CP är inget ord som berättar eller talar om något eller om hur en person är eller vilken människa den är. Utsidan kan vara något helt annat en vad insidan är men vad spelar det för roll? om man lär känna personen som har en CP skada eller något annat hinder så förstår man hur trevlig den personen är i nio fall utav tio så är det så, det är iallafall så jag tror att det är.

Det är ju naturligtvis inte bara de med något handikapp som utsetts för det här, det kan vara människor utan något behov också. Men jag kan tänka mig att det är ofta de som har något funktionshinder eller liknande som utsätts för det här, och det är verkligen inte okej, det är det inte på någon. Nu säger jag verkligen inte att det är ALLA i hela universum som tänker så, för det är det inte, det vet jag. Även om det inte är så många som tänker så på denna jord, så blir jag så himla .… frustrerad på de personerna som tänker så så fort de ser någon på stan i rullstol eller vad de ser för något slags hinder. Det är faktiskt insidan som räknas, hur man är för någon individ.

Det är samma sak med mobbning i samhället, alla slags mobbning, i tal eller fysiskt. Man ska inte mobba någon, men som jag upplever det så är det extra de som har det svårt eller har något handikapp. Man kan mobbas för vad som helst, man kan mobbas för ens funktionshinder som sagt, för att man är stor eller bara för att man tänker och tror annorlunda, det var bara några exempel. När jag tänker på det så blir jag så himla arg och ledsen att det ska behöva vara så här på vår planet. I skola, på jobbet, i samhället, ja var som helst. Det är inte accepterat någonstans oavsett vad man är för person. Man ska trivas i sitt samhälle.

Nu hänger jag inte ut någon på det sättet, jag säger bara hur jag tänker och upplever det. Hoppas att ni förstår.

Jag kom på att jag har inte berättat hur det går med min kropp och så nu för tiden, så jag tänkte göra det nu. Vi kan väll börja med att jag fortfarande håller på med medicinen, en halv och en kvart varje morgon, lunch och kväll. Det går jättebra jag har inte haft ont i mina ben på jättelänge som jag hade innan jag började.

Men nu de två senaste veckorna så har jag fått ont och kramp i höfterna igen och lite i benen, nästan precis som jag hade innan jag började med medicinen, ibland bara. På morgonen visa dagar har jag kramp i höfterna och ibland vaknar jag på nätterna med kramp i höfterna, det är inte så skönt ska jag säga. Förra fredagen så högt det till i höften ibland när jag satte ner foten och gick, konstigt. Jag kanske går för mycket, jag vet inte men det känns inte så. Är det någon som känner igen sig? Om det är det så får du gärna dela med dig och gärna skriva till mig OM DU VILL! :)

Jag tränade inte i onsdags för detta, men jag åkte buss ändå för första gången själv, för att jag tyckte att det skulle bli så kul och spännande, det var jätteroligt. Sen åkte jag och mamma bara hem.

Mamma har pratat med Habiliterings Maria och i helgen ”förhörde” mamma mig om var jag har ont och när det kommer b.l.a. Så nu snart ska Maria svara på det. Men det är lite konstigt för det var väldigt olika när och hur det gör ont, som mamma frågade mig i helgen.