För några veckor sedan fick jag ett mail från min före detta arbetsterapeut på RG om att de skulle ha Framåt på skolan som skulle handla om sysselsättning. Framåt hade vi också, det är som temadagar där man går igenom olika ämnen om vad som händer efter gymnasiet och RG. De som går i fyran och trean har framåt. Jag tyckte om de dagarna väldigt mycket då man lärde sig mycket. Det var olika ämnen på olika dagar under året, temat kunde vara t.ex boende, stöd/assistans, sysselsättning osv.
I alla fall så har de bjudit in gamla elever då och då som har fått berätta om sitt liv efter RG vilket jag uppskattat väldigt mycket, det blir så verkligt då på något sätt. Denna gången var jag på andra sidan satt säga och då fick jag frågan om jag ville vara med och berätta lite.
Jag blev jätteglad och tackade ja. Jag hade planerat med Wilma att redan komma på onsdagen och sova över på Storås hos Wilma inför att jag skulle vara med på Framåt.
Frågan var bara hur jag skulle komma dit. Ni kanske reagerar på att jag tackade ja innan jag viste hur jag skulle komma dit, men jag tänkte att det löser sig på något sätt.
Jag tänkte ansöka om Riksfärdstjänst eftersom att min vanliga färdtjänst bara kör 1 mil utanför Borås. Jag tänkte, tänk vad lyxigt att bli hämtad hemma och bli körd ända fram till Storås, precis som med min färdtjänst. Men tyvärr är det supersvårt att få riksfärdtjänst som hon sa när vi pratade med en tjej på riksfärdtjänst, det är typ omöjligt som hon sa. Man kan få ledsagning som kan följa med mig på tåg, buss osv, men de står inte för ledsagningen, alltså själva personen, utan bara för kostnaden. Men problemet är att jag har varken ledsagning eller någon anhörig som kan tillfälligt bli min ledsagare, så det är lite krångligt.
Men jag har så otroligt fina föräldrar som erbjöd sig att köra mig fram och tillbaka.
Men ju mer det började närma sig så började jag tveka, inte att vara med på Framåt utan just att åka fram och tillbaka till Angered, dessutom var det bara nån timme som jag skulle vara på skolan. I samband med det skrev Carina till de som skulle vara med inklusive mig att det går lika bra att vara med fast på länk. Då började jag fundera på det alternativet istället. Jag kände att det blir för mycket fläng och att jag kände att jag inte hade orken till det, ni vet ju att jag har mycket för mig jämt, så jag kände att det tar för mycket kraft och energi bara för nån timme. Dessutom skulle jag jobba på fredagen. Samtidigt som jag naturligtvis ville vara på plats också, det skulle vara så roligt. Men framför allt att sova över på Storås hos Wilma, det skulle vara mysigt och roligt.
Då fick jag lite dåligt samvete mot Wilma som jag vet såg fram emot att jag skulle komma. På tal om det dåliga samvetet som jag pratade om i mitt förra inlägg! ;-)
Men samtidigt så tänkte jag att jag kommer att komma till Storås rätt sent på kvällen, så jag och Wilma hade inte fått så mycket tid tillsammans ändå eftersom att hon skulle vara i skolan hela dagen på torsdagen också. Jag tänkte att det är bättre att jag kommer dit på en helg när vi får mer tid, men samtidigt så ville jag åka dit också.
Så ja, jag hade lite ångest över det. Men mamma sa så bra till mig, hon sa om du tänker bort allt runt omkring ”vad vill du? Tänk inte på allt runt omkring utan vad känner du för” och då sa jag ju att jag kände för att vara på distans. Så då bestämde jag mig för att vara på distans.
Det kändes ändå skönt i hjärtat när jag väl hade bestämt mig för det.
Det var väldigt roligt i torsdags. Det var jag och tre andra före detta elever. Jag var den ända som var på distans. En tjej som var med har jag inte träffat, men hört talas mycket om men de andra kände jag inte igen, de var nämligen riktigt gamla elever, så det var roligt att höra deras historia också. Det började 12:45 och slutade 14:30, så jag hade tagit semester hela torsdagen. Först började vi med att berätta lite om oss själva, vad vi gör nu osv. Jag berättade lite om hur det var för mig sista terminen och att jag fick beskedet redan innan jag tog studenten om att jag skulle få börja jobba/arbetsträna på Erikshjälpen direkt efter skolan. Jag berättade då om min kontakt med SIUS på Arbetsförmedlingen och när jag började arbetsträna på Erikshjälpen och om hur allting började helt enkelt. Jag berättade även om hur det gick till när jag gick från att arbetsträna till att faktiskt få en anställning. Jag berättade såklart också om vad jag gör och om hur det är på jobbet. Det var inte bara sysselsättning som vi pratade om, utan också lite allmänt om vuxenlivet osv, om hur det är och om kontakter med t.ex Habilitering på hemmaplan osv.
Jag sa då att det är väldigt skillnad när det kommer till kontakten med Habiliteringen. På RG var man runt de hela tiden och hade kontakt nästintill dagligen och man stötte på de ofta och kunde haffa de om det var något. Nu så har jag inte den där dagliga kontakten som jag hade innan och de är inte lika lätttillgängliga som på RG. Nu är det inte lika lätt att diskutera något på studs om ni förstår vad jag menar, vilket är både bra och dåligt.
Eleverna fick ställa frågor till oss och även personalen, det blev faktiskt inte så många frågor som jag hade hoppas på. Vi berättade väll så mycket själva! :-)
Det var roligt, även om det skulle vara roligare att vara där. Jag kände att jag blev lite i utkanten på rasten och när lektionen hade avslutas, det blev inte så mycket snack med gamla elever och personal som jag hade hoppats på, men det är nog inte så konstigt när man är på länk.
Men jag är tacksam att jag ändå kunde vara med trots att jag inte var med på plats.
Det var konstigt att se den lokalen igen som jag har suttit i i fyra år, dagligen i två år när vi åt lunch där pågrund av pademin. Man skickades liksom tillbaka dit igen. Det kändes konstigt att det där var mitt liv för bara mindre en ett år sedan och nu sitter jag här med ett helt annat och nytt liv. Men jag är glad att jag är på andra sidan nu om jag ska vara ärlig! :-)
