Open, tävling, kärlek, nöje

Som ni läste i mitt förra inlägg skulle jag vara med och tävla i 60 meter i Göteborgs Open i lördags (Göteborgs Open är en stor idrottstävling kan man säga där alla med ett funktionshinder kan vara med och tävla i olika grenar. Om ni vill veta mer om vad det innebär, läs mitt förra inlägg). Jag var jättetaggad på morgonen, detta skulle verkligen bli kul, och extra kul när mamma och hennes kompis Ann skulle komma och heja på.

Wilma åkte med sin mamma dit och jag, en personal och en kille från mitt hus som skulle titta på åkte spårvagn. Jag har aldrig varit i Kvibergs arena innan, men den var jättemäktig och jättecool utanpå (sök gärna på Google om ni vill se den, för den var verkligen så stor och cool).
Vi gick in och gick in i den hallen som vi skulle vara i, den var så stor med fullt av människor, unga som äldre, stående som sittande, tävlade som icke tävlade. Det var mäktigt. Riksgymnasiet hade en monter som vi gick till, där stod lite RG personal, som till exempel min fysioterapeut.
Där fick jag en gul tröja som jag fick på mig och en nummerlapp. Sen kom Wilma och vi begav oss till 60 meters banan för att öva lite och känna på underlaget. Vår gren skulle börja klockan halv tre, men vi visste inte riktigt när vi skulle tävla.

Sen skrev Ann att de var utanför så jag rullade ut till entrén och mötte upp de. Det var jätteroligt att se de och få krama de. Vi gick in till hallen och stod och pratade en stund. Sen ropade de upp och sa att grenen 60 meter skulle börja snart, så Ann och mamma gick upp och satte sig på läktaren och jag och Wilma rullade bort, Olle kom och hjälpte mig bort. Det var upplagt såhär att först skulle alla gående tävla, sen kom de som rullade, efter det skulle de som körde elrullstol köra och till sist de som körde raceraningååå (sök upp det om du inte vet vad det är).
Man tävlade alltid tillsammans med fyra stycken på banan, så det skulle ju ta ett tag eftersom att det inte bara var fyra personer som körde samma gren. De som körde raceraningååå var dessutom jättemånga så det skalle ta sitt lilla tag innan alla hade kört klart och som jag sa i mitt förra inlägg så tävlar man en gång till.
De yngsta började tävla i varje gren så jag fick vänta en liten stund innan jag fick ställa mig på banan som jag skulle springa i.

När de skulle starta så sköt en utav ledarna med en ”pistol””, vilket jag tyckte var jättejobbigt, men min fysioterapeut satt jämte mig hela tiden och höll för mina öron varje gång hon tyckte på startskottet, det var ju några gånger :).

Tillslut var det min tur och jag fick ställa mig på bana fyra, banan längst ut. Innan vi fick börja ropade hon upp våra namn som stod bakom startlinjen. Jag tyckte att det var en mäktig känsla när hon sa i mikrofonen ”Alice Grimm Larsson”.
Olle var med vid startlinjen och höll för mina öron och när smällen gick av släppte han mina öron också sprang jag iväg. Det var en mäktig känsla! Grejen var att det gällde ju inte att vara så snabb som möjlig men det var svårt att inte springa fortare när alla klappade och hejade. När jag sprang hörde jag några ropa ”Alice, Alice, Alice” och då blev jag ännu mer taggad.
Det lät som att det var 50 personer som skrek mitt namn, jag tänkte herregud vilka röster Ann och mamma kan få! :-) Men sen fick jag höra i efterhand att en personal från Storås också skrek mitt namn och då förstod jag varför, han är man dessutom :).
När jag började närma mig mål stod mamma där på sidan och filmade och hejade på mig, jag blev så glad. Sen sprang jag in i mål och folk jublade, det var en härlig känsla. Min fysioterapeut kom med Rulle så jag fick sätta mig ner, sen kom mamma och Ann och kramade om mig och peppade mig. Det var så härligt.

Nu var utmaningen att springa i samma tempo, och det skulle bli svårt eftersom att det skulle ta ett tag innan det skulle börja om och bli min tur igen. Min fysioterapeut och jag gick tillbaka för att se när Wilma skulle köra. Jag möttes av en elev som bor på Storås och en personal från andra huset, de peppade mig, sa bra jobbat, de var jätteimponerade av mig och frågade om de fick ta min autograf, haha! :)
Sen rullade vi bort och såg Wilma köra, hon var jätteduktig. Sen var det bara att vänta, Wilma gick och pratade med sin mamma och jag stod kvar.

Efter en stund vände jag mig om för jag såg någon som närmade sig mig, och vet ni vem det var? Det var pappa som kom, det blev en jätteglad överraskning, jag visste inte om det. Jag blev superglad! Han filmade även mig, ni måste se den filmen, den är så rolig! Jag lägger den här nedan och även lite fler filmer från Göteborg Open.
Jag följde med pappa till mamma och Ann som satt på läktaren också satt vi och bara myste och pratade. Det var så kul att pappa kom. Han skulle få se mig springa andra varvet, vilket skulle bli kul. Det tog jättelångt tid innan jag fick springa igen, alla skulle ju köra och de skulle även räkna ihop poängen efter första omgången, men det var skönt att vila lite.

Efter lite väntande ropade de upp att 60 meter skulle börja igen, jag, Olle och Wilma körde dit. Det dröjde inte länge innan jag stod beredd på startlinjen igen och sprang iväg. Det var jättesvårt att komma ihåg hur fort jag sprang innan och känna in det tempot men jag försökte så gott jag kunde. Det var lika roligt andra gången som första gången. Pappa och mamma mötte mig när jag kom in i mål. Jag möttes av kramar och pussar, det var härligt! L
De hade filmat och tagit kort från alla håll, så det är kul! Det var skönt, nu hade jag liksom gjort mitt, nu var det bara att vänta. Vi tittade på Wilma när hon körde sin sista omgång, vi peppade varandra mycket. Sen satt vi bara och pratade jag, mamma, pappa och Ann, det var jättemysigt.

Pappa åkte efter en stund för prisutdelningen hade dragit ut lite på tiden. V.i väntade länge på prisutdelningen, men tillslut ropade de upp att det var prisutdelning för 60 meter grenen. Vi samlades alla i en klunga, det var många som hade varit med. De ropade upp namn efter namn och delade ut medaljer till alla. Men det var vissa som fick ställa sig i mitten av alla människor, antingen på första-andra eller tredje plats och ta emot guld-,brons-eller silvermedalj. Wilma fick ställa sig där framme och ta emot en bromsmedalj, jag är så imponerad av henne och glad för hennes skull.
Det var många som fick en guld- silver- eller bronsmedalj så jag vet inte vad de gick på. Men jag tror att det var den som var närmast sin egen tid av de fyra som man sprang/rullade med som fick en medalj.
Jag fick ”bara” en vanlig medalj som alla som inte fick de ”finare” medaljerna fick, men lika glad är jag för det! :). Att vinna är bara en bonus.
Jag och Wilma blev fotade av mamma, Ann och Wilmas mamma, sen åkte vi hem.

Mamma och Ann skjutsade mig till Storås så det var snällt, slapp jag åka spårvagn. Ann hade inte sett Storås eller hur jag bor innan så det var jättekul att hon hängde med till Storås.
När vi tre är tillsammans blir det mycket fnitter och skratt, så härligt! :)

Det var en mäktig och svinrolig dag, och jag är så glad och tacksam över att Ann, mamma och pappa kom och hejade och tittade på mig. De förgyllde verkligen min dag! Jag hade inte förräntat mig att någon skulle komma förens mamma sa det så jag är superglad och tacksam över att de kom som sagt. <3
Jag tar inget föregivet här i världen! :)

Vi gjorde det! :D
Jag tävlar!
Wilma tävlar
Yey medalj! :)
Pappa, mamma och jag! Underbart! <3
<3
Så härlig bild tycker jag! :) <3
Så här såg målgången ut på min gren

Vilka veckor man haft!!!

Nu har jag inte bloggat på ett tag igen, och det beror bara på en sak, jag har haft för mycket annat att göra och tänka på helt enkelt. Idéerna sprutar ur mitt huvud om nya blogginlägg och jag älskar att blogga, så det är inte där skorn klämmer, utan det är tiden! Jag behöver mer tid i mitt liv! Jag vill kunna blogga mer på vardagarna men att gå i tvåan på gymnasiet och dessutom på ett elevhem så är det inte så lätt. Det är mycket som händer i mitt liv just nu, man ska göra det och det, det är därför inte lätt att hinna med allt då, man får prioritera det viktigaste helt enkelt, Och det är så vuxenlivet ser ut börjar jag inse.

Men mitt i mitt hektiska liv så har jag haft otroligt roligt de senaste veckorna. Det är alltid roligt men de här veckorna har satt ribban, och det har varit så skönt. Slappna av lite och ha lite skoj mitt i min stressiga vardag. Jag har haft så himla rolig på Storrås, i skolan och med Wilma, vilket har vart så härligt. Det har varit underbart att få skrattat varje dag både i skolan, med Wilma och på elevhemmet, det har verkligen hjälpt mig till att må bättre och inte bara behövt stressa och ha fullt upp. De här har jag verkligen behövt.
Även fast det ibland har varit tufft och jobbigt också så har det roliga hjälpt mig att tänka positivt, de där hemma, hela RG, Wilma och Storås sprider så mycket positivitet och glädje, de får mig att må ännu bättre!

När jag tänker tillbaka på veckorna som varit, har jag tänkt ”vilka sjuka veckor jag har haft, både i Göteborg och hemma, så intensiva men härliga och som jag har skrattat och skakat på huvudet för att folk är så underbara och roliga.”

I onsdags var det grattis bowling som sportgruppen på torsdagar anonade i Göteborg, men samtidigt var det matlagningsgrupp på Storås. För mig var det inget svårt val, gissa vad jag valde? Jag valde såklart matlagningsgruppen! :)
Det blev tjock korv, sås, stekt halloumi, sallad, potatis-och rotgrönsaker i ugn, det var så gott. Efterrätten gjorde jag, det blev äppelpaj fast på filodeg med kokos och mandelmassa, det var en speciell smak, men god. Jag skar äpplena (det var kämpigt men roligt) och la ut mandelmassan på filodegen, sen fick jag strö över kanel, socker och kokos över äpplena. Sen in i ugnen. Till det blev det glass, det var gott men speciellt som sagt.

Äppelpaj på filodeg <3

Djupa samtal, I love

Någonting som jag uppskattar här i livet är att sitta och prata med någon eller några, sitta och mysa och prata länge, prata om livet och om allt. jag älskar djupa och långa samtal om livet med de älskar, tycker om eller med kompisar. Det är extra mysigt på kvällen tycker jag, sitta och diskutera och snacka med något gott tilltugg. Även om jag är jättetrött så blir jag pigg och vill inte gå och lägga mig för att det är så mysigt.
Jag har alltid gillat det ända sedan jag var barn (ovanligt med barn som gillar att sitta still och prata med de vuxna, jag vet, men jag är speciell :-) men då var det inte lika djupa samtal som det är nu såklart. Nu känner jag mig så stor när jag får vara med och snacka om livet och prata om allt och inget med familjer, kompisar och med mina bekanta, jag älskar när det är djupa diskustoner och prat om allt mellan himmel och jord. När man skrattar och pratar allvar. Jag mår så bra då.

Som i fredags när Thomas var hemma hos oss, det var så mysigt när vi satt i soffan och bara pratade om livet, jag ville inte att det skulle ta slut.
I måndags på Storås var det många djupa samtal och skratt, tre djupa härliga samtal på en måndag, det var underbart.
Det första djupa samtalet hade jag och Wilma med personalen efter middagen, det var så mysigt att bara sitta där och prata. Vi pratade om ett jätteintressant ämne. Eftersom att det bara var jag och Wilma där så sprang de inte iväg och det var ingen som larmade, det var jättehärligt. Jag hade kunnat sitta där hela kvällen. Jag är så tacksam att jag fick vara med.

Sen gick Wilma och jag ner till mig och hade ett annat djupt samtal med varann. Det är så härligt, Wilma och jag kan verkligen prata om allt. Vi kan skratta så att vi får ont i magen, sen kan vi prata allvar, stötta varann och gråta framför varann, och det tycker jag är så fint.

Trots att vi var trötta gick vi upp till gemensamma lite senare och pratade med nattpersonalen, den ena var där och sen efter en stund kom den andra personalen över. Vi drack te och pratade om livet, vi pratade allvar men samtidigt så asgarvade vi. Det var så himla mysigt. Och som innan, ingen larmade och ingen gick iväg, vi bara satt där och pratade länge. Jag blev till och med lite piggare. Det är ju så att man får ju passa på när man är ledig och kan vara uppe länge, för på vardagarna går jag aldrig upp eftersom att jag lägger mig så tidigt, och då hinner man inte.
Jag och Wilma hade inte planerat att sitta där länge, men när man pratar med de så blir det länge oavsett om man vill eller inte, för de två är så härliga att prata med, och vi bryter alltid ihop i skratt. Jag ville inte gå där ifrån. Vi satt säkert där i två timmar. Vi gick upp vid elva och gick och la oss runt ett, det var så mysigt att bara sitta och snacka.

Jag känner mig så vuxen, och mer djupa samtal kommer det att bli under mina år.

Besök på Sandgärd

Den här veckan är jag själv hemma, jag har varit oss pappa halva veckan ungefär, han är nämligen pappa ledig med killarna. Men i onsdags åkte jag hem till mamma igen. Igår vaknade jag upp här själv, rätt skönt ändå och vara lite själv hemma innan jag åker till Storås, det är ju på söndag jag åker dit! :-O Igår tänkte jag åka och hälsa på Sandgärd, min gamla högstadieskola. De började nämligen jobba i onsdags, så jag tänkte att det vore kul att hälsa på de innan jag flyttar till Storås igen. Jag träffade ju Mari (min specialpedagog) och Camila (min idrottslärare) på pizzerian i början av sommaren, men det skulle såklart bli kul att träffa de igen och såklart alla andra, vi hann ju dessutom inte prata så jättelänge där på pizzerian.

Jag skulle komma och hälsa på klockan elva, så jag åkte väll en bit innan det. På vägen mot skolan mötte jag två av kökspersonalen, två skojfriska killar. De blev förvånade och glada över att se mig. Jag sa att jag skulle hälsa på skolan, men först fick jag följa med de in i matsalen för att hälsa på en annan matkvinna som jag har haft bra kontakt med. De lärde känna mig fort eftersom att jag alltid tackade för maten! :) Det var speciellt att åka in i matsalen igen, det såg ut som vanligt. Jag stod och snackade med matkvinnan och killarna en stund, de tyckte att det var så roligt att se mig, och jag tyckte också att det var roligt att se de igen.
Som ni kanske förstår så har inte eleverna på skolan börjat än.

Sen följde kvinnan bara med mig och öppnade dörren till expeditionen och personalrummet innan hon gick tillbaka till köket. Det såg ut som vanligt där inne. Jag möttes av kända ansikten som hejade på mig från sina kontor. Sen körde jag fram lite och möttes av Camilla som kramade mig också satte hon sig ner i en fottölj också pratade vi lite om allt möjligt, lite om RG och mitt liv nu, det var härligt.
Efter vår pratstund följde hon mig ut genom personalrummet. Det var speciellt att se min gamla korridor igen. Mari sitter i ett eget rum precis utanför personalrummet, Camiila knackade på och Mari tittade glatt ut när hon såg att det var jag. Hon kom ut och gav mig en kram hon också, sen kom typ alla mina lärare. Jonas, Per, Maggan och nån till. Vi alla stod där och pratade en stund utanför Maris kontor, det blev en liten samlingspunk där, hihi! De tyckte att Elof var fräck, de har ju inte sett den.
De visste vad jag hade gjort i sommar, de har ju läst min blogg under hela året och sommaren (vilket jag tycker är så roligt att de har gjort). Vi pratade bland annat lite om Polen resan. Det var så härligt att bara stå och prata med allihop tycker jag.

Sen behövde de flesta gå och jobba. Jag och Mari blev stående kvar där, så jag följde med henne in till hennes kontor, också satt vi där och pratade i säkert 45 minuter, om precis allt möjligt, lite om henne, lite om RG, om min senaste CPU mätning, som hon också hade läst om på min blogg,, lite om framtiden, ja om våra liv helt enkelt. Det var mycket som vi fick pratat om under de 45 minuterna, det var härligt. Jag är tacksam över att hon tog sig tiden att prata med mig så länge trots att hon jobbade! Sen sa vi hejdå och jag åkte och hämtade ut lite mediciner på apoteket och sen åkte jag hem.

Det var jättehärligt att få träffa och prata med alla igen (iallafall de som var där), mycket snack och skratt blev det, och att de tog sig tiden att prata med mig.

När jag kom hem ringde Annelie från Storås, hon frågade om min sommar hade varit bra också frågade hon när jag kommer till Storås. De började nämligen jobba i veckan, för igår kom ju de nya ettorna till Storås. Tänk att igår för ett årsedan exakt så flyttade jag till Storås! Iallafall så sa Anneli att de ser fram emot att jag kommer på söndag och att alla i personalen saknar mig, det var fint att höra tycker jag! Jag saknar de också! :)

Mysig släktträff i Ornunga

I lördags skulle vi ha våran årliga släktträff i Martins och Janettes sommarstuga i Ornunga, där vi träffar mammas kusiner och allihopa på mammas släktsida. Jag var inte med förra året när de var där för då var jag i Halmstad, så jag såg fram emot att träffa alla igen och åka dit. Det är så mysigt. Vi var alla förutom Mathilda som var tvungen att sommarjobba och Peppes Emilia, de saknade vi men annars var vi alla. Jag tycker att det är fantastiskt att ”alla” kunde komma. Jag tyckte att det var extra härligt att åka på släktträff efter de tuffa timmarna på CPU mättningen på Habiliteringen i veckan.

Janettes och Martins sommarstuga ligger så fint, det lilla huset ligger avgränsat, så man ser inga andra hus, utan det är bara skog runt omkring. Sen har de en ganska stor trädgård och sjön precis nedanför, ja det är så fint. Sen har de en inglasad altan intill stugan som är jättemysig.


Det skulle ösregna titt som tätt på lördagen tyvärr, så vi förberedde oss på att vara inne hela dagen. Det är lite tråkigt, man vill ju vara ute vid ett sånt vackert ställe, men huvudsaken var ju att vi skulle få träffa varandra. När vi kom dit var alla redan där eftersom att Elliot varit på kalas och därför kom vi en timma senare. Det var så mysigt att få krama om alla igen, men speciellt de som jag inte träffar så ofta, så som Björn och Gunilla, Janette och Martin och Kirre och Malin. Senast jag träffade de var ett år sedan! Alldeles för längesedan! Och Kirre och Malin är ju inte med oss på all helgona heller så de träffar ju man ännu mer sällan.

Trots att vi kom en timma senare än alla andra så väntade de med att fika tills vi kom. Vi kunde tyvärr inte sitta ute på deras altan pågrund av vädret så Janette hade dukat ett fint långbord inne i stugan. Jag satte mig längst in på kökssoffan, bredvid mig satte sig Janette, Martin och Malin. Man pratar som sagt inte så ofta med de så det var mysigt. På bordet stod mormors goda äppelpaj med knäcktäcke på som hon brukar baka, hon hade också gjort en rabarberpaj och Jeanette hade även gjort en blåbärscheeschcake, det fanns mycket goda grejer på bordet. Jag tog mormors äppelpaj med vaniljsås som var lika god som vanligt, sen testade jag hennes rabarberpaj som också var supergod.

Efter den mysiga fikan gick vi ut för det regnade inte. Det regnade inte på hela dagen och kvällen som vi var där trots att väderprognosen sa något helt annat, vilket var skönt. Det var ju molnigt men det gör ju inget, bara det inte regnar.

Vi gick ut och tog oss ner till sjön som vi alltid brukar göra typ atomatiskt när vi är där, vår årliga promenad till skön som vi sa! :) Vi stod där nere ett tag och snackade, Elliot kastade ut Bessys (Jeanette och Martins hund) frispie i vattnet flera gånger och Bessy sprang upp och ner från vattnet. Peppe, Kirre och Björn satt på ljuga bänken som de alltid brukar göra! :)

Sen gick vi uppåt igen. Vi hade med oss ett spel som hetter Mölkky, det är ett lättare variant av kubb, man ska slå ner träpinnar med siffror på. Det är ett finskt spel som Elliot har fått. Så det spelade några medans de andra satt och pratade på altanen. Alla var rädda när jag skulle kasta, den pinnen kan nämligen hamna vart som helst när jag kastar. :)

Sen innan maten tog vi det bara lugnt helt enkelt, satt och snackade och skrattade. Jeanette och Martin hade satt upp ett partytält nere vid sjön ifall det skulle regna när vi skulle grilla, mycket bra tänkt. Vi alla fick ta med oss något att grilla själva också fixade Jeanette och Martin tillbehören. Grabbarna grillade under tältet och vi andra var runt omkring för det regnade inte ute. Jag var så hungrig, alla i min släkt vet att jag älskar mat och är hungrig hela tiden så vi skojar och skrattar ofta åt det! :-

När allas grillmat var klar gick vi in och käkade. Vi hade med oss jättegott grillköt. Janette och Martin hade gjort så mycket och jättegoda tillbehör. Det var pastasallad, vanlig sallad, brödbitar och jättegod potatis och grönsaker i ugn. Maten var så god och sällskapet var underbart, min släkt på mammas sida är unik, de är så hjälpsamma mot mig, jtokiga, omtänksamma, kärleksfulla och störda på ett bra sätt, haha! Det är därför som jag älskar de så mycket. Många skratt blev det under middagen, många skratt som fick tårarna att spruta. Ja, ni kan tänka er vilken hög ljudnivå det var där inne…! :-)

Efter middagen gick vi ut och satte oss på altanen lite och fortsatte vårt prat. Lite senare gick vi in för att ta en fika. Mamma hade gjort små chokladbitar med mandlar i som vi hade till efterrätt, så goda. Jeanettes cheeasecake blev över från fikat när vi kom så den hade vi också framme. Jag smakade en bit på den och den var sååå god! Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog en bit till trots att jag var så mätt!

Vid ungefär halv tio på kvällen åkte vi alla hem. Jag kramade allihop så mycket jag bara kunde! Det hade varit en underbar släktträff med massor utav skratt, roliga skämt och massvis utav kärlek. Det ända som saknades var en båttur på sjön men vädret satte stopp. Jag önskar att vi kunnde träffas mycket oftare allihopa! <3

Det vi missade var att ta ett härligt släktkort! Det skulle varit härligt att ha! Det får bli nästa år! :)

Janetts och Martins lilla paradis <3
Altanmys
Grabbarna sitter på ljuga bänken :)
<3
Utsikten från stugans altan! <3
<3

Första året på gymnasiet

Idag är det skolavslutning, herregud nu har jag gått mitt första år på gymnasiet, helt sjukt, det känns nyss som jag började gymnasiet. Under detta första gymnasieåret har jag utvecklas som person genom att börja gymnasiet såklart och att bo på Storås. Det har varit ett helt fantastiskt år både på skolan och Storås. Jag har lärt mig så mycket under detta året. Detta året har varit så annorlunda i mitt liv eftersom att från att typ varit hemma hela mitt liv till att bara komma hem på helger, mitt liv har verkligen gjort en volt och blivit helt annorlunda sen bara förra året (på ett positivt sätt). Jag trodde aldrig att detta första gymnasieår skulle bli så bra.

Jag trodde inte att jag skulle få umgås med sånna fantasisak människor som jag hat fått göra detta året, både på skolan men speciellt på elevhemmet. Alla var verkligen så välkomnande när jag kom hit. All personal är så härliga, roliga, snälla och hjälpsamma här på Storås, jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag har gjort under detta året. Det har varit så trevligt att gå upp till middagen varje kväll och umgås med personalen och de andra som bor/bodde i mitt hus. Jag har också älskat när jag och några få till eller bara jag suttit kvar efter maten och bara hängt och pratat. Personalen har lagat så underbar god mat varje dag till oss, vilket jag är så tacksam över, och lyxen över att få bestämma mat en gång i veckan, det har inte varit fel.
På morgnarna har jag ätit frukost själv för det mesta eftersom att jag är uppe tidigare än alla andra, och det har varit så mysigt på morgonen att bara sitta och prata med all underbar personal vid frukostbordet och bara ta det lugnt, det uppskattar jag verkligen. Det är nästan så att jag inte ha velat lämna frukostbordet för att jag bara vill sitta där och snacka med personalen.

Personalen har lärt känna mig mer och mer under tiden, så nu skojar de med mig mycket och är ironiska precis som jag är, det har varit så härligt. Så mycket som vi har garvat tillsammans, både åt mina skrämselfobier, min mjölkfobi och åt massor utav andra saker! :-) Nu vet de hur jag funkar, vilket är så skönt.

Jag har fått uppleva så mycket under detta året på Riksgymnasiet, det är helt sjukt. Det har verkligen varit ett händelserikt år. Jag har haft fullt upp hela året känns det som. Jag har blivit intervjuad, varit med i musikhjälpen och i buren i Lund, jag har fått prova på massor utav roliga saker som jag aldrig har provat innan, jag har varit i Ullared med Storås två gånger, jag har gått på min första musikal och jag har till och med gått på catwalk! Så mycket som jag varit med om, det finns säkert en hel del mer saker som jag har varit med om detta året.
Jag är iallafall så tacksam för att jag har fått uppleva de här sakerna!

Sist men inte minst så har jag äntligen träffat en kompis som nu har blivit min bäste vän – Wilma, vilken tur att jag träffade dig. Hon gör mina dagar i skolan så mycket bättre, hon gör mitt liv så mycket roligare. Herregud vad mycket vi har skrattat ihop, både i skolan och efter skoltid, varje dag! Vi har skojat så mycket om och med varandra, vi känner varandra så bra nu så vi säger ofta knäppa saker om och till varandra, och efter att vi har sagt det så bryter vi båda ut i världens skratt. :-) Livet är så mycket roligare med en kompis som Wilma!
Men vi kan också prata om allvarliga och jobbiga saker, vilket är skönt det också! Wilma stöttar, hjälper och peppar alltid mig, vilket jag är så tacksam över!

Skolan är också rolig och bra, vi har alltid kul i skolan, lärarna och assistenterna är så roliga och skojar alltid med oss, skolan blir så mycket roligare då. Jag tycker att lärarna i skolan är jättebra, de lär ut bra och vi får mycket hjälp när vi är så få i klassen, vilket är superbra!
Jag har läst inriktningen Media under detta året och jag är så glad över att jag valde den inriktningen, den passar mig så bra, och det är så roligt! Jag har lärt mig så mycket.

Jag skrev ett kort till Storås och gav det till de igår morse, eftersom att jag tyckte att de var värda det och jag ville verkligen säga hur mycket jag uppskattar de.
Nu har jag klarat av mitt första gymnasieår!

Vilket fantastiskt och händelserikt första gymnasieår jag varit med om!

Mitt sommarkort till Storås!

Friluftsdag på Grötö

Igår var det dags för friluftsdagen på Grötö. Vi som skulle med var vi på RG som läser idrottskursen, några lärare och många assistenter. Dagen innan packade jag rejält med kläder, en rejäl Ica kasse blev det. Ni vet ju hur jag har varit i nian när vi har haft friluftsdagar…. Jag packade ner alla möjliga kläder för alla sorters väder, gäller att alltid vara redo. Som tur var stod det att det skulle vara perfekt väder för en dag på Grötö, men man vet aldrig. Så jag packade ner en jättevarm lurvig tröja, en tunn långärmadtröja, överdragsbyxor, regnställ, filt, två extra strumpor, mössa, vantar, till och med min vinterjacka tog jag med från vinden hemma och tog med, och till sist packade jag ner mina foppatofflor som jag skulle ha när vi skulle segla, ifall jag skulle bli blöt om fötterna. För de sa att vi skulle segla. Så det blev rätt mycket kläder. Men bättre att ha för mycket med sig än för lite. Plus att jag hade både underställ och tröjor på mig när vi åkte.
Vår idrottslärare vet ju sen orienteringsdagen att jag packade på mig massvis med kläder då så dagen innan i måndags sa hon ”om vi börjar frysa kan vi låna kläder utav Alice!” :)

Efter maten i måndags gjorde jag även min lunch till Grötö. Vi skulle ha med oss kycklingsallad från skolan men jag ville ha min egen. Jag blev så sugen på den i måndags när jag stod och gjorde den för den såg sååå god ut! I min sallad hade jag: massor utav finhackad gurka, majs och tomat. Sen blev det välstekt kyckling med salt, peppar och någon annan god krydda på, lite makaroner, sen smulad fetaost och till sist välstekt knaperstekt bacon ovanpå, sååå gott!

Salladen stoppade jag ner i en kylbag som jag fick låna utav Storås. I en ryggsäck packade jag även ner lite sugrör, våtservetter och solkräm, alltid bra och ha. Sem gjorde nattpersonalen varmchoklad till mig på morgonen som jag hade i en termos som jag hade med hemifrån. Jag tänkte att det kan vara gott att dricka något varmt när man är ute.

På tisdag morgon ringde min klocka kvart över fem och då var det bara att gå upp och ta på sig kläderna, äta lite frukost och åka till skolan. Vi skulle samlas halv sju på morgonen. Utanför skolan stod gänget redo och en stor hög buss. Det häftiga var att bussen var så hög så vi fick åka hiss upp med våra permobiler för att komma in i bussen, det var speciellt men coolt. När alla hade flyttat över till sina platser och permobilerna var fastspända åkte vi. Vi skulle åka färja över, det tog ungefär 40 minuter till färjan. Vi kunde åka på med bussen på färjan, vilket var skönt. Sen kom vi till Ökerö där både båten och bussen släpet av oss. Där fick vi vänta på en ”vanlig” färja som skulle ta oss över till Grötö.

Det var perfekt väder egentligen, växlade molnighet och mellan 12 och 14 grader. Vi kom till Grötö ungefär vid halv nio. Det var så fint på Grötö. Det låg precis vid havet med en liten brygga, små röda mysiga bodar, en liten hamn med segelbåtar och en gräsplätt. Doften av havet och att vara vid havet en hel dag gjorde mig så lycklig. Först hade vi en liten samling sen skulle vi få turas om att få åka segelbåt. Jag, Wilma och en elev i tvåan fick börja med seglingen. Jag tog på mig mina foppatofflor och en flytväst. Det var vi, fyra assistenter och en som jobbar på Grötö med i segelbåten. Det var så mysigt att bara vara ute på havet och segla ett tag, jag bara njöt. Sen när vi var halväggs hem fick jag prova och styra båten, han som jobbade på Grötö satt bara jämte och sa vart jag skulle sikta in mig på osv, det var så coolt att jag styrde en hel segelbåt själv i typ 30 minuter.

Det kändes som vi var ute minst en timme, det var så härligt. Vi åkte runt hela Grötö. Vi mötte några andra ute i havet som också hade börjat med seglingen. När vi kom upp på land efter den långa härliga segelturen blev det lite molnigt och kallt, vi fick den bästa stunden av vädret helt enkelt. Så då gick jag och tog på mig min goa lurviga tjocka tröja under min regnjacka, och då slutade jag att frysa. Sen var det egentligen fritt vad man ville göra. Några spelade kubb och några satt och åt. Jag var jättehungrig efter seglingen så jag tog min lilla matsäck och satte mig med de andra och åt. Jag är så glad att jag tog med mig varmchoklad, för det värmde mig extra mycket.
Det var mycket godare med min egen lyx kycklingsallad än den som de andra åt från skolan, såg det ut som iallafall! ;)

Sen ville Wilma åka motorbåt, det lät skoj så jag hängde på också. Så jag, Wilma, två elever till och tre vuxna åkte motorbåt. Jag satt så nedsjunket där bak på motorbåten och så skönt, de andra skrattade åt mig, de sa ”din lyxlirare” :) Det var så nice och så roligt att åka motorbåt, det gick så fort tillskillnad från segelbåten och det skltllades så mycket i min mage! :D

Efter att vi hade landat lite efter motorbåts turen var det tipspromenad som några gick. Jag och Peter gick tipspromenaden tillsammans runt där lite på Grötö. Det var så fint och så många fina hus, där hade jag villat bo, nära bar mark och hav, underbart! Iallafall, tipspromenaden handlade om vad vi hade gått igenom på idrottslektionerna och lite så.
Efter tipspromenaden var det snart dax för hemgång, vi väntade bara på båten som skulle komma till oss. Så jag bara satt och njöt det sista av havet, skärgården och den fina ön.

Sen kom båten som tog oss över till Ökerö igen där samma buss väntade på oss och körde oss tillbaka till skolan. Kan ni tänka er hur trött jag var? Sen åkte jag och Wilma hem till Storås.

Jag är supernöjd med dagen, det var verkligen en toppen dag! Jag frös inte en ända gång, jag var den enda som inte frös av alla igår. Jag älskar att jag är så bra på att ta på mig och packa om jag får säga det själv! :)

Här kommer lite fina bilder från dagen på Grötö!

Så vackert!
Grötö<3
På Grötö
Vid Ökerö
Vid Ökerö
Vid Ökerö

Påväg mot Grötö

Jag träffar min ledsagare

Som jag har berättat så har jag blivit beviljad ledsagning av Göteborgs stad, för ett tag sedan var min handläggare hemma hos mig på ett möte där hon frågade mig massor utav saker eftersom att hon skulle försöka hitta någon lämplig person till mig som kan utföra ledsagningen.
I veckan hörde hon av sig till mig och sa att hon hade hittat en person som kunde utföra ledsanningen, hon frågade mig om vi redan kunde ses på ett möte som i torsdags. Jag blev jätteglad, så jag sa ja.

I torsdags kvart över tre på eftermiddagen knackade det på min dörr och där ute stod min handläggare och ledsagaren som hon hade hittat. Vi gick in på mitt rum och började mötet. Min handläggare frågade mig ännu massor utav saker, .t.ex vad jag vill göra med min ledsagare? Vilka tider och dagar jag vill ha? osv. Det var ganska svårt att svara på de frågorna där och då, jag har inte alls tänkt något på de frågorna så jag fick gå på magkänslan vad jag tyckte blev bäst där och då. Jag och ledsagaren fick presentera oss för varandra. Hon sa inte så mycket under mötet, hon var ganska blyg. Så det var mest jag och handläggaren som pratade. Hon kom från ett annat land så hon var inte så van vid språket. Handläggaren fick då förklara tydligare vad jag sa och vad jag vill ha för hjälp osv, mina behov helt enkelt. Jag berättade det viktigaste om mig som jag tycker är viktigt för henne att veta, t.ex att jag sätter i halsen lätt och att jag säger till när jag behöver hjälp, jag vill inte att man gör för mycket helt enkelt. Handläggaren skrev ner allt jag sa på ett papper, så det känns bra att det jag sa är ner skrivet.
Jag tyckte att det kändes lite jobbigt att hon som ska bli min ledsagare inte förstod vad jag sa eller menade, utan att handläggaren fick förklara tydligare vad jag menade. Plus att jag tror att hon inte har varit ledsagare innan eftersom att min handläggare fick förklara hur ledsanning går till, så det kändes lite jobbigt. Men jag tänker att jag får ge det en chans!

Jag berättade vad jag behöver ha hjälp med, t.ex att knäppa jackan, hjälp med skorna ibland, lite avlastnings saker som t.ex att hålla mobilen, hålla saker, ta upp saker ur väskor, hjälp att handla i affären osv, lite småsaker som jag redan kan men som gör vardagen så mycket enklare för mig.

Vi ska också gå till gymmet tillsammans efter skolan, och då ska hon stötta vid ombyttning och så. Hon tränar också, så då gav jag som förslag att vi kunde träna ihop för då blir det roligare för henne också.

Jag fick bestämma vilka dagar som hon skulle möta mig hemma på Storås eller vid skolan när jag slutar, och det ser lite olika ut.
Min handläggare skulle göra ett schema till mig där dagar, tider och upphämtning står, så skulle jag få godkänna det innan hon skickar iväg det till min ledsagare.
När jag fick schemat av henne såg det jättebra ut, förutom att jag har fått ledsagning varje fredag, det går ju inte, eftersom att jag åker hem 99 gånger av 100 på fredagar. Jag sa det på mötet att jag ville ha ledsagning på fredagar så det var ju inte så konstigt att jag fick det, men varför sa jag det? Vad tänkte jag med? Jag åker ju hem då! Så jag mailade tillbaka till min handläggare och sa att jag ville byta tid och dag från fredagar till måndagar istället, så hon ändrade det på schemat, så sen skickade hon ett nytt schema till mig med ledsagning på måndagar istället för på fredagar. Så nu är det löst! 

Jag har ledsagning varje måndag, tisdag och torsdag, med ungefär tre timmar varje gång, så på måndagar t.ex så har jag ledsagning från 14:50 till 17:50. Men nu såhär i efterhand tycker jag att det låter lite mycket med tre timmar i veckan på tre dagar, vad ska vi hitta på i Angered i tre timmar mer än att träna och handla? och handla gör jag ju inte tre dagar i veckan heller liksom.
Jag har ju sagt att jag vill ta spårvagnen till Göteborg och så, men det gör man ju inte varje vecka precis (inte jag iallafall), det är ju mest på helger som jag vill göra det.
Jag har också sagt att jag vill äta middag i Angered för sånt tycker jag är kul, men det kan man ju inte göra varje vecka precis.
Så om jag ska vara ärlig tycker jag att jag har fått lite för mycket ledsagning i veckan, det brukar vara tvärtom, så jag är tacksam ändå.

Om jag ska vara kvar en helg så har jag bestämt att jag inte ska ha någon ledsagning på den veckan, utan då samlar jag ihop alla timmar till helgen istället, för då kanske man åker någon stans och då behöver man mer tid, så det är bra att man kan göra så. Som till exempel helgen den 25 – 26 maj ska jag vara kvar, då har jag ledsagning både lördagen och söndagen.

Om några veckor när vi har träffas några gånger så ska min handläggare ringa både till mig och min ledsagare och stämma av läget, om det funkar med personkemin, för den är ju jätteviktig och om det funkar med tider och dagar osv. Så om jag fortfarande då tycker att det är för mycket ledsagning så ska jag säga det, men jag får ge det några veckor här och känna hur det känns. Hon sa också att om inte personkemin funkar så kan hon hitta någon annan ledsagare till mig, så jag måste inte känna att det måste funka om det inte gör det, vilket känns skönt, och jag måste säga till om det inte funkar sa hon.

Handläggaren sa på mötet att första gången vi ses kanske det bara är bra att ta en promenad till Angered och prata bara. Det lät bra tyckte jag. Jag tänkte att det blir bra om vi kan ses någon gång nästa vecka, men min ledsagare frågade om jag hade tid redan dagen efter alltså på fredagen. Då tänkte jag ”oj, oj här går det fort i svängarna! Ingen tid at smälta det här :)” Men jag tänkte att det är lika bra att träffas bara hon och jag ganska så snart, så jag sa att det gick bra. Vi bestämde att hon skulle komma hem till mig vid tre tiden och att vi skulle ses till klockan fem.

Jag sa till min handläggare på vårt första möte att jag vill ha en flexibel person som kan vara flexibel med tider och så, och min ledsagare är det så det var skönt. Vi har bytt nummer med varandra, så jag kan bara sms och säga till henne om till exempel någon tid ändras eller till exempel fråga om hon kan jobba då istället för den tiden som var sagt från början.

Det här ska bli intressant att se hur det här kommer att bli. Hon börjar redan på måndag!

90års fest!

I fredags fyllde Mona 90 år! Då var det såklart dax för 90års fest! Pappa hämtade upp mig hos mamma när jag hade kommit hem med taxin, vi åkte och hämtade upp Jenny som hade lämnat kidsen hos sin mamma. Sen åkte vi tre till festen. Festen skulle vara i Kinna och stället som vi skulle vara på hette ”Två skyttlar”, och där skulle vi äta och ha festen. Det var även ett hotell, så de som inte bodde i Kinna skulle bo där.
När vi kom dit låg det ett jättefint och sött litet hus där och sen längor med små röda stugor som satt ihop, som då var där man skulle bo, det var jättegulligt. Det stället låg ute i igenstans kan man säga.
Vi gick in till huset där festen skulle vara och anmälde hos i receptionen. Där inne satt Kinna gänget i soffan, farfar, Carin, Mona och några barn, så de hälsade vi på och kramade på, och sa ett stort grattis till Mona såklart. Sen gick vi till vårt rum och på vägen dit mötte vi Lovisa, Oliva, Leo och Thomas som kom uthoppade från en buss, så då hälsade vi på de också. Vårt rum var litet och fint, jag tycker att det är charmigt med stugor på längor så.

Festen började klockan sex. När vi kom in där i receptionen möttes vi av massor utav människor. Både bekanta till oss och sånna som vi aldrig hade träffat innan. Så det blev mycket skaka hand och upprepa mitt namn. Det var kul att träffa så många människor! Det var Monas kompisar, arbetskamrater – så det var en äldre generation med också. Sen var det släktskap hit och ditt, kusiner, fastrar, barn barns barn och mostrar till Mona, ja herregud det var rörligt. Det var till och med mammor och pappor med till de äldre människorna som var släkt med Mona på något vänster. Sen var det ju mycket barn med, Monas barnbarn och allt. Mycket folk. De ända jag kände där var mina egna släktingar, och några barn med deras föräldrar som jag träffat i Ölmanäs bland annat! L

Vi gick vidare in i huset och vidare in till ett rum där vi minglade lite bara, fick lite dricka från baren och hade det trevligt. Jag satte mig vid några som jag inte kände och pratade lite med de, det var inte planerat, jag satte bara mig där det fanns plats, men det var trevligt det också. När vi kom in i salongen innan vi gick vidare till minglar rummet så var det jättefint uppdukat med bord, fina vita dukar, glas och stolar. Men vi minglade där ett tag. Sen fick vi sätta oss vid borden, det var bordplacering. Jag fick sitta med människor som jag inte hade träffat innan, några av de satt jag och minglade med så det var lite lustigt. Men jag tänkte att det kan väll vara kul att sitta med sånna som jag inte känner heller, man lär ju känna de liksom.

Jag satt jämte en jättetrevlig äldre dam som jag pratade jättemycket med. Mittemot henne satt en lite medelålders kvinna som var jättetrevlig. Mittemot mig satt en medelåldersman, jämte han satt en till kvinna och jämte mig satt en kille som var ett år yngre än mig. Det var ett gött gäng, jättetrevliga allihop, vi pratade mycket. Jag pratade speciellt mycket med den kvinnan som satt bredvid mig som sagt. Vi skrattade och skojade när vi började känna varandra lite. Vi satt där länge innan förrätten kom, förrätten som vi fick in sen var : Sotad hummermedaljong, chilivinägrette med brynt smör, rättika, hummeremulsion, maché blad,
Det var jättegott, såhär lite lagom som förrätt, alla rätter var inte så jättestora, det var bra för då blev man inte så jättepropp mätt. Efter förrätten fick vi vänta jättelänge på huvudrätten, vilket gjorde att man blev lite extra hungrig till den kom :). Vi satt bara och snackade där och umgicks, det var så trevligt. Till huvudrätt blev det:
Duo på Kravmärkt kött från Gröna Gårdar i form av Toppbog och rödvinsbrässerad oxkind. Serveras med persiljerotskräm smaksatt med gruyeré, rostad persiljerot, picklad rotselleri, friterad ostronskivling och rödvinsky med märg.
Det var också väldigt gott, det köttet var väldigt gott och mört!
Vi fick vänta extra länge på efterrätten, men det gjorde inget, för då fick man smälta maten lite. Vissa gick ut, men vi satt kvar. Barnen fick ju sin mat lite förre oss så de sprang ju omkring och lekte i det andra rummet, medans vi vuxna åt, de klarade sig själva.
När efterrätten kom in, såg den väldigt god ut, den såg väldigt speciell ut, jag har aldrig sett en sån efterrätt innan. Men den var så god! Det var: Bakad choklad med gräddfilsparfait, myltade hallon, hallonkräm, rostad vit chokladflarn samt lunchgrädde.
Hör ni vad gott det låter! Den där rostad vit chokladflarn den var så underbar god!

Under middagen var det massor utav fina tal som var riktade till Mona såklart! Efter maten gick vi in till rummet där vi satt och minglade när vi kom. Där var det två gubbar som var på gång att spela lite, så det blev liveband. Jag, Jenny och pappa satte oss i soffan och myste en stund och lyssnade på musiken. Det var så bra musik, precis min smak! Vi hade lite dricka från baren och bara satt där och hade det trevligt. Sen kom Lovisa och satte sig vid oss, sen började alla dansa och Lovisa drog upp mig på dansgolvet! :D Det var så roligt, det gick väldigt bra att dansa trots gips! :-) Sen stod vi i baren en stund och pratade. Det blev mycket dans den kvällen, det var roligt! Lite senare på kvällen pratade jag lite med Tomas om livet, det var väldigt trevligt!
Kvällen pågick, det var så roligt, vi dansade och pratade! Sen började folk droppa av och tillsist var det bara vi som skulle sova över kvar, så vi stod och snackade där vid baren lite och jag snackade lite med farfar, det var så mysigt! 

Efter en stund var vi trötta och var på gång att gå till stugan. Men när vi alla kom ut stod vi ännu en stund där ute och pratade. Sen gick vi och sov, det var så skönt att gå och lägga sig. Jag kom nog inte i säng förrän vid halv tre. Men vilken fantastisk kväll jag hade, och det tror jag att Mona hade med, och det är ju det viktigaste!
På morgonen serverades det jättegod frukost på samma ställe som vi åt middagen. Det är så mysigt att träffas dagen efter så också tycker jag! Också fick jag en kväll med pappa och Jenny för mig själv också utan massa barn, det var mysigt! Som det var förr liksom! :-)

Den här kvällen kommer vara ett minnen för evigt! Mysigt att träffa min underbara släkt på pappas sida också som är så kärleksfulla och bryr sig om mig så mycket! <3

Dansa är kul! :D
Födelsedagsbarnet med farfar! :)
Förrätten
Huvudrätten. Tyvärr fick jag inget kort på den goda efterrätten!
<3

Nya Elon är här

Igår fick jag min nya Elon, wohoo! Jag åkte taxi hem vid halv ett tiden för Elon skulle komma vid två ungefär. Mormor skulle även komma och vara med. Mormor var lite sen så hon kom redan när de som skulle leverera Elon hade kommit. Det kom en mega stor bil, ur den hoppade en kille från hjälpmedelscentralen ut, precis efter kom Maria min arbetsterapeut från Borås. Killen körde ut den nya Elon från bilen, och wow vad snygg, ren och fräsch den va! Som ni säkert kommer ihåg från utprovningen så är det en f5 stol och den är helt helt olik min gamla Elon, det är verkligen som natt och dag! Iallafall så valde jag att ha färgen orange på detaljerna, det är jag verkligen glad över att jag valde nu, för skit rent ut sagt vad coolt det blev!
Han körde fram den till oss, och jag satte mig i den. Den är mycket skönare att sitta i ijämförelse med Elon. Sen började han greja och anpassa stolen efter mig. Han började med fotplattorna, och höjde de lite så att de kändes bra, sen gick han vidare till ryggen och till sist till armstöden. Armstöden tog längst tid att få till eftersom att de är de jag ska vila armarna på när jag ska köra och sitta så bekvämt som möjligt så att jag kan slappna av, så de är extra viktiga att de blir bra. De måste alltså vara i rätt höjd osv. Så jag testade att köra gatan upp och gatan ner några gånger, men det kändes ändå inte riktigt bra, så han fick justera de där armstöden massor utav gånger innan det kändes riktigt bra. Det är viktigt att det känns bra tycker jag. Det tog ungefär en timme innan hjälpmedelscentral killen och Maria kunde åka.
Den nya Elon är så cool och det finns så många olika funktioner på den här jämförelse med Elon som det bara fanns en liten funktion på.
Den här har också en display på sig som man ser hastighet, klocka och batteri på, det gillar jag. Nedanför displayen ändrar man farten och sätter på stolen. Klockan gillar jag extra mycket för det saknade jag på min gamla Elon. Hastigheterna är också lite speciella, det finns inte 1-5 som det fanns på Elon. Det är lite svårt att förklara, men det lär jag mig så småningom också tror jag.

Lite senare efter att jag hade umgås med mormor en stund åkte jag ner till Kevin som var nyfiken på min nya stol. Vi stod säkert ute i en kvart på hans grusgång medans jag visade alla coola funktioner på min stol, han tyckte den var så cool, och det tycker såklart jag med. Som sagt tillskillnad från Elon som bara hade en funktion. Jag kan liksom ligga helt plant med överkroppen och ha fotplattorna uppe samtidigt, det tycker jag är så coolt, också kan jag hissa upp mig jättelångt upp. Det var ju så underbart väder igår vilket var passande, så vi tog en sväng i samhället jag och Kevin och testade lite. Han körde mig mest! :) Men det var gött det med. Det är ju en liten annorlunda styrning på den än på min förra, eller väldigt annorlunda. Så det känns jättekonstigt när jag svänger, men det är ju en vanesak som med allting. Kevin tyckte också att det var lite svårt när han körde mig. Det var jättekul och härligt med en promenad, det blir fler sånna med familjen i helgen!

Vad tycker ni, ska den heta Elon? Antingen Elon eller Elof som Maria kom på, eftersom det är modell F5, haha fattar ni? :D

Det kommer även en film inom kort där jag visar alla funktioner på stolen och även när jag kör den.

Jag tycker att de här bilderna är så coola!

En funktion! :D


Displayen och joysticken
På de här knapparna ändrar man stolen.