Mitt handikapp: Min status

På min första dag i skolan så var vi och gjorde CPU-mätningen som jag sa. Då började vi märka att mina fötter pekade inåt. Det brukar de inte göra, och när jag satte ner foten så blev hela min kropp alldeles vinglig. Det var konstig, tyckte Mari. Det är båda fötterna, men just lite extra på vänster fot. Maria var väldigt bekymrad över mina fötter, men också att jag har blivit mycket stelare over lag. T.e,x det där med mina fötter har inte varit innan och när jag ligger på britsen så kan jag inte komma ner med knäna ordentligt. Det gör jätteont när man försöker vrida ut fötterna och få ner knäna. Det har jag aldrig haft problem med innan, det har kommit nu. Nattortoser hade jag när jag var jätteliten för att min vadmuskel var för korta, för att sträcka ut de, så nu ska jag få det igen, och även en kudde jag också ska få när jag sover som jag kan villa mina knän på. Så vi bestämde en tid till min doktor som skulle undersöka mig lite, och vi pratade om  att jag skulle få åka in till Göteborg och lite så.

Så idag var jag och mina föräldrar på Habiliteringen med min doktor och Maria. Vi pratade lite och han tittade på mig medans jag log på britsen. och han tittade på mina fötter, för de är likadana idag, och var undertiden vi väntade på detta läkarbesöket. Vi fick också min kudde av Maria som jag ska ha när jag sover, för hon sa att jag skulle få den då. Vi pratade lite om hjärnskakningen också, om sjukhuset, men han trodde inte att det var därför jag hade blivit stelare också. Nu har vi klart för oss att vi ska få åka till Göteborg i alla fall, men jag får vänta jättelänge på det, det tar tre månader innan vi skulle få komma dit, även om de skulle skicka brevet idag, om att vi vill komma dit. Mamma, pappa och jag tyckte att det skulle behövas att åka till Göteborg, vi tyckte att det var en bra ide, så det var lätt att bestämma det. Det känns skönt att få de avklarat. Han sa också att jag skulle få äta  medicin, men då kom vi på att eftersom att vi får gå och vänta så länge på Göteborg så är det bäst att börja med medicinen redan nu, så vi gör något.

Så imorgon så går jag på medicin. Jag gick på den för tre åren ungefär när jag hade både mina ben säsonger, när det var ont och stelt, som värst. Så från och med imorgon så går jag på medicin. I värsta fall om det inte hjälper med medicinen eller vad de gör och säger i  Göteborg, så sa min doktor  att om det inte går över eller inte blir mycket bättre så får vi spruta in botox i bena på dig som du gjorde när du var liten i Göteborg, men grejen är att de går ut så snabbt i kroppen, de tog typ en månad när jag var liten så gick det ut, också var de samma sak efter som innan, så det är väldigt kort tid som det hänger i, också sa han om det här inte blir mycket bättre så får vi göra en operation, sa han.

Jag lägger ut bilden på kudden sen…!

Fråga gärna frågor om det här, och om du inte vill att jag lägger ut din fråga på min blogg, så får du gärna skriva det, det är okej, och du är alltid anonym här. Tack! Jag kommer berätta mer om det här och Göteborg senare! Kram!

Middag

Igår var jag, pappa, Jenny och lille Lancelott ute och käkade med Mari, Maris son Anton och Jennys pappa Thomas på Thai sillk Palace i staden. Det var mysigt och gott. Men på dagen så gjorde jag och pappa lite äventyr i stan. Vi var b.l.a på han jobb. Vi köpte ett tangentbord skal till min dator samtidigt.

Thaisilk

Mitt handikapp: Vänner

Jag har nästan alltid varit med de vuxna, även när jag var mindre. Vid kalas också så har jag alltid suttit vid ”vuxenbordet” ätit och pratat med de vuxna. Så är det även nu jag dras liksom till de vuxna. Men mest när jag var lite mindre, tror jag. Jag tror till 99% att det beror på min cp-skada faktist. Jag tror att jag dras till de vuxna för att de jag känner/vuxna känner mig mycket väll och hur jag funkar, jag tycker det är skönt och en trygghet. Vi kan liksom ha ett ”roligt”/”normalt” snack utan att de frågar mig ”vad sa du, vad sa du?” nästan hela tiden. Mindre barn vet kanske inte riktigt hur jag funkar och springer omkull mig också. Det är så svårt att prata med barn som är bara lite yngre än mig också, det beror på åldern också såklart, men jag känner lite att det blir stelt och att de kanske inte hör vad jag säger också.

Men nu när jag blivit större och träffat de som är i samma ålder som mig så känns det mycket bättre och roligare, jag kan berätta allt om mitt handikapp för dem och de får ställa frågor hur mycket de vill, det är så skönt för de accepterar mig som den jag är och vi skojar och har jätteroligt ihop, vi kan också  prata om känsliga saker, de som är jobbigt också. Så det är väldigt skönt att ha vänner. Vänner vill man ha. Det bästa är att de hjälper till om jag behöver hjälp.

Calle på besök

Du vet hundarna som Jennys pappa och hans fru Mari har, som vi brukar hälsa på ibland, och som jag brukar lägga ut bilder på bloggen. Det finns bara en kille i hungänget där, han hetter Calle. Han älskar hos, och speciellt pappa, han hoppar upp i knät när vi är där och blir jättelycklig när vi kommer. Eftersom att han är ensam kille och att vi gillar honom så mycket så frågade husse och matte om vi ville lånna honom denna helgen, och det sa vi naturligtvis ja till. Så när jag kom hit igår så var han här, det var mysigt, och på kvällen så la han sig brevid mitt knä i soffan också klappade jag han. Det var supermysigt. När jag skulle gå och lägga mig så bestämde vi att han skulle få sova hos mig inatt, så vi bar in hans korg in till mitt rum, och visade var han skulle sova. Han gick ut och så, men sen när resten av familjen gick och la sig så la han sig i sin korg i mitt rum. Det var supermysigt. Sen på morgonen så när jag stängde av min veckarklocka, så låg han ner och titttade på mig. Så söt… Vi gick upp tillsammans, pappa sa godmorgon till oss båda två när vi kom ut samtidigt. Det kändes som vi var syskon nästan, det var så mysigt. Han var uppe när jag åkte till skolan, mysigt! Just nu har jag, Jenny, Lancelot och Calle varit ute på en härlig promenad. Jag höll Calle.

imageimage

image image image

Sjömarkenstranden

I lördags så var vi med Linne och Leila på Sjömarkenstranden, det brukar jag, mamma och Marko hänga nu för det är så bra plats för Elliot att vara i skuggan och leka där, plus att det är gräs också. Vi var där själva i fredags också. Det fanns en liten strandkiosk som säljer pommes ny värma pommes, och massor av saker, omg! Det sa vi att vi måste testa någon gång här. Så i lördags när vi var där så åt jag först en glass och sen lite senare åt jag nygjorda pommes, mums det var så gott. Det finns en lekplats med konstgräs på precis ovanför stranden (nära och bra), där brukar Elliot gunga när vi är på stranden. Det är konstgräs på lekplatsen så där kan man gå barfota om man vill, det finns en liten sandlåda också :). Det finns också en mini stuntsmatta som är nedgrävt i marken med håll i (eller vad man ska säga), mitt i lekplatsen, där skulle jag hoppa i fredags när jag var där, men jag glömde av det och jag såg inte den heller, så det gjorde jag i lördags. Jag badade inte när vi åkte ner direkt efter skolan i fredags, men nu i lördags badade jag först med mamma och sen med Marko. Det har ju varit så varmt när vi har varit där i veckan och i helgen. Vi ha solat också….såklart…! :)

Ett ställe som jag rekommenderar! :)

bada

Skolan: Första dagen på högstadiet

Nu har det dragit igång, äntligen. Nu går jag in i hamsterhjulet igen. Mamma körde ner mig i Rulle när skolan skulle börja, men vi kom lite för tidigt som alltid, men bättre för tidigt en försent. Först gick vi in i klassrummet och pratade lite, vi fick våra skåp och nycklar. Jag har skåpet närmast klassrummet och ingen bredvid mig eller under mig, whoho, jag har inte haft någon under mig i 6:an, bara bredvid mig, nu får jag både och, sicken lyx. Jag hade önskat det, så får jag lite space också :D. Vi fick sätta in våra nya scheman i  vårt nya tomma skåp. Sen delade vi upp klassen i två delar för vi skulle visa samhället för de från Sjömarken. Våran mentor Jonas sa det i ett brev han skickade hem till oss i sommar, så vi visste att vi skulle vara ute, ”kläder efter väder” skrev han :). Sen slutade vi för dagen, och då kom mamma och hämtade mig. Medan vi var på en mini rast så skrev Jonas upp vilka som skulle ha träslöjd eller syslöjd på tavlan, och på promenaden delade han upp oss i två grupper och de var slöjdgrupperna som vi fick veta. Jag fick textilslöjd, whoho.

I Juli fick vi ett brev hem, för Jonas sa det när vi träffade klassen så sa han att jag skickar ut ett brev så får jag ha möte mer er och era föräldrar innan vi börjar. I det brevet stod det att vi skulle gå ut en promenad och börja halv ett första dagen. Jag trodde inte att Helen skulle vara med på möten men det var hon, så det var kul att träffa henne, jag blev glad då när hon var med. Jag hade ju inte träffat henne på ett helt sommarlov. Efter mötet så pratade vi om vad vi hade gjort i sommar. Jonas frågade faktiskt mig om jag villa ha sy eller trä slöjd, så lyxigt tyckte jag. Då skrev han upp syslöjd på sin lapp, jag har aldrig fått den förfrågan innan av någon lärare. Vi fick med oss massor utav papper hem, och visa papper fick vi fylla i i korridoren på skolan, och lämna de papperna direkt till Jonas sen, sa han. Så när vi kom hem läste vi igenom massa av papper. Detta känns riktigt bra. :)

Ps. Skulle lägga ut några bilder nu i detta första ”skoldagen i 7.an” inlägget ihop, men det blir imorgon. :)