Hoppas att ni hade en bra 1:a advent i söndags. Det hade jag iallafall. Om ni läste mitt första adventsinlägg så vet ni att vi skulle hänga med Ia och Jon och gå på julmarknaden i Haga. Pappa kom och hämtade mig på Storås också åka vi till lägenheten i Vasa först. Det har hänt så otroligt mycket i lägenheten sen jag var där sist, så det var jättekul att se. Det var ny målat, de har fått soffan och fåtöljerna, nya gardiner, ja ni hör ju, det börjar bli ett hem nu, vårt hem. Vi började gå ner mot Haga när alla var klara. Inne i Haga mötte vi upp Ia och Jon och Klara och hennes nio månaders dotter Lycke. Viktor, Suss och deras fyra veckors gamla son Aston var också med. Jag har varken träffat Lycke eller Aston förut så det var kul. Det var så kul att träffa allihop, jag har inte träffat Ia och Jon på ett och ett halvt år! :o Inte Klara, Sus och Viktor heller för den delen, så det var på tiden att vi fick träffas.
Det var så mysigt i Haga, massvis med människor och olika stånd där de sålde massor utav saker. När man gick där luktade det så gott av massor utav godsaker, bland annat brända mandlar, det luktade jul. De sålde massor utav godsaker, som till exempel glögg och kanderade äpplen med godsaker på. De sålde inte bara godsaker, utan allt möjligt. Pappa köpte till exempel en ny mössa till mig. Det var så mysigt att bara gå där och kika, jag fick sån julstämning.
Sen gick vi hem till Ia och Jons lägenhet där vi skulle adventsfika. Deras lägenhet är bara en tvåa så vi alla fick klämma ihop oss i deras lilla kök och soffa, men det var mysigt. De bjöd på julmust, glögg, russin och mandlar, lussebullar, pepparkakor, olika ostar, en jättegod grönkålspaj och lyxig julchoklad, det var mycket trevligt och gott!
Det var verkligen en mysig första advent, och mysigt att få krama om alla igen! <3
Mysigt, charmigt och gott! <3Glöggmys hos Ia och Jon!
Idag är det äntligen första advent, så mysigt! Nu börjar julmånaden, december! Jag tycker att det är extra mysigt och speciellt när första advent är på första december, det känns äkta på något sätt. Som ni vet så älskar jag julen och allt vad den har att erbjuda, jag tycker att det är en sån mysig högtid med allt vad den innebär, allhelgona och julen är mina favorithögtider. Jag tycker att det bästa är att julen inte bara är julafton och sen är det över utan det är så mycket mer, det är jul hela december. Med adventsmys, glöggmingel, julbord och bara massa jul och mys. Idag ska jag fira första advent med pappa och familjen, vi är bjudna till Ia och Jon som också har köpt en lägenhet ii Göteborg. Så vi är bjudna till de på lite glöggmingel också ska vi gå på julmarknad i mysiga Haga. Det blir en mysig första advent tror jag.
Hallå, vi måste ta ett moment till hur det ser ut ute, det är snö!! Så himla mysigt. Jag blev så förvånad när jag kom ut i fredags och det var snö ute, det kunde inte bli bättre och precis lagom till första advent! Nu blir det nog extra mysigt i Haga idag tror jag. Det lyser upp så fint, hela november har varit så mörk och regnig, årets mörkaste månad som de säger på nyheterna, det är ju sant! Jag har knappt sätt solen på hela november, jag skojar inte, inte konstigt jag har varit trött. Så nu är jag så glad för att det är lite snö på baken som lyser upp, och dessutom sol och blå himmel! Så underbart!
Det bästa med första advent och december tycker jag är att man får sätta upp adventsljusstakar, adventsstjärnor och tomtar, börja julpynta helt enkelt. Det lyser också upp i alla fönstren, vilket är jättemysigt tycker jag. Det blir sån mysig stämning när man ser att folk har julpyntat, men även när samhället julpyntar utomhus, på torg osv. Varje år tycker jag att det är så ledsamt när man ska ta er alla adventsstjärnor och adventssjustakar, det blir inte lika mysigt då och då känner jag ”ha, då var allt över”. Så jag har sett fram emot hela november att få julpynta i mitt rum spå Storås, för det blir alltid så mysigt. Så igår fick det bli, jag städade även, eftersom att det behövdes efter min sjukvecka och för att jag ville det innan första advent för att det skulle bli extra mysigt! Det blev så fiiiint! Jag satte även upp mina juliga kort på gardinerna som jag gjort själv. Jag ska även skriva ”God Jul & Gott Nytt År” på min lightbox som jag har i fönstret med en stjärna och en tomte på. Extra mysigt är det också när man ser snön på gräset utanför, på ”min” hästhage! Det lyser upp så fint!<3 Har ni julpyntat än?
