”Dela maten tack” sa 15-åringen

Att vara i ett sammanhang där människor inte vet att jag har en CP-skada, det tycker jag är jobbigt. De behöver inte veta så mycket om den men bara att jag har något slags funktionshinder. Jag känner direkt när människor förstår att jag inte riktigt är som alla andra. När man träffar mig, så ser man nästan direkt att jag har ett fuktionshinder för att mitt rörelsemönster är lite annorlunda och jag pratar lite annorlunda. Just därför gillar jag inte att träffa folk ensam som inte känner mig helt och hållet, det går bra om jag har någon med mig, då är det bara roligt tycker jag. Speciellt kan det vara jobbigt om jag tappar balansen och ramlar och jag inte är bland folk som känner mig. Även om det går bra så tycker jag att det är jobbigt, eller om jag dreglar. Jag förstår inte hur mycket saliv jag har i min mun, jag måste ha extra känns det som ibland :). Jag tycker inte att vi ska tycka det är jobbigt för man ska inte skämmas för den man är. Jag vill visa människor att livet är olika och alla har olika förutsättningar. Även om man har en CP-skada så kan man leva ett normalt liv och göra nästan allt som en människa utan fuktionshinder kan göra, bara på sitt eget sätt. Det hjälper inte att stirra ut folk som man tycker beter sig annorlunda (pga handikapp), jag och andra  med handikapp mår bara dåligt av det och tycker det är jobbigt. Vi ska få leva ett så normalt liv som möjligt utan att människor stirrar på oss. Det mest jobbigaste är att äta framför människor som jag inte känner. Jag behöver t.ex hjälp med att dela maten (om det inte är en väldigt lättdelad mat), en 15-åring som ber någon att dela maten. Men som jag sa innan, vi ska INTE behövas skämmas över det! Vi ska inte behöva skämmas över våra fuktionsnedsättningar!

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *