Jag har lite svårt med talet som du säker vet. Det beror på min CP-skada. För mig låter det helt naturligt för mig att prata så här, jag märker inte det själv. Folk som är väldigt nära mig och känner mig superbra, dem förstår vart ända ord jag säger, man kan ju säga vad sa du till de som pratar tydligt också men för mig är det lite oftare. Det är de som är så skönt att de närmaste förstår mig bra. Om det är någon som jag känner och hon/han känner mig också men inte känner den inre Alice om man säger så, så kan han eller hon fråga ”vad sa du?” också säger jag om det också hör han eller hon inte forfarande. Jag brukar ha med mig typ mamma eller Marko med mig och då säger dem det jag säger, och då förstår dem. Eller om jag har någon annan med mig. Det är okej tycker jag. Min kompis brukar vara med mig rätt ofta och när någon frågar ”vad sa du” igen då efter jag har pratat, så brukar min kompis säga vad jag sa. Men oftast så pratar jag så tydligt jag kan och då brukar folk förstå mig. Mina klasskompisar brukar fråga mig ibland varför jag pratar så konstigt, och det är helt ok att fråga mig det. En gång frågade en elev min lärare det och då sa hon att Alice inte har samma rörighet på munnen som vi har, jag förstår inte vad hon menade där, men det var bra sagt tycker jag.
Jag har gått hos massor av prathjälpare eller vad det heter, i alla fall så har jag övat och övat för att bli bättre på att prata. Jag mins inte hur länge tillbaka jag har gjort det.
