Min CP-skada är lite mitt i mellan den är värken grov eller lätt, det finns ju massor utav olika cp-skador, jag är någonstans i mitten av linjen eller vad man ska säga. Jag har varken grov eller lätt CP. Jag har jättemycket problem med vissa saker och vissa saker har jag jättelätt för. Jag har t.e.x lättare för att sköta mig själv i hemmet och svårare med mina ben, armar och balansen. Min cp-skada heter passiv-cp tror jag, jag är inte säker, men jag tror det. Jag fick veta det för några månaders sen vad min skada heter, det finns olika grupper men jag vet inte vilken jag var med i. Min cp-skada beror på syrebrist när jag kom ut.

Jag har lite svårt med talet  som du säker vet. Det beror på min CP-skada. För mig låter det helt naturligt för mig att prata så här, jag märker inte det själv. Folk som är väldigt nära mig och känner mig superbra, dem förstår vart ända ord jag säger, man kan ju säga vad sa du till de som pratar tydligt också men för mig är det lite oftare. Det är de som är så skönt att de närmaste förstår mig bra. Om det är någon som jag känner och hon/han känner mig också men inte känner den inre Alice om man säger så, så kan han eller hon fråga ”vad sa du?” också säger jag om det också hör han eller hon inte forfarande. Jag brukar ha med mig typ mamma eller Marko med mig och då säger dem det jag säger, och då förstår dem. Eller om jag har någon annan med mig. Det är okej tycker jag. Min kompis brukar vara med mig rätt ofta och när någon frågar ”vad sa du” igen då efter jag har pratat, så brukar min kompis säga vad jag sa. Men oftast så pratar jag så tydligt jag kan och då brukar folk förstå mig. Mina klasskompisar brukar fråga mig ibland varför jag pratar så konstigt, och det är helt ok att fråga mig det. En gång frågade en elev min lärare det och då sa hon att Alice inte har samma rörighet på munnen som vi har, jag förstår inte vad hon menade där, men det var bra sagt tycker jag.

Jag har gått hos massor av prathjälpare eller vad det heter, i alla fall så har jag övat och övat för att bli bättre på att prata. Jag mins inte hur länge tillbaka jag har gjort det.

 Frågor / Svar

         Vad är det ALLRA värsta med ditt handikapp

      Oj, det var en svår fråga, det allra värsta det finns mycket som är bra och mindre bra med CP. Men det värsta

är nog att folk tittar på mig när jag åker rullstol eller har på mig mina ortoser. Vissa gör inte det men när typ folk på stan får syn på mig så tittar de alltid neråt även om jag inte åker rullstol eller gör det, och de har svårt att slita sig. Då tänker jag ”vissa andra människor är olika, vad är det med de”, och sen när de har slitit sig, så tänker de ” oj, jag kanske inte skulle kolla ”. En sak till är när någon frågar mig en sak också vill jag det så mycket fast jag kan inte för jag har min CP-skada. Det är lite jobbigt.

Igår så gick jag, pappa och Jenny till CityCross, jag gick från vårar hus till affären utan att sitta en enda gång i rullstolen, OMG vad stolt jag är! Sen åkte jag i rullstolen hem sen, men dit var helt fantastiskt, jag klarade det jag är en kämpe! Sen var jag trött både i skallen och i benen.

Rulle (rullstolen)

Här är några av mina hjälpmedel. Rullstolen har jag alltid i mitt klassrum i skolan, men just nu står han i garaget på lovet bredvid min andra rullstol, som går på el, alltså en elrullstol. Elon har jag bara hemma när jag ska gå promenader, men nu har vi fått in den i bilen så nu kan vi åka iväg någonstans där vi vill gå, som förra året hade vi med han till Falkenberg.

Mina ortsoser använder jag nästan hela tiden när jag ska gå, förutom när jag är hemma eller hos någon annan. Jag använder dem mest i skolan. Dem är jättebra hjälpmedel tycker jag. Dem gångerna jag inte använder de är när jag ska vara lite fin, då brukar jag ta mina ”ful skor” fast fin skor och hoppas att jag inte träffar på Maria eller Maria på habeliteringen :).  Många undrar vad det är och kanske du också vill veta det, jag ska säga det :

Mina ortoser är ganska höga, det behövs för att stödja en del av min vadd. För ett tagsen så prövade vi låga ortoser, men det gick inte så bra, jag stapplade och ramlade mycket, så vi byte tillbaka till höga ortoser, och då funkade mycket bättre. Ortoser hjälper mig att stödja min fot så att jag inte går snett med min fot, och stödjer min vadd och min hälsena.

Så nu vet du lite om mina tre hjälpmedel, jag har ju lite fler hjälpmedel, men dem som jag använder mest.

Kommentera gärna, tack :-)

Puss och kram :-)

Mina ortoser, fast ett annat mönster än vad jag har nu.

Elon (elrullstolen)

Jag som person är inte så som går och tänker på hela tiden att jag har en CP-skada, det har liksom inte varit några konstig heter med det. Folk som känner mig tänker nog inte på det heller, eller det gör dem inte, det vet jag. Jag har massor utav folk som älskar mig som jag är och det uppskattar jag väldigt mycket, dem stötar mig ibland det vet jag om men ibland vet jag inte alls om det. Typ som när du klarade en sak när du var åtta år, så är det inte självklart att jag klarar det nu. Jag övar och övar och blir duktigare på mitt handikapp  för varje dag som går, även om jag vet om det, eller inte vet om det, och smartare.

Om jag träffar nya personer så först vill jag veta om denna vänskapen kommer hålla eller inte. Om jag vet det så kommer jag berätta om mig och hur jag funkar, så dem vet. Jag tycker att det är jobbigt att hålla inne på det. Dem kanske ser att jag går lite konstigt eller är stel i armarna. Jag hoppas då att den personen tar det så bra som möjligt, men det tror jag.

Det bästa med CP är att: man lär sig mer och mer om sin kropp varje dag som går, man får uppleva massor av äventyr och träna sin kropp.

Det sämsta med CP är: många saker om man är lite negativ, nu  ska jag inte vara så negativ, men det är ju en negativ rubrik. Det sämsta är nog att man inte kan klättra och inte ha så bra fingermotorik som andra barn och att jag slösar fort min energi.

Jag är inte besviken på att jag fick min skada, jag fick den för att jag ville ha ett stort äventyr i mitt liv, och det är jag positivt över. Det gäller bara att sikta framåt men samtidigt leva här och nu, positivt. Jag fortsätter att kämpa, :-)

                        Question / answer                                    

Fråga vad du vill om mitt handikapp, jag svarar :) 

Varför måste CP hindra än från att klara saker själv ibland? Jag vill också kunna mata Elliot och få hålla flaskan utan att glida, för att min hand är bångstyrig. Det var så härligt den gången jag matade min bror, men sen dess har jag inte gjort det, för att jag vet att det är svårt att hålla och att jag anstränga mig. Jag vill också säga ”jag vill mata min bror”, och få honom i knät och mata alldeles själv med flaskan, också kan mamma och Marko laga mat. Varför kan det inte vara så? Jag vill… Man kan ju alltid öva, men det har inte blivit så känner jag, jag har inte dålig självkänsla alls men jag känner ”varför kan inte jag?” ibland. Men som tur är så tänker jag inte på det så mycket.

Sen blir det grymt när han börjar sitta vid bordet, för då kan jag mata han med skeden, när han börjar med smakportioner.