Bostadsanpassningar?

I måndags skulle min arbetsterapeuft från Habiliteringen i Borås komma för att titta på eventuella bostadsanpassningar till min lägenhet. Jag tyckte att det skulle bli spännande och intressant. Mormor och morfar var med mig så det var jättekul att visa de lägenheten för de hade inte sett den innan.
De sakerna som jag tänkte ta upp var då: vart jag ska ha Elof samt hur vi gör med mikron. Det är nämligen så att den mikron som jag har i köket är lite för högt upp så jag når inte riktigt. Problemet som är är att det är en inbyggd mikro så jag var inte helt säker på om den gick och ta ut.
Sen var det en sak till, kanske den viktigaste saken, nämligen dörren. Det är en vanlig dörr med vanligt lås, för mig funkar det att låsa upp från utsidan men det är inte optimalt, lite krångligt med andra ord. Men vi märkte att det var jättesvårt för mig att låsa dörren inifrån, och det är ju ganska viktigt så det skulle jag kolla med henne, om man kan få någon form av kodlås.
Det var väll de grejerna som jag tänkte fråga om. Sen skulle det bli spännande om hon hade några åsikter.

När hon kom tittade vi först i badrummet, badrummet och duschen är ju väldigt stor och rymlig så där hade jag inga åsikter mer än vart jag ska hänga toaletthängaren för toalettpappret. För toaletten är liksom ”intryckt” mot duschväggen och sen är det ett ganska stort mellanrum mellan toalettstolen och väggen så jag når inte riktigt om man skulle sätta den där tyvärr. Sen provade vi om det skulle fungera om man satte den vid sidan bakom toasitsen, men det blev krångligt det med. Men då sa min arbetsterapeut att det finns sånna här toapappersstång ni vet som står på golvet som man har sina toalettpapper på. På den är det då längst upp som en toalettpappershållare, så allt i ett. Sök på ”toalettpappershållare” så får ni se hur coolt det är. Jag tyckte att det lät jättesmart så en sån ska jag köpa.

Sen gick vi vidare till köket och där var det ju mikron som jag funderade på. Min arbetsterapeut och min morfar tittade på den och även om den är inbyggd så såg det ut som att man kunde ta ut den. Själva mikron är inte så stor men den har en ram runt sig som är ganska stor så om jag skulle ha den på köksbänken så skulle den ta upp halva köksbänken så det går inte. Så jag måste köpa en mindre micro. Jag tänkte ha den inne i hörnet för där tar en micro minst plats och passar snyggast men min arbetsterapeuft sa att det kan vara krångligt för mig att komma in där när jag ska ta ut varm mat. Så hon tyckte att det var bättre om jag hade den på bänken ovanför diskmaskinen för där är det bättre space och lättare att komma åt. Det är ju sånt som jag inte har tänkt på, då är det bra att ha en arbetsterapeut som är medveten om mina svårigheter och vet vad som är bäst för mig och min kropp.

Ugnen kommer jag inte att använda på några år tänker jag eftersom att det är lite jobbigt och jag har respekt för ugnar. Men vi tittade på den ändå och kom då fram till att jag ska ha utdragbara skenor i ugnen så att om man drar ut en plåt så stannar den där. För nu är det så att jag måste ta ut plåten och samtidigt hålla i den vilket jag inte kan. Om jag har skenor som gör att plåten stannar kvar så kan jag lägga upp maten på tallriken medans maten är kvar där nere vid ugnen, och sen kan jag ta ut plåten när den ha svalnat. Man kan inte få det som en bostadsanpassning, tyvärr så är det ganska få saker som man kan få som bostadsanpassning idag.

När vi hade tittat på köket gick vi vidare ut till min stora altan för där har jag, mamma och pappa tänkt att där kan man bygga något skjul för att ha Elof i, samt göra en grind i mitt altanräcke. Det skulle kunnat gå men samtidigt så blir det svårt på vintern eftersom att en elrullstol måste ha det garagevarmt. Men vi skulle gå ner och titta på mitt förråd sen och se om den kan stå där.
När vi skulle gå ner upptäckte min arbetsterapeut och mormor och morfar att det fanns en dörr precis vid min ingång och där var cykelförrådet. Jag har inte sett det förut för att jag har inte vetat vart det låg, också låg det precis vid mig. Där inne var det stort, luftigt och bra med plats och även ett vägguttag så jag skulle kunna ladda Elof där inne. Pappa har hjälpt mig och frågat bostadsrättsföreningen om jag får ställa Elof där, de har inte svarat än men jag håller tummarna. Det vore helt perfekt om jag fick ställa Elof där, det finns även en till dörr ut mot parkeringen som man kan gå ut igenom och den har en automatisk dörröppnare, så det vore verkligen GULD om jag fick ställa Elof där.

Vi gick ner till förråden och kollade på mitt förråd, det är inte alls stort och det skulle vara krångligt att ha Elof där så jag hoppas verkligen på cykelförrådet. Men vi kom på att jag kan ställa min manuella rullstol där eftersom att jag inte använder den så mycket.

Sen kom vi överrens om att vi ska ansöka om ett kodlås till min dörr. Det kommer tyvärr ta ganska långt tid eftersom att min arbetsterapeut ska först skriva ett intyg och så ska jag läsa igenom det och skicka in det också tar det ett tag för de att gå igenom ansökan osv. Men om man inte gör det så blir det ju inget, så det får väll ta den tid det tar.

Det var en väldigt bra dag och att hon kom och gav mig tips och trix för att detta ska bli så bra som möjligt.

Ny Rullstol?

Nu var det ett tag sedan igen som jag skrev och det är för att skolan har börjat, vardagen går med en väldigt fart, ni kanske kan känna igen er? Om ni vill ha mer uppdateringar från mig under vardagen så får ni gärna följa mitt instagramkonto: @alicegrimmscpliv.

I dagens inlägg tänkte jag berätta om vad jag gjorde nu i fredags. Jag skulle nämligen till hjälpmedelscentralen i Borås och testa en eldriven rullstol med min arbetsterapeut. Sen så fick jag en tid till ortopeden på samma dag för jag skulle testa mina nya vinterskor. Jag frågade då min arbetsterapeut lite snällt om hon kunde följa med mig även till ortopen och det kunde hon, så då slapp jag boka en taxi och mamma slapp ta ledigt från jobbet, så det var perfekt.

Jag hade bara en lektion på morronen i fredags innan vi skulle åka så jag tog den på distans, det var skönt. Min Arbetsterapeft kom och hämtade mig efter lunch på Storås också åkte vi till Borås. Väl på ortopeden klarade jag mig själv, det var bara just att komma dit som var kruxet, men det löste ju sig. Mina vinterskor hade som sagt kommit så jag skulle bara testa så att de fick plats i mina ortoser.

Sen drog vi till nästa ställe, nämligen till hjälpmedelscentralen. Min arbetsterapeut från min hemhabilitering i Borås var även med.
Rullstolen som jag ville testa är så en vanlig rullstol fast den har eldrivna hjul, så när man rullar så får man hjälp, som en slags pött. Anledningen till varför jag ville testa en sådan var för att min lägenhetskamrat har en sådan och jag har fått testa hennes, och jag tyckte att den verkade smidig. Jag har dessutom svårt för att köra min manuella själv.
Jag tycker att min permobil som jag har nu är jättebra, det är inte det, jag ville bara se om detta kunde vara ett ännu bättre alternativ.

Det var fyra olika rullstolar som jag fick testa. Tre av de var med eldrivna hjul och en var med en joystick, som jag har nu, fast mycket mindre och smidigare. Dock så gick den bara i 5 km i timmen. Det var roligt att testa olika rullstolar. Men jag tror att det lutar åt att jag behåller min permobil. Det finns för-och nackdelar med båda alternativen.
En eldriven rullstol är mindre och smidigare vilket är bättre för då får den plats i bilen (vilket inte permo får). En annan fördel är att jag kan köra själv om jag har den, jag kan nämligen inte köra min manuella rullstol själv, den jag har nu.
Sen är jag lite osäker på om jag skulle tycka att det är läskigt att köra med den i uppför- och nedför backar, jag tror det. I fredags provade jag bara inomhus där det var planmark.
Fördelen med en permo (som jag inte kan göra med den andra rullstolen) är att jag kan höja upp mig och luta mig bakåt, vilket är bra. när jag är t.ex i affären. Det som är bra med permon också är att jag kan hänga saker där bak vilket jag inte kan med den andra rullstolen.
.

Det var en spännande dag….konstigt nog så tycker jag att det är roligt att prova ut rullstolar oavsett vilken sort.

Här får ni se en film från en rullstol. På Instagram finns fler filmer om ni är nyfikna på att se de andra rullstolarna :-)

Borås Tidning På Besök!

Igår kom BT (Borås tidning) hem till oss klockan 10. BT kom hit för att upplysa det här med LSS beslutet. Jag var inte så nervös, jag tyckte mest att det skulle bli spännande.
Det var en reporter och en fotograf som kom. Jag har varit med i BT två gånger innan, så nu blir det en tredje gång. Första gången var när jag var nyfödd angående min skada och att vården gjorde fel och andra gången var i huset när jag ville gå ut med min blogg.
Han fotografen var nog hemma i huset har jag för mig för jag kände igen honom. De båda två var supertrevliga.

Vi satte oss vid bordet i vardagsrummet. Reportern hade lite kött på benen redan, då han hade fått en bakgrund av mamma per telefon och även fått ta del av mina LSS utredningar.
Jag och mamma berättade då bara hur läget var, att jag inte får LSS och att SOL kan hjälpa mig men att hemtjänsten inte kan tillgodose mina behov i samma utsträckning som LSS kan osv. Dessutom att SOL inte har varit med om en 20 åring som får hemtjänst någon gång, utan de 20 åringarna som har mina behov, får LSS.
Han frågade även mig lite om vad jag behöver för stöttning i min vardag osv.

Vi pratade en del om matlagning och om att jag älskar att laga mat men att hemtjänsten inte kan hjälpa mig med det utan att jag kommer att få färdig matlåda hemskickat precis som de äldre. Det är jag väldigt ledsen över som ni flesta vet.
Efter att vi hade pratat klart ville fotografen att vi skulle gå in i köket och jag skulle fixa nåt mellanmål eller något liknande. Jag smörade då en macka och hällde upp ett glas med vatten medans han tog kort och filmade mig. De filmerna kommer att hamna på webben sen.
Reportern ville även intervju mig i köket som filmmaterial, så han tog upp mikrofonen och började ställa frågor medans kameramannen filmade. Jag var inte beredd på det, men jag är öppen för allt som jag sa! :-) Han ställde typ frågor som, vad gillar du att göra i köket? Vad kan du göra? Vad behöver du ha hjälp med? Varför behöver du ha med dig en person i köket när du lagar mat? Vad är din favoriträtt? osv.

De var hemma ungefär en timma, jag tyckte att det var roligt och båda var så trevliga och lättsamma.
Både jag och mamma glömde fråga när det kommer ut i tidningen, men hyfsat snart tror och hoppas vi.

Så spännande!

En Allvarlig Video – Framtiden

Idag får ni ta del av en video där jag pratar om mötet med kommunen som jag hade förra veckan angående hemtjänst! Snälla kolla för detta är jobbigt för mig och en stor del av vad som komma skall!
Den blev ganska lång men jag vill verkligen berätta hur det ligger till!

Förlåt för dåligt ljus och dålig bild!

Trevlig andra advent!

Bronsmedalj På Göteborgs Open

Igår tävlade jag i Göteborg Open. Göteborg Open är ett stort engagemang där man som har ett funktionshinder kan tävla i massor utav olika grenar. Det är massvis med folk och är verkligen jätteroligt.
Förra året var det inget pågrund av Corona men förr förra året var jag med för första gången. Då var jag med i grenen 60 meter. På den grenen kan man köra racerunning, man kan gå/springa, köra manuell rullstol eller köra elrullstol. Jag valde att jogga förra gången.
Det som är det bästa med Göteborgs Open är att man tävlar enbart mot sig själv. Så de mäter tiden och sen ska man komma så nära sin egen tid som möjligt.

Det ligger i Kviberg så jag och Wilma åkte dit tillsammans med två personal från Storås. Innan vi gick dit åt vi pizza på en pizzeria i närheten.
När vi kom till Göteborgs Open gick vi runt och kikade lite eftersom att det är olika montrar med företag som står där. Riksgymnasiet hade även en monter, så min arbetsterapeut och min fysioterapeut var där.
När vår gren startade gick vi dit, men det tog långt tid innan det var min och Wilmas tur, för först skulle de som körde elrullstol tävla, sen var det racerunning, sen var det vi stående/gående och till sist de som rullar. Det var väldigt många som körde racerunning, och det var bara 4 startpositioner så det tog sin lilla tid.
Men tillslut var det min tur och jag hade plats nummer fyra. Jag hade en taktik, att jag skulle räkna medans jag gick och sen på andra loppet skulle jag komma på samma siffra som jag räknade till på första loppet. Det var verkligen jätteroligt, denna gången sprang jag inte utan jag gick i lugn och ro och räknade för mig själv.

När jag hade kört tittade jag på Wilma när hon rullade. Sen var det mycket väntan eftersom att det började om och alla skulle köra en gång till så vi chillade runt, tog en bulle och väntade.
Sen när det var min tur igen försökte jag räkna till samma siffra som jag gick i mål med, det var lite svårt men det gick bra och jag hade en mycket bra känsla i kroppen när jag gick i mål.
När Wilma också hade kört sin sista omgång var det bara att vänta på prisutdelningen. Förra gången tog det jättelångt tid så vi fick vänta länge innan prisutdelningen, men denna gången gick det fortare.

De ropade upp de som kom 1, 2 eller 3 också fick man komma fram och få sin medalj. De ropade först upp de som körde rullstol och Wilma fick guld, det var bra jobbat. Sen ropade de upp de gående, och hon ropade upp mitt namn först vilket betydde att jag fick brons, så jag fick gå fram dit och fick min medalj runt halsen. Jag hade satsat på silver eller guld, men förra gången jag var med fick jag inget av de, bara en deltagningsmedalj, så jag är glad ändå. Jag är nöjd över mitt brons och att jag hamnade på prispallen, bättre än inget! :-)

Jag är så nöjd över dagen och det var så kul!

Beslutet på Överklagan – LSS

Ett brev från Jönköping hamnade i brevlådan i förra veckan. Hjärtat började dunka när mamma sa det för det var ifrån kammarätten, dit vi skickade in min överklagan om LSS.
Sist jag pratade med min kurator på skolan sa hon att hon hade ringt dit och frågat hur långt tid det kan ta innan jag får ett beslut, och då sa de 8 månader ungefär. Jag blev jättepaff när hon sa det, 8 månader! Det är ju jättelänge. Så när jag fick detta brev så trodde jag att det skulle vara någon slags bekräftelse på att de hade tagit emot min överklagan.

Men när jag öppnade och läste brevet så var det jättekrångligt att förstå men det stod i stil med att ”Kamarrätten står fast vid att Alice Grimm Larsson inte tillhör LSS och därmed inte har rätt till service boende. Om ni vill lägga till något eller skicka in ett till läkarintyg som kan ändra beslutet så kan ni gör det innan november slut”. Vi har inget mer att skicka in och vi har gjort allt vi kan och skickat in allt vi har, vilket då betyder att jag har fått AVSLAG igen, på min överklagan. Jag blir så ledsen, frustrerad och arg!
Jag tyckte att vi hade en superbra överklagan och jag trodde verkligen på den, men verkligen allt som vi skrev i överklagan kör de över på ett eller annat sätt.

Så nu är det bara att ta nya tag och försöka ansöka inom SOL och kanske få hemtjänst….. Jag och habiliteringen på skolan ska faktiskt ha möte med kommunen den 30:e november. Då vi ska diskutera vilka insatser jag kan få osv.

Botoxdax igen!

I söndags hade jag en väldigt lugn och skön dag. Jag gick upp rätt tidigt faktiskt för att jag skulle plugga, men det var inte så jobbigt, Jag pluggade i två timmar, men nu är jag glad att jag gjorde det för nu behöver jag inte tänka på det. Resten av dagen låg jag mest i sängen i mina mjukiskläder, det var inte fel.
Pappa och familjen hämtade mig klockan 15 i söndags eftersom att jag skulle på läkarbesök i måndags så jag skulle vara hemma söndag till måndag. Jag tog ledigt hela dagen faktiskt i måndags, det var skönt och lyxigt. Jag skulle vara med mamma på söndagseftermiddagen/kvällen. Elliot var inte hemma, så det skulle bli mysigt att ha en mamma- och dotter kväll. Det var det kan jag säga, det var så mysigt. Vi åt laxpasta till middag och sen låg vi i soffan hela kvällen och slötittade på Solsidan och Helenius Hörna.

Läkarbesöket var inför botox. Jag känner nu att botoxen som jag fick i foten senast börjar gå ur eftersom att den börjar bli stelare. Jag trodde bara att jag skulle gå på en kontroll om jag behöver botox eller inte men jag kom på att förra gången som jag var där så tog de botox direkt, det var den gången som jag blev så förvånad att jag fick botox där och då så jag hade en liten tanke i bakhuvudet att det kanske blir botox direkt denna gång också.
Och jag hade rätt, de ville ta botox på mig direkt. Så jag fick lägga mig där på britsen bland två sjuksköterskor och en läkare också kom en till sjuksköterska in med sprutorna. Det var samma personal som tog botox på mig förra gången med för jag kände igen de, jag tror till och med att vi var i samma rum. Det gjorde så ont och spände så mycket när de stack in sprutan i benet med botoxen. Jag fick ingen bedövning alls, precis som förra gången. Mina ben levde som vanligt sina egna liv så sjuksköterskan som höll i benet sa att hon fick verkligen kämpa för att hålla kvar det, hahaha. Men nu är det gjort.
Nu är det stretching och stretching som gäller.

Ett tuft besked från LSS

Om ni kommer ihåg så hade jag och min arbetsterapeut på Riksgymnasiet ett möte med LSS innan sommaren. Jag vill ju bo på ett service boende efter gymnasietiden inom LSS. Jag har tillhört LSS bara för något år sedan, jag har då tillhört personkrets tre. Men nu behövde de tydligen ompröva mitt ärende om jag får tillhöra personkretsen längre eller inte. Jag och min arbetsterapeut hade då som sagt ett möte med en handläggare där på LSS i våras. Då jag ansök både om att få fortsätta att tillhöra personkretsen men jag ansökte också för att få rätt till ett service boende.

Vi hade mötet digitalt under två tillfällen eftersom att det var så mycket frågor och så mycket att gå igenom. Ni som läste mitt inlägg när jag skrev om mötena minns säkert att jag var helt slut efter varje möte. Det var också lite jobbigt eftersom att jag och min arbetsterapeut behövde verkligen få fram allt som jag inte kan eller klarar av, så det var rätt påfrestande för psyket.
Men jag hade en sån bra känsla efter de här två tillfällena, jag tyckte att vi hade fått fram allt på ett bra sätt, upprepat saker om och om igen som är viktiga men framför allt att vi var hårda med att jag måste ha deras hjälp.

I torsdags efter skolan låg det ett stort brev i min brevlåda på Storås och när jag öppnade den var det en hel bunt med papper. Jag förstod direkt att det var från LSS när jag läste namnet på min handläggare och första ordet i fetstil BESLUT. Jag tog ett djupt andetag och läste första meningen där det stod ungefär såhär ”enligt LSS och personkrets tre så är Alice inte berättigad LSS inom personkrets tre och därmed inte heller service boende.”
Jag stod där ett tag, tog ett djupt andetag och gick där ifrån för jag orkade inte läsa mer än den första meningen. Jag blev inte ledsen där och då, bara ledsen i hjärtat. Varför jag inte blev ledsen tror jag beror på att jag hade det på känn innerst inne att jag inte skulle få LSS.

Mamma blev helt chokad när jag ringde på kvällen och sa det, och då lom det några tårar från mina ögon.
Jag åkte hem i fredags och tog då med hela bunten med papprena som jag inte orkade läsa.
Senare på eftermiddagen satt vi ner i lugn och ro och läste vad de hade skrivit. De första (säkert fem sidorna) bestod bara av vad vi hade sagt på mötet och om vad jag behöver stöttning och hjälp med. Mamma läste upp de sidorna med, jag tyckte att det lät så bra och vi hade verkligen fått med allt dvs även detaljer i min vardag som jag har svårt för.
Jag tyckte att det var nyttig för mig att höra för jag tänker inte på min CP-skada på det sättet, om ni förstår vad jag menar.

Sen kom vi till det intressantaste och det jobbigaste….beslutet. Först var det refererat till andra kvinnor med liknade behov som mig som också fick avslag. Vi läste väl lite där, men det är inte så viktigt tycker inte jag.
Det var så mycket text även där men de anser kort sagt att jag behöver hjälp men inte tillräckligt mycket hjälp för att tillhöra LSS, och det gör mig så irriterad, ”jag behöver hjälp, men inte tillräckligt mycket”, det låter sjukt i mina öron.
Men jag tror att de nekade mig för att jag klarar all min hygien själv, såsom dusch, toalett osv och för att jag kan äta själv, vilket är skrattretande tycker jag.
Det jag tycker är så irriterande och konstigt är att jag fick beviljad LSS bara för ett årsedan, jag har ju liksom inte blivit av med min CP-skada på ett år. Jag minns inte alls hur min ansökan såg ut då, men det känns som att min ansökan nu var minst lika bra som den ansökan jag gjorde när jag fick LSS. Jag skulle vilja jämföra de två med varandra. Men jag tror tyvärr inte att det är jag som har förändras, utan att det är de som har blivit hårdare.
Då kom ännu mera tårar när mamma hade läst klart bunten med papprena!

Så nu är det bara att kämpa vidare till överklagningsprocessen…suck!

Vilken upplevelse!

I torsdags vaknade jag i träningslägenheten, kanske inte så jätteutvilad men mitt adrenalin höll mig pigg. Jag gick upp, tog på mig och gjorde mina morgonbestyr. Klockan sju kom Carina och satte sig i vardagsrummet igen medans jag gjorde min frukost. På elevhemmet hjälper de mig med min frukost, men nu ville jag göra den själv för att testa på. Jag fixade det själv, det tog bara tid plus att det var energikrävande. Att göra frukost och att äta tog mig 40 minuter sammanlagt.

Efter skolan åkte jag hem till träningslägenheten helt själv, det var coolt tyckte jag. På torsdagar slutar jag redan klockan ett så det var skönt att komma till träningslägenheten tidigt. Wilma skulle komma och äta middag med mig i torsdags så jag skulle börja med maten tidigt eftersom att hon skulle komma när hon slutat skolan. Men när jag kom hem chillade jag lite ensam först. Sen vid två kom Carina för då skulle jag laga mat. I torsdags skulle jag bjuda Wilma på fläsk och potatisbullar för det var en självständig rätt att laga kände jag.
Wilma kom mitt i matlagningen, men det gjorde inget för då fick jag lite sällskap i köket.


Jag klarade det mesta själv där också, det tog bara väldigt långt tid att klippa fläsket, eftersom att jag kom på att det blir svårt att skära fläsket med kniv, och sax är inte min bästa vän! :-) Men jag löste det. Potatisbullarna var lätta, det var bara att lägga de på en tallrik och steka de.
När maten var färdig satte vi oss till bords jag och Wilma och åt, det var väldigt gott tyckte både hon och jag.

Sen stack Carina upp till Habiliterinngen och jag och Wilma spelade Alfapeth och lyssnade på musik. Vi drack även te och fikade på kakor som jag hade köpt. Det var jättemysigt att hon kom.

När även Wilma gick hoppade jag in i en dusch och tog en skål med yoghurt och müsli till kvällsmat, eftersom att vi åt middag redan klockan fyra. Resten av kvällen chillade jag bara innan jag gick till sängs. I torsdags natt var det lättare att somna då det inte var så mycket oljud utanför. Dock så somnade jag jättesent och vaknade tidigt.

I fredags var det dax för utflyttning och då var det städning som stod på schemat…. Sen när jag kom till Storås var jag helt slut!

Det har verkligen varit två händelserika, spännande, självständiga men framför allt roliga dagar. Jag kan ännu inte förstå vad som har hänt för det var så coolt och nytt. Jag gör gärna om det i 4:an. Nú blir jag dessutom ännu sugnare att flytta till något helt eget.

Testa på eget boende

Riksgymnasiet har en lägenhet som ligger nära skolan i ett bostadsområde. Den lägenheten kallas för träningslägenheten. Jag tror att jag har nämt den här på bloggen någon gång eftersom att jag har lagat mat där ibland med min arbetsterapeut.
Iallafall, det är en lägenhet som man kan provbo i, antingen några dagar bara, nån månad eller till och med en hel termin.

Jag har alltid velat testa att bo i den någon gång, och vet ni vad? I veckan är det dax, nu i veckan! :D Jag flyttar in imorgon och flyttar ut på fredag, så två nätter ska jag sova där helt själv.
Carina som är min arbetsterapeut är med mig under de här dagarna, på inflyttningen, när jag lagar mat också kommer hon på mornarna när jag vaknar. Men hon sitter inne i vardagsrummet på morgonen och när jag lagar mat på kvällen, så jag får bara hojta när jag behöver hjälp och vara så självständig som möjligt, vilket jag är så taggad för.
På morgonen går jag upp själv men Carina kommer när jag ska fixa frukost och är i lägenheten ifall jag behöver hjälp.
Jag får hjälp med frukosten på elevhemmet men de här dagarna vill jag fixa frukost själv. På kvällarna efter att jag ätit så går Carina men hon jobbar till klockan 20 så då sitter hon uppe på Habiliteringen och jobbar, så jag kan ringa henna när jag vill, så det känns skönt. På natten kan jag också larma, då kommer nattpersonalen från Rappe, det andra elevhemmet.

Jag måste ju även bestämma vad jag vill äta och så. Det gjorde jag igår då jag och Carina satt och planerade. Vi går och handlar på onsdag efter skolan, vilket jag ser fram emot, jag tycker att det är väldigt roligt att handla. Jag ska handla till två middagar och två frukostar.
Jag tänkte att jag vill laga något lätt för att vara så självständig som möjligt. Till middag på onsdag blir det falukorv och nudlar, jag tänkte att jag har lätt för att steka falukorv och koka pasta. På torsdag blir det färdiga potatisbullar som jag ska steka och till de blir det fläsk. Sen ska jag köpa yoghurt, müsli och smörgås som jag ska ha till frukost.

Jag får även besök på torsdag eftermiddag av Wilma, så vi ska fika lite tillsammans, det blir mysigt. Så jag måste även köpa fikabröd.

Ja, det kommer bli så spännande och roligt!