Slutar på Erikshjälpen

Äntligen helg igen, min vecka har varit kämpig, då jag har varit fruktansvärt trött, även denna veckan. Jag har varit både hjärntrött och trött på samma gång, ingen bra kombo. Känner mig alltid trött numera, vilket inte alls är roligt. Känns som att jag börjar varje inlägg med att skriva ordet ”trött”, inte heller så kul, men det är ju tyvärr sanningen just nu.
Plus att jag har haft huvudvärk i veckan, inte varje dag som tur är men huvudet har gjort sig påmint om man säger så, vilket varit jobbigt. Jag har nog behövt att stanna hemma och bara vila nån dag denna veckan tror jag, eftersom att jag haft huvudvärk också, men jag har kämpat mig igenom jobbveckan och det är jag stolt över, men samtidigt inte eftersom att kroppen inte har mått bra. Huvudvärk och hjärntrötthet är nämligen en tydlig signal på att man borde vila fick jag lära mig av en fin följare i veckan. Men tyvärr så har jag svårt för att stanna hemma om jag bara är trött och har lite ont i huvudet. Så då tar jag heller två alvedon och går till jobbet, även fast man inte ska det.

Jobbig vecka som sagt och då går den så långsamt också tycker jag. Men jag tror inte att det bara är hjärntrötthet heller, utan det är nog för att jag börjar tröttna på jobbet också. Det är inget fel på jobbet, men jag har liksom gjort samma sak i ett år och tre månader nu, dag ut och dag in, så jag tror att jag är lite uttråkad också om jag ska vara ärlig. Men alla som jobbar där och mina kollegor är helt fantastiska så det är en himla tur, jag har det så roligt på jobbet.


Jag kommer att sluta där på Erikshjälpen den 11 oktober, det är ju snart så jag har målet inriktat där. Därför vill jag inte heller vara hemma nån dag här och där nu pågrund av ”lite” trötthet eftersom att jag slutar snart, även om de på jobbet har helt förståelse för det, men det är mer för min skull jag inte vill det. För jag känner liksom att jag vill avsluta på topp om ni förstår vad jag menar, jag vill jobba mina fulla veckor nu ända tills jag slutar, för att känna mig nöjd. Det kanske är fel att tänka så för jag vet att de är jättenöjda med mig och att jag gör ett fantastiskt jobb, det har de sagt vilket är så kul att höra, men det är min egna känsla att jag vill göra ett bra avslut. Det kan vara jobbigt att känna så eftersom att jag kanske pressar mig själv lite för mycket just nu, men då tänker jag att det är typ bara tre veckor kvar, håll i och håll ut som man säger! :-) Och sen får jag ju verkligen vila för då kommer jag att gå hemma hela dagarna eftersom att jag blir arbetslös. Nu ska jag inte säga att jag ser fram emot att bli arbetslös för det låter fel men jag tror att jag behöver vara hemma ett tag och bara vara och vila, precis som jag gjorde på semestern. Jag tror att min kropp och hjärna behöver det, men det känns lite skamligt att säga.

Jag berättade på jobbet när jag hade fått min hjärntrötthet och kände mig extremt trött vissa dagar att jag kanske behöver ta några dagar lite här och var och bara vara hemma, och det förstod de helt och hållet, så det var skönt. Men faktum är, jag har ju varit hemma tre dagar från jobbet med förkylning, men jag har bara varit hemma en ända dag pågrund av hjärntröttheten, vilket jag känner mig stolt över, vilket kanske är dåligt att känna stolthet över en sån grej men sån är tyvärr jag.
Det är väldigt sällan som jag har varit hemma om man tittar på hela detta året på Erikshjälpen, vilket jag är nöjd med, men som kanske både har varit bra och dåligt.

Sen får vi se vad som händer efter den 11 oktober, jag vill iallafall ha fortsatt hjälp från SIUS på Arbetsförmedlingen. Så vi kommer att ha ett uppstartsmöte igen när min anställning går ut om hur vi ska gå vidare och vad jag tänker osv, så det känns bra. Men jag tycker det är lite konstigt att man inte kan få ett sånt möte innan anställningen går ut, för om man har det lite innan, ja då kanske man inte behöver vara arbetslös så länge eftersom att de hjälper mig att leta efter ett nytt jobb medans jag har ett jobb, det är ju så det går till på riktigt satt säga. Så jag tycker att det är lite konstigt att man ska ha ett sånt möte när man har blivit arbetslös, men men. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag kommer iallafall sakna mina fantastiska kollegor så mycket, det är väl det som känns tråkigt med att sluta på Erikshjälpen.

Men jag är riktigt taggad på nytt jobb och redo för nästa kapitel och utmaning jobbmässigt i livet!

Jag hoppas att nästa vecka inte blir lika jobbig, men tyvärr har jag mycket efter jobbet nästa vecka, och denna veckan har jag knappt haft något alls och ändå har veckan varit jobbig, så vi får se hur det går. Jag ska till exempel till Habiliteringen både onsdag och torsdag efter jobbet. Men jag kämpar på!

Elof till Sjukhuset

Man brukar ofta klaga på sånt som man tycker är jobbigt eller det som inte funkar helt och hållet som man vill i livet och vardagen. Det är mänskligt och även jag gör det, faktiskt så tror jag att vi gör det automatiskt. Men ibland är det viktigt att se det som faktiskt går bra och det som faktiskt flyter, men det gör vi tyvärr inte så ofta utan vi fokuserar mest på det negativa som händer tyvärr. Undra varför egentligen? Vi tar det föregivet när livet går som vi vill, vi reflekterar inte ens. Men det kommer väl från savannen när vi skulle skydda oss från faror och djur. Men nu är det inte så längre men våra hjärnor är fortfarande byggda på det sättet, det är liksom vår grund. Därför tror jag att många människor får kämpa lite extra med att se positivt och se världen från den ljusa sidan. 

Det är tråkigt att vissa måste kämpa med att vara positiva medans andra är det naturligt. Men även jag som är positivt och som folk uppfattar som positiv behöver kämpa med den biten ibland också. Man tänker ibland ”nämen nu ska vi tänka positivt här”, man vi tänker ju aldrig ”nej nu ska vi tänka negativt här.” Eller hur?
Det låter ju hemskt att säga men vi människor kanske är negativa långt ner i grunden, från början liksom. Sedan har det blivit så att vissa personer är mer positiva / negativa än andra. Det finns ju de som klagar på allt och de som bara flyter med liksom. 

Nu ska jag berätta om en grej som hände igår. Jag gör det med glädje eftersom att man ofta tar upp sånt som är jobbigt eller som inte fungerar. Men sällan sånt som faktiskt fungerar bra. 

Mina ortoser, eller snarare mina skor till mina ortoser har varit sönder ganska länge. Jag har inte tagit tag i det eftersom att det är lite krångligt att ta mig till ortopeden där de fixar skor och hjälpmedel. Min färdtjänst kör nämligen inte till ortopeden eftersom att de kör inte I sjukhusområden. Jag har ju sjukresor som jag kan ta mig till sjukhuset och habiliteringen med vilket är jättebra. Men problemet är att jag vet inte hur lång tid det tar att fixa mina skor och sjukresor är inte lika flexibla som färdtjänst är utan man måste beställa en dit och en tillbaka resa direkt. Färdtjänsten fungerar ju som en vanlig taxi, så man kan ringa när som helst och fråga efter en bil vilket är sjukt smidigt, men det kan man inte med sjukresa som sagt. Så det har dragit ut på tiden eftersom jag inte vetat hur jag ska lösa det och ärlig talat så har jag inte orkat ta tag i detta då det varit lite annat som ni vet och det erkänner jag! :-) 

Men min kollega Helen tipsade i helgen om att jag kan leta upp ett ställe nära sjukhusområdet och typ gå till sjukhuset eller var det nu är jag ska. Det är ju lite fuskigt men man måste ju vara smart :-). Jag har aldrig testat det eftersom att jag nu har lyckan av att ha sjukresor men nu var det ju ett sånthär tillfälle då det krånglade till sig. Så då tipsade Helen om att jag kan ta färdtjänsten till mataffären som ligger vid sjukhuset ungefär. 
Det är en bit att gå till ortopeden från affären så Helen tipsade om att jag kunde ta Elof med mig. 

Jag får ju åka med Elof i färdtjänsten eftersom att jag är beviljad både stor bil och vanlig personbil. Men jag har faktiskt aldrig utnyttjat det med Elof i taxin eftersom att jag inte har varit i behov av det på samma sätt som när jag bodde i Göteborg och skulle ha med mig Elof hem ibland på helgerna. Det kändes därför konstigt att boka en stor bil och säga att jag skulle ha med mig permobilen men det var inga problem alls.

Det var faktiskt jättesmidigt! De kom och hämtade mig klockan 14:30 igår och så körde jag in Elof i bilen. Längesedan var det men skillsen satt kvar än! :-) Så körde de mig till affären också körde jag av. Jag var lite osäker på vart jag skulle även om jag varit på ortopeden 1000 gånger men jag har ju aldrig åkt dit själv. Så jag försöker faktiskt hitta men jag fick såklart sätta igång GPSen på mobilen! :-)

Till slut kom jag fram och när jag såg huset så blev jag så lycklig! :-) Jag har aldrig varit där med Elof heller så det var speciellt också, vet inte varför jag tyckte det men jag tyckte det! :-) Jag åkte upp och in på ortopeden. Jag var lite orolig över att de inte skulle ta emot mina skor eftersom att de skulle stänga snart, när jag kom in dit så var jag själv där också. Men det var en snäll tjej i kassan som tog emot mig och ropade på en tekniker som tittade på skorna och på ortoserna. 

Hon frågade mig då om jag kunde vänta, det skulle ta ungefär 30 minuter eller så kunde de skicka hem ortoserna när de var klara. Såklart att jag kunde vänta där men jag var inte jättesugen på att sitta där i 30 minuter så jag sa att de jättegärna får skicka hem de.

Sen åkte jag ut igen och förbi akuten för att åka till mataffären igen men det finns en grill precis vid sjukhusentrén. Den är ju vid sjukhuset men den tillhör ju inte sjukhuset så jag tänkte att jag testar att ringa färdtjänst därifrån så slipper jag åka ner till affären igen och sitta där och vänta. Jag ringde till färdtjänst och sa adressen och att jag behövde åka hem och det gick hur bra som helst. Det skulle dock ta en stund innan en stor bil var ledig, ungefär en halv timme men det gjorde inte så mycket för mig, bara att jag fick åka hem :-).

Så jag kunde faktiskt inte låta bli att gå in i kiosken och köpa mig en glass! :-)
Jag testade faktiskt en ny smak, det var daimstrut fast med mintsmak. Den var faktiskt jättegod. Jag spiller alltid när jag äter glass, det är därför jag sällan äter sån glass när jag är själv, dessutom hade jag inga servetter dum som jag var. :-) Men faktum var att jag typ inte spillde någonting och jag njöt så mycket av glassen så det var verkligen värt det trots att det bara var tisdag :-). 

Taxin dök till och med upp tio minuter tidigare och det var ju inte dumt så då hoppade jag in med Elof och så körde han mig ända fram till dörren hemma! :-)
Detta gick så smidigt och jag kände mig så glad och fri plus att jag äntligen får ordning på mina ortoser! :-)

Jag tjänade till och med pengar på detta eftersom att sjukresa kostar pengar varje gång, och det är inte billigt. Jag tänker att jag ska göra så här i fortsättningen. Habiliteringen ligger ju även där, man behöver bara åka upp för en backe men det löser jag nog och dit hittar jag ju med all sannolikhet. Så det ser jag fram emot att testa nästa gång. Synd bara att jag kom på detta nu när hösten och vintern kommer ha ha ha, men nu vet jag det i alla fall att det går och det är jag glad för! :)

Som En Ny Permobil

Min lediga fredag gick väldigt fort i fredags, det känns som att denna helgen har gått otroligt fort. Men sommaren är tillbaka, det blev sommar i september istället och det är ju ändå härligt. I fredags skulle jag på ett besök nere i stan klockan 11:00. Först hade jag bokat taxi men eftersom att det skulle bli sommar tydligen så ville jag susa ner med Elof istället. Dessutom tycker jag att det är skönt att inte vara beroende av en taxi. Jag tänkte dessutom ta en sväng på stan efter besöket och kanske unna mig en lunch på stan i det vackra vädret. Men, anledningen till varför jag var osäker på om jag skulle avboka taxin var för att jag var osäker på om jag skulle kunna ta mig in ditt med Elof. Jag har varit där innan men aldrig reflekterat över tillgängligheten, men det var så anpassat och bra så jag blev så glad, det gick supersmidigt.

Efter besöket blev det en dagens lunch på en uteservering. Jag minns tyvärr inte vad restaurangen hette men den ligger vid Viskan och har en jättestor och mysig uteservering. Där satt jag och njöt av en god lax med potatis! :-)

På kvällen satt jag ute, typ tredje gången för i år jag kan sitte ute på min altan, bedrövligt! Men mysigt att äntligen kunna sitta där ute igen. Det har ju inte blivit så mycket av den varan i sommar tyvärr…

Lunchdejt med Elof! ;)

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg skulle min kollega från jobbet, Helen komma till mig som igår (lördags). Jag såg verkligen fram emot det då det inte blev något förr föra helgen men framför allt för att hon är så rolig och mysig att hänga med. Hon hade lovat mig att hjälpa mig att rengöra Elof (min Permobil), jag vet inte hur längesedan det var sist han fick en dusch, och det behövdes verkligen nu, för oj vad smutsig den var. Så det var verkligen snällt att hon ville hjälpa mig med det, då jag inte klarar av det själv. Hon kom till mig vid 12 tiden också körde vi ut Elof på min altan också började hon skrubba den, jag satt i soffan och titta på, bra fördelning! :) Det var ju så underbart väder även igår, så det var mycket härligt då vi hängde på min altan hela dagen. Sen blev det fika, jag hade köpt varsin kanelbulle och lite senare blev det pizza med pesto och mozzarella ute på altanen, det var inte dumt.

Hon har inte varit hos mig innan och vi har inte direkt hängt på det sättet förutom att vi har haft skitskoj på jobbet. Men ändå känner vi oss så trygga med varann, vi pratar om allt möjligt och vi chillade i soffan hela dagen i våra mysisar, så härligt och mysigt, så enkelt liksom. Jag var dessutom jättetrött igår, men det var underbart med lite sällskap, det behövde jag. Vi har så himla roligt ihop också.

Elof blev jättefin, som ny verkligen, så jag är jättetacksam för det. Hon kollade även på min sänglampa som har varit sönder nu sen i november förra året, ops! :-) Så hon ska fixa den åt mig och lämna tillbaka den imorgon för hon vet nu var felet är, så det är jättesnällt. Jag blev så glad för den är så mysig att tända på kvällarna och nu vill jag verkligen göra det när hösten är här. Det är lite mörkt vid sängen nu jämfört med i somras! :) Så jag är taggad på att få tillbaka min lampa, välfungerande förhoppningsvis imorgon! :)

En mycket härlig lördag med fina Helen helt enkelt! <3

Hjärntrött och Lyxonsdag

Denna veckan har jag varit helt slut, det har gått bra på jobbet men det har varit max vad jag har klarat av denna veckan känner jag. Den där extra timmen varje dag på jobbet har dock känns extra tunga i veckan och min motivation har varit väldigt låg. Jag har både varit hjärntrött och ”vanligt” trött varende dag, jag har liksom inte känt mig pigg, oavsett vilken tid det varit på dygnet. Det har faktiskt varit jobbigt då jag knappt orkat ta mig igenom jobbdagarna. Jag tror att det beror på min fullspäckade helg som jag hade förra helgen. Visst, jag hade en lugn och go fredag men jag kände verkligen att jag hade behövt att vara hemma förra helgen då jag även då kände mig helt slut. Men jag hade lovat Jenny att passa killarna i Vasa för pappas kompis Aron och hans sambo Anastasia skulle ta med pappa ut på en lyxlunch eftersom han har fyllt 50 också ville såklart Jenny följa med, och det var inte någon direkt barnrestaurarng. Så då frågade Jenny mig om jag kunde passa killarna, och självklart ställer syrran upp, dessutom tycker jag ju det är roligt att kunna hjälpa till och passa brorsorna! :-)

Jag gick upp klockan 6:00 förra lördagen för Aron och Anastasia skulle hämta mig klockan 08:15 och sen dess gick min helg i ett rasande tempo och sen tog jag bussen hem på söndagen för på eftermiddagen skulle vi ha lite kalas hemma hos mamma för Elliot. Det var en grymt rolig helg men herregud vad kroppen inte gillade den för jag var helt slut i söndagskväll och jag tror att det är därför som denna veckan varit lite jobbig. Som jag har berättat innan så orkar jag inte lika mycket längre, både kroppsligt och med tanke på hjärntröttheten, även om jag gör svinroliga saker. Förra helgen fick jag inte den återhämtningen som jag behövde och det resulterade i denna jobbiga vecka, jag tror tyvärr att det är så. Jag hade en lugn och skön fredag (som tur var) med massage bland annat, men det räckte inte för att ladda om mina batterier. Det är ju därför jag nu är ledig varje fredag för att jag är i behov av längre återhämtning. Nu hade jag en jätterolig helg, det är inte det jag säger, men den tog mycket på mig och dessutom var jag ju redan trött innan helgen ens hade börjat.

Egentid med brorsorna, då blev det hamburgare! :)

En trött men glad Alice åker hem från Götet! :)

I onsdags (denna onsdagen som var) fyllde Elliot år, hela 9 år! Fattar inte vad tiden har tagit vägen! Då var jag utbjuden på Pinchos av mamma, Marko och Elliot. Det såg jag fram emot mycket, även om jag var så fasansfullt trött, men jag piggnade faktiskt till lite efter duschen! Pappa spontan svängde förbi mig också mitt uppe i allt, för han hade klippt sig och var påväg hem till Göteborg så han kom förbi en sväng, väldigt spontant men mysigt. Det var längesedan som han var hemma hos mig nu!

Mamma hämtade mig vid sextiden. Det skulle bli mysigt att göra något tillsammans med vår ”grund”-familj, om ni fattar vad jag menar! :-) Alltså, jag, Elliot, mamma och Marko. Härligt att vi kan ha den relationen tycker jag. Maten var väldig god och Elliot var supernöjd, det såg man veklingen på hans ansikte, så det var kul. Det blev lite presentöppning på Pinchos också, väldigt nöjd kille, då var vi andra nöjda med! :) Verkligen en lyxonsdag!

Jag tog mig igenom jobbdagen igår också med nöd och näppe, sen var det matlagning när jag kom hem. Jag bakade faktiskt bröd, sånt bröd som slipper jäsa, jag har inte bakat eller ätit nybakat bröd sen Storås tiden så det var väldigt roligt och gott. Det gick väldigt fort så jag gjorde krispiga zucchini pannkakor också, aldrig gjort, men de var lätta så vi hann med de också, och de blev goda med.
Sen tog jag helg, äntligen! :)

I helgen blir det väldigt lugnt, en jobbarkompis kommer hem till mig på lördag och ska pigga upp mig lite! :-) Vi skulle träffats den helgen då jag blev sjuk, så det blir roligt att vi få till det nu till helgen istället. Annars blir det bara mysisar hela helgen lång! :-) Vad ska ni göra?


Upprörd & Myseftermiddag

Nu är jag äntligen frisk, det blev inte så långvarigt som många får nu vilket jag bockar och bugar för! :-) Förkylningen gick över rätt fort men jag kände mig väldigt trött och inte hundra Gunnar ändå så jag var hemma måndag och tisdag också för att verkligen bli frisk. Men i onsdags gick jag till jobbet, två dagar på jobbet innan helg så veckan blev inte så lång. Det gick hyfsat bra på jobbet i onsdags men jag var väldigt trött och kände mig fortfarande inte helt återställd, så dagen i onsdags var lite småjobbig men jag tog mig igenom den ändå.

På eftermiddagen blev det dock igen vila för efter en stund hemma var det dax att åka till min kurator på Habiliteringen igen. Men jag såg fram emot det mötet eftersom att mamma skulle vara med. Jag ville ha med mamma och hon ville också vara med pågrund av att hon inte var med på kommunmötet som hon egentligen skulle. Det blev mycket diskussioner kring hemtjänst, kontaktperson, LSS med mera, allt det där, och jag blir ännu mer frustrerad och irriterad så fort man pratar om detta då det är så orättvist och att samhället har blivit så konstigt. Men det var väldigt bra att vi fick diskutera allt detta alla tre tillsammans och att mamma var med. Vi kom fram till lite saker som vi ska rodda i, så vi står inte helt still, vilket känns skönt. Plus att jag hade haft ett möte på jobbet på dagen också som jag tänkte mycket på, så kvällen i onsdags var väll inte världens bästa mitt i veckan kväll om man säger så. Jag hade mycket tankar i huvudet och svårt att slappna av och jag kände mig upprörd och lite ledsen, men det var väldigt skönt att sova sen då jag var så trött.

Igår kändes dagen mycket bättre på jobbet då jag kände mig piggare och som vanligt, så det var skönt. Jag såg väldigt mycket fram emot igår då jag hade bestämt att jag skulle hälsa på mormor och morfar på eftermiddagen, för att jag inte kunde vara med på kalaset i söndags, men såklart framför allt för att jag ville träffa de och för att jag älskar att vara hos mormor och morfar, det är så mysigt att vara hos de. Och jag såg fram emot att hitta på något annat än att tänka på allt jobbigt.
Jag hade bokat taxi till mormor och morfar. Jag har aldrig varit hos de så en vardagkväll och definitivt aldrig tagit taxi till de torts att vi bor så nära varandra, vilket är lite synd, så jag såg väldigt mycket fram emot igår.

Det var väldigt mysigt att komma till mormor och morfar och bara sitta och prata, och en stor frihetskänsla att ta mig dit själv med taxin. Mormor hade tagit fram mycket god fika, kändes som jag kom till värsta kalaset! :-) Vi satt i deras uterum, men vi fick gå in i köket efter en stund för vi hörde inte vad vi sa då det spöregnade så, hahaha, vilket var lite synd för det var väldigt härligt att sitta i uterummet.
Men vi fick fortsätta vårt härliga snack i köket i stället! Det var underbart att få ha mormor och morfar för mig själv en stund, lite egentid! :-) Det borde jag göra oftare tycker jag, ta taxin dit och umgås med de, det behöver liksom inte vara så komplicerat. Det var härligt att avsluta denna turbulenta veckan hos de!

Idag, fredag, är jag ledig vilket är så skönt. Det händer inget speciellt idag, vilket är härligt, men i eftermiddag ska jag på massage. Jag skulle på massage förra torsdagen men då var jag ju sjuk. Så det ser jag verkligen fram emot i eftermiddag, det blir första massagen för i höst, dessutom 90 minuter!
Jag längtar! :D
Sen kommer jag att komma hem så där go avslappnad som jag brukar efter massagen, den känslan saknar jag så mycket nu!

Ja, nu känns det som att hösten är här på riktigt, dessutom är det ju 1 september idag så konkret sätt börjar ju faktiskt hösten på riktigt idag. Nu märker man verkligen också att det blir mörkare fortare på kvällarna, men ändå lite mysigt! :)

Jag Får Ingen Kontaktperson

För förra torsdagen hade jag möte med min kurator och min biståndshandläggare på kommunen angående mina insatser i hemtjänsten (om ni vill läsa det inlägget ligger det nedanför detta inlägg). Under det mötet skulle jag även ta upp angående kontaktperson osv, att jag har hittat en person som vill bli min kontaktperson – min snälla granne. Jag såg fram emot det väldigt mycket då jag äntligen har någon som är villig att följa med mig ut. Men det fanns en liten oro inom mig eftersom att jag redan har ansökt om just kontaktperson inom SOL när jag ansökte om hemtjänst och då fick jag avslag. Jag vet dock inte hur jag tänkte, om varför det skulle ha ändrats nu men jag hade förhoppningar på samhället som tyvärr krossades för mig ännu en gång.

När jag tog upp detta tillsammans med min kurator sa min biståndshandläggare att jag kan ansöka men att jag kommer med all sannolikhet att få avslag igen. Detta pågrund av att jag inte är socialt isolerad. Det kan jag förstå, deras resonemang, för jag har många människor runt mig som familj, släkt, jobbarkompisar, jag har ett jobb, osv osv. Men de hänger jag liksom inte med dag ut och dag in och på fritiden. Jag har Wilma och Kevin, som är verkligen mina bästisar och jag är så tacksam för att de finns i mitt liv. Men Wilma bor liksom 6 timmar bort och Kevin jobbar mycket och vi syns inte alls så ofta som jag skulle vilja, det är faktiskt sällan nu för tiden tyvärr. Så annars har jag inget socialt liv överhuvudtaget när det gäller kompisar. Och tydligen så hjälper inte det efter att jag har familj och ett jobb att gå till om dagarna där jag blir socialt engagerad.

Jag tycker inte att det borde vara samma sak, jag tänker att jag är socialt isolerad när det gäller kompisar och att komma utanför dörren. Nu älskar jag att umgås med min familj, men jag vill inte vara beroende av de så fort jag ska göra något, jag är liksom 21 år. Dessutom så är det inte alltid de kan heller, ja vad får jag göra då? Jo, stanna hemma för jag måste ha stöttning i det jag ska göra, och det kan göra mig så ledsen, jag vill och jag har ekonomin men inte hjälpen, förstår ni hur jag menar?

Vist jag kan ta mig ut själv med taxin och permon vilket jag är jätteglad för, men det är ju inte så roligt att åka själv någonstans och dessutom kanske jag behöver hjälp där jag är. Jag tar mig ut med Elof ibland, men då är det liksom ”bara” till Coop och tillbaka, ibland till stan, men det är ju inget socialt med det. Det ända typ som jag gör själv när jag tar taxin (förutom fram och tillbaka till jobbet) är att åka på massagen, och det är inte fy skam! :) Ni vet ju hur mycket massagen betyder för mig. Men utöver det är jag bara hemma liksom när jag inte umgås med familjen, jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag älskar att vara hemma och det vet ni, men ibland känner jag ett behov att komma ut, umgås med någon, se mig omkring, fika, gå på bio, shoppa och framförallt att börja simma som jag vill, jag är liksom 21!

Tydligen kan jag få en person (om jag har tur) inom hemtjänsten som kan följa med mig ut för att bryta min isolering men den personen kan inte simma med mig eftersom att de inom hemtjänsten inte får simma. Isåfall kan de hjälpa mig att byta om, duscha osv men de kan inte vara med mig i vattnet och jag behöver någon som är med mig i vattnet också. Jag behöver hjälp med allt i ett badhus.

Min biståndshandläggare berättade dock att något som hemtjänsten kan bistå med är handling, alltså shoppa kläder osv för det sa jag också att jag vill men det kan de bara bistå med två gånger om året! Det är väll bra men jag vill gärna ha det mer flexibelt och socialt. Det känns så strikt liksom, svårt att förklara men det känns som att det är något man tar om man inte har några kläder, nämen jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag tillhör ju fortfarande inte LSS och jag får inte kontaktperson inom socialtjänsten för att det är för goda levnadsvillkor och jag är inte tillräckligt isolerad. Men va i hela friden ska jag göra då? Vem ska hjälpa mig då? Jag hamnar alltid mellan stolarna. har alltid gjort! Jag vill komma ut och göra grejer och inte vara beroende av min familj jämt, och som 21 åring vill man inte ha med sina föräldrar på allt!

Det finns så mycket jag känner att vill göra och inte bara på hemmaplan utan jag är sugen på att ut och resa – se världen, uppleva saker, skapa mina egna minnen och upplevelser, gå på konserter, allt möjligt. Det kan vara jobbigt ibland att ha den viljan men inte kunna utföra det man vill trots att man kan på alla andra plan förutom på det motoriska.

När man har LSS och många timmar, eller kanske till och med assistans dygnet runt kan man få göra som man vill och nästan vad man vill, man får leva livet helt enkelt som vilken ungdom som helst. Men om man har lite mindre svårigheter (men ändå svårigheter) och inte är totalt isolerad, ja då får man ingeting förutom bara det nödvändigaste som mat och tvätt, tycker inte ni det låter skevt?
Min biståndshandläggaren sa just det att det är bara det nödvändigaste som kommunen kan bistå med som t.ex hemtjänst eftersom att kommunen enbart har skärliga levnadsvillkor medans LSS har goda levnadsvillkor.

Sverige är ett superbra land bo i med sjukvård och rättigheter osv men jag kan ibland bli så irriterad på vårt system kring funktionshindrade och de som inte följer ”normen”, att man ska göra skillnad på människor och människor. Min kurator blev också väldigt förvånad och lite irriterad över vad min biståndshandläggare sa till oss under mötet och ifrågasatte det här. Jag var så glad över att min kurator var med för hon står på min sida. Min kurator sa liksom ”hur många 21 åringar är verkligen helt isolerade idag?” Det är typ inga i samhället som hon sa, för ofta har någon något socialt, något litet. Så det känns helt sjukt att samhället och lagarna har denna syn och att den har försämrats så. Hur många får ens kontaktperson då kan man undra om de är så hårda.

Det som jag tycker är så tråkigt med detta är att jag faktiskt har någon som vill bli min kontaktperson, vilket är min granne. Snäll som hon är har hon sagt att vi kan hitta på saker ändå, men risken blir ju att det inte blir lika kontinuerligt och inte som ett ”jobb” för henne vilket blir lätt att det rinner ut i sanden tror jag än om hon skulle vara anställd för mig på kommunen. Dessutom blir det svårare för mig att fråga om vi ska göra något regelbundet när hon inte är anställd för mig, för sån är jag, om ni förstår vad jag menar.

Jag klagar, ja, men jag vill också bara påpeka (som ni alla vet) att jag älskar mitt liv, jag har världens bästa familj, jag får den hjälp jag behöver av hemtjänsten (även om den inte är tillräcklig), jag har världens bästa lägenhet som jag tycker är så lyxig, jag har jättefina kollegor, jag har massor utav kärlek och trygghet runt mig. Jag har massor i mitt liv som jag avgudar och som jag njuter av varje dag så egentligen ska jag inte klaga. Det finns människor som har det så mycket värre än jag, till och med i Sverige så jag är jättelycklig och tacksam. Jag ville bara avsluta detta tråkiga inlägg med att säga och framföra det! Man kan inte få allt här i livet! Jag vill inte att någon ska uppfatta mig som bortskämd när ni får följa min resa genom livet!

Möte med Kommunen

Dålig uppdatering i veckan, men det är för att jag har blivit förkyld. Det var mer än ett år sedan som jag var sjuk, vilket jag är så glad för, så det var väl min tur nu. Det var så konstigt, jag satt på jobbet i onsdags och från ena sekunden till den andra kände jag att jag fick lite ont i halsen, jag skojar inte, det var verkligen från ena sekunden till den andra. Men det positiva med mig är att det bryter ut fort för redan på eftermiddagen blev det värre och på torsdagen var jag sjuk. Det var typiskt, för jag hade mycket roligt planerat denna helgen och jag skulle avsluta veckan med en massage i torsdags vilket jag sett fram emot, första gången efter semestern och sommaren, men jag satsar på nästa fredag istället! :) Jag skulle dessutom få mysiga besök under helgen också skulle vi fira morfar hos mormor och morfar som igår, så det var lite surt men men jag fick se fram emot en mysig helg hemma istället. Igår när jag skrev detta inlägget mådde jag faktiskt bättre så det gick fort över, skönt.

Men om min tråkiga förkylning ska detta inlägget inte handla om utan om mötet med kommunen som jag hade förra torsdagen, vilket jag tror många vill veta om. Vi skulle diskutera mina hemtjänstinsatser också skulle jag även ta upp detta med att jag har hittat en person som vill bli min kontaktperson, vilket jag såg fram emot mycket.

Det var jag, min kurator på Habiliteringen och min biståndshandläggare på kommunen som var med, mamma skulle också vara med men hon var tyvärr sjuk. Men jag var glad att min kurator var med då vi har pratat mycket om hemtjänsten på våra möten på Habiliteringen och hon vet om min situation osv. Min kurator stöttar mig mycket och är på min sida vilket är skönt, det är verkligen en trygghet i denna soppa, om man får säga så.

Vi började med att prata om hemtjänsten, och ja jag är nöjd men inte tillräckligt. Jag är nöjd med personerna som kommer till mig osv, men jag känner att hjälpen inte är tillräcklig. Eller jo det har jag väll känt men när jag har pratat med min kurator så har hon sagt att jag behöver mer hjälp eftersom att hon vet och ser hur trött jag är. Jag får ofta greja och fixa hemma innan och efter hemtjänsten kommer för att de ska hinna hjälpa mig med det som jag verkligen inte kan. Det är det som min kurator inte gillar eftersom att det tar mycket tid och kraft och sen hinner jag inte sätta mig ner och ta kväll för då måste jag sova för att orka med nästa dag. Och jag har ju tänkt att nämen det är ju vuxenlivet, det är ju att greja och fixa hemma, men min kurator tycker att jag kämpar med så mycket annat och att jag måste få den återhämtningen på kvällarna som jag behöver för att orka helt enkelt.

Därför pratade vi om ännu mer tid på kvällarna med hemtjänsten men problemet med det är att det är olika varje kväll, ibland har jag jättemycket jag vill ha hjälp med och ibland går det fortare.
Jag tycker att det är jobbigt att känna denna stressen när hemtjänsten kommer om jag har mycket som jag vill ha hjälp med en kväll. Jag har 30 minuter varje kväll och det kan låta mycket, men de 30 minuterna går så himla fort när de är här, jag fattar inte hur 30 minuter bara kan swisha förbi så.

Sen så har jag ju något med hemtjänsten nästan varje dag efter jobbet. Varje måndag och torsdag är det matlagning och varann tisdag är det tvätt. Och som jag har sagt innan så kanske det inte låter så mycket men för mig blir det mycket. Förutom fredagar så är det bara onsdagar och varannan tisdag som jag är ”fri” från hemtjänsten på eftermiddagen. Dessutom så brukar jag träffa min kurator ungefär varannan, vart tredje onsdag så det känns som att jag inte riktigt får landa efter jobbet på vardagar, vilket jag saknar då jag brukar vara väldigt trött efter jobbet. Och det är väldigt skönt på onsdagar (om jag inte ska till HAB) då jag kommer hem och har hela eftermiddagen för mig själv.

Därför tipsade min kurator om att jag kan ha tvätt och matlagning på samma dag. Typ på måndagar, att det är någon som kommer och lagar mat med mig som vanligt och samtidigt kommer det någon och hjälper mig att slänga in en tvätt samtidigt som får gå medans vi lagar mat och sen hjälper de mig att hänga upp tvätten på eftermiddagen/kvällen. Det lät veklingen som en toppenidé tycker jag för då får jag alla tisdagar ”fria” också. Tyvärr kunde inte biståndshandläggaren svara på det eftersom att hon bara beviljar insatser och inte har någon påverkan på tider osv, utan det är koordinatorerna som sköter det, så nästa steg är att maila de om detta förslaget. Hade varit bättre att ha med de där direkt på mötet så de kunde svara på mina frågor där och då eftersom att det är de som har hand om tider och hela planeringen.

Sen utöver detta är det mycket krångel med hemtjänsten just nu, med tider osv. Jag vet att jag ändrar mycket eftersom att jag är ung och har ett aktivt liv och jag vet att koordinatorerna gör så gott de kan (och att jag är prioriterad, vilket jag tackar så mycket för) men det är ofta som det inte fungerar och som det blir fel. Jag är inne i en sån period nu iallafall, och det gör mig så himla trött och det tar mycket energi från mig. Det är liksom min hjälp, min tid, mitt vardagsliv – hemtjänsten, och då tycker jag att det bara ska funka och inte krångla såhär mycket som det har gjort nu i en period. Det är väldigt irriterande.

Men samtidigt så är jag glad för att jag har den hjälpen och att det kommer fina personer till mig även om det inte är så flexibelt som jag vill och är i behov av.

Ni får läsa om hur det gick kring samtalet gällande kontaktperson i en del 2, för att annars blir detta inlägg för långt! :)

50-års middag!

Mötet med kommunen tillsammans med min kurator gick väll sådär i torsdags, ingen bra start på helgen om man säger så, men om det mötet får ni läsa om i nästa inlägg. I helgen skulle jag till Göteborg till pappa och familjen. Det var jättelängesedan vi hängde, senast var i Öckerö och då bara några timmar, så det såg jag väldigt mycket fram emot. Dessutom skulle vi äta på restaurang på fredagkväll och ta 50-års middagen som jag skulle bjuda pappa och familjen på eftersom att pappa nyss har fyllt 50. Efter typ hela semestern hemma och en vecka in i jobbet skulle det bli väldigt roligt att komma ut och hitta på något kände jag. Jag såg även fram emot att äta på restaurang vilket jag inte gjort på hela sommaren och jag tänkte att jag skulle lyxa med ett glas vit vin! :-) Dessutom skulle vi hälsa på farmor på lördagen, jag har inte träffat farmor på jättelänge så det skulle bli så roligt. En action helg helt enkelt! :-)

Pappa hämtade mig runt tre tiden i fredags. Han ville att vi skulle hinna att hämta Lancelot och Hamilton så att jag skulle få se deras skola, det skulle bli spännande tyckte jag. Väl i Göteborg ställde vi bilen vid lägenheten också gick vi ner till skolan. Så smidigt med gångavstånd!
Det var roligt att se deras skola, den var verkligen så fin. När man kom in och skulle gå upp för trapporna kändes det som att man var i en kyrka eftersom att det var sånt här stort fönster med målade rutor som finns i kyrkor och högt i tak. Lancelot visade matsalen och var han satt, matsalen var ju väldigt mäktig med stuckaturer i taket. Skillnad på skola och skola, kan man säga! :-)

När vi kom hem tog jag och pappa något gott att dricka och satt och chillade. Efter en stund kom Jenny hem också satt vi bara och snackade en stund. Det var första gången som jag var där sedan de flyttat dit permanent. Det kändes konstigt att de faktiskt bor där nu på heltid.

Vi skulle äta på en restaurang som heter Cheri-lee, jag har inte ätit där innan och inte pappa och Jenny heller så det skulle bli spännande. Vi gjorde iordning oss och gjorde oss fina, det var roligt eftersom att jag inte har fixat mig på hur länge som helst. Vi hade inte bordet förrän 19:45 vilket var tur annars hade det inte blivit så mycket chill som det blev nu, vilket var lite skönt.
Det var härligt att gå omkring i Göteborg igen, jag har nog undermedvetet saknat det! :-)

Restaurangen var väldig mysig och vi fick slå oss ner vid ett runt bord, jag älskar runda bord då det känns som att man sitter mer tillsammans. Vi beställde in lite olika smårätter för vi tycker att det är så mysigt att sitta och småplocka ihop. De hade sushi, så jag beställde in lite sushi till ”förrätt”, väldigt gott och det var så gott att dricka vitt vin igen, det har jag inte gjort sedan balen på gymnasiet, iallafall inte ute. Det var så mysigt att sitta där och äta lite olika rätter. Åh, herregud vad maten var god och servicen var verkligen top notch! Det var så roligt att bjuda pappa och familjen på detta. Ett underbart restaurangbesök var det helt enkelt.
Vi tog ingen efterrätt där utan vi köpte lyxglass på Ica istället och gick hem och myste till oss i soffan istället, inte helt fel det heller! :-) Klockan bara sprang iväg så den var närmare halv tolv innan vi la oss.

På lördagen skulle vi till farmor som sagt, vi skulle vara där redan runt 12-tiden så det var bara att slänga i sig lite frukost och hoppa in i bilen eftersom att det tar en stund till henne. Det var verkligen så roligt att träffa farmor igen, som sagt så var det väldigt längesedan, och hon har två små hundar som hoppade på oss när vi kom. Vi började med att äta äppelpaj och satt och pratade. Sen åkte vi till ett flygfält och tittade på plan och flyguppvisningar, det var alltså privatpersoner som fick åka de, det såg så coolt ut.

Efter en stund på fältet åkte vi till Tjolöholm slott för att äta en lunch. När vi kom dit var Lovisa där, min faster, vi viste inte om att hon också skulle var där så det var en positivt överraskning. Jag har inte träffat henne sen min student, så det var roligt. Efter lunchen gick vi in och kollade på några gamla stugor som de har där för visning. Det ligger så himla fint, vid stora fält, ängar och sen bakom ängarna ser man havet, magiskt! Jag verkligen älskar havet och ängar, allt i ett och i samma blickfång, det kan inte bli bättre! Och med mina fantastiska människor, underbart! <3

Sen var det hemgång, då var klockan redan eftermiddag och jag skulle faktiskt åka hem på lördagen så vi sa hejdå till farmor och Lovisa och tackade för en underbar dag och sen körde vi till centralstationen. Vi hade tur för då kom 100 bussen precis, så den hoppade jag på och åkte hem.
En härlig halva helg i Göteborg med familjen blev det, det var så härligt att komma ut lite, och när jag kom hem var det så härligt att känna att det bara var lördag.

Jag trodde inte att jag skulle orka med en sån fullspäckad helg, men det gjorde jag, fast jag ska erkänna att jag var ganska trött på lördagen och även på söndagen. Det tar mycket på energin när man inte är van vid så mycket på en helg, och vinet på fredagkväll hjälpte nog inte till heller, haha! :-) Men det var det 100% värt! :D Riktig rolig och mysig helg!

På söndag eftermiddag kom min andra kusin Emma till mig. Hon blev så sugen på att hälsa på mig också när Mathilda hade varit här. Vi har nog aldrig hängt ensamma någon gång hon och jag, som jag och Mathilda har, så det var verkligen på tiden. Vi hade verkligen en supermysig eftermiddag med mycket härligt snack! ;) <3

Welcome back, vardagen

Nu känner jag att vardagen är igång på riktigt efter min lilla mjukstart i torsdags. Igår började allvaret igen, upp och studsa klockan 06:10 som vanligt, äta frukost och gå och jobba, och så kommer det att se ut nu, iallafall till mitten av oktober. Welcome back, vardagen, ansvar och vuxenlivet efter semestern. Men jag känner mig ändå helt okej med det, jag såg till och med lite fram emot denna veckan när allt kör igång igen, dock inte så mycket på jobbet även om det är typ halva mitt liv på vardagar! :-) Men jag ser fram emot att åka till Habiliteringen imorgon, onsdag, och besöket från kommunen på torsdag. Men även igår var jag helt matt i pälsen när jag kom hem, inte som jag var i torsdags efter första dagen men nästan, men jag håller på att vänja mig till rutinerna igen.
Hoppas att jag orkar med habiliteringen efter jobbet på onsdag, jag kommer ju åka dit såklart även om jag inte orkar, men jag hoppas att jag inte är helt slut efteråt när jag kommer hem.

Det goaste med hela denna veckan är nog att jag slipper laga mat på hela veckan, jag har så mycket mat i frysen. Det är så skönt att bara komma hem och göra vad jag vill och slippa att vänta på någon hemtjänst som kommer och ska laga mat med mig. Och just denna veckan när allt kör igång igen, kan det vara skönt att ta bort ett moment ur vardagen iallafall.
Jag tror tyvärr att det hade varit en annan sak om jag kunde ställa mig i köket och laga mat exakt när jag ville och orkade, då hade det nog blivit roligare också. Men vuxenlivet är ju fullt av måsten, men faktiskt om jag typ inte orkar laga mat en måndag efter jobbet men när jag väll ställer mig framför skärbrädan och spisen så är det roligt. Att få laga sin egen mat som man själv har planerat och handlat till, det är en speciell känsla.

Det jobbigaste med att börja jobba igen är nog att gå upp på mornarna tror jag, jag är så fruktansvärt trött när klockan ringer, det var jag igår iallafall. Kan somna om på två röda om jag får stänga av alarmet på telefonen, det är så skönt och varmt under täcket också! :-) Det är extra tufft på måndagar då kroppen inte är van från helgen, typ de senaste mornarna, de jag har jobbat då, har jag börjat morgonen med att tänka på fredagar och helgen – när jag får sova hur länge jag vill, hahaha. Jag vill inte tänka så, då det är negativa tankar men de kommer automatiskt, jag kan inte hjälpa det. Sen är jag så stel på morgonen så det startar alltid med ett träningspass – att komma upp från sängen, hahaha – livet med CP! ;) Det är en bra början, att komma upp från sängen! :-)
Men när jag väl har kommit upp piggnar jag faktiskt till, så det är tur.

Jag tror kroppen fortfarande är i chock efter semestern, den tänker ”jaha, ska vi börja jobba nu? Ska jag behöva kämpa mer en vanligt?” och då blir jag tröttare än vanligt, så funkar det. Jag kommer säkert att vara trött i helgen efter första hela veckan på jobbet efter semestern, men det går inte för då ska jag ut på galej. Jag ska till Göteborg, till pappa och familjen och bara mysa, det ser jag fram emot mycket eftersom att senast jag hängde med de var en stund på Öckerö i somras, så det var längesedan. Vi ska dessutom på resturang på fredagkväll, jag har lovat pappa en 50 års middag med familjen som jag bjuder på, så då tar vi det på fredag, det ser jag också fram emot mycket. Jag som bara har varit hemma i typ tre veckor ser fram emot att komma ut och hitta på något och jag ser även fram emot att klä upp mig lite, jag som har gått i mysisar så länge nu! :) Jag börjar redan fantisera om vad jag ska ta på mig på fredag också fantiserar jag om menyn på restaurangen också, haha! Men framför allt ser jag fram emot att få mysa med familjen såklart! :)
På lördag ska vi dessutom träffa farmor, det längtar jag också till då jag inte har träffat henne på hur länge som helst, så det ska också bli väldigt mysigt.

Sen är planerna att jag åker hem med bussen på lördag, då min kusin Emma ska komma till mig på söndag, det ser jag också fram emot mycket.

Mycket roligt att se fram emot som sagt, hoppas att min kropp (och hjärna för den delen också) håller ihop och hänger med på allt som jag vill! :-)

Har ni börjat jobba igen?
Önskar er en fortsatt härlig vecka!

Chokade Kroppen

I onsdags, dagen innan första jobbdagen skulle jag få besök av Helen. Helen var min assisten i skolan 4:an till 8:an och sedan dess har vi hållt kontakten vilket är superkul tycker jag. Vi träffas inte superofta, kanske två till tre gånger om året men när vi väl träffas har vi verkligen roligt och trevligt ihop. I onsdags ville jag bjuda henne på middag så under dagen lagade jag en stor gryta med köttfärssås och spagetti. Hon kom runt 17-tiden och vi hade det verkligen så mysigt, vi satt och åt och pratade om allt möjligt, vi båda är bra på att babbla om man säger så! :)

Vi kom in på skolan från 4:an till 8:an och pratade om lärare, personal osv och om fina minnen från mellanstadiet och högstadiet, det var verkligen superhärligt. Speciellt när vi pratade om högstadiet för jag har så många fina minnen därifrån och fina människor som man saknar, så det var underbart att sitta och prata om allt, minnena kom liksom tillbaka. Hon var här ända till klockan åtta, vi brukar ses länge när vi väl ses vilket jag gillar jättemycket. Det var en mycket bra avslutning på semestern!

I torsdags när klockan ringde 06:10 studsade jag faktiskt upp, konstigt nog. Jag fick nog så mycket härlig energi när Helen var här. Det kändes inte så konstigt att börja jobba igen, det var framför allt kul att träffa jobbarkompisarna igen och tjata med de. Det gick faktiskt bättre än förväntat att jobba men sen när jag kom hem var jag helt slut, alltså värre än vanligt, både fysiskt och psykiskt. Men jag hade bestämt att jag ville åka och hälsa på på mammas och pappas jobb (Stema) i torsdags direkt efter jobbet eftersom att det var så längesedan jag träffade pappa och jag ville krama på han lite. Det skulle bli en överraskning så jag var jättetaggad på det under hela dagen även om jag började bli jättetrött när klockan började närma sig hemgång.

Så istället för att åka hem åkte jag till Stema istället. Det är väldigt smidigt att bara boka om taxin men framför allt en frihetskänsla. Mamma jobbar på undervåningen och pappa på övervåningen så jag pratade med mamma och hennes kollega lite först. Och sen ringde hon pappa och sa att en tjej hade kommit som ett besök till honom, hihi, också kom han ner också fick jag krama på han lite, det var väldigt roligt. Sen gjorde han en varm choklad till mig och även om han hade jättemycket att göra satte vi oss på mammas kontor också pratade vi en bra stund, det var mysigt. Sen när pappa hade gått och jobbat igen kom andra kollegor in och hälsa på mig.
Jag hade beställt taxin hem igen klockan 15:40, men det hände inte så mycket sen så då var mamma så snäll och körde hem mig så jag slapp vänta så länge.

Hemma kraschade jag direkt i sängen för jag var helt slut, det kändes som att kroppen hade fått en chock att komma tillbaka till jobbet, haha! Då kände jag att det var väldigt skönt att jag skulle vara ledig som igår, min lediga fredag som vanligt, även om det kändes lite konstigt att bara jobba en dag. Men jag tror att det var bra för mig. Men på måndag kör det igång på riktigt, hoppas att kroppen och hjärnan vänjer sig snabbt.

Igår morse såg jag fram emot en go sovmorgon, men det blev det inte för klockan 06:45 när jag sov som djupast och goast ringde det på dörren och min ringklocka är inte jättediskret om man säger så. Klart jag blev rädd men jag visste vem det var, det var hemtjänsten, eftersom att de brukar komma till mig 06:45, men inte på fredagar så jag blev lite trött. De kan ju öppna dörren själva, men hon som kom igår brukar inte öppna dörren själv tydligen, varför vet jag inte. Dum som jag var låg jag bara kvar i sängen för jag hoppades på att hon skulle gå om jag inte öppnar, dessutom var jag naken då jag sover naken, hahaha, och inga kläder i närheten. Hon ringde säkert tre gånger på dörren innan hon självmant öppnade den och då sa jag ju att jag sover och att jag inte ska jobba, så då gick hon. Men efter det var min kropp skakig som den brukar bli eftersom att jag fick sånt jobbigt uppvaknande och för även om jag viste att det var hemtjänsten blev jag lite rädd, så då kunde jag inte slappna av och somna om tyvärr. Jag försökte till åtta men det gick inte så då gick jag faktiskt upp och gick ut en morgonpromenad innan frukost, men det var härligt.

Igår skulle jag få hänga med Kevin äntligen, det var längesedan som det brukar bli nu för tiden. Jag var väldigt trött igår också, säkert efter jobbet i torsdags och efter den jobbiga morgonen. Men vi hade en väldigt lugn dag. Först åkte vi hem till honom och jag satt och tittade på när han rensade i sitt städskåp och garderob, satt och snackade. Sen gjorde han lunch till oss, det blev broccoli och ädelostpaj, väldigt gott var det. Vi båda var trötta igår och speciellt efter maten så sen blev det lite soffhäng. Vi tänkte äta lite middag hemma hos mig senare, vi har sett att man kan göra gurksushi, vi såg det på Instagram så det har vi velat testa ett tag nu eftersom vi älskar sushi båda två. Så vi gick en promenad till Coop och handlade till det och jag passade på att små handla lite. Det var väldigt pilligt att göra gurksushi, det såg väldigt lätt ut på Instagram men det var det verkligen inte i verkligheten, men spännande var det att testa något nytt. Vi hade ris, morot, avokado och lax i., och soja till såklart. Vi blev faktiskt väldigt besvikna, eller ja Kevin mest, jag tyckte väll att det var helt okej. men inget som jag tänker göra igen, så det var väll lite tråkigt. Men vi hade en väldigt mysig dag tillsammans.

Ja, nu är man inne i hamsterhjulet igen, jobb, helg, jobb, helg! :-)