Category Archives: Okategoriserade

Min CP-bubbla

By | | ,
1 Comment

Som ni vet så pratar jag en del om min CP-bubbla och att jag älskar den så mycket osv osv. Idag tänker jag också prata om den, gräva lite djupare. Vad menar jag egentligen när jag pratar om min CP-bubbla?

När man har en CP-skada eller någon form av funktionshinder så har man massvis av fördomar runt sig, de är där automatiskt oavsett om man vill eller inte tyvärr. Det finns mer eller mindre fördomar beroende på vart man är. Det är nog det jag tycker är jobbigast med min CP-skada – alla dessa människor som inte förestår och alla dessa fördomar. Nu möter jag inte så mycket fördomar vilket jag är glad för men jag känner att de hänger som ett tungt moln över mig.

Och det är här CP-bubblan kommer in. Min CP-bubbla består inte bara av min närmaste familj utan egentligen av alla som känner mig och som accepterar mig precis så som den jag är. Det känns precis som en bubbla, jag känner mig säker och trygg i den och jag kan vara precis den jag är i den utan att behöva oroa mig över vad folk ska tycka och tänka. När jag träffar människor som jag känner och som är i min lilla bubbla behöver jag inte tänka eller oroa mig över hur jag ska bli bemött, för de människorna känner mig, de vet vad de har att förvänta sig när de träffar mig. Jag behöver inte tänka eller oroa mig utan jag kan bara vara jag, och det är så himla härligt.

Som jag nämnde så är det inte bara min familj som är i min lilla CP-bubbla utan alla som jag träffar och känner egentligen och jag behöver aldrig tänka på hur jag ska bli bemött av dessa människor, vilket betyder så mycket för mig.

Jag kom ihåg att när jag bestämde mig förra året för att börja gå på massage och när jag hittade mitt ställe och hon som jag fortfarande går hos idag så var jag nervös inför första besöket just för att jag inte är som alla andra. Jag tycker inte heller om att träffa människor för första gången utan att de vet om min situation, speciellt om det gäller massage. Jag är rädd att de blir osäkra om jag inte berättar innan, det kanske är min fördom, men jag känner så. Om jag berättar innan jag träffar de så får de tid att smälta och vara förbereda, det kanske låter jättekonstigt och jag kanske gör det större än vad det behöver vara, men det är så jag känner. Så jag skickade ett mess till min nuvarande massör inför första besöket och skrev liksom att ”hej, jag heter Alice och jag har en tid hos dig ”då och då”. Jag ville mest bara berätta att jag har en CP-skada och jag är därför väldigt stel i mina muskler. Men jag kommer själv till dig och det är ingenting speciellt som du behöver tänka på”. Ungefär så skrev jag till henne inför första gången.

För mig är det viktigt att skriva den sista meningen, att det är inget speciellt som de behöver tänka på, för det sista jag vill är att människor ska bli osäkra, rädda eller nervösa för hur de ska bete sig. Nu säger jag absolut inte att alla är sånna men som sagt så finns det mycket okunskap och osäkerhet kring ämnet och speciellt om man inte vet så mycket kring ämnet eller inte har någon koppling till det, därför tycker jag att det är viktigt att skriva den meningen.
Jag undrar om det dyker upp några fördomar bara av ett sånt sms? Nä, usch nu känner jag att jag har jättelåga förhoppningar på mänskligheten, men ni kanske förstår mig.

Jag minns inte så mycket om första mötet hos henne, men jag blev behandlad som en helt vanlig människa, en helt vanlig kund, vilket jag blev så himla glad över. Jag tar inte det för givet som ni hör! Nu har jag gått hos henne i ett år ungefär och jag blir bemött med så mycket värme, kärlek och respekt varje gång, vilket gör mig så varm i kroppen. Vi pratar en del om min CP-skada ibland, om min hjärntrötthet osv, men det är inte varje gång. Jag känner att jag blir bemött och välkomnad precis som den jag är, vilket är en underbar känsla. Det som är så härligt också är att hon vet vad hon har att förvänta sig av mig varje gång jag kommer, hon vet om mina svårigheter men hon vet också om vem jag är bortom min CP-skada och ser det, vilket är underbart. Detta kanske låter självklart för er men det är det inte för mig.

Jag kan känna att det blir jobbigt när man ska ut, utanför CP-bubblan, jag gillar det också och jag vet att det är nyttigt, och när jag gör det så utmanar jag mig själv och blir starkare som person, men det kan också vara tufft. Tufft att möta fördomar, att möta okunskap och att möta blickar. Jag tänker inte på min CP-skada som jag har sagt så många gånger nu och det är tackvare min CP-bubbla där alla känner mig och accepterar mig precis som den jag är och då glömmer jag av min CP-skada, jag gör faktiskt det för jag lever bara det liv jag har och det livet vet mina nära och kära att jag har så det är ingeting vi pratar om när vi ses, såklart att vi kan prata om min CP-skada och så ibland men det är inget som vi diskuterar så. Det är liksom så naturligt för mina människor runt mig, jag har liksom alltid varit Alice liksom. Detta är så tacksamt och en underbar känsla att jag har haft den turen.

Men när jag kommer ut ur CP-bubblan så förstår jag att jag är annorlunda, att jag inte är som alla andra osv. Jag jämför mig inte så mycket med andra som man kanske kan tro, vilket är skönt, men det är ändå en jobbig känsla och då blir denna CP-bubblan ännu tydligare, speciellt när man möter blickar.

Jag har märkt att jag pratar rätt så högt, eller jag tänker inte på det själv, men jag märker typ det om jag sitter på ett café eller något och fikar med nån så får jag blickar på mig om jag råkar gå upp i tonläge, haha. Jag tror att det har att göra med min CP-skada att jag pratar högt ibland, varför vet jag inte.

Sen har jag ju talsvårigheter, även om de är ganska lätta så finns de ändå där och det hjälper ju inte till när man pratar om fördomar tyvärr och det kan göra mig så ledsen ibland. Speciellt om jag pratar i telefon med någon okänd då det lätt blir missförstånd och säkert kommer det upp några fördomar om mig. Det är jobbigt att det gör det bara när jag öppnar munnen, om ni förstår vad jag menar.

Därför är det så viktigt för mig att visa upp mitt liv, både här på bloggen men framför allt på Instagram för att spräcka alla dessa fördomar.
Nu kanske ni förstår mer varför jag älskar min underbara CP-bubbla som jag kallar den! :D

Första veckan som arbetslös

By | |
Leave a comment

Då var första veckan som arbetslös avklarad och en ny fräsch vecka väntar. Som ni kanske läste i mitt förra inlägg slutade jag med att berätta att jag skulle till vårdcentralen som i torsdags för att kolla upp min handled igen. Jag var där för ungefär två veckor sedan för att kolla upp min svullnad som jag har upptäckt på handen och skulle då tillbaka som i torsdags för att se om svullnaden har gått ner. Jag har inte pratat om min handled på länge men den har blivit mycket bättre så det är väldigt skönt. Nu kan jag till och med vara utan handortosen och har varit det ett tag, förutom när jag har jobbat då jag har behövt den och någon gång när jag ska göra något. Men när jag har varit utan den har det känns jättebra så det har varit skönt. Min arbetsterapeut på vårdcentralen tyckte att svullnaden hade gått ner lite så det var bra, hon trodde att det berodde på mina ortoser så hon tyckte att jag ska skippa handortosen nu ett tag och bara ta på den om jag får jätteont och se hur det känns nu när jag inte jobbar och för att huden ska vila lite.
Det känns väldigt skönt att vara utan ortosen, jag känner mig fri, fri som en fågel! :-)

När jag kom hem chillade jag lite, delade medicin inför helgen och veckan och tog en dusch för sen kom hemtjänsten vid ett tiden och vi lagade mat tillsammans. Det blev riktig helgmat, något som jag aldrig gjort innan, nämligen kyckling med pestosås, riktigt gott var det. Så då hade den dagen gått den med! :-) På eftermiddagen blev det massage, det var skönt efter en dag som hade gått i ett.

I fredags skulle jag på möte redan vid 8:30 på Herkules vårdcentral så då var det bara att ta sig i kragen och gå upp tidigt. Jag hade ingen hemtjänst på morgonen i fredags heller så då behövde jag gå upp extra tidigt för att fixa frukost och hinna med allt på egen hand. Det kanske låter konstigt men jag känner mig stolt och glad när jag fixar en morgon själv. Det gör jag ju på helgerna, då har jag ju ingen hemtjänst heller men jag menar liksom när man ska iväg så på morgonen. Så det var härligt att kunna fixa en sådan morgon själv. Fast det var inte lika härligt att komma ut i morgonkylan! :)

Mötet gick bra och när jag kom hem var klockan bara runt 10 så då la jag mig på sofflocket ett tag. Men jag märkte hur trött jag blev av att göra allting själv på morgonen, nu hade hemtjänsten förberett yoghurten i kylen men ändå. Jag var helt slut när jag kom hem, nu kanske det hade lite att göra med att jag hade gått upp tidigt och att jag var på massage som i torsdags för jag känner mig tröttare dagen efter massage, så det kanske var en kombo. Tyvärr kom även huvudvärken också, men jag är ju så van vid den nu. Innan var det mer ”oj, jag har lite ont i huvudet, kanske ta två alvedon”, nu är det mer ”huvudvärk idag igen, suck”, det är ju vanligare nu för tiden att jag har huvudvärk än att jag inte har det, jag blir liksom förvånad om jag inte får huvudvärk en dag, det är hemskt att säga men tyvärr är det så just nu.
Det är liksom en annan sorts huvudvärk också, så det är lite drygt.

Mormor och morfar skulle komma till mig på eftermiddagen, det såg jag väldigt mycket framemot, jag tycker att det är så mysigt när de kommer och hälsar på och tar en fika. De kom vid 14:30 och mormor hade med sig gofika som vanligt, hennes äppelpaj med vaniljsås. Det var väldigt mysigt, vi satt bara och fikade och pratade. När de hade åkt var jag väldigt trött som vanligt, absolut inte pågrund av mormor och morfar, men jag tror att morgonen tog mycket energi från mig, vilket är tråkigt att behöva erkänna för sig själv.
Så det blev en lugn kväll i fredags framför Idol och direkt när Idol var slut somnade jag! :)

I lördags hade jag inga planer, det ösregnade ute hela dagen så jag gick omkring i min morgonrock länge här hemma, supermysigt. Jag vaknade med huvudvärk på morgonen och hade ont i huvudet exakt hela dagen i lördags, det var inte alls roligt, tog två alvedon men det sket sig!
Mina grannar skulle ha 1 års kalas för sin son som i lördags så hon sa till mig att jag fick komma upp och fika lite med de om jag ville, det var väldigt snällt att de bjöd in mig. Först kände jag att jag inte orkade men jag kände att jag behövde göra någonting, det var ju bara en trappa upp så inte så långt.
Det var väldigt livat på kalaset och ingen kände ju mig förutom mina grannar, men det var ändå trevligt att sitta och prata en stund och fika lite. Jag gick ner till mig efter typ 45 minuter så jag var inte där så länge för jag kände att huvudet blev värre och jag var trött, men det var trevligt att det hände något iallafall.
Kvällen spenderade jag framför Ernst och förrädarna! :) Jag mumsade även på osten, kexen och kiwin som jag fick av mina jobbarkompisar på sista dagen på Erikshjälpen.

I söndags, igår, var jag på cafe Tant Grön och tog en fika med min kusin Emma. Det var verkligen supermysigt och vi har så trevligt när vi ses. Nästa gång ska vi ses alla tre, jag, Mathilda och Emma och hitta på något skojigt ihop, det ser jag fram emot.

En händelserik första vecka som arbetslös helt enkelt. Idag är det söndag när jag skriver detta och det känns konstigt att man inte ska till jobbet imorgon. Veckan som kommer blir lugnare. Mamma och Elliot kommer till mig på tisdagkväll och äter lite middag med mig och på fredag blir det massage igen och häng med Kevin på kvällen, det ser jag fram emot, de båda sakerna! :-) Plus att jag kommer att få storstädning här på fredag, så det blir en toppen fredag helt enkelt, tre av mina favoritsaker på en och samma dag! :-)

I helgen blir det nog en tur till min morbror tillsammans med mamma och Elliot, sen på söndag kommer Helen, min förra kollega och tar en fika med mig, det blir roligt att träffa henne igen. Sen tänkte jag att jag ska komma igång med gymmet under veckan, jag planerar att gå dit redan idag, så det ser jag också fram emot.

Vad händer för er i veckan?

Vad händer nu?

By | |
Leave a comment

Nu har livet som arbetslös startat på riktigt, det kändes konstigt att inte gå till jobbet som i måndags men resten av veckan hittills har det inte känns lika konstigt. Jag tror att det är för att jag har varit inställd så länge nu på att jag kommer att vara arbetslös ett tag och sett fram emot det, om man nu får erkänna det. Så vad händer nu då? Inte ett jävla skit, hahaha, jag brukar absolut inte svära men nu ville jag det för det låter så roligt! :D Jag kommer att ta dagarna och veckorna som de kommer, som en liten pensionär vilket jag ser fram emot mycket, men framför allt chilla lite och vila eftersom att jag varit rätt trött ett tag. Men jag tror definitivt att jag kommer att få dagarna att gå ändå, då ni vet hur jag är, flyger och far överallt.

Jag har ändrat lite på min hemtjänst eftersom att jag inte vill att de ska komma 06:45 som vanligt varje dag. Men jag ska ändå hålla mig till rutiner tänker jag, att jag skiljer på vardag och helg, för det känner jag är viktigt. Så kan man lyxa lite på helgerna som vanligt. Så jag har bestämt att jag ska ha morgonbesök, så jag kommer upp hyfsat i tid och får hjälp med frukost. Jag ska ha morgonbesök måndag till torsdag och från och med fredagar tar jag helg precis som innan, jag har inga morgonbesök på helger. Hemtjänsten kommer då att komma till mig runt 8-tiden på morgonen och hjälpa mig med frukost, det tycker jag ändå är en bra tid, då får jag sova lite längre iallafall men samtidigt kommer jag upp hyfsat tidigt och får ut mer av dagen.

Sen har jag lunchbesök vid 13-tiden och i samband med det lagar vi mat om det är måndag eller torsdag. Sen på kvällarna kommer de som vanligt vid 17-18 tiden.
Det tror jag blir jättebra. Jag märker dock att jag börjar bli riktigt hungrig redan vid 12-tiden så jag funderar på om jag ska äta något mellanmål vid 10-tiden, alternativt en större frukost.

Men det som är så underbart är att jag har fria dagar, kan göra exakt vad jag vill och när hemtjänsten har gått på morgonen ja då kan jag chilla, titta på Nyhetsmorgon eller till och med gå och lägga mig igen om jag är trött. Det kommer förmodligen inte att hända eftersom att jag inte kan sova så när jag väl har varit uppe en gång, men jag kan om jag vill och bara den känslan är jättehärlig.

Nu i veckan har jag dock varit väldigt trött när klockan har ringt, jag har liksom stensovit än fast klockan har varit åtta, men då är det skönt att veta att jag inte behöver stressa iväg efter att hemtjänsten varit här.

Första veckan har faktiskt varit full rulle. I måndags var det dock väldigt lugnt, vilket var rätt skönt efter att ha varit borta hela helgen. Men i tisdags fick jag mina fönster putsade klockan nio, det var så härligt och det blev sån skillnad. Sen åkte jag och pantade för jag hade massa pant i garderoben som jag behövde ta tag i. Jag har aldrig pantat innan själv så jag tänkte hur ska detta gå? Men jag gjorde ett försök, hängde bak kassarna på Elof och drog till Coop. Det tog en liten stund, men det gick jättebra, bättre än förväntat faktiskt, så nu vet jag att jag kan det. När jag kom hem pratade jag rätt länge med Wilma, det var mysigt. Ja, dagarna går ändå trots att man inte gör så himla mycket.
På kvällen åkte jag till mamma och åt middag med henne och hon hjälpte mig med lite saker, det var härligt med lite middagssällskap.

I onsdags, igår, skulle mamma och två av hennes jobbarkompisar komma till mig på kvällen. Det är mor och dotter, de jobbar båda på mammas jobb. Vi hängde jättemycket när jag var liten och sågs mycket och bakade en del ihop, väldigt mysiga minnen. Men nu har vi inte träffats på flera år då livet kommit emellan och dottern har fått egna barn och bildat familj osv. Men nu har vi sagt ett tag att nu måste vi ses och de har inte sett hur jag bor heller så det såg vi väldigt mycket fram emot. Vi skulle äta thai och bara snacka skit! :) Men det får ni kanske läsa om i ett annat inlägg eftersom att det inte har hänt än när jag skriver detta inlägget, hihi!
Så under dagen igår gick jag och städade och plockade lite hemma inför kvällen, och vips så hade den dagen gått den med.

Idag ska jag till vårdcentralen klockan 10 igen och kolla upp min handled, jag var där för ungefär två veckor sedan så idag blir det återbesök. I eftermiddag blir det tvätt och matlagning och sen lite senare i eftermiddag blir det massage vilket jag ser fram emot då det var längesedan jag var hos henne nu, så det blir en full dag idag också.
Imorgon kommer mormor och morfar på besök och tar en eftermiddagsfika med mig, det blir härligt att få krama på de lite igen. På fredagkväll och på lördag har jag inga planer faktiskt, första veckan som arbetslös blev ändå rätt full, hahaha, så det kan vara rätt skönt.
På söndag ska jag fika med Emma, min kusin igen, denna gången ska vi inte träffas hos mig, utan vi ska fika på Tant Grön i stan, det blir trevligt!

Även om jag inte har några större planer så har jag ändå lite saker som jag tänker att jag ska göra nu när jag har all tid i världen! :)Jag tänker att jag ska börja gymma igen, komma igång med löpbandet, det ser jag fram emot, när jag får orken tillbaka. Sen tänker jag att jag ska vara bättre på att hålla igång bloggen, jag gillar ju att blogga men det har varken funnits ork eller tid till det så nu vill jag satsa mer på bloggen när jag förhoppningsvis får mer av den varan. Men annars händer det inte så mycket. Om jag hade obegränsat med pengar hade jag definitivt gått på massage varje dag, nu när jag har så mycket tid! :) Det hade inte varit dumt! :)

Så ja, jag har inte så mycket planer framöver faktiskt som sagt, bara leva och njuta av livet utan jobb ett tag! :)
Men jag är faktiskt lite orolig för framtiden om det tar långt tid att hitta ett nytt jobb eftersom att jag är en mycket social person och att sitta hemma dag ut och dag in är ju inte bra för någon och speciellt inte då jag är en sån person som behöver socialisera mig mycket. Men det tar vi då, nu är nu och nu ska jag bara njuta av att inte behöva jobba på ett tag! :)

Vissa kanske tycker, vad jobbigt att bli arbetslös nu på hösten och vintern när det när mörkt typ dygnet runt och kallt. Jag kan förstå det resonemanget att om man är arbetslös på våren och sommaren kan man njuta mer av det fina vädret. Men jag tänker tvärtom, jag älskar att bli arbetslös nu eftersom att man är tröttare på hösten och vintern med tanke på mörkret, det är svårare att ta sig upp och gå till jobbet och det är kallt och man vill helst inte gå ut. Dessutom börjar jag känna av min stela höstkropp när kylan kommer och det är jobbigt, plus att jag fryser bara att jag går utanför dörren nu på hösten, det räcker bara att det är lite kallt så fryser jag också blir jag jättestel. Nu kan jag vara inne och mysa i värmen medans kylan är utanför! :)

En helg hos bästa farmor

By | |
Leave a comment

Det blev endast en dag hemma efter avslutet på Erikshjälpen så jag har väll inte riktigt landat än och känt efter. För helgen skulle jag spendera hos min älskade farmor. Konstigt nog så har jag aldrig varit hemma hos henne och spenderat så mycket tid med henne någon gång själv, så det såg jag fram emot, att få ha farmor för mig själv lite! :)

Jag hade planerat att ta bussen från Borås till Göteborg som i fredags, jag tog mig själv till centralen med färdtjänsten vilket jag är så glad över och jag känner mig stor när jag klarat av sånt själv. Pappa och Jenny var lediga i fredags så de skulle möta mig vid bussen och innan jag skulle åka vidare till Kungsbacka där farmor bor så skulle vi äta en god lunch tillsammans.
Vi åt en fin och lyxig lunch på Hotell Eggers i Göteborg. Killarna var ju i skolan så det var bara jag, pappa och Jenny och det har inte hänt på år så det var väldigt mysigt med egentid med de.

Pappa satte mig på tåget och det tar bara 20 minuter till Kungsbacka så det var skönt. På stationen mötte farmor upp mig och det var så härligt. Vi började helgen med att åka till Systemet, haha, och handlade lite gott till helgen, lite cider och så, sen tog vi en sväng på Lidl också innan vi åkte hem i regnet och blåsten.

Farmor har två söta hundar som hon kallar för flickorna som väntade på oss och blev så glada när vi kom hem. Myskläderna åkte på direkt när vi kom hem och farmor mös ner mig i hennes goa soffa framför tv:n, också kom båda flickorna och la sig bredvid mig, det var så himla mysigt. Där låg vi och gottade oss framför TV ett tag. Sen förberedde farmor lite mat, och det blev ost, korv, oliver och supergoda vindruvor! Min favorit! :) Det blev även god paj.

Efter maten blev det soffhäng med farmor igen och med de mysiga flickorna som alltid satt hos mig. Speciellt den ena hunden tydde sig mycket till mig hela tiden och låg alltid nära och ville bli klappad, och om jag inte klappade henne så slickade hon mig på händerna och jag fick många pussar tills jag började klappa henne igen, så gulligt! Så mycket kärlek! Hundar är verkligen sällskapsdjur. Farmor hade gjort det så mysigt hemma med mycket levande ljus, doftljus och filtar också regnade det ute, riktigt höstmys. Jag bara njöt av tillvaron! <3
Jag var väldigt trött så jag gick och la mig vid 22-tiden. Farmor var så gullig så jag fick sova i hennes säng medans hon sov på soffan. Hennes säng var verkligen så skön och hon hade världens skönaste flufftäcke, jag sov så gott.

Lördagmorgon började med en lång och mysig frukost med Nyhetsmorgon i bakgrunden. Jag älskar att äta frukost tillsammans med nära och kära, speciellt nu när jag äter frukost själv varje dag. Vi hade planerat att åka till Kungsmässan som i lördags och shoppa lite, så efter frukost gjorde vi iordning oss. Farmor sminkade och piffade till mig lite, det var härligt, jag kände mig så fräsch och fin!

Mål för shoppingen var en ny jacka till mig så det skulle vi satsa på, annars skulle vi bara gå omkring och strosa. Det blev först lite shopping på Flying Tiger och sen hittade vi en jättefin och fluffig jacka till mig på H&M, det var roligt. Den är verkligen stor och fluffig och jag känner mig som en liten dam i den! :) Efter shoppingen blev det en golunch på en utav restaurangerna. Sen var både jag och farmor helt slut så då åkte vi hem och hade en lika mysig och härlig kväll som i fredags. Det blev även ost och lite plockmat i lördagskväll! Jag hade ätit ost fyra dagar i rad, hahaha, men det tackar jag verkligen inte nej till! :D Jag älskar plockmat, det är så mysigt och det behöver inte vara så avancerat, och bacon hade farmor även stekt, allt vad jag älskar, underbart! Sen blev det lite glass och choklad framför tv:n och hundmys som vanligt! :-) Farmor gick ut med flickorna en stund på kvällen och när de kom tillbaka rusade de till mig och jag fick värsta pussattackerna, helt underbart! :D <3 Jag fick sova med båda flickorna oss mig natten till söndag, det var så härligt! :-)

Så gudomligt gott! :D <3

<3 <3 <3

Jag och farmor sov väldigt länge i söndags, det var skönt och sen tog vi en långfrukost och bara satt och snackade, mer hann vi inte innan jag tog tåget till Göteborg på eftermiddagen.

Det har verkligen varit en helt underbar helg och jag kände mig så omhändertagen av farmor, hon hade verkligen gjort det så mysigt och hon gav mig så mycket kärlek och energi. Det har varit en mycket lyxig helg med god mat som farmor vet att jag uppskattar så mycket. Och så mysigt med lite egentid med farmor också såklart. Vi hade många härliga djupa samtal om livet, helt underbart. Också fick jag massor utav kärlek från flickorna också, så nu är jag så kärleksfylld, underbart! :) Tack min älskade farmor! <3

Sista dagen på Erikshjälpen

By | |
1 Comment

Sista dagen på Erikshjälpen är över och det känns jättekonstigt att jag inte ska sitta där på min plats mer, att jag inte ska få säga godmorgon till mina kollegor, att jag inte ska lägga in min mat i kylskåpet varje morgon och att jag inte ska få spendera luncherna ihop med mina underbara kollegor. Det är svårt att ta in,, det känns verkligen som att jag ska tillbaka dit på måndag. Det kommer nog ta några dagar innan min hjärna förstår det här. Det är lite sorgligt känner jag eftersom att jag har kommit mina jobbarkompisar så himla nära. Men jag känner att det är väldigt skönt också om man får säga så, som ni vet har jag sett fram emot att vara lite ledig, chilla lite, det behöver nog jag efter detta året på Erikshjälpen, få landa lite. Men som sagt så kommer det att kännas konstigt ett tag nu att vara hemma på vardagarna.

Jag såg fram emot min sista dag mycket, även om det såklart var blandade känslor också. Jag hade planerat att bjuda på kaka på frukosten. Så i tisdags bakade jag tillsammans med hemtjänsten silviakaka, jag har typ aldrig ätit silviakaka, så det var ju väldigt vågat! :-) Men den var så smidig att göra. Jag skulle egentligen göra dubbelsats men jag hade inte så mycket ägg så det fick bli en sats och små bitar istället, hahaha, men det är ändå tanken som räknas. Den blev väldig god om jag får säga det själv, så den ska jag definitivt göra fler gånger.
Så i onsdags ringde jag till jobbet för att få hjälp med kakan till kylen och när jag kom till jobbet stod två av våra ledare där och tog emot mig och kakan, vilken välkomskomete på sista dagen! :D

Lite innan frukosten hjälpte en av ledarna mig att ta fram och lägga fram kakan på frukostbordet. Det var väldigt roligt att bjuda jobbet på något hembakat, den räckte och den var uppskattad, så det var roligt. Vi är många fler på frukosten än vad vi är på lunchen, på frukosten är vi både e-handeln och packen medans på lunchen är vi bara vi på e-handeln, vilket jag tyckt varit lite skönt för då blir det inte så mycket människor på lunchen. Därför var jag lite orolig över att kakan inte skulle räcka. Lite in i frukosten fick jag ta emot en jättefin bukett blommor av ledarna som sa några ord inför alla och ett jättefint kort där alla hade skrivit sina namn, så fint!

Dagen var som vanligt, förutom firandet på frukosten då, så det kändes konstigt att jag satt där på min plats för sista gången som jag har gjort nu dag in och dag ut, vecka efter vecka. Det kändes lite sjukt att det var sista gången, svårt att ta in på något sätt.

På lunchen satt vi som vanligt och min kollega som alltid brukar hjälpa mig med maten gjorde det för sista gången i onsdags. Det kändes konstigt att äta lunch med mina jobbarkompisar för sista gången, och lite sorgligt eftersom att jag har älskat våra luncher ihop. Tyvärr var några sjuka just i onsdag, så det var tråkigt, men jag fick spendera min sista dag med de som var där vilket jag är jättetacksam för. När jag hade ätit upp gick min servitör, haha, han som alltid har hjälpt mig i samband med luncherna. så jag undrade var han tog vägen, han bara stack utan att säga något, hahaha! :D

Men efter en liten stund kom han tillbaka med en present till mig som hela mitt lunchgäng på E-handeln har gått ihop på till mig, jag blev nästan lite rörd för det hade jag absolut inte förväntat mig. Så det var en fin överraskning. De hade plockat ihop en jättefin korg med kiwi, baileyschoklad, ost och kex, så himla gulligt. Jag har ju haft med kiwi till jobbet varenda dag för att jag äskar kiwi och tycker att det är så gott efter maten. Vi har alltid skojat på jobbet om att det snart kommer att växa kiwihår på min kropp, haha! Så då fick jag typ en korg full med kiwi, jag räknade igår och det var typ 24 kiwis, det var över 20 iallafall! :-) Så nu slipper jag köpa kiwi till nästa vecka! :-)

Sen vet de att jag älskar ost, så därför fick jag osten och kexen. Sen har vi skojat mycket om alkohol och så på jobbet, fråga mig inte varför för jag är absolut inte den som dricker, och speciellt inte sprit, hahaha, jag är en findrickare när jag väl dricker! :-) Men det har tydligen varit en rolig grej med mig, vilket jag bara tyckt varit roligt. Så eftersom att man inte får ta med sprit till jobbet som mina kollegor sa så fick jag ett paket baileyschoklad! :) Och jag älskar baileyschoklad så jag blev så glad. Allt som jag älskar i en och samma korg, massor av kiwi, ost, kex, choklad och kärlek! Helt underbart! Det var roligt att de hade plockat ihop allt som vi har skämtat om tyckte jag. Jag vill typ inte röra korgen för att den är så fin och jag vill ha den som ett fint minne, men nu har jag en bild iallafall! :) Och de vackra blommorna från hela Erikshjälpen! Jag är så glad, tacksam och varm i kroppen, jag kände mig så uppskattad! Om någon från Erikshjälpen läser detta, så tack så jättemycket igen!
Jag kommer verkligen att sakna min underbara jobbfamilj och alla andra på Erikshjälpen också såklart! <3

Som sagt så kändes det väldigt konstigt i onsdags när jag var påväg hem att jag aldrig skulle mer sätta min fot därinne igen som anställd (troligtvis).

Jag kände att jag ville fira att jag avklarat min första anställning och att jag slutat på Erikshjälpen på något sätt så för någon vecka sedan bjöd jag in mamma och Elliot på en ost- och chark som i onsdags. Jag såg fram emot det väldigt mycket, det skulle bli så gott och mysigt att hitta på något speciellt på kvällen då jag slutat. Så när jag kom hem här i onsdags åkte jag nästan direkt till Coop och handlade mycket gott till ost- och charken. Jag kom även på att det faktiskt blev första ost- och charken i mitt eget hem, det kan man inte tro eftersom att ni som vet vet att jag älskar ost- och chark. Men det har liksom inte blivit, det är ju inte jättebilligt heller tyvärr! ;)
Men i onsdags skulle vi fira!

Det var så himla mysigt att ha mamma och Elliot här i onsdagskväll och njuta av ost-och charken, det var verkligen så gott!

Det kändes lite konstigt att gå och lägga sig i onsdagskväll och inte behöva tänka på att ställa någon klocka eller tänka på jobbet. Oh, igår (torsdags) vaknade jag upp som arbetslös, inte jätteroligt att ha den titeln på sig nu men jag ska ändå njuta av att kunna göra exakt vad jag vill varenda dag nu tills jag hittar något annat. Första dagen som arbetslös tog jag det väldigt lugnt, gick i mina myskläder hela dagen, tittade på tv, gjorde detta inlägget som ni läser nu, delade medicin inför veckan som jag brukar göra på torsdagar, handlade mat inför nästa vecka och lagade köttfärssås och spagetti, det var en skön dag helt enkelt. Vet att det kommer bli många sånna här dagar och vet att jag inte kommer att tycka att det är lika skönt om en månad men nu njuter jag varenda minut, om man får uttrycka sig så. Såklart att jag vill arbeta och jobba, men just nu tycker jag bara att det ska bli skönt att ta en paus ett tag. Förstå mig rätt!

Men jag är redo för ett nytt kapitel (om ett tag iallafall) och spänd på vad mitt nästa jobb blir, men det får tiden utvisa!

I helgen ska jag till farmor faktiskt, jag har aldrig åkt eller varit hos henne förut själv konstigt nog så det ska bli jättemysigt att spendera helgen hos henne. Och roligt att hitta på något annat känner jag då det har varit mycket jobb, trötthet, huvudvärk och hjärntrötthet ett tag, så jag ser fram emot att få en energiboost i helgen! :-) En kickstart i livet som arbetslös! :D

Önskar er en fin helg!

Igår morse blev det en rejäl mysig frukost med gott te i min stora höstmugg! <3

Slutet på Erikshjälpen

By | |
Leave a comment

Idag slutar jag på Erikshjälpen, det känns så konstigt! Det är med blandade känslor som jag kommer att åka för sista gången som anställd till jobbet idag. Ni vet att jag har varit lite trött på själva arbetet ett tag och känt att jag har behövt mer utmaning och variation, så på såsätt känner jag mig mycket redo att gå vidare nu, och det är med spänning som jag blickar framåt.
Jag började i juni 2022 på Erikshjälpen, bara några veckor efter studenten, så jag har jobbat där sen jag tog studenten och det känns lite sjukt när man tänker på det så. Men jag är så otroligt glad och tacksam över att jag faktiskt fick ett jobb direkt efter studenten, jag viste ju redan att jag skulle börja där innan jag tog studenten till och med, för jag vet att det inte är så vanligt att man får ett jobb direkt efter studenten.

Jag arbetstränade där i tre månader, från juni-oktober, lite mer än tre månader, och sen i oktober fick jag min allra första anställning i livet, och jag minns hur lycklig jag var, hur vuxen jag kände mig. Det var bara från ena dagen till den andra, det var stort att ena dagen gå till jobbet som arbetstränare och sen nästa dag som anställd. Även om det inte blev någon skillnad på själva arbetet, det blev ingen skillnad alls förutom att jag fick börja att stämpla in och ut mig, men det var just den där känslan att gå till jobbet som anställd men också att få börja stämpla ut och in, det var också en häftig känsla. :-)
Första anställningen är ändå lite speciell.

Men det jag kommer att sakna med jobbet mest är ju mina fantastiska underbara kollegor! Oj vad jag kommer att sakna de, de har verkligen gjort mina jobbdagar så mycket roligare och om jag har varit nere eller trött så har de alltid piggat upp mig med sina skämt och garv. Alltså jag älskar dessa garv alltså! :D Det är väldigt högt i tak på jobbet, vilket jag har älskat. Det har alltid varit sån go stämning och en sammanhållning och på det senaste har vi verkligen blivit som en liten jobbfamilj, och det är så himla fint tycker jag, det är det som jag kommer att sakna så mycket. Det är liksom inte bara jobb utan det är det där sociala som får en att orka gå till jobbet när dagarna känns trötta och gråa.
Jag har fått många nya vänner, men en kollega som verkligen har blivit min vän nu, Helen som var hos mig för några helger sedan och tvättade Elof om ni läste det inlägget. Vi har sagt att vi ska hänga mycket hos mig och henne också för den delen nu när jag slutar och det gör mig så himla glad när hon säger så, så det ska vi göra, det ser jag fram emot! :-)

Ni vet ju att jag pratar mycket om min CP-bubbla, och när jag skulle börja på Erikshjälpen så behövde jag kliva ur den där varma trygga CP-bubblan och jag kom ihåg att det var spännande men också lite jobbigt för man vet aldrig hur man kommer bli bemött. Jag kom ihåg att i början var jag mest för mig själv och kände inte någon direkt conection med nån och det är väl så för de flesta när man börjar på en ny arbetsplats. Men för mig blir det ju lite extra. Men på Erikshjälpen jobbar många med olika utmaningar om man säger så så de vet hur det är att vara annorlunda, men ändå så var det jobbigt.

Men ju mer tiden gick började folk att prata med mig och jag började prata med de och jag började får en relation till några av mina arbetskompisar och jag kände en samhörighet vilket jag blev så glad över. Från allra första början var det bara en person egentligen som jag bara pratade med och vi kom verkligen så bra överens och hade så roligt ihop men ju mer tiden gick desto mer människor lärde jag känna. Speciellt när jag började äta lunch på jobbet, för det gjorde jag inte från början då jag jobbade 8-12. När jag började äta lunch på jobbet kände jag att alla släppte in mig och lärde känna mig och det var så underbart. Och nu som sagt så är vi ett litet härligt gäng som känner varandra och som har blivit som min lilla jobbfamilj, vilket är underbart. Och jag blir accepterad precis som den jag är vilket gör mig varm i hjärtat och framför allt så känner jag att jag kan vara mig själv utan att någon dömer eller tittar snett. Om jag gör något som är lite ”konstigt” eller som har med min CP-skada att göra så garvar vi bara, och det är så härligt, de garvar med mig liksom! :D

Ja, det kommer att kännas väldigt konstigt att inte spendera mina dagar på Erikshjälpen när jag har varit där i ett år och tre månader, speciellt att inte träffa mina kollegor varje dag.
I helgen ska jag dessutom iväg så då kommer det att kännas konstigt när jag kommer hem på söndag att jag inte ska till jobbet på måndag.

Men framför allt så kommer det att kännas konstigt att åka därifrån idag, som vanligt klockan 14 liksom men att jag aldrig mer kommer att göra det igen, iallafall inte som anställd. Jag kommer nog inte att fatta det när jag sitter där i taxin i eftermiddag som vanligt.

Ikväll ska jag fira att jag har klarat av min allra första anställning i livet!

Hemma pågrund av Hjärntrött

By | | ,
Leave a comment

På onsdag är min sista dag på Erikshjälpen, det känns helt sjukt och overkligt. Det ska naturligtvis bli väldigt tråkigt men jag känner mig redo för att gå vidare i livet, jag har ändå varit där i ett år och tre månader nu.

Som ni vet så har jag det kämpigt just nu med tröttheten och hjärntröttheten, vilket har påverkat min vardag mycket och såklart då jobbet. Men jag har ändå kämpat mig igenom veckorna trots trötthet och ont i huvudet som jag har berättar för er innan. Jag har ju känt den här känslan av att jag vill avsluta på topp och kämpa till slutet liksom, det är tydligen viktigt för mig. Och det har jag också gjort, men på bekostnad av mitt mående eftersom att jag har gått till jobbet med alvedon i kroppen pågrund av huvudvärk, vilket inte alls är bra och jag måste bli bättre på att lyssna på kroppen. Men om jag stannar hemma pågrund av lite trötthet och huvudvärk får jag ångest, vilket jag vet att jag inte ska få men tyvärr är jag sån. Jag känner mig stolt över mig själv när jag har klarart ännu en hel vecka på jobbet trots huvudvärk och trötthet, vilket kanske inte är så bra, jag vet. Jag är bäst på att pressa mig själv lite för hårt tyvärr.

Men i onsdags gjorde jag faktiskt en grej som förvånade mig, jag var hemma, ja kan ni tänka er! Jag var hemma! Jag har nämligen fått höra att om man har hjärntrötthet och får huvudvärk på det så är det ett stort tecken på att man behöver vila. Så då tänkte jag det att jag ska lyssna på det nu och nästa gång jag får huvudvärk, ja då stannar jag hemma, och ingen alvedon och jobb.

I tisdags efter jobbet var jag supertrött (som vanligt) och på eftermiddagen kom huvudvärken så redan i tisdagskväll bestämde jag mig för att bli hemma på onsdagen. Det var nog bra för jag var jättetrött i onsdags och hade lite svag huvudvärk redan på morgonen. Men jag gick upp tidigt, som vanligt ungefär för jag skulle meddela jobbet och jag ville ha hjälp från hemtjänsten trots att de redan kom 06:45 som vanligt. Men när de hade gått och jag hade fått i mig lite frukost la jag mig under täcket igen, tittade lite på Nyhetsmorgon och sov typ om vartannat för jag var verkligen jättetrött. Det klämdes som att jag tog rätt beslut i onsdags, för i torsdags var jag faktiskt piggare på jobbet.
Och faktiskt så hade jag ingen ångest på hela onsdagen!

Jag har ju sagt till jobbet att jag har hjärntrötthet och att jag är helt slut just nu och är i perioder, så de vet ju det. Men ändå så har jag bara varit hemma en gång på grund av hjärntröttheten, det blir ju två gånger nu då med i onsdags. Jag har varit hemma fyra gånger totalt sen jag började på Erikshjälpen, två gånger pågrund av förkylning och två gånger pågrund av hjärntrrötthet. När jag berättar det för människor säger de att det inte alls är mycket, så egentligen behöver jag inte ha dåligt samvete.

Men trots det var det ändå lite jobbigt att ringa till jobbet i onsdags och säga att jag är hemma idag pågrund av hjärntrötthet och huvudvärk. I mina öronen lät det så här ”hej jobbet, jag är hemma idag pågrund av lite trötthet och lite huvudvärk”, det lät så pluttigt om ni förstår vad jag menar. För de vet ju inte hur kämpigt jag har haft det de senaste veckorna liksom. Det är nästan så att jag vill säga det till de, att jag har gått till jobbet med huvudvärk och alvedon några dagar, jag har verkligen varit supertrött hela veckorna och verkligen kämpat mig igenom dagarna och veckorna, så att de förstår. Men men, jag hoppas att de vet hur jag är.

Men som sagt så var det väldigt skönt att vara hemma i onsdags och bara ta det lugnt, jag tror att kroppen tackar mig för det. Detta var ett stort beslut för mig att ta, men som jag är stolt över nu.

Internationella CP-dagen

By | | ,
Leave a comment

Igår var det internationella CP-dagen, och som vanligt vill jag uppmärksamma denna dag här på bloggen, även om det är en dag försent detta år med pågrund av att jag inte har koll! :)

Jag tycker att denna dag är jätteviktig och jag tycker att det är fint att vi med CP har fått vår alldeles egna dag. Jag tror att många vet inte vad CP är, iallafall inte de som inte har någon relation till det. Om man inte har någon relation till ämnet så kan det lätt skapas massor utav fördomar och okunskap, och det är fel tycker jag. Vi människor bildar oss våra egna uppfattningar och tankar kring saker och ting, det är naturligt, men när det gäller andra människor och olika funktionsvariationer så tycker jag att det är dumt för att det vi tänker tror vi oftast att det stämmer. Pågrund av det klumpar vi ofta ihop olika människor i grupper, som t.ex ”de” med CP. Att vi med CP är på ett speciellt sätt, och därför är alla med CP så. Och t.ex om någon träffar någon med CP så är det lätt att den människan tror att alla människor med CP är så som den personen.
Detta tycker jag är jättefel, vi med CP är människor, vi är olika och vi har viljor, önskning och mål i livet precis som vem som helst.

Att ha en CP-skada betyder inte hela ens liv eller personlighet, den har faktiskt ingeting att göra med ens personlighet. CP påverkar enbart den fysiska förmågan och lite små delar i det kognitiva men annars är vi med CP som vem som helst. Vissa förstår det jättebra, det ska jag inte säga, men vissa har lite svårt att förstå det och det kan göra mig så frustrerad ibland, det är tråkigt.

Jag älskar min CP skada som jag har sagt innan, det gör jag verkligen för att den gör mig unik. Utan min skada hade jag inte varit Alice liksom, även om den inte påverkar personligheten som sagt. Jag tror att det var meningen att jag skulle få min CP-skada, jag tror att alla människor föds med en mening till jorden och att det var menat att jag skulle ha en skada, det känns faktiskt så. Jag känner att min CP-skada förgyller mitt liv på något konstigt sätt, jag kan inte sätta fingret på vad, men det är bara min känsla och det är underbart att känna så.

Jag älskar min CP-skada fortfarande men just nu så är den lite jobbig mot mig pågrund av min hjärntrötthet. Hjärntrötthet är nämligen en följd av CP, alla med CP får dock inte hjärntrötthet, bara vissa får det. Det har och är väldigt jobbigt att vara så trött som jag är just nu, den där tröttheten förstör så mycket för mig. Nu börjar även hösten komma och jag känner det direkt i min kropp att den är stelare och bråkigare. Men trots det önskar jag inte bort min CP-skada, det har jag aldrig gjort, inte ens nu när det är som jobbigast. Det är bara att kämpa på.

Jag är stolt över min kropp och min CP-skada att den orkar hänga med i mitt liv, eller ja, det var föresten lite komiskt sagt eftersom den säger ifrån nu! :D Men det kunde varit mycket värre då jag alltid haft mycket för mig. Men jag tror att massagen hjälper mig jättemycket nu då kroppen får verkligen vila och slappna av ordentligt för en gång skull. Så jag brukar tänka att jag ger tillbaka till kroppen lite när jag går på massage. Jag har verkligen hittat min grej här i livet, MASSAGE! :D
CP+massage = sant! <3 :D

En del kanske tänker att om man har en CP-skada så är det läkarbesök efter läkarbesök, habiliteringsbesök var och varannan vecka, öva öva, kämpa kämpa, försöka ta sig igenom vardagen och livet. Ja, vi går på läkarbesök och är på habiliteringen, nu kan jag dock bara prata från mitt perspektiv, men min CP-skada med läkarbesök, habiliteringsbesök, hjälpmedel osv osv är kanske 5% av mitt liv, de andra 95% lever jag som vilken människa som helst. Jag överlever inte, jag lever! Nu pratar jag utifrån mig själv och mitt liv men jag kan nästan lova er att det är så för alla, med någon typ av funktionshinder. Våra liv är mycket mer än bara våra skador. Det är därför som jag bloggar och har ett öppet instagramkonto, för jag vill verkligen visa det och spräcka fördomarna.

Igår firade jag internationella CP-dagen med 90 minuters massage även denna fredag, jag bar grönt och jag gick runt i mina gröna myskläder hela dagen och bara mös i höstregnet! :) Sen på kvällen blev det första fredagsfinalen av Idol och choklad! :-) En riktigt mysdag helt enkelt.
Igår firade jag livet som CP och att det är helt underbart! :-)

Besök hos Fysioterapeuften

By | | ,
Leave a comment

Denna veckan har jag varit liiite piggare iallafall, även om det är lite så har det ändå varit skillnad från förra veckan. I onsdags var mamma och Elliot och åt middag med mig, nu när inte pappa, Jenny och killarna kan komma varje onsdag så ska mamma och Elliot försöka komma varannan onsdag (när hon har Elliot) vilket är mysigt tycker jag.
Det har inte hänt så mycket annat i veckan, väldigt skönt tycker jag, jobbet har rullat på, och när torsdagen kom var det lika skönt som vanligt att det var sista jobbdagen innan helg.

Jag såg så mycket fram emot helgen för att jag skulle på massage som i fredags, sen skulle mamma och Elliot komma till mig som igår eftermiddag/kväll och ha lördagsmys med mig men också hjälpa mig med en sak som jag såg väldigt mycket fram emot (det får ni läsa om i nästa inlägg), så det skulle bli en mysig helg och jag skulle få höstmys i min lägenhet.

Men i fredags skulle jag även till min fysioterapeut på Habiliteringen klockan 13. Jag brukar inte ha kontakt med min Fysio på HAB, när jag är på HAB så brukar jag vara hos min kurator. Men konstigt nog så brukar jag aldrig träna eller ha regelbunden kontakt med min Fysio på habiliteringen, det kanske låter konstigt för vissa, och ibland kan jag också tycka det, men samtidigt så har jag inget behov av det.

Jag tog faktiskt Elof till butiken nära sjukhuset så som jag gjorde den gången som jag skulle till ortopeden om ni minns. Det var så bra, jag har aldrig kört till HAB med Elof någon gång men det var väldigt smidigt och jag kände mig så fri när jag klarar att ta mig till HAB själv.

Anledningen till besöket var för att min kära farmor tipsade mig om att jag kan göra övningar hemma för att stärka upp kroppen och bibehålla min styrka. Det är så fint av henne att tänka så mycket på mig och min kropp, så då tyckte hon att jag skulle ta kontakt med fysion och då gjorde jag det. Detta var i våras men hon hade lång väntetid men det gjorde inte så mycket, bara jag fick en tid.

Det var faktiskt härligt och bra att komma till henne i fredags, det var lite konstigt samtidigt eftersom att jag inte är van vid det. Det påminde mig om att jag har en CP-skada, haha, det låter jättekonstigt jag vet men jag glömmer oftast av mina svårigheter eftersom att jag är så van att bara leva mitt liv i min kropp, vilket är ju bra. Men när jag är där får jag prata om min CP, om min kropp och liksom prata allmänt, vilket jag tyckte var väldigt härligt i fredags för jag känner att jag får en sån förståelse där och hjälp.

Vi pratade en del om min hjärntrötthet och att jag tycker att den är ganska jobbig just nu eftersom att jag är trött typ jämt och att det tar mycket på mig. Jag berättade även att jag kommer att sluta på Erikshjälpen den 11 oktober och att jag ser fram emot det, då jag känner att jag behöver vila. Hon sa då att hon tror att det kommer bli bra för mig att ta en liten paus ett tag.

Hon frågade om jag tycker att något i min vardag är jobbigt, typ något när jag tar på mig, står i köket med mera, men jag sa nej. Jag berättade att typ det mesta jag gör, även om jag är van, så är det kämpigt, men det går inte att göra något åt kämpigheten med hjälpmedel eller så. Jag kämpar med allt jag gör, oavsett om jag tar på mig, står och gör något i köket eller går, det är ju så min kropp funkar liksom, det går inte att komma ifrån med hjälpmedel. Såklart att hjälpmedel kan underlätta vardagen men det finns inga hjälpmedel till just det jag kämpar med, utan det är enbart kroppen som måste funka, jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Det är ju det som gör mig så trött, kroppen får kämpa hela tiden med allting. Plus hjärntrötthet på det, så det kanske inte är så konstigt att jag är helt slut i perioder. Det var som hon sa att jag behöver tänka varje gång jag ska röra armen eller någon muskel, någon annan utan CP behöver inte det utan det sker automatiskt och det är ju det som tar så mycket på mig.

Hon sa då, angående dessa vardagliga övningar som min farmor tipsade om, hon sa att det naturligtvis är bra men att hon vill egentligen inte ge mig mer press och mer kämpande i vardagen pågrund av det jag berättade. Hon sa att det är lite svårt med mig och komplicerande med min balansgång (livsbalansen alltså), haha, det höll jag verkligen med om! :D

Men hon ska skriva ihop ett program som jag kan få in i min vardag, typ när jag står vid diskhorn så kan jag göra fem till tio knäböj och att jag kan gå sidleds i köket t.ex. Jag fick prova lite övningar där, bland annan knäböjen och det kändes bra. Hon sa att jag behöver inte känna detta träningsprogram som en press och som jag måste göra dagligen utan gör det när tillfället kommer som hon sa, och det var så skönt att hon sa det för då känner jag inte så stor press som jag lätt kan göra. Hon ville liksom inte lägga på ett till moment i mitt liv.
Men vi båda konstaterade att jag kommer förhoppningsvis att få mer ork när jag slutar jobba. Jag tänker även börja gymma igen när jag slutar jobba, för nu orkar jag absolut inte det.

Jag berättade också att jag går regelbundet på massage, har gjort det nu i ett år, och att jag känner att det hjälper mig så bra. Hon sa då att hon tycker att det är superbra att gå på massage för mig, både just för den här avslappningen som jag är behov av så mycket men även för hjärntröttheten och för stress och så. Det kändes skönt och bra när hon sa så, att Habiliteringen också säger att massage är bra för mig och min kropp. Jag känner att massagen gör stor skillnad för mig, i längden men också i stunden.

Vi pratade även om min handled, att den är bättre men att jag fortfarande har ont och problem. Mamma såg senast också att jag hade en bulle på handleden, som jag inte har på vänster så det bad jag henne att kolla på också. Hon klämde och kände på handen och i vissa lägen gjorde det jätteont, och hon upptäckte också denna bullen som mamma såg. De på Habiliteringen är inte så bra på händer som hon sa så hon ville att jag skulle ta i kontakt med vårdcentralen igen så de får kolla på det, så det ska jag göra nästa vecka.
Ett jättebra besök på Habiliteringen var det!

Jag vill bara flika in här och påpeka att jag klagar inte, vist jag är trött typ jämt känns det som och kroppen är ju som den är, men klagar, är det sista jag gör. Jag konstaterar bara läget, vist jag säger att det är jobbigt, och det är jobbigt i vissa stunder, men bara för det klagar jag inte, det är skillnad. Jag vill bara berätta för er hur jag har det, hur jag mår i min kropp och knopp och försöka berätta så att ni förstår mig och min CP-skada bättre, det kan vara svårt att förstå, jag vet, men jag vill göra ett försök och dela med mig av mitt liv, hela mitt liv (förutom det allra privata då förstås :)), både i jobbiga och positiva stunder, för det är ju så livet är.
Ni vet att jag älskar mitt liv, jag älskar min CP-skada för den gör mitt liv unikt och jag njuter av varje sekund av livet för det har givit mig så mycket och ger mig så mycket. <3

Sen väntade det bästa på hela dagen, nämligen massagen som är så himla bra för mig! :-) Jag åkte hem en sväng och sen vidare till massagen som började klockan fyra. 16-17:30, helt underbart var det i fredags. Det är verkligen skillnad på 60 och 90 minuter, 90 minuter är så lyxigt. Jag har känt i veckan att kroppen börjar stelna till nu när kylan börjar smyga sig på, så jag såg fram emot massagen extra mycket i fredags. Åh, oj vad kroppen slappnade av, det kändes som att jag fick extra avslappning i fredags. Jag sa öven till henne att hjärntröttheten är jättejobbig just nu och att huvudvärken har kommit tillbaka litegrann, så då fick jag huvudmassage och massage i pannan, det var väldigt härligt. Kroppen slappnade av så mycket så när hon var klar fick jag ligga kvar lite på massagebänken som vanligt, och jag ville verkligen inte röra min kropp för den var så avslappnad och jag kände inga spänningar överhuvudtaget, kände knappt av mina ben, haha, det var så skönt! Så fort jag reste mig upp kom spänningarna tillbaka såklart, men även om de kommer tillbaka så är jag ändå så avslappnad och det håller i sig hela kvällen och hela dagen efteråt, vilket jag är så tacksam för.

Jag brukar vara stel på morgonen när jag vaknar, vilket faktiskt kan vara jobbigt ibland, framför allt i benen och nacken. Men alltså, igår när jag vaknade, jag kände inte igen min kropp (på ett positivt sätt) benen var stilla och inte alls stela och nacken var som en helt annan nacke, jag var inte stel i nacken överhuvudtaget eller hade ont, helt underbart! Så jag låg kvar lite och njöt av min avslappnade kropp innan jag gick upp! :-) För tyvärr så börjar ju spänningarna så fort jag gör något.
JAG ÄR SÅ OTROLIGT TACKSAM FÖR MASSAGEN ALLTSÅ, DET ÄR SÅ VIKTIGT ATT FÅ DEN AVSLAPPNINGEN OCH ÅTERHÄMTNINGEN FÖR MIG! och nästa fredag är det dax igen, 90 minuter! 90 minuter massage två veckor i rad! Jag dör! :D <3

Hoppas att ni har haft en fin vecka och helg!

Göteborg, Mys, Ikea

By | |
Leave a comment

I fredags åkte jag med pappa till Göteborg för att spendera helgen tillsammans med de. Jag var jättetrött även förra veckan så jag visste inte om jag skulle orka åka till Göteborg. Men jag och mamma skulle till IKEA på söndagen, så då tänkte jag passa på att köra en Göteborgshelg. Men jag visste inte om jag skulle orka Göteborg och IKEA. Men det var längesedan som jag var hos pappa och familjen, och jag vill umgås med de såklart plus att jag kommer inte kunna åka till Göteborg på några helger framöver så då skulle det dröja jättelänge innan jag fick träffa de. 

Men jag bestämde mig för att det får bli en lugn helg för min del och att jag inte ska ta ut mig genom att gå flera kilometer i Göteborg som vi brukar. Det är såklart jätteroligt men jag blir också jättetrött av det. Så fredagen bestod av fredagsmys och lite gott att dricka. Ta bort hjärntröttheten ha ha ha! :D Nej skämtåsido bara för att det är gott! :) 

Jag hade dock världens jobbigaste natt fredag till lördag, jag sov inte på hela natten. Jag sov bara 2 timmar och det var tidigt på morgonen. Jag har aldrig sovit så dåligt i hela mitt liv och nu är ju jag mycket mer beroende av min sömn och av återhämtning så det var inte så bra. Jag brukar sova hyfsat bra i Vasa, det är inte det, men jag kunde verkligen inte slappna av vilket var jättejobbigt. 

Så efter frukost i lördags fixade pappa det gött för mig i soffan med täcke och kudde. Pappa är verkligen bäst på att fixa för mig alltid varit, det är så tacksamt och härligt! :D <3 Jag kunde inte sova men jag låg där hela dagen och orkade inte göra ett skit, men det var skönt. På eftermiddagen gick familjen ut och då fick jag lite egentid och då tittade jag på vuxenfilmen Tarzan, den var väldigt spännande. Jag kände mig väldigt tråkig när jag bara låg i soffan hela dagen men familjen förstod mig jättebra så det var väldigt skönt och vi umgicks ju ändå.

På kvällen var vi hemma, vi skulle äta på restaurang men det blev inte så, vilket var lite skönt tyckte jag, då jag fortfarande var sliten. Men vi köpte hamburgare från 7:ans som det heter, det är ett gatukök, lite skillnad från restaurang om man säger så men vi gick hem och åt tillsammans med lite ljus och så. Väldigt mysigt ändå. Det blev chill framför tv:n hela kvällen lång!

Killarna har ett litet rum i Vasa där jag brukar sova med de när jag är där. Men Jenny och pappa var så snälla så killarna fick sova med de natten till söndag så jag skulle få hela deras rum för mig själv så att jag skulle kunna slappna av ordentligt. Så himla gulligt tänkt av pappa och Jenny. Jag tror inte att det var killarna som störde mig eftersom att jag brukar kunna sova där som sagt men nu fick jag sova själv och jag sov så skönt och det var så underbart. 

Dessutom så blir det helt kolsvart där inne eftersom att det inte finns några fönster. Så det var så härligt att vakna utvilad i söndags. I söndags skulle mamma och jag även till Ikea som sagt. 

Men innan Ikea så skulle vi ta en lunch i Göteborg tillsammans ute på stan. Mamma kom till restaurangen vid ett tiden också åt vi lunch tillsammans. Ni vet att jag älskar att ha mamma och pappa samtidigt i samma rum, det är så roligt och mysigt så jag älskar när vi hittar på grejer tillsammans. 

Sen blev det IKEA för min och mammas del och jag sa hejdå till familjen. Mamma hade med sig rulle till mig så det var skönt att ha med den nu när jag är trött, spara på energi lite. 

Vi åkte till det nya IKEA det var jättefräscht och stort. Jag skulle titta på en grej och jag hittade det jag sökte men det får ni se i nästa inlägg! :-) Jag skulle även köpa lite mysiga höstgrejer men jag hittade inte så mycket så jag får kolla på Dollar Store i veckan men jag hittade två jättefina ljus som jag har viljat ha så det var roligt men jag handlade bara de och den andra saken då. Det var en mysig tur på IKEA med mamma!