För några veckor sedan på fysioterapin så frågande min fysioterapauft Olle om jag har cyklat någon gång. Jag hade en gul fyrhjuling när jag var jätteliten som kom från Habiliteringen men som jag fick av Ann och Olivia. Jag älskade verkligen den cykeln och cyklade runt med den på Kyrkvärdsgränd och i området. Sen blev jag större och större och cykeln blev liten, men jag sa bara ”nej nej den är inte för liten än”. Jag älskade att cykla på den, och jag gillade även ett den var lite lägre så man inte kom så högt från marken. Men tillslut sålde mamma den, för då såg man på riktigt ett den var för liten. När vi hade flyttat till huset så köpte mamma och Marko en trehjuling till mig, men det gick inte så bra, jag kände mig osäker när jag satt på den. Så sen dess har jag inte cyklat, på typ åtta, nio år. Olle tog fram skolans trehjuling, och den var så fin! Det var kul att sätta sig på en cykel igen, vi tog en tur i korridoren, och det gick superbra och det var kul också – härligt, såklart stod han bredvid mig hela tiden och styrde om jag var på väg någon annan stans :). Så jag ska få cykla på mina fysiohabtider framöver, både ute och inne, det blir kul tycker jag!
Jag har själv en trehjulig cykel. Fram tills jag var femton hade jag en cykel med stödhjul. Men min nuvarande cykel är mycket bättre. Korgen i bak är perfekt för att lägga väskor eller matkassar i. Dom senaste åren så har jag inte cyklat men jag saknar det jättemycket. Jag får nog börja med det till våren igen. Nackdelen är ju att sådana cyklar är jättedyra. Min mamma sa alltid till mig ”femtonåringar får en moped medan du får en cykel” eftersom min cykel kostade lika mycket som en moped. Du kommer att älska att cykla.