I söndags var jag trött efter Göteborgs Open. Jag hade en skön och mysig morgon. Jag vaknade klockan 10 också låg jag kvar i sängen och tittade på Nyhetsmorgon till klockan 11. Dessutom städade jag och julpyntade i fredags så det är mysigt och juligt i mitt rum nu. Vid 11 gick jag upp och duschade och sen vid 12 gick jag upp och åt frukost. Det var verkligen en skön morgon. Dagen blev lugn och skön och på eftermiddagen kom mamma och tog en fika med mig, jag har verkligen saknat henne. Jag kommer inte att träffa henne på tre veckor nu så det var välbehövligt! :-)
Idag ska jag ha hemma skola, det ska bli så skönt att slippa åka iväg till skolan. Jag börjar dessutom klockan 12 så det ska bli jätteskönt med sovmorgon.
Igår tävlade jag i Göteborg Open. Göteborg Open är ett stort engagemang där man som har ett funktionshinder kan tävla i massor utav olika grenar. Det är massvis med folk och är verkligen jätteroligt. Förra året var det inget pågrund av Corona men förr förra året var jag med för första gången. Då var jag med i grenen 60 meter. På den grenen kan man köra racerunning, man kan gå/springa, köra manuell rullstol eller köra elrullstol. Jag valde att jogga förra gången. Det som är det bästa med Göteborgs Open är att man tävlar enbart mot sig själv. Så de mäter tiden och sen ska man komma så nära sin egen tid som möjligt.
Det ligger i Kviberg så jag och Wilma åkte dit tillsammans med två personal från Storås. Innan vi gick dit åt vi pizza på en pizzeria i närheten. När vi kom till Göteborgs Open gick vi runt och kikade lite eftersom att det är olika montrar med företag som står där. Riksgymnasiet hade även en monter, så min arbetsterapeut och min fysioterapeut var där. När vår gren startade gick vi dit, men det tog långt tid innan det var min och Wilmas tur, för först skulle de som körde elrullstol tävla, sen var det racerunning, sen var det vi stående/gående och till sist de som rullar. Det var väldigt många som körde racerunning, och det var bara 4 startpositioner så det tog sin lilla tid. Men tillslut var det min tur och jag hade plats nummer fyra. Jag hade en taktik, att jag skulle räkna medans jag gick och sen på andra loppet skulle jag komma på samma siffra som jag räknade till på första loppet. Det var verkligen jätteroligt, denna gången sprang jag inte utan jag gick i lugn och ro och räknade för mig själv.
När jag hade kört tittade jag på Wilma när hon rullade. Sen var det mycket väntan eftersom att det började om och alla skulle köra en gång till så vi chillade runt, tog en bulle och väntade. Sen när det var min tur igen försökte jag räkna till samma siffra som jag gick i mål med, det var lite svårt men det gick bra och jag hade en mycket bra känsla i kroppen när jag gick i mål. När Wilma också hade kört sin sista omgång var det bara att vänta på prisutdelningen. Förra gången tog det jättelångt tid så vi fick vänta länge innan prisutdelningen, men denna gången gick det fortare.
De ropade upp de som kom 1, 2 eller 3 också fick man komma fram och få sin medalj. De ropade först upp de som körde rullstol och Wilma fick guld, det var bra jobbat. Sen ropade de upp de gående, och hon ropade upp mitt namn först vilket betydde att jag fick brons, så jag fick gå fram dit och fick min medalj runt halsen. Jag hade satsat på silver eller guld, men förra gången jag var med fick jag inget av de, bara en deltagningsmedalj, så jag är glad ändå. Jag är nöjd över mitt brons och att jag hamnade på prispallen, bättre än inget! :-)
Nu är jag äntligen på banan igen, efter 2 veckor isolerad hemma. Denna helgen tänkte jag fortsätta att ta det lugnt och vila upp mig inför kommande skolvecka, men det blev allt annat än lugnt, fast på ett bra sätt! :-) Pappa frågade nämligen mig i torsdags om jag ville ha egentid med honom i Göteborg lördag till söndag, åh jag blev så glad så självklart svarade jag ja. Det var väldigt längesedan som vi hade egentid och jag tror inte heller att vi har haft det i Göteborg över ett dygn, alltså bara jag och pappa. Det såg jag verkligen fram emot, jag hade liksom inte varit ute på två hela veckor.
På lördagen efter lunch hämtade pappa upp mig hos mamma också åkte vi till Göteborg. Pappa hade bokat bord på en resturang klockan 20:00 som heter Mr.Lack. Det är en resturang som har mycket thaimat. Varken jag eller pappa har varit där. De har 15-års gräns så Jenny och pappa har inte kunnat gå dit med killarna, så då tänkte han passa på nu när det bara var vi. Vi tänkte, ”hur ska vi fördriva tiden ända till klockan 20:00?”, men det var inga problem. :-) Först tog vi något att dricka i Vasa, i vår lägenhet och chillade lite där. Vid fyratiden gick vi ner till Botánico, det är en väldigt populär bar och resturang så vi var där prick klockan fyra när de öppnade och redan då var det folk. Vi slog oss ner vid en mysig plats bredvid baren, jag tog en mojito som var så god och pappa tog någon speciell drink som var väldig stark eftersom att det var jalapeno och chili i, ja den var speciell. Vi satt där rätt länge, tittade på människor och pratade. Det var en väldigt häftig miljö också, det var växter på väggarna som lystes upp av ljusrör också var det en väldigt skogsliknande miljö där inne, jättemysigt.
Efter en sväng till lägenheten sedan och ett byte till klänning för min del gick vi ut igen och tog en drink i baren på Papa Mustani. Vi har varit där innan och då fått lite kontakt med den bartendern som jobbar där, han jobbade även i lördags så vi snackade en del vilket var trevligt.
När klockan började närma sig åtta gick vi vidare till Mr.Lac. Det var en mysig resturang. Vi beställde trerätters, till förrätt tog vi krispiga vegetariska vårrullar med sötsur sås, det var krispigt och gott. Till huvudrätt kom de in med varsin het panna med kokta grönsaker i soja, i min var det jättegoda tigerräckor och i pappas var det kött, men vi delade lite såklart. Till det fick vi ris på en tallrik vid sidan om. Det var så mycket goda smaker och så starka smaker, det var också så gott att doppa ner riset i den goda sojasåsen som hade fångat upp alla smaker. När vi var som mättats blev det efterrätt, då tog vi också in två och dela på. Den ena efterrätten var friterad bakelse med glass och chokladsås och den andra var någon slags jordgubbssorbe, visst låter det gott? Det kan ni ge er på att det var också.
Runt halv elva snoret kom vi tillbaka till lägenheten och slocknade, vi var så mätta och så trötta så vi gick och la oss. Sen vaknade vi 11:30 morgonen efter, hahaha, vad hände där? Jag har typ aldrig någonsin gått upp så sent och dessutom så la vi oss inte överdrivet sent i lördags. Vi tänkte lyxa lite så vi gick ut och tog en brunch på Coco, där har vi aldrig varit så det var trevligt. Vi satt inne i ett glashus med utsikt över Linné. Det tog superlångt tid att få brunchen så vi åt inte frukost förrän klockan två, men vi hade inte bråttom så det gjorde ingenting! Men det var så värt att vänta för oj vad gott det var. Jag tog en ost omelett, det var typ den godaste omeletten som jag ätit, sen delade jag och pappa på en avokadomacka med chévreost och groddar, alltså lägg av vad god den var. Till det tog jag nypressad apelsinjuice. Ni hör ju vilken brunch! Vi satt där i säkert två timmar.
Det var ett helt fantastiskt och lyxigt dygn, denna helgen kommer jag att leva på länge! Det var mysigt att få uppmärksamma pappa på farsdag också.
Även denna veckan börjar lida mot sitt slut och jag är äntligen frisk, så på söndag blir det back to Storås igen och på måndag blir det live skola! :-) Det kändes bra att ta hela denna veckan på distans. Nu har jag varit hemma i två hela veckor, det har varit jättemysigt och jag känner mig så utvilad. Första veckan, då jag hade lov var det bara jag och mamma här hemma eftersom att hon inte hade Elliot. Vilket bara det var en bonus för då fick jag och mamma mycket egentid på kvällarna och på helgen. Denna veckan har Elliot varit hemma, det har varit mysigt det med. Jag har verkligen uppskattat att få sitta och bara äta middag tillsammans med min mamma i hela två veckor och få vara hemma.
Min sömn har jag väll dock inte prioriterat! :-) På lovet gjorde det inget för då hade jag ju lov, men i veckan har jag slarvat varje dag. Ni som vet vet att jag är beroende av mina timmar och att jag lägger mig mellan halv nio och nio VARJE DAG när det är skola. Men nu har det blivit att jag har suttit uppe med mamma och tittat på tv när Elliot har lagt sig. Jag har gått och lagt mig mellan tio och halv elva nästan varje dag, vilket inte är likt mig. Jag har liksom inte velat gå och lägga mig nu när jag äntligen har varit hemma lite längre. Det har även känts så tråkigt att gå och lägga sig när mamma har varit uppe, då vill jag ju umgås och se på tv med henne.
Nu när jag haft distansundervisning har det väll inte gjort så mycket eftersom att jag har kunnat gå upp lite senare än vanligt. I tisdags kunde jag t.ex sova till klockan tio. Men jag har ändå känt att jag har varit uppe kanske lite för sent vissa dagar, för varje morgon när klockan har ringt har jag verkligen sovit så djupt och det har känts som att jag hade kunnat sova i nån timme till. Jag har även känt så när klockan har ringt klockan tio. Så nu förstår jag att jag är verkligen beroende av mina timmar och att lägga mig i tid. Nästa vecka blir det ordning på torpet igen, för när jag är på Storås så är det superlätt att gå och lägga sig i tid, då har jag ingen som gör det värt att vara uppe lite till! :)
I torsdags skulle mormor hämta Elliot, men hon kom till mig lite tidigare så vi kunde få lite egentid. Hon hade med sig en jättegod paj med vaniljsås som vi fikade på. Det var supermysig att mormor kom, jag har knappt träffat någon annan än mamma och Elliot på två veckor.
Sen blev tyvärr Elliot förkyld på torsdagsnatten så jag var hemma med honom igår. Mamma hade mycket på jobbet så han fick vara hemma med mig, jag var ju ändå hemma. Så syrran vabbade igår! :) Dessutom började jag inte förrän 11:20 och slutade redan klockan 13:40 då jag inte hade någon religion på eftermiddagen, så det var en väldigt lyxig fredag!
Ett brev från Jönköping hamnade i brevlådan i förra veckan. Hjärtat började dunka när mamma sa det för det var ifrån kammarätten, dit vi skickade in min överklagan om LSS. Sist jag pratade med min kurator på skolan sa hon att hon hade ringt dit och frågat hur långt tid det kan ta innan jag får ett beslut, och då sa de 8 månader ungefär. Jag blev jättepaff när hon sa det, 8 månader! Det är ju jättelänge. Så när jag fick detta brev så trodde jag att det skulle vara någon slags bekräftelse på att de hade tagit emot min överklagan.
Men när jag öppnade och läste brevet så var det jättekrångligt att förstå men det stod i stil med att ”Kamarrätten står fast vid att Alice Grimm Larsson inte tillhör LSS och därmed inte har rätt till service boende. Om ni vill lägga till något eller skicka in ett till läkarintyg som kan ändra beslutet så kan ni gör det innan november slut”. Vi har inget mer att skicka in och vi har gjort allt vi kan och skickat in allt vi har, vilket då betyder att jag har fått AVSLAG igen, på min överklagan. Jag blir så ledsen, frustrerad och arg! Jag tyckte att vi hade en superbra överklagan och jag trodde verkligen på den, men verkligen allt som vi skrev i överklagan kör de över på ett eller annat sätt.
Så nu är det bara att ta nya tag och försöka ansöka inom SOL och kanske få hemtjänst….. Jag och habiliteringen på skolan ska faktiskt ha möte med kommunen den 30:e november. Då vi ska diskutera vilka insatser jag kan få osv.
Nu när jag går mitt sista år på gymnasiet ska jag göra ett gymnasiearbete som sträcker sig över hela året. Jag hade först ingen idé men sen kom jag på att jag vill göra något som har med CP-skador att göra, dels för att jag har en själv men också för att jag brinner för att skriva om det ämnet. Så jag tänkte, varför inte skapa en till blogg, fast en mer professionell om CP och inte så mycket om mig privat. Nu i 10 veckor (sen skolan startade efter sommarlovet) har jag planerat och skrivit massor av inlägg inför detta året. Jag har även gjort ett formulär som ni ska få ta del av i bloggen, alltså resultatet från formuläret. Min lärare i gymasiearbete har varit till stor hjälp, det är jag som har stått för själva grundidén men han har hjälp mig på vägen. Jag har även en annan lärare i detta som har hjälp mig med det visuella, alltså bild och media. Jag har nämligen gjort en film, en indruktionsfilm som skulle öppna hela bloggen. Där berättar jag lite om mig själv, om mitt gymnasiearbete, mitt syfte med bloggen med mera. Jag tänker att det ska vara en blogg också där föräldrar till barn eller ungdomar med CP kan gå in och läsa och få kunskap, men även ungdomar som har CP själva.
Igår la jag ut min blogg, så nu är den offentlig. Den har varit färdig länge, men jag måste ju ha färdiga inlägg för jag ska lägga ut ett inlägg i veckan. Bloggen ligger nu uppe för offentligheten och även introduktionsfilmen så det är bara att gå in på: www.cpliv.wordpress.com om ni är nyfikna. Som sagt, nu är det bara en indtroduktionsfilm uppe men det kommer att komma ut ett inlägg varje vecka på onsdagar.
I bloggen kommer ni under året att få ta del av: – Mina egna erfarenheter och tankar – Intervju med en läkare om CP-skador, om bakgrunden till skadan osv – Formulär, resultatdelar av formuläret + egna reflektioner – Intervjuer med kändisar/influencers med CP. – ”Att inte bli betrodd som CP” ett inlägg om mina egna erfarenheter Tillslut kommer ni att få ta del av en sammanfattning av mitt arbete + några slutord. Detta låter lite, men kom ihåg att det bara är en kort sammanfattning av vad ni kommer att få läsa om och ta del av. Det ligger mycket arbete bakom!
Hoppas att ni kommer att ta del av mitt gymnasiearbete och läsa mina inlägg.
I torsdags eftermiddag kände jag att jag ville göra något för mig och mamma på fredag, något extra för vi båda har inte haft en toppenvecka. Mamma har stått och kämpat med maten varje kväll efter långa dagar på jobbet och tagit hand om mig när jag varit sjuk. Så jag tänkte att jag skulle till Ica på fredagen och köpa våran favoritmat till middag, nämligen ost-och chark. Jag ville att mamma skulle få slippa laga mat i fredags och dessutom vet jag att hon ÄLSKAR ost-och chark, som även jag gör. Jag visste att jag inte skulle kunna gå ner själv till Ica och tillbaka med min förkylning (även om den var bättre) och dessutom inte med en tung matkasse i handen påväg hem. Så jag frågade snällt mammas kompis Ann som typ bor granne med oss. Hon kunde hjälpa mig om vi tog det vid 10-tiden, så i fredags hämtade hon upp mig klockan 10 utanför lägenheten, mamma hade ingen aning för jag ville överraska henne. Ann hjälpte mig och köpa massa gott, det blev olika ostar, kex, korvar, skinkor, oliver, vindruvor, hallon, blåbär, chips och briska, ja det skulle bli en extra lyxig bricka denna gång. Ann hjälpte mig hemma sen att packa upp allt innan hon var tvungen att åka och jobba. Jag är så tacksam att hon hjälpte mig, dessutom var det roligt att få träffa henne också även om det blev kort.
Jag hade tänkt ut hela dagen på vad jag skulle säga när hon kom hem, för jag ville inte bara visa det utan säga något såsom ”vad ska vi äta idag? Jag har ett förslag…. :)” Men det blir ju aldrig som man har tänkt sig, men just då blev det faktiskt bra, kanske ännu bättre. På eftermiddagen när mamma kom hem var vi i hallen och då började hon prata om att hon skulle laga soppa och för att göra det lite mera festligt på en fredag så sa hon att hon skulle baka bröd till soppan. Då sa jag ”mamma, jag har en bättre idé, vi äter ost- och chark”, mamma såg ut som ett frågetecken och sa ”men då får jag åka ner och köpa det” och då gick jag in i köket och sa ”det har jag redan gjort”! Alltså det var så roligt, och mamma blev så lycklig! Hon blev så förvånad också att jag hade köpt så mycket. Det var så roligt att få överraska henne och jag märkte verkligen på henne hur glad hon blev! Lite senare gjorde vi ordning brickan och satt och bara njöt länge av den! Det behövde både hon och jag! Jag älskar verkligen att överraska människor!
Ost- och chark! <3
Idag är det måndag igen och skolan drar igång efter lovet, för mig på distans eftersom att jag fortfarande är sjuk. Jag tänkte i början på lovet att om jag är sjuk hela lovet kommer jag att ha världens ångest på söndag. Men jag hade faktiskt inte det igår, det kanske har med att jag inte fysiskt ska gå till skolan, det är skönt med distans. Men jag är ändå inte superbesviken på mitt lov även fast jag har varit dunderförkyld hela veckan. Jag försökte se positivt på denna veckan häromdagen då jag bestämde mig för att jag skulle komma på minst tre positiva saker från denna sjukvecka, och vet ni, jag hittade mer än tre.
Jag fick umgås med mamma helt själv på kvällarna i veckan och i helgen då inte Elliot var hemma.
Jag hittade två nya serier, ”Good Doctor” och serien ”Made” som jag och mamma började titta på ihop.
Jag tittade på gamla foton en dag här i veckan, då blev jag glad och varm i kroppen av alla fina minnen.
Jag fick överraska mamma med ost-och chark i fredags + en jättemysig kväll
Jag kunde tyvärr inte följa med till kyrkogården i lördags. Men när mamma kom hem hade hon med sig thaimat och vårrullar till mig, åh det var helt magiskt gott!
Ja, denna veckan har inte varit så illa iallafall! Jag tänker inte klaga faktiskt! Nu taggar vi till på en ny vecka, fast på distans.
I lördags morse blev det lyxfrukost med färska hallon och blåbären från Ica i yoghurten.
Blä, blä, blä, jag har varit sjuk hela veckan, jag har bara legat i denna soffan som jag sitter i nu, från morgon till kväll. Det förvånar mig att jag inte har mer träsmak. Idag är jag på bättringsvägen, men jag är fortfarande förkyld. Jag har dock inte varit överdrivet snorig, vilket är skönt men jag har fått en sån eländig torrhosta, hostan är det värsta med förkylningar tycker jag. Jag har hostat och hostat, jag har knappt kunnat prata. På kvällarna har det varit värst, jag har inte kunnat ligga ner när jag ska sova för då har jag bara hostat konstant och fått ont i revbenen. Så min snälla mamma har serverat mig honungsvatten hela veckan, och det har faktiskt hjälpt.
I söndags hittade jag en serie som jag har kollat på hela dagarna denna veckan. Jag är så glad över att jag hittade den för den har räddat mig i veckan. ”Good Doctor” heter den, har ni sett den? Den handlar om en kille som har autism och som är läkare på ett sjukhus, så sjukt bra. Jag har verkligen sträckkollat, jag har redan kollat färdigt på säsong 1, det är 18 avsnitt, så ni kanske kan förstå att jag har sträckkollat! :) Sen har jag och mamma börjat kolla på en serie tillsammans på kvällarna, den heter ”Made” och handlar om en mamma som tar sig ur ett destruktiv förhållande med sitt barn, den är hemsk men också sjukt bra! Båda de här serierna går på Netflix, kan verkligen rekommendera!
Som jag sa innan så är jag fortfarande sjuk, men jag känner mig lite piggare. Tyvärr så blir det nog ingen all Helgona idag för mig och inget restaurangbesök heller då såklart, väldigt tråkigt tycker jag. Jag var sjuk förra all Helgona också. Dessutom har jag ingen rullstol hemma och jag kommer inte att orka gå på kyrkogården för då kommer jag att hosta jättemycket, även om hostan har blivit mycket bättre. Jag hade verkligen sett fram emot det, alla Helgona är faktiskt en utav mina favorithögtider! Jag var dessutom inte med förra året heller, för då var jag också sjuk!
Eftersom att jag inte är frisk än så får jag inte heller komma tillbaka till Storås. Jag ringde faktiskt chefen för elevhemmet igår och hon sa att jag måste vara helt symtomfri och det hinner jag ju inte bli tills imorgon. Jag har även pratat med min mentor, så det blir distansundervisning för mig nästa vecka, i början på veckan iallafall.
Japp, då var det andra dagen på höstlovet och man är dunderförskyld, jippi, vad roligt! Blääää, säger jag. Jag vill vara ledig och bara njuta, inte vara sjuk. Jag åkte hem i lördags som jag skrev i mitt förra inlägg, på söndagen vaknade jag upp snorig och med halsont… Jag skulle träffa min kompis Matilda i söndags, men det fick jag ju bara ställa in. Igår var mamma och Elliot hemma, vi skulle åka till badhuset och mysa på stan, det blev ju inget med det heller. Idag skulle jag åka till Storås, istället ligger jag hemma och snorar i soffan istället, buh vad tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att vara på Storås detta lovet och hitta på något, dessutom skulle jag typ vara själv där i nån dag så det skulle vara lyxigt att ha personalen för sig själv! :-) Men nu är det som det är, det är ju bara måndag när jag skriver detta, så jag hoppas inte att jag kommer att snora och hosta hela lovet. Men jag har inte varit sjuk på ett år, exakt faktiskt, för förra höstlovet blev jag också sjuk…så typiskt. Jag har aldrig hållt mig så frisk som detta året och det är jag verkligen tacksam för.
MEN….om man ska se något positivt ur detta så är det att jag inte missar något i skolan som jag blir stressad över när jag ligger i soffan och tittar på serier hela dagarna! :-)
Nu hoppas jag på att jag blir frisk till lördag då det är alhelgona, och när vi ska till kyrkogården och äta på resturang med familjen, så jag får något kul detta lov iallafall!
Nu har jag äntligen lov, höstlov! 10 veckor har gått sedan jag började fyran och Storås livet igen. Det har känt som en evighet men ändå gått så fort. Idag är det skönt att slippa söndagsångesten. Vad ska jag göra på lovet då? Elevhemmet stänger i eftermiddag så igår kom mamma och Elliot och hämtade mig på Storås. Imorgon har Elliot studiedag så då kommer mamma, jag och Elliot vara hemma tillsammans, det blir mysigt. På tisdag öppnar Storås igen och då ska jag faktiskt tillbaka, för jag vill vara där på lovet också. Dessutom blir det ganska långtråkigt och ensamt hemma. Det är inte alls många kvar på Storås, det är bara jag och en elev till som kommer tillbaka på tisdag. Jag hoppas att vi ska iväg och hitta på något, det vore roligt. Men för det mesta ska jag bara försöka ta det lugnt, det behöver jag känner jag.
På fredag åker jag dock hem IGEN för på lördag är det all Helgona och ni som har följt mig i några år nu vet att vi brukar gå till kyrkogården med släkten och sedan äta middag ihop hemma hos oss. Våra släktingar från Vårgårda brukar även hänga på, så det är mysigt när vi inte träffar de så ofta. I år blir det nog bara Jeanette och Martin som kommer ner, men det är inte så bara det heller. Jag är glad att någon från det hållet som vi inte träffar så ofta kommer. I år kommer vi gå ut och äta på resturang istället för att äta hemma hos oss eftersom att det blir ganska trångt, så det ska bli mysigt. Det blir ett bra avslut på lovet.
Idag är det halloween, brukar ni fira halloween?
Jag ska verkligen njuta av detta lovet!
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 22
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way
