Tillbaka till Verkligheten

Nu är jag tillbaka på Storås igen! Mamma skjutsade hit mig igår eftermiddag med all packning i bilen med alla kassar fulla med kläder och saker. Det kändes så konstigt att åka till Storås igår på något sätt. Det känns konstigt att jag nu ska bli själv på kvällarna igen (förutom min lägenhetskompis då) och att inte få lägga mig i min säng hemma i lägenheten.
Storås (elevhemmet) öppnade klockan 14 och 13:55 sladdade jag och mamma in på parkeringen. På parkeringen stod en personal, min nya rumskamrat och hennes föräldrar/mormor. Det kändes lite jobbigt nästan att komma samtidigt som de.
Det var jätteroligt att träffa den personalen som var där igen och hälsa på min nya lägenhetskompis och hennes anhöriga. Hon hade tydligen flyttat in i helgen, men sovit någon annans stans.

Mamma skyfflade in alla mina kassar och saker in till mig. Det var speciellt att se sitt rum igen men ändå en härlig känsla. Mamma hjälpte mig att packa upp lite grann men det mesta vill jag greja med själv så att jag har något att göra. Personalen kom ner med kaffe, saft och kakor till oss eftersom att anhöriga får fortfarande inte komma upp till gemensamma. Så vi tog en fika i vår lägenhet tillsammans och satt och pratade, det var jättetrevligt. Min nya rumskamrat verkar så himla mysig och trevlig, men också hennes mamma. Så det här kommer nog bli toppenbra tror jag!

Mamma åkte efter en stund, jag fällde några tårar faktiskt medans jag kramade om henne, varför vet jag inte riktigt, men det gjorde jag.
Men sen kändes det bättre och jag var inne i min lägenhetskompis rum och hängde medans hon och hennes föräldrar höll på att fixa med allt möjligt.
När mamma hade åkt packade jag dessutom upp en kasse med kläder, men resten av packningen tar jag senare.
Skolan börjar nämligen inte förrän på onsdag, vilket är lite skönt för då kan jag landa lite på Storås först innan allt drar igång på riktigt.

Nu känns det ändå rätt bra att vara här, jag tror att all min ångest och lite oro släppte igår när jag träffade min lägenhetskompis och det kändes så bra.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *