I tisdags var det dax för CP-kurs igen. Det var det andra tillfället och jag såg fram emot det lika mycket som förra gången, nu viste jag ju också lite vad jag hade att förvänta mig. I tisdags var vi fler som var med, de tre som inte var med första tillfället var med i tisdags, så det var roligt.
Det här pratade vi om i tisdags:
- Vad är vardagen för dig?
Huvudämnet för denna gången var lite hur man får vardagen att fungera.
- Görandeprocessen
Jag har aldrig hört talas om detta ord någon gång, jag kände att jag borde ha koll på det men jag satt som ett frågetecken när de sa att vi skulle prata om görandeprocessen.
Görandeprocessen är alltså allt man gör, hur ett görande går till.
Görandeprocessen faser är alltså:
– Att skapa en idé om vad man vill göra
– Att planera
– Att påbörja
– Att göra
– Att kontrollera hur det går
– Att avsluta
Min kurator och arbetsterapeut berättade att man kan ha svårt för görandeprocessen just när man har CP. Det känner jag dock inte igen mig i då jag tycker att jag är grym på att planera, till exempel, kanske lite för bra! :-)
- Diskussion
Sen diskuterade vi frågor som ”hur fungerar det för dig i vardagen när du ska göra saker?” och om sina starka och svaga sidor gällande görandeprocessen.
Jag berättade då att jag älskar att planera och att jag mår bra av det, men jag gillar samtidigt att vara spontan. Det var kul att höra de andra eftersom att man är så himla olika.
- Görande i ett sammanhang
Vi pratade om att det man gör sker i ett sammanhang och då behöver man ofta kommunicera med omgivningen.
- Kommunikation
Förra tisdagen pratade vi även en del om kommunikation. När man har CP kan man ha svårt att koordinera andning, röst och artikulation vilket kallas för dystrati. Vilket jag har vissa svårigheter med. Man kan ha extra spastisk vid svåra situationer så det låser sig. Det kan jag verkligen känna igen mig i och det är så frustrerande. Exempel när man ska prata med någon som man inte känner så anstränger jag mig extra mycket, men jag tycker bara att man blir ännu mer otydligare då, eller när man är i en pressad situation t.ex. Det blir liksom motsatt effekt och då hör verkligen inte folk nånting, vilket är frustrerande. Man försöker, men det blir bara sämre. Det där med antingen är också svårt vilket vi pratade om, att man måste andas på rätt sätt för att kunna prata vid spända situationer, och det är svårt tycker jag. Mina föräldrar brukar till exempel säga ”andas” till mig när jag pratar spänt, och det kände många igen sig i runt bordet. En punkt vi pratade om också var att det kan vara svårt att göra sig förstådd i telefon och det kan jag verkligen hålla med om också. Speciellt nu i vuxenlivet när man måste ringa mycket samtal osv. Jag berättade då att det är något jag är med om mycket och att jag ofta behöver säga mitt personnummer minst två gånger.
Visa med CP har liten påverkan på talet medans andra inte kan prata alls, så det är väldigt olika.
- Diskussion
Sen hade vi diskussion om just kommunikation. Om våra erfarenheter av hur det fungerar att prata med andra osv. Om det blir någon skillnad beroende på vem du pratar med, och det tycker jag att det blir. Nära och kära förstår mig hur lätt som helst medans vissa utomstående kan ha svårt att höra ibland. Vi diskuterade också hur vi gör för att underlätta kommunikationen med andra. - Hur gör man för att underlätta görandet?
Vi pratade om:
– Träning/behandling för att hitta strategier
– Förstå var i görandeprocessen svårigheter uppstår
– Tydliga, synliga rutiner för information, vem gör vad
– Planering i god tid, med konkret tidsåtgång
– Anteckna viktig information, t.ex föra dagbok
– Ordning och reda, var saker på sin plats.
– Balans mellan aktivitet och vila, sömn och måltider.
- Att röra på sig är effektiv medicin
Vi pratade om att kroppen är i behov av rörelse, alla kroppar. Att det är bra att få in rörelse i vardagen. Vi pratade om att det förebygger stress och bidrar till psykiskt välmående. Men även att man får minskad anspänning i kroppen. Men att man måste ha balans mellan rörelse och vila. Jag berättade då att jag brukade gymma innan, men nu har jag tappat det lite pågrund av min trötthet. Men då kom vi in på att träning måste inte vara att gå aktivt till gymmet utan jag sa att jag kan bli helt slut av att dammsuga hemma och att det kan vara en typ av träning. Det höll definitivt de andra med om, så det är så skönt när andra kan förstå att man kan bli helt slut av att städa eller torka av bordet. - Sömn
Vi pratade om att det är väldigt viktigt med sömn, och om den rubbas så försämras det mesta i kroppen såsom att man blir trött, man får lättare irritation, koncentrationssvårigheter, man kan bli nedstämd, man kan få oro eller ångest och man kan få fysiska besvär.
Detta gäller ju hela mänskligheten, men sömn är extra viktigt för oss med cerebral pares.
Jag är typ beroende av min sömn för att orka och prioriterar den väldigt högt, vilket många inte gör så det är jag väldigt glad för att jag gör och framför allt att jag kan sova. - Sömnhygien
Vi pratade om att för att få en bra sömnhygien är det bra att röra sig regelbundet. Vi pratade även här om att det är viktigt med balans mellan aktivitet och vila. Det är bra att vara ute och få solljus. Att ha en regelbunden dygnsrytm och rutiner för sänggåendet, att man har ungefär samma rutiner varje kväll vid läggdags så att kroppen förstår att den ska snart sova. God sovrumsmiljö är också viktigt att man har för att få den bästa sömnen.
- Diskussion
Vi pratade om frågor som:
– Vad har du för strategier för att underlätta det du gör?
– Vad är att röra på sig för dig?
– Vad gör du för att sova bra?
– Till sist: hur gör du för att få vardagen att fungera?
Som sagt så älskar jag de här diskussionerna då man får dela med sig om hur man själv gör men framför allt att få höra hur andra gör och hur de får sin vardag att fungera.
Till sist var det en liten kort sammanfattning. :-)
Bra även i tisdags, bra information, intressanta diskussioner och spännande att ta del av andras tankar och erfarenheter.
Idag är det dax igen! :-) Det är ju tisdag! ;-)
