Jag stod på scen!

Förra vecka i skolan i svenskan har vi haft Poetry Slam med en annan lärare som har varit jättebra och rolig. Vi har skrivit dikter och texter, jätteroligt har det varit. I slutet skulle vi ha ett event i skolans aula med alla åttor och de som ville fick läsa upp sin dikt. Man skulle ha slam master bord och en jury som höll upp poäng. Jag anmälde mig till tävlingen. Jag fick sitta uppe på scen redan när alla kom för jag ville inte krångla med att gå upp när det var min tur och alla tittade på mig. Så jag satt bredvid slam master bordet. Jag frågade dagen innan om jag kunde få vara först, men min svenska lärare sa att de lottade. Men sen när jag kom dit på morgonen så sa de att jag blev först, jag blev jätteglad. Lustigt att jag blev först av 21 styckna tävlade.

Först pratade han som vi har haft i en vecka nu, han pratade uppe på scen. Sen sa han ”En applåd för…ALICE I 8A!” Det var coolt tyckte jag. Jag gick upp och körde min dikt sittandes, det gick bra tyckte jag. Sen gick jag ner och satte mig i Rulle bredvid mina klasskompisar. Jag fick mina poäng och de blev 23,5, jag blev väldigt  glad, det var högt. De tre med högst poäng i finalen fick gå upp igen och köra sin dikt. Jag låg etta långt in i tävlingen, de andra fick poäng under mig, en lång jättenära som 23,3 eller något, fast jag låg fortfarande etta. Sen började jag ligga tvåa och till sist trea, men fortfarande bland topp tre. Men  ungefär i mitten av tävlingen åkte jag ur top tre. Men jag blev ändå så stolt att jag höll mig kvar så länge. Det trodde jag aldrig att jag skulle få så höga poäng, och absolut inte hänga kvar så länge i tävlingen, men det var såklart kul. Vi slutade kvart i elva där så ungefär hela förmiddagen, sen hade vi engelska och idrott bara, så den dagen gick fort.

Jag är så stolt över att jag gjorde det, för jag sa nja kanske först, men jag är så glad att jag sa ja sen.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *