Beslutet på Överklagan – LSS

Ett brev från Jönköping hamnade i brevlådan i förra veckan. Hjärtat började dunka när mamma sa det för det var ifrån kammarätten, dit vi skickade in min överklagan om LSS.
Sist jag pratade med min kurator på skolan sa hon att hon hade ringt dit och frågat hur långt tid det kan ta innan jag får ett beslut, och då sa de 8 månader ungefär. Jag blev jättepaff när hon sa det, 8 månader! Det är ju jättelänge. Så när jag fick detta brev så trodde jag att det skulle vara någon slags bekräftelse på att de hade tagit emot min överklagan.

Men när jag öppnade och läste brevet så var det jättekrångligt att förstå men det stod i stil med att ”Kamarrätten står fast vid att Alice Grimm Larsson inte tillhör LSS och därmed inte har rätt till service boende. Om ni vill lägga till något eller skicka in ett till läkarintyg som kan ändra beslutet så kan ni gör det innan november slut”. Vi har inget mer att skicka in och vi har gjort allt vi kan och skickat in allt vi har, vilket då betyder att jag har fått AVSLAG igen, på min överklagan. Jag blir så ledsen, frustrerad och arg!
Jag tyckte att vi hade en superbra överklagan och jag trodde verkligen på den, men verkligen allt som vi skrev i överklagan kör de över på ett eller annat sätt.

Så nu är det bara att ta nya tag och försöka ansöka inom SOL och kanske få hemtjänst….. Jag och habiliteringen på skolan ska faktiskt ha möte med kommunen den 30:e november. Då vi ska diskutera vilka insatser jag kan få osv.

Botoxdax igen!

I söndags hade jag en väldigt lugn och skön dag. Jag gick upp rätt tidigt faktiskt för att jag skulle plugga, men det var inte så jobbigt, Jag pluggade i två timmar, men nu är jag glad att jag gjorde det för nu behöver jag inte tänka på det. Resten av dagen låg jag mest i sängen i mina mjukiskläder, det var inte fel.
Pappa och familjen hämtade mig klockan 15 i söndags eftersom att jag skulle på läkarbesök i måndags så jag skulle vara hemma söndag till måndag. Jag tog ledigt hela dagen faktiskt i måndags, det var skönt och lyxigt. Jag skulle vara med mamma på söndagseftermiddagen/kvällen. Elliot var inte hemma, så det skulle bli mysigt att ha en mamma- och dotter kväll. Det var det kan jag säga, det var så mysigt. Vi åt laxpasta till middag och sen låg vi i soffan hela kvällen och slötittade på Solsidan och Helenius Hörna.

Läkarbesöket var inför botox. Jag känner nu att botoxen som jag fick i foten senast börjar gå ur eftersom att den börjar bli stelare. Jag trodde bara att jag skulle gå på en kontroll om jag behöver botox eller inte men jag kom på att förra gången som jag var där så tog de botox direkt, det var den gången som jag blev så förvånad att jag fick botox där och då så jag hade en liten tanke i bakhuvudet att det kanske blir botox direkt denna gång också.
Och jag hade rätt, de ville ta botox på mig direkt. Så jag fick lägga mig där på britsen bland två sjuksköterskor och en läkare också kom en till sjuksköterska in med sprutorna. Det var samma personal som tog botox på mig förra gången med för jag kände igen de, jag tror till och med att vi var i samma rum. Det gjorde så ont och spände så mycket när de stack in sprutan i benet med botoxen. Jag fick ingen bedövning alls, precis som förra gången. Mina ben levde som vanligt sina egna liv så sjuksköterskan som höll i benet sa att hon fick verkligen kämpa för att hålla kvar det, hahaha. Men nu är det gjort.
Nu är det stretching och stretching som gäller.

Ett tuft besked från LSS

Om ni kommer ihåg så hade jag och min arbetsterapeut på Riksgymnasiet ett möte med LSS innan sommaren. Jag vill ju bo på ett service boende efter gymnasietiden inom LSS. Jag har tillhört LSS bara för något år sedan, jag har då tillhört personkrets tre. Men nu behövde de tydligen ompröva mitt ärende om jag får tillhöra personkretsen längre eller inte. Jag och min arbetsterapeut hade då som sagt ett möte med en handläggare där på LSS i våras. Då jag ansök både om att få fortsätta att tillhöra personkretsen men jag ansökte också för att få rätt till ett service boende.

Vi hade mötet digitalt under två tillfällen eftersom att det var så mycket frågor och så mycket att gå igenom. Ni som läste mitt inlägg när jag skrev om mötena minns säkert att jag var helt slut efter varje möte. Det var också lite jobbigt eftersom att jag och min arbetsterapeut behövde verkligen få fram allt som jag inte kan eller klarar av, så det var rätt påfrestande för psyket.
Men jag hade en sån bra känsla efter de här två tillfällena, jag tyckte att vi hade fått fram allt på ett bra sätt, upprepat saker om och om igen som är viktiga men framför allt att vi var hårda med att jag måste ha deras hjälp.

I torsdags efter skolan låg det ett stort brev i min brevlåda på Storås och när jag öppnade den var det en hel bunt med papper. Jag förstod direkt att det var från LSS när jag läste namnet på min handläggare och första ordet i fetstil BESLUT. Jag tog ett djupt andetag och läste första meningen där det stod ungefär såhär ”enligt LSS och personkrets tre så är Alice inte berättigad LSS inom personkrets tre och därmed inte heller service boende.”
Jag stod där ett tag, tog ett djupt andetag och gick där ifrån för jag orkade inte läsa mer än den första meningen. Jag blev inte ledsen där och då, bara ledsen i hjärtat. Varför jag inte blev ledsen tror jag beror på att jag hade det på känn innerst inne att jag inte skulle få LSS.

Mamma blev helt chokad när jag ringde på kvällen och sa det, och då lom det några tårar från mina ögon.
Jag åkte hem i fredags och tog då med hela bunten med papprena som jag inte orkade läsa.
Senare på eftermiddagen satt vi ner i lugn och ro och läste vad de hade skrivit. De första (säkert fem sidorna) bestod bara av vad vi hade sagt på mötet och om vad jag behöver stöttning och hjälp med. Mamma läste upp de sidorna med, jag tyckte att det lät så bra och vi hade verkligen fått med allt dvs även detaljer i min vardag som jag har svårt för.
Jag tyckte att det var nyttig för mig att höra för jag tänker inte på min CP-skada på det sättet, om ni förstår vad jag menar.

Sen kom vi till det intressantaste och det jobbigaste….beslutet. Först var det refererat till andra kvinnor med liknade behov som mig som också fick avslag. Vi läste väl lite där, men det är inte så viktigt tycker inte jag.
Det var så mycket text även där men de anser kort sagt att jag behöver hjälp men inte tillräckligt mycket hjälp för att tillhöra LSS, och det gör mig så irriterad, ”jag behöver hjälp, men inte tillräckligt mycket”, det låter sjukt i mina öron.
Men jag tror att de nekade mig för att jag klarar all min hygien själv, såsom dusch, toalett osv och för att jag kan äta själv, vilket är skrattretande tycker jag.
Det jag tycker är så irriterande och konstigt är att jag fick beviljad LSS bara för ett årsedan, jag har ju liksom inte blivit av med min CP-skada på ett år. Jag minns inte alls hur min ansökan såg ut då, men det känns som att min ansökan nu var minst lika bra som den ansökan jag gjorde när jag fick LSS. Jag skulle vilja jämföra de två med varandra. Men jag tror tyvärr inte att det är jag som har förändras, utan att det är de som har blivit hårdare.
Då kom ännu mera tårar när mamma hade läst klart bunten med papprena!

Så nu är det bara att kämpa vidare till överklagningsprocessen…suck!

Vilken upplevelse!

I torsdags vaknade jag i träningslägenheten, kanske inte så jätteutvilad men mitt adrenalin höll mig pigg. Jag gick upp, tog på mig och gjorde mina morgonbestyr. Klockan sju kom Carina och satte sig i vardagsrummet igen medans jag gjorde min frukost. På elevhemmet hjälper de mig med min frukost, men nu ville jag göra den själv för att testa på. Jag fixade det själv, det tog bara tid plus att det var energikrävande. Att göra frukost och att äta tog mig 40 minuter sammanlagt.

Efter skolan åkte jag hem till träningslägenheten helt själv, det var coolt tyckte jag. På torsdagar slutar jag redan klockan ett så det var skönt att komma till träningslägenheten tidigt. Wilma skulle komma och äta middag med mig i torsdags så jag skulle börja med maten tidigt eftersom att hon skulle komma när hon slutat skolan. Men när jag kom hem chillade jag lite ensam först. Sen vid två kom Carina för då skulle jag laga mat. I torsdags skulle jag bjuda Wilma på fläsk och potatisbullar för det var en självständig rätt att laga kände jag.
Wilma kom mitt i matlagningen, men det gjorde inget för då fick jag lite sällskap i köket.


Jag klarade det mesta själv där också, det tog bara väldigt långt tid att klippa fläsket, eftersom att jag kom på att det blir svårt att skära fläsket med kniv, och sax är inte min bästa vän! :-) Men jag löste det. Potatisbullarna var lätta, det var bara att lägga de på en tallrik och steka de.
När maten var färdig satte vi oss till bords jag och Wilma och åt, det var väldigt gott tyckte både hon och jag.

Sen stack Carina upp till Habiliterinngen och jag och Wilma spelade Alfapeth och lyssnade på musik. Vi drack även te och fikade på kakor som jag hade köpt. Det var jättemysigt att hon kom.

När även Wilma gick hoppade jag in i en dusch och tog en skål med yoghurt och müsli till kvällsmat, eftersom att vi åt middag redan klockan fyra. Resten av kvällen chillade jag bara innan jag gick till sängs. I torsdags natt var det lättare att somna då det inte var så mycket oljud utanför. Dock så somnade jag jättesent och vaknade tidigt.

I fredags var det dax för utflyttning och då var det städning som stod på schemat…. Sen när jag kom till Storås var jag helt slut!

Det har verkligen varit två händelserika, spännande, självständiga men framför allt roliga dagar. Jag kan ännu inte förstå vad som har hänt för det var så coolt och nytt. Jag gör gärna om det i 4:an. Nú blir jag dessutom ännu sugnare att flytta till något helt eget.

Testa på eget boende

Riksgymnasiet har en lägenhet som ligger nära skolan i ett bostadsområde. Den lägenheten kallas för träningslägenheten. Jag tror att jag har nämt den här på bloggen någon gång eftersom att jag har lagat mat där ibland med min arbetsterapeut.
Iallafall, det är en lägenhet som man kan provbo i, antingen några dagar bara, nån månad eller till och med en hel termin.

Jag har alltid velat testa att bo i den någon gång, och vet ni vad? I veckan är det dax, nu i veckan! :D Jag flyttar in imorgon och flyttar ut på fredag, så två nätter ska jag sova där helt själv.
Carina som är min arbetsterapeut är med mig under de här dagarna, på inflyttningen, när jag lagar mat också kommer hon på mornarna när jag vaknar. Men hon sitter inne i vardagsrummet på morgonen och när jag lagar mat på kvällen, så jag får bara hojta när jag behöver hjälp och vara så självständig som möjligt, vilket jag är så taggad för.
På morgonen går jag upp själv men Carina kommer när jag ska fixa frukost och är i lägenheten ifall jag behöver hjälp.
Jag får hjälp med frukosten på elevhemmet men de här dagarna vill jag fixa frukost själv. På kvällarna efter att jag ätit så går Carina men hon jobbar till klockan 20 så då sitter hon uppe på Habiliteringen och jobbar, så jag kan ringa henna när jag vill, så det känns skönt. På natten kan jag också larma, då kommer nattpersonalen från Rappe, det andra elevhemmet.

Jag måste ju även bestämma vad jag vill äta och så. Det gjorde jag igår då jag och Carina satt och planerade. Vi går och handlar på onsdag efter skolan, vilket jag ser fram emot, jag tycker att det är väldigt roligt att handla. Jag ska handla till två middagar och två frukostar.
Jag tänkte att jag vill laga något lätt för att vara så självständig som möjligt. Till middag på onsdag blir det falukorv och nudlar, jag tänkte att jag har lätt för att steka falukorv och koka pasta. På torsdag blir det färdiga potatisbullar som jag ska steka och till de blir det fläsk. Sen ska jag köpa yoghurt, müsli och smörgås som jag ska ha till frukost.

Jag får även besök på torsdag eftermiddag av Wilma, så vi ska fika lite tillsammans, det blir mysigt. Så jag måste även köpa fikabröd.

Ja, det kommer bli så spännande och roligt!

Min framtid? #2

I mitt förra inlägg pratade jag om vad jag tänker kring bostad, stöd, LSS, servicebostad med mera, och att vi har bollar igång kring det.
I detta inlägget tänkte jag fortsätta lite på det spåret, fast jag ska fokusera på assistansen eller stödet. Så om ni inte har läst mitt inlägg ”Min framtid #1” så är det bra om ni gör det så ni hänger med i detta inlägget.

Iallafall så stannade jag i förra inlägget där jag berättade om att jag och en utav mina kontaktpersoner här på elevhemmet skulle sätta oss ner och prata kring vad jag behöver assistans med osv.
Jag tänkte i början att jag behöver inte hjälp med så jättemycket, jag är ganska så självständig, det är bara några små saker i vardagen som jag behöver hjälp med.
Men vi skrev faktiskt ner rätt mycket som jag inte har tänkt på att jag behöver stöd med. Jag klarar av mycket själv, jag är väldigt självständig även om jag behöver ha hjälp med vissa saker.
Men den största saken här är nog mest att jag måste spara på min energi, jag blir fort trött pågrund av min CP-skada och det måste jag tänka på och väva in i det här. Det går åt så extremt mycket energi när jag lever mitt liv.

Vi diskuterade en dag i framtiden, vi fantiserade om hur en dag kan se ut.
Ja, då ska jag gå upp och göra ordning mig, ta fram frukost, göra min frukost, ställa undan min frukost, ta på mig skor och ytterkläder och sen göra en dag på jobbet. Sen när jag kommer hem och är trött efter en dag ja då ska jag ställa mig och laga middag, sen efter middagen är det massor utav disk som står och väntar, sen kanske jag vill duscha eller kanske måste tvätta eller städa lägenheten.
Ja, ni hör ju, jag blir bara trött när jag tänker på det. Jag kan absolut göra några saker och det ser jag fram emot men jag orkar inte göra allt och då måste jag ha hjälp. Sen kan det vara så att ena dagen orkar jag lite mer men nästa dag kanske jag inte orkar någonting, det beror helt på. Det kan jag aldrig veta heller.

Det kan även vara så att jag ska göra något speciell på t.ex lördag kväll och då kanske jag behöver hjälp med allt den dagen för att spara på den energin tills kvällen.

Vi punktade upp vad jag behöver hjälp med när det gäller morgonrutiner, matrutiner, tvättrutiner, städrutiner, fritid och till sist övrigt. Som sagt, det blev en del under de rubrikerna.
Men som personalen sa, man ska inte ljuga eller så men man får överdriva lite, trycka på de där punkterna och överdriva hjälpen man behöver. För ni vet väll hur t.ex LSS eller försäkringskassan är, de är tuffa när det gäller assistans och stöd.
För jag måste ju ha någon slags hjälp för att jag ska orka, hålla ihop och att jag ska kunna leva livet och inte bara ta hand om hushållet och det där praktiska sakerna.

Nu är det väldigt mycket framtidsdrömmar och funderingar i mitt huvud och saker och ting är även igång praktiskt, med ansökningar hit och dit, vilket känns skönt.

Min framtid? #1

Vad tänker jag mig i framtiden? Vad vill jag? Vilken hjälp kommer jag att kunna få? Var kommer jag bo?
Ja det är många frågeställningar som snurrar just nu, men det som är tur och bra är att vi börjat redan nu med alla frågor. Jag får även superbra hjälp från Habiliteringen i Angered vilket jag är så tacksam för.

Ni kommer väll ihåg det här satellitboendet inom LSS som jag har nämnt? Det är iallafall ett boende där man har sin egna lägenhet (service bostäder då, så ingen allmän bostad) men att det finns personal i närheten dygnet runt som man kan larma på. Det är exakt som på Storås fast man har sitt eget liksom. Det vore så perfekt för mig tror jag.
Så nu har vi börjat forskat i det här och nästa vecka ska vi till och med lämna in en ansökan på posten där det står vad jag behöver för hjälp osv.

Men grejen är att jag behöver ett läkarintyg också, men läkaren i Borås på min hem habilitering är på semester så hon kommer inte tillbaka på jättelänge. Men som tur är så har vi en läkare på HAB i Angered som kommer i Maj, så han kan skriva ett läkarintyg. De behöver även ett intyg från någon fysioterapeut eller arbetsterapeut, då är det så bra att jag har det på Riksgymnasiet. Men sånna intyg kan man skicka in i efterhand så det var ju bra, för jag känner att jag bara vill få in den ansökan nu så att bollen kommer ännu mer i rullning. För vad jag har förstått så kommer det där att ta ett tag att utreda om jag får rätt till ett sånt boende eller inte.

Inte nog med det så måste de ompröva min LSS eftersom att den går ut nu här i vår. Jag tillhör personkrets 3 inom LSS, men nu ska de då pröva om det. Så jag hoppas verkligen att jag får LSS igen.

Om jag inte får LSS kan jag ansöka om något som heter SOL. Dit kan man vända sig om man inte tillhör LSS. Där kan jag då ansöka om att få hemtjänst, då kan jag köpa vilken lägenhet jag vill och få hjälp via hemtjänst då. Men detta innebär ju också en ansökningsprocess. Så på onsdag när jag träffar min kurator så ska jag ringa dit och kolla lite med de hur jag bär mig åt. För jag vill gärna hålla både LSS och SOL bollen igång samtidigt ifall jag inte får LSS, så att det inte tar så långt tid att få hemtjänst.

Min kurator förvarnade mig då på att SOL kommer fråga mig vad jag behöver hjälp med. Då sa jag att jag och en utav mina kontaktpersoner på elevhemmet kunde skriva ner lite saker vad jag behöver stöttning med osv. Jag tycker nämligen att det är svårt att säga rätt ut ”det här och det här behöver jag stöttning med”, för det är jag själv lite osäker på och då är det bra att bolla med elevhemspersonalen om det eftersom att de känner mig.

Fortsättning följer….så att detta inte blir ett superlångt inlägg!

8 km Med Stavar

I helgen blev jag kvar på Storås. I lördags gick jag, Wilma, en annan elev och en personal ut den långa rundan som vi brukar gå. Jag har nämligen fått låna några stavar av en personal som jag ville testa. Jag har bara gått med stavar en gång, det var med mamma och hennes kompis Ann i Sandared. Då var stavarna mer i luften och inte så mycket där de skulle vara, så ja, det gick sådär. Men det var ju för många år sedan, så nu ville jag prova igen.
Det gick bättre denna gången, men det var jobbigt för jag fick koncentrera mig på stavarna hela tiden så att de inte kom framför fötterna så att jag skulle snubbla på de plus att mina händer hade svårt att vara kvar i spännorna, men det var roligt också.
Men om jag hade rätt teknik eller inte, det går att diskutera! :)
Det tog bara lite extra tid när jag hade ett par stavar att fokusera på också. I lördags var vi ute i tre timmar och när jag kom hem hade jag gått 8 km. Jag var helt slut, men det var en härlig trötthet och jag hade fått mycket frisk luft och motion.
Även om det ibland var jobbigt med stavarna så ville jag klara att gå med de hela vägen, jag ville inte ge upp. Det hände väl någon gång ibland att jag släpade de efter mig, men det var inte ofta.

Men, jag kommer nog inte att gå med stavar igen….

Dietist – ”du måste äta mera!”

I måndags pratade jag med min dietist som jag har i mitt habiliteringsteam här i Göteborg. Jag har inte diestistpass inlagt på schemat och jag träffar inte honom särskilt ofta heller. Jag tror typ bara att vi har träffats på ett möte en gång och det var när jag skulle få mina näringsdrycker också ville han att jag skulle börja dricka röd mjölk istället för grön mjölk eftersom att jag behövde öka i vikt då.
Nu visste jag inte varför han egentligen ville träffa mig.

Sedan jag började med mina näringsdrycker och med röd mjölk så har jag direkt inte gått upp i vikt konstigt nog. Så han pratade mycket om det i måndags. Vi pratade om mat och hur mina matsituationer ser ut osv. Hans budskap med hela det samtalet var typ att jag måste äta mer och att jag måste komma upp mer i vikt, det sa han flera gånger om. Min ämnesomsättning är väldigt hög pågrund av min cp-skada.
Men saken är den att jag äter mycket, det går typ inte att äta mer eftersom att jag blir mätt på det jag äter nu.

Sen sa jag till honom att jag ofta känner mig trött och seg i skolan på dagarna, det tycker jag är väldigt konstigt eftersom att jag sover typ 10 timmar per natt. Han sa då att jag gör ju av med så otroligt mycket energi, bara att gå för mig tar extremt mycket energi så han sa att det inte är så konstigt. Men han tyckte därför att jag ska börja äta mer så min energi inte tar slut. När han sa det tänkte jag ”herregud, hur ska jag kunna äta mer, jag som äter som en häst!” :-)

Till frukost äter jag oftast yoghurt med müsli och ibland med banan i, en halv rågkuse, ibland kall gröt med bär på och ett glas röd mjölk.
Han sa att han tycker att det är jättebra att jag äter banan i yoghurten för att det ger mycket energi (jag tycker dessutom att det är väldigt gott med banan i yoghurt) men han ville att jag skulle äta en hel rågkuse med ost eftersom att ost är mycket fett i, kanske till och med både ost och skinka. Jag bara ”herregud” matkomma på den, haha.
Sen sa han att jag skulle be elevhemmet att köpa lite fetare yoghurt till mig som ger mig mer energi. Så då sa jag det till personalen att min dietist ville det, men grejen är den att de köper alltid den fetaste yoghurten till mig, så ja ni hör ju, jag har inte så lätt för att gå upp i vikt.

Sen ska han beställa lite tunnare näringsdrycker till mig för han vill även att jag ska ta en näringsdryck på kvällen innan jag går och lägger mig. Jag äter middag klockan fem, sen äter jag inget mer förrän klockan sju på morgonen dagen efter, då jag äter frukost. Det är rätt många timmar emellan. Anledningen till varför jag inte kan dricka samma näringsdryck på kvällen som på dagen är för att jag tycker att de näringsdryckerna jag har nu är för tjocka, så de lägger sig som en sten i magen, vilket inte är så skönt när man ska sova tycker inte jag.

Såhär ser mina nuvarande näringsdrycker ut

Den spontana botoxdagen

I måndags var jag på läkarbesök i Borås på ortopedtekniska. Jag skulle dit för att jag vill ha botox i min fot/vad igen eftersom att min vänsterfot har blivit stelare och jag vill inte att det ska gå så långt som förra gången (då vänsterfoten gick inåt hela tiden). Jag känner nu att foten är stelare och den börjar dra sig inåt och lite utåt när jag anstränger mig eller går långt.
Jag hade faktiskt aldrig varit just på den avdelningen på ortopeden som jag var på i måndags. Jag fick träffa en läkare och en fysioterapeut.

Först pratade vi bara lite då jag hade skrivit upp på en lapp vad jag vill uppnå med botoxen, vad som är problem nu osv. Jag vill bland annat bli mindre stel i foten såklart, ha mindre ont när jag anstränger mig och kunna använda mina ortoser lättare, för ibland så är foten så stel så att det gör jätteont i ortosen.

Sen fick jag gå i korridoren fram och tillbaka, med och utan skor. De såg då att min fot gick både utåt och inåt, inte samtidigt då såklart, men ni fattar! :) För mig kändes det som att min fot gick rakt framåt men tydligen gjorde den inte det. Jag brukar nämligen känna att den går inåt eller utåt mycket tydligare när jag går mycket längre sträckor, så först tänkte jag att de kommer säga att det ser jättefint ut men så fel jag hade. Jag går tydligen snett med foten utan att jag tänker på det eller känner det.

Jag fick lägga mig på britsen efter lite gång fram och tillbaka i korridoren. De kände, vred och klämde på min vänsterfot och diskuterade. Eftersom att min fot går både utåt och inåt så ville de ta botoxen på två ställen, för att min fot går ju inte bara inåt som den gjorde sist.

Plötsligt frågade läkaren ”ska vi boka en ny tid eller vill du köra botoxen redan nu?” Jag blev helt chockad, jag trodde inte att jag skulle få botox redan i måndags. Men jag sa ändå ja för jag kände att jag vill inte krångla med en tid till och för att slippa att ta ledigt från skolan osv. Så så blev det.

På vuxen kör de varken lustgas eller något annat, de kör heller inte gips efteråt som jag fick förra gången då jag fick botox i foten, det gör de bara på barn. Men det var skönt att jag slipper gipset nu.

Efter en stund kom läkaren in med sprutor och sånt, hon hade även med sig extra personal. Så de stod där och grejade en stund, jag var väldigt nervös. De hade en cool apparat som vibrerade hela tiden och det som vibrerade var mina muskler som spände sig, det var häftigt. Den var till för att hitta rätt muskel.
Sen tryckte de in sprutorna i vaden på mig, jag hade ingen bedövning alls så det gjorde väldigt ont och det var väldigt svårt att slappna av så det var därför som det gjorde extra ont. Hela min kropp blev som en sprattelgubbe, det högra benet åkte upp och armarna stod rätt ut, haha.

Jag fick kämpa och kämpa för det gjorde så ont, men jag fixade det och på 10 minuter var det över. Sen den första kvarten pulserade det och spände mycket i vaden, men senare på måndagen kände jag ingenting.

Japp, då var det gjort. Det var jag inte alls beredd på i måndags när jag vaknade, men skönt att ha det gjort. Nu ska jag inte dit förens om sex månader igen.

Nu måste jag ha nattortoserna VARJE NATT istället för varannan som jag hade innan, det känns ju sådär, men det är ju för en bra sak. Jag måste dessutom stretcha foten varje dag nu precis som med armen. Stretchingen är A och O.