Idag Fyller Jag 20!

Idag blir jag 20 år, jag fyller jämt! Jag kan knappt tro det själv, det känns lite ofattbart faktiskt om jag ska vara ärlig. Nu är jag inte tonåring längre! Tänk att jag nu sitter i min alldeles egna lägenhet, gått ur skolan med bra betyg och till och med har ett jobb som 20-åring, vem skulle tro det? Inte jag iallafall. Att vara orolig inför framtiden har jag varit i perioder men inte liksom visat det öppet eller pratat om det så, men jag har inte haft det som en konstant oro och det beror mycket på att jag står min familj och min omgivning väldigt nära och jag vet att jag får hjälp och stöttning där ifrån om något skulle skita sig, vilket jag är så tacksam för.
Dessutom är man ju inte bara ungdom utan man har en CP-skada på det också som kan sätta käppar i hjulen ibland, man får kämpa mycket både fysiskt men också i samhället vilket tar mycket kraft och energi. Men trots det så är jag så himla lycklig och tacksam över mina 20 år på denna jord, det kunde inte bli bättre. Jag tänker ibland på hur mycket jag har upplevt under mina 20 år, det är helt otroligt! Jag har liksom upplevt så mycket redan bara på dessa 20 år, och jag har fortfarande hela livet framför mig, mitt så kallade vuxenliv. Jag är nyfiken och se vad det kommer att leda och ta mig.

Men trots att jag har det så bra nu med lägenhet, jobb och allt nytt så kan man ju inte riktigt låta bli att tänka framåt. Nu när jag har flyttat tänker jag ibland, ska detta vara mitt liv nu? Ska jag leva i den här lilla ettan hela livet?
Det kanske är lite tidigt att tänka på det nu såhär två veckor in i vuxenlivet, för jag är verkligen jättelycklig här och trivs redan som fisken i vattnet, men det är klart att man funderar.
Sen kommer tankar om att träffa någon i framtiden för det vill jag verkligen göra, min dröm är att gifta mig, men så kommer de här tankarna om hur och om min CP-skada kommer att hindra mig från att träffa någon. Jag vet, man ska inte tänka så, men det är en naturlig tanke, speciellt i min ålder. Och den tanken är jobbig, jag vill liksom inte leva själv hela livet. Men jag brukar tänka att den tiden kommer och att jag ska försöka leva här och nu, jag är ju som sagt bara 20 år.

Men nu tar vi en dag i taget, och idag ska jag verkligen njuta av min födelsedag och vara med de jag älskar.
Jag ska berätta något roligt, jag hade typ glömt av min födelsedag, för förra veckan frågade jag mamma vad hon skulle göra nästa helg, alltså som denna helgen, också sa hon typ ”vi ska ju fira dig på lördag!”, och jag bara ”ja just det, jag fyller år!” haha. Jag tror att jag inte har tänkt på det så mycket för att det har hänt så mycket under en period nu och allt är så himla nytt så jag har typ inte ens tänkt på vilken månad det är. Men det var ju en positiv överraskning iallafall att man kom på att man fyller år! :D

Tack för att ni finns min familj, nära och kära, vänner, bekanta, ja och inte minst sagt mina bloggläsare som följer mig och mitt underbara cpliv! Ni är BÄST! <3