Igår var det dax igen för botox i vaden. Jag går ditt vart nionde månad nu och får botox för att bibehålla funktionerna. Fast det känns inte som att det går nio månader emellan, det går så himla fort.
Jag skulle vara där klockan 9:30 på rehabmedicinska mottagningen. Jag tar mig till habiliteringsbesök och nästan alla besök själv nuförtiden då jag har sjukresor och kan ta mig till olika besök på egen hand, vilket är en otrolig frihetskänsla. Men när det gäller rehabmedicinska mottagningen och botox föredrar jag att ha med mig någon då jag har svårt att hitta och det känns skönt att ha med sig någon när jag ska ta botox känner jag.
Så mamma fick följa med mig igår, jag har ju gjort detta innan men känns alltid tryggt att ha med sig någon. Det går ju rätt så fort nu förtiden, nu när man är vuxen – in, prata lite, titta på gången, lägga sig på britsen, in med nålen och sen klart, det är ungefär så det går till. Tillskillnad från när man var barn då det var en himla apparat med sövning, lustgas och grejer. Men det är skönt att det går smidigaste nu trots att det gör lite ont och är obehagligt så går det ju fort som tur är.
Förr förra gången var dock jättejobbig, jag minns att jag skrev om det här på bloggen, jag tror att det var första gången som jag gjorde det utan bedövning och jag var väldigt nervös. Men då gjorde det jätteont, alltså verkligen jätteont, så förra gången var jag jättenervös och typ bönade och bad om bedövning. Men som tur var gick det mycket bättre förra gången, klart att det gjorde ont men inte så fruktansvärt ont som det gjorde första gången utan bedövning. Så denna gången var jag inte lika nervös. Jag tror att de kom åt en nerv första gången och att det var därför som det gjorde så fruktansvärt ont.
Vi började med att sitta ner och prata lite allmänt. Jag blev nästan chokad när hon sa att det var nio månader sedan jag var där. Hon frågade lite allmänt om hur det känns och om hur det kändes efter botox förra gången. Det är svårt att komma ihåg men jag sa att jag känner mig fortsatt avslappnad i vaden och att spändheten inte har kommit tillbaka på mornarna (jag hade nämligen det mycket innan, just när jag vaknade). Botoxen håller sig kvar i kroppen ungefär 6 månader så hon tyckte att det var konstigt att jag inte har märkt av att stelheten har kommit tillbaka. Men grejen är det gör jag inte, jag känner inte när den går ur kroppen, jag känner bara av effekten när jag har fått botox, och det är ju superbra egentligen.
Jag sa dock att jag är mycket mer stelare nu generellt på hösten och vintern med tanke på kylan, men det är jag ju i hela kroppen som jag sa.
Jag fick lägga mig på rygg på britsen också kände hon på min vänster fot, böjde upp den och kände av mina reflexer osv. Hon gjorde det även på höger och konstaterade att min höger fot börjar också vrida sig inåt och är stel men att vänster är värst. Jag har inte märkt av att även höger foten börjar vrida sig inåt eftersom att det är mycket fokus på vänster eftersom att den är bråkigast. Jag sa att höger foten stör mig inte ett dugg trots att hon märkte att den också är stel. Hon sa då att hon tyckte att vi skulle ta botox i den med, men inte idag för hon såg skräcken i mina ögon, hahaha! Men hon sa att jag kan fundera på det.
Hon sa att hon tyckte att jag skulle få botox tätare nu, så nu ska de kalla mig vart sjätte månad istället för vart nionde eftersom att jag är såpass stel och för att jag inte känner av när effekten går ut. Det känns ändå bra!
Jag fick ligga en stund där på bristen medans hon gick och hämtade apparterna, nålarna och även en assisterande kollega. När jag låg där garvade jag och mamma vilket vi alltid gör, konstigt nog, när vi väntar på läkare/sjukhuspersonal! :D Jag sa till mamma att jag skulle vilja ha botox i hela kroppen, det är liksom inte bara vaden som är stel. Jag önskade att jag kunde få botox i hjärnan så att den slappnar av lite också, hahaha. Sen önskar jag även att de kunde ta botox i huvudet och att det spred sig sedan ut i hela kroppen, till exakt varje liten muskel, det hade inte varit dumt! :D
Sen var det dax och hon och en annan kollega kom in med nålen och apparaten. Först satte de på plåster och tryckte in apparaten för att lyssna på mina muskler, det är så coolt, och det brusade och lät vilket betyder att de jobbar. Är jag förvånad? Nope, mina muskler jobbar alltid! :) Då, ska man ju slappna av, tror ni att det gick? Nej, det är alltid så när jag ska få botox, är hos sjukgymnasten eller ska göra något annat med kroppen hos någon vårdenhet. Det blir som tvärtomeffekten, då jag spänner mig extra mycket, så har det alltid varit, kommer förmodligen alltid att vara.
Sen kom nålen kände jag och då spände jag mig extra mycket, vilket man inte ska göra, men det sker automatiskt. Det gjorde ont men jag höll ut, sen stack de mig två gånger till, så sammanlagt tre gånger, och den tredje och sista stickningen gjorde extra ont, och jag kände hur hon som höll i mitt ben höll för fullt för att hålla i spasmerna. Men som tur är går det ganska fort och efter tredje stickningen och lite andningsuppehåll :) var det över för denna gång. Det gjorde jätteont i vaden precis efteråt, det stramade och pulserade men efter någon halvtimma gick det över.
Nu är det skönt att ha det gjort för denna gången iallafall!
