Basmöte & tuff period nu

I måndags hade jag basmöte och utvecklingssamtal som man har varje år. Utvecklingssamtal har man med skolan och basmöte har man med alla tre enheterna: skola, HAB och elevhem. Mamma kom, pappa fick höra senare hur det gick. På mitt utvecklingssamtal var min specialpedagog med, en annan mentor i min klass (mentor men inte till mig, David är nämligen sjukskriven), sen var chefen över tvåans assistentgrupp med och såklart jag och mamma.

Jag mår och mådde faktiskt inte så bra efter mötena, det gick inte riktigt som jag hade tänkt. (Nu ska jag inte säga alting, för jag vill inte hänga ut människor på min blogg och vissa saker skriver man inte på bloggen, men ni får veta mer än ytligt vad som sas.)

Utvecklingssamtalet gick ganska bra ändå. Men jag ligger efter i historien vilket jag är skitstressad över, men jag kommer få ett extra insatt resurspass och läraren för historien kommer att hjälpa mig så jag kommer ikapp, min specialpedagog kommer även att hjälpa mig. så det känns ändå skönt. Vi har en plan iallafall.
Ämnet historia är så mycket, och så brett ämne så vi går igenom så mycket saker på en vecka, och nu när jag varit sjuk förra veckan så har jag ju missat en del. Vilket gör mig stressad.

Men det känns som vi har en bra plan både hur jag ska komma ikapp och så, framför allt med historian, så det känns skönt.

Men jag är lite efter generellt också eftersom att jag har varit borta rätt mycket under denna hösten. Jag har varit på läkarbesök i Borås, jag har haft problem med kroppen och varit sjuk, så jag har kommit efter en del, vilket gör mig väldigt ledsen och stressad. Jag har aldrig i hela min skolgång varit så sjuk och borta som jag har varit denna hösten, vilket är jobbigt. Jag har haft otur denna hösten! Mentorn som höll i mötet sa att jag har 40% frånvaro i höst! :( Det låter jättemycket!
Min specialpedagog pratar hela tiden om att vi ska försöka minska på min stress, men det är inte så himla lätt!
Plus att min mage pallar ur när jag stressar, jag vill ju inte få mer magkatarr än vad jag har!

Tvåan är verkligen tuffare än ettan, och det konstaterade vi på mötet också!

Jag fick även reda på att det är några kurser som jag kommer att få läsa i trean, även fast de skulle ha slutat i tvåan, men jag har inte blivit klar med de, vilket gör mig ledsen.  Jag vill liksom bli klar med ämnen när de ska bli klara. Men samtidigt är det ju bra att de kan göra så, att jag kan få fortsätta med de kurserna i trean som jag inte är klar med.

Hon mentorn sa även att idrotten kanske blir förlängd till trean, och det vill jag veklingen inte.
Anledningen till det var att jag inte var med på idrottslektionerna förra året för att jag orkade inte (jag var verkligen inte lat, det tror jag att ni förstår), och då sa de på utvecklingsamtalet att anledningen till att kursen kanske måste förlängas är för att jag inte har visat eller nått upp till vissa kunskapskrav pågrund av att jag inte gick på de lektionerna.
Jag har nog inte sagt det på bloggen men eftersom jag inte va med på vissa idrottslektioner i ettan var för att den låg från 14:40 till 16:10 på tisdagseftermiddagar, och det orkade jag inte. Jag blev trött, fick huvudvärk och magkatarr, så tillslut orkade jag inte och sa till,
Jag, David och min idrottslärare kom överens om att jag fick skippa de lektionerna och istället göra teoriuppgifter och vara med på vissa lektioner som jag behövde vara med på. Det var en jättebra deal tyckte jag och funkade jättebra. Det var skönt att de förstod mig och tog tag i problemet.
Det jag blev lite ledsen över på utvecklingssamtalet var att jag trodde inte att jag skulle få konsekvenser av att jag inte gick på de lektionerna. Om jag hade vetat att idrotten hade blivit förlängd pågrund av det så skulle jag gått på de lektionerna. Ska jag nu få konsekvenser för att jag inte gick på de lektionerna förra terminen?

Dessutom sa de att de inte har pratat med Linda, men det måste de väll göra innan de säger något sånt till mig som gör mig orolig. Jag och Linda kom ju överrens om att detta var okej att jag inte gick på de lektionerna förra året och att hon inte begär mer av mig, hon vet att jag kan. Så varför pratar de inte med henne först innan de säger något? De sa liksom vi tror att det kommer att bli såhär, vadå tror? De måste väll veta innan de säger något. Jag blir så himla ledsen.

Och dessutom om jag ska läsa vidare på kurser från tvåan i trean som jag inte blivit klar med, ska jag ha idrotten också? Det kommer bli tufft.

Men min mamma förstår mig helt och hållet och hon kommer att kolla upp detta med min specialpedagog och min idrottslärare, så det känns skönt. 

Även om utvecklingssamtalet var jobbigt, så var det mycket som var bra också, med betyg osv. Lärarnas omdöme var att jag är flitig, duktig och gör alltid mitt bästa på lektionerna, vilket är skönt att de ser att jag kämpar!

Jag vet att detta blir ett långt inlägg, men jag vill ta med om basmötet i detta inlägget också….

Sen var det basmöte, och då var min psykolog och min arbetsterapeut med från HAB, vilket var bra. Min specialpedagog, assistenternas gruppchef och mamma var med också precis som på utvecklingsantalet. Tommy var med från Storås vilket var skönt. Anneli (min kontaktperson på Storås) var nämligen sjuk tyvärr, så Tommy fick hoppa in.

Anneli hade bett mig att skriva ner några frågor eller något jag inte tycker funkar bra om de olika enheterna. Hon vet ju att jag har svårt för att säga vad jag tycker så vi övar på det.

På skolan skrev jag då ner lite punkter om bland annat assistenterna (kommer inte gå in på fler detaljer)

Men på de här två sakerna så blev en person jättesur och utåt agerande mot mig när jag berättade om de här sakerna, det var som om hon tog det personligt.
Vi alla tänkte nog vid bordet ”men kolla först om det går att lösa innan du går på Alice och säger att det är omöjligt, som om hon gjort något fel.”
Det var liksom inget påhopp eller något negativt, jag sa bara vad jag tyckte och hoppades på en förändring.

Jag går liksom på RG en anpassad gymnasieskola, då måste man väll kunna anpassa det också eller iallafall ta hänsyn? Det tyckte alla runt bordet iallafall förutom en person.
Alla höll med mig och förstod precis vad jag menade, de tyckte att det var jättebra att jag tog upp det, vilket var skönt, förutom den personen.

Alla säger att jag måste säga mer vad jag tycker och ta för mig mer, men när jag äntligen gjorde det så fick jag ju bara shit från den personen som situationen gällde :(.

Men sen resten av möten gick bra, då pratade vi mycket med arbetsterapeuten, psykologen och specialpedagogen. Vi pratade om mitt välmående, att det kanske inte är så bra nu, men att de finns där för mig, vilket känns skönt och att hälsan går förre plugget.
Vi pratade också om att jag inte mår så bra i kroppen och att jag är tröttare än vanligt och det där med att jag läcker, men som de sa, hälsan går först.

Det känns jobbigt med allt just nu, men jag pratade med mamma i måndags och med pappa och Wilma igår, för jag var ledsen, så nu känns det mycket bättre. Både mamma, pappa och Wilma stöttade mig och jag fick lätta på mitt hjärta, vilket jag är jättetacksam för så nu mår jag lite bättre efter att ha pratat med de.
De peppar mig och ger mig så mycket kärlek, så det känns lite bättre nu som sagt.
Jag tänker såhär, det är egentligen bara historien jag ligger efter i, tänk om det var fler ämnen. Jag försöker tänka positivt.

Men jag blir ändå ledsen, jag vill bara att allt ska flytta på som vanligt.

Jag mådde dåligt efter mötena. Jag hade ångest när jag skulle sova på måndagskvällen och var ledsen, jag var även ledsen på tisdag när jag vaknade, vilket var jättejobbigt!
Just nu är det en tuff period!

Men som sagt jag försöker fokusera på det som var positivt på mötena och försöker ta hand om min kropp!

Bookmark the permalink.

2 Responses to Basmöte & tuff period nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *