Trött på fördomar

Jag är så trött på alla fördomar i samhället mot alla som sticker ut, varför är det så? Alla vi är människor, av kött och blod och alla har olika liv och olika förutsättningar. Jag är så trött på att alla inte tar mig på allvar, när jag var 16, 17 år så sa vissa ”vi kanske måste prata med mamma och pappa först”, och då var det inte något man behövde var 18 för. När det har hänt så har jag blivit riktigt ledsen inombords. Även fast jag pratar ansträngt eller för att jag sitter i rullstol ibland och har ett annorlunda rörelsemönster så är jag helt med psykiskt, precis som vem som helst. Det har vissa människor svårt att förstå och det blir jag så irriterad på.

Men nu kan inte folk sätta sig ner på huk och säga att han/hon eller jag behöver fråga mina föräldrar först. Nu får de inte det om jag inte säger till att de får det, vilket är jätteskönt. Då måste man lita på mig! Det hade varit spännande om någon sa så till mig idag och hur de hade reagerat när jag säger att jag är 18 och får bestämma saker och ting själv.
Jag är trött på att vissa människor beter sig som om vi med funktionsnedsättningar var små barn.

Därför blir jag så glad när jag ska någonstans på egen hand, t.ex tandläkarn och de förstår att jag är såpas stor att jag kan gå dit ensam. När jag var hos tandläkaren senast så behandlade de mig som vem som helst och jag svarade på de frågorna som de ställde till mig och de litade på allt jag sa. Det blev jag väldigt glad för när jag fick det bemötandet, när det brukar oftast tyvärr vara tvärtom.

När jag blir vuxen ska jag verkligen kämpa för att få det jag vill trots att det kommer bli tufft, men jag kommer inte ge upp. Jag ska kämpa för att komma in i samhället och kämpa för att få ett jobb som jag trivs med bland annat.

Bookmark the permalink.

One Response to Trött på fördomar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *