I torsdags kände jag mig duktig. En som jobbade i torsdags frågade mig på eftermiddagen om jag ville hänga med upp och göra pizza med honom, och det ville jag såklart. Jag hjälpte till med pizzan. Efter maten städade jag i mitt rum, eftersom att torsdagar är min städdag, det var gött att få det rent. Jag tvättade även på morgonen. Det blev så rent och fräscht i både rummet och på toan. Mamma har köpt nya gardiner till mig på Ikea, det är nästan samma färg som de jag hade innan, bara det att de här gardinerna är mörkläggningsgardiner. Det behövs verkligen nu när det börjar bli ljusare tidigare på mornarna, det behövs speciellt när jag är kvar på någon helg för då vill jag inte bli störd av ljuset när jag vill ta sovmorgon. Jag och en personal gick upp och strök gardinerna, jag strök en gardin själv vilket jag är stolt över, och det gick jättebra. Fast jag fick jättemycket träningsvärk i magen när jag strök den, hihi. Sen lite senare på kvällen kom Malin in till mig och satte upp de. Nu är det upp till bevis i helgen, om jag kommer att kunna sova längre. Jag kan dra för de själv vilket är bra. Jag kände mig väldigt effektiv i torsdags och det sa personalen till mig också :). Jag slängde in en tvätt på morgonen, jag städade mitt rum, jag gjorde pizza och jag strök gardiner. Det var extra skönt att gå och lägga sig den kvällen kan jag säga.
Jag har inte visat er att jag har möblerat om heller i mitt rum. Nu står sängen utmed fönstret, det är mycket bättre tycker jag för att då behöver jag inte vrida huvudet så när jag ska titta på tv. Jag kan också ligga i sängen och titta på den vackra utsikten med ängarna och hästarna från mitt fönster nu också, det är lite romantiskt faktiskt! :-) De på Storås säger att jag har fått det bästa rummet med tanke på utsikten, jag har haft tur. Nu är det ganska mycket plats emellan sängen och garderoberna så jag tänkte önska mig en fåtölj i födelsedagspresent och ställa där, kan vara lite trevligt tänker jag. När man inte vill sitta i sängen.
Jag har fått beviljad assistans, wohoo! Jag fick beskedet av pappa igår på sms, jag har säkert fått brevet här på Storås också. Men jag blev så glad när jag fick det beskedet. Extra glad är jag eftersom att jag fick avslag förra gången när jag sökte. Jag är så glad att jag nu är beviljad assistans och tillhör LSS lagen. Beslutet togs igår, samma dag som brevet kom. Vi skickade in att det LSS-handlägan hade gjort en ansökan på från vårt möte var okej, hon hade uppfattat mig rätt. Vi skickade okej på det förra torsdagen och en vecka senare tog de beslutet, jag trodde att det skulle ta flera veckor innan beslutet skulle komma. Det beskedet gjorde min torsdag och helg. Personalen på Storås sa att jag får fira med en alkoholfri drink på Pinchos i helgen, det ska jag faktist göra, lyxa till det lite! :) Istället för att ta någon ”vanlig” läsk. Så det här var ett väldigt glatt och skönt besked, nu är jag glad. Det svåra kommer ju bli att hitta en person som kan vara min ledsagare. Jag fick beviljat två dagar i veckan, vilket jag är nöjd med, jag ville ha tre egentligen men två dagar kan vara lagom att börja med tror jag. Det ska bli så roligt att kunna komma ut och hitta på saker utanför Storås på vardagar. Men även om jag vill hitta på något på helger när jag är kvar. Jag hoppas att jag får välja lite vecka för vecka när jag vill ha min assistans. De skrev inte heller hur många timmar som jag har assistans, bara hur många dagar. Jag är så lycklig! Det var det bästa som kunde hända just nu. Fast nu vet jag inte hur vi ska gå vidare för att hitta en person, de hjälper oss med det skålkart men det stod ingeting i brevet om det. Det stod bara att jag har fått det beviljat.
Som jag skrev när hon hade varit här och vi hade haft vårt möte, jag hade en bra magkänsla och kände att jag utvecklade mina behov och sa det jag ville ha sagt, jag kände att jag fick med allt.
Idag är det torsdag, vilket betyder fredag imorgon, det ska bli så skönt med fredag och helg. Jag ska vara kvar på Storås i helgen. Vi ska till Pinchos på lördag med Storås, både personal och elever från båda husen, det ska bli jätteroligt att hitta på något tillsammans, och så gott framförallt. Resten av helgen ska jag bara ta det lugnt, vilket ska bli skönt. Idag har jag tvätt-och städdag och jag tvättade inte förra veckan, ser ni hur mycket tvätt jag har eller? Jag har aldrig haft så mycket tvätt på hela tiden som jag varit här, tvättkorgen är ju full. Så det ska bli så skönt att tvätta idag och även städa i mitt rum. Jag tycker att det känns lite extra gött ett tvätta och städa när det behövs, då känns det extra skönt efteråt. Men personalen som kommer in hit till mitt rum säger att det inte är så stökigt (de har sett mycket värre kan jag säga) medans jag bara ”ahh, vad skönt det ska bli skönt att städa på torsdag. Jag bli galen annars!” :-) Ni vet som jag har sagt innan är att jag tycker att det är extra gött att ha det rent och fräscht när jag ska stanna kvar på helgen.
Igår efter middagen stannade jag och Pontus kvar efter middagen och sackade med Robban och Ann-Sofie som jobbade igår kväll, det var väldigt trevligt. Vi pratade om läger och egen lägenhet, eftersom att Pontus går ut fyran nu. Sen stack Pontus in till sig och jag satt kvar där med Robban och Ann-sofie och snackade med de. De var inga som larmade heller så vi satt bara och snackade och skrattade, det var jättetrevligt. Jag satt där i typ två timmar och pratade, jag gillar att prata så jag pratade på! :-) Jag fick även de att skratta några goa skratt, jag älskar att flå folk att skratta. Jag tycker att det är så mysigt att bara sitta där uppe och sacka med de där uppe, personalen som elever, jag hade ingeting att göra heller igår kväll så då var det extra kul att få lite sällskap.
Jag fick även bestämma mat på söndag, och jag ville ha något med bacon. Så jag bestämde baconlindad kyckling med vitlöksost och stekt potatis, alltså jag började drega. Tänk mina älsklingstillbehör på en middag, vitlök, bacon och ost, kan det bli bättre? Jag blev så exalterad på söndagens middag, alltså jag och mat, vi gifter oss, och det vet ni som känner mig! :D Robban och Ann-Sofie skrattade så när jag blev så glad och exalterad för middagen på söndag. Det är inte så svårt att göra Alice lycklig! :-) Storåspersonalen säger alltid att det är så roligt att jag har kommit eftersom att jag beställer så varierade och annorlunda maträtter. Ann-Sofie brukar säga och sa även igår att hon tycker att det är så tacksamt att laga mat till mig för att jag blir och är alltid så tacksam och blir så glad för maten! :-) Det är roligt att höra tycker jag, det är ju sant också. Jag fick även bestämma maten på måndag, och då blir det panerad rödspätta med potatismos, så två supermåltider två dagar i rad. Mums, jag längtar redan till söndagens och måndagens måltider….haha :D
Idag blir det även avokadomacka till frukost, mums. Det såg jag fram emot redan igår kväll! :-) Alltså nu får jag ge mig, haha! :D
Varje gång som jag åker till Storås kör vi förbi ett ställe i Partille som heter Allum, det är ett stort köpcentrum. Jag har tänkt att det hade varit kul att gå in där någon gång, och jag har sagt att vi kan väll gå och kika där inne någon söndag när jag ska tillbaka till Storås. Igår bestämde jag och mamma oss därför för att ta Allum innan Storås, så vi åkte lite tidigare hemifrån igår och stannade till i Partille. Det ser inte så stort ut när man ser det från vägen, men det var så stort. Massor utav bilar och ett stort parkeringshus. Det fanns till och med tre ingångar som man kunde gå in till köpcentret. Det var fräscht och stort där inne med massor utav butiker. Jag blev förvånad över att det var så stort, det fanns liksom tre våningar. Så jag och mamma gick väll omkring där och kikade runt i olika butiker. Det ända som jag köpte var en ansiktsmask på H&M, men den ska bli spännande att testa. Det var mest bara roligt att gå omkring där och kika i Allum och i butikerna tyckte jag. Men framför allt var det mysigt att få lite mor och dottertime! När vi kände oss nöjda med butikerna gick vi till ett kaffe i Allum och tog en fika. Jag och mamma tog varsin kaffe också delade vi på en jättegod chokladmuffins. Sen körde mamma mig till Storås. Det var en mysig dag!
Jag vet att jag har glömt att säga hur det är med foten, jag vet nämligen att jag avslutade mitt senaste inlägg (om botoxen) med att jag inte kunde gå för att jag tappde balansen hela tiden och att det kändes jättekonstigt i foten. Men nu känns foten som den gjorde innan och jag kan gå på den nu, vilket känns skönt. Fast nu gör det extra ont vid sidan av foten eftersom att jag har massor utav förhårdnader där eftersom att jag går på utsidan av min fot och har gjort det i cirka ett till två år, så nu har jag svårt att gå pågrund av det istället..suck. Men det går bra, jag är bara lycklig över att jag kan gå.
Igår var det mellofinal hemma hos familjen Grimm. På eftermiddagen var vi hos Sisko och Göran och firade Sisko eftersom att hon fyllde år i fredags på internationella kvinnodagen. Vi fick sånt magiskt gott kött till lunch och daimtårta med hallon till efterrätt, riktig god lunch! Senare på eftermiddagen åkte vi hem för Tomas och hans hund Nina skulle komma och ha mellomyskväll med oss. De kom nästan precis när vi hade kommit hem. Först satt vi bara uppe i sofforna med lite go dricka och bara chillade. Lite senare blev det ostbricka till middag, det var så gott och så lyxigt! Vi satt länge och njöt vid köksbordet! Vi gick neråt när klockan närmade sig åtta och slog oss ner i soffan.
Jag såg fram emot mellofinalen i år lite extra mycket eftersom att jag tycker att nästan alla i finalen var så bra. Jag hejade typ på alla. Men jag hejade lite extra på John Lundvik och hans låt ”Too late for love”, den låten och hans nummer tycker jag är riktigt bra. Han vann ju, jag blev så glad! Jag tycker att han är en värdig vinnare! Vem hejade ni på? Det blir coolt när han ska uppträdda i eurovision, jag tror att han kommer att komma rätt högt upp faktiskt. Men som sagt hela finalen var så bra i år, så många bra låtar tycker jag personligen. Mysigt att ha Tomas och Nina hemma också!
I går hämtade mamma mig hemma vid åtta på morgonen, då åkte vi till sjukhuset för att ta bort gipset (ni måste läsa inlägget ”Tar bort gipset” först för att förstå varför jag skulle ta bort gipset). Det var exakt en vecka sedan vi var där. Jag hade en tid vid halv nio men eftersom att jag hade fått en akuttid så var vi nästan säkra på att vi skulle få sitta och vänta på att få komma in och ta av gipset. Men när vi kom upp till ortopedmottagningen så stod två tjejer där och vinkade in oss till ett rum (samma tjejer som gipsade mig förra torsdagen) Jag och mamma blev jätteförvånade att vi fick komma in vid halv nio, så vi åkte in där till gipsningsrummet. Jag hoppade ur Rulle och fick lägga mig på britsen. Eftersom att gipset är så hårt så kan de inte klippa upp det utan hon visade mig en maskin som de skulle använda, och den såg väldigt läskig ut, den såg ut typ som en motorsåg. Den skulle låta lite så jag fick på mig ett par hörselskydd. Hon som skulle skära i gipset sa att hon var jättesäker på att hon inte kommer att kunna skära mig i benet. Så hon satte igång maskinen och började uppifrån med att skära i gipset. Direkt när hon hade börjat skära så började mitt lår och mitt ben krampa och hoppa, så mamma fick stå vid sidan av mig och hålla i det.
När hon kom ner till foten så ryckte jag till jättemycket och kände att det gjorde jätteont, då sa hon att det kan bli lite varmt. Men det var inte pågrund av värmen som jag ryckte till. Och mamma såg ju att det gjorde ont på riktigt för jag fick tårar i ögonen och blev helt illröd i ansiktet. Det gjorde så ont. När hon var klar öppnade hon gipset och såg då att hon hade råkat skära mig uppe på foten. Det var rött och skrapat, det såg typ ut som ett skrapsår. Det var inte så djupt som tur var, men det gjorde superont fortfarande även när hon hade satt på ett plåster. Det bara pulserade i såret. Hon såg även att jag hade massor utav andra sår överallt på foten från gipset. På hälen, under foten, på liltån, det är ju därför jag haft så ont på och under foten, men även på lilltån som ni vet. Det var inga djupa sår, men de gjorde ont. På stortån hade jag ett inflammerat sår från kanten på gipset, så där satte hon på ett bakterie dödande plåster. Så i helgen ska vi hålla koll på mina sår så de inte blir sämre och även lägga om plåstrena. Efter att de hade tagit bort gipset så krampade nått så fruktansvärt i låret, i benet och i foten, jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag hade även svårt att gå till Rulle sen, det var svårt att böja på benet. Om ni kommer ihåg så var det ju precis samma sak när jag precis hade fått botoxen. Det gick inte över förrän vi satt i bilen påväg mot Storås.
Jag skulle ju ta på ett nytt gips på onsdag nästa vecka när det egentligen var omgipsning, men hon ortopedläkaren var osäker på om det gick pågrund av mina sår. Hon ringde läkarn och han sa det att pågrund av mina sår och även mina kramper så skulle vi vänta med gipsningen. Och om vi väntar ett tag så kanske botoxen har kickat in och då kanske det blir lättare att böja upp foten, när den är litet mjukare, och gipsa den i rätt läge. För han sa det att det kändes inte så bra förra torsdagen när jag fick ta i så för att få upp foten i rätt läge, och han fick ju inte den riktigt i rätt läge heller. och det är ju pågrund av det som jag har haft ont och haft kramper i benet. Han insåg nog det själv att han hade tagit i lite för mycket. Vi skulle även vänta tills såren hade läkt. Jag fick därför en tid om två veckor istället, alltså den 19 mars. Så nu får jag vara utan gips i två veckor istället för fem dagar som det var planerat först! Det skulle ta en kvart, en halvtimma att ta bort gipset, men vi var där i en timma istället.
Vi hade likabehandlingsdag i skolan igår och sen på eftermiddagen skulle vi äta lunch och bowla med klassen, men jag sa det till mamma att jag var så trött efter all smärta och ansträngning och dessutom hade jag lite kramper kvar så jag orkade inte följa med, så vi åkte direkt till Storås. Vi kom väll hit vid elva igår så jag var bara hemma och vilade igår, jag var så trött. Det var skönt att jag inte missade något i skolan igår iallafall.
Men det kändes så konstigt i foten efter att de hade tagit bort gipset. Jag trodde att den skulle vara som vanligt, men det var nog inte så konstigt att den var som den var. Jag var så stel i den, jag kunde knappt gå för jag tappade balansen hela tiden, så jag var tvungen att ha Rulle eller att någon höll i mig. Det var läskigt. Foten kändes även annorlunda, det kändes som om att jag inte hade någon känsel i den som om den hade domnat bort. Spännande att se hur den känns idag!
Nu när jag har mitt gips (eller rättare sagt när jag hade mitt gips) så behövde jag lite extra hjälp hemma, så det betydde ju då att jag behövde även den hjälpen på Storås. Jag har ju Rulle på Storås så den har jag använt mycket när jag ska upp till gemensamma. Men även på mornarna och på kvällarna när jag ska göra mina morgon-och kvällsrutiner, eftersom att jag tycker att det är läskigt att stå upp med gipset vid handfatet när jag ska tvätta mig eller borsta tänderna, jag kan inte både hålla koll på min balans och göra det jag ska. Anledningen till varför jag behöver hjälp på morgonen också är för att det är krångligt att få på byxorna på gipset och även på kvällen med att få av de, så det måste jag ha hjälp med. Jag kan bara ha tre par byxor nu, eftersom att jag har bara tajta jeans, så nu är det mjukisar som gäller, och det tackar inte jag nej till! :-) Det är lite annorlunda att larma precis när jag har vaknat och när jag ska sova, eftersom att jag är van vid att klara de bitarna själv, men det går bra ändå. Jag och Storås personalen har fått in en bra rutin på det med. Innan när jag hade gipset var min vänster arm extra krånglig också, så då var det skönt att få lite extra hjälp med påklädning och så.
Ni kanske undrar hur jag duschar? När jag duschar använder jag ett plastöverdrag som man bara drar över gipset. Jag behöver även hjälp nu när jag ska duscha för det går inte att stå upp med den på. Jag och mamma testade den förra lördagen när jag skulle duscha och den var så bra! Bara dra på och av. När jag skulle duscha för första gången med gipset på Storås, den personalen som hjälpte mig hon blev helt förvånad, hon hade aldrig sett en sån innan. Det var samma sak igår när jag skulle duscha innan jag skulle hem, så hjälpte Malin mig att duscha, och hon blev helt förvånad att den var så smart hon med. Nu står en trädgårdsstol i min dusch som jag sitter på när jag duschar, hihi! :-)
Som jag har sagt tidigare så har mitt ben börjat spänna och krampa efter botoxen, och det tror jag beror på att det är för att foten inte är van eller rättare sagt inte vill vara i det läget som den är i just nu. Jag trodde att det skulle gå över, att min fot skulle vänja sig, men det har den inte gjort. Det spänner och krampar så fort jag gör något, till och med när jag äter krampar det. Mamma skulle ringa till ortopedmotagningen i Borås igår om det för att höra om det är en vänje sak.
I tisdags kväll när jag skulle somna märkte jag att min lilltå inte gick att vika på eller höja på som med de andra tårna, det gjorde ont också. Jag larmade på nattpersonalen också kom en tjej in. När vi lyfte på tacket såg vi nästan inte lilltån, då hade den liksom sjunkit tillbaka in i gipset, om ni är med på vad jag menar, det var anledningen. Det måste den gjort på kvällen, för sådär har jag inte känt så länge jag har haft gipset. Det var inte så mycket plats för lilltån innan heller, men nu syns den inte längre. Så nattpersonalen försökte att peta in lite bomull med min penna under lilltån för att höja den lite. För jag kunde inte sova pågrund av det, jag låg och störde mig på min lilltå, vilket var jätteirriterande. Det blev bättre men inte helt bra, men jag kunde somna iallafall. ”Vad gjorde du igår kväll då?” ”Ne, jag och en annan försökte att peta in lite bomull med en penna under min lilltå under mitt gips klockan tio på kvällen igår! Vad gjorde du? Haha så rolig humor jag har! :D
På morgonen såg det likadant ut och under onsdagsdagen började att göra ont i tån hela tiden. Jag visste att mamma skulle ringa till läkarn som gjorde botoxen och gipsade mig i onsdags så jag ringde henne på morgonen och sa det där med tån, så kunde hon säga även det till läkarn. Mamma ringde mig under dagen och sa att hon inte pratat med läkaren än men med en som jobbar på ortopedmottagningen, hon visste inte det där med krampen i benet så vi skulle vänta på att läkaren skulle ringa. Men hon sa att jag kunde kanske åka till Möndals ortopedmottagning och bara skära upp gipset vid tån. Storås personalen kunde följa med mig isåfall. Det tyckte jag lät smidigt och bra. Men sen ringde mamma tillbaka till mig och sa att jag inte får komma till Mölndal eftersom att jag inte är skriven där. Men så sa mamma att läkaren i Borås hade sagt att han ville ta bort gipset eftersom att det var inte bra att jag hade ont i benet. Så jag behövde ändå åka till Borås. Jag fick en tid redan idag, wow det förvånar mig att sjukvården är snabba för en gång skull. Men samtidigt så hade de inte tid med mig idag egentligen men de klämmde in mig mellan två andra gipsningar, så jag fick en akuttid. igår kväll hämtade mamma mig på Storås. Så idag ska jag ta bort gipset och nästa onsdag skulle jag ju på omgipsning, och då sätter de på ett nytt gips. Så jag får vara utan gips i fem dagar. Det är ju skön att ta av det när det krampar och gör ont, men det bästa hade ju varit om det inte hade det såklart! Himla ben som bara gör ont säger jag!
Den här bilden ät tagen i tisdags morse. Det syns inte så tydligt jag vet. Men om man jämför bilderna med i torsdags så är det lite skillnad. Min lilltå syns ju knappt på denna bilden. Men även om det inte syns så tydligt så känns det kan jag säga!
Igår var det fettisdagen, och i höstas när det var kanelbullens dag bjöd Storås på jättegoda kanelbullar, så jag hoppades på att vi skulle få semlor idag på Storås. Och det blev det, jag blev så glad när en från det andra huset kom och sa att de bjöd på semlor idag på andra huset! :-) Så efter maten gick vi över till andra huset och åt semlor ihop. Vi fick göra semlorna själv eftersom att några vill ha vaniljkräm och några mandelmassa. Själv gillar jag den traditionella semlan med grädde och mandelmassa, gillar ni medelmassa? Eller semlor överhuvudtaget? Vi hade det jättetrevligt, satt och skrattade och åt semlor. Personalen fick ett skrattanfall, det var roligt! :-)
Denna boken på bilden betyder väldigt mycket för mig, det är en bok som mamma skrev i när jag var liten. Från när jag ungefär var tre år tills jag ungefär var nio år. Hon skrev upp allt roligt, konstigt och tokigt som jag sa, men också alla dessa roliga frågor och funderingar som jag hade när jag var liten, jag funderade en hel del när jag var liten, min hjärna gick på högvarv hela tiden! Det är en del kan jag säga. Jag sa så mycket roliga och tokiga saker när jag var liten, helt sjukt, mamma undrade ju vad jag fick allt ifrån! Jag var också rätt lillgammal när jag var liten (som jag även är idag), och de har mamma också skrivit ner, alla mina lillgamla saker som jag har sagt. Jag är så tacksam för att hon skrev den boken. Det är så kul att ha! Så kommer man ihåg de där roliga grejerna som man har sagt och alla fina minerna, som man kan skratta åt i vuxen ålder. Hon har inte bara skrivit upp roliga och tokiga saker som jag har sagt, utan också gulliga och söta grejer. Jag sa t.ex en gång när jag var liten ”jag älskar dig mamma” och en gång sa jag till mamma ”ditt hjärta är utav guld, inte utav silver, utan av guld”. Så gulligt! Då smälte mammas hjärta! :-) Det är extra gulligt tycker jag när man säger sånna där grejerna när man är liten, då kommer det ofta spontant och man menar det verkligen.
Det var längesedan vi läste den boken, jag och mamma, så förra fredagen så tog vi fram den boken. Mamma läste upp situation till situation gång på gång för mig och Marko, och oj oj oj vad vi skratta, vi skrattade så vi fick ont i magen och så att tårarna sprutade. Jag fattar inte att jag var så lillgammal, rolig och tokigt när jag var så liten, men framför allt vad kom allt ifrån egentligen? Det är den stora frågan. Det var inte bara det att jag sa roliga saker, jag hade också miljarder utav frågor när jag var liten som mamma har skrivit upp. Roliga och svåra frågor som mamma fick svara på dagligen om hon kunde :-). Jag var en nyfiken liten tjej! Men det roliga är att jag har inte slutat med att fråga frågor än, jag frågar även idag frågor som är omöjliga för mamma att svara på…haha, men ändå så frågar jag fast jag vet att hon inte kan svara, det tycker vi är så roligt. Den boken går även att fylla på idag kan jag säga! :-) Jag är så glad att jag har den här boken från min barndom, bästa barndomsminierna! Min barndomsbok!
Om ni vill ha ett riktigt gott skratt och en liten inblick i min hjärna när jag var liten så kan jag rekommendera den boken starkt…haha! :-)
Så mycket kärlek i en sån liten bok! <3
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 22
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way
