen, sen släppte hon mig vid catwalken och jag började gå. Publiken jublade, strålkastarna sköljde över mig som en våg i mörkret och musiken dunkade i bröstet. Jag gick och njöt och vände om snyggt där framme och gick tillbaka på catwalken, och gick och ställde mig på scenen. Det var en sån mäktig upplevelse och några som stod bredvid scenen klappade mig på axeln och sa ”good job”. Alltså det var sån häftig upplevelse! Sen det sista gick alla vi ut på scenen tillsammans och klappade händerna mot publiken.

Efter att det var klart gick vi av från catwalken och scenen. Sen gick vi ut. Malin följde med mig ut och vi var så glada båda två över det vi just hade varit med om. Vi gick ut och alla gick in i ett mangelrum för där skulle vi alla fotas. Det var massvis med folk som minglade och drack och åt. Så Malin höll i mina armar för att jag inte skulle råka bli rädd och slå till någon eller något, haha. Sen ställde vi oss framför en duk också fick fotografer och alla möjliga människor ta kort på oss.

Det sista gick vi upp till andra våningen igen och hämtade våra goodiebags i ett av styling rummen. Sen tog vi spårvagnen hem.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *