Besök på Sandgärd

Den här veckan är jag själv hemma, jag har varit oss pappa halva veckan ungefär, han är nämligen pappa ledig med killarna. Men i onsdags åkte jag hem till mamma igen. Igår vaknade jag upp här själv, rätt skönt ändå och vara lite själv hemma innan jag åker till Storås, det är ju på söndag jag åker dit! :-O Igår tänkte jag åka och hälsa på Sandgärd, min gamla högstadieskola. De började nämligen jobba i onsdags, så jag tänkte att det vore kul att hälsa på de innan jag flyttar till Storås igen. Jag träffade ju Mari (min specialpedagog) och Camila (min idrottslärare) på pizzerian i början av sommaren, men det skulle såklart bli kul att träffa de igen och såklart alla andra, vi hann ju dessutom inte prata så jättelänge där på pizzerian.

Jag skulle komma och hälsa på klockan elva, så jag åkte väll en bit innan det. På vägen mot skolan mötte jag två av kökspersonalen, två skojfriska killar. De blev förvånade och glada över att se mig. Jag sa att jag skulle hälsa på skolan, men först fick jag följa med de in i matsalen för att hälsa på en annan matkvinna som jag har haft bra kontakt med. De lärde känna mig fort eftersom att jag alltid tackade för maten! :) Det var speciellt att åka in i matsalen igen, det såg ut som vanligt. Jag stod och snackade med matkvinnan och killarna en stund, de tyckte att det var så roligt att se mig, och jag tyckte också att det var roligt att se de igen.
Som ni kanske förstår så har inte eleverna på skolan börjat än.

Sen följde kvinnan bara med mig och öppnade dörren till expeditionen och personalrummet innan hon gick tillbaka till köket. Det såg ut som vanligt där inne. Jag möttes av kända ansikten som hejade på mig från sina kontor. Sen körde jag fram lite och möttes av Camilla som kramade mig också satte hon sig ner i en fottölj också pratade vi lite om allt möjligt, lite om RG och mitt liv nu, det var härligt.
Efter vår pratstund följde hon mig ut genom personalrummet. Det var speciellt att se min gamla korridor igen. Mari sitter i ett eget rum precis utanför personalrummet, Camiila knackade på och Mari tittade glatt ut när hon såg att det var jag. Hon kom ut och gav mig en kram hon också, sen kom typ alla mina lärare. Jonas, Per, Maggan och nån till. Vi alla stod där och pratade en stund utanför Maris kontor, det blev en liten samlingspunk där, hihi! De tyckte att Elof var fräck, de har ju inte sett den.
De visste vad jag hade gjort i sommar, de har ju läst min blogg under hela året och sommaren (vilket jag tycker är så roligt att de har gjort). Vi pratade bland annat lite om Polen resan. Det var så härligt att bara stå och prata med allihop tycker jag.

Sen behövde de flesta gå och jobba. Jag och Mari blev stående kvar där, så jag följde med henne in till hennes kontor, också satt vi där och pratade i säkert 45 minuter, om precis allt möjligt, lite om henne, lite om RG, om min senaste CPU mätning, som hon också hade läst om på min blogg,, lite om framtiden, ja om våra liv helt enkelt. Det var mycket som vi fick pratat om under de 45 minuterna, det var härligt. Jag är tacksam över att hon tog sig tiden att prata med mig så länge trots att hon jobbade! Sen sa vi hejdå och jag åkte och hämtade ut lite mediciner på apoteket och sen åkte jag hem.

Det var jättehärligt att få träffa och prata med alla igen (iallafall de som var där), mycket snack och skratt blev det, och att de tog sig tiden att prata med mig.

När jag kom hem ringde Annelie från Storås, hon frågade om min sommar hade varit bra också frågade hon när jag kommer till Storås. De började nämligen jobba i veckan, för igår kom ju de nya ettorna till Storås. Tänk att igår för ett årsedan exakt så flyttade jag till Storås! Iallafall så sa Anneli att de ser fram emot att jag kommer på söndag och att alla i personalen saknar mig, det var fint att höra tycker jag! Jag saknar de också! :)

Mysig släktträff i Ornunga

I lördags skulle vi ha våran årliga släktträff i Martins och Janettes sommarstuga i Ornunga, där vi träffar mammas kusiner och allihopa på mammas släktsida. Jag var inte med förra året när de var där för då var jag i Halmstad, så jag såg fram emot att träffa alla igen och åka dit. Det är så mysigt. Vi var alla förutom Mathilda som var tvungen att sommarjobba och Peppes Emilia, de saknade vi men annars var vi alla. Jag tycker att det är fantastiskt att ”alla” kunde komma. Jag tyckte att det var extra härligt att åka på släktträff efter de tuffa timmarna på CPU mättningen på Habiliteringen i veckan.

Janettes och Martins sommarstuga ligger så fint, det lilla huset ligger avgränsat, så man ser inga andra hus, utan det är bara skog runt omkring. Sen har de en ganska stor trädgård och sjön precis nedanför, ja det är så fint. Sen har de en inglasad altan intill stugan som är jättemysig.


Det skulle ösregna titt som tätt på lördagen tyvärr, så vi förberedde oss på att vara inne hela dagen. Det är lite tråkigt, man vill ju vara ute vid ett sånt vackert ställe, men huvudsaken var ju att vi skulle få träffa varandra. När vi kom dit var alla redan där eftersom att Elliot varit på kalas och därför kom vi en timma senare. Det var så mysigt att få krama om alla igen, men speciellt de som jag inte träffar så ofta, så som Björn och Gunilla, Janette och Martin och Kirre och Malin. Senast jag träffade de var ett år sedan! Alldeles för längesedan! Och Kirre och Malin är ju inte med oss på all helgona heller så de träffar ju man ännu mer sällan.

Trots att vi kom en timma senare än alla andra så väntade de med att fika tills vi kom. Vi kunde tyvärr inte sitta ute på deras altan pågrund av vädret så Janette hade dukat ett fint långbord inne i stugan. Jag satte mig längst in på kökssoffan, bredvid mig satte sig Janette, Martin och Malin. Man pratar som sagt inte så ofta med de så det var mysigt. På bordet stod mormors goda äppelpaj med knäcktäcke på som hon brukar baka, hon hade också gjort en rabarberpaj och Jeanette hade även gjort en blåbärscheeschcake, det fanns mycket goda grejer på bordet. Jag tog mormors äppelpaj med vaniljsås som var lika god som vanligt, sen testade jag hennes rabarberpaj som också var supergod.

Efter den mysiga fikan gick vi ut för det regnade inte. Det regnade inte på hela dagen och kvällen som vi var där trots att väderprognosen sa något helt annat, vilket var skönt. Det var ju molnigt men det gör ju inget, bara det inte regnar.

Vi gick ut och tog oss ner till sjön som vi alltid brukar göra typ atomatiskt när vi är där, vår årliga promenad till skön som vi sa! :) Vi stod där nere ett tag och snackade, Elliot kastade ut Bessys (Jeanette och Martins hund) frispie i vattnet flera gånger och Bessy sprang upp och ner från vattnet. Peppe, Kirre och Björn satt på ljuga bänken som de alltid brukar göra! :)

Sen gick vi uppåt igen. Vi hade med oss ett spel som hetter Mölkky, det är ett lättare variant av kubb, man ska slå ner träpinnar med siffror på. Det är ett finskt spel som Elliot har fått. Så det spelade några medans de andra satt och pratade på altanen. Alla var rädda när jag skulle kasta, den pinnen kan nämligen hamna vart som helst när jag kastar. :)

Sen innan maten tog vi det bara lugnt helt enkelt, satt och snackade och skrattade. Jeanette och Martin hade satt upp ett partytält nere vid sjön ifall det skulle regna när vi skulle grilla, mycket bra tänkt. Vi alla fick ta med oss något att grilla själva också fixade Jeanette och Martin tillbehören. Grabbarna grillade under tältet och vi andra var runt omkring för det regnade inte ute. Jag var så hungrig, alla i min släkt vet att jag älskar mat och är hungrig hela tiden så vi skojar och skrattar ofta åt det! :-

När allas grillmat var klar gick vi in och käkade. Vi hade med oss jättegott grillköt. Janette och Martin hade gjort så mycket och jättegoda tillbehör. Det var pastasallad, vanlig sallad, brödbitar och jättegod potatis och grönsaker i ugn. Maten var så god och sällskapet var underbart, min släkt på mammas sida är unik, de är så hjälpsamma mot mig, jtokiga, omtänksamma, kärleksfulla och störda på ett bra sätt, haha! Det är därför som jag älskar de så mycket. Många skratt blev det under middagen, många skratt som fick tårarna att spruta. Ja, ni kan tänka er vilken hög ljudnivå det var där inne…! :-)

Efter middagen gick vi ut och satte oss på altanen lite och fortsatte vårt prat. Lite senare gick vi in för att ta en fika. Mamma hade gjort små chokladbitar med mandlar i som vi hade till efterrätt, så goda. Jeanettes cheeasecake blev över från fikat när vi kom så den hade vi också framme. Jag smakade en bit på den och den var sååå god! Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog en bit till trots att jag var så mätt!

Vid ungefär halv tio på kvällen åkte vi alla hem. Jag kramade allihop så mycket jag bara kunde! Det hade varit en underbar släktträff med massor utav skratt, roliga skämt och massvis utav kärlek. Det ända som saknades var en båttur på sjön men vädret satte stopp. Jag önskar att vi kunnde träffas mycket oftare allihopa! <3

Det vi missade var att ta ett härligt släktkort! Det skulle varit härligt att ha! Det får bli nästa år! :)

Janetts och Martins lilla paradis <3
Altanmys
Grabbarna sitter på ljuga bänken :)
<3
Utsikten från stugans altan! <3
<3

Första året på gymnasiet

Idag är det skolavslutning, herregud nu har jag gått mitt första år på gymnasiet, helt sjukt, det känns nyss som jag började gymnasiet. Under detta första gymnasieåret har jag utvecklas som person genom att börja gymnasiet såklart och att bo på Storås. Det har varit ett helt fantastiskt år både på skolan och Storås. Jag har lärt mig så mycket under detta året. Detta året har varit så annorlunda i mitt liv eftersom att från att typ varit hemma hela mitt liv till att bara komma hem på helger, mitt liv har verkligen gjort en volt och blivit helt annorlunda sen bara förra året (på ett positivt sätt). Jag trodde aldrig att detta första gymnasieår skulle bli så bra.

Jag trodde inte att jag skulle få umgås med sånna fantasisak människor som jag hat fått göra detta året, både på skolan men speciellt på elevhemmet. Alla var verkligen så välkomnande när jag kom hit. All personal är så härliga, roliga, snälla och hjälpsamma här på Storås, jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag har gjort under detta året. Det har varit så trevligt att gå upp till middagen varje kväll och umgås med personalen och de andra som bor/bodde i mitt hus. Jag har också älskat när jag och några få till eller bara jag suttit kvar efter maten och bara hängt och pratat. Personalen har lagat så underbar god mat varje dag till oss, vilket jag är så tacksam över, och lyxen över att få bestämma mat en gång i veckan, det har inte varit fel.
På morgnarna har jag ätit frukost själv för det mesta eftersom att jag är uppe tidigare än alla andra, och det har varit så mysigt på morgonen att bara sitta och prata med all underbar personal vid frukostbordet och bara ta det lugnt, det uppskattar jag verkligen. Det är nästan så att jag inte ha velat lämna frukostbordet för att jag bara vill sitta där och snacka med personalen.

Personalen har lärt känna mig mer och mer under tiden, så nu skojar de med mig mycket och är ironiska precis som jag är, det har varit så härligt. Så mycket som vi har garvat tillsammans, både åt mina skrämselfobier, min mjölkfobi och åt massor utav andra saker! :-) Nu vet de hur jag funkar, vilket är så skönt.

Jag har fått uppleva så mycket under detta året på Riksgymnasiet, det är helt sjukt. Det har verkligen varit ett händelserikt år. Jag har haft fullt upp hela året känns det som. Jag har blivit intervjuad, varit med i musikhjälpen och i buren i Lund, jag har fått prova på massor utav roliga saker som jag aldrig har provat innan, jag har varit i Ullared med Storås två gånger, jag har gått på min första musikal och jag har till och med gått på catwalk! Så mycket som jag varit med om, det finns säkert en hel del mer saker som jag har varit med om detta året.
Jag är iallafall så tacksam för att jag har fått uppleva de här sakerna!

Sist men inte minst så har jag äntligen träffat en kompis som nu har blivit min bäste vän – Wilma, vilken tur att jag träffade dig. Hon gör mina dagar i skolan så mycket bättre, hon gör mitt liv så mycket roligare. Herregud vad mycket vi har skrattat ihop, både i skolan och efter skoltid, varje dag! Vi har skojat så mycket om och med varandra, vi känner varandra så bra nu så vi säger ofta knäppa saker om och till varandra, och efter att vi har sagt det så bryter vi båda ut i världens skratt. :-) Livet är så mycket roligare med en kompis som Wilma!
Men vi kan också prata om allvarliga och jobbiga saker, vilket är skönt det också! Wilma stöttar, hjälper och peppar alltid mig, vilket jag är så tacksam över!

Skolan är också rolig och bra, vi har alltid kul i skolan, lärarna och assistenterna är så roliga och skojar alltid med oss, skolan blir så mycket roligare då. Jag tycker att lärarna i skolan är jättebra, de lär ut bra och vi får mycket hjälp när vi är så få i klassen, vilket är superbra!
Jag har läst inriktningen Media under detta året och jag är så glad över att jag valde den inriktningen, den passar mig så bra, och det är så roligt! Jag har lärt mig så mycket.

Jag skrev ett kort till Storås och gav det till de igår morse, eftersom att jag tyckte att de var värda det och jag ville verkligen säga hur mycket jag uppskattar de.
Nu har jag klarat av mitt första gymnasieår!

Vilket fantastiskt och händelserikt första gymnasieår jag varit med om!

Mitt sommarkort till Storås!

Friluftsdag på Grötö

Igår var det dags för friluftsdagen på Grötö. Vi som skulle med var vi på RG som läser idrottskursen, några lärare och många assistenter. Dagen innan packade jag rejält med kläder, en rejäl Ica kasse blev det. Ni vet ju hur jag har varit i nian när vi har haft friluftsdagar…. Jag packade ner alla möjliga kläder för alla sorters väder, gäller att alltid vara redo. Som tur var stod det att det skulle vara perfekt väder för en dag på Grötö, men man vet aldrig. Så jag packade ner en jättevarm lurvig tröja, en tunn långärmadtröja, överdragsbyxor, regnställ, filt, två extra strumpor, mössa, vantar, till och med min vinterjacka tog jag med från vinden hemma och tog med, och till sist packade jag ner mina foppatofflor som jag skulle ha när vi skulle segla, ifall jag skulle bli blöt om fötterna. För de sa att vi skulle segla. Så det blev rätt mycket kläder. Men bättre att ha för mycket med sig än för lite. Plus att jag hade både underställ och tröjor på mig när vi åkte.
Vår idrottslärare vet ju sen orienteringsdagen att jag packade på mig massvis med kläder då så dagen innan i måndags sa hon ”om vi börjar frysa kan vi låna kläder utav Alice!” :)

Efter maten i måndags gjorde jag även min lunch till Grötö. Vi skulle ha med oss kycklingsallad från skolan men jag ville ha min egen. Jag blev så sugen på den i måndags när jag stod och gjorde den för den såg sååå god ut! I min sallad hade jag: massor utav finhackad gurka, majs och tomat. Sen blev det välstekt kyckling med salt, peppar och någon annan god krydda på, lite makaroner, sen smulad fetaost och till sist välstekt knaperstekt bacon ovanpå, sååå gott!

Salladen stoppade jag ner i en kylbag som jag fick låna utav Storås. I en ryggsäck packade jag även ner lite sugrör, våtservetter och solkräm, alltid bra och ha. Sem gjorde nattpersonalen varmchoklad till mig på morgonen som jag hade i en termos som jag hade med hemifrån. Jag tänkte att det kan vara gott att dricka något varmt när man är ute.

På tisdag morgon ringde min klocka kvart över fem och då var det bara att gå upp och ta på sig kläderna, äta lite frukost och åka till skolan. Vi skulle samlas halv sju på morgonen. Utanför skolan stod gänget redo och en stor hög buss. Det häftiga var att bussen var så hög så vi fick åka hiss upp med våra permobiler för att komma in i bussen, det var speciellt men coolt. När alla hade flyttat över till sina platser och permobilerna var fastspända åkte vi. Vi skulle åka färja över, det tog ungefär 40 minuter till färjan. Vi kunde åka på med bussen på färjan, vilket var skönt. Sen kom vi till Ökerö där både båten och bussen släpet av oss. Där fick vi vänta på en ”vanlig” färja som skulle ta oss över till Grötö.

Det var perfekt väder egentligen, växlade molnighet och mellan 12 och 14 grader. Vi kom till Grötö ungefär vid halv nio. Det var så fint på Grötö. Det låg precis vid havet med en liten brygga, små röda mysiga bodar, en liten hamn med segelbåtar och en gräsplätt. Doften av havet och att vara vid havet en hel dag gjorde mig så lycklig. Först hade vi en liten samling sen skulle vi få turas om att få åka segelbåt. Jag, Wilma och en elev i tvåan fick börja med seglingen. Jag tog på mig mina foppatofflor och en flytväst. Det var vi, fyra assistenter och en som jobbar på Grötö med i segelbåten. Det var så mysigt att bara vara ute på havet och segla ett tag, jag bara njöt. Sen när vi var halväggs hem fick jag prova och styra båten, han som jobbade på Grötö satt bara jämte och sa vart jag skulle sikta in mig på osv, det var så coolt att jag styrde en hel segelbåt själv i typ 30 minuter.

Det kändes som vi var ute minst en timme, det var så härligt. Vi åkte runt hela Grötö. Vi mötte några andra ute i havet som också hade börjat med seglingen. När vi kom upp på land efter den långa härliga segelturen blev det lite molnigt och kallt, vi fick den bästa stunden av vädret helt enkelt. Så då gick jag och tog på mig min goa lurviga tjocka tröja under min regnjacka, och då slutade jag att frysa. Sen var det egentligen fritt vad man ville göra. Några spelade kubb och några satt och åt. Jag var jättehungrig efter seglingen så jag tog min lilla matsäck och satte mig med de andra och åt. Jag är så glad att jag tog med mig varmchoklad, för det värmde mig extra mycket.
Det var mycket godare med min egen lyx kycklingsallad än den som de andra åt från skolan, såg det ut som iallafall! ;)

Sen ville Wilma åka motorbåt, det lät skoj så jag hängde på också. Så jag, Wilma, två elever till och tre vuxna åkte motorbåt. Jag satt så nedsjunket där bak på motorbåten och så skönt, de andra skrattade åt mig, de sa ”din lyxlirare” :) Det var så nice och så roligt att åka motorbåt, det gick så fort tillskillnad från segelbåten och det skltllades så mycket i min mage! :D

Efter att vi hade landat lite efter motorbåts turen var det tipspromenad som några gick. Jag och Peter gick tipspromenaden tillsammans runt där lite på Grötö. Det var så fint och så många fina hus, där hade jag villat bo, nära bar mark och hav, underbart! Iallafall, tipspromenaden handlade om vad vi hade gått igenom på idrottslektionerna och lite så.
Efter tipspromenaden var det snart dax för hemgång, vi väntade bara på båten som skulle komma till oss. Så jag bara satt och njöt det sista av havet, skärgården och den fina ön.

Sen kom båten som tog oss över till Ökerö igen där samma buss väntade på oss och körde oss tillbaka till skolan. Kan ni tänka er hur trött jag var? Sen åkte jag och Wilma hem till Storås.

Jag är supernöjd med dagen, det var verkligen en toppen dag! Jag frös inte en ända gång, jag var den enda som inte frös av alla igår. Jag älskar att jag är så bra på att ta på mig och packa om jag får säga det själv! :)

Här kommer lite fina bilder från dagen på Grötö!

Så vackert!
Grötö<3
På Grötö
Vid Ökerö
Vid Ökerö
Vid Ökerö

Påväg mot Grötö

Jag träffar min ledsagare

Som jag har berättat så har jag blivit beviljad ledsagning av Göteborgs stad, för ett tag sedan var min handläggare hemma hos mig på ett möte där hon frågade mig massor utav saker eftersom att hon skulle försöka hitta någon lämplig person till mig som kan utföra ledsagningen.
I veckan hörde hon av sig till mig och sa att hon hade hittat en person som kunde utföra ledsanningen, hon frågade mig om vi redan kunde ses på ett möte som i torsdags. Jag blev jätteglad, så jag sa ja.

I torsdags kvart över tre på eftermiddagen knackade det på min dörr och där ute stod min handläggare och ledsagaren som hon hade hittat. Vi gick in på mitt rum och började mötet. Min handläggare frågade mig ännu massor utav saker, .t.ex vad jag vill göra med min ledsagare? Vilka tider och dagar jag vill ha? osv. Det var ganska svårt att svara på de frågorna där och då, jag har inte alls tänkt något på de frågorna så jag fick gå på magkänslan vad jag tyckte blev bäst där och då. Jag och ledsagaren fick presentera oss för varandra. Hon sa inte så mycket under mötet, hon var ganska blyg. Så det var mest jag och handläggaren som pratade. Hon kom från ett annat land så hon var inte så van vid språket. Handläggaren fick då förklara tydligare vad jag sa och vad jag vill ha för hjälp osv, mina behov helt enkelt. Jag berättade det viktigaste om mig som jag tycker är viktigt för henne att veta, t.ex att jag sätter i halsen lätt och att jag säger till när jag behöver hjälp, jag vill inte att man gör för mycket helt enkelt. Handläggaren skrev ner allt jag sa på ett papper, så det känns bra att det jag sa är ner skrivet.
Jag tyckte att det kändes lite jobbigt att hon som ska bli min ledsagare inte förstod vad jag sa eller menade, utan att handläggaren fick förklara tydligare vad jag menade. Plus att jag tror att hon inte har varit ledsagare innan eftersom att min handläggare fick förklara hur ledsanning går till, så det kändes lite jobbigt. Men jag tänker att jag får ge det en chans!

Jag berättade vad jag behöver ha hjälp med, t.ex att knäppa jackan, hjälp med skorna ibland, lite avlastnings saker som t.ex att hålla mobilen, hålla saker, ta upp saker ur väskor, hjälp att handla i affären osv, lite småsaker som jag redan kan men som gör vardagen så mycket enklare för mig.

Vi ska också gå till gymmet tillsammans efter skolan, och då ska hon stötta vid ombyttning och så. Hon tränar också, så då gav jag som förslag att vi kunde träna ihop för då blir det roligare för henne också.

Jag fick bestämma vilka dagar som hon skulle möta mig hemma på Storås eller vid skolan när jag slutar, och det ser lite olika ut.
Min handläggare skulle göra ett schema till mig där dagar, tider och upphämtning står, så skulle jag få godkänna det innan hon skickar iväg det till min ledsagare.
När jag fick schemat av henne såg det jättebra ut, förutom att jag har fått ledsagning varje fredag, det går ju inte, eftersom att jag åker hem 99 gånger av 100 på fredagar. Jag sa det på mötet att jag ville ha ledsagning på fredagar så det var ju inte så konstigt att jag fick det, men varför sa jag det? Vad tänkte jag med? Jag åker ju hem då! Så jag mailade tillbaka till min handläggare och sa att jag ville byta tid och dag från fredagar till måndagar istället, så hon ändrade det på schemat, så sen skickade hon ett nytt schema till mig med ledsagning på måndagar istället för på fredagar. Så nu är det löst! 

Jag har ledsagning varje måndag, tisdag och torsdag, med ungefär tre timmar varje gång, så på måndagar t.ex så har jag ledsagning från 14:50 till 17:50. Men nu såhär i efterhand tycker jag att det låter lite mycket med tre timmar i veckan på tre dagar, vad ska vi hitta på i Angered i tre timmar mer än att träna och handla? och handla gör jag ju inte tre dagar i veckan heller liksom.
Jag har ju sagt att jag vill ta spårvagnen till Göteborg och så, men det gör man ju inte varje vecka precis (inte jag iallafall), det är ju mest på helger som jag vill göra det.
Jag har också sagt att jag vill äta middag i Angered för sånt tycker jag är kul, men det kan man ju inte göra varje vecka precis.
Så om jag ska vara ärlig tycker jag att jag har fått lite för mycket ledsagning i veckan, det brukar vara tvärtom, så jag är tacksam ändå.

Om jag ska vara kvar en helg så har jag bestämt att jag inte ska ha någon ledsagning på den veckan, utan då samlar jag ihop alla timmar till helgen istället, för då kanske man åker någon stans och då behöver man mer tid, så det är bra att man kan göra så. Som till exempel helgen den 25 – 26 maj ska jag vara kvar, då har jag ledsagning både lördagen och söndagen.

Om några veckor när vi har träffas några gånger så ska min handläggare ringa både till mig och min ledsagare och stämma av läget, om det funkar med personkemin, för den är ju jätteviktig och om det funkar med tider och dagar osv. Så om jag fortfarande då tycker att det är för mycket ledsagning så ska jag säga det, men jag får ge det några veckor här och känna hur det känns. Hon sa också att om inte personkemin funkar så kan hon hitta någon annan ledsagare till mig, så jag måste inte känna att det måste funka om det inte gör det, vilket känns skönt, och jag måste säga till om det inte funkar sa hon.

Handläggaren sa på mötet att första gången vi ses kanske det bara är bra att ta en promenad till Angered och prata bara. Det lät bra tyckte jag. Jag tänkte att det blir bra om vi kan ses någon gång nästa vecka, men min ledsagare frågade om jag hade tid redan dagen efter alltså på fredagen. Då tänkte jag ”oj, oj här går det fort i svängarna! Ingen tid at smälta det här :)” Men jag tänkte att det är lika bra att träffas bara hon och jag ganska så snart, så jag sa att det gick bra. Vi bestämde att hon skulle komma hem till mig vid tre tiden och att vi skulle ses till klockan fem.

Jag sa till min handläggare på vårt första möte att jag vill ha en flexibel person som kan vara flexibel med tider och så, och min ledsagare är det så det var skönt. Vi har bytt nummer med varandra, så jag kan bara sms och säga till henne om till exempel någon tid ändras eller till exempel fråga om hon kan jobba då istället för den tiden som var sagt från början.

Det här ska bli intressant att se hur det här kommer att bli. Hon börjar redan på måndag!

90års fest!

I fredags fyllde Mona 90 år! Då var det såklart dax för 90års fest! Pappa hämtade upp mig hos mamma när jag hade kommit hem med taxin, vi åkte och hämtade upp Jenny som hade lämnat kidsen hos sin mamma. Sen åkte vi tre till festen. Festen skulle vara i Kinna och stället som vi skulle vara på hette ”Två skyttlar”, och där skulle vi äta och ha festen. Det var även ett hotell, så de som inte bodde i Kinna skulle bo där.
När vi kom dit låg det ett jättefint och sött litet hus där och sen längor med små röda stugor som satt ihop, som då var där man skulle bo, det var jättegulligt. Det stället låg ute i igenstans kan man säga.
Vi gick in till huset där festen skulle vara och anmälde hos i receptionen. Där inne satt Kinna gänget i soffan, farfar, Carin, Mona och några barn, så de hälsade vi på och kramade på, och sa ett stort grattis till Mona såklart. Sen gick vi till vårt rum och på vägen dit mötte vi Lovisa, Oliva, Leo och Thomas som kom uthoppade från en buss, så då hälsade vi på de också. Vårt rum var litet och fint, jag tycker att det är charmigt med stugor på längor så.

Festen började klockan sex. När vi kom in där i receptionen möttes vi av massor utav människor. Både bekanta till oss och sånna som vi aldrig hade träffat innan. Så det blev mycket skaka hand och upprepa mitt namn. Det var kul att träffa så många människor! Det var Monas kompisar, arbetskamrater – så det var en äldre generation med också. Sen var det släktskap hit och ditt, kusiner, fastrar, barn barns barn och mostrar till Mona, ja herregud det var rörligt. Det var till och med mammor och pappor med till de äldre människorna som var släkt med Mona på något vänster. Sen var det ju mycket barn med, Monas barnbarn och allt. Mycket folk. De ända jag kände där var mina egna släktingar, och några barn med deras föräldrar som jag träffat i Ölmanäs bland annat! L

Vi gick vidare in i huset och vidare in till ett rum där vi minglade lite bara, fick lite dricka från baren och hade det trevligt. Jag satte mig vid några som jag inte kände och pratade lite med de, det var inte planerat, jag satte bara mig där det fanns plats, men det var trevligt det också. När vi kom in i salongen innan vi gick vidare till minglar rummet så var det jättefint uppdukat med bord, fina vita dukar, glas och stolar. Men vi minglade där ett tag. Sen fick vi sätta oss vid borden, det var bordplacering. Jag fick sitta med människor som jag inte hade träffat innan, några av de satt jag och minglade med så det var lite lustigt. Men jag tänkte att det kan väll vara kul att sitta med sånna som jag inte känner heller, man lär ju känna de liksom.

Jag satt jämte en jättetrevlig äldre dam som jag pratade jättemycket med. Mittemot henne satt en lite medelålders kvinna som var jättetrevlig. Mittemot mig satt en medelåldersman, jämte han satt en till kvinna och jämte mig satt en kille som var ett år yngre än mig. Det var ett gött gäng, jättetrevliga allihop, vi pratade mycket. Jag pratade speciellt mycket med den kvinnan som satt bredvid mig som sagt. Vi skrattade och skojade när vi började känna varandra lite. Vi satt där länge innan förrätten kom, förrätten som vi fick in sen var : Sotad hummermedaljong, chilivinägrette med brynt smör, rättika, hummeremulsion, maché blad,
Det var jättegott, såhär lite lagom som förrätt, alla rätter var inte så jättestora, det var bra för då blev man inte så jättepropp mätt. Efter förrätten fick vi vänta jättelänge på huvudrätten, vilket gjorde att man blev lite extra hungrig till den kom :). Vi satt bara och snackade där och umgicks, det var så trevligt. Till huvudrätt blev det:
Duo på Kravmärkt kött från Gröna Gårdar i form av Toppbog och rödvinsbrässerad oxkind. Serveras med persiljerotskräm smaksatt med gruyeré, rostad persiljerot, picklad rotselleri, friterad ostronskivling och rödvinsky med märg.
Det var också väldigt gott, det köttet var väldigt gott och mört!
Vi fick vänta extra länge på efterrätten, men det gjorde inget, för då fick man smälta maten lite. Vissa gick ut, men vi satt kvar. Barnen fick ju sin mat lite förre oss så de sprang ju omkring och lekte i det andra rummet, medans vi vuxna åt, de klarade sig själva.
När efterrätten kom in, såg den väldigt god ut, den såg väldigt speciell ut, jag har aldrig sett en sån efterrätt innan. Men den var så god! Det var: Bakad choklad med gräddfilsparfait, myltade hallon, hallonkräm, rostad vit chokladflarn samt lunchgrädde.
Hör ni vad gott det låter! Den där rostad vit chokladflarn den var så underbar god!

Under middagen var det massor utav fina tal som var riktade till Mona såklart! Efter maten gick vi in till rummet där vi satt och minglade när vi kom. Där var det två gubbar som var på gång att spela lite, så det blev liveband. Jag, Jenny och pappa satte oss i soffan och myste en stund och lyssnade på musiken. Det var så bra musik, precis min smak! Vi hade lite dricka från baren och bara satt där och hade det trevligt. Sen kom Lovisa och satte sig vid oss, sen började alla dansa och Lovisa drog upp mig på dansgolvet! :D Det var så roligt, det gick väldigt bra att dansa trots gips! :-) Sen stod vi i baren en stund och pratade. Det blev mycket dans den kvällen, det var roligt! Lite senare på kvällen pratade jag lite med Tomas om livet, det var väldigt trevligt!
Kvällen pågick, det var så roligt, vi dansade och pratade! Sen började folk droppa av och tillsist var det bara vi som skulle sova över kvar, så vi stod och snackade där vid baren lite och jag snackade lite med farfar, det var så mysigt! 

Efter en stund var vi trötta och var på gång att gå till stugan. Men när vi alla kom ut stod vi ännu en stund där ute och pratade. Sen gick vi och sov, det var så skönt att gå och lägga sig. Jag kom nog inte i säng förrän vid halv tre. Men vilken fantastisk kväll jag hade, och det tror jag att Mona hade med, och det är ju det viktigaste!
På morgonen serverades det jättegod frukost på samma ställe som vi åt middagen. Det är så mysigt att träffas dagen efter så också tycker jag! Också fick jag en kväll med pappa och Jenny för mig själv också utan massa barn, det var mysigt! Som det var förr liksom! :-)

Den här kvällen kommer vara ett minnen för evigt! Mysigt att träffa min underbara släkt på pappas sida också som är så kärleksfulla och bryr sig om mig så mycket! <3

Dansa är kul! :D
Födelsedagsbarnet med farfar! :)
Förrätten
Huvudrätten. Tyvärr fick jag inget kort på den goda efterrätten!
<3

Nya Elon är här

Igår fick jag min nya Elon, wohoo! Jag åkte taxi hem vid halv ett tiden för Elon skulle komma vid två ungefär. Mormor skulle även komma och vara med. Mormor var lite sen så hon kom redan när de som skulle leverera Elon hade kommit. Det kom en mega stor bil, ur den hoppade en kille från hjälpmedelscentralen ut, precis efter kom Maria min arbetsterapeut från Borås. Killen körde ut den nya Elon från bilen, och wow vad snygg, ren och fräsch den va! Som ni säkert kommer ihåg från utprovningen så är det en f5 stol och den är helt helt olik min gamla Elon, det är verkligen som natt och dag! Iallafall så valde jag att ha färgen orange på detaljerna, det är jag verkligen glad över att jag valde nu, för skit rent ut sagt vad coolt det blev!
Han körde fram den till oss, och jag satte mig i den. Den är mycket skönare att sitta i ijämförelse med Elon. Sen började han greja och anpassa stolen efter mig. Han började med fotplattorna, och höjde de lite så att de kändes bra, sen gick han vidare till ryggen och till sist till armstöden. Armstöden tog längst tid att få till eftersom att de är de jag ska vila armarna på när jag ska köra och sitta så bekvämt som möjligt så att jag kan slappna av, så de är extra viktiga att de blir bra. De måste alltså vara i rätt höjd osv. Så jag testade att köra gatan upp och gatan ner några gånger, men det kändes ändå inte riktigt bra, så han fick justera de där armstöden massor utav gånger innan det kändes riktigt bra. Det är viktigt att det känns bra tycker jag. Det tog ungefär en timme innan hjälpmedelscentral killen och Maria kunde åka.
Den nya Elon är så cool och det finns så många olika funktioner på den här jämförelse med Elon som det bara fanns en liten funktion på.
Den här har också en display på sig som man ser hastighet, klocka och batteri på, det gillar jag. Nedanför displayen ändrar man farten och sätter på stolen. Klockan gillar jag extra mycket för det saknade jag på min gamla Elon. Hastigheterna är också lite speciella, det finns inte 1-5 som det fanns på Elon. Det är lite svårt att förklara, men det lär jag mig så småningom också tror jag.

Lite senare efter att jag hade umgås med mormor en stund åkte jag ner till Kevin som var nyfiken på min nya stol. Vi stod säkert ute i en kvart på hans grusgång medans jag visade alla coola funktioner på min stol, han tyckte den var så cool, och det tycker såklart jag med. Som sagt tillskillnad från Elon som bara hade en funktion. Jag kan liksom ligga helt plant med överkroppen och ha fotplattorna uppe samtidigt, det tycker jag är så coolt, också kan jag hissa upp mig jättelångt upp. Det var ju så underbart väder igår vilket var passande, så vi tog en sväng i samhället jag och Kevin och testade lite. Han körde mig mest! :) Men det var gött det med. Det är ju en liten annorlunda styrning på den än på min förra, eller väldigt annorlunda. Så det känns jättekonstigt när jag svänger, men det är ju en vanesak som med allting. Kevin tyckte också att det var lite svårt när han körde mig. Det var jättekul och härligt med en promenad, det blir fler sånna med familjen i helgen!

Vad tycker ni, ska den heta Elon? Antingen Elon eller Elof som Maria kom på, eftersom det är modell F5, haha fattar ni? :D

Det kommer även en film inom kort där jag visar alla funktioner på stolen och även när jag kör den.

Jag tycker att de här bilderna är så coola!

En funktion! :D


Displayen och joysticken
På de här knapparna ändrar man stolen.

Boken om de bästa stunderna

Denna boken på bilden betyder väldigt mycket för mig, det är en bok som mamma skrev i när jag var liten. Från när jag ungefär var tre år tills jag ungefär var nio år. Hon skrev upp allt roligt, konstigt och tokigt som jag sa, men också alla dessa roliga frågor och funderingar som jag hade när jag var liten, jag funderade en hel del när jag var liten, min hjärna gick på högvarv hela tiden! Det är en del kan jag säga. Jag sa så mycket roliga och tokiga saker när jag var liten, helt sjukt, mamma undrade ju vad jag fick allt ifrån! Jag var också rätt lillgammal när jag var liten (som jag även är idag), och de har mamma också skrivit ner, alla mina lillgamla saker som jag har sagt. Jag är så tacksam för att hon skrev den boken. Det är så kul att ha! Så kommer man ihåg de där roliga grejerna som man har sagt och alla fina minerna, som man kan skratta åt i vuxen ålder. Hon har inte bara skrivit upp roliga och tokiga saker som jag har sagt, utan också gulliga och söta grejer. Jag sa t.ex en gång när jag var liten ”jag älskar dig mamma” och en gång sa jag till mamma ”ditt hjärta är utav guld, inte utav silver, utan av guld”. Så gulligt! Då smälte mammas hjärta! :-) Det är extra gulligt tycker jag när man säger sånna där grejerna när man är liten, då kommer det ofta spontant och man menar det verkligen.

Det var längesedan vi läste den boken, jag och mamma, så förra fredagen så tog vi fram den boken. Mamma läste upp situation till situation gång på gång för mig och Marko, och oj oj oj vad vi skratta, vi skrattade så vi fick ont i magen och så att tårarna sprutade. Jag fattar inte att jag var så lillgammal, rolig och tokigt när jag var så liten, men framför allt vad kom allt ifrån egentligen? Det är den stora frågan. Det var inte bara det att jag sa roliga saker, jag hade också miljarder utav frågor när jag var liten som mamma har skrivit upp. Roliga och svåra frågor som mamma fick svara på dagligen om hon kunde :-). Jag var en nyfiken liten tjej! Men det roliga är att jag har inte slutat med att fråga frågor än, jag frågar även idag frågor som är omöjliga för mamma att svara på…haha, men ändå så frågar jag fast jag vet att hon inte kan svara, det tycker vi är så roligt. Den boken går även att fylla på idag kan jag säga! :-) Jag är så glad att jag har den här boken från min barndom, bästa barndomsminierna! Min barndomsbok!

Om ni vill ha ett riktigt gott skratt och en liten inblick i min hjärna när jag var liten så kan jag rekommendera den boken starkt…haha! :-)

Så mycket kärlek i en sån liten bok! <3

Botox & Gipsning

Igår var dagen då det skulle ske, botoxen. Jag gick upp klockan 06:20, så tidigt. Det var mysigt, för Marko och Elliot var uppe så jag fick krama på de lite. Elliot var så glad över att jag var hemma, så jag fick så många goa kramar, så det var härligt. Då fick man lite styrka inför dagen. Jag och mamma åkte till sjukhuset och anmälde oss i entrén. Sen gick vi upp till barn dagavdelningen och satte oss i ett väntrum. Klockan åtta kom en sköterska in och hämtade in oss till ett rum där jag fick lägga mig på mage på en brits, där smörjde hon på emblasalva på min vad där läkaren skulle ta botoxen (salvan är till för att det inte ska göra ont). Salvan skulle sitta på i två timmar innan botoxen, så de två timmarna skulle jag och mamma låta gå på sjukhuset. Vi fick tips om ett pysselrum på högsta våningen som vi kunde åka upp till. Väll där uppe hade personalen lite möte så vi fick först gå in till ett lekrum för typ tre åringar, så det var väll inte så kul (vi var själva där dessutom), men jag och mamma läste en jätteintressant bok om människokroppen. Sen fick vi komma in till pusselrummet. Det var bara vi där, så jag och mamma satt där och pysslade medans en personal satt där och rensade i en hylla, det var lite musik på också. Det var mysigt att bara sitta där och pyssla faktiskt. De hade så mycket pyssel där va, men jag målade lite med vattenfärger. När jag kände mig klar gick vi ner och tog en fika i sjukhuséntren.

När klockan började närma sig tio åkte vi upp till barn dagsavdelningen igen. Klockan blev tjugo över tio innan sjuksköterskan visade oss till samma rum som hon satte på salvan i, sen fick vi vänta där ytterligare lite till. Jag förberede mig genom att lägga mig på mage. Sen kom läkaren in, och han pratade lite med sköterskan och förberedde lite saker. En annan sköterska kom in och presenterade sig framför mig och sa att hon skulle hålla syrgasen åt mig, och hjälpa mig genom det här, vilket kändes skönt. När hon sa att hon skulle hålla syrgasen åt mig så blev jag lite lugnare, för när jag såg den sa jag till mamma ”hur i hela friden ska jag kunna hålla i den själv”. Den var på vänster sida av mig dessutom. Ni fattar, min vänster arm och en lustgas går inte ihop…haha! :D Hur som helst när det första momentet var klart, så var det det andra momentet kvar: var skulle jag göra av min vänster arm? Den var helt stel och sjövild, men till slut kunde den slappna av. De sa till mig innan att jag kommer att tycka att det är jätteskönt med lustgas, och att jag kommer att bli fnissig och glad! :D

Jag och den sköterskan som satt jämte mig kom igång med lustgasen rätt snabbt, innan läkaren var på gång att sticka mig för att testa lite och förbredda mig. Så jag märkte inte när han började. Det var speciellt att andas genom lustgas, men hon som satt jämte mig peppade mig och sa att jag var jätteduktig. När jag hade andas ett tag i den började jag känna mig mer och mer yr och trött, i början kände jag mig precis som vanligt. Det var lite läskigt när det bara började snurrade till i hela systemet och framför ögonen. Men jag kämpade på! Jag började blunda när jag började känna mig yr, så det var skönt.
Det som var så konstigt var att när läkaren stack mig där jag hade salvan så ryckte jag till (det hörde jag att de sa, och jag kände det även), men när han sprutade till där jag inte hade salvan så ryckte jag inte till, hihi det var skumt!
Lite senare när jag hade haft den lustgasen ett tag så började jag skratta och fnissa till, ibland bara lite och ibland jättemycket…haha. Jag hörde mig själv skratta, men jag visste inte om vad, vilket kändes jättekonstigt. Jag kunde liksom inte rå för det, det kändes skumt. Så hörde jag alla i rummet börja skratta åt mig, och mamma skrattade jättemycket åt mig, det hörde jag och hon berättade även det efteråt..haha. Hon sa att jag såg helt borta ut…haha! Jag tycker att det är så roligt nu efteråt, jag skrattar bara jag tänker på det!
Efter botoxen var klar så tog sköterskan bredvid mig bort lustgasen försiktigt från min mun, och då kände jag hur mycket jag hade dreglat i den…hihi! :-) Läkaren gick upp till ortopedmottagningen där jag skulle gipsas sen. Jag låg fortfarande kvar på mage för jag var inte redo att börja mitt liv igen! :-) Jag var lite borta fortfarande också. Jag började hosta mycket, och det kan man tydligen göra eftersom att det blir torrt i munnen efter lustgasen, så jag fick en klubba och en festis av sjuksköterskorna. Tillslut kände jag mig redo, också hjälpte mamma och sköterskorna mig att vända mig om. Jag kände mig fortfarande yr så jag satt kvar på britsen en stund.
Mitt ben och min fot började plötsligt spänna och göra ont, ni vet som det har gjort det senaste året. Sköterskorna sa att kroppen brukar inte reagera så, men de sa att min kropp kanske reagerade så som den gjorde efter botoxen. Efter en stund kände jag mig redo att sätta mig i Rulle. Det var svårt att stödja på benet och gå till Rulle när det stod rakt ut och var så stelt. Vi tacka för oss och åkte upp till ortopedavdelningen.

På ortopedmottagningen började jag att nykra till, haha! Mitt ben började kunna slappna av också, vilket var skönt. Vi fick vänta jättelänge på ortopedmottagningen, vilket var konstigt. Men till slut kom vi in till ett gipsningsrum, läkaren som gjorde botoxen var med och två andra tjejer som jobbade på avdelningen. Jag fick lägga mig på en brits och välja färg på gipset, och det blev rosa! :) Sen började de att gipsa. Ena tjejen håll i mitt lår, den andra tjejen gipsade och läkaren försökte pressa min fot till normaläga. Alltså han fick ta i, jag såg det på honom, för min fot ville bara gå inåt och det går ju inte att ha den så när man ska gipsa. Han bara ”alltså vilken stark tjej”. Det var jättejobbigt för mig också eftersom att det spände och gjorde ont i hela låret när han vred på foten och hål den i normalläge. Jag fick kämpa, plus att mina armar bara flög ut och iväg eftersom att kroppen fick jobba så hårt…spasmer vet ni! :-) Men det var jätteroligt innan och efter det onda, vi skratta jättemycket, de två tjejerna var jätteroliga, även läkarn, högt i tak som är min grej! :-) Sen gick läkaren och en utav ortopedläkarn. Hon som stannade kvar gjorde det sista med gipset och sen var det klart. Jag får inte gå på gipset eftersom att det är så halt så jag fick en sko som jag ska ha ute och en som jag ska ha inne. Men som tur var fick jag det traditionella gipset, så jag kunde stödja på det efter bara en halv timma. Sen fick jag en tid för omgipsning om två veckor.

Vi var på sjukhuset ungefär fyra timmar eftersom att botoxen och gipsningen blev lite förskjutet i tid. Men när vi kom hem provade jag att gå, det kändes jättekonstigt. Det är skumt för jag kan bara gå på tå med gipset, jag kan inte sätta ner foten. Så vi får se hur det här går, det blir spännande de kommande fyra veckorna! :)

Det var tacksamt att ha med sin mamma igår som stöd! <3 Och tack till alla de som önskat mig lycka till igår. Wilma och Kevin, ni är bara bäst! Bästa vännerna som stöttade mig precis innan jag skulle in till läkarn och få botoxen. Jag tänkte på er när det var som jobbigast!

Vilken dag jag hade igår! :-)

Här är skon!

LSS & Ledsagning

För ett par årsedan ansökte jag om LSS, om en kontaktperson, för att jag skulle ha någon att hänga med och komma ut med, eftersom att jag var väldigt ensam på den tiden (alltså på vännerfronten, jag var aldrig ensam i min familj såklart), men jag fick avslag. Nu har jag, mamma och min kurator på RG skickat in en ansökan till Borås kommun igen om att jag vill ansöka om LSS igen. Där skriver man bara om vad jag har för handikapp osv, sen får de träffa mig på ett möte där man går igenom lite noggrannare om vem jag är, om vad mitt handikapp innebär och vad jag behöver hjälp med osv (det fick vi även göra förra gången när jag fick avslag.) Nu ville en av LSS handläggarna träffa mig på ett möte, och jag blev jätteglad. Hon som jag har mailat med frågade om jag kunde komma till Borås eller om det passade bättre att träffas i Göteborg, och det blir ju lite krångligt för mig om jag skulle åka hem för en timme. Så vi bestämde att hon skulle komma till elevhemmet.
Mamma eller pappa skulle inte vara med denna gången, jag tänkte att varför ska de vara med? Men när det började närma sig tisdag så ville jag att mamma skulle vara med ändå, eftersom att hon kan lägga till saker om jag glömmer att säga något. Men jag ville ändå klara detta själv.
Det känns lite coolt att det bara är jag som har haft mailkontakt med denna tjejen och bestämt datum, plats och tid, och även att jag höll i ett möte som handlade om min assistans själv, det har jag inte gjort innan. Så det kändes lite stort.

Hon kom till mig klockan halv fyra. Vi satte oss i mitt rum och hon började ställa frågor till mig. Hon frågade även vad elevhemmet kan göra och varför jag vill ha ledsagning när jag bor på ett hem med personal dygnet runt. Men jag sa det att elevhems personalen är för få så de kan inte följa med oss utanför elevhemmet. och om de kan det så kan de inte lova att det blir så. De kan inte heller följa med mig om jag vill t.ex gå till gymmet en gång i veckan, de kan inte garantera det. Tommy som jobbade här igår kom ner och stärkte det jag sa, så att hon också hörde det från en elevhemspersonal, och Tommy sa det så himla bra, så det var kanon bra.
Hon frågade mycket frågor om vad jag vill hitta på med min ledsagare, och jag vill ju komma ut och hitta på grejer, t.ex gå ut och äta på resturang, fika, shoppa, handla i Angered, träna, ja lite sånna grejer.

Jag behöver också någon som underlättar min vardag, det blir ju svårt för mig om jag är och handlar i mataffären själv och ska hämta ner något från hyllan eller packa ner maten i påsar, eller lägga upp maten på bandet, så jag vill att någon ska hjälpa mig med saker som jag har svårt för. Jag vill även ha någon som underlättar och hjälper mig att byta om på gymmet, så jag sparar min energi till annat. Men jag vill också ha någon att prata och umgås med. Jag vill komma ut och hitta på saker och inte bara sitta på mitt rum på kvällarna på Storås.
Jag berättade också mycket om mitt handikapp och vad det innebär och vad jag behöver hjälp med osv. Jag berättade också att min energi tar fort slut och att jag lätt sätter i halsen. Jag berättade många saker om mig och mitt handikapp, men det var bland annat det här som jag berättade. Jag är väldigt nöjd över de sakerna som jag berättade, jag tror jag fick med det mesta iallafall och det viktigaste, och jag tryckte på lite extra och överdrev lite grann, men bara lite. :) Så mötet var jag väldigt nöjd med igår! Skönt att ha det i rullning.

Jag tror faktiskt och hoppas på att det är lättare att få ledsagning när man bor på ett elevboende för fuktionshindrade.

Nästa vecka kommer ett brev till mig där hon har sammanfattat det jag har sagt till en ansökan, och om jag tycker att det är bra och inte vill lägga till något så skickar hon in ansökan. Och sen efter ett tag så får jag beskedet om jag fått ledsagning eller inte.
Jag måste nog förvänta mig att jag inte får det beviljat tyvärr, så blir jag överraskad om jag får ledsagning, så ska jag försöka tänka. Snälla håll tummarna! Jag vill verkligen det här! Men om jag inte får det, så får jag tänka att jag gjorde mitt bästa på mötet.