Igår eftermiddags gjorde vi lussekatter här på Storås. Det var meningen att vi skulle julbaka som idag men Storås personalen vet att jag vill vara med så därför gjorde vi det igår eftersom att jag inte är på Storås idag, det var snällt. Jag och en personal gjorde degen före maten och lyssnade på julmusik och sen efter middagen satt vi några stycken och gjorde de, det var jättemysigt.
Efter Göteborgs Open blev jag sjuk, eller rättare sagt, jag kände att något var på gång redan i fredags, men jag mådde ändå hyfsat bra i lördags morse, jag drack mycket ingefära te. Hela dagen på Göteborgs Open gick bra som tur var, jag tänkte ”om jag blir sämre av det här, så är det värt det”. När mamma och Ann körde hem mig kände jag att jag inte mådde så bea och jag var även lite varm. Rätt som jag hade så blev jag förkyld, inte lite heller. Feber, hosta och snuva. Så jag har varit hemma så här långt in i veckan, jag är hemma idag också. I måndags började jag hosta, ush, det är det jobbigaste av en förkylning tycker jag. Den natten var bedrövlig, jag vaknade vid halv tre och hostade en gång i sekunden, jag skojar inte. Jag fick typ panik. Det kändes som att jag hostade sönder mina lungor. Det är dessutom sån där jobbig torr hosta. Så jag larmade för jag fick typ panik. Som tur var så är nattpersonalen så gulliga så hon gjorde te åt mig också satt hon med mig tills jag hade druckit upp teet. Sen försökte jag sova men det var lättare sagt än gjort.. Jag var väll vaken halv tre till klockan sex den natten. I måndags morse hade jag så ont i magen för jag hade hostat så.
Det börjar bli lite långtråkigt hemma efter fyra dagar. Men men, det är bara att vila. Som tur är så var personalen så snälla och gick till apoteket och köpte hostmedicin till mig, och den funkar jättebra tack gode gud! :) Så igår natt kunde jag sova, äntligen. Jag längtar lite hem faktiskt, speciellt i förr går när jag inte alls mådde bra. Det hade varit skönt att komma hem och få lite kärlek och bli lite ompysslad.
Men jag är tacksam över den hjälp jag får här på Storås, all personal är så snälla och håller mig sällskap när jag sitter och äter middag nere i min lägenhet.
Igår sov jag så länge, jag har aldrig sovit så länge i hela mitt liv, jag sov till klockan tolv! :O. men det var så skönt. Jag la mig runt tio i förrgår, så jag sov 14 timmar förra natten. Det betyder att kroppen inte mår bra, men det var skönt att verkligen få sova ut. Dagen igår gick så fort dessutom när man åt frukost vid ett! :) Men det är skönt att sova så länge för då blir dagen inte så seg och långsam.
Jag hoppas att jag kan gå till skolan på fredag, men jag är tveksam om jag orkar det. Därför ska jag julstäda imorgon i mitt rum, det hade jag tänkt göra oavsett om jag var sjuk eller inte. Jag ska julstäda och julpynta, det kommer bli så mysigt! Jag har sett fram emot det länge nu! Det är ju första advent på söndag, jag tänkte göra mina årliga adventsinlägg, vad tycker ni om det? Är det mysigt? Eller blir det tjatigt?
Men jag ser det som något positivt att jag är sjuk nu, för efter den här veckan + på första advent så händer det massor utav roliga saker i mitt liv som jag inte vill missa!
Som ni läste i mitt förra inlägg skulle jag vara med och tävla i 60 meter i Göteborgs Open i lördags (Göteborgs Open är en stor idrottstävling kan man säga där alla med ett funktionshinder kan vara med och tävla i olika grenar. Om ni vill veta mer om vad det innebär, läs mitt förra inlägg). Jag var jättetaggad på morgonen, detta skulle verkligen bli kul, och extra kul när mamma och hennes kompis Ann skulle komma och heja på.
Wilma åkte med sin mamma dit och jag, en personal och en kille från mitt hus som skulle titta på åkte spårvagn. Jag har aldrig varit i Kvibergs arena innan, men den var jättemäktig och jättecool utanpå (sök gärna på Google om ni vill se den, för den var verkligen så stor och cool). Vi gick in och gick in i den hallen som vi skulle vara i, den var så stor med fullt av människor, unga som äldre, stående som sittande, tävlade som icke tävlade. Det var mäktigt. Riksgymnasiet hade en monter som vi gick till, där stod lite RG personal, som till exempel min fysioterapeut. Där fick jag en gul tröja som jag fick på mig och en nummerlapp. Sen kom Wilma och vi begav oss till 60 meters banan för att öva lite och känna på underlaget. Vår gren skulle börja klockan halv tre, men vi visste inte riktigt när vi skulle tävla.
Sen skrev Ann att de var utanför så jag rullade ut till entrén och mötte upp de. Det var jätteroligt att se de och få krama de. Vi gick in till hallen och stod och pratade en stund. Sen ropade de upp och sa att grenen 60 meter skulle börja snart, så Ann och mamma gick upp och satte sig på läktaren och jag och Wilma rullade bort, Olle kom och hjälpte mig bort. Det var upplagt såhär att först skulle alla gående tävla, sen kom de som rullade, efter det skulle de som körde elrullstol köra och till sist de som körde raceraningååå (sök upp det om du inte vet vad det är). Man tävlade alltid tillsammans med fyra stycken på banan, så det skulle ju ta ett tag eftersom att det inte bara var fyra personer som körde samma gren. De som körde raceraningååå var dessutom jättemånga så det skalle ta sitt lilla tag innan alla hade kört klart och som jag sa i mitt förra inlägg så tävlar man en gång till. De yngsta började tävla i varje gren så jag fick vänta en liten stund innan jag fick ställa mig på banan som jag skulle springa i.
När de skulle starta så sköt en utav ledarna med en ”pistol””, vilket jag tyckte var jättejobbigt, men min fysioterapeut satt jämte mig hela tiden och höll för mina öron varje gång hon tyckte på startskottet, det var ju några gånger :).
Tillslut var det min tur och jag fick ställa mig på bana fyra, banan längst ut. Innan vi fick börja ropade hon upp våra namn som stod bakom startlinjen. Jag tyckte att det var en mäktig känsla när hon sa i mikrofonen ”Alice Grimm Larsson”. Olle var med vid startlinjen och höll för mina öron och när smällen gick av släppte han mina öron också sprang jag iväg. Det var en mäktig känsla! Grejen var att det gällde ju inte att vara så snabb som möjlig men det var svårt att inte springa fortare när alla klappade och hejade. När jag sprang hörde jag några ropa ”Alice, Alice, Alice” och då blev jag ännu mer taggad. Det lät som att det var 50 personer som skrek mitt namn, jag tänkte herregud vilka röster Ann och mamma kan få! :-) Men sen fick jag höra i efterhand att en personal från Storås också skrek mitt namn och då förstod jag varför, han är man dessutom :). När jag började närma mig mål stod mamma där på sidan och filmade och hejade på mig, jag blev så glad. Sen sprang jag in i mål och folk jublade, det var en härlig känsla. Min fysioterapeut kom med Rulle så jag fick sätta mig ner, sen kom mamma och Ann och kramade om mig och peppade mig. Det var så härligt.
Nu var utmaningen att springa i samma tempo, och det skulle bli svårt eftersom att det skulle ta ett tag innan det skulle börja om och bli min tur igen. Min fysioterapeut och jag gick tillbaka för att se när Wilma skulle köra. Jag möttes av en elev som bor på Storås och en personal från andra huset, de peppade mig, sa bra jobbat, de var jätteimponerade av mig och frågade om de fick ta min autograf, haha! :) Sen rullade vi bort och såg Wilma köra, hon var jätteduktig. Sen var det bara att vänta, Wilma gick och pratade med sin mamma och jag stod kvar.
Efter en stund vände jag mig om för jag såg någon som närmade sig mig, och vet ni vem det var? Det var pappa som kom, det blev en jätteglad överraskning, jag visste inte om det. Jag blev superglad! Han filmade även mig, ni måste se den filmen, den är så rolig! Jag lägger den här nedan och även lite fler filmer från Göteborg Open. Jag följde med pappa till mamma och Ann som satt på läktaren också satt vi och bara myste och pratade. Det var så kul att pappa kom. Han skulle få se mig springa andra varvet, vilket skulle bli kul. Det tog jättelångt tid innan jag fick springa igen, alla skulle ju köra och de skulle även räkna ihop poängen efter första omgången, men det var skönt att vila lite.
Efter lite väntande ropade de upp att 60 meter skulle börja igen, jag, Olle och Wilma körde dit. Det dröjde inte länge innan jag stod beredd på startlinjen igen och sprang iväg. Det var jättesvårt att komma ihåg hur fort jag sprang innan och känna in det tempot men jag försökte så gott jag kunde. Det var lika roligt andra gången som första gången. Pappa och mamma mötte mig när jag kom in i mål. Jag möttes av kramar och pussar, det var härligt! L De hade filmat och tagit kort från alla håll, så det är kul! Det var skönt, nu hade jag liksom gjort mitt, nu var det bara att vänta. Vi tittade på Wilma när hon körde sin sista omgång, vi peppade varandra mycket. Sen satt vi bara och pratade jag, mamma, pappa och Ann, det var jättemysigt.
Pappa åkte efter en stund för prisutdelningen hade dragit ut lite på tiden. V.i väntade länge på prisutdelningen, men tillslut ropade de upp att det var prisutdelning för 60 meter grenen. Vi samlades alla i en klunga, det var många som hade varit med. De ropade upp namn efter namn och delade ut medaljer till alla. Men det var vissa som fick ställa sig i mitten av alla människor, antingen på första-andra eller tredje plats och ta emot guld-,brons-eller silvermedalj. Wilma fick ställa sig där framme och ta emot en bromsmedalj, jag är så imponerad av henne och glad för hennes skull. Det var många som fick en guld- silver- eller bronsmedalj så jag vet inte vad de gick på. Men jag tror att det var den som var närmast sin egen tid av de fyra som man sprang/rullade med som fick en medalj. Jag fick ”bara” en vanlig medalj som alla som inte fick de ”finare” medaljerna fick, men lika glad är jag för det! :). Att vinna är bara en bonus. Jag och Wilma blev fotade av mamma, Ann och Wilmas mamma, sen åkte vi hem.
Mamma och Ann skjutsade mig till Storås så det var snällt, slapp jag åka spårvagn. Ann hade inte sett Storås eller hur jag bor innan så det var jättekul att hon hängde med till Storås. När vi tre är tillsammans blir det mycket fnitter och skratt, så härligt! :)
Det var en mäktig och svinrolig dag, och jag är så glad och tacksam över att Ann, mamma och pappa kom och hejade och tittade på mig. De förgyllde verkligen min dag! Jag hade inte förräntat mig att någon skulle komma förens mamma sa det så jag är superglad och tacksam över att de kom som sagt. <3 Jag tar inget föregivet här i världen! :)
Vi gjorde det! :DJag tävlar!Wilma tävlarYey medalj! :) Pappa, mamma och jag! Underbart! <3<3Så härlig bild tycker jag! :) <3Så här såg målgången ut på min gren
Varje år anornas något i Göteborg som kallas för Göteborg Open. Den hålls i Kviberg. Och det är idag och imorgon! På Göteborg Open kan man tävla i olika grenar om man har en funktionsnedsättning. Det är en jättestor manifestation där många kommer från hela landet och tävlar i olika grenar efter sin egen förmåga. Man får anmäla sig om man vill tävla i någon gren. Det finns massor utav olika grenar som man kan tävla i, det finns till och med ridning och simning som två alternativ. De som vill från RG brukar få anmäla sig till varsin gren genom skolan. Förra året var jag inte med, det var meningen att jag skulle följa med och tittat men jag tror att jag blev sjuk då så jag kunde inte följa med tyvärr. Men i år ville jag vara med och tävla. Min fysioterapeut på skolan håller på mycket med det här och det är via honom man får anmäla sig om man vill vara med. Jag tänkte att det skulle bli en rolig grej.
Den grenen som jag blev mest intresserad av och som jag tyckte lät roligast, var 60 meter. Så den ska jag tävla i idag. Då får man välja att gå, springa eller rulla. Jag ska gå och springa. Det som är speciellt med Göteborgs Open är att man inte tävlar mot någon, utan man tävlar mot sig själv. Som till exempel i min gren då, 60 meter, så handlar det inte om vem som är snabbast, utan man tävlar mot sin egen tid. Det är så enkelt som det låter. Man tar tiden första gången man rullar eller går och sen gör man det en gång till och tar tiden igen, och sen går det ut på att man ska komma så nära den tiden som man hade från början, spännande va? Jag har för mig att man för köra flera gånger än två gånger så att man har fler chanser att komma så nära sin första tid som möjligt. Så man tävlar mot sig själv kan man säga.
Det kommer att bli så roligt idag. De som har varit där innan säger att det är så mäktigt, det är så stort med massor utav människor i rörelse, folk som tävlar och massor utav människor som sitter på läktaren och klappar, ropar och hejar. Det är så mäktigt, och adrenalinet bara pumpar i kroppen säger de som varit där. Så det ska bli så spännande att få uppleva det idag, jag vet inte vad jag ska förvänta mig om jag ska va ärlig.
Det finns en invigning som börjar klockan nio. Då går varje tävlingsgren gemensamt ut med en flagga också spelas massor utav olika musik osv. Det är jättemäktigt säger många. Men invigningen var frivillig, jag skulle jättegärna vilja vara med på den eftersom att många säger att den är så mäktigt och för att det låter coolt. Men jag valde att inte vara med på den eftersom att jag inte tävlar förens på eftermiddagen och då tycker jag att det blir en för lång dag att vara där och vänta, och då blir jag trött. Min fysioterapeut varnade mig även för detta så därför valde jag att inte vara med på invigningen. Wilma ska också tävla i samma gren som jag och några andra från Storås ska också tävla, så vi åker spårvagnen in tillsammans med personal från Storås vid ungefär halv två.
Det här blir en mäktig upplevelse….
Mamma och Ann (mammas kompis) ska komma och titta och heja på mig så det ska bli jätteroligt att de kommer!
Ibland brukar vi åka till Kviberg med idrotten. Kviberg är ett område i Göteborg där de har en idrottskola varje torsdag som parasportförbundet håller i, så det är sport och idrott för de som har en funktionsnedsättning helt enkelt. De har massvis av olika sporter och aktiviter varje torsdag där i den idrottshallen. Ibland åker vi dit med idrotten när idrottslärarna tycker att vi ska testa på något. Det är nämligen helt grattis så man får bara komma dit, vi måste ju säga till givetvis eftersom att vi är en hel idrottsgrupp. Vi har bland annat testat på rullstolsdans, dataspel och yoga, förra gången vi var där testade vi på yoga och det var riktigt kul tyckte jag. När vi ska åka dit till Kviberg så brukar vi få ledig på tisdagar på idrotten, som kompensationsledighet, vilket är skönt.
Jag har egentligen aldrig gillat att åka till Kviberg på torsdagar. Dels för att det är efter skoltid, mellan fem och sex, och jag tycker att det inte är okej att ha något obligatoriskt efter skoltid på en egen privata tid. Dessutom så har jag en tuff dag på torsdagar som går i ett, så efter den dagen vill jag bara åka hem, jag är lite negativ nu men det är så jag känner. Men jag ser det så att det är bara att stå ut. Men det positiva är att vi får åka taxi både dit och hem, de släpper av oss dörr till dörr. De kör även mig och Wilma till Storås efter Kviberg, så det är lyxigt.
Vi åkte dit i torsdags, då var temat kampsport. Jag var tyvärr inte alls taggad på det och jag var jättetrött. Jag kom dit redan tjugo över fyra så jag ställde mig i ett hörn och lutade Elof bakåt och blundade i en halvtimme, haha, det var så skönt. Jag tror att jag fick lite kraft efter det faktiskt.
Sen började vi. Det var tre olika stationer och tre olika kampsport förbund som var där för att lära oss om judo och karate. Vi delade upp oss i tre grupper. Jag och min grupp började på mattan. Instruktörerna på den stationen visade oss vad man skulle göra. Man skulle hålla fast den andra personen så att den inte skulle komma loss nere på mattan, haha. Jag och en tjej från ettan började på mattan och brottade ner varandra, höll fast varandra och brottades, haha. Det var roligt. Det var bara det att hon var lite större än mig så hon brottade ner mig ganska så fort, haha. Och när jag ramlade ner på golvet med överkroppen fälldes mina ben upp som de brukar göra, haha, så då fick hon ta ner mina ben på mattan igen och då föll jag upp med överkroppen (bra magträning, som jag gör varje dag :) ) också fick vi börja om, det var roligt.
Sen kom Wilma, hennes taxi var nämligen lite försenad. Så då fick jag brottas med henne lite, det var så roligt. Min kropp blev så spastisk och den var överallt. Wilma fick hålla jättehårt i mina spastiska armar eftersom att jag inte kunde styra över de, och hon ville ju såklart inte få en spastisk arm i magen, ja ni hör ju hur roligt det låter. Vi skrattade så mycket när vi låg där på mattan. :D
Efter en stund gick vår grupp vidare till nästa station och då slapp vi lägga oss på någon matta igen. Då skulle vi öva på boxningstekniker mot varandra och ensamma. Instruktören visade vad vi skulle göra också gjorde vi som henne. Sen körde jag och Wilma tillsammans först med bara våra armar och händer, men sen fick vi en mitts som Wilma höll i också fick jag boxa på den och sen byttes vi av.
Den sista stationen fick vi öva på självförsvar, hur vi skulle göra om vi hamnade i ett farligt eller kritiskt läge. Instruktören visade oss olika tekniker och så gick hon runt också fick vi göra på samma sätt på henne eller så visade hon på oss. Det var bra knep att kunna. Kanske inte något man gör i skolan :) utan bara i utsatta situationer.
Sen var det slut och de tackade så mycket för att vi varit där och sen åkte jag och Wima hem till Storås. Taxin var i tid för en gång skull, så det var skönt! Det var faktiskt roligare än vad jag hade trott – kampsport på Kviberg, och jag blev faktiskt piggare av lite brottning, judo och karate! :) Men sen var det skönt att komma hem.
Nu har jag inte bloggat på ett tag igen, och det beror bara på en sak, jag har haft för mycket annat att göra och tänka på helt enkelt. Idéerna sprutar ur mitt huvud om nya blogginlägg och jag älskar att blogga, så det är inte där skorn klämmer, utan det är tiden! Jag behöver mer tid i mitt liv! Jag vill kunna blogga mer på vardagarna men att gå i tvåan på gymnasiet och dessutom på ett elevhem så är det inte så lätt. Det är mycket som händer i mitt liv just nu, man ska göra det och det, det är därför inte lätt att hinna med allt då, man får prioritera det viktigaste helt enkelt, Och det är så vuxenlivet ser ut börjar jag inse.
Men mitt i mitt hektiska liv så har jag haft otroligt roligt de senaste veckorna. Det är alltid roligt men de här veckorna har satt ribban, och det har varit så skönt. Slappna av lite och ha lite skoj mitt i min stressiga vardag. Jag har haft så himla rolig på Storrås, i skolan och med Wilma, vilket har vart så härligt. Det har varit underbart att få skrattat varje dag både i skolan, med Wilma och på elevhemmet, det har verkligen hjälpt mig till att må bättre och inte bara behövt stressa och ha fullt upp. De här har jag verkligen behövt. Även fast det ibland har varit tufft och jobbigt också så har det roliga hjälpt mig att tänka positivt, de där hemma, hela RG, Wilma och Storås sprider så mycket positivitet och glädje, de får mig att må ännu bättre!
När jag tänker tillbaka på veckorna som varit, har jag tänkt ”vilka sjuka veckor jag har haft, både i Göteborg och hemma, så intensiva men härliga och som jag har skrattat och skakat på huvudet för att folk är så underbara och roliga.”
I onsdags var det grattis bowling som sportgruppen på torsdagar anonade i Göteborg, men samtidigt var det matlagningsgrupp på Storås. För mig var det inget svårt val, gissa vad jag valde? Jag valde såklart matlagningsgruppen! :) Det blev tjock korv, sås, stekt halloumi, sallad, potatis-och rotgrönsaker i ugn, det var så gott. Efterrätten gjorde jag, det blev äppelpaj fast på filodeg med kokos och mandelmassa, det var en speciell smak, men god. Jag skar äpplena (det var kämpigt men roligt) och la ut mandelmassan på filodegen, sen fick jag strö över kanel, socker och kokos över äpplena. Sen in i ugnen. Till det blev det glass, det var gott men speciellt som sagt.
I lördags åkte jag och en personal från Storås in till centralstationen i Göteborg där pappa, Jenny och killarna skulle möta upp mig för jag skulle hänga med de lördag till söndag. När jag kramat på de lite och personalen hade åkt gick vi till en resturang och satte oss för att äta lunch. Vi åt Coq au Vin (kyckling) och till det var det svamp, potatismos, god sås och lite grönt, det var en speciell smak men det var gott. Det var även ett live band som spelade i resturangen, så det var trevligt. Efter lunchen gick vi till Saluhallen där vi köpte lite nötter, bland annat nötter med kokos i, så det skulle bli kul att testa. Vi skulle ha köpt ostar också men det var tyvärr för lång kö. Sen gick vi hemåt, på vägen köpte vi med lite fika som vi tog med oss upp som vi fikade på när vi kom hem.
På eftermiddagen grejade jag och lekte lite med brorsorna. Lite senare tog jag och pappa en sväng ut på stan, lite egentid med andra ord. Det började bli mörkt ute så då var det extra mysigt. Vi gick till avenyn och bara strosade runt, vi hade ingen plan vart vi skulle gå direkt. Det är det som är så härligt med denna lägenheten i Göteborg att man bara kan gå ut och bara gå, vi har liksom nära till allt också. Innan vi gick hemåt ställde vi oss i en bar och tog varsin drink (såklart alkoholfri för mig :)) De killarna i baren fick göra en överraskningsdrink åt mig, det var gött! Så vi stod där i baren och snackade, jag älskar sånt, vara bland folk..
Sen gick vi hem och åt middag med resten av familjen. Jenny skulle iväg efter maten, så på kvällen var det bara jag, grabbarna och pappa hemma. Vi hade lite kvällslek med Lancen och Hamilton och jag läste en bok för de innan de gick och la sig, mysigt. När pappa hade lagt de fick vi ännu lite egentid. Vi kollade på en serie som heter ”första dejten” på SVT och åt litet köttchips.
På söndag var det farsdag och vi började morgonen med en god frukost och jag gav pappa en farsdag present, jag hade köpt en triss (tyvärr en nitlott), han fick som plåster på såren nobless choklad och ett kort :) . Vi gjorde i ordning oss och gick ut. Jag och papps fick lite egentid medans killarna och Jenny var i slottsskogen. Jag och pappa gick in på naturhistoriska museet och tittade på uppstoppade djur, det var en mycket häftig och spännande upplevelse. Sen gick vi ner till lekplatsen Plikta där Jenny och killarna var. Efter en stund gick vi till ett cafeé och åt lunch, jag åt ceasarsallad, det är så gott. Jag älskar ceasarsallad.
Efter lunchen gick vi hemåt och fick besök av en kompis, så vi satt och pratade länge och åt de nötterna från saluhallen, de kokosnötterna var jättegoda föresten. När han som var och hälsade på hade åkt åt vi middag tillsammans och packade ihop för att åka hem. Pappa, Jenny och killarna skjutsade mig till Storås innan de åkte till Borås. Jag hoppas att du pappa hade en underbar farsdag, för det är du värld! <3 Det var en mysig helg!
Liveband på lunchen Coq au Vin (kyckling)Mys i baren! :)Kvällstros!
Igår var det öppet hus på Riksgymnasiet, det är alltid lika kul med nya eventuella elever som kommer på besök tycker jag. Några elever på RG är guider varje år och får visa runt i skolan. Och detta året fick jag frågan och chansen om jag ville vara guid, jag blev jätteglad och tackade ja. Det skulle bli så kul och spännande, På fredag morgon kom vi till skolan, vi som skulle vara guider fick varsin Riksgymnasie bikétröja och varsin namnskylt på oss, jag kände mig så proffsig. Sen gick vi upp till Angeredsgymnasiets entré där vår monter för RG stod, på bordet låg det bland annat lite informationsblad om vårt gymnasium. Där fick vi guider lite information om dagen. Vi fick papper på olika tider osv. Det skulle nämligen vara lite öppna lektioner under dagen som man fick gå in på och kika, men man skulle inte hinna med alla så man skulle fråga eleven vilken lektion han/hon/hen var mest intresserad av. På bladet stod det också olika salar där lektionerna pågick. Sen var det också en tid som vi behövde guida till och det var då information om själva skolan och ansökan med rektorn och några andra personal, så den var ju jätteviktigt att de eventuella eleverna och föräldrarna fick gå på.
Vi väntade, halv tio skulle öppet hus börja. När de potentiella eleverna började rulla in gick varje guid till varsin eleven, och till slut var det bara jag kvar och en elev så det blev naturligt att jag skulle guida honom och hans föräldrar runt om på skolan. Jag gick fram och tog i hand med eleven och föräldrarna. Jag lämnade fram en mapp med schemat för dagen så de också hade det, också fanns det ett kontaktblad som de skulle fylla i under dagen. Vi gick först ner till den salen där rektorn skulle informera om skolan, inriktningar, ansökan till Riksgymnasiet, RG-bidrag och så vidare, där var vi en timme. Jag hade redan såklart hört allting och visste allting så jag satt mest bara och lyssnade i en timme, lite segt men det gick bra. L
Sen gick vi till musikstudion där en assistent och några andra hade ett litet sång uppträdde. Efter uppträdandet var min elev kvar där länge, så jag fick vänta ganska länge, men det var lugnt. Sen var de sugna på lite fika så jag visade de till den salen där det fanns lite fika, frukt och dricka, men där de även visade en film om Riksgymnasiet. Där satt vi en bra stund. Efter fika stunden visade jag de in på en mattelektion och de fick se hur en mattelektion kunde se ut, han eleven ville det eftersom att han hade matte som favorit ämne. Sen började klockan närma sig tolv och jag skickade iväg de på lunch, då jag själv också skulle äta lunch. Klockan ett skulle vi samlas allihop i entrén och gå upp till Habiliteringen.
Som sagt klockan ett samlades alla guider, elever och föräldrar i entrén också gick vi upp gemensamt till HAB. Där samlades besökarna i ett rum allihop och HAB personalen informerade om habilitering och elevhem. Jag kommer ihåg när jag var där inne på öppet hus :). Vi andra guider som inte var med där inne fick sitta utanför och vänta. Wilma var också guid och hon var inne där i rummet på HAB och höll tal och informerade, det var starkt gjort tycker jag. Efter lång väntan kom de ut och då var det dax att visa elevhemmen som det sista på dagen. Ett stort gäng följde med till Storås och bara en person följde med till Rappe, så det var kul att så många ville se Storås. Men nu var min uppgift som guid över eftersom att jag inte skulle visa mitt rum. Det var skönt att jag fick sluta då för jag var helt slut efter anspänningen under dagen. Men det verkade som att han eleven och hans föräldrar var nöjda med min insats som guid, så jag är nöjd med dagen, det var kul att vara guid trots att det var mycket saker att hålla reda på.
Efter besöket på Sahlgrenska i tisdags åkte jag med mamma hem eftersom att jag skulle till Habiliteringen i Borås i onsdags. I onsdags skulle pappa och killarna följa med mig dit. Läkaren skulle då bedöma om jag skulle behöva ta botox i benen och kolla på min vänster fot som jag fick botox i i februari. Jag hoppades på att det skulle vara Mattias som skulle vara med eftersom att det var han som utförde botoxen i min vänster fot. Min läkare sa på mitt förra läkarbesök att hon och Maria vill utvärdera med han Mattias om de ska ta botox i mina baksida lår eftersom att jag inte kan räta på mina knän/ben ordentligt, och att jag är såpass stel där, så det skulle han Mattias utvärdera. Vi undrade också om det skulle bli gips efteråt eller inte isåfall. Jag och mamma frågade i tisdags om det gick att ta botox i armen och benen under samma period,, så det inte krånglar och det sa hon att det kunde man ifall det skulle bli så. Det var ju bra, men det blir mycket på en gång om det hade blivit så dock.
Vi kom in där på ett undersöknings rum på Habiliteringen. Det var Mathias som var med, vilket var bra. De andra som var med var min läkare, Maria (min sjukgymnast), hon jag brukar ha på ortopeden när jag är där var också med och två till som jag inte kände igen. Hon som var med från ortopeden satt mest i bakgrunden och lyssnade. Så det var mycket folk i rummet. Jag fick börja med att ta av mig byxorna (kändes ju sådär, men det var väntat, det var jag beredd på) Jag fick först börja med att gå fram och tillbaka i rummet några gånger, Mathias sa att det såg lite stelt ut i benen när jag gick, men det var bara ett konstaterade. Sen fick jag lägga mig raklång på britsen, och då kände han på båda mina fötter. Båda fötterna är ju fortfarande stela och vänster är ju fortfarande stelast än fast den har blivit mycket bättre efter botoxen som han sa. Men eftersom att den inte har börjat gå inåt igen så var det inget att göra åt just nu som han sa.
Sen kände han på benen lite och jag fick sätta mig upp för han skulle känna hur böjbar jag var i mina knän och ben eftersom att det var tal om att jag skulle göra botox i baksida lår för att kunna sträcka ut knäna ordentligt. Han sa även att man kunde ta botox i vaden igen för att göra den mjukare när jag går.
Men iallafall han började med att pressa ner ena benet efter det andra för att se hur långt ner jag kom med mina knän, och jag kom ju ända ner med knäna. Så han sa att jag är ”för bra” för att han vill spruta in botox på mig i nu lägen, jag skulle behövt va lite sämre. Det var ju positivt att höra.
Men som jag ser det och som jag tyckte var lite konstigt var ju att han fick ju pressa ner mina ben för att knäna skulle bli raka, och det kallar jag inte mjukt utan stelt (jag har även den övningen som stretch, och varje gång personalen gör det så kommer mina knän ända ner, men det är ju för att de trycker ner de som Mathias gjorde i onsdags). Men grejen är att jag kan ju inte göra det själv, alltså sträcka ut benen helt och hållet, utan det är när någon annan hjälper till som jag kan det, så jag tyckte att det var lite konstigt.
För jag tänker, är det inte meningen att jag ska kunna sträcka ut mina ben på egen hand? Så jag kan stå bättre, gå bättre och slippa va stel i den muskeln? Så tänker jag iallafall. Men även ta botox i vaden så jag blir ännu mindre stapplig och stel när jag går. Men som sagt han är läkare, om han hade tyckt att botox hade kunnat hjälpt mig i nuläget så hade han ju såklart tagit botox i mig, men nu tyckte han att jag var ”för bra” och att botoxen inte skulle kunna hjälpa mig i nuläget, så då får man väl lyssna på det. Jag är ju ingen läkare.
Men men, det är skönt iallafall att jag bara har botox i armen att fokusera på nu. Så får vi vänta och se om botox i benen blir aktuellt längre fram.
Han sa även att jag skulle använda mina knäortoser mer, men de funkar inte så bra, jag känner att de inte spänner åt tillräckligt hårt så att mina knän håller sig raka som de har gjort tidigare. Så vi pratade lite med hon från ortopeden innan vi skulle gå och vi skulle få komma dit, till ortopeden i Borås och få kolla på mina knäortoser men även på mina natortoser, så det var ju bra.
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 22
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way
