För nya läsare, Mitt handikapp: Något du har missat?

Det här var min artikel i Borås Tidning i lördags. Lite längre ner i inlägget kan du läsa min artikel, om du har missat den. Kollade delningar varje minut i lördags morse, typ på 20min så ökade de med 20 delningar på Facebook. På min förra BT artikel så var det ungefär 40 delningar. Resultatet blev: Facebook: 450 Twitter: 21 g+ 0, 2 kommentarer på ebt!. Jag blev så himla glad, och ännu mer fina kommentarer på BT hemsida på Facebook, whoho!

Tack så jättemycket, ni gjorde mitt liv lyckligare! Ni är värda så mycket!

Översikt i bt på debatt sidan.

Översikt i bt på debatt sidan.

Min debattbild

Min debattbild

Min text. Första delen

Min text. Första delen

Min text, andra delen

Min text, andra delen

Egen debattartikel 2015

Jag har skrivit en debattartikel som heter ”Alla har lika värde (I samhället)”. Karin på Borås Tidning (BT), var och intervjua mig du vet när jag var med i tidningen! Jag skickade den till henne på bt och frågade var jag skulle  lämna in den, förutom på bloggen, och i onsdags mailade hon mig en gång till också tänkte jag ”vad bra då kanske jag kan få tips på var jag kan lämna in den någonstans”, tänkte jag ja… så här stog det:

”Hej igen Alice!
Jag skickade den till (ett namn) för tryck, han hör av sig!” Jag bara okej, jag var nog inte riktigt bered på bt igen. Det var nog inte förrän han ringden och sa att den kommer ut på lördag den 25 april (imorgon), jag blev jätteglad att det kommer ut i tidningen, min egna text från hjärtat. Jag ska inte avslöja för mycket men det är en bild på mig också! Den kommer både ut i papperstidningen och i ebt i surfplattan!

Han som tryckte läste vad jag hade skrivit från hjärtat och han sa på mail att han blev väldigt imponerad av texten och att han sa att det är inte månnga tolvåringar som kan skriva så bra, han hade gisat på 15 och uppåt, så jag blev jäätteglad :-). Om du inte kan köpa eller läsa tidningen imorgon, så finns texten och artiklen i tidningen på min blogg sen, bra va? :). H an som tryckte sa att det här kommer väcka mycket positiv engergi, när jag hörde det så blev jag glad! :)

Var ska jag hitta det och när?
EBT eller papperstidningen (bt)
Lördag 25 april (imorgon).

Mitt handikapp: Q/A Hjärnskakning

Q/A
Fråga från inläget ”two nights and two days”

Men vad jobbigt för dig ! Vet man vad det var som gjorde dig dålig?
Krya på dig! Kram

Tack så mycket för frågan! Ja det var jobbigt, och det där
med bröstet också. Det var hjärnskakningen som gjorde mig dålig.
När jag låg där på fredagen så kom en städerska in medans vi tittade på nyhetsmorgon
också kom vi in på morotssoppa :), Hon gav mig en liten present det var en upplåst handske med ett öga och en glad mun med ett morotsöga, och en pinne som man kunde hålla i :)

Two nights and two days

Oj oj vad mycket jag har att säga till dig nu, okej vi kan väl börja med i onsdags, jag var i köket med mamma och lillebror var i sin lära gå stol och helt plötsligt ramlade jag och slog i huvudet, jag låg blixtilla på golvet och var kritvit i ansiktet. Det gjorde lite ont i huvudet men  sen var det inte mer med det, jag gick och la mig ganska tidigt, sov hela natten.

När jag vaknade på morgonen dunkade det i hela huvudet och jag började må illa så mamma ringde vårdcentralen och vi fick komma ner där, sen skickade de upp oss till Akuten och vi lämnade lillebror hos morfar och mormor. När vi kom upp till akuten så sa de att vi skulle till barn men de kunde inte göra något så vi fick gå och sätta oss i ett litet rum på akuten för vi skulle träffa en kirurg. Vi  fick sitta där i ungefär två timmar men snälla Ann kom såklart med kaffe, dricka och choklad bitar, det livade upp stämningen lite. Jag fick en rullstol också för jag var så darrig om benen.

Lite senare gick Ann för då fick jag ligga på brits i ett rum och en sjuksköterska undersökte mig och hela min kropp mådde inte bra. Mina ben kunde jag inte gå på. Sen kom en doktor in och tog blodprov och de kom in med en apparat också fick jag sätta en blå sak på armen som jag aldrig har gjort innan också pumpade den. I alla fall så fick jag sova över på barn avdelningen, och där fick vi ett rum med två sängar och en tv, också blev jag inlagd. Vi käkade middag och på morgonen klockan 6 kom de in och gav mig en alvedon. På kvällen kom de också in och sa att vi jobbar här i natt. Det har dunkat i hela huvudet. Tv räddade allt :). Det var bra för det fanns ett bord som man kunde flytta till sängen som jag åt på.

På morgonen kom doktorn in och sa att jag fick åka hem men då skulle jaga få komma tillbaka nästa morgon igen så jag valde att sova över en natt till. Efter lunch kom Marko och tog hand om mig lite. När vi skulle spela yatzy så fick jag helt plötsligt ont i bröstet och  då kom de in med sån där maskin som pumpar på min arm igen och lite tester också fick jag ha en grej på fingret för  att mäta något, det  fick jag också på torsdagen när jag kom in.

Men efter lite medicin gick det bra. Pappa kom och avlöste Marko efter middagen för han sov över med mig tills idag. Pappa kom till mig på torsdag kväll också med bullar, sju drickor, m&m”s som jag och mamma åt och en liten choklad bit med kokos i mums. Sen när han kom dagen efter på kvällen hade han med sig en fanta, ostbågar och en choklad kaka, tack så mycket papi! :-), När Marko avlöste mamma på dagen så kom Ann. Doktorn gick en runda mellan 9 och 12 på morgonen och då avgjorde han vad vi skulle göra. Mormor kom också när det bar var jag och mamma.

Eftersom mina ben var som spagetti så kom en som var expert på min skada hon kom igår när Marko, Ann och Elliot var där, så hon kollade lite på mig. Doktorn sa när vi kom in att vi kanske skulle göra en magnet röntgen på mig, men sen på morgonen när han kom in så sa han att han inte ville utsätta mig för strålning. Idag när doktorn kom så fick vi åka hem :) . Idag skulle jag ha alvedon i kroppen hela tiden.

Under denna period har mitt huvud dunkat hela tiden inte bara på bulan utan i hela huvudet, nu känns det bra. Och det känns skönt att ha duschat nu. Vi var på sjukhuset i två nätter. Jag vet inte om jag sa det här men jag och pappa tittade på Let’s Dance på fredagkvällen.

Jag fick ha något på armen som visade att jag var inlagd på sjukhuset. Mamma visste inte var barn avdelningen låg så en från sjukhuset körde mig i rullstolen och visade oss. Vi gick i en lång tråkig korridor, men de hade försökt liva upp det lite med orange några gånger. När pappa vara där så kom de och tittade till oss mycket, det var bra tyckte jag. Vi hade samma sjuksyster när pappa var där och hon hade med sig en student också. Tack Ann, pappa, mamma, Marko och mormor för ert stöd! <3

Nu blir de mat

Nu blir de mat

sjukhus besök

sjukhus besök

 

Räddningen. Var jättetrött och vilade, orkade nästan inget under det här.

Räddningen. Var jättetrött och vilade, orkade nästan inget under det här.

sjukhus2

Mitt handikapp: Q/A

Fråga/Svar

När du är ute på stan får du ofta konstiga blickar från andra?
Hur hanterar du det?

Tack för frågan! Ja jag tycker det, oftast från barn, men ibland från vuxna också.
Ibland kanske jag sitter
i rullstol och om jag inte gör det så har jag nästan alltid orterna på mig och då tittar de på dem, men när jag går utan hjälpmedel så tittar de på mig ändå för att jag går konstigt eller går på tå. Jag struntar i det oftast men ibland blir jag så irriterad så att jag tittar på de också, fast det inte går konstigt eller har något hjälpmedel, så får de se hur det känns när folk tittar.

 

Mitt hadikapp: CP FÅR INTE BLI ETT SVÄRORD!

Något jag hatar är att människor börjar använda ordet ”CP”  när det inte går bra för dom. Och gärna ett svärord före också. Jag blir så irriterad. Ibland undrar jag om de vet vad cp innebär? CP har nästan blivit ett svärord tycker jag och det är inte okej! CP barn är det fulaste ordet jag vet men tyvärr är det så att jag är det. Men man ska komma ihåg att CP är bara ett ord och man är inte dum i huvudet för det, jag lovar! Man är precis som vilken människa som helst! Bara att man behöver extra hjälp  då och då. Ordet cp ska inte ens visas i  svensk ordlista tycker inte jag, möjligt vis handikapp då men det är ju litet finare ord för cp, tycker jag. Du utan cp-skada kan inte föreställa dig att ha en och tvärt om. Ibland kan det vara jättejobbigt och ibland jättelätt, det beror på vad man gör och vilka svårigheter man har. Oftast tonåringar använder det, känner jag. Det är rätt ovanligt att folk föds med CP-skador. De som inte har en cp skadad i släkten kanske inte vet vad det är, som i mitt fall ingen i våran släkt har en cp skada förutom jag, men vi är inte ledsna för det. När jag är med min roliga släkt  så känner jag att jag kan vara precis den jag är. T.e.x idag ska vi till Peppe med mormor och morfar och fira mina kusiner, det ska bli jätte roligt. Min släkt använder inte ordet cp och det är skönt att mina kusiner Emma och Mathilda inte gör det, de är jätte snälla mot mig och att de inte använder ordet beror nog på att de har mig i släkten, jag tror inte att de hade gjort det annars heller, för de är så snälla men jag tror ändå att det tänker      extra mycket på det, när de har mig som kusin. Så det känns skönt. :) Kom ihåg när du håller på att säga något olämpligt ändra dig då! :)

Mitt handikapp: Hörsel & plötsligt

Dina öron har ett dämpnings ljud som  du säkert vet, så att ljudet inte kommer rakt in i öronen utan dämpar ljudet lite så du inte blir rädd, men jag har inte det dämnings ljudet i mina öron så jag kan bli jätterädd t.e.x när man tappar en penna i klassrummet, i lågstadiet och i fyran och femman så var det jättejobbigt i skolan med massor av ljud och nu är det nästan likadant men hemma är det mest. Det är inte bara ljud har vi märkt nu, det är också när man kommer bakom mig eller utan att säga till när man kommer då brukar jag bli jätterädd. Man kan sammanfatta det som att jag blir rädd för små plötsliga ljud. Det du kanske inte märker kanske jag blir jätterädd för. För att dämpa ljuden så har jag fått öronproppar istället för den här hinnan på öronen.

Fråga gräma mer saker som du tänker på,
då skriver jag om det , tack! ;)