Category Archives: Mitt handikapp

På min första dag i skolan så var vi och gjorde CPU-mätningen som jag sa. Då började vi märka att mina fötter pekade inåt. Det brukar de inte göra, och när jag satte ner foten så blev hela min kropp alldeles vinglig. Det var konstig, tyckte Mari. Det är båda fötterna, men just lite extra på vänster fot. Maria var väldigt bekymrad över mina fötter, men också att jag har blivit mycket stelare over lag. T.e,x det där med mina fötter har inte varit innan och när jag ligger på britsen så kan jag inte komma ner med knäna ordentligt. Det gör jätteont när man försöker vrida ut fötterna och få ner knäna. Det har jag aldrig haft problem med innan, det har kommit nu. Nattortoser hade jag när jag var jätteliten för att min vadmuskel var för korta, för att sträcka ut de, så nu ska jag få det igen, och även en kudde jag också ska få när jag sover som jag kan villa mina knän på. Så vi bestämde en tid till min doktor som skulle undersöka mig lite, och vi pratade om  att jag skulle få åka in till Göteborg och lite så.

Så idag var jag och mina föräldrar på Habiliteringen med min doktor och Maria. Vi pratade lite och han tittade på mig medans jag log på britsen. och han tittade på mina fötter, för de är likadana idag, och var undertiden vi väntade på detta läkarbesöket. Vi fick också min kudde av Maria som jag ska ha när jag sover, för hon sa att jag skulle få den då. Vi pratade lite om hjärnskakningen också, om sjukhuset, men han trodde inte att det var därför jag hade blivit stelare också. Nu har vi klart för oss att vi ska få åka till Göteborg i alla fall, men jag får vänta jättelänge på det, det tar tre månader innan vi skulle få komma dit, även om de skulle skicka brevet idag, om att vi vill komma dit. Mamma, pappa och jag tyckte att det skulle behövas att åka till Göteborg, vi tyckte att det var en bra ide, så det var lätt att bestämma det. Det känns skönt att få de avklarat. Han sa också att jag skulle få äta  medicin, men då kom vi på att eftersom att vi får gå och vänta så länge på Göteborg så är det bäst att börja med medicinen redan nu, så vi gör något.

Så imorgon så går jag på medicin. Jag gick på den för tre åren ungefär när jag hade både mina ben säsonger, när det var ont och stelt, som värst. Så från och med imorgon så går jag på medicin. I värsta fall om det inte hjälper med medicinen eller vad de gör och säger i  Göteborg, så sa min doktor  att om det inte går över eller inte blir mycket bättre så får vi spruta in botox i bena på dig som du gjorde när du var liten i Göteborg, men grejen är att de går ut så snabbt i kroppen, de tog typ en månad när jag var liten så gick det ut, också var de samma sak efter som innan, så det är väldigt kort tid som det hänger i, också sa han om det här inte blir mycket bättre så får vi göra en operation, sa han.

Jag lägger ut bilden på kudden sen…!

Fråga gärna frågor om det här, och om du inte vill att jag lägger ut din fråga på min blogg, så får du gärna skriva det, det är okej, och du är alltid anonym här. Tack! Jag kommer berätta mer om det här och Göteborg senare! Kram!

Jag har nästan alltid varit med de vuxna, även när jag var mindre. Vid kalas också så har jag alltid suttit vid ”vuxenbordet” ätit och pratat med de vuxna. Så är det även nu jag dras liksom till de vuxna. Men mest när jag var lite mindre, tror jag. Jag tror till 99% att det beror på min cp-skada faktist. Jag tror att jag dras till de vuxna för att de jag känner/vuxna känner mig mycket väll och hur jag funkar, jag tycker det är skönt och en trygghet. Vi kan liksom ha ett ”roligt”/”normalt” snack utan att de frågar mig ”vad sa du, vad sa du?” nästan hela tiden. Mindre barn vet kanske inte riktigt hur jag funkar och springer omkull mig också. Det är så svårt att prata med barn som är bara lite yngre än mig också, det beror på åldern också såklart, men jag känner lite att det blir stelt och att de kanske inte hör vad jag säger också.

Men nu när jag blivit större och träffat de som är i samma ålder som mig så känns det mycket bättre och roligare, jag kan berätta allt om mitt handikapp för dem och de får ställa frågor hur mycket de vill, det är så skönt för de accepterar mig som den jag är och vi skojar och har jätteroligt ihop, vi kan också  prata om känsliga saker, de som är jobbigt också. Så det är väldigt skönt att ha vänner. Vänner vill man ha. Det bästa är att de hjälper till om jag behöver hjälp.

Till dig som har ett handikapp eller något annat fuktionshinder!

Jag vet att det är många som inte har ett fuktionshinder eller något fuktionshinder som läser min blogg, men nu ska jag hjälpa dig som har ett fuktionshinder eller vad du har. Men livet är inte negativt bara för att man har ett hinder. Nu ska jag inte vara någon expert eller läkare här, jag tycker bara om att hjälpa människor. Hoppas att jag kan hjälpa dig lite i alla fall.

Att ha ett fuktionshinder betyder inte att man är dum eller dålig på något sätt, det betyder bara att man har bara lite svårare med vissa saker. När jag gör något, t.e.x i mina videos så kanske du inte hör vad jag säger, eller jag rör mig på ett annat sätt, det beror nog på min cp-skada, men det skiter jag i, och jag tror inte du tänker så. Det spellar inte någon roll var jag är någon stans som t.e.x om jag är med mina kompisar, jag struntar i det fullständig. Jag gör på mitt sätt, jag struntar i om det ser omoget ut för en 13-åring, om det ser konstigt ut eller vad någon tänker, jag struntar i det fullständigt, jag gör på mitt sett. Sen ska man natuligtvis försöka om det går att göra på ett bättre sätt när man är med någon, man kan ju alltid försöka men känn ingen press om du inte kan, du gör det på ditt sätt, och skit i om någon tittar på dig eller viskar om dig. Det du gör är bra för dig och natuligt för dig, även om det ser konstigt ut. Låt inte ditt självförtroende sänkas för att det ser konstigt ut eller att några viskar om dig, att de är taskiga mot dig, strunta i det, låt inte de trycka ner dig eller sänka ditt självförtroende, lova mig det?

Det du gör funkar för dig, för att det ska funka, så skit i vad alla tycker, säger eller tänker ibland, låt det se konstigt ut, du gör det på ditt sätt, och det är rätt.

Naturligt vis är det bra med tips och råd från någon annan för att försöka bättra sig, men bara hon eller han säger det på ett snyggt sätt.

Du vet den debbat-artiklen i Borås Tidning jag skrev, den hänger ihop med detta jag skriver om nu i detta inlägget, men jag ville inte skriva det igen men läs gärna den igen eller om du inte har gjort det än, den ligger ute på bloggen, Tack!

Hoppas att jag hjälpte någon! :)