Denna veckan har börjat mycket bättre och är mycket bättre än förra veckan. Jag känner mig piggare, starkare och gladare, vilket är så otroligt skönt. Jag hade en mycket bra helg med massor utav återhämtning och vila, men det blev också kalas för mina kusiner i söndags vilket var så kul.
Men istället för att få njuta av en bättre vecka och en piggare Alice så har jag nu fått problem med min handled. Förra veckan var det psyket som dippa och denna veckan är det kroppen som säger emot….suck. Men iallafall så har jag haft ont i handleden till och från nu i några veckor. Det började med att jag kände att jag hade ont när jag skulle resa mig upp från golvet eller hoppa upp i sängen, alltså när jag tog emot mig med handen. Men jag hade inte ont förövrigt, bara i just den rörelsen, så jag tänkte inte mer på det också gick det några dagar. Sen började jag även känna av det i fler rörelser, när jag böjde på handen eller gjorde hastiga rörelser med mera. Men det var ändå okej, jag hade ju inte ont hela tiden bara i vissa situationer och lägen så jag brydde mig inte så mycket, tänkte att det går nog över.
Sen var jag på massagen för någon vecka sedan och då sa jag till min massör att jag hade fått ont i handleden. Hon har också medicinskt laser hos sig så hon var så snäll och ville prova det på mig. Hon körde först nere vid handleden och det gjorde väll lite ont men det kändes ändå inte som hon var på rätt ställe. Men sen provade hon att köra lite upp på armen och på ett ställe på underarmen lite högre upp gjorde det riktigt ont och bara strålade ner i handen och fingrarna. Det var där punkten satt fast jag trodde att den satt mer längre ner eftersom att det var där jag hade ont. Det gjorde verkligen svinont men hon fick fortsätta lite till för hon sa att ”när det gör ont, då läker man”.
Det blev bättre redan dagen efter så jag var verkligen så tacksam för det.
Men för någon vecka sedan kom det tillbaka igen och i helgen blev det mycket värre. Det liksom strålar ner i fingrarna och kan till och med göra ont i axeln ibland. I måndags när jag skulle till jobbet gjorde det också ont men det var liksom samma smärta som under hela helgen så jag tänkte inte så mycket på det. Men medans dagen gick började det att göra ondare och ondare ju mer jag ansträngde handen, och på mitt jobb använder jag ju inprincip bara händer och armar. Men jag kämpade på hela dagen. På lunchen tipsade min jobbarkompis om sin arbetsterapeuft på Herkules inne i stan som han brukar gå till. Jag nämnde att jag vet liksom inte vart jag ska vända mig. Han sa till mig att jag skulle ringa henne och höra vad hon säger. Han sa att hon är jättebra så det kändes ändå tryggt och bra. Jag blev jättetacksam.
Senare på eftermiddagen fick jag hennes direktnummer av honom och testade att ringa. Hon svarade direkt när jag ringde, jag blev väldigt förvånad. Min jobbarkompis sa att hon är väldigt uppbokad så du ska vara glad om du får någon tid denna veckan sa han. Jag berättade om mina besvär och att jag har en CP-skada, även om det kanske inte har med den att göra så ville jag ändå säga det. Hon sa då att hon hade en lucka imorgon klockan 14:00, jag blev förvånad med tanke på vad min jobbarkompis hade sagt, men glad. Jag sa att det var rätt akut så det kanske var därför.
På kvällen efter en dag ansträngning blev det mycket värre, jag hade konstant ont även fast jag inte gjorde något. Jag hade till och med svårt att hålla i skeden när jag skulle äta kvällsmat. Det bara värkte och gjorde ännu ondare så fort jag gjorde något. Mamma sa att jag får vara hemma från jobbet som igår då om det gör så ont. Jag som inte är hemma i första taget, fick lite ångest vid tanken på att jag skulle vara hemma bara för att jag har ont i handleden och mår bra i övrigt. Men så har jag alltid varit, så inget nytt. Men samtidigt tänkte jag på dagen, att jag hade jätteont när jag jobbade och att det kanske blir värre om jag kämpar på imorgon också innan läkartiden.
Jag hade ställt klockan som vanligt igår morse och när jag vaknade kändes handleden rätt bra, då blev det ännu jobbigare att fatta ett beslut. Men när jag hade gått på toa och grejat lite så kände jag att värken började komma igen och då bestämde jag mig för att vara hemma. Hemtjänsten kom som vanligt 06:45 och hjälpte mig med frukost och sen kröp jag bara ner i sängen igen och tittade på Nyhetsmorgon. Då var klockan bara 7:30 så dagen kändes jättelång, men om jag ska vara ärlig så var det jätteskönt att bara chilla.
Lite innan två kom taxin och körde mig till Herkules. Jag har aldrig varit där innan så det var lite svårt att hitta, haha men tillslut kom jag upp till våning två där jag skulle vara. Jag träffade arbetsteraupeften, hon var verkligen så gullig och väldigt bra. Jag berättade då lite mer ingående om problemet och om smärtan osv också tittade hon på min hand.
Det slutade med att jag fick en stöd skena/ortos till handen, ni vet en sån svart tubgrej som var och varannan människa har känns det som, nä kanske inte riktigt, men jag har sett många som har en sån. Det kändes faktiskt mycket bättre efter att jag fick på mig den. Den ger bra stöd. Den ska jag ha nu varje dag, men inte på natten. Hon bokade ett återbesök om två veckor, så det känns faktiskt bra. Det som är jobbigt är att det är höger, och jag gör ju allt med höger, min vänsterhand är ju lite extra CP-pig! :-) Dessutom kan jag inte ta på ortosen själv, men jag kommer att kämpa på. Jag får se hur det går på jobbet idag och resten av veckan. Men jag är återigen glad att jag fixade att ta mig till vårdcentralen själv och lösa besöket på egen hand.
Nu märker jag att det var en väldigt dum idé att blogga, för nu gör det väldigt ont så bye bye.